Jag kan inte säga att jag har ett sug, men jag känner att den här känslan jag har nu - den brukade jag dricka på.

Jag är så trött efter jobbet, börjar verkligen fatta att jag inte är konstruerad för mitt jobb, eller att jobba så mycket. Men tar en dag i taget. Det går ju ändå bra så länge mitt humör är bra.

Jag känner mig trött, men samtidigt lite rastlös, känslan nu när lägenheten är städad och allt flyter på är; vad detta allt?

Det har bara gått några dagar av att allt verkligen funkar, klaffar. Allt jag planerar gör jag osv. Men nu i kväll när jag sitter i min soffa med jobbiga RLS-ben så kände jag för ett ögonblick instinktivt en vilja att fly och förstöra. Som tur är kände jag ingen längtan till att dricka, men tanken kom. Tackade nej, man kan ju faktiskt göra det då det bara är tankar. Har inte känt detta på väldigt länge nu, det är bra att jag får känna av det ändå, så länge det är så här milt.

Är som jag sagt 75 gånger väldigt trött, ska nog gå o lägga mig nu så jag somnar runt 21.00.

På måndag har jag varit nykter 100 dagar, det är andra gången i mitt liv, eller sen jag var 18-20 år. Det känns väldigt bra, och det har varit så enkelt denna gången.

Nu blir det sängen, natti ??

Ny dag nya tag. Har jobbat som en tok i dag, men mår bra. Nu väntar jobb på hemmaplan tills tisdag.

Så skönt att få sitta och arbeta i mysbyxor ☺️ Så länge det bara blir ibland ändå.

Inget sug på A, inte ens en tanke. Dricker Pepsi Max i vinglas om vinglasen skulle skrika på mig att de känner sig ensamma och bortglömda ?

Mår bra annars, riktigt bra. Utan någon direkt anledning. Inget som har förändrats egentligen.

Märker att jag njuter mer och mer och accepterar mig själv som jag verkligen är. Det har inget med A att göra, det har med denna resa jag gjort i diagnos-träsket att göra

100 dagar är nära, och det häftiga är att jag vet att jag till 100% kommer klara det, och mycket mer. Men lovar ändock en dag i taget. Övermod och för högt självförtroende är inget bra i detta sammanhang, fallet blir så mycket längre och tuffare, skadorna svårare - om man skulle falla någon gång i framtiden. Men det tänker vi inte på nu, en dag i taget.

Visst är det häftigt att en dag i taget faktiskt kan bli 100 dagar när man gjort det 100 gånger i rad ☺️ Tycker att alla borde tänka så, och att alla borde testa det - vare sig kan har problem eller inte.

Inte mycket att uppdatera kring. Mår bra, fokuserar på att göra saker jag tycker om.

Ska äta snacks o dricka en A-fri öl i kväll. Tända lite ljus. Bara mysa.

Jippiyay... vaknade upp till ännu en dag av muntert humör.

Jag har bara myst i soffan o sängen nu på förmiddagen, inte gjort något viktigt. Ska till päronen i kväll och äta, hjälpa till med lite tekniska grejer och gosa hund. Det känns bra.

Skrev ett inlägg i Kaffetanten88 tråd som jag har tänkt på ganska mycket, det handlar främst om att ta en sak i taget och att vara snäll mot sig själv. Att lära känna sig själv och älska sig själv. Jag tänker att jag lägger in större delen av det jag skrev här nedan, mest för att jag själv vill kunna läsa det jag skrivit om min hjärna behöver påminnas.

"Allt eller inget är ju min specialitet med, och jag har alltid startat allt på en gång. Starta projekt som man aldrig slutfört, haha, det är jag EXPERT på :)

Att vara allt eller inget kan ju vara positivt då man går 100% in i något och är superengagerad... men det som är så galet är ju att vi som är såna tappar "lusten" efter ett tag och kommer aldrig i mål. Ju mer energi vi lägger på att vara duktiga och fokuserade, ju mindre energi finns sedan kvar när vi slår i väggen. När vi inte är så "sugna" mer, eller när något kommer emellan. Och det tar längre och längre tid att återhämta sig från ett misslyckande för varje gång det sker. Man tappar tron på sig själv till slut. Så är det för mig i alla fall.

Jag brukar tänka på det på samma sätt som snacket om träning. Alla träningsexperter säger ju att man inte ska börja träna 7 dagar i veckan, för då tappar man lusten efter 3 veckor och sen ligger det där årskortet till gymmet och skräpar. Så är det för mig - 100%, men inte bara med träning. Om jag går tillbaka och analyserar vad jag gjort i hela mitt liv, så har jag ju inte lyckats när jag tagit mig vatten över huvudet.

