Nykter livet ut

Godkväll och änt-li-gen fredag. Det har varit en lång och ganska kämpig vecka. Egentligen inte överdrivet stressigt men mycket att göra, inte hunnit träna som planerat, och lite irritation på jobbet. Precis som du skriver @andrahalvlek är detta kring förankring och förändring helt avgörande för att lyckas.
Men nu är beslut fattade och jag kommer göra mitt bästa för att driva igenom. Jag känner mig 100% professionell men jag brukar ha 110% engagemang och det har jag inte nu. Det känns lite ovant- men också lite vilsamt. Jag behöver öva mig på att inte jaga mer på några områden, inte bara vinet. Är ju vad jag brukar säga ”mållös”, det vill säga- jag har liksom aldrig haft mål med arbete eller kanske ens livet? Jag har alltid tänkt att jag varit lustdriven men handlar såklart också om prestation.
När jag tänker tillbaka på de senaste årens arbete har det varit extremt (och av olika skäl, pandemi, nya uppdrag).
Igår pratade jag med min chef om att jag kommer att ta ut några av mina semesterdagar- under hösten.
Min plan är att vara ledig från lunch på måndagar, och när det är möjligt- jobba halvdag fredag.
Jag ska hämta mitt minsta barnbarn på måndagar är planen, känner att de behöver stöd och hjälp i vardagen just nu, och jag vill gärna hjälpa till och få lite mer tid med henne innan hon blir storasyster i vår.
Så här och nu- känns det mesta väldigt bra (förutom att jag tvingas lyssna på Jimmie Åkesson i slutdebatten eftersom jag vill se slutdebatten 😤😰🙄)
Våra gosiga katter är som små gull-troll. Leker som dårar, sover, äter och bajsar i sin låda. Ligger bland mina väskor och myser. Idag hade vi middag hemma och så snart gästerna hade gått kom ena kissen och la sig i mitt knä. Varför säger människor att katter har sån integritet- det har de såklart men är också väldigt kärleksfulla, eller är det önsketänkande?
Ska straxt sova och imorgon är första lördagen på länge som jag inte har så många plikter (men ställer klockan såklart)och sedan hänga med barnbarnen som ska träffa katterna. Kram på er allihop!😻😻

Två katter och tre barnbarn tog musten ur mig (maken bortrest), men det var bra att damma av synk-hjärnan som iaf inte på fritiden går på högvarv- jag gör ju ofta EN sak i taget när jag är ledig. Tre barn som har olika fart och riktning i en lekpark- och i trafikerad stad skärper uppmärksamheten. 👀
Nu ska jag packa inför konferens tidigt imorgon. Läste Vakna Vacker skriva i en tråd om att det är en härlig resa att sluta dricka. Det är såklart kämpigt men livet är ju det, kämp. Upp tidigt, trötta dagar, för lite pengar, för mycket oro, för dålig sömn och för mycket krav- tror liksom det är eviga frågor och brister vi tampas med. Men var och en enda av de sakerna blir bättre och lättare att hantera, utan alkohol.
Just nu har jag så lite lust att resa bort och hålla massa föredrag så jag skulle betala massor för att slippa.
Att vara nykter har lärt mig att fokusera på stunden, så jag försöker tänka på att idag- åker jag ingenstans. Idag njuter jag av att vara hemma och sedan gemensam valvaka med fina vänner, (men det känns i mina käkar att imorgon ligger där och skvalpar)
Kram på er 🌸

@kaveldun du har verkligen rätt om katter, såna egna små varelser! Jag har ju aldrig haft varken katt eller hund (men alltid fullt i knät av barn) så det här är nytt för mig. Alldeles tagen av hur mycket det går att tycka om just dessa små katter. Och att de kommer och lägger sig tätt intill för att vila och somna. Att sova med en kattunge påminner mig mycket om hur det är att sova med bebis. 😻😻

Ja små varelser är nina sagt av- och på 💞 @kaveldun, makes u think 🙄

Apropå av så är detta mitt läge just nu, vila innan förberedelser och kvällsmingel.
Sov 1,5 timme inatt och en timme på planet. 30 grader varmt och resdag- ingen riktig Feng shui här, men det blir bra efter en tupplur.
🥱😴

@sattva 💞 hoppas fint med dig!

