Jag fick sug igår som var rätt starkt. Blev lite förvånad för jag har inte känt det på länge. Vi har en rätt stor samling med både vin och och sprit som står på ett skåp här hemma. Igår på min lediga dag så skulle jag städa lite och dammade av flaskorna lite. Vinflaskorna har kork så dom tänkte jag inte på men romflaskan är öppnad och har skruvkork. Fick stålsätta mig för att inte skruva av och ta en klunk. Tänkte att bara en liten klunk kan jag ta. Är ju nästan som att ta en liten likörpralin. Som tur var kom skamkänslorna snabbt över mig och jag lät bli. Läskigt var det, har aldrig varit intresserad av rommen tidigare. Vi har haft flaskan hur länge dom helst. Brukar inte ägna dom flaskorna en tanke. Tror nog att jag ska ställa in dom i skåpet så jag slipper se dem nåt mer. Jag tog på mig lurar och lyssnade på ett avsnitt av Alkispodden och suget försvann direkt. Kände stark skam över mina tankar istället. Inte bra det heller.
Annars känner jag mig stark i min nykterhet. Får nog vända gårdagens händelse till något positivt att min nykterhet är som att gå på tunn is. Jag måste vara väldigt försiktig och inte ta något för givet. Har lyssnat mycket på olika alkoholrelaterade poddar. Alkispodden, 2 fyllon och en sanning och En dag i taget tex. Där pratar dom mycket om att ”hålla sig nykter” och att ”leva nykter” som 2 olika saker. De pratar mycket om att man inte ska kämpa själv utan man bör ta hjälp. Den tanken har för första gången börjat gro i mitt huvud. Att ta hjälp. Gå till ett AA-möte eller gå till psykolog el terapeut för att få hjälp med min alkoholproblem. Samtala om det. Det har jag aldrig gjort förut. Bara skrivit här. Öppet och naket. Det är ju så skönt att få öppna sig helt i skrift. Vara ärlig mot sig själv och andra. Hur skönt vore det då inte att få berätta om det för någon.
Min pappa är nykter alkoholist och han gick en behandling enligt Minnesota-modellen när jag var ung. Då fick vi anhöriga komma dit och berätta hur vi upplevt det. Att vara medberoende. Det var som att öppna Pandoras Ask. Brukar säga att det var både de bästa och de värsta dagarna i mitt liv. Jag insåg vilken sjukdom det är och att vi runt omkring är lika sjuka. Tänk att jag 30 år senare går samma väg som min pappa ändå. Har själv utvecklat ett tungt alkoholberoende. Men nu ska jag besegra det. Vill framöver ”leva” nykter inte gå på vita knogar.
Heja mig.

Det kommer hända igen. Att du blir anfallen av suget. Tillfället gör tjuven. Men anfallen kommer allt mer sällan efter en tids nykterhet, och de är inte lika starka längre.

Jag fick ett sug häromdagen när jag skulle hämta mat på en restaurang och såg en öppnad vinflaska i baren. ”Ett glas väntvin hade kanske varit gott?” Men jag skrattade faktiskt bara åt alkoholdjävulens oblyga förslag. Och det ska du göra också. Skratta åt de eländiga sug-tankarna som kommer ibland. Du vet att du inte behöver agera på tankarna. Tankarna lyfter aldrig glaset.

Sen är det nog klokt att ställa undan all alkohol hemma, ibland kan ett ögonkast i fel riktning och i ett svagt ögonblick få konsekvenser. Lyssna på poddar för att påminna sig är också bra. Och de har helt rätt - det är stor skillnad på att vara nykter och leva nyktert. Det senare är ett frivilligt val - och kommer man dit i sitt tänk blir den nyktra resan så mycket lättare.

Visst har du hjälp på vägen - du har ju oss! Och du skriver ner dina tankar här, vilket också är en stor hjälp. Att besöka AA och/eller en alkoholterapeut är också bra hjälp. Ta alla hjälp du behöver!

