Tack Torn! Ta åt dig du, det är ju delvis er förtjänst att jag kommit så här långt.
All pepp på vägen är oumbärligt.

Alkoholterapeut, tack för ditt inlägg!
Jag vet inte riktigt vad jag är rädd för. Varför jag inte vågar gå till ett AA-möte. Men tror att det kan bero på att jag bor i en liten kommun där alla känner åtminstone igen alla. Har också ett jobb där jag träffar dagligen mycket folk.
Är rädd för att bli igenkänd. Min hjärna vet att vi alla är där av samma anledning och sitter i samma båt. Jag är nog inte riktigt redo än att outa min alkoholism.
Det är än så länge bara min familj och ni som vet. Varje dag bli jag tryggare i rollen som nykter alkoholist. Så en dag kanske jag vågar säga det öppet och högt. Och då kanske jag söker mig till likasinnade. Än så länge räcker ni på forumet fint.

Andrahalvlek, tack för alla fina inlägg du gör hos mig och andra. Hoppas du inser hur viktig och fin du är.
Kram till er alla!

Jag har inget sug efter att ta första glaset. Än! Men jag tänker fortfarande jättemycket på alkohol och läser och lyssnar fortfarande på poddar och ljudböcker.
Vill så gärna vara här och nu, men det är svårt. Jag har lyckligtvis slutat (någorlunda) att älta det som hänt men jag tänker däremot mycket på framtiden.
Ni vet allt det där, -hur ska det bli på semestern? Midsommar? Uteserveringar (om coronan ger sig)
Har ju verkligen bestämt mig för att jag aldrig vill dricka igen. Skriver ”vill” för viljan finns och är stark men jag är ödmjuk inför den här jäkla sjukdomen som jag anser att jag lider av.
Vore kul att höra vad ni anser? Är alkoholism en sjukdom?
Jag tycker det. Jag tål inte alkohol.

Har pratat mycket med min sambo om min oro över framtiden och har bett honom att påminna mig om vad jag tycker och säger idag. Att jag aldrig VILL dricka.
Om vi går förbi nåt mysigt ställe och jag trånar efter att få sitta där med en öl, så måste han påminna mig om att jag inte kommer att ta bara EN öl. Kommer att ha en oro och ett sug efter mer. Har aldrig bara tagit ETT glas och varit nöjd.
Suget har ju väckts. Har ju många gånger bara druckit ETT glas men har då fått ett jävla sjå att få tag på mer.
Vill inte ha det så igen. Nu känner jag mig lugnare och lyckas rätt ofta att vara här och nu.
Det går bättre och bättre dag för dag.
( det är väl nån gammal låt med Ernst Rolf) Haha ?

Det är meningslöst att tänka på semester och midsommar och gud vet vad. Ta bara en enda dag i taget så kommer pusselbitarna fortsätta att falla på plats en efter en. Du kommer att tänka helt annorlunda efter tre månader, fyra månader, fem månader och så vidare. Nykterheten mognar liksom på plats månad för månad.

Det du ska tänka på när du utsätts för prövning, middagsbjudning till exempel, är att du mentalt ska förbereda dig. Tänk innan vad som ska hända. ”Vi kommer dit, hänger av oss kläderna, vinkar glatt till de andra, erbjuds en välkomstdrink och då frågar jag om det finns något alkoholfritt....” Och så vidare. Fantisera ihop ett nyktert best case scenario. Då är sannolikheten större att det blir precis så.

Misstaget många gör är att de istället tänker på allt som kan gå snett. Big no no.

Kram ?

Det är du, AH!
Jag måste ändra mitt mindset.
Tycker själv att jag har kommit rätt långt men har lika långt om inte längre kvar till jag ser mig som nykter.
Jag måste sätta upp positiva målbilder istället för att fokusera och förvänta mig det värsta...

Håller med Andrahalvlek till 100 procent. Alla är ju olika som det ofta skrivs om här. Men en hel del saker stämmer in på många har jag märkt. Jag tex kände det precis som du känner nu, och det blev som Andrahalvlek så bra beskriver det.

Kram

Min I am sober-app visar 70 nyktra dagar idag! Yey!
Ska lyssna på er AH och Torn och tänka att dessa 70 dagar är bara början på en evighet!
Nu satsar jag på 100, då jäklar ska det firas!!