Dagarna rullar på med arbete, en del slapp-tid och hyfsat tidiga kvällar. Är trött tyvärr och anar att det hänger ihop med förkylning som ligger där med lite halsont och diffusa ont-i-huvudet-symptom.
Gillar inte.
Allt sånt som ger mig en känsla av att vara lat är svårt för mig att hantera och jag skyller genast på dålig karaktär eller annan valfri kass egenskap. Min go-to-känsla som är svår att hantera. Jag måste uppenbarligen öva lite mer på det.
Men nu nu är allt bra, färdigställer en presentation på min balkong högt över havet med fantastisk utsikt. Bortskämd är jag inte, trots längt hem till katter, man och till och med regn.
Jag bara tycker om att vara där jag känner mig hemma. Det är tryggt för mig.
Kram fina forumvänner! 😍🌸🌱

Ja det har du verkligen rätt i @kaveldun, man bär sitt hemma med sig. Alltså jag har inga större problem med dessa ting, men här får även små saker ta sin plats. När jag var liten hade jag så väldigt svårt för ”gruppgrejer” trots att jag är uppvuxen i ett rätt så radikalt Tillsammans-hem. (Eller kanske just därför 🥹) Skolresa, lekis, allt sånt var jobbigt för mig som barn- och min mamma hämtade hem mig. Vilket jag funderat på från olika håll, men nu är jag landad i att det var bra och modigt av henne att inte tvinga mig. Så som barn faktiskt ofta tvingades. Så jag tror att det också hänger ihop med min spröt-vård. Ser inte mycket ut för världen att putsa dem och hålla i känsligheten, men för mig.
Och @geggan det är mer än ok! Särskilt nu när jag snart får åka hem- då blir det riktigt trevligt!
De flesta officiella grejerna är avklarade och jag är inte ensam om att gå rätt tidigt till sängs. Så var det INTE i min bransch förr i tiden. Men tiderna förändras som tur är.
Nu ska jag börja läsa Alex Schulmans nya bok som jag ser fram emot!
Kram 💞

Ja de där känsliga barnen har väl knappat vuxit upp till stålkvinnor (materialet alltså) rent symboliska är vi ju det @kaveldun 👩🏽‍❤️‍👩🏼

Jag avslutar äntligen denna vecka- då allt gått bra, använt egentid till att sova middsg- varit dödstrött. Varje eftermiddag.
Haft halsbränna av alldeles för mycket mat… men hemåt imorgon bitti- längtar efter min vanliga vardag. Kanske får ta tillbaka allt på måndag.
När jag kom till mitt rum ikväll hade hotellet ställt hit två flaskor vin som ”trevlighetsgåva”
Jag kände mig chockad och perplex. Hällde ut allt och slängde tomma flaskorna i soppåsen. Kände att jag absolut inte ville ha alkohol här en kväll som den här. Jag VET att jag aldrig hade druckit en droppen, men känslan gillade jag inte alls.
Nu ska denna gumma sova.
Noll problem vara nykter- noll frågor- det är varmt här och vatten känns som rimlig dryck. För alla.
Blev lite senare och social kväll, väldigt trevligt. Imorrn åker jag hem, ett dygn före alla andra- skyller på allt möjligt- men nu återstår främst socialt = massa alkohol=landar hellre hemma.
Nästa vecka måste något tränings- och dietliv börja.
Eller snarare: på måndag börjar jag med kost-omläggning och träning parallellt- börjar i små steg.
Kram på er, imorrn är det äntligen fredag 🙏🏻🌸🥰

Tack @sattva och @andrahalvlek- det var en extremt smidig resa hem och så skönt att landa i den tidiga hösten, lite svalt men så otroligt mycket blommor i trädgården! Aldrig sett något liknande (hos mig själv då) Igår kväll plockade jag in stora fång med dahlior, chokladblomma, luktärter. Har man enbart en balkong så vill jag verkligen rekommendera en eller två dahliaknölar i stora krukor- de blommar i hundratal, så snälla 🌱⭐️
Idag är det inne-fixardag, ihop med katterna som är otroligt roliga, pigga, söta och keliga. Dock snickras det här i ett mindre renoverings-projekt så de drar sig tillbaka och håller till i mina krukväxter…
Jag tyckte denna resa var rätt så jobbig. Behöver inte spekulera i det, ibland får man bara göra sånt som är jobbigt. Jag hade säkert funnit mig mer till rätta med gruppen om jag hade druckit som de. Det ingår liksom i vårt umgänge, en gemensam belöning, att vi får släpppa gränserna- tillsammans. Jag känner mig stundtals lite tvär just därför men i själva verket handlar det om att jag är i mig själv, och på mina villkor, mina gränser går här och jag vill inte dela sånt som jag ångrar dagen därpå- att jag delat.