Kram ?

Jag håller med Andrahalvlek, det optimala är att inte ha någon alkohol alls hemma. Det näst bästa är att ställa undan det så man inte kan se det. Reptilhjärnan visar ingen hänsyn. Det finns massor av exempel på kämpar här som har åkt dit på detta. En del klarar sig med blotta förskräckelsen, men varför chansa liksom.

Om du känner att du har behov av att prata med folk live om din situationen så gör det. Det är säkert jättebra. Jag har inte haft något behov av att gå in på djupet om mina fd alkoholproblem med folk utanför det här forumet. Något som däremot har varit extremt viktigt är att jag har berättat för släkt och alla vänner/ kollegor att jag inte dricker alkohol numera. Jag dricker inte, för jag mådde inte bra av det, och mår mycket bättre av att inte dricka. Ren ärlig sanning.
Jag är stolt och glad för detta, och vad andra tycker om mitt val skiter jag fullständigt i. Att sedan 90 procent av de jag har berättat för bara är positiva och blir avundsjuka på mig ser jag som en bonus.

Detta har dock varit en process som har tagit sin tid. Det tar olika lång tid från person till person. Men jag anser att för att kunna må riktigt bra och kunna njuta fullt ut av sin nykterhet så bör man nå dit. Min personliga åsikt som sagt. Behöver absolut inte gälla andra.

Jag tycker det ser väldigt lovande ut för dig, och det är gott att se! ?

Det är nog bäst! Min egen plan har varit att inte ha alkohol hemma alls. Nu fick jag ju en 10% vinglögg förra veckan i en såndär presentkorg men andra godsaker i. Just glögg är också något jag älskar! Dock var min favorit den cognagspetsade från Blossa. Minns inte vad den hette, men den var på 21%. Men nog om det. Flaskan har inte lockat mig alls och nu har jag ju haft den en vecka. Min psykolog frågade dock igår vad min plan med den var. Jag har väl tänkt att ge bort den om inte min sambo dricker ur den.

Nu påminner du mig om att jag nog får göra slag i saken och göra mig av med den. Visst, jag känner inget sug just nu. Men när jag väl känner suget är det väl försent. Jag vill inte sitta här under julledigheten och skriva ett "Fan, jag skulle gjort mig av med flaskan jag hade hemma"-inlägg.

Det är inte en svaghet att inte ha alkohol hemma. Det är en styrka att förutse potentiella problem och röja dem i förväg, innan det händer något.

Blossas romglögg var min favorit ? Kan jag inte dricka det, vilket jag inte kan, så kan det nog kvitta med glögg faktiskt. Min äldsta dotter dricker inte kaffe, det funkar bra att avstå året runt. Så avstå glögg i jultider borde vara plättlätt.

Så många julbord ska man ju inte gå på heller. Typ noll julbord. Jo, det blir julbord på julafton förstås men det blir bara med närmaste familjen så de bryr sig inte om jag inte dricker glögg. Eller så dricker jag lite just då för sällskaps skull - alkoholfri förstås!

Jag köpte en alkoholfri glögg i lördags med smak av äpple och kanel. Lät gott. Den står orörd än. Det hade aldrig hänt än om det var romglögg ? Det är tydligt att det var alkoholen jag var mer ute efter än glöggen i sig,

Det här var så otroligt bra uttryckt Tappadigen:

”Det är inte en svaghet att inte ha alkohol hemma. Det är en styrka att förutse potentiella problem och röja dem i förväg, innan det händer något.”

Kram ?

Tack för respons, Andrahalvlek, Torn och Tappadigen. Jag har liksom inte riktigt kommit ut ur garderoben ordentligt med min alkoholism till någon utomstående.
Skyller ju fortfarande på att jag äter mediciner som inte är bra att kombinera med alkohol.
Min sambo är ju den enda som egentligen vet. Men ändå är det ett jäkla stort steg för mig att säga till honom att vi inte kan ha alkohol framme eller hemma överhuvudtaget.
Är rädd att han ska tycka att jag är alkis på riktigt, om ni förstår vad jag menar. Att jag är så svag att jag eventuellt inte kan låta bli att ta en hutt det har nog han inte riktigt förstått.
Han tycker bara att jag är klok och duktig som låter bli. Han tror nog att det är plättlätt för mig.

