Andra halvlek har inletts

Profile picture for user BEATNGU

@Torn Måste säga emot dig lite där. Dom glödlampor vi hade var för var värmekällor mer än vi tror. Dagens tv avger ingen värme mm Äldre kylskåp gav mer värme etc. Även om det drar lite mindre strö, så är en led lampa absolut ingen direkt bra sak att börjamed att byta till. Köp en indutionshäll. mycket levande ljus och se till att lister till yttaredörr och fönster är hela och inte släpper in nån kyla. Pratade med en elektriker om det och det känns vettigt!

Profile picture for user Torn

@Andrahalvlek Jo det är väl nästan bara ledlampor som säljs numera. Men det kan vara lätt hänt att det sitter kvar någon gammal glödlampa eller halogenlampa någonstans. Dom drar ju typ 50 gånger mer ström en en led. Bättre att höja elementen om man fryser. Det blir billigare också.😂

Profile picture for user Andrahalvlek

Nope, jag är inte redo för att gympa med SVT-Sofia idag. Eller mina revben är inte redo snarare. Om jag nu har en inflammation i musklerna mellan revbenen, som massören tror, så ska jag nog låta det läka ut ordentligt. Jag tar en promenad istället.

Mitt nya högre stegmål per dag (9.000 steg) kräver lite mer av mig. Det räcker inte med att gå från bilen till jobbet och tillbaka, plus lite hit och dit på jobbet och här hemma osv. Därför började jag i måndags med att promenera direkt efter jobbet också. In med väskorna, byta om - och sen iväg. Igår krävdes en promenad på 60 min för att komma upp i mina 9.000 steg.

Så nu är planen att ta en promenad på förmiddagen på 30 min så att det räcker med 30 min promenad direkt efter jobbet. Åtminstone tills jag börjar gympa igen, för det ger en del ”steg” också faktiskt. Jag måste planera så att det funkar med mina nya arbetstider från den 17/10, då jag ska jobba kl 13-17.

I eftermiddag direkt efter jobbet ska jag hem till yngsta dottern. Först ska vi promenera och sen ska vi köra och äta på en restaurang i byn. Jag packar ner mina promenadkläder och byter om när jag kommer till henne. När jag framöver jobbar till kl 17 är planen att köpa med mig mat från McDonalds, äta den hemma hos henne, och därefter promenerar vi ihop. Att kasa ut henne på en promenad utan mat i magen kl 18 är nog att be om problem. Jag känner ingen som är så matilsk som hon 🤣

Kram 🐘

Profile picture for user BEATNGU

@Andrahalvlek jag gillar inte att bo i stan, men det har funkat med jobbet ganska bra. Bara2,5 mil att kör. Och förra var det 3 km till. Får se om jag blir anställd i början på 23. Dom flyttar hela produktionen och lager just nu. 150 000 kvm. Till en av våra andra filialer som blir 260 000 kvm istället. Det drog över budget för längesen. Men vill dom ha en grym hjulastarförare som kan öppna en kapsyl med lastaren på maskinen så ska dom ringa. Nu är det ju inte så ofta man gör sånt. Men jag kan plocka upp nåns keps tex eller klia på ryggen mm. :-) ordnar sig med annat jobb under tiden om det behövs. Men först få igång kroppen. Öppenvården sparkar mig i rumpan och får ut mig på en halvmil i veckan minst. Annars trivs jag på landet med ett litet hus där jag kan gå ut i kallingar och dricka kafffe utan att nån ser. Gillar djur. Har jobbat som dräng, mjölkat, plöjt, harvat, jobbat i skogen på vintern och dragit timmer med häst och järnhäst. Så nåhra höns oc nåt får vore kul i framtiden. Vill nog hellre det än det tråkiga alternativet. Jag är dinhel sen 3 år och drar dit jobbet finns. Bara ungarna inte hamnar för långt bort. :-)

Profile picture for user BEATNGU

Har varit sjukskriven i 1,5 månader nu yror jag och nästan bara suttit och inte rört mig mycket. Gått ner 11 kg under den tiden. Så dålig matlust, motivation och sömn har det varait. Bara vänta på nästa samtal från läkaren. Rekommenderar inte att gå ner i vikt på det viset. Men jag vägde 110 när jag jobbade. Så det finns att ta av.

Profile picture for user Andrahalvlek

@BEATNGU Jag hoppas att du till slut träffar rätt läkare och får rätt hjälp. Sen kan ingen göra jobbet åt dig, det måste du göra helt själv. Försök fokusera på det som är positivt i ditt liv - dina barn. Att er relation är knackig nu betyder inte att den alltid ska vara det. Tillit är svåra grejer, du måste bevisa för dem att du vill leva annorlunda. Sakta, sakta återuppbygga deras tillit till dig.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Helahea Ja, torsdagar är veckans bästa kväll 🥰 I år har jag varit lite mer seriös och börjat träna hemma inför torsdagarna, och då får jag ut ännu mer av kvällen. Då vågar jag sjunga ut ännu mer. Plus att jag får en stunds sångövning här hemma några gånger per vecka. Inför uppträdet den 27/11 krävs ännu mer träning, för då ska texten sitta dessutom. Då får man inte använda textpapper.

Kram 🐘

PS. Jag sjunger absolut inte speciellt bra, men tillräckligt bra för att vara en liten del av en kör. Jag skulle aldrig sjunga solo. Aldrig. Det har dock min äldsta dotter gjort, i kyrkan på skolavslutningar flera gånger. Jag förstår än idag inte hur hon vågade. Ungdomligt oförstånd. Eller en grundmurad självkänsla. Hon har en väldigt god självkänsla ❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

Då var det helg igen. Som vanligt när man börjar jobba så avlöser måndag och fredag varandra i ett rasande tempo. Det gäller att försöka befinna sig i nuet. Nu, nu, nu. Uppleva, inte bara genomlida. Fast lider gör jag inte speciellt mycket längre. Visst har jag generell värk i kroppen och revbenen gör lite ont fortfarande, men lider gör jag verkligen inte.

Gårdagens körsång var precis lika livgivande som förra veckan 🥰 Det är en mäktig känsla att vara en liten del av den enorma skönsången. Tillsammans låter vi så himla bra. Så bra att vi ska uppträda på julmarknaden på första advent. Tomtemössa på! Vi ska inte bara sjunga julsånger, vi brukar sjunga de låtar som vi har tränat på under terminen.

Förutom att sjunga så är gemenskapen i kören verkligen hjärtlig. Jag har via kören fått nya vänner, som jag har tagit kontakt med även utanför körsammanhang. En av dessa åt jag med i somras, sen gick vi på teater ihop och i februari har vi bokat biljetter till ”Jesus Christ Superstar” i Malmö. Det var hon som jag har potential att bli riktigt god vän med, vi har många gemensamma nämnare.

Det är tydligt att jag har varit saknad under den paus jag tog. Jag har fått så många kramar och fina ord från många i kören. Människor som jag inte ens kan namnet på, säger att de verkligen har saknat mig. Eftersom jag inte är född och uppväxt här känner jag inte alla vid namn. Annars verkar alla känna alla i den här staden.

Jag har bott i kommunen i 31 år, och i tätorten i 9 år. Jag jobbar i en annan stad och mina barn är vuxna, så tillfällena att umgås med andra stadsbor är inte så många. Men kören är ett gyllene tillfälle 🥰

Imorgon ska jag luncha med min mamma och på söndag ska jag, min yngsta dotter och hennes pappa åka till Ikea och göra en del inköp till henne. Fullt upp med andra ord. En sak per dag är lagom att planera för, med min hjärna som fortfarande rehabiliterar sig.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Det ska vara personalfest den 27/11. Jag är en sådan som alltid går på personalfester. Klart att man går när företaget faktiskt ordnar något. Då ställer man upp, drar sitt strå till stacken. Fest och gemenskap. Man är väl ingen tråkmåns heller?!

Men sen minns jag den senaste personalfesten i slutet av november i fjol. Den var så jävla tråkig. Bordsplacering - och jag hamnade vid ett runt bord ihop med högste chefen och ett gäng tråkiga killar. Alltså boooooring. Högste chefen höll hov, killen på min ena sidan försökte konversera mig, men han är verkligen så tråkig att klockorna stannar. Jag orkar inte.

Jag erbjöds endast kolsyrat vatten till maten, ingen alkoholfri öl fanns att uppbringa i den så kallade baren. Maten var kall. Iskall potatisgratäng är ingen hit. Musikquizen var helt galet svår, på en nivå som endast ruskigt insatta personer klarade av. Ingen fick garanterat alla rätt. Jag orkar inte.

Vid ett bord satt en kollega så rejält överförfriskad att hon garanterat hinkat mängder innan festen, så hon gjorde det ena pinsamma utspelet efter det andra. Riktigt pinsamt, så där så det snackades om henne på jobbet i flera veckor efteråt. Jag orkar inte.

