Den här veckan har varit tuff. För mycket jobb helt enkelt. Men nu är det över. En sak som är to much för mig när jag känner mig stressad är att diska. Jag handdiskar, men bara när jag måste typ. Vilket oftast är när jag ska laga mat, eftersom jag vill ha ren diskbänk då. Oftast lagar jag mat några gånger per vecka, så det brukar gå hand i hand.

Men inte den här veckan. Mån-ons åt jag rester som fanns i kylen, torsdag var jag bortbjuden, fre-sön blev det rester, McDonalds och räkmackor. Samtidigt drar både jag och dottern ner disk som om vi hade diskmaskin, vilket hennes pappa har i huset. Så nu ser man knappt diskbänken, och jag kan inte förmå mig att ta itu med det. Arbetsuppgiften växer ju i omfång för varje dag dessutom, på ett högst påtagligt sätt.

Det kräver viss planering att diska, om än något begränsad sådan, men man behöver sortera var sak för sig, diska glas först och så vidare. Men när jag är så upptagen med att jobba finns det liksom inga planerings-hjärnceller över att använda till diskning. Och där sitter jag i godan ro vid köksbordet och jobbar 9 timmar både fredag och söndag. Inte fan tittar jag på disken, jag tittar på skärmen. Hinner knappt äta. Och när jag väl har jobbat klart vill jag inte ens vistas i köket en minut till.

Å andra sidan kan jag som när jag var ledig i lördags organisera och planera en inköpsrunda med dottern och hennes pappa. Vi har nu beställt en soffa, bord och fyra stoppade stolar ? Supersnygga! Och kanonbilligt på rea. Sista dagen på rea i lördags så det var inget att tveka på, inte ens ”bromsklossen” hade något att säga till om. Vi var två mot en. Mammas tjej ❤️

Men sådant har jag hjärnceller över till! Jag fick dessutom ett ryck och köpte en ny matta till mitt vardagsrum och när vi kom hem slängde jag ut den gamla åbäkiga beige ryamattan som hunden kräkts på 17 gånger och som vi har spillt mat på 200 gånger. Och jag dammsög under sofforna, och våttorkade golvet. Det hade jag ork med!

Det måste handla om att diskning är så tråkigt. Eller att jag faktiskt inte ens vill se mitt kök efter alla dessa jobbtimmar vid köksbordet den senaste veckan. Ingen aning, men ett väldigt motstånd mot att diska har jag haft den senaste veckan. I morse sa dottern lite försiktigt: ”Det finns inga rena tallrikar”. Mitt svar: ”Jodå, det finns några djupa tallrikar kvar.” Och vad gör det egentligen? Imorgon efter att jag har sovit så länge jag vill ska jag diska, och det lär väl ta en timme minst. Men med ljudbok i öronen går det galant.

Funderar på att slänga en filt över den monsterstora skärmen på köksbordet för att slippa påminnas om jobbet, men det skulle kanske se konstigt ut. Eller lyfta ner den på golvet kanske? Reclaima mitt köksbord åtminstone en vecka. Fast jag ska ju jobba några timmar på torsdag, och imorgon kväll är det årsmöte med tjejjouren på video. Hmm.

Kram ?

Häromdagen gick jag en promenad och lät tankarna snurra som de brukar när jag är själv och ingen stör. Reflekterade över mitt eget ordningsbehov och den stressen det håller vid liv i mig som jag inte riktigt kommit till grund med. Varför kan jag inte bara släppa lite på detta egenkravet, hade jag inte mått bättre då, som vi diskuterat nån gång.
Jag tror dock jag kom på då under promenaden att det kan hänga ihop med att jag tycker det där med att plocka, städa och t.ex diska egentligen är så EXTREMT tråkigt. Så när jag ser saker ligga på fel plats och efter bara någon dag växa fram i huset som en infektion så är det antagligen insikten att jag kommer behöva ta tag i det någon gång och ju länge fram desto värre, just det som är roten i stressen och det starka behovet av att ordningen ständigt måste hållas för att hålla de extremt tråkiga sysslorna så små och kortvariga som möjligt.

