av Kaffetanten88

Kaffetanten88
lör, 2020-12-26 - 10:26

Jag har räknat fel. Jag är ju på en vecka nykter nu. ? Trodde jag var på dag 6. Ångesten blir faktiskt bättre och bättre. Tröttheten är kvar men killen min är så snäll och låter mig vila hur mycket jag vill/behöver.

Igår åkte sonen några dagar till sin pappa så kan vila extra mycket. Sonens pappa var så snäll med. Fick till och med en kram. Socialen ringde ju honom med så han vet allt. Om både alkohol och att jag rökt cannabis. Men han litar på mig endå och tror på mig.

Det är skönt att de runt mig är så stöttande skulle mått ännu sämre om någon var arg på mig. Men verkar som den enda jag skadat är mig själv. Det kan jag leva med.

Nu ska jag lära mig att tycka om mig själv. Lära mig ta hand om mig själv. Dag 7 nykter! Inget sug. Och jag vill aldrig mer mår som jag gjorde för en vecka sen.

Kaffetanten88
lör, 2020-12-26 - 12:50

Precis joggat 5,2 km. Jösses vad jobbigt det var. Kroppen är inte i balans än. Men det släpper säkert tillslut. Mitt mål är att kunna springa lopp igen någon gång. Sprungit stockolm halvmaraton 2 gånger och lite andra lopp. Vill tillbaka till den jag var då.

Kaye
lör, 2020-12-26 - 13:50

Jättebra gjort.
Jag ska också ta nya tag med löpningen, men efter nyår.
Just nu blir det raska promenader ?
Kram⚘

Kaffetanten88
sön, 2020-12-27 - 17:03

Gud så trött jag är hela dagarna. Om jag fick välja skulle jag kunna sova hela dagarna. Ångesten kommer och gå den med. Jag har lergigan att ta och den hjälper faktiskt. Men den gör ju tröttheten ännu värre. Längtar tills jag får hjälp från beroendecentrum. De lär ju kolla om jag kanske har några brister också. Kanske behöver någon vitamin eller något. Sen är det väl så att kroppen behöver läkas från de gifter jag dragit i mig så länge. Panikkänslan tycker jag dock börjar avta. Känns som abstinensen typ är borta. Förutom ångesten då. Men förhoppningsvis så kan jag få hjälp med ångesten sen med. Hatar verkligen ångest. Levt med den nästan konstant, varje dag sen tonåren. Har säkert någon form av diagnos men har inte fått något på pappret. Att ha ångesten över något som ska göras eller så tycker jag är ok för det går över när saken är klar. Min ångest kan jag ha utan att veta varför. Är liksom något som konstant ligger och gror. Äter antidepressivt men det hjälper bara i början sen börjar jag må dåligt efter något halvår igen. Testat iaf 3 olika sorter.

Villvarafri
sön, 2020-12-27 - 17:35

när jag läste om din julafton!
Jag blev så otroligt glad för din skull!
Håll kvar känslan?
Fantastisk mamma du har oxå som ställer upp för dig?
Jag blev nog så känslosam för jag hade oxå en av mina bästa julaftnar. Nykter.
Vi hade så mysigt och spelade spel och skrattade mycket, vilket inte händer ofta för mina tjejer kan gå igång på varann....

Det kommer att gå bra för dig?
Fortsätt tänk positivt och ta en dag i taget.
Många kramar❤️

Kaffetanten88
mån, 2020-12-28 - 19:43

Ja tack. ? Idag har jag jobbat lite. Och vilat en hel del. Nu ikväll känner jag mig lite piggare men ångesten är kvar.

Äter så mycket onyttigt. ? Har ingen aptit så det enda som går ner är glass och chips. Men det får vara så just nu.

Var lite sugen på vin idag men med glass och chips så gick det över. Samt att jag påminnde mig varför jag inte dricker. Frågade mig själv om jag vill må så dåligt igen. Vill jag riskera att förlora sonen osv. Då är valet lätt.

Om jag fortsätter att bli piggare nu så ska jag börja röra på mig mer. Ska springa igen imorgon och så.

Tack till alla som läser min tråd och ger mig peppande ord. Det hjälper mig mycket. ❤

Torn
mån, 2020-12-28 - 20:52

Nu är det värsta över. Är du trött?vila. Vill du ha chips? ät chips. Gör allt du vill, utan en enda sak, dricka alkohol. Jättebra att du orkat ut och joggat! Att göra saker ger mersmak även om det kan vara segt att motivera sig i början. Väldigt viktigt enligt mig, man måste ha kul, göra sådant man gillar att göra. Och det funkar utmärkt utan alkohol, men det krävs övning.

Bra jobbat som sagt! ?

Kaffetanten88
tis, 2020-12-29 - 10:41

Idag ringde socialen igen. Det kommer bli en utredning. Gud vilken ångest jag fick när de sa det. Även fast jag var beredd på det.

Nu försöker jag tänka på de saker jag kan göra. Inte dricka, ta all hjälp jag kan få, visa dem att jag inte kommer göra om misstagen. Jag ska visa att jag är en bra mamma.