I morse fick jag kaffe och papperstidningar på sängen, ingen stress, bara få vakna lugnt. Sån fin start på dagen.
Nu ska jag storstäda köket, baka lite bröd, kanske en tur i skogen i em, vi får se.
Njut av dagen alla 💞🙏🏻🌸

Jo, i morse vaknade jag och kom att tänka på ett citat från jag tror Johannesevangeliet som står på en skylt vid min väg till jobbet. Det går typ:” Så älskade Gud världen att han offrade sin ende son för att se som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv”
Jag trodde att Gud offrade sin son för att befria oss från våra synder? Sen läste jag en jädra massa forskning/teorier kring detta men blev inte riktigt klok.
Ska fortsätta mitt projekt- men om nån fattar detta och kan förklara på något enkelt vis, så tar jag gärna emot en förklaring 🙏🏻

”DE som tror på honom” ska det stå

Tack gulliga @vår, jag tänker att det där är så centralt- och något som gör tex min mamma så o-kristen, eller till och med oförstående inför gud- hur kunde han offra sin son. Och för vad?
Så vi har diskuterat det en del 😊
Och jag har som uppenbart är- inget bra svar. Jag ska fråga en präst som jag känner lite- det är ju inte brådis, jag får läsa lite till om de olika teorierna.
Mamma- arg på Gud pga bland annat detta. Och att han ”tillåter” så mycket orättvisa och ondska. Det främsta skälet att bara arg på gud tror jag. Jag tänker inte så hemskt ofta på dessa saker. Men tänker mig inte att gud är nån rättvise-institution. Eller fiskdamm för önskningar. Jag tänker ju att de goda krafterna är större och mäktigare än allt. Och där nånstans, tänker jag att gud rör sig? Kanske är det som en vindpust genom öknen? Minnet av min pappa- att han kan vara så levande i mig och hjälpa mig så mycket trots att han är död och spridd vid Kungsholmens kyrka. Är det kanske gud som gör det möjligt- allt det där snälla, varma som egentligen ”inte finns”? Eller är det människan bara? Kanske tror jag på hen? Nåt är det. Allt det som omger våra liv och handlingar.
Nu skymmer det lite här och jag ska banka wienerschnitzel 😍

God morgon Söndagsklubben
Jag håller med alla- haha. Nä men jag tror starkt på att vi har allt inom oss men att vara människa i samhället är också anspråksfullt, vi måste ansvara för att göra gott. Mellan människor sker mirakel varenda dag. Mellan små och stora, i lag, i samverkan, i omsorg. Jag MÅSTE se de sakerna som fyrar i mörkret för jag klarar inte att se ett omfattande mörker framför mig (sett till allt från politik till lågkonjuktur). Jag har min egen tro- och jag tror- nej vet- att min Gud är helt fine med den 🙏🏻
Evigt liv tror jag inte alls på- tack och lov.
Evig söndagmorgon vore mysigt men straxt dags att komma igång med dagen efter kattgos och kaffe, och kryss.
Njut av solen (om den skiner som här!)
Kram 🤗

@kaveldun- heja att du slutat ”skärp dig” jäklars vad vi skärpt oss för andras skull och för att inte vara tråkiga - för nån annan då. Att gå hem, att gå och lägga sig när man är trött är det mest rebelliska jag ägnar mig åt nuförtiden och det är fint på många sätt. Inte minst valet att värna sig själv. Kram z🌱

@andrahalvlek jag tror inte det minsta på maktfullkomliga män som utger sig för att vara guds sändebud på jorden- nej detta är mycket mer finlir-funderingar.
Jag tror nog dock att man kan ”överlämna sig” men för den sakens skull slutar inte det egna ansvaret eller viljan att vara viktig- kanske ännu viktigare.
Jag har aldrig varit lockad av varken samfund eller AA men däremot av känslan; nu gör jag så gott jag kan- och förlitar mig på att kärleken till själva livet- bär mig längs de svåra och branta partierna.
En hjälpande hand. Tilltro och tillit även när det känns mörkt. Det är nog lite vad gud- eller tro- står för, för just mig.
Har så himla svårt för det mesta som omgärdar religion, men kyrkor tycker jag mycket om. Och känslan av att inte vara ensam. Kram 🤗