Lite varje dag är ofta en bra lösning men tyvärr fungerar ju inte alltid verkligheten så..

Jag tänker så här, att om jag diskar direkt, alternativt ställer något i blöt direkt och tar det efter någon timme, så spar jag tid i slutändan, eftersom det tar längre tid att diska saker som fått stå, det argumentet biter på mig. Dessutom slipper jag lida av att det ser stökigt ut och gå omkring med dåligt samvete.. Men jag tror att precis som med att sluta dricka så måste man tycka att det är ett problem innan det går att lösa. Och tycker du inte det så är ju diskberg faktiskt inte skadligt...

Mina två perioder av utmattningsdepression (2007, 2018) har lärt mig några saker den hårda vägen.

1) Viktigast först. Nu var jobbet viktigast förra veckan. Allt annat får stå tillbaka, förutom att vi måste äta någonting förstås men hämtmat funkar. (Allra viktigast är förstås nykterheten, som har en egen topnotch-status i mitt liv eftersom det är grunden till allt just nu.)

2) Vila först, jobba sen. Det är så mycket enklare att göra tråkiga saker när man är utvilad. Och jag brukar även vila INNAN jag ska göra krävande saker, det sparar energi i slutändan. Som när jag ska på fest eller resa bort en helg tex. Reser jag till dottern i Gbg en helg tar jag en semesterdag innan och efter helgen också, bara för att vila.

3) Disk och dammråttor springer inte ifrån mig. Tyvärr.

Jag har verkligen jobbat STENHÅRT med min inställning till städning. Nu låter det som jag bor på en soptipp, så är det INTE, men disk och dammsugning kan få stå tillbaka om energin tryter. Jag har praktiskt tränat på att planerat ta emot gäster utan att ha städat. Jag har tränat på att hämta hämtmat en sådan kväll istället för att göra storverk i köket. Jag har tränat på att inte tänka på disken som ett dåligt samvete, utan mer tänka att var sak har sin tid.

Det som fascinerade mig mest med helgen som gick var att jag faktiskt hade ork att spontant byta ut ryamattan, dammsuga och våttorka golvet. Då fanns energin. För att det var nytt och kul och blev fint sannolikt. När man diskat gör man inte vågen precis ”Åh, vad fint det blev”.

Förmiddagen har jag tillbringat i sängen. Klockan 12 ska jag och dottern ta en långpromenad vid havet och efter det ska vi åka och fika. Först efter det ska jag diska. Viktigast först ?

Kram ?

Det låter som väldigt bra lärdomar! På något sätt vet jag väl också att det är som du säger, men det är lätt att glömma bort ibland. Man pratar om multitasking som om det vore något generellt bra. Det fungerar säkert fint med vissa saker. Som att lösa melodikrysset medan man städar. Dock tycker jag att det fungerar bäst med en struktur där man, som du säger, fokuserar på det viktigaste först.

Det har nog hänt när jag haft två uppgifter för dagen att jag lyckats med konstycket att stressa med båda och inte få någon av dem klar. Istället för att välja en av dem som känns viktigast och fokusera på den och få den klart först. Är det bara den som blir klar och nästa uppgift får vänta tills imorgon, så blev ju i alla fall en klar, vilket är fler än ingen.

Har inte jag heller..Tycker att det inte behövs i ett ensamhushåll..Tar ganska lång tid att fylla, och dom mindre är för små när man verkligen behöver..Att spola av och lägga i blöt är bra..Även att diska ur kastruller mm..Jag har märkt att när man bor ensam, och i Coronatider, så blir i alla fall jag lite bekväm hemma.Det är ju knappt någon som hälsar på..När sonen åkt till sitt, så brukar jag städa ordentligt..Då infinner sig ett lugn i mig, och jag trivs väldigt bra när huset är nystädat. Förr när jag bodde med barn och man, städade jag, och plockade in vackra blombuketter som jag ställde på borden..Toppen över I:et..???