Jag är inte heller riktigt redo att outa för mina nära och kära än varför jag inte dricker. Dom kanske redan förstår. Dom har ju sett mig packad många gånger.

Min pappa är sen över 30 år tillbaka nykter alkoholist och han samlar på alkohol. Och fina karaffer att ha alkohol i. Han dricker numera inte en droppe själv men ger gärna bort viner och likörer till andra. Hade en period också där han själv gjorde både eget vin och likör som han gav till oss i fina karaffer. Det är nog hans sätt att hålla sig nykter. Som nån torrfylla liksom. Han blir berusad av att andra dricker.

Jag längtar efter den dagen när jag är redo att säga som det är till alla. Att jag är alkoholist, eller har problem med alkoholen eller är vad jag nu kommer att säga.
Har några kompisar som säger att jag ska byta mediciner så jag kan dricka vin med dom igen. Dom är nog lite störda över att jag är nykter. Jag är verkligen ingen som dömer någon annans drickande men det kan kanske kännas lite olustigt att jag har ”koll” på allt som sägs osv. Jag är själv likadan när jag dricker. Tycker dom som sitter nyktra är riktiga tråkmånsar. Blä!
Nu är jag en sån tråkmåns. Det gör mig faktiskt inget om nån tycker det. Känner att för varje dag så kommer jag på fler och fler fördelar med att vara nykter.
Ska lista dom här nån dag. Har inte riktigt koll på hur många dagar eller veckor det var sen sist jag drack. Och det är sååå kul. För nu räknar jag månader. Och hoppas på att jag ska få räkna år. Ja banne mig!

Så bra det går för dig!!

Jag tänker att man inte alls måste säga att man är alkoholist till någon. Om det inte känns bra och bara jobbigt så kan man väl säga något annat? Eller för vems skull är det viktigt att de vet? Det kanske räcker att säga att man mår bättre utan alkohol?

Min man vet men till ingen annan har jag sagt hur det verkligen är. Till mina vänner (mina två närmsta) har jag sagt att jag har druckit för mycket och använt alkohol på ett felaktigt sätt och därför behöver vara utan ett tag.

Till mina föräldrar har jag inte sagt något, de skulle bara bli oroliga. Om de frågar så säger jag bara att jag inte vill ha.

Gör det som känns bäst för dig! ?

Jag brukar säga att jag har slutat dricka eftersom alkohol försämrar min psykiska hälsa. Och det är ju helt sant! Som nykter sover jag bättre och ångest har jag inte känt sen jag slutade. Mer än så behöver ingen veta.

Keep up the good work!

Kram ?

PS. Alkoholen kan du väl själv stoppa ner i ett skåp, en kista eller dyl? Säg till din man att det är en inredningsgrej och att det ser så chabby ut att ha flaskor stående framme ? Eller att det blir lättare att damma med öppna ytor, och det är ju dessutom sant!

Kvinna 38, du har rätt i att jag behöver inte vara helt ärlig och berätta exakt hur det är. Låg och tänkte på det innan jag somnade igår. Vet inte varför jag är så stressad över att få berätta för alla att jag är alkis. Det räcker ju att säga att jag inte dricker längre. Att det inte funkar för mig. Mer behöver ingen veta. Tror nog ändå att mina nära ändå vet. Jag är verkligen inte heller ensam. Har många i min närhet som jag som har en överkonsumtion av alkohol. Ett riskbruk. Hoppas att dom kanske börjar fundera över sina dryckesvanor när vi ses.