Godmorgon
@varafrisk tack för spännande rapport om AA. Något vi ju lärt oss här- där vi aldrig ens sett varandra- är ju att likheterna finna bakom alla möjliga olikheter. Och det gör forumet till en särskild plats. Hoppas du vågar testa en period och se om det kan vara hjälpsamt 💞
@kaveldun jag håller verkligen med dig om att inte låta tokiga män definiera den stora frågan om tro och Gud. Och jag känner mig själv helt trygg med att gud själv är blind för dessa uppvisningar. Vi kommer som vi är med frågor och funderingar och så kan tron vara ett ramverk kring dem.

Men idag är det måndag och jobbet kallar. Jag är så innerligt och oväntat glad över att vara hemma igen. Kändes som livsglädjen rann ut på detta resort som dessutom innebar en del ”ledig tid” som jag kände mig helt vilsen i.
Det regnar, katterna leker, mannen stryker skjorta, jag hoppar i duschen.
Livet som det kan vara en god måndag.
Kram på er. 🤗🙏🏻

Godmorgon
Vakna lite för tidigt är det bästa jag vet- händer inte störande ofta men försöker att vrida lite på morgontiden.
Jag vaknar oftast och tänker; aha, onsdag (eller vad det nu är för dag) och tänker att jag har en massa saker att se fram emot idag.
Idag-idag ska jag hämta mina snabb-växande barnbarn, ha ett möte med min doktor om mina 0,5 sömntablett (säg inte att vården inte är notorisk…) och jobba på med produktion och ett gäng möten.
Men jag njuter här och nu av mitt kaffe och att lyssna på mina katter som har tidig fest i vardagsrummet…
För tre år sedan var jag påväg in i min sämsta dricka-fas på många år, kanske den värsta någonsin. Nej jag skällde inte ut nån, sjukskrev mig ytterst sällan, och höll i alla tänkbara relationer. MEDAN jag drack- nästan dagligen. Och så undrar vi varför tröttheten håller i sig när vi slutar- efter många år av att leva på så hög växel för att hålla ihop allt.
Jag har knappt hämtat mig- och precis lärt mig på riktigt - vad jag orkar och inte. Vad jag behöver- och inte. Vad jag kan tvinga mig till- för att livet kräver det- och inte.
För tre år sedan hade jag ett bra jobb, nu har jag ett fantastiskt jobb. Jag har flyttat till en lägenhet som jag inte vågat drömma om- men jag vågade. Vi har renoverat nästan klart på landet, jag har fått ett barnbarn som aldrig kommer att se mig dricka ett glas. Jag har ordning i mina lådor, har jobbat med min trädgård tre somrar nu- och den börjar bli riktigt fin! Jag hanterar färre sociala kontakter för jag värdesätter några istället för många. Jag är inte förstahandsval till galna fester, och det är okej.
Jag har fått forumet som en gåva och som är både skyddsnät och pepp. En viktig del av mitt nyktra liv. Jag är frisk och gör varje dag aktivt val att göra det jag själv kan- för att hålla mig frisk.
Allt kan bli bättre, kanske? Jag kan bli bättre på att spara- och springa. Ringa mamma och engagera mig i min omvärld- på fler sätt. Tid finns till det. Tiden kommer- brukar Bodil Jönsson säga- istället för att tiden går. Kanske är det det viktigaste skiftet vi gör när vi slutar dricka? Framtiden överblickbar och redo att ta emot och göra det bästa av våra dagar därför att självkänslan växt och vi vet innerst inne att vi är värda bättre än att lägga ett tjockt unket lortigt filter mellan oss och livet.
Kram på er alla som kommit en kort eller lång bit på vägen.💞