Kom på att du lyssnar mycket på böcker Andra Halvlek..Ska strax åka till biblioteket och hämta Ola Rapaces bok..Har du läst den? Disken går i ett huj, så fort du tar tag i diskborsten ska du se..??..Kram..

Jag missförstod nog ditt inlägg om diskning, jag tolkade det som att du ville ha diskpepp. Håller givetvis med om att psykisk hälsa är viktigare än att diska..

Nu när jag tänker efter miss lyckad, så hade inte jag heller någon diskmaskin när jag bodde själv. Men nu med två tonåringar hemma så är det väldigt smidigt. Nu har de tom lärt sig att ställa in disken i maskinen, och inte lämna allt i en salig röra på sina rum.?

Kram

En helt underbar dag vid havet blev det idag ? Helt stilla, havet låg spegelblankt i vikarna och flera svanpar simmade omkring i maklig takt. På himlen syntes solen litegrann i sjoken mellan moln så himlen blev helt randig i olika blå, gyllene och grå nyanser och speglade sig vackert i havet.

En dag med wow-känslor, eller förundran som Maria Borelius kallar det i sin bok ”Förundran”. Hon skriver även om förundran i några kapitel i sin bok Hälsorevolutionen”, som jag lyssnar på just nu.

Visste ni att inom psykologin har man nästan enbart forskat på negativa känslor. Man har kunnat visa att negativa känslor gör oss sjuka, eller sjukare än en grundsjukdom gör oss.

Däremot har man inte forskat så mycket på positiva känslor, men den forskning som finns visar att känslan förundran frigör må-bra-hormonen endorfin och oxytocin. Samma hormon som frigörs vid träning respektive beröring. (Oxytocin är också det hormon som sätter igång förlossning och amning och får mamman att bonda med barnet.)

Allra starkast wow känner man nog när man gosar med en bebis, allra helst om det är egna barn eller barnbarn, men också gos med djurbebisar ger samma känsla av värme inombords. Ni vet när man inte kan låta bli att le, trots att det nästan gör ont i kinderna efter ett tag.

Lite av samma värme-inombords-känsla kan man få av naturupplevelser och konstupplevelser, och även musik förstås. Liksom resande och uppleva nya miljöer. Det är därför konst i alla former är så viktigt för oss. Inte så konstigt att folk sökt sig ut i naturen i större mängd det senaste året.

När jag började mina utflykter i naturen för många år sedan så var jag ofta helt ensam på olika ställen. Nu är det knökfullt på p-platsen på vissa populära ställen. Stigarna är verkligen upptrampade, inte en chans att man går fel. Där vi var idag fanns det dock bara en annan bil, och inga p-platser alls så jag skrapade underredet litegrann i min iver att knö in bilen hyfsat vid sidan om grusvägen.

Totalt blev rundan 3.600 steg idag. Inte så långt, men den gav så mycket mer själsligt. Det var så vackert och vilsamt. Och dottern fick jag med mig - bara det ger poäng i boken! Vid 4-5 km går hennes gräns, då slutar utflykten i gråt och tandagnisslan. Nu blev det bara mest tjatigt de sista tio minutrarna. Idag när vi hade gått klart rundan utbrast hon glatt ”Bilen, vi hittade dig”. Sötnöt ❤️ Och jag måste alltid locka med fika eller något annat ätbart efteråt.

Imorgon åker vi till ett annat naturreservat, nu kör vi norrut till skog och sjöar. Vi ska ta med grillkol och grillkorv, och sen pausar vi längst ut på udden i en sjö med lite grillad korv. En kompis till mig hänger på också. Hon är så tacksam för att jag släpar ut henne i skogen för hon vågar inte åka på okända skogsäventyr ensam. För mig, som gör det självsam merparten av gångerna, är det helt obegripligt, men vi har alla våra do’s and dont’s.