Jo, känner mig rätt stolt faktiskt över att ha klarat det så här långt.
Har inte varit nykter så här länge sen mina två graviditeter, tror jag. Och det var ett tag sen.

Plötsligt känns också mitt nick främmande. Har ju varit på det här forumet under många år och haft många nick. Nu sist när jag gick in och valde Illaute så kände jag att jag var just Illa ute. Kände mig desperat och i stort behov av hjälp och förändring.
Nu har jag för första gången i mitt liv lyckats vända skutan åt rätt håll och har bara positiva mål framför mig.
Tänker dock behålla mitt nick för att komma ihåg hur jag mådde när jag gick in här igen på forumet.

Hälsningar
Illaute som inte längre känner sig så Illa ute.

Min kära sambo som alltid druckit väldigt måttligt har bestämt sig för en vit månad. Dels för att sympatisera med mig men dessutom satsa mer på träning och sund mat. Han erkände igår att det sög lite i alkoholtarmen att inte få ta några bärs när han lagade mat och inte få dricka ett glas vin till maten. Han tyckte att det var en nyttig läxa, sade han. Nu förstår han hur jag känt det när jag slutade. Och han har ändå inga alkoholproblem.
Att jag har kunnat dricka ostört så pass mycket sista tiden innan jag slutade beror på att vi har varit tillsammans i snart 7 år men blivit sambos helt nyligen. Innan vi flyttade ihop sågs vi mest bara på helger och då höll jag mig (oftast) rätt måttlig, eftersom han är det. Men i min ensamhet kunde jag tanka på rejält. Blev ofta rejält berusad fler dagar i veckan trots jobb dagen därpå. Vågade aldrig svara i telefon om han ringde sent så han inte skulle höra hur packad jag var. Ljög oftast dagen därpå att jag lagt mig tidigt och haft ljudlöst på.
Men det var då det.
Nu har jag lagt lagt korten på bordet och berättat hela sanningen. Hela den nakna, fula sanningen som suttit som en stor sten i mitt bröst. Att ljuga och smussla för dom jag älskar ju förstås känts fruktansvärt.
Nu när sanningen är ute i solen så spricker det obehagliga trollen ett efter ett.
Poff! Poff! Poff!

Vill aldrig ljuga mer.

Inte för någon.
Är jag ärlig mot mig själv så blir jag ärlig mot andra.
Jobbar på att börja älska mig själv vilket är en förutsättning för att villkorslöst kunna älska någon annan.
Har kommit en liten bit på väg...

- och läser (tolkar in) om min egen önskan att bil en person, en människa igen. Ett puzzel är en ögonöppnande metafor, tack för den!
Mitt eget puzzel saknar de flesta bitarna och de som finns ligger upp-och-ned, det känns läskigt att vända dem rätt. Tänk om de är helt blanka och innehållslösa, nu när de inte är färgade av vinet? Längtar till att bli en ok människa, vackert att läsa att har nått dit.

Hej Hitofude och kul att du hittat hit och tack för du skriver hos mig.
Jag håller med dig om att puzzelbitarna som ännu inte är på plats känns än lite läskiga att vända på, men jag tror inte att de är blanka eller innehållslösa utan precis tvärtom.
Ju längre tiden går utan alkohol så känner iallafall jag att bitarna börjar falla på plats och de innehåller många tankar och framförallt känslor som jag tryckt mer med hjälp av alkoholen. Nu är jag tvungen att vända och vrida på puzzelbitarna och ta itu med var de ska vara. Det känns både läskigt och härligt att komma i kontakt med känslor som tidigare varit inbäddade i ett töcken.
Vi får stötta varandra i puzzlandet ;)

Jag ser att du har börjat kommentera mer i andras trådar här de sista, härligt! Förutom att man peppar och ger värdefulla tips till andra, så hjälper det en själv också. Man kommer på saker när man skriver som man kanske inte tänkt på innan. Nu har ju jag och många av mina gamla ” kompisar” flyttat till det vidare livet, och bla du tillhör veteranerna här på förändra. Så nu får du ta över Andrahalvleks roll.? Nä, jag bara skojade, man skriver ju precis så mycket man vill och det är absolut inget tvång. Men det är bra att fortsätta skriva här tror jag. Det tycker jag i alla fall.

Det har varit härligt att följa din resa, och sett vilken bra utveckling du har haft.?