Efter maten fick vi husera i typ en hotellobby. Mingla runt. Svinhög musik, vi fick skrika till varandra nästan. Att föra ett samtal krävde att man satt bredvid varandra och nästan skrek i varandras öron. Sofforna var så låga och djupa att man knappt kom upp när man väl hade lyckats sätta sig. Så jag blev sittande. Ensam större delen av tiden. Jag orkar inte.

Jag satte där med mitt kolsyrade vatten i handen och bara beskådade minglandet och grupperandet en stund. Kunde direkt se vilka som var populära, vilka som hängde med vilka. Vilket som var tuffa gänget, vilket gäng som var ”gamlingarna” på företaget. Och de yngre, som kanske var ute för första gången efter barnafödande, hängde ihop och hade siktet inställt på nattklubb senare. Jag orkar inte.

Och det kändes som att vara förflyttad tillbaka till högstadiet, till de grupperingar som fanns där. Då jag själv såg till att befinna mig i det tuffaste gänget, som hängde i rökrutan merparten av tiden. Jag började röka i sjuan för att få hänga ihop med de äldre som gick i nian, som hängde i rökrutan och festade varje helg. Jag orkar inte.

Och pinsamheterna fortsatte, den onyktra kollegan blev ännu mer onykter och jag vet egentligen inte hur hon bar sig åt, för tillgången på själva festen var inte speciellt god. Jag visste redan där och då att det skulle snackas om just henne på jobbet nästa vecka, och kanske ännu längre. Kanske har hon svåra alkoholproblem, tänkte jag där och då. Jag orkar inte.

Till slut fick jag sällskap av min kompis i soffan, hon som sen tvingades sluta några månader senare under brutala former. Hon hade lika tråkigt som jag på festen. Vi satt där sida vid sida och önskade oss långt bort därifrån. Sen gick vi hem. Jag gick till min bil och hon blev upphämtad sin sambo. Då var klockan inte ens midnatt. De andra gick vidare till olika uteställen i stan. Jag orkar inte.

Och jag tänkte att tidigare tillhörde jag det gänget, som gick vidare för att dricka ännu mer. Att man måste passa på när det äntligen är fest. Och jag tänkte att den typen av fester, där man inte kan utbyta ett enda ord som egentligen betyder något, är passé i mitt liv. Been there done that. Aldrig mer. Jag orkar inte.

Och genom att skriva detta har jag precis bestämt mig. Jag ska inte gå på personalfesten. Och jag struntar fullständigt i vad folk tycker, om de tycker att jag är en tråkig svikare. Jag kan skylla på min sjukskrivning, eller så kan jag säga som det är. ”Den typen av fester ger mig ingenting längre, så nej tack - ha så roligt utan mig.” Jag orkar inte.

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@Andrahalvlek Vi har inte haft någon personalfest sedan jag blev nykter. Bara typ julbord och restaurangbesök. Och det har jag varit med på, lite god mat är ju aldrig fel.😀 Men skulle det bli någon fest så skippar jag den också. Herregud, vi snackar ju och skrattar hur mycket som helst under arbetstid. Det räcker gott och väl. Och ett jobb är ett jobb, stor skillnad om det tex är en 50-årsfest med gamla vänner som man inte har träffat på länge. Då har man mycket nytt att prata om. Att lyssna på berusade kollegors upprepande om saker som man redan känner till tillför mig inget positivt. Då åker jag hellre ut och fiskar helt ensam. 😀

Kram

Profile picture for user Andrahalvlek

@Torn Enda anledningen skulle vara att man med egna ögon kanske får se det som kollegorna skvallrar om veckan efter. Några fylleskandaler brukar det alltid bli. Just personalfesterna hos oss har historiskt varit de allra mest alkoholindränkta fester som jag har varit på.

Allra helst de åren då baren var ”öppen”, då företaget betalade hela notan. (Så är det inte längre, ett-två glas vin till maten får man bara.) Och så full jag själv har blivit, jag skäms bara jag tänker på det. En gång hämtade mina barns pappa mig och sen fick han stanna bilen flera gånger på vägen hem (45 km) för att jag skulle kräkas i diket. Aldrig mer.

Jag kan komma på tusen roligare saker faktiskt.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette Helt rätt. Det är slut på att göra saker som förväntas av mig. Jag har inte lust och energi till att göra saker som jag inte har behållning av själv. Tråkig eller inte. Skitsamma vad de tycker.

Kram 🐘

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@Andrahalvlek Så skönt när man kommer till insikt med att folk får tycka vad dom vill, vi gör det vi mår bäst av❤️
Jag är nog inte ens intresserad av att se dom som gör bort sig längre för att veta vad det skvallras om, det är så tragiskt.

Tänkte förut på hur trevligt man tror man har just när man dricker men måendet dagen efter har väl sällan varit värt det?

Tänk va gott det hade varit om alla människor alltid kunde gå på fester och ha superskoj utan alkohol och vakna upp dagen efter lika fräsch som andra dagar.

Önskar verkligen att det blir mer normaliserat att folk mer och mer slutar berusa sig och lär sig ha kul utan alkohol🙏

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette Håller med! Jag har haft jättekul på fester helt nykter, så länge de andra inte är så berusade. Vid en viss tidpunkt pratar alla men ingen lyssnar längre 🤣 Då är det dags att gå hem!

Jag är så galet kvällstrött som en biverkan av nykterheten, så jag orkar inte med fester som håller på inpå småtimmarna. I mitt förra liv gick jag sist. Så länge det fanns alkohol stannade jag. Patetiskt sorgligt.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

I förlängningen tänker jag att jag faktiskt vill ifrågasätta den typen av personalfester. Där det både bjuds på och uppmuntras till att dricka alkohol.

Fester där fylleskandaler ”äschas” bort efteråt. Och ingen chef tog orossamtalet med den kvinnliga kollegan som var rejält apkalas på festen i fjol, och som jag misstänker har alkoholproblem. (Det syns på hennes hy, på vissa syns det rätt väl.)

Fester som jag vet att tidigare kollegor har avstått från för att de har alkoholproblem - och vet att det skulle avslöjas på en sådan fest. Då skulle de dricka för mycket och göra bort sig.

Fester där en kollega med senare avslöjade alkoholproblem (då vb kom onykter till jobbet) i princip dansade på borden medan alla skrattade och applåderade åt festens pajas. En annan ex-kollega, som gjorde bort sig rejält på två-tre personalfester, åkte nyligen fast för grov rattfylla.

Ska ett företag ha den här typen av personalfester? Jag tycker nog fan inte det. Man kan göra så mycket annat roligt ihop, dagtid och nyktert.

Jag sitter inte i den sitsen på företaget längre att jag kan påverka personalfestandet i nykter riktning. Men om någon frågar så säger jag vad jag tycker. För att stå upp för mig själv - och alla andra kollegor som inte heller kunde kontrollera drickandet.

Kram 🐘

Profile picture for user Himmelellerhelvette

@Andrahalvlek Jag håller med fullständigt! Företag borde ha a-fria tillställningar, vill folk inte komma på sådana får dom låta bli! Företagen får komma på något nytt för personalsammankomster! Klättra, köra gokart, tävlingar, nått kul som uteslutande är a-fritt till teambuilding. Åh vad jag önskar att det skulle införas på alla företag i Sverige!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette Välkommen upp på barrikaderna! På den nyktra resan ifrågasätter man till slut alkohol i alla sammanhang. Som tidigare har känts helt naturligt.

Det är nog för sent för mig att påverka just den här personalfesten - men jag ska åtminstone väcka tanken inför kommande år! I rätt forum.

Kram 🐘

Profile picture for user Se klart

Vi har nolltolerans mot alkohol på arbetsplatsen- men är det någon fest (som i våras) är vi på lokal. Nolltolerans betyder att man inte ens har systemflsskor i en påse under bordet en fredag. Jag gillar det, och min bransch är/var sunkig sett till alkohol (och annat) tidigare.
Tyvärr äts det tårta av precis alla upptänkliga anledningar istället…. Var är fel med fruktsallad? Smoothie?

Det du beskriver för mig- @ah, är egentligen inte främst hur trist det är på såna här fester (det gör du förstås också) men framförallt det jag ibland beskrivet att jag fått en väldig integritet- som nykter. Jag bestämmer själv.
Jag brukar gå en stund (sällan sittande bort) och går hem tidigt, men har ofta rätt trevligt. Men jag äger ju min egen tid- och jobbat hyr timmar av mig. De timmarna vill jag helst arbeta. Sociala grejer tycker ju passar bra på dagtis/lunch. Men inte mitt problem för jag går hem- som du nu bestämt dig att avstå.
Jag äger mig och min tid- der är vad man signalerar. Utan att värdera. Då slipper man tycka/ödla låbslor på det man saknar.
Kram kram 🥰

Profile picture for user Andrahalvlek

Det är konstigt. Värken i kroppen. Som blir värre när jag är mentalt trött. Det gör liksom ont i varenda muskel. Under fötterna har jag så ont att jag kvider för varje fotsteg när jag har suttit eller legat still ett tag. När jag sedan börjar röra på mig går värken över, och känns då bara delvis. Det revbensonda blir också värre när jag suttt/legat still ett tag. Igår kväll hade jag så ont att jag trodde att revbensskadan förvärrats. Av vadå? Jag har ju inte gjort något speciellt fysiskt.