Jag tror vi måste bli bättre att gå tillbaka när saker går fel och se varför det blev som det blev, verkligen analysera vårt beteende. Einstein (som troligen också var autistisk) sa ju att "Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat". Det är så sant i min värld.

För mig är det i alla fall så, det har jag kunnat klura ut.. learning by doing. Jag måste ta allt det där dåliga, som jag vill förbättra, stegvis - annars är jag dömd att misslyckas.

Att verkligen få lyckas är det viktiga. Det är större chans att man lyckas om man fokuserar på en sak, än 25 saker, för misslyckas man med 1/25 så känner man sig misslyckad och ger lätt fripass för de andra grejerna. Så är det för mig i alla fall.

Fast jag vet att det är svårt. Det är jättesvårt. Jag har kommit på att jag måste lägga band på mig själv med såna här grejer, jag måste våga vara snäll mot mig själv. Inte sätta mig i en omöjlig situation som är dömd att misslyckas."

I går var en dag då jag latade mig, i dag ska jag försöka vara lite mer duktig. Man behöver ju inte överdriva men få undan lite av sånt jag skjutit på.

Jag tänkte dock att jag skulle skriva lite om mina intressen innan jag sätter igång dagen.

Jag är ju en person som gör saker i cykler, eller snarare fastnar för saker i cykler. Dessa cykler kan pågå i en vecka eller flera år. Det jag fastnar för blir mitt specialintresse. För vanligt folk är det svårt att förstå ett så intensivt intresse, det är i princip allt man vill göra, allt man vill lära sig om. Tiden försvinner när man håller på med det, man känner sig lycklig. Det är ofta repetitiva moment i mina intressen, så man gör samma sak om och om igen. Just nu är jag inne i en period som varvas av ett fåtal intressen, som egentligen är de intressen som följt mig väldigt länge. Det mesta handlar om det mänskliga beteendet på ett eller annat sätt.

Därmed är psykologi och filosofi det intresse jag har haft längst. Det har främst yttrat sig i min nyfikenhet att försöka förstå andra, då jag ser att så många agerar orationellt. Likväl jag. Detta vet jag i dag har med min autism att göra, det visste jag inte förr.

Jag har aldrig varit något jättefan av att läsa i böcker, då mina tankar ofta vandrar iväg. Men jag har alltid älskar dokumentärer och dokusåpor. Verklighet eller en skev verklighet där man får se hur man ska eller kan agera. Från jag var 13 år så älskade jag att se på Big Brother & Baren, inte på själva avsnitten, men att få sitta och tjuvkika på live-kamerorna. Att få studera vanliga samtal mellan människor, att få observera och se hur man ska göra. Att se hur det strategiskt är smartast att förhålla sig i olika situationer när man försöker få sin vilja igenom eller bli omtyckt - det gav mig jättemycket. Det var just i den åldern som jag gick från att vara en väldigt blyg, tyst och rädd tjej till en tjej som ALLTID var tvungen att säga sin åsikt och få sin vilja igenom. Jag kan i dag se att jag "lärde" mig och efterapade mycket från dokusåpor, men på gott och ont. Jag gillar fortfarande att se på sådana serier, jag föredrar verklighet framför fiction, men jag skulle nog säga att jag mer eftersöker serier som utmanar mitt intellekt, där strategi är det viktiga.

Utöver det allmänna mänskliga beteendet så har jag fastnat i två andra subgrupper som intresserar mig något ofantligt. Dessa subgrupper ligger så långt från min egen personlighet som det bara går, men det fascinerar mig. Det första intresset är true crime, jag kan för mycket om sådant. Jag har tittat på för mycket intervjuer med brottslingar och sett på tok för mycket dokumentärer om sådant. Det andra intresset är drag queens och hela queer-kulturen associerad till drag queens. Det är så faschinerande.

Mitt fjärde intresse måste nog ändå vara hundar. Jag älskar hundar, gillar djur över lag. Men har alltid kunnat få en speciell kontakt med hundar. Jag förstår dem och de förstår mig. Energin klaffar mellan mig och hundar och vi kan prata med varandra (utan ord då såklart) ;) Jag önskar att jag hade fått en hund när jag var liten. Jag tjatade om det från jag föddes till dagen jag flyttade hemifrån, det var det enda jag ville ha. Jag förstår nu i efterhand att det hade kunnat hjälpa mig så mycket. Folk med ASD hjälps jättemycket av hundar. Så fort jag flyttade hemifrån så köpte jag mig en hund såklart. Det var underbart. Problemet för mig just nu, och varför jag inte har en hund, är mångfacetterat. Den största anledningen är att jag jobbar 100%, inte kan ha hunden med på mitt jobb och aldrig skulle lämna en hund själv mer än 4 timmar. Men även om jag skulle kunna ha en hund på dagis, ha en dagmatte eller dylikt så är jag så osäker i min egna förmåga. När jag har haft hund så har det funkat, men när jag får en dipp, när jag mår dåligt, då blir ens tanken på att bara gå ut med hunden och kissa så ofantligt jobbigt. Jag kan bli stressad och få ångest i mina dåliga stunder över att jag bara vet att jag måste göra något, även om det något inte är jobbigt egentligen. Min tanke är att låta det gå ett tag, nu mår jag ju så mycket bättre nykter, med mina mediciner. Jag håller på att hitta mig själv. När jag har varit nykter i ett år, då ska jag börja leka med tanken om en helt egen hund.