Andrahalvlek, jag ska ställa in flaskorna I skåpet istället för PÅ. Det är ju faktiskt det man har skåp till. Att förvara saker i.
Dumt att jinxa.
Glömde på tal om något annat att skriva tidigare till dig, att jag blev så glad och varm i kroppen när du skrev att jag visst har någon att prata med, jag har ju er. Det slår mig ibland att vilken jäkla lycka att ni och forumet finns. Undrar om jag hade klarat min nykterhet utan? Jag tvivlar.
Nu önskar jag alla fina forumvänner en fin och förhoppningsvis nykter fredag!
Kram

Ännu en härlig morgon utan bakrus. Börjar vänja mig nu. Underbart!

Har laddat ner en app som heter I am sober. Den håller koll exakt på sekunden om man vill hur länge man varit nykter.
Och om man angivit hur mycket pengar man dagligen lagt ner på alkohol så räknar den ut hur mycket man sparat när man låtit bli. Oh! My godness vad jag har sparat mycket pengar!
Sprang genaste ut igår och köpte en klänning som jag länge velat köpa men ej tyckt att jag haft råd.
Hur mycket jag lagt ner på vin och öl det har jag aldrig reflekterat över. Kanske inte vågat och förträngt. Förmodligen så har det varit så. Alkoholen har ju varit lika viktig i mitt liv som mat och potatis så att säga. Äta bör man ju.
Jäklar vad mycket fint jag kan unna mig nu när jag inte slösar pengar på alkohol.

Jag ska träffa några nära kompisar ikväll och vi ska äta lite och mysa ihop.
Känner mig lite sorgsen över att jag inte får dricka vin. Får och får förresten...
Det är ju jag som har bestämt att jag inte SKA dricka vin. Jag vill inte dricka mer vin och öl. Jag hamnar fortfarande i svackor där det känns trist att vara nykter, men det går allt mer snabbare över. För jag vet hur det skulle sluta om jag tar det där första glaset.
Har köpt ett alkoholfritt vitt vin som jag tänkte prova ikväll. Tror tyvärr inte att det är gott men jag vill ändå ha nåt i glaset som alla andra.
Jag dricker rätt många A-fria öl på helgerna. Ruset uteblir men jag har beteendet kvar. Vanan att dricka har jag inte lyckats komma över ännu.
Jag längtar efter att komma hem på fredagen och få en kall öl. Starkölen är utbytt mot alkoholfri nu men det funkar bra än så länge. Hjärnan är inte ännu redo att ändra på vissa beteenden som jag haft, men så länge det är alkoholfritt så må det vara hänt. Än så länge.
Kan väl jämföras med att man slutar röka men blir beroende av nikotintuggummin istället. Typ.
Är inte riktigt redo att klippa allt ännu...
Får ta sin tid

Jag dricker också mycket alkoholfri öl. Jag drack sällan öl i mitt onyktra liv, men nu älskar jag det. Falcon Smakfull bärnstenslager är min favorit. Sexpack (bruna burkar) för 40 kr, då kan man dricka många. Iskall ?

Annars dricker jag mycket av min röd grapefruktdrink också. Godmorgon röd grapefruktjuice, kolsyrat vatten och grapetonic. Blandar detta i 1,5-litersflaskor och har alltid liggande i kylen. Tar gärna med mig en sådan flaska på fest, i fina glas ser det lite festligt ut ?

Jag hoppas innerligt att du har vaknat pigg utan bakfylla idag efter gårdagens fest. Och har du inte det - skriv ändå!

Kram ?