Inte diskat än ? Vi köpte med oss smörgåstårta hem istället. Det var årsmöte med tjejjouren ikväll på zoom, och jag behövde ta en rejäl höneblund och ladda inför det. Imorgon ska jag diska! Nu är det ett projekt av kolossalformat, men imorgon direkt efter promenaden SKA jag ta itu med det. Imorgon ska det bli en kvällsrunda också så jag kommer upp i mina totalt 12.000 steg, och sen ska jag tillaga grönkålssoppa med ägghalvor.

Det är väldigt skönt att känna att man kan skita i saker och göra dem imorgon, men det är lika skönt när man verkligen tar itu med dem också. Vinn-vinn.

Kram ?

liten hemlis här ang diskning.......Jag har en diskmaskin och det tar ca 2 veckor att fylla den :-O
Sen kör jag igång den.
MEN.....det är ju ingen som plockar ur den :-O
Så då lägger jag den nya disken i diskhon istället :-P
Jag har nog för mycket porslin ????
Tur att det är anonymt här !!

Då ska jag ha en sån där smal diskmaskin, nu får jag inte plats med någon diskmaskin alls. Visst är det tur att det är anonymt, snacka om smutsig byk som vi döljer i våra hem. Just nu hade jag inte velat ha spontana gäster ?

Snart är disken från helvetet ett minne blott, men först ska jag ut i skogen och promenera och grilla korv. Viktigast först!

Kram ?

Det tog bara 1,5 timme och jag behövde bara byta vatten fyra gånger! Nu är det gjort ?

Och vet ni, plötsligt kändes det viktigt att outa min misär så jag filmade eländet och skickade filmen till äldsta dottern och hennes pappa. Så fick de sig ett gott skratt också ? Jag brukar säga att jag är tvungen att ha sådan jävla koll hela tiden på jobbet så jag måste ha lite okoll hemma ibland, för att balansera upp liksom. Och är det inte värre saker än diskberg, så är det verkligen ingen fara.

Äldsta dottern, som får bryt av endast lite disk på diskbänken, kommenterade filmen så här: ”Jösses, vi hörs på fredag när du är klar.” Barnens pappa kommenterade så här: ”Nu förstår jag varför [yngsta dottern] brukar stapla disk på hög här hemma också.”

Det är nyttigt att blotta sina svagheter. Jag är bra precis som jag är. Jag är inte min prestation.

Kram ?

Stegräknaren stannade på 10.660 steg och jag har bara ätit bra mat idag. Falu rågrut med smör till frukost, sötmandel/hasselnötter/pumpakärnor till mellis, fröbröd och kallrökt lax till lunch, grönkålssoppa med ägghalvor till middag och smoothie på spenat, hallon, blåbär, äppelmust och proteinpulver som kvällsmål. (Jag hatar att somna hungrig.) Havremjölk i kaffet, och ingen choklad alls!

Det blev ingen choklad igår heller, men igår kväll gick jag mina rundor ut i köket flera gånger. Öppnade kyl och skafferi. Hittade inget gott alls ? Chokladen är slut och jag har infört köpförbud på den. Inget kvarglömt godis någonstans, mer än några hårda karameller som jag fått i något presentpaket. De lockade föga. Det gjorde inte heller den tråkiga vaniljglassen, som dottern äter ibland, eller den chips som också fanns i skåpet. Inget sött. Ridå. Katastrof.

Ikväll däremot har jag inte känt något sug alls efter varken choklad eller godis alls. Ingenting. Tack vare tre måltider och mellis garanterat. Och kvällspromenad vid 18.30. Nu ska jag inte sabba det här genom att köpa hem choklad till helgen. Att inte vara sötsugen är ju en gåva ?? Sen får det vara hur jävla trist som helst just nu. Vill jag festa till det kan jag köpa hem lite ost och chark.