Jag är ju ingen doktor, och mina symtom känns så diffusa att jag nog måste läsa på lite mer innan jag ens söker läkarhjälp för så diffusa symtom. Jag hoppas att antiinflammatorisk kost ska hjälpa, så jag fortsätter med det. Och rörelse hjälper, även om jag känner mig begränsad inom vissa områden. Men promenera kan jag göra, så det gör jag.

Förra veckan snittade jag strax över 9.000 steg/dag. Några dagar mer, några dagar lite mindre, men i snitt kom jag upp i 9.045 steg/dag under veckan (mån-sön 3-9/10.) Under hela september snittade jag på 4.354 steg/ dag (1-30/9). Så det är en rejäl ökning, en dubblering. Jag har höjt tempot lite också för att förbättra flåset. Ett steg i taget bokstavligt talat.

Kram 🐘

Profile picture for user vår2022

@Andrahalvlek Det låter jobbigt, med värk i kroppen. Skönt att rörelse hjälper, det brukar alltid vara bra mot allt. Kanske någon inflammation i kroppen, så antiinflammatorisk kost kan ju vara bra att prova. Du jobbar på bra med dina steg💪.

Hoppas det snart går över❤️

Profile picture for user Charlie70

@Andrahalvlek kikade in och såg att du fortfarande har värk. Jag tror jag nämnt det för dig tidigare. Ber om ursäkt för upprepning i så fall. Under min utmattning hade jag en lång period med ospecificerad värk i kroppen. Fick alla möjliga råd om promenader, korta intervallpass och stretch från vården. Men det var en läkare som bekräftade att det är många som har det så och att det hör ihop med utmattningen. Plötsligt en dag efter att min heltidssjukskrivning varit förlängd ytterligare 3 månader så försvann värken som genom ett under. Då kunde jag på RIKTIGT börja fundera på återgång till arbetet. Men först "gav" jag mig tid att börja med att ta hand om mig själv. Då kunde jag återgå försiktigt till träning och promenader. När jag börjat bli lite mer fysiskt stark så orkade jag också börja jobba. Förstår att du är genomtänkt i din strategi för att komma tillbaka men vill ändå av omtanke be dig fundera på om värken möjligen kan vara kroppens sätt att tala om för dig att ta det lugnare?

Kram!

Profile picture for user Andrahalvlek

@Charlie70 Har tänkt lite åt det hållet faktiskt. Det är så tydligt att värken blir värre när jag ”tagit ut mig”, dvs hållit igång i många timmar i sträck. Och på fredagar, efter jobbveckans slut. Jag får klura lite till på det. Jag visste inte att värk i kroppen kan vara symtom på utmattning. Tack!

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Samtalet med chefen och kollegan igår gick bra. Vi kom gemensamt fram till vad jag ska jobba med från den 17/10 till och med den 15/1. Det finns gott om tid för mig att vänja mig vid att jobba 4 tim/dag. Skönt. Jag är tacksam och glad över att jag har stort stöd i min chef och mina kollegor. De vill verkligen att jag ska komma tillbaka på ett hållbart sätt.

Noll press från deras håll. Noll press från mig själv också. Känner mig dock lite otålig, vill att allt ska vara som vanligt igen. Men inget blir ju någonsin som vanligt igen, min världsbild har ju förändrats på ett sätt. Jag kommer aldrig mer att kunna kötta på om det behövs. Jag måste hitta andra sätt att hantera arbetstoppar. Jobba preventivt och be om hjälp tidigare.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Efter mötet i måndags fick jag backa lite på mina ambitioner. Jag ville verkligen delta i det dagliga nyhetsarbetet mer, men de andra två tyckte att jag istället skulle göra vår söndagstidning. Den kommer bara digitalt, och har en ytterst liten målgrupp. Korsordsläsare typ. Man har en hel vecka på sig att färdigställa den tidningen.

Min första instinkt var att börja övertala dem. Försäkra dem om att jag är redo för större uppdrag. Punkt. Min närmaste kollega sa då: ”Snälla, ha inte så bråttom. Du kommer hinna göra detta i många år framöver.” Sant. Klok kollega. Och klok chef som inte vill utsätta mig för stress.

Och när jag nu har landat i hur det blir på ett ungefär från måndag, då jag utökar från 25 till 50 procent och jobbar kl 13-17, så känns det bra. Mycket bra. Idag började jag skissa på nästa söndagstidning, skriva ner exakt vad som måste göras dag för dag.

Jag kommer utan problem att hinna med det jag ska göra. Så jag kan fokusera på att faktiskt orka jobba 4 tim/dag - och bibehålla mina fritidssysselsättningar som jag har byggt upp de senaste månaderna.

Idag förberedde jag yngsta dottern lite. Framöver kommer jag att ta med mig mat från McDonalds på onsdagar och äta hos henne, och stanna max en timme. Så blev det idag, jag var hos henne kl 16-17 men från och med nästa vecka blir det kl 18-19.

Onsdagar är en bra kolla-läget-dag. Äta ihop och sen röja lite ihop. Hon har prylar överallt 😩 Jag får ta ett ryck i taget, på söndag ska jag rensa hennes garderober, plocka bort allt som är för litet, sätta upp lappar för vad som ska ligga på de olika hyllorna etc. Sånt är kul, det blir så fint när det är klart.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Går fortfarande runt med lyckohormoner i kroppen efter kören igår 🥰

Och idag visade vågen ett litet minus, tjoho! Trägen vinner kanske till slut. Jag fortsätter med mina ”rutiner”, som hjälper mig på många sätt. Värken i kroppen får jag kanske lära mig leva med? Eller så ger den antiinflammatoriska kosten också resultat så småningom.

Nu har jag börjat få ont på insidan av ena knät också 😫 Artros? Suck. Men värken blir bättre när jag fått igång kroppen, så det funkar att promenera. Det är mest när jag suttit eller legat still ett tag som jag stapplar fram som en 80-åring. Tur att ingen ser mig, på jobbet försöker jag hålla masken.

Det är väldigt opraktiskt att ha ont under fötterna när man ska gå. Det känns som fotsulorna är lite svullna, och varje steg gör ont. Men det lägger sig som sagt när jag gått lite. Det finns värre saker att lära sig leva med. Fast det vore förstås bra att vet vad det beror på - och vad jag själv kan göra för att underlätta besvären. Men jag kan ju inte söka läkare med så diffusa symtom.

Jag ska börja med att lyssna om på boken ”Överlista smärtan” av Carin Hjulström.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag ska jag på ”utflykt” med min mamma. Till ett köpcentrum i en närliggande stad. Hon messade mig igår kväll: ”Jag ser fram emot imorgon, det ska bli så kul!” Hon är minsann inte bortskämd med roligheter, det är ett som är säkert. Min yngsta dotter brås nog på henne - att åka och shoppa och kombinera det med besök på McDonalds - det är fest för henne. Sötnöt ❤️

Senast jag träffade min mamma, förra lördagen då vi promenerade och sen lunchade ihop, var jag väldigt irriterad på henne. Av ingen anledning alls. Hon missförstod och hon tjatade, enligt mitt tycke, och jag kände liksom hur irritationen låg och pyrde konstant. Jag höll masken dock, fräste bara lite irriterat några gånger.

Vad är det med mammor som kan irritera en så? Jag kan märka på min äldsta dotter att hon ibland är väldigt irriterad på mig. Hugger som en kobra på allt jag säger. Jag blir lite ledsen då, samtidigt som jag har förståelse. Jag har ju levt med henne i större delen av hennes liv, och jag vet att man visar sina sämsta sidor till dem där man vet att kärleken är villkorslös.

Det ingår i föräldraskapet att få ta skit från sina barn. De ska revoltera och vara obstinat mot någon, självklart blir det en förälder. Vår yngsta dotter är likadan. När hon har umgåtts mycket med någon av oss föräldrar, som när hon bodde varannan vecka hos oss, så är man liksom inte vatten värd när det är dags för henne att byta hem. Vi föräldrar tar det med jämnmod.

Men idag ska jag djupandas och tänka tålamod, tålamod, tålamod. Det är ju faktiskt jag som mår sämst av den irriterande känslan inombords eftersom jag inte ger utlopp för den speciellt mycket. Jag hoppas att jag är i bättre balans idag helt enkelt. Jag ska ta en rask promenad innan, men först frukost.

