Tack Torn, jag tror jag på riktigt ”förstår alla” låter knäppt men tänker mycket på att vi är olika personligheter. Kanske behöver jag-och vi alla- ta ett kliv tillbaka ibland. Vem pratar jag med? Hur verkar hen vilja bli bemött? Var kör jag liksom på- och var backar jag lite grann?
Lärandet kring människor tar aldrig slut. Jag övar.
Tror det blir fint imorgon men har verkligen skjutit dagen framför mig med alla möjliga trick. Jag känner ibland som när jag var liten ”okej nu har jag testat att pappa inte finns så nu gör vi som vanligt, nu får han komma tillbaka”.

Jag tänker aldrig på himlen som en plats att vara på men med dess oändlighet så rymmer den iallafall alla minnen och bilder. Mitt stora album. Där finns också min syster och min mormor. Henne saknar jag ännu mer sedan jag själv blev mormor och inser att jag fick alldeles för lite tid med henne.
Hennes liv skulle ”börja” efter många år ihop med en alkoholiserad man som hon fick ta hand om. Så blev hon sjuk och dog.
Ett av mina barns mamma blev sjuk och dog innan hon fyllde 35.
Därför- säger jag till barnen när de undrar. Därför ska varje dag som vi är vid liv, firas. Inte firas som i skåla eller köpa. Firas inombords. Varje dag är värd minst en tanke kring att vi får leva- alla får inte det.
Allt har sin tid. Om det blir mina insikter större och botten i mig breddas och rymmer mer. Både tyngd och lätthet.

Jag tycker att det är fint med begravningar. Så konstig är jag. Allt utanför begravningsbubblan ställs på paus. Den dagen är till för att minnas och sörja. Gråta men också skratta ihop åt glada och fina minnen, verkligen låta de döda leva vidare genom att vi pratar om dem. Där och då i kyrkan och på samkväm efteråt. Och ofta därefter. Det är evigt liv för mig - att vårda minnena och återberätta dem för nya generationer. På den senaste begravningen jag var på hade de bildspel, jättefint ❤️

Kram 🐘

Avsked... jag vet inte jag. Tänker att begravningar är fint när det är någon på lite mer avstånd. När man själv håller i hela tillställningen är det galet. Kände som du att det bara skulle vara över. Härbärgera andra människors sorg och saknad. Såhär i efterhand kan jag kanske tänka att det var lite fint, men där och då tog jag inget avsked. Då presterade vi en föreställning som blev bra.
Hoppas att allt gick bra! Nu börjar ett nytt kapitel.
Vilka livsvisdomar du lär dina barn. Jag tänker att du är en väldigt klok person. Jag tror också att det vi lärt oss, om framförallt oss själva härinne, det är till stor hjälp för att få lugn och ro. Ibland stod jag där i köket i min kliande offerkofta och längtade efter lugn med vin... nu delegerar jag uppgifter och kan slå mig ner med andra och njuta. Det är hela skillnaden.

Godmorgon
@sisyfos ja idén om begravning är på alla sätt och vis bra men det är inte enkelt att sjunka ner i den obegripliga sorgen om livets slut. Den vi kämpar emot med varje cell, varje dag.
Jag finner också att jag mer än tex min syster har en fallenhet åt att härbärgera och ordna kring andra. Hela strumpbyxor till slarviga barn inköpes ett lager. Mamma tas om hand i tanken och i praktiken.
Denna förmiddag tar jag ett djupt andetag. En extra kopp kaffe. Måla naglar i mycket diskret färg.
Tack snälla @andrahalvlek för grattis, jag glömde bort. Ett bra tecken rentav.
Jag räknar inte så mycket nu men jag är varsam om mitt nyktra liv. Jag vet att det för det mesta är slarv kring livet som gör att jag dukar under för stress.
Och enkla lösningar. Alla mina lösningar är långsamma nu. Som den här morgonen. En sak i taget, ge kropp och själ ev chans att hänga med, och hänga ihop.
Tack båda för tankar som får mina att flyga lite högre. Kram 🌱

Adjö, Hejdå, Godnatt min fina pappa.
Tur att jag har haft honom som en bottenplatta i livet. Det har räckt.
Något i livet har räckt hela vägen, och det gjorde han faktiskt. Det är fint. Tacksam.

Tack alla @finingar för tankar, deltagande.
Det känns tryggt och mjukt, och jag inser att jag behöver det extra mycket just nu.
Vi lyckades med det inte jättesvåra men dock med viss ansträngning ordna en begravning som var den finaste jag kunde tänka mig. Underbar musik, få och fina tal. Mina vackra ungar (enligt mig).
Mamma balanserad. (skild från pappa sedan en halv evighet men men...)

