Vill önska er alla en underbar jul!

Ja, jag har varit osynlig här ett bra tag nu... gömt mig i dimman...
Men så hände något igår när jag stängde av jobbdatorn för att ta julledigt - jag kunde plötsligt andas utan ett glas i handen! Kom att tänka på er alla härliga människor här på forumet och gick in och läste lite och upptäckte att jag varit borta så länge att mina trådar blivit låsta... Hmmm...

Nu har jag funderat klart, det blev en ny tråd.

Återkommer och berättar mer (hoppas jag, lita aldrig på en alkis ;-) ).

Till dess, återigen en riktigt GOD JUL!

Vad "kul" att se dig här igen Soffi, kommer såväl ihåg dig. Vi startade ungefär vår första runda med djävulen samtidigt har jag för mig. Jag kan ha varit någon/några månader före, men kommer ihåg dig så väl. Kom in och häng med oss och prata av dig

Tack Kennie, Miss Lyckad och Ensam. Känns så skönt att veta att man alltid är välkommen här! Även om det är med blandade känslor som jag kliver in här - igen...

Men så länge jag lever så är det alltid för tidigt att ge upp!

Jo, alltså, jag vet att om man ska bli nykter så är det ju en skapligt bra start att sluta dricka, skruva på korken och sedan inte ta det första glaset.

Jag brukar ju skriva av mig mina tankar här för att se mer klart och få er hjälp att vända på dem. Men, nu snurrar det helt enkelt för mycket där uppe. Går inte att sortera och få ner på pränt. Skriver ändå för att börja få in rutinen igen att skriva på morgonen.

Kram och god fortsättning!

Så är det för mig också, det snurrar rejält i skallen.. Jag har druckit mycket de senaste 2 v, varje morgon tänker jag " inte idag" och lik förbaskat sitter man framåt kvällen med ett glas i handen.. Det är dessa dikeskörningar och sveken mot mig själv som gör att jag jag mår då dåligt..

2021 ska bli mitt år! Hänger du på, Soffi..??

Det blir svårare för varje gång.
Första gången jag bestämde mig för att minska mitt drickande klarade jag 170 dagar.
Andra gången klarade jag några veckor.
Tredje gången några dagar.
... nu vet jag inte vilken gång i ordningen det är och jag måste verkligen göra en förändring - SLUTA DRICKA!
Men jag är så djävla liten och svag. Rädd. Skamsen. Ömklig. Ledsen.
Försöker förlåta mig själv. Det här året har verkligen varit för mycket. Jag ser så väl vad jag gör. När jag slutar dricka är de första dagarna hemska och jag biter ihop hårt för att klara dem. Så kommer jag till "rosa moln" och livet leker, jag orkar massor och drar igång med allt på en gång. Det blir för mycket och jag börjar känna mig utmattad, ser inte hur jag kan prioritera om och vad som kan strykas. Tar till alkoholen och får massor av energi, kör på ännu hårdare, dricker oftare ... tills jag börjar må dåligt.
Jag har tänkt mycket på uttrycket "ett ohanterligt liv" som det pratas om inom AA. Först tänkte jag att en alkis dricker tills livet blir ohanterligt. Men, jag kan inte hantera mig själv nykter, jag har inga bromsar och kör slut på mig själv, det enda sätt jag vet om för att få frid är att dricka alkohol.
Jag tror att jag behöver hjälp. Hjälp att hitta nya strategier att hantera livet i med och motgång. Men, jag vet inte vart jag ska vända mig. Har verkligen försökt, varit hos många olika psykologer, terapeuter mm genom hela mitt vuxna liv utan att få hjälp. Fast... jag har ju heller aldrig erkänt att jag dricker .... Så hur ska de kunna hjälpa?
Ja, jag kämpar på. Ska klara mig själv, ska klara att dricka lagom. Nej, i ärlighetens namn, senaste månaden har jag mer känt att jag kämpar mig ner mot botten. Dricker inte mer än förut. En flaska vin om dagen. Precis lagom för att vara på topp dagen efter och orka göra allt jag måste. Men jag har börjat bli bakfull dagen efter istället. Skiträdd för denna nya vändning. Vad gör jag med min kropp?
Jag har också börjat bli rädd för att bli avslöjad - tänk om någon upptäcker att jag är alkis? Eller, är det en förhoppning? En förhoppning om att bli avslöjad för att äntligen kunna få hjälp? Nej, fy vad jag skulle skämmas.
Fast jag skäms ju redan så in i norden över hur jag håller på.
Kan skammen bli större? Kan det vara en lättnad att faktiskt erkänna själv, inte bara här utan öppet för alla runt mig?
Nej, det törs jag inte. Då kanske någon faktiskt kommer till hjälp och hindrar mig från att dricka. En alltför skrämmande tanke att aldrig mer få dricka. Fastän jag har en hemlig dröm om att faktiskt kunna säga ärligt att "jag dricker inte".