Kram 🐘

Profile picture for user vår2022

@Andrahalvlek Ja, detta med mammor eller svärmödrar. De kan trycka på knappar hos mig som skapar riktiga irritationskänslor och även ilska ibland. Det är antigen martyren, oftast min mamma, eller ”så här är det” och inte lyssna på andra och bara utgå från sig själv, hos svärmor. Senast med svärmor, på lunch, började hon snacka om att jag borde köpa nya gardiner😂. Sade, vi får se, och hon tjatade på om det. Till slut sade jag ”stopp” och satte upp handen mot henne. Sade att jag sköter mitt hus och du ditt. Hon fortsatte i försvar och sade något spetsigt, kanske det, svarade jag. Hon drog ut stolen och visade att nu går vi. Pratade på om något annat och hon var märkbart irriterad på mig som sade ifrån. Fortsatte prata på om väder och vind sedan skiljdes vi åt. Är så nöjd över mig själv att jag sade ifrån och att jag lyckades låta det rinna av mig, även fast hon sade en spetsig kommentar på slutet. Jag vann liksom, hon fick inte mig irriterad och jag sade ifrån💪❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

@vår2022 Det är ju så, när vi lyckas att inte låta oss triggas blir vi vinnare. Jag vet ju det. De gånger jag inte klarar av det är jag själv i obalans. Därför preppar jag idag med en rask promenad i benen, en god natts sömn i bagaget, och viss mental förberedelse innan. Och sen ska jag djupandas och tänka tålamod, tålamod, tålamod.

Kram 🐘

Profile picture for user xyz23

@Andrahalvlek Vet du vad problemet med 'utan text' är? Jo, att många körsångare inte fattar att man inte kan stirra ner i noterna. Detta gör alla gubb- o kärringkörer - jag vill inte sjunga i en sådan. Så då förbjuds notblad totalt, vilket gör inövandet så mycket svårare. Inget fel i att använda notblad om man övar upp strukturen, och samtidigt kollar dirigenten - man ska inte missa ens dennes lilla smygfis, och det gör jag heller inte. Annars skulle jag inte våga mig upp på estraden.

En liten vits från en nykommen, nybliven alkis: Hur många kördirigenter krävs för att skruva i en glödlampa? Ingen vet; ingen kollar på dem.

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag ska jag hem till min yngsta dotter. Vi ska promenera och sen ska vi köpa fika i affären, det senare har min dotter bestämt. Först promenad, sedan fika. Okej då. Sen ska jag rensa hennes garderober. Ta bort allt som hon har vuxit ut. ”Den är för små för mig” säger hon om en hel del kläder. Gillar hennes tänk. Det är kläderna det är fel på, inte henne 🥰

Men givetvis måste vi motivera henne till att röra på sig mer. Förbättra sin kondis, bygga lite muskler. Men det är svårt att motivera sig själv till det, hur ska jag lyckas motivera min dotter med utvecklingsstörning? Hon har ju noll konsekvenstänk. Suck.

Den 19/10 ska jag och hennes pappa ha ett möte med boendet för att diskutera just den frågan. Just nu gör jag det som jag vet funkar. Efter en promenad på 30 min får hon en guldstjärna ⭐️ Som jag sätter i hennes väggalamanacka, väl synligt för henne och alla andra. Och idag är tydligen fika en belöning också, och det brukar jag locka med. Och jag tänker att det blir en mysig stund ihop - först promenera och sedan fika.

Annars tror jag att rolig gruppträning är modellen för henne. Jag tipsade boendet om Friskis & Svettis gympa med lätta rörelser, får se om de anammar det. Min dotter har svårt att förstå regler i fotboll och innebandy, så det funkar inte för henne. Det får inte heller vara för svårt motorisk, då blir hon jätteledsen och besviken. ”Det är för svårt för mig”. Om mammahjärtat gråter 😢

Hon kan liksom inte ”härma” en rörelse som någon annan gör. Absolut inte spegelvänt och knappt rättvänt heller. Då får rörelsen vara på nivån lyft ett knä i taget. Knappt det funkar faktiskt. Bäst funkar det om hon får frispejsa lite och i bästa fall få till rätt rörelse då och då. Jag vet att övning ger färdighet, men om man inte tycker att det är kul, och hela tiden tycker att man gör fel, så är det inte motiverande att ”träna”. Jag fattar det. Promenader funkar dock, vi ligger kvar på den nivån tills boendet knäckt nästa nöt.

Det blir en aktiv söndag. Efter besöket hos dottern ska jag först handla och sedan tvätta. Jag fortsätter tömma frysen så jag slipper matlagning i alla fall.

Imorgon börjar jag jobba 50 procent, kl 13-17. Det ska gå bra. Jag är inställd på att jag kommer att bli väldigt trött, men allt man övar på behärskar man efter ett tag.

Kram 🐘

Profile picture for user Varafrisk

@Andrahalvlek I min kommun finns det en man som arbetar med aktiviteter för barn, ungdomar och vuxna. Eftersom jag jobbar på en habilitering brukar jag få en del mail av honom med saker som händer/aktiviteter som finns att göra i kommunen som jag lägger i väntrummet. Finns även på kommunens hemsida. Det finns även fysiska aktiviteter. Vet att det finns parasport i flera kommuner där våra patienter bor. Finns det något sådant i din kommun ? Har fått för mig att din yngsta dotter bor i samma kommun som du.

Ha en fin söndag🤗

Profile picture for user Andrahalvlek

@Varafrisk Det finns det säkert. Men nu när hon bor på ett LSS-boende så är det personalens sak att ta tag i det tycker jag. Vanlig tantgympa i grupp hade passat henne. Eller ännu hellre barngympa med lite rolig musik. Vi får se vad mötet utmynnar i. Idag blev det i alla fall 30 min promenad och guldstjärna ⭐️

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

@Varafrisk Det är ett privat boende, så de famlar lite i personalgruppen kan jag tycka. Men mötet på onsdag blir bra, då kan vi föräldrar berätta om dotterns styrkor och svagheter vad det gäller fysisk aktivitet. Det är boendet som har initierat mötet.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag visade vågen -2 kg, tjoho! Det tog bara 6 veckor. Men de senaste två veckorna har jag ökat stegmängden till i snitt 9.000 steg/dag och medvetet minskat på portionerna lite - och äntligen börjar fettet röra på sig i rätt riktning. Nu håller jag i det här!

Tills vidare blir det ingen daglig gympa, just nu promenerar jag på ”gympatiden”. Jag har dock börjat med att svinga kettlebell igen, för att stärka ryggen. Jag har fortfarande lite ont av revbensskadan. När jag känner mig helt smärtfri ska jag fundera ut en annan lämplig gympatid, kanske inte dagligen men 2-3 gg/vecka.

Idag börjar jag jobba 50 procent så den här veckan är mitt huvudfokus att klara av det, samtidigt som jag vill träffa mina ex-svärföräldrar och min yngsta dotter, och sjunga med kören. Plus zoom-möte med tjejjouren ikväll. Jag måste bevaka mina gränser, men ändå tänja lite på komfortzonen - och prioritera vila när tillfälle ges.

Kram 🐘

Profile picture for user vår2022

@Andrahalvlek Grattis! Precis trägen vinner, bra jobbat! Framgång ger motivation till att fortsätta😁. Lycka till med 50% arbetstid och ta vara på dig❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack ❤️ Härligt med hejarop! Känner mig ännu mer taggad då.

Än så länge är ju mina förmiddagar ograverade, om jag inte ska på läkarbesök eller dyl. Kl 9.30 larmar mobilen. Då är det dags för 30 min promenad. Direkt när jag kommer hem blir det kettlebell, jag svingar 8 kg med dubbelfattning mellan benen medan jag böjer och sträcker benen. Idag utökade jag till 10 x 4. Efter det stretch av vader och lår. Efter det 20-30 min sångövning medan jag eftersvettas. Så nice 🥰

Gympan får jag ta upp igen efter körens konsert den 26/11. Jag måste träna så att sångerna sitter som berget, även utan textpapper. Då får en helt annan del av hjärnan övning, och mina stämband också. Plus att det är helt omöjligt att släppa in en enda annan tanke medan man sjunger, så det är en slags sångmeditation också. Rekommenderas!

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Två dagar med fyra timmars arbete vardera är gjort. Två dagar med många raska steg i benen. Zoommöte med tjejjouren i måndags kväll och besök hos ex-svärisarna igår tisdag, inklusive långpromenad och mat. Det känns bra. Jag lyckas varva ner på kvällen, med hjälp av ett varmt bad. Jag lyckas komma i säng senast 22.30. Det enda som minskat är skärmtid och tv-tid, och det klarar jag mig utmärkt utan.

På jobbet gör jag fortfarande samma sak som jag har gjort från och med den 1/9. När den sysslan är klar tar jag en fika och tjötar med kollegor en stund, och sen åtar jag mig nästa syssla. Jag har skriftligt planerat exakt vad jag behöver göra varje dag för att hinna med under veckan. Planen är detaljerad och hållbar - och jag känner ett lugn i magen för att jag kommer att hinna. Redan efter två dagar låg jag före tidsplanen.

Det är fascinerande hur kunskapen liksom ligger där inne i skallen och väntar på att plockas fram. Dels handlar det ju om en kunskap som erfarenhet skapat under 30 år i yrket, men också relativt ny kunskap i form av både teknik och rutiner som jag lärde mig för första gången förra hösten.