@sattva @kaveldun @majken och @andrahalvlek tack för fina hälsningar! 🙏🏻🌸
Fredag- en högst efterlängtad.
Lång och mycket intensiv vecka full av förbryllan kring mitt arbete och organisation just nu men jag försöker att hålla allt märkligt och konstigt lite utanför min sfär ety jag är så rädd om min arbetsglädje, lust och nyfikenhet.
Det är ett högst aktivt och reellt val jag gör för att inte hemfalla åt för mycket klagan- även om jag stundtals finner vissa saker obegripliga.
Kanske blir det begripligt? Kanske kommer en dag när det inte går att välja bort.
Den dagen är inte idag.
Idag har jag haft ett roligt och BRA möte med ett gäng chefer som är är chef för. Jag har fantastiska medarbetare. Det är verkligen en källa till daglig och stundlig glädje, jag har roligt just för att vi är så olika och hur ska olika kunna gå mot samma mål? Det är kul, det gör att man får vända och vrida på tankar och utforska drivkrafter och det kan man aldrig bli klar med, ett lärande hela tiden som tur är.

Renovering pågår på landet (igen…) men vi har ju pausat ett bra tag så det är okej, och inte så övermäktigt. Katterna, vilka gosiga, springer snabbt, klättrar överallt- sen är det plötsligt tyst så ligger de ihopsurrade som två kanelbullar på nåt varmt ställe.
På kvällarna ligger de på mig.
Är fortfarande lite förkyld, vaknar med lite huvudvärk- tur baristan är i tjänst alla dar i veckan.
I helgen väntar svampplockning och lite hemma-pyssel. Promenad och inte minst- vila. Ha en fin fredag! Kramkram 😻😻

I morse vände den där tröttheten, vaknade vid 9 och kände att kroppen var i nån balans. Lätt att andas och lätt att ta itu med dagens sysslor, laga mat till många, gosa med katterna, plocka med lite blommor till mamma. Orken på plats alltså. Funderar mycket på vad som styr dessa saker.
Hade ett så märkligt samtal med en (för mig okänd) läkare förra veckan. Angående min löpande utskrivning av mina sömntabletter. Jag vet ju att det inte är bra och jag vet att jag borde ta tag i/ meditera mera/hinna träna/allt det - för att sova naturligt. Samtidigt känner jag; låt mig ta den där pyttedosen som jag håller så kontrollerad. Jag går ju nu på en minidos ssri, jag har aldrig försökt öka på sömntabletten- tvärtom har jag varit så noga med att ha dialog med min (kända) doktor ska vara ok med detta. Testat alla andra varianter, som gör mig trött/bakis/hungrig.
Efter ett långt samtal där hon pratade om alla risker-risk att ramla (!!) mm så avslutade hon med:
Men jag skriver ut några uttag åt dig så att du har.
Okej?
Och så tycker jag du ska ta 5 mg.
Men jag tar bara en halv, dvs 3,75 g.
Ja, men det är en så låg dos så det har knappt nån effekt… Jag skriver ut så du har till jul- och så testa att sova utan ett par dagar i veckan…
Jaja. Outgrundligt detta.
Ska ju ta tag i detta, det vet jag ju. Men som jag skrev känner jag ju att jag kommit långt med så mycket annat. Och dosen är ju som sagt allt annat än stark, placebo mer än något annat tror jag.
Straxt hemma i stan. Ska börja med min halva semesterdag imorgon (hämta tvååringen klockan 15 så halv dag är det knappast…)
Skönt att lägga energi på lite fler ställen än mitt jobb.
Vad gäller alkohol- nä jag har noll att säga om det. Jag känner starkt starkt för de som kämpar så hårt. Räknar inga dagar men det händer att jag kollar och tror att 1000 dagar infaller nästa vecka. Det känns egentligen inte som något att fira- däremot känns det underbart att slippa allt som hör ihop med tröttheten, baksmällan, ångesten. Tröttheten man aldrig blev fri från. Oron kring hälsan som låg som en filt över allt. Att huka sig fram. Att rättfärdiga skammen, alla glas. Gode gud eller vem som öppnade det där fönstret och lät mig kliva ut-vilken oändlig tacksamhet! Kram på er 🌻