Sov jättelänge imorse. Vaknade med lite huvudvärk. Gör det rätt ofta nuförtiden. Det är kanske nån sorts abstinens. Lider inte så mycket av den nu när jag vet att jag inte är bakis. Började dagen med 5 km i skogen med hunden. Skönt. Många skriver att dom hämtar kraft från naturen. Vet inte om jag gör det. Har liksom aldrig känt att jag hämtar kraft någonstans ifrån. Jag har nog alltid varit lite avtrubbad. Även i nyktert tillstånd.
Jag har svårt att gå in i mig själv och gräva i mitt inte också. Är rädd för vad jag ska hitta. Livrädd. Har förträngt och lagt locket på mycket känslor. Mitt drickande kommer med all säkerhet i arv från mina föräldrar. Min uppväxt var milt sagt kaotisk. Växte upp vind för våg och blev lämnad ensam redan som liten när mina föräldrar var inne i sina fylleperioder. Om jag ser på min uppväxt utifrån så tycker jag själv inte det är konstigt att jag bedövat mig med alkohol. Undrar hur det kommer bli nu när jag är utan? Mycket kommer nog bubbla upp som jag måste ta tag i. Lite läskigt känns det. Kommer nog att behöva all hjälp jag kan få.

Den gick bra förresten. Inget sug och inget behov av att dricka.
Finns inte på kartan just nu att jag ska bryta mina nyktra dagar.

Härligt att helgen gick bra. Måste känts fantastiskt när du vaknade igår morse. Att se paralleller mellan missbruk och sin barndom är nog vanligt bland oss. Jag kan inte påstå att min barndom var jätte tuff, men alkoholen fanns alltid med. Bland de käraste jag hade då, våra släktträffar med musik och spelemän var alkoholen en centralpunkt från ungdomarna till far och morföräldrar. Det är också en bild jag var tvungen att värdera om som vuxen och se problemen bakom.
Jag tänker att vi kan hitta vilka förklaringar vi vill bakom vårt problemdrickande, bara vi inser att då var då och nutiden äger jag själv.
Läste lite tillbaka i tråden ang godis och sötsug. Mina första månader mofflade jag godis utan stopp och kände att det hjälpte mig mycket. Jag tänkte att till en början får allt vara ok bara jag inte dricker och efter ett tag kände jag att viljan att ändra på det kom naturligt. Vid en tid kände jag att nu är jag redo att dra ner på sötsakerna också.
Saker tar tid, det är nog det viktigaste att ha med sig. Du beskriver att dina känslor är avtrubbade och det kan nog vara en del av långvarigt drickande också. Då tappar små värdefulla saker som natur, vackert väder, dofter och frisk luft sitt värde. Men väldigt många upplever att det kommer tillbaka med tiden, när stimulansen trappas ner och vi kommer närmare vårt sanna jag.
Du kommer säkert ha en tuff tid att ta dig igenom att låta känslorna du förtränger komma fram men jag tror att du kommer till den punkten också när du känner att det är dags. Kram

Fint du skriver i min tråd. Ja, jag har börjat förstå att jag har mycket framför mig. Hela min existens har ju blivit rubbad nu när jag har valt att bli nykter.
Har ersatt alkoholen med alla möjliga nya laster men jag tar tag i det senare, som sagt. Vill bara ta mig igenom den första abstinens-tiden.
Tror i och för sig inte att det kommer vara suget som får mig på fall. Det kommer i så fall vara situationen som får mig att dricka. Äh, vet inte vad som är vad förresten. Jag är ju förstås rädd att börja glömma bort allt skit som alkoholen gör med mig och mitt liv. Eller gjort. Nu vaknar jag varje morgon nykter. Känner att jag sakta men säkert börjar må bättre och bättre. Genuint bättre. Och det för med sig att jag tar bättre beslut som jag står för. Jag är annars en person som vill vara alla till lags. Ofta på bekostnad av mig själv. Ställer alltid upp. Fast jag får trubbel av det själv.
Nu känner jag att jag känner efter innan jag säger ja. Har till och med sagt nej. Det är något helt nytt för mig.
Jag vill också fylla mitt liv med mer meningsfulla saker nu. Den tiden som tidigare gick till att dricka. Vara i dimman. När man slutar dricka sparar man både pengar och tid.
Passar ju bra så här till jul.

1) Tro på att du klarar av det.
2) Lyft alla fördelar med nykterheten.
3) Identifiera dig som en som inte dricker alkohol.