För ett år sedan lärde jag mig ju mitt nya jobb på löpande band, moment efter moment skulle tragglas in. Var jag hittar de olika sakerna, var och hur de ska bearbetas och användas. Mycket teknik och många olika moment. Det skedde på distans dessutom och jag hade endast skriftlig kontakt med min närmaste kollega. Att jag sen har passerat 50-sträcket, och att det tar längre tid att lära sig vissa saker ju äldre man blir, var också en komponent som jag behövde ta hänsyn till. Det krävdes några fler repetitioner.

Inför jobbstarten i höst var jag så oerhört rädd att all den kunskap som jag hade lärt mig förra hösten var som bortblåst. Att kunskapen var så pass färsk och inte nedtankad i det automatiska minnet, så att det skulle krävas i princip en ny upplärning. Det var min allra största farhåga. Så mycket annat har ju liksom försvunnit spårlöst - mitt minne är oerhört fläckvis, mest vad det gäller namn faktiskt.

Men mina farhågor stämde inte. Kunskapen sitter där den ska. När jag väl behöver plocka fram den så behöver jag bara koncentrera mig lite mer, rota runt i skallen lite, men sen när jag väl börjat med momentet så kommer det fram i sin helhet. Voilà - det känns som ren magi! Ytterst få frågor har jag behövt ställa till kollegorna.

Jag förstår att jag kommer att vara helt slut på fredag kväll. Jag var beredd på att det skulle kännas tufft att öka från två till fyra timmars jobb per dag. För mig har det dock varit viktigt att bibehålla mina rutiner på fritiden. Jag behöver fylla på med energi. Att träffa ex-svärisarna en kväll per vecka, och att idag onsdag åka hem till yngsta dottern och ta med mig mat från McDonalds. Gå till kören imorgon torsdag.

Någon skrev om vikten av rutiner, och det kan jag bara skriva under på. God planering och rutiner är stommen i mitt liv. Om 80 procent av mitt liv är planerat och inbyggt i en vana så orkar/vill jag frispejsa de sista 20 procenten 🥰

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack fina forumvänner 🥰 Det känns bra idag också, trots att dagen har varit lång. Den började med ett möte på dotterns boende kl 10 och först kl 19.30 var jag hemma och kunde hoppa (nåja) i badkaret. Jag längtar efter den vilan som ett varmt bad ger mig.

Kram 🐘

PS. Mötet pågick förstås inte så länge, men sen inföll alla möjliga åtaganden slag i slag resten av dagen.

Profile picture for user Se klart

@andrahalvlek jag vill reclaima ordet och egenskapen (?) duktig och ge det till sig. Fasiken vad du är just- duktig. Så himla envis och bestämd. Nu tänker jag inte främst på nykterheten- den kräver inte så mycket duktighet längre- men att leva ett nyktert liv och dessutom med ditt bagage av depressioner och utmattning. Om det inte är duktigt det du gör nu, då vet jag inte.
Jag har också ett yrke som kräver omställning- vilket innebär många nya moment och att lära sig nytt, hela tiden.
Vi är några i min ålder, men fler yngre förstås. Jag har tex en medarbetare som är ”typisk” kvinna 55+ på så vis att hon tror att hon ”är efter med allt nytt” medan hon u själva verket har blivit en superuser.
I morse skulle vi ha planeringsmöte men har tänkt så mycket på hennes stress över att inte räcka till- så jag föreslog promenad och fika och prata mer fritt. Och jag berättade precis hur jag såg det- och att hon ska känna som en riktigt tung insikt ib sig över allt nytt hon inte bara klarar- utan för med bravur. Att i vår ålder kan man också känna osäkerhet för att ”slla andra” verkar klara allt så bra.
Vi grät en skvätt båda två på vår promenad. Jag blev berörd av att hon blev så- lättad och glad- över något så enkelt som en god och helt rimlig återkoppling. Hon blev så glad att få bekräftelse- och välförtjänt beröm. Svinduktig är hon!
Det blev en för lång utvinkling i din tråd, men det kändes som det hörde ihop. Lite grann. Duktiga kvinnor bär stora delar av arbetslivet (nån enstaka man också @torn och ni andra 😍)

En sak jag inte skulle orka efter mina heltids-dagar är att orka så mycket socialt. Har världens behov av tystnad och lugn. Socialt liv är på ett minimum just nu, men det är okej.
Kram forumbff 🥰🍂

Profile picture for user Andrahalvlek

Tack @Se klart ❤️ Min fina forumvän ❤️ Jag kämpar faktiskt med att bibehålla mitt självförtroende och min självkänsla på jobbet, trots att jag inte kan tävla med de yngre. Eller så kan jag det, fast på ett annat sätt.

Missunnsamhet är dock en känsla som aldrig har fått fäste i min kropp och hjärna - och det är en superkraft att inte låta den känslan styra en i livet. Jag har sett på nära håll hur svårt det kan skada både avsändare och mottagare.

Jag började vikariera som chef när jag var 23-24 år gammal. Då skulle jag chefa över bland annat gubbar 55+ och det var den allra bästa chefsskola jag kunde få. Min inställning var glasklar: Du har erfarenheten, jag kan tekniken och har tempot - tillsammans gör vi stordåd.

Nu befinner jag mig delvis på andra sidan. Jag kan tekniken och jag har ett bra tempo, men högst tempo har jag inte längre. Och det är okej. Det är mer än okej med tanke på att jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression tre gånger. Och alla gånger har jag gått tillbaka till samma jobb. Förhoppningsvis lite klokare.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag känner att jag behöver ha mina ”sjukskrivna” förmiddagar rätt så rena. Inte boka upp mig på mer än det nödvändigaste typ läkarbesök, massage och tid hos psykologen. Inte tvinga mig att göra ”måsten” här hemma heller. Idag tänkte jag diska, men sen tänkte jag att disken springer fan inte ifrån mig. Lust att göra även ”måsten” är en mycket bättre drivkraft än upplevt tvång.

Man måste inte göra speciellt mycket egentligen, mer än att jobba. (Om man inte är sjukskriven, då måste man inte ens det.) Och nu är prio ett att faktiskt orka jobba 4 tim/dag och orka att göra något lite socialt på kvällen. I måndags zoom-möte med tjejjouren, i tisdags besök hos ex-svärisarna, igår besök hos yngsta dottern, och ikväll blir det kören 🥰

Sen ska jag vila från sociala aktiviteter fre-lör, för på söndag ska vi hålla kalas för mig och ex-svärmor. Äta ihop allihop åtminstone - och det är äldsta dottern som är kocken. Givetvis är hon grym även på att laga mat, min äldsta dotter har superkrafter inom alla områden ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

PS. Jag funderar på om jag ska kryssa ytor i min kalender 🤔 De dagar jag har något uppbokat får jag inte boka in något mer liksom. Krysset står för rast och vila. Eller så räcker det att jag tänker just så - max en grej uppbokad per dag - och helst en helt ren dag emellan. Om det går.

Profile picture for user Andrahalvlek

@Se klart Mmm, jag ska faktiskt klura på det. Hur jag kan markera viktig tid för rast och vila i min analoga kalender 🤔 Rosa markeringspenna kanske? Så att jag själv hajar till och tänker: ”Just det - rast och vila är jag upptagen med då.”

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Första veckan på halvtid har gått bra. Men idag gör jag så lite som möjligt. Imorgon ska vi fira min födelsedag och min kära ex-svärmors födelsedag. Hon fyller dagen efter mig och vi brukar fira tillsammans. Det enda jag önskar mig är att bli bjuden på mat 🥰

En rask promenad på 6.400 steg har jag hunnit med idag, men annars blir det mest liggläge idag. Jag behöver det känner jag. Möjligen lite disk och förberedelse inför tvätt på måndag morgon. Möjligen. Eller så vilar jag idag och köttar på imorgon istället. Vila först, jobba sen brukar vara min devis.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Igår var det verkligen dansa, pausa, dansa, pausa. Med betoning på pausa. Total 9.245 steg fick jag ihop fördelat på två promenader, och resten av tiden låg jag i princip i sängen. Slumrade till varje gång jag kände att ögonlocken ville slutas. Slöscrollade, lyssnade på podcast, vilade, tittade på tv, åt hämtpizza och stickade. Pratade inte med någon på hela dagen. Skönt 🥰

Idag är jag piggare, även om jag just nu håller mig själv i strama tyglar. En promenad avklarad, men hushållsarbetet får vänta. Idag ska jag fokusera på födelsedagsfirande i första hand. Dit ska huvuddelen av min energi gå, och det som blir över ska ägnas åt min mammas räkningar, handla, köra och fylla dotterns dosett, och intervjua en ny volontär till tjejjouren. Möjligen blir det en promenad till ikväll. Oavsett så blir det en mycket aktivare söndag än lördag. Vila först, jobba sen.