Måste sätta ner foten. Jag måste bestämma mig. Jag vet att det är grundförutsättningen för att kunna börja vandra mot nykterheten.

@Emmy: JA, jag vill hänga på, 2021 ska bli vårt år!

Måtte jag hitta styrkan...

så är det för mig med.
När livet är tufft lägger jag in ytterligare en växel. Jag upplever att allt jag lyckats med bottnar i den förmågan. Ett dricka är som att öppna ett varmt rum där jag slipper prestera och kan vila.
Men den vilan kostar numera för mycket.

"Att dricka är som att öppna ett varmt rum där jag slipper prestera och kan vila." Så väl formulerat, klockrent!

Tack Pixie. Det är det jag ska leta efter. Vad kan ge mig samma känsla förutom alkoholen. Det måste finnas något för alkoholen ska bort.

Så gör vi. Letar upp det nya rummet och inreder. Tror jag har lite "gamla möbler" jag vill ställa in. Träning, bastu, vinterbad, yoga. Men det vore bra med något nytt.
Spännande om det går att hitta. Är konstnärlig men skapar inget alls numera. Kanske vore en ventil?
Ha ett fint nyår Soffi, så ses vi under vårt år - 2021 ?

Året då jag ska finna mitt nya rum och inreda det.
Blir tårögd...
Jag brukar inte lägga så stor vikt vid nyår, inget förändras ju bara för att man skriver ett annat datum. Men nu ska JAG förändra MITT liv och nyårdagen är väl lika bra som någon annan att börja. Klarar inte ett år som 2020 till. Så mycket jobb! Så stora framgångar! Och så stora förluster...

Ser till att det finns gott om näsdukar i det nya rummet för jag orkar inte vara stark längre eller dränka alla känslor.

Gott nytt år alla!

För mig betyder det något särskilt. Inte för datumet utan för att jag är så trött på allt "extra". Gillar vardag och rutiner. Även om jag gillar jul och det inte är en laddad tid så känns det som en väldigt lång fest där jag är helt slut efter allt. Trött på allt och längtar efter måttligt på alla sätt. Därför är nyår starten på något nytt för mig och ett väldigt bra tillfälle för förändring.
Jag lovar att ladda med näsdukar ,det kommer jag också behöva.?

Nu blev det lite ljusare i mitt mörker.
Har läst dina tidigare trådar, och dina reflektioner och ditt bildspråk är givande för mig.
Glad att du är tillbaka, trots anledningen.
Nytt och bättre år önskar jag dig (oss)!

Citrus

Hej Soffi! Jag trillade in här igår och det är första gången jag erkänner för någon annan att jag har problem m alkoholen. En flaska vin om dagen har det oftast varit här också...

Känner så väl igen mig i rädslan att bli avslöjad! Tror skammen är något av det absolut jobbigaste... trodde aldrig jag skulle hamna här. När barnen var små drack jag aldrig, möjligen på fest nån gång om året. Sen blev det så här, 10 år senare. Druckit ca 3-4 år och varje dag de senaste två åren.

Jag är nu på dag 2, och hänger gärna på för att kämpa för ett fantastiskt 2021!

Kram ?

Jättebra att ni samlar ihop er som en liten flock som kan stötta varandra i med- och motgång. Jag tillhör en annan flock här på forumet som kommer att fira varsitt nyktert år på löpande band här inom kort. Några av oss har redan blivit nyktra ettåringar ? Nästa år kan det vara er tur att fira ett år som nykter - go for it!

Gottnyttårkram ?

Pixie: Ja, nyår är perfekt tillfälle för förändring har jag upptäckt.

Blenda: Tack! Jag blir jätteglad om jag kan sprida lite ljus :-).