Men det känns jobbigt att jag låtit det gå så här långt. Men jag kan inte göra något åt det nu. Jag kan bara se till att framtiden blir bättre.

Önskar bara klumpen i magen kunde försvinna.

Pianisten
tis, 2020-12-29 - 11:38

Hej Kaffetanten. Du har bra inställning, det kommer gå bra detta! Precis som både du och Torn skriver, unna dig vad du vill istället för att dricka. Det andra löser sig med tiden när energin kommer tillbaka och det gör den.
Toppen att du redan kommit ut och joggat, perfekt att göra före kvällen om sug och oro är jobbigt.
Klumpen i magen är nog helt naturligt att känna i den sitsen du är nu, en påminnelse om att något måste förändras, använd den till energi att ta tag i det du måste inför utredningen.

Kaffetanten88
tis, 2020-12-29 - 12:26

Tack Torn och Pianisten.

Jag tror jag måste arbeta med att hantera suget. Just nu blir jag väldigt rädd när det kommer. Får ångest av bara suget. Just för det jag var med om förra helgen och att socialen är inblandade. Det ger mig lite panik att suget kommer ibland fast jag är så besluten att vända på detta nu.

Jag längtar till jag får riktig hjälp som kan ge mig verktyg till både sug och ångest.

Socialen frågade om jag haft sug jag ljög och sa nej. Jag vill ju att de ska se mig från min bästa sida. Även om jag haft lite sug så tänker jag absolut inte dricka. Alkohol och andra droger är nu inte mitt liv längre.

Jag har så svårt att hantera svåra känslor och det är väl en anledning till att jag druckit. Hur ska man lära sig hantera känslor? 32 år och är känslomässigt som en tonåring. Min reaktion på känslor är alltid att vilja ta bort dem. För ångest är det värsta jag vet och jag har det hela tiden. Får korta pauser ibland på någon timme. Annars ligger det hela tiden som en klump i magen.

Jag vill hitta ett lugn i mig själv. Jag förstår ju att livet går upp och ner och det är normalt. Men jag vill så gärna kunna känna ett lugn i bland. Få vila kroppen från ångesten.

Jag hoppas att beroendecentrum kan hjälpa mig att bearbeta och lära mig att koppla ifrån ibland utan berusningsmedel.

Kaffetanten88
tis, 2020-12-29 - 12:27

Förlåt att jag svamlar så mycket. Försöker sätta ord på känslor. Det hjälper faktiskt. Även fast det är lite kaos i texterna.

Ensam1984
tis, 2020-12-29 - 13:10

Någon sa till mig en gång att livet är inte menat att vara svårt...

Men livet är ju svårt ibland, jag tänker att du har haft det svårt ganska länge, ganska mycket - precis som jag har haft. Och att du söker hjälp och vill komma framåt, få till en positiv förändring är så sanslöst bra. Även om du beskriver ångest, oro och rädsla som dina känslor så ser inte jag det när jag läser hos dig. Jag ser en mamma som är beredd att göra allt för sin son, som vågar lite på det goda och att samhället finns som ett stöd, som inte ljuger och skyller på andra, som tar sitt ansvar och som inte mår bra - men vill ha redskap och hjälp för att må bättre.

Och du svamlar inte, ut med allt - det är bra att skriva av sig. Det är läkande och för många en del av processen.

Andrahalvlek
tis, 2020-12-29 - 13:13

Suget kommer och går, men det blir svagare och kommer allt mer sällan med tiden.

Tänk så här. Suget är bara känslor och de tankar de väcker och det går alltid över. Du behöver inte agera på varken känslor eller tankar. Suget lyfter aldrig glaset till munnen.

Tänk dig suget som en trotsig treåring som på alla sätt vill tjata till sig godis innan maten. ”Jag hör vad du säger, men nu gör vi som jag har bestämt”. Lugnt och stilla, konsekvent. Tålamod.

Kram ?

Kaffetanten88
tis, 2020-12-29 - 13:15

Tack Ensam och ja du har så rätt. Jag vill ha hjälp ifrån detta nu. Jag är beredd att göra allt jobb som krävs för ett bättre liv. Jag är rädd. Mest faktiskt för att det inte finns något som kan hjälpa mig. Då jag mått dåligt så länge känns det ju som ett normaltillstånd. Jag har dock lite hopp här inne på att det ska gå. Att resten av mitt liv kommer bli bättre. Att hälla alkohol på det kommer iaf inte göra saken bättre, tvärt om. Så nu ska jag söka andra lösningar.

Kaffetanten88
tis, 2020-12-29 - 13:18

Tack Andrahalvlek. Ja det försöker jag göra. Brukar i mitt huvud föreställa mig alkoholdjävulen på min axel, efter jag lyssnat på skål, ta mig fan. Försöker säga bestämt nej och slå bort den. Att det är inte jag som styr dessa tankar utan han djävulen.