Kram 🐘

Profile picture for user Kaveldun

Andrahalvlek - vad du kämpar på och så bra det verkar gå.
Som vanligt imponerad av din vilja och dina metoder. Skulle behöva lite av dit metodiska tillvägagångssätt vad gäller min egen kropp/vikt.
Men jag tänker att min nykterhet måste sätta sig ordentligt först. Kan fortfarande få korta stunder av sug - även om jag tycker att de kommer allt mer sällan och varar kortare tid.
I vilket fall - härligt att läsa din tråd!
🌾🌾

Profile picture for user Andrahalvlek

@Kaveldun Ja, det är en kamp. Men jag hoppas att det efterhand blir en livsstil. Jag behöver rutiner i mitt liv har jag märkt. Planera, strukturera, bocka av. Den stora utmaningen nu är att orka jobba dubbelt så mycket (från 2 tim till 4 tim per dag) utan att dra ner på mina ”fritidssysslor” för mycket. Hitta balansen och orken till båda delar.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Sju veckor med nya vanor. Sju veckor helt utan choklad och glass, tjoho! Det är jag nästan mest stolt över. Jag har inget sug efter choklad och glass alls. Mina nya matvanor sitter bra - frukost, lunch och middag plus nötter som mellanmål på eftermiddagen och smoothie på kvällen.

Mina motionsvanor sitter också rätt bra, men det är viss kamp för att få ihop i snitt 9.000 steg per dag under en vecka. Mest kamp blir det för att kroppen kvider och lider. Jag har verkligen ont överallt på ett sätt som bekymrar mig. Men jag kämpar på och hoppas att värken egentligen är träningsvärk, som går över när kroppen har vant sig.

Jag ska uppdatera mitt ”schema” lite. Någon SVT-gympa hinns inte med just nu. Om jag får till 9.000 steg i snitt per dag under en vecka plus 50 svingar med kettlebell per dag är jag nöjd. Den fysiska nivån får räcka just nu. Det måste finnas tid för att bara-vara också.

I natt har jag sovit som en stock. Gick och la mig kl 22 och vaknade kl 8. Nu hugger jag mig an en ny jobbvecka. Det vore konstigt om det inte kändes stor skillnad när man dubblerar sin arbetstid, så jag får ha tålamod med mig själv och min kropp. Vara snäll mot mig själv. Tänka om mig själv som jag hade tänkt om en kollega i samma sits. Säga/tänka snälla saker.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag ska jag få massage 🥰 Eller få och få, jag betalar 900 kr för 40 min. Men det är värt varenda krona. Jag får tillbaka hälften i friskvårdsbidrag, upp till maxbeloppet 2.000 kr. När jag har betalat 4 x 900 kr får jag tillbaka 1.800 kr. (Efter idag ska jag lämna in 5 kvitton, så att jag får ut maxbeloppet. De borde höja maxbeloppet för övrigt, tidigare kostade min massage 750 kr.)

Nu när jag är tillbaka på jobbarbetsplatsen igen, och mår bättre, så bokar jag in massage omkring den 25 varje månad. Jag brukar säga att jag firar löning med massage. Mycket bättre än att fira på annat sätt.

Kram 🐘

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Perfekt sätt att fira löningen på @Andrahalvlek ❤️

Vill tacka dig här på din sida för allt stöd du givit mig under min första tid, du svarade fort och på typ allt och det kändes underbart, jag behövde verkligen det❤️Du är fantastisk❣️

Profile picture for user Andrahalvlek

@Himmelellerhelvette Vad glad jag blir 🥰 Är rädd att upplevas tjatig när jag rabblar samma saker gång på gång, men samtidigt vet jag hur mycket det betyder när andra skriver i ens tråd. Man blir sedd och bekräftad. Så tack till dig också ❤️

Kram 🐘

Profile picture for user Himmelellerhelvette

Det är viktigt att du rabblar samma saker för det ramlar in nya vilsna själar här på forumet ofta och dom läser för första gången. När jag läser det du skriver till dom beundrar jag att du är så otroligt givmild med din energi som orkar ligga i och skriva samma sak om och om för att ingen ska missa de viktiga delarna i att få bli frisk. Du gör verkligen skillnad @Andrahalvlek ❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag ställde psykologen in besöket, pga att hon hade ont i halsen. Skönt, då kan jag softa hemma hela förmiddagen. Att göra någonting innan jobbet ELLER efter jobbet verkar vara lämpligt nu när jag har gått upp i arbetstid och jobbar kl 13-17. Jag har mycket ork, men den är inte så långvarig. Det verkar vara bra att hålla lite koll på antalet aktiva timmar i sträck.

Onsdagar har blivit den dag då jag träffar min yngsta dotter. Den passar bäst med tanke på hennes andra åtaganden. Då kan jag alltid hänvisa till ”vi ses på onsdag” och hon slipper tjata om när vi ska ses nästa gång. Jag vill helst att hon tillbringar så stor del som möjligt på LSS-boendet. Det är hennes hem nu, hon behöver bli en tydlig del av den gemenskapen.

Att hon träffar oss föräldrar på helgerna kan ske då och då, när vi ska göra något speciellt. Och sova över hos oss ska verkligen tillhöra undantagen. För hennes eget bästa. Det är helt naturligt att hon dras till det kända, trygga, så när vi nu backar gör vi det för hennes egen skull. Ju mer personalen umgås med henne desto mer lär de känna henne, och hennes behov och egenheter.

Idag ska jag hämta henne direkt efter jobbet. Vi ska köra och äta på McDonalds och efter det ska vi shoppa på Rusta, Dollarstore och ÖoB. Själv ska jag ha kaffe, solrosfrön till fåglarna och bakplåtspapper. Dottern är på jakt efter halloweensaker. Helst en klänning, om vi hittar en i vuxenstorlek. På fredag efter lunch ska de ha halloweendisco på hennes dagliga verksamhet 🥰

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag ställer larmet på klockan 6 varje morgon. Då ska jag upp och ta min antidepp. Det är viktigt att man tar den samma tid varje dag, och tidpunkten har jag valt för att det ska funka även när jag börjar jobba heltid senare. Sen går jag och lägger mig igen. Klockan 8 ringer larmet igen, dags att gå upp. Nu på helgen får jag sova hur länge jag vill. Vaknar av mig själv kl 8.14.

Såna som jag mår verkligen dåligt av att klockan ska ställas om varje vår och höst. Fick hopp om att det skulle ske en ändring när EU blev inblandande, men häromdagen läste jag en artikel om att ingenting har hänt inom EU i frågan. Alla måste tydligen vara överens. Och det som var stötestenen var att länderna själva fick bestämma om de ville ha sommartid eller vintertid. Det senare är det som egentligen är så kallad normaltid. ”Hur går det då om två grannländer väljer varsin tid?” Längre kom inte EU i frågan, och sen fick de fullt upp med att diskutera och bestämma över mer akuta saker.

På vardagar, de senaste veckorna, går jag ut och promenerar direkt när jag har vaknat. Stapplar ut på gatan helt sömndrucken och sen känner jag hur livet liksom pumpas in i mig i takt med stegen. (Lyssnar på Ajvides senaste bok och där använde han begreppet ”doften av gryningsväckt grönska”. Det var så vackert att jag nästan började gråta. Sådana dofter finns det dock inga just nu, den här årstiden.) Efter promenad blir det frukost, och sen rast och vila innan det är dags för lunch och att göra i ordning sig inför jobbet. En väldigt chill förmiddag.

Nu på helgen blir det frukost först, om en stund, och sen blir det en lååååång promenad i skogen. Ska stoppa en påse i fickan ifall jag hittar trattisar. Inte så gott hopp om det, men kanske hittar jag några.

Jag mår verkligen bra av fasta rutiner, listor och larm i mobilen som påminnelse. Min tillvaro är så inrutad att jag nästan kan skratta åt det. Jag har to-do-listor både hemma och på jobbet. Larmet i mobilen påminner mig om att det är dags att gå upp, äta lunch, kvällsmål, ta nattmedicin och gå och lägga mig. Min tillvaro är helt inrutad, och jag gillar det. Och jag bor själv så jag har ingen annan att ta hänsyn till än mig själv egentligen.

Vi får se om jag får tid hos den där psykologen för utredning någon gång. Min dotter psykologen har sagt att hon i mitt fall både har tänkt möjlig bipolär och adhd. Och den psykolog jag träffar regelbundet har sagt att hon tänkt ”det är något mer där”, och att orsaken till att jag har klarat mig så pass bra ändå är att jag skapar mig just rutiner och strategier, som får mig att göra det jag behöver göra för att både må bra och prestera på jobbet och hemma.

Nu kaffe och sen låååång promenad i skogen 🥰

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

När jag läste tidningen till frukosten fick jag syn på en marklägenhet-uthyres-annons. För bara tusen kronor mer i hyra, än jag betalar idag, skulle jag få inglasad veranda, tvättmaskin, torktumlare och diskmaskin. Några kvm mindre än jag har idag, men ändå tre rum och kök.

Så jag klädde på mig och knatade iväg till det område som jag trodde att det var, men det var det inte. Samma typ av område och samma hyresvärd, men den lediga lägenheten finns i andra änden av stan. Fel ände av stan enligt mitt tycke. Jag tog bilen dit för att sondera läget, och kolla vilka promenadrundor som fanns i närheten. Kände in stämningen. Lägenheten ifråga stod tom, så det är nog snabba ryck om jag vill ha den.