Citrus: Välkommen att hänga på, glädjer mig att du vill följa.

Andrahalvlek: Å så kul att det går bra för dig! Vi kämpade ju tillsammans för ett år sedan - tills jag föll i februari nästan ett halvår nykter. KRAM!

Jag fick den bästa av alla nyårsaftnar som jag kunde få!!!

Tja, en normal människa skulle kanske inte tycka det, men vem är väl normal?

Skriver ned så att jag inte tappar bort minnet av den.

Det började på morgonen, eller kanske snarare på natten, jag vaknade som så ofta nu redan vid två-tre-tiden. Sömnen förstörd av alkoholen. Mådde skit och var ledsen, så in i bänken trött.
Satt vid datorn i timma efter timma för att hitta ork att städa av lite inför kvällens nyårsmiddag, huvudet brukar ju klarna lite efter frukost och massor av kaffe.
Min älskade gubbe och jag skulle ju ha en mysig nyårsmiddag tillsammans och jag hade bestämt att jag fick dricka vin även nyårskvällen, en sista myskväll i mitt gamla varma sköna rum. Ville verkligen göra fint, ja, tom fixa mig själv lite extra fin.
Klockan blev 12. Fy vad jag är hängig! Kanske bättre att försöka sova en stund?
Nä, går inte.
Ok, jag vet medicinen som får fart på mig. Korkade upp en flaska vin och tog två snabba glas.
Ingen effekt!?!
Nehej, men kan jag kanske koppla av och vila lite ändå?
Nej.
Ett glas till och en dusch.
Äh, orkar verkligen inte städa, klarar inte att höra dammsugaren. Och mer vin kan jag inte dricka innan gubben kommer, då märks det...
Dags att laga mat. Ja den blev faktiskt god!!
Nu var det ju dessutom tillåtet att dricka mera vin tillsammans med gubben. Lyckades ändå hålla skenet uppe skapligt, allt fint :-D. Ett par glas till ska väl ändå få ordning på mig? Det har ju ALLTID funkat.
Nej, inte den här gången.
Bästa vännen vinet svek mig!!!
Gick och la mig redan strax efter 21, småfull och med huvudvärk. Kul brud, eller hur?
Vaknade vid fyra, om möjligt tröttare än någonsin - men sömnlös.

Kan man få en mer perfekt start?
Måste bevara minnet av den här kvällen, köra filmen om och om igen.

Nu har jag stängt dörren till mitt gamla varma mysiga dryckesrum, det enda jag tar med mig ut är filmen.
Hoppas jag kommer ihåg att sätta på den om jag skulle börja längta tillbaka.

Sitter nu i mitt nya rum. Det är tomt och kalt än så länge. Men det ska inredas och bli vänligt ombonat under året.

Dag ett.

Alltid den djävligaste dagen för mig.

Mår skit. Men jag SKA vara nykter idag.

Ja ni hör ju vilket härligt gäng ni redan är, jag hejar på och flikar in en mini-reflektion.
Att inreda LÅNGSAMT i nya rummen. Sådär som de säger i alla inredningsreportage ”vi lät det ta tid” fast man själv (iaf jag) är en sån som vill rolla och köpa nya kuddar NU.
Att sluta dricka har för min del varit mycket omvälvande och ett arbete som fortgår.
Det har snart gått ett år och jag har just börjat gråta igen. Så lång tid tog det att lära mig hitta i mitt nya rum.
Jag säger inte det här för att ta ner lust och energi, utan tvärtom. För att ge lite exempel på att allt kan man inte själv styra och planera/möblera, och det är också det som gör det fint och skönt att vara nykter. Hitta tillit, släppa taget, och samtidigt hålla hårt i beslutet. Paradoxalt tycker jag att det är, men en så stor frihet. En dag i taget! Kram ?

Ja, det måste få ta tid.
Försöker lära av mina erfarenheter, och av er andra naturligtvis!
Önskar ju förstås att det bara var att "tända lyset och gå in". Dvs att skruva på korken och inte ta det första glaset.
Det vet jag ju att jag kan... upp till ett halvår...
Den här gången vet jag att arbetet måste inriktas på en djupare förändring, en förändring som gör att jag kan hantera den nyktra Soffi.
Och det lär ta tid!
Men jag börjar med att vara nykter idag. Det är gott nog :-).