Kram

Wow, att du bara skriver att jag ska axla Andrahalvleks roll här är ju så smickrande så jag vet inte vad! Haha, förstår att du skojar för alla är vi ju unika och bidrar på olika sätt. Du har ju rätt i att jag varit på forumet väldigt länge men det är inte förrän nu mina ord har börjat få en positiv klang.
Allt har ju sin tid, och nu kanske det är min tid att börja nå lite framgång.
Idag är det iallafall så...
Mår faktiskt väldigt bra, bättre än på länge. Och den härliga känslan vill jag gärna förmedla. Det är värt att kämpa för nykterhet.
Kan jag så kan andra.
Ska göra mitt bästa för att peppa och inspirera om jag kan.
Ni kommer väl att fortsätta att skriva här på Förändra även ifortsättningen, Torn och Andrahalvlek. Kommer bli tomt annars....

Jag scannar av båda forumflikarma dagligen, och kommenterar där jag tycker att jag har något att bidra med. Och du är lika välkommen att kommentera hos oss inne på ”Det vidare livet”. Aktiviteten är inte lika hög där som här, även om den blivit bättre på senare tid. Helt naturligt förstås, men jag gör mitt bästa för att höja aktivitetsprocenten ?

Kram ?

Drömde i natt att jag drack och drack tills jag var stupfull, men var ändå klar i huvudet. Usch, det var hemskt!
Dels för att min familj blev så besvikna!
Jag gjorde allt för att försöka dölja det men dom såg direkt på mig att jag var full. I drömmen var vi på en fest långt hemifrån och jag skulle köra hem var det tänkt. Besvikelsen från dom andra nådde inga gränser. Vi blev tvungna att gå hem. Jag hade höga klackar och kunde inte gå själv utan blev ledd av någon motvilligt.
I drömmen hann jag också tänka att jag skulle vara tvungen att berätta här.
Och det var så jobbigt!
Tur att det bara var en dröm!
Drömmer rätt ofta om att dricker men kommer oftast inte ihåg några detaljer som i nattens dröm.
Har förstått att det är rätt vanligt att man drömmer om att dricka när man slutat.
Nån bearbetning antagligen.

Hu, vilka hemska mardrömmar jag hade om att dricka. I mina drömmar kaskadkräktes jag rakt ut i alla möjliga olämpliga sammanhang. Antagligen min värsta mardröm i vaket tillstånd, som drömmen ville påminna mig om.

Det var väldigt länge sedan jag ens mindes vad jag har drömt, så det är sannolikt bara ännu en fas att ta sig igenom. Håll i, håll ut. Du kämpar på så oerhört bra ❤️

Kram ?

Jag har drömt massor av drömmar där alkohol var inblandat sedan jag blev nykter. Nu i efterhand kan jag se att de följde ett ganska tydligt mönster. De första två månaderna drömde jag ofta att jag var på jakt efter alkohol, men lyckade inte få tag i någon av en massa konstiga anledningar. Min tolkning: Jag ville fortfarande dricka. Efter det drömde jag att jag drack, men blev dålig av det. Min tolkning: Jag ville inte dricka mer. Efter månad 6 har jag aldrig drömt att jag dricker, däremot att många andra dricker och gör bort sig, eller är ledsna. Och jag har känt mig så nöjd och stolt i drömmarna över att jag inte dricker. Min tolkning: Jag dricker inte, det är helt naturligt.
Jag tycker det är fascinerande med drömmar, och har inte”ont” av dem.

Nu när jag tänker efter så har jag inte haft en enda mardröm av något slag på väldigt länge.? Det kan bara betyda en sak, jag känner mig stark och trygg i det stora hela.

Helt klart var din dröm en typisk: ”Jag vill inte dricka dröm”

Kram

Torn och AH, mina kära förebilder.
Ligger ju efter er men tror att jag kommer gå igenom ”ungefär” ( viftar med två fingrar i luften) samma faser som ni. Vi är ju alla olika.
Torn, kände verkligen att det var en -vill inte dricka-dröm. Känns som jag börjar vara i den fasen nu iallafall.
Inatt har jag inte drömt något, inte vad jag kommer ihåg iallafall. Tycker att det är rätt spännande med drömmarna. Man bearbetar mycket på natten.
Nu sover man ju mycket bättre när man är nykter dessutom.