Men vill jag bo i ett villaområde? Utan egentlig tomt på baksidan, mer en allmänning. Bara 70+ som bor i de andra 8 marklägenheterna, som är byggda i ett villaområde på en yta stor som 2-3 villatomter. De andra villorna på gatan har allihop vit fasad med vitt foder. Det måste vara modernt just nu, men gud så tråkigt. Flera hade skippat gräsmatta på framsidan och hade istället strött ut grovt singel på framsidan med små öar med konstgräs. Några hade gjort riktiga små konstverk i metall bland stenarna.

Jag gick runt, runt, runt på villagatorna. Gata efter gata efter gata med vita hus med vitt foder. Några gröna trähus också. Typiskt 00-talsområde, ett övre medelklassområde. I vår stad är det lite fint att bo just i dessa villaområden. Finast är dock att bo i ”Gamla Xx”, det här är mer ”Nya Xx”. Hmm 🤔

Egentligen är vad som helst bättre än jag bor just nu. Men nästa gång jag flyttar så flyttar jag till ett ställe där jag vill bo länge. Och jag platsar inte i ett villaområde, jag vill ju bo i skogen med närheten till havet. Jag har ju inte ens börjat leta aktivt, den här annonsen snubblade jag bara över. Men jag är kanske redo att börja leta aktivt nu!

Snabba ryck så här en ledig lördag, och 9.900 steg fick jag ihop av bara farten också!

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Sent igår kväll fick jag via sms ett erbjudande om en annan marklägenhet. Helt nybyggd, på ”rätt” sida om stan. Dock tvåtusen mer i hyra än jag betalar idag. Hmm 🤔 En tusenlapp känns skitsamma, men två tusenlappar blir lite mer varje månad.

Förutom att det är nybyggt, att lägenheten garanterat är tiptop, och att det ligger på ”rätt” sida av stan, så finns det några nackdelar. Trivs jag med att bo i marklägenhet med grannar väldigt tätt inpå på mig? Garanterat 70+ de flesta. Dessutom går bilvägen precis bredvid området. Inte lika trafikerad väg som den gata jag bor bredvid idag, men ändå en stadig ström av bilar.

Vill jag bo i skogen egentligen? Vill jag ha en tomt där jag kan plantera potatis och odla dahlior? Vill jag bo avskilt och ha lite tyst omkring mig. Kunna smyga ut på tomten i gryningen i kissa på tomten om jag skulle få feeling?

Jag inser att när jag flyttar nästa gång så blir det typ för gott. Jag hatar att flytta. Jag behöver flytta till något långsiktigt, verkligen slå ner bopålarna ordentligt. Så jag ska kanske köpa hus istället? Det är ju marknad för det just nu milt sagt. Allt hantverkssysslande får jag väl köpa in i så fall.

Jag inser också att jag måste fundera på detta. Mycket. Jag måste bestämma hur jag vill ha det innan jag börjar leta på allvar helt enkelt. Det strider lite mot min natur, jag är mer en person som kastar mig in i saker. Jag var de facto ytterst få sekunder ifrån att säga upp min lägenhet idag och flytta till marklägenhet om en månad.

Den typen av tvära kast skrämmer mig lite, samtidigt som det är så som jag får saker gjorda. De flesta avgörande saker som har hänt i mitt liv har berott på slumpen i kombo med min förmåga att kasta mig in i saker, utan att ha tänkt efter så mycket före. Är det en eventuell diagnos som gör att det blir så? Är alla sådana? Jag går ju runt och tror att alla funkar som jag 🤣

Kram 🐘

Profile picture for user Torn

@Andrahalvlek Jag tycker att du starkt borde överväga att köpa ett hus.😀 Det behöver inte innebära så mycket extra jobb, om bara ”skalskyddet” är i bra skick. Dvs taket och fasaden/grunden. Invändigt slits det ju inte så mycket nu när dina barn är utflugna. Kyl, frys, tvättmaskin mm brukar hålla länge också. Sätt upp några solpaneler också, så blir elpriset lågt. Du kan ju även ha en robotgräsklippare, även om jag personligen tycker att gräsklippning ger bra motion.😂 När du sedan går i pension så är det ju perfekt att ha lite att pyssla med också. Fixa med lite odling och blommor och så. För att inte tala om grilla och ligga och njuta av solen i trädgården. 😀Jag har alltid tyckt att hyrorna i hyreslägenheter är hutlöst dyrt. Även om räntorna är höga, så får man mycket mer ut av att ha sitt egna hem. Och i det långa loppet så stiger ju värdet på sin bostad.
Huset behöver ju nödvändigtvis inte ligga långt ute i skogen, man kan få det lummigt och fint ändå, med buskar, mindre träd osv.
Men detta är min personliga uppfattning som sagt. Jag skulle aldrig klara av att bo i en hyreslägenhet, man kan ju knappt göra någonting alls där. 😅

Kram

Profile picture for user Kaveldun

Hm….känner igen funderingarna.
Tål att tänka på!
Det boende man flyttar till i den här åldern ska ju även klara av att underhållas på en pension.
Längtar ibland också ( jättemkt) till naturen. Samtidigt är jag opraktisk och bär min egen ekonomi.
Låter som att du är ngt viktigt på spåren ändå @Andrahalvlek.
Tänk vidare……och agera så småningom!
🌾🌾

Profile picture for user Andrahalvlek

Jag träffade min psykolog igår. Beskrev för henne hur nära jag varit att säga upp min lägenhet och flytta till marklägenhet om en månad. Att det handlade om sekunder innan jag var beredd att nästan osedd ta marklägenheten. Mer för att fly från det jag har, än att hitta något riktigt bra. Vad som helst är ju liksom bättre än det jag har 🤣

Men samtidigt sansade jag mig. Körde dit och traskade runt i området. Kände in om det kunde vara en plats för mig. Och i bilen hem så kände jag väldigt starkt att nej, där platsar inte jag. Och när jag fick det andra erbjudandet senare på kvällen så kunde jag hia mig och inse att ytterligare tvåtusen i hyra kräver viss eftertanke åtminstone, och vägen som går bredvid området ligger lite för nära. Och är det verkligen rätt boendeform för mig att ha grannar så nära inpå sig? Jag lär ju höra vad grannarna pratar om när de sitter på sin veranda.

Min psykolog berömde mig faktiskt. För att jag i euforin över hur fin lägenheten var, jämfört med den jag har nu, ändå kunde se på helheten och hitta även nackdelar, som visade sig vara avgörande i slutändan. Och jag kunde skicka ett sms till hyresvärden där jag tackade nej, helt utan dåligt samvete. (Jag har ju en tendens att vilja vara andra till lags i typ alla sammanhang. I mitt tidigare liv hade ett sms med negativt besked krävt mycket av mig känslomässigt, nu skickade jag det bara.)

Innan jag och barnens pappa fick barn tittade vi på vartenda ledigt hus som fanns i byn där vi bodde. Vi bodde i hyreslägenhet först och sen hyrde vi ett hus. Men vi var på jakt efter ett eget hus. Många år gick och vi tittade nog på ett tiotal hus totalt. Jag var beredd att flytta in imorgon. Varje gång. Jag bortsåg helt från husets eventuella nackdelar, jag lyfte bara fördelarna. För det är sådan jag är som person, så förhåller jag mig till allt i livet. Därför litar jag inte på mitt omdöme alls egentligen, men det känns skönt att jag nog har bättrat mig lite på den punkten 🙏🏻

I 24 år levde jag ihop med barnens pappa. Jag gasade och han bromsade. Tillsammans var vi ett jävla bra team, även om det blev lite för mycket bromsande mot slutet och det var då vi separerade, för 9 år sedan. Det är ju egentligen inte konstigt att jag inte har övat så mycket på att bromsa, men jag har tydligen blivit bättre på det åtminstone och det glädjer mig.

Kram 🐘

Profile picture for user Geggan

Skönt att höra. Kändes lite brådstörtat. Fast hus vill jag lite avråda från, som ensamstående inte helt ung kvinna. Det är så mycket som kan hända. Småningom kommer du att hitta det rätta!

Profile picture for user vår2022

@Andrahalvlek Vad bra att du kunde hejda din eufori, stanna upp och tänka en gång till. Som vi sagt tidigare, att sova på saken är guld värt. Ditt boende kommer till dig så småningom, kanske på ett helt oväntat sätt😁.

Ha en tisdagkväll!❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

@vår2022 Det tror jag också. Ödet har haft en avgörande del i många viktiga beslut jag har tagit i mitt liv. Det gäller bara att öppna sina sinnen - och ta chansen när den dyker upp.

Jag har aldrig ångrat ett livsavgörande beslut. Jag är inte lagd åt det hållet. Vägen till beslut kan vara dryg, men när jag väl bestämt mig är det fullt ös framåt.