Imorgon blir det tre promenader - morgon, lunch och kväll. Utmärkt tillfälle att lyssna på min ljudbok. Jag kan verkligen rekommendera ”Hälsorevolutionen” av Maria Borelius. Hon är vetenskapsjournalist och försökskanin i ett. Boken handlar om antiinflammatorisk livsstil och den inspirerar mig oerhört mycket. Inte bara kost alltså, utan även aktiviteter. Och man får lära sig om hormoner och geners påverkan, och om hur inflammationer i kroppen spökar till det på alla möjliga sätt. Framför allt får man tips om hur man kan äta och leva antiinflammatoriskt.

Visste ni att man ska försöka somna vid 23-tiden eftersom kortisolnivåerna då gör en naturlig dipp? (Kortisol är ett stresshormon.) Det är något att sträva mot. Jag är glad om jag hinner med att somna innan midnatt, det lyckas jag kanske med två-tre gånger per månad. Eller att så lite som en tredagarskur med yoga och mindfulness sänker inflammationsmarkörerna rejält? När jag har lyssnat färdigt på boken första gången så får jag nog börja om från början, jag lär mig hela tiden nya saker.

En sak från boken som jag bär med mig just idag är att vi är skapta för liiite halvsvält, att vara hungriga i perioder. Tex 5:2-diet eller 16-timmarsfasta då och då kan därför vara ett bra sätt att gå ner i vikt eller hålla vikten. Våra kroppar är inte gjorda för att vara ständigt mätta. Och godis och choklad fanns INTE på savannen. Lyckades man hitta honung en dag så åt man upp allt i ett nafs, man hade ju aning om när det skulle ske nästa gång. Nu har vi ständig tillgång till ”honung”.

Jag tror på tänket att aldrig vara vrålhungrig och aldrig proppmätt. Och att inte slarva med mellis för att hålla blodsockret balanserat. Jag har tagit en stor glasburk med lock som jag har fyllt med 1/3 sötmandel, 1/3 hasselnötter och 1/3 pumpakärnor. Nu kan jag lätt ta två små nävar och lägga i en liten skål som mellis, eller lägga i en burk och ta med mig i bilen eller till jobbet.

Jag tror på att det ska vara enkelt också. Därför har jag tillagat sex portioner grönkålssoppa ikväll. Sparat två matlådor till middag onsdag och torsdag och fryst in resten. Kokat ägg har jag också gjort, bara att skala och dela.

Det skriver Maria i boken också - det tar inte mer tid för att man planerar maten innan. Det tar lika lång tid, men det är en annan typ av tid. Har man inte planerat maten så får man använda tiden till paniklösningar, som riskerar att bli dåliga.

Sen är det väl som vanligt med mig att jag inte orkar i längden, men jag ska fan inte ge upp. Kassa mat- och motionsdagar får vara kassa dagar, det är okej. Huvudsaken är att man så snabbt som möjligt ramlar tillbaka i goda vanor. Inte bara ge upp och ge fan i det liksom. Precis som med alkohol med andra ord.

Kram ?

...men att vi är skapta för lite halvsvält och 16-timmarsfasta går ju stick i stäv med ständig mellis för att hålla blodsockret i balans.
Just saying ;)

Går ofta igång på det här med olika dieter, finns lika många sanningar som individer. Har en, visserligen gammal men dock, Masterexamen inom området och tycker det är lite olyckligt att det går så mycket mode och trender i tankarna kring vår mat. Det försvårar för många som vill äta bra, men som går vilse i alla olika råd. Inte lika enkelt att veta vad som är bäst för kroppen och hälsan som med alkoholen, där det självklart är nyttigast att avstå helt :)
Gäller nog helt enkelt att hitta det som passar en själv, och sen det viktigaste – stick to the plan.
Precis som du tänker göra, lycka till!