Pianisten
tis, 2020-12-29 - 14:23

Så som du beskriver det hade jag lagt mycket fokus på att jobba med ångesten. Sug och ångest går väldigt hand i hand. Absolut ska du ta den hjälp du kan få utifrån men tänk att du kan göra mycket själv också. Läs om övningar på internet. Köp en bok. Jag har också historia med mycket ångest och det bästa jag lärde mig var att våga låta mig känna den, utan att försöka bli av med den.
Sätt dig ner, andas djupt och långsamt och känn allt som känns. Den kommer att lägga sig tillslut. Jobbigt men väldigt effektivt. Träna flera gånger om dagen ostörd om det går.

Kaffetanten88
tis, 2020-12-29 - 15:25

Tack pianisten. Jag ska försöka hitta saker jag kan jobba med. Problemet jag har är tid ensam hemma. Sonen är alltid vid min sida. Sen så somnar han typ vid 22:30 och då vill jag sova med. Har nästan aldrig tid själv. Men jag ska försöka hitta korta stunder under dagen där jag kan jobba med ångesten. Fick tipsen nyss av en psykolog att låta ångesten finnas där och följa med. Att inte göra saker för att få bort ångesten utan för jag vill. Ångesren får liksom följa med på ett hörn ändå.

Just nu gråter jag. Killen som varit så stöttande sen min panikattack är nu sur att jag inte orkat göra lika mycket som honom hemma. Visste att det skulle hända. Nu orkar han inte ta ut hundarna. Jag har följt med ut och gått själv. Fixar allt som tillhör sonen men har inte orkat städa och ta hand om disk. Men nu kommer alla krav tillbaka. Det enda pojkvännen vill göra är att spela. Han är ledig en vecka till men jag jobbar. Han är tillochmed sur att jag tänker springa idag men inte orkade gå med hundarna och ta hand om disken. Springer ju för jag känner att jag måste för att må bättre.

Pga att jag mår dåligt så är ena hunden jättejobbig ute. Skäller på allt. Han känner ju att jag är ostabil.

Jag har försökt jobba med ångesten och hålla mig nykter och har liksom inte orkat mer.

Är så tråkigt mest att han bara visar förståelse en vecka sen är det som han tycker jag ska må bra. Det här kommer ju ta ett tag att ändra på.

Se klart
tis, 2020-12-29 - 15:32

Jag läser ikapp i din tråd och kan bara instämma i att du verkar klok och bestämd, lite tålamod kommer här från mig till dig.
Det där med känslor är klurigt, vi dricker ju ofta på känslor som vi befarar ska komma. När vi slutar dricka blir det snarare så att känslorna vattnas ur lite, och övermannar inte alls på samma vis. Mer att de vinkar från långt bort på vägen, och man får en chans att förbereda sig.
Men att hålla sig från det där skit-vinet (och andra droger för den delen...) är det viktigaste steget. Sen löser sig resten. Kram till dig! (Jag har snart varit nykter ett år, och det är forumets förjänst, eller snarare de fina människor som hänger här!❤️)

Kaffetanten88
tis, 2020-12-29 - 17:52

Wow 1 år. Så bra kämpat. Hoppas jag är där sen.

Just nu brottas jag med ett starkare sug. Jag försöker analysera varför och säga åt alkoholdjävulen att sticka.

Jag tror att det triggats idag av extra mycket ångest efter att socialen ringde och sa att det blir utredning. Samt trötthet och bråket med killen. Är väldigt besviken på honom.

När sonen sov tog jag mig ut och sprang. Det hjälper medan jag joggar. Då kopplar jag bort. Lyssnar på en bok och slutar tänka. Men så fort jag kommer hem så kommer allt tillbaka.

Mamma tror att jag nog gått in i väggen och jag kan hålla med. Senaste åren har varit extremt mycket. Sonen som är sjuk, skilsmässa, hund som gått bort osv. Istället för att bearbeta saker har jag druckit vin. Jag har inget sätt att bearbeta känslor, har inga verktyg.

Så när jag inte orkar längre vänder jag mig till vin. Men tänker inte göra det den här gången. Suget och ångesten får vara där tills jag hittar något konkret sätt att ta i tu med alla känslor.

Under min uppväxt så har min syrra kommit lite först då hon mått extremt dåligt och har många diagnoser. Under tonåren sutade jag någonstans att prata om mina känslor och håller allt för mig själv. Jag tror jag kände att jag inte ville/kunde vända mig till mamma för hon hade så mycket med min syster. Det har lett till att jag inte kunnat bråka, inte kunnat prata när jag mår dåligt osv. Det är ofta så att jag inte ens vet varför jag mår som jag gör. Finns inget konkret jag har bara allmän ångest och obehagliga känslor i kroppen. Pratat med en terapuet ett par gånger. Sist när jag började med antidepressivt. Dels gillade jag inte den terapeuten plus att hon körde på kbt och jag vet inte om det funkar för mig. Att man ska gå emot ångesten och göra saker endå. Jag gör redan saker även om jag får ångest av dem. Jag vet att just den ångesten försvinner efter ett tag. Men den här konstanta ångesten då? Hur blir man av med något som är mitt normaltillstånd?

Jag måste hitta verktyg till att hantera ångest och ska söka det.