Förutom intressena jag har nämnt så älskar jag även hus, antikviteter och då speciellt keramik, smink och guld/ädelstenar. Jag har därmed inga samhällsnyttiga intressen. Bara massor av knäppa intressen som folk inte fattar. Så jag pratar väldigt sällan om det, det har jag lärt mig. Att prata högt om att man ser på dokusåpor, älskar antikviteter och tycker seriemördare är superfascinerande är inte så sexigt liksom. Haha. Det går inte hem hos så många. Inte så många som är 36år i alla fall.

Ytterligare ett specialintresse som har med det mänskliga beteendet att göra är såklart A, varför vissa dricker, alkoholism, vilka som klarar att bryta, varför man dricker osv... men detta är också svårt att diskutera med vanligt folk om, för deras hjärnor är så indoktrinerade att alkoholism inte finns förutom på parkbänken och att det inte är en sjukdom osv... Vilken tur att detta forum finns då :)

Nej, nu ska jag dra på mig ytterkläderna och ta en promenad innan alla festprissar vaknar till i baksmällans dimma och vill vara duktiga och försöker ta över motionsspåret.

Kaffetanten88

Jag vill bara säga att jag tycker det är roligt det där mer specialintressen.

Min syster har autism bland annat. Hon är förtids pensionerad. Hon har 2 duvor och är helt besatt av fåglar. Det är precis allt hon pratar om. Allt hon tänker på.

Jag vet inte om jag har autism diagnos än. Kanske add diagnos. Jag var besatt av min hund när vi skaffade honom men lärde mig efter ett tag att alla inte vill höra om honom hela tiden, konstant. ?

Nu har jag 2 hundar och eget företag där jag rastar andras hundar när de jobbar. ?

Glömde nästan av att gå in här ?

Glömde också av att det var dag 100. Sicken tur då jag ätit 2 chokladbollar (stora som attans) i dag för att fira det (utan att komma ihåg att jag firat det) ☺️?

Har jobbat i dag, tvättat och fixar hemma. Är jättetrött nu och har en lång dag i morgon. Så det blir inte så mycket uppdatering.

Men tack allihopa för pepp och grattis! Nu när jag skrev grattis kom för övrigt dessa upp på mobilen ?. Passande!? ? skålar i någon A-fritt i morgon, har borstar tänderna nu.

Natti! ❤️

Har inte haft tid att gå in här, har en väldigt intensiv tid på jobbet just nu. Så om jag inte kommer in så är det inte för att jag dricker ☺️

Även om jag skulle få ett infall att göra det (vilket jag inte kommer få) så har jag inte tid ☺️

Förutom att vara lite stressad så mår jag bra.

Gudars, vad glad jag blir av alla kommentarer, grattis och hejjarrop ☺️

Det blir ett kort inlägg i dag igen, mår bra. Är så lycklig att vara nykter, det är så skönt att kunna njuta på en fredag framför en serie, eller fixa i lägenheten - nykter. Så här har jag aldrig känt förut. Det är 100 gånger bättre än den där ”perfekta” fyllan, salongsberusningen.

Fasiken vad stolt jag är över mig själv. Väldigt osvenskt att säga så, men det är sanningen ☺️

Nu ska jag sova, ska upp tidigt och ta en långpromenad med en vän i morgon bitti. Ska bli skönt att få prata av sig och samtidigt få lite luft.

Jag hoppas jag kan ta lite tid till er andra i morgon, för jag har varit dålig på att ge tillbaka.

Natti!

Jag glömmer att gå in här, det är mycket stress just nu, den perioden på året som är stressigast men roligast på mitt jobb. Det slutar lite svårt 15 februari.

Skulle vilja orka vara inne och stötta andra, ska försöka, men just nu är prio ett vila när jag kommer åt det.

Förresten, fortfarande nykter, har inte tänkt på alkohol sen jag gick in här sist.

Mår så oförskämt bra, så innerligt lycklig - och inget har egentligen förändrats. Jo, jag äter medicin som gör mig ”normalare” och jag spolar kröken ?