Jag har kört det i perioder, mer och mindre strängt. Det som tilltalar mig när jag läser på om den forskning som finns (skulle kanske skriva ”forskning” iom att källorna ibland är oklara) är att vi biologiskt inte är gjorda för att äta för jämnan. Att småätande är ett rätt nytt påfund liksom skräcken att vara hungrig. Hunger kan ju absolut göra att vi överäter, men jag tror tröst och tristess är farligare.
På savannen (också ett tveksamt uttryck som jag reserverar mig för men ändå) hade vi knappast kylskåp med svängdörrar utan man åt, sedan kunde det gå lång tid till nästa gång.
Finns också en del som tyder på att cellförnyelsen ökar så kroppen ”stressas” av att inte äta oavbrutet. Detta kan verka rimligt tänker jag.
Återigen- liksom nykterheten så är vi olika och olika känsliga. Jag har inga jätteproblem med att vara utan mat en dag, vissa gråter när blodsockret dippar lite.
Fördelen med att vara äldre är att man iaf kan skippa kålsoppa och andra dieter... kämpa lagom mkt med vikten! Kram ?

JAG tycker att mellis är bra för mitt blodsocker. Och jag blev lite förvånad när ”halvsvält” tydligen är biologiskt bra för oss människor. Jag uttryckte mig nog luddigt. Först beskrev jag vad Marie Borelius har skrivit i boken, och på slutet skrev jag vad jag själv landat i. Vad jag tror funkar bäst för mig. Jag måste alltid hitta MITT sätt, jag kan inte ens följa ett enkelt matrecept ?

Jag har provat 5:2 men inte 16-timmarsfasta, men jag tror för personlig del inte att det hade passat mig. Jag måste hitta något som funkar varje dag, men där vissa undantagsdagar är okej utan att jag kastar allt över bord. Jag är inte ute efter en diet. Jag vill hitta ett sätt att få en fungerande kosthållning och livsstil som är antiinflammatorisk.

Hittills har jag anammat att utesluta mjölkprodukter (förutom lite Bregott), socker och vitt mjöl, äta nötter som mellanmål och dricka en smoothie dagligen gjord på spenat. Just spenat är nog kanon för mitt kassa järnvärde. Och promenera tre gånger per dag vill jag få till som en god vana också.

Nu ska jag träna på detta några veckor, så att vanorna sätter sig. Men det är ingen katastrof om det skiter sig vissa dagar - på att igen bara. Mitt problem tidigare har varit att jag verkligen går all-in, men inte orkar i längden. Så nu försöker jag hitta något som är lite mer tillåtande, men mer hållbart.

På senare år har jag nämligen märkt av en värk i kroppen som bekymrar mig massor. Vissa dagar känns det som jag har träningsvärk trots att jag inte har tränat alls ? Värken i fötterna gör att jag inte kan träna som jag vill. Värken och myrkrypningarna i benen gör att jag sover dåligt osv. Om jag genom kosten kan hjälpa kroppen på traven så vill jag gärna göra det.

Och att jag intuitivt sökt upp sådana aktiviteter som fungerar antiinflammatoriskt är otroligt spännande, till exempel körsång, yoga, mindfulness, sångmantra och naturupplevelser. Allt det är aktiviteter som sänker inflammationsmarkörerna.

Kram ?

Allt som funkar för den enskildes välmående i det långa loppet är såklart positivt. Men om det inte har hänt massor på forskningsfronten sedan 2018 då jag senast specifikt läste på om antiinflammatorisk kost så är det strikt vetenskapliga underlaget mycket skralt när det gäller enskilda livsmedels påverkan på låginflammatoriska processer i kroppen.
Det fanns dock redan då pålitliga bevis för att stress och övervikt höjer inflammationsmarkörerna, så totalt sätt blir din väg troligen mycket framgångsrik, Andra Halvlek. Och tack för förtydligandet, jag är lite yrkesskadad och detta är något av en käpphäst pga att många tjänar grova pengar på hälsoprodukter och råd utan vetenskaplig evidens :)

hade också ont i fötterna och funderade lite smått på det......tills jag fick diagnos diabetes 2.