Nu är jag på landet, äntligen.
Vaknade i morse med sol genom sovrumsfönstret, så pigg på att gå upp att jag sa till mannen att ”det duger med snabbkaffe idag”.
Nyktra traditionen kaffe i sängen-varje morgon- har satt sig.
Har röjt och räfsat, planterat och skolat om (plantor alltså) köpt trädgårdsmöbler (blocket) och stuvat undan alla spår av påsk (och några spår av jul hittade jag också)

Mina odlingar är minimalistiska i år. Lagom för mig med nytt jobb och annat som kräver engagemang. Mitt barnbarn utreds för ev diagnos och jag vill vara mer än vanligt tillgänglig för hens mamma som är rätt så trött.
Mina barns pappa vill jag egentligen inte skriva om, men där finns för närvarande inget att hämta. För barnen.
Som tur är har det aldrig varit ”mina barn och dina ungar” (av skäl som också är lite svåra att skriva om) men vi har fått dela ansvar i hög grad, jag och min man.
Ingen av oss har varit ”sjysst extra vuxen” utan riktig förälder, jobbig och gränssättande, ibland skittrött(a).
Så- en sån här lördag, ledig, tid finns. Då tankar jag allt det goda. Jag är bra på njut, har blivit ännu bättre sedan jag slutade dricka.
Avslutar med ett boktips som jag verkligen vill rekommendera: Shuggie Bain! Läs eller lyssna!
Kram och njut av lördagkvällen alla.
🌸🙏🏻🌸🙏🏻

Tack för tankar @mrswb
Åter i stan ett par dagar. Noll krav på fix hemma- en fristad.
Ska för ovanlighets skull ägna ett par timmar av söndagkvällen åt jobb. Mest för att ge mig själv en något lugnare start på veckan än den föregående.
Men men... värre än allergin mot alkoholen tycks det vara med arbete.
Utanför arbetstid. Försöker lura mig med att det är för ”min egen skull” men min hjärna säger- vem äger din lediga tid om inte du?
Så kanske skapar jag lite spänning i livet och struntar i plikter, lagar vegetarisk lasagne och kollar på Belgravia.
Jag vägde mig i helgen efter att ha haft noll ork till diet senaste veckorna. (Intresseklubben för onödigt vetande kan anteckna nu...) Av mina sjukt envisa tre kilon har ett omärkligt trillat av. Det ger mig något lite töntigt hopp. Om målvikt i sikte. Har ju gått upp och ner senaste året men nu har jag iaf legat still ett bra tag.
Tycker för övrigt att jag passar rätt bra i lite höft-omgång! Och det är långt från känslan jag hade för min tappra kropp i januari 2020. Kände mig blind för mitt utseende, mina kläder, inget passade, svullen och så trött. Jag har fått fart på livet.(Och klädkontot..) Kram kämpar-klubbem! 🥰

Tittat på konst.
I Bukowskis app. Contemporary art and design.
Det går att tänka att det hade varit fint att ha några av de där tavlorna hemma. Kanske lyckostunder skulle komma över mig då och då. När jag drog av mig stövlarna i hallen och kunde vila blicken på ett verk av Lars Lerin eller Karin Broos eller så.
Men kvällens främsta insikt är att det går att få hög puls bara av att se dem i en ynka sprucken mobil. Musik, konst (en del) wow ändå. Som att bli klappad av en fågelvinge.
Godnatt.

@Se klart förstår känslan. Jag gläds just nu åt att de har börjat att öppna (begränsat insläpp med förbokade biljetter) konsthallarna i stan. Var på Moderna museet i helgen och nästa helg blir det Nationalmuseum. Har faktiskt aldrig varit där så det ska bli extra spännande bara att se byggnaden inifrån. Jag kan lätt bli på köphumör om jag är på någon vårutställning eller så. Än så länge har ekonomin tillåtit mycket begränsade inköp av konst men jag kan som du gå och dagdrömma om att har vissa målningar på väggarna eller en eller annan skulptur i fönsterkarmen :D

Tack för boktips, har Shuggie Bain i lurarna nu.

Kram!

Kulturen och det...
@charlie du har något väldigt fint framför dig med Nationalmuseum. Men ta det i lite lagom doser, det är mycket, och bara inredningen är ju konst i sig- färgerna. Och jag som har en knäpp dragning till gamla religiösa målningar, har fått allt jag behöver. Åh, så mycket fint och viktigt, puls och svårigheter och förundran ryms där! Roligt att du nappade på Shuggie Bain. Kram 🌱

@Charlie70 @Se klart Fotografiska vill jag besöka nästa gång jag är i Stockholm 😍 Igen. Men det lär väl dröja. Jag har faktiskt besökt några konstutställningar på senare tid, här nere hos oss springer inte folk ner dörrarna direkt. Jag har varit ensam i lokalerna typ. Spelar ingen roll vad jag ser, upplevelsen blir alltid wow. I somras blev jag alldeles salig av en keramikutställning 😂 Bara miljön med högt i tak och stillheten är wow. Inget yngsta dottern får hänga med på. Hon skulle pusta och stånka efter fem minuter.

Kram 🐘