Kram 🐘

Profile picture for user Andrahalvlek

Idag visade vågen -3 kg sen den 1/9, tjoho! Jag har från och med idag utökat mitt styrkepass direkt efter morgonpromenaden med 3 styrkeövningar och 3 strechövningar, plus de kettlebellsvingar som jag har gjort i flera veckor nu. Jag gör nu 6 x 10 svingar med kettlebell mellan benen.

Det onda i ryggen är puts väck och det onda vid sidan om knät, som jag började känna av för några veckor sedan, har också gått bort. Hurra! Nu ligger jag kvar på den här nivån, den känns hållbar över tid. Så länge som jag jobbar kl 13-17 (till den 15/1) så är det här en perfekt start på dagen. Upp ur sängen, på med kläder och iväg på en rask 30 min promenad. Direkt när jag kommer hem 15 min styrka och stretch.

Det revbensonda är nästan helt borta, även om jag känner det på en viss punkt vid vissa rörelser. Det är dock inget som hämmar mig ett dugg längre. Uppförslutet på morgonpromenaden klarar jag av lätt som en plätt jämfört med i början, då jag pustade och stånkade och till och med pausade på mitten.

De senaste dagarna har jag samtidigt lyssnat på boken ”Överlista smärtan” av Carin Hjulström och Karsten Strömbäck. Förra gången jag lyssnade på den hade jag inte ont. (Fråga mig inte varför jag lyssnade på den då, kanske i förebyggande syfte?) Nu har jag ont och allt som det talas om i boken går rakt in i mig - och jag blir sjukt motiverad att röra på mig ännu mer.

Men jag måste hia mig, jag måste ta det i småbitar. En elefant äter man enklast i småbitar, även om det är jag som är elefanten 🤣 Att mitt nick skulle stämma in på min fysiska status, och min känsla inför min kropp, hade jag aldrig kunnat drömma om när jag valde mitt nick. Men en elefant kan trots sin enorma kroppshydda vara smidig! Det är min långsiktiga målsättning.

Ur boken: ”Smärta är en signal med ett kraftfullt budskap om att vara försiktig. När något gör väldigt ont känns det naturligt att dra sig tillbaka och ligga still tills smärtan går över. Men intuitionen leder oss inte alltid rätt. Forskaren och psykologen Rikard Wicksell har vigt sin forskargärning åt långvarig smärta och han berättar att den enda metod som verkligen fungerar vid långvarig smärta är rörelseexponering.”

Förutom att jag har haft specifikt ont i ländryggen och högerknät så har jag ju haft en generell värk som mer har känts i hela kroppen. Som en träningsvärk i hela kroppen, en värk som sannolikt utgår från muskler eller bindväven. Jag har märkt att den värken korrelerar med min mentala trötthet.

Mentalt trött = mycket värk i ben och fötter. Precis som kroppen skriker åt mig: ”Vila för fan, människa!” Och då är jag oftast tvungen att göra det. Oftast känner jag så på kvällen efter jobbet, och då tar jag det lugnt. Efter en natts sömn är värken borta. Min psykolog sa att många av hennes patienter vittnar om att mental trötthet och värk i kroppen går hand i hand. Och faktum är att SSRI-medicin har lindrande effekt på just generell värk. Det sitter i huvudet alltså!

Jag har en viss ”igångsättningsvärk” dock. En värk som känns i ben och fötter när jag har legat eller suttit en tid. Jag stapplar då fram som 80-åring. Det ska bli spännande att se hur den värken utvecklar sig, den går ju över efter några raska hundra meter. Mycket märkligt fenomen. Nu när jag så tydligt märker att den värken klingar av när jag pumpar igång kroppen, så känns det inte lika oroande och hämmande. Jag grubblar inte lika mycket över det helt enkelt, jag gillar läget och börjar knata på.

Kram 🐘

Profile picture for user majken_r

@Andrahalvlek det är väldigt härligt att läsa dina inlägg! (Förutom värken då🙌🏼) Skrattade till när jag kom till att du lyssnat på ljudbok om smärta, ev förebyggande😅 Gillar din nyfikenhet och värme. Kram!🍂🤎

Profile picture for user Geggan

Grattis @Andrahalvlek ! Nu är du ju riktigt bra på väg! Och allt kommer att bli lättare allt eftersom du blir lättare o smidigare. Så bra att du har dina rutiner! Det är mer än halva tricket! Och så det riktigt fasta beslutet! Kram!🐳

Profile picture for user Andrahalvlek

Pratade med min chef igår. Hon sa att med min bakgrund så är det kanske klokt att jag inte blir ansvarig chef framöver, utan att jag istället ingår i den grupp med 19 personer på koncernnivå som ritar papperstidningarna. Jag får min chef på en annan ort, men jag blir kvar fysiskt där jag jobbar idag. Jag behåller alla mina 30 år i företaget och den trygghet det innebär. Hon sa: ”Om du har en dålig dag eller om din dotter behöver dig, så kan du lämna över till dina koncernkollegor och gå direkt”.

Och jag tänker att hon har helt rätt. Jag har ju tänkt likadant. Det som stressade mig med det senaste chefsjobbet var ju att sitta som ett mellanled där ledet innan inte levererade i tid och i tillräcklig mängd, och sen skulle jag i princip trolla för att kunna leverera tillräckligt bra i min tur till nästa led. Varje dag, med ytterst få undantag.

Varje dag var som att spurta mot deadline, och jag visste ändå inte om jag skulle kunna sluta jobba i tid så jag vågade inte planera att göra någonting efter jobbet. Efter jobbet var jag så trött av anspänningen som jobbet innebar att jag inte orkade förmå mig att göra någonting, varken roliga saker eller tråkiga hushållsmåsten.

Nu blir jag istället en del av en dagproduktion med en chef som samlar in materialet och sedan tilldelar mig sidor att göra efterhand. Sen finns det en kvällsproduktion som tar över. Och jag som ägnat halva min arbetstid åt att leta efter material och hålla mig uppdaterad på produktionen kan istället ägna mig åt det roliga: Göra snygga sidor.

Vi är dessutom inte så många som behärskar den arbetsuppgiften, så jag är inte ett dugg orolig över att bli av med jobbet på sikt. Papperstidningen kommer att finnas kvar många år till - minst 10 år, kanske till och med 20 år. Våra pensionärer får knappt gå i pension, så det här är ett jobb jag kan ”åldras” med utan problem. Och oavsett så har jag i år jobbat 30 år på företaget, så jag ligger i topp på LAS-listorna.

Tänk att slippa ansvara för helheten, utan bara ansvara för sin egen lilla del i det stora pusslet. Tänk att slippa alla dessa möten som sällan leder någonvart. Tänk att slippa ansvara för rekrytering och hur sommaren ska lösas med bemanningen. Tänk att slippa lära upp nya förmågor och hoppas att de håller måttet, så att vi andra ska få vår efterlängtade ledighet. Tänk att faktiskt kunna resa sig upp och gå när min yngsta dotter behöver mig akut. Eller någon annan, min mamma tex. Jag kan leva med det. Väldigt mycket.

Jag är glad att min chef vill mig mitt bästa, att hon inte vill pressa mig tillbaka till den chefstjänst som jag förvisso valde, men som inte alls var vad jag hade väntat mig, eftersom jag blev så oerhört beroende av ledet innan mig i produktionen. Jag är glad att jag får ta den tid jag behöver för att komma tillbaka i arbete fullt ut. Jag nämnde för min chef att jag eventuellt vill gå ner i sysselsättningsgrad 20-25 procent i mars, när min sjukskrivning är slut, om jag känner att jag inte orkar med heltid. Och det är helt okej tyckte hon.

Jag är glad att jag slipper gå i täten och se till att den nya organisationen, som ska sjösättas i februari, hittar sina former och att det blir som man har tänkt. Jag kan sitta på min arbetsplats och invänta uppdrag från andra. Jag kan ha det lugnt och skönt bakom min datorskärm. Rita snygga sidor och njuta av det kreativa i jobbet. Det blir bra.

Kram 🐘

Profile picture for user annacananda

Varmaste grattis @Andrahalvlek! som du beskriver det låter det som en fantastisk lösning! Du är säkert väl värd att växla ner lite och ägna dig åt det lite mer kreativa. Tänk att kunna gå när dina nära behöver dig!! Tänk att kunna gå ner i arbetstid!! (Otänkbart som chef) Och så underbart att få uppdrag tilldelade. Du får tid och möjlighet att läka ut din depression!
Jag blir så glad för din skull!!🌻🌻🌻

Profile picture for user vår2022

@Andrahalvlek Låter verkligen som en bra lösning! Att kunna få balans mellan arbete och det privata. Att inte behöva vara beroende av andra kedjor och ta ansvar för om det inte fungerar. Arbetet som chef är stimulerande på många sätt, men det är också en roll som kräver mycket och man måste tycka att det är roligt. Det måste kännas befriande att kunna vara hos din dotter om det behövs utan att stressas av att det blir svårt att få ihop. Och att dessutom kunna gå ned i tid om du skulle behöva det. Livet går först💕.

Ha en fin fredag!❤️