Jag håller på med trean för fullt nu, det går rätt bra. Snart står jag på barrikaderna ? Skämt åsido. Om man identifierar sig som en som inte dricker, så finns det ingen lockelse i alkohol. Lika lite som det finns en lockelse för mig i att åka på skidsemester eller spela golf. Varför skulle jag liksom?

Kram ?

Är jättenyfiken på hennes böcker som du rekommenderar, Andrahalvlek.
Jag fungerar lite som du. Suger in allt som har med anti-alkohol att göra. Lyssnar på poddar, kollar klipp på youtube osv. Går in i det med 100%.
Har provat att tänka att ”jag är en som inte dricker”. Börjar kännas mer och mer sant. Är ju lite ny än. 1 månad och 16 dagar för att vara exakt. Just nu känns det som att det kommer bli för alltid. Trots sug lite nu och då så finns det inte på kartan att jag kommer att dricka.
Hoppas att det förblir så.

I ett gammalt inlägg har jag reflekterat mycket över den där tiden, den som kommer en bit in i nykterheten och där jag tror du är nu, Illaute. Den "tredje" perioden som är en riktig vippbräda.
Efter många försök att dra ner på drickan så började jag känna igen ett mönster. Den första tiden som alltid var jobbig på ett akut sätt, när alkoholen skulle gå ur kroppen. Den efterföljande ångesten som skall passera och det dagliga mönstret som skall brytas. När den tiden var över, efter runt 3-4 dagar så kom en ny fas, en lättnad och njutning. Som att ha kommit över till andra sidan. Den fräscha och fascinerande känslan av att vakna nykter, pigg och klar i huvudet, den vågen kunde man rida på ett bra tag. Då man för många gånger trodde att allt var klart.
Sen kom den tredje vågen. Då när den stora upprymdheten och den nya klarheten börjar lägga sig och kännas som det normala efter ett par veckor. Då det inte är lika fascinerande att vakna nykter längre samtidigt som minnena av hur dåligt man mått förut börjar bli svagare och mer förlåtande. När man börjar tänka saker som att "det här var ju inte så jobbigt" jag borde ju kunna dricka normalt.
I den tredje perioden blev det också tydligt att alkoholen inte bara varit en dryck utan en sysselsättning som ägnats mycket tid. Som hela samhället ägnar mycket tid åt, i grupp.

I denna fasen började ofta andra problem skina igenom igen, de där problemen som kanske varit upphov till att man druckit från början. De där problemen man flytt ifrån, tankarna man dränkt. Då man tyvärr måste inse att det inte räcker att "bara vara nykter" för att allt ska bli bra.
I detta läget är det viktigt att ta tag i vad som skall bli fortsättningen på sitt liv. Vad skall bli min nya sysselsättning, min nya avkoppling, mina nya intressen och vilka problem måste jag attackera nu med nya metoder.

Illute, det låter som du är inne i den tredje vågen nu. Det låter också som att du har en väldigt bra inställning för att klara detta! Jobbiga tankar börjar väckas och jag tror att du snart vågar se dem med mer och mer öppna ögon. Du har börjat säga nej, lätta på kraven och är snäll och förlåtande mot dig själv. Många väldigt bra förutsättningar!

Ps.
Andrahalvlek; du skriver nästan alltid mycket bra saker men jag måste dissa din diss av skidåkning och golf. Två väldigt härliga saker. Känslan av att stå på toppen av skidbacken och titta ut över fjällen och de magiska utsikterna. Den kristallfriska luften. Sätta skidorna i glid och sväva ner över snön. Bara några få delar av varför man skulle. ? Kram

Haha ? Även om du dissar min diss Pianisten så tycker jag att ditt inlägg om den tredje vågen var helt klockrent! Precis så är det! Efter att den första ”förälskelsen” i nykterheten lagt sig behöver något nytt och mer varaktigt träda in.

Kram ?