Jaadu @kaveldun som vi har piskat oss pigga med glas efter glas.
Har minnen av att vara så trött att jag somnat i soffan efter jobbet men just ja- ska ju iväg på (valfritt peppigt krävande socialt) event/middag- och då hjälper ju ett par snabba glas vin för att slippa känna tröttheten. Alltså- så har jag levt i åratal. Förutom kvälls-vin, ensam-vin, vardags-vin, bakom-krukväxten-vin. Allt detta vin. Kan må illa av tanken idag.
Jag är ju ingen super-extrovert person, tycker verkligen mycket om att umgås och arbeta med människor men det är mer ”på djupet” och att vara på större fester, middagar, sånt- det kan jag uppskatta även idag men det gör mig trött.
Vilan behövs. Jag gissar att det också är ålder och alkoholism har ingen charmig ålder men vid närmare 60 känns den sunk delux.
Tack för dina ord och tankar kring jobbet. Ja jag tror inte jag hade fixat detta så pass- enkelt?- om jag inte varit nykter. Skiten sorterar sig rätt snabbt. Sen är frågan var man ska göra av sig själv i detta. Men det får ge sig.
Imorgon kliver jag upp till en dag av arbetslust och så har det sannerligen inte alltid varit. Men jag har heller inget särskilt behov av att gå i konflikt här och nu. Väntan på besked är- ja lite limbo. Men farhågor finns. Kanske är det de, farhågorna, som knaprar av min ork?
Det är alltid fint att ta del av dina reflektioner- så glad när du hälsar på! Kram kram 🥰

Farhågorna fick en del att äta på idag. Ja, det är ett ganska tufft och svårbegripligt läge. Jag vet vad jag vanligen gör men sånt som inte går att påverka. Men det här? Mitt jobb och ansvar reduceras men utan att få någon information om- till vad.
Jag hoppas åtminstone på lite rakryggad information imorgon då allt ska vara klubbat och klart till måndag. Pratat med mitt ”chefsfack” för att förstå lite mer och i vilket läge jag kan agera.
Jag blev chockad då detta var planerat att läggas fram och förhandlas i januari.
Jag måste samla lite kraft nu och agera klokt. Jag är inte rädd för att bli uppsagd- även om det eventuellt kan hända.
Jag är nog faktiskt inte rädd mer, jag är modig- numera och har varit det rätt länge.
Men också ledsen.
Ja jag ska sova tidigt så att jag orkar dagen bra och balanserad imorgon.
Kram alla, tack för att ni finns här 💞

Ja, det är klart att man inte ska ha tusen chefer tänker jag- men varför ta bort de som funkar- är min fråga?
Förbrylling. Men jag tänker att som precis allt annat i livet- allt- så leder händelser vidare och det måste jag ju tro?
Men hanteringen - som i hantering av människa- är riktigt usel och det gör mig ledsen. Kämpardagar här, men två katter kurrar i kapp och då går det ju inte att ge upp hoppet om nåt men man kan kapitulera lite i mål-strävan och mätbart och ägna sig lite mer åt det icke mätbara hämtandet av en tvååring på förskola, köpa strumpor ihop, läsa bok och äta knäckemacka med äpple… som igår.
Jag bepansrar mig och möter dagen, inget att välja på. Kram 🥰

Tack hörni 💞
Karin Boye skrev väl; jag vill möta livet vapenlös- och kanske är det själva motsatsen till att bepansra sig. Idag släppte jag iaf både det ena och det andra och gick hem och gjorde mina måsten- men inte mer idag.
Jag har en riktigt bra jobb-person som jag också fick tid att prata med. Så lättade allt lite grann.
Räknar på min pension 🥺🥺
Funderar på alternativ av olika slag
Jag har ju jobbat som en tok hela mitt liv. Jag har ju tänkt att jobba (mindre som en tok) några år till. I annat fall väntar downshift av kraftigt slag och där är jag inte än.
Vilket fruktansvärt störande moment alkohol skulle vara i ett läge när man behöver tänka.
Som att stanna tiden och få grumlig sikt. När man verkligen behöver komma framåt och se klart.
En så himla skön känsla av att varit nykter några år är att jag vet att ingen kan beslå mig med att ha varit trött, oengagerad. Jag är så stolt över allt jag åstadkommit och inte ett GRAM dåligt samvete har jag över något. Det kan liksom ingen ta ifrån en.
@majken @andrahalvlek och @geggan, tack för pepp och tro på mig! Kram 🥰

Vilket great mind du har @kaveldun, bättre än mitt även om vi skrev lite i samma spår. 😍 Tack 🙏🏻 Tacksam tacksam för omtanke och tanke- behöver det, och blir som en bra klättrar-pall som mina barnbarn älskar, de där som gör att man NÅR, fast man är lite kort. ❤️

Nu grät jag lite- för att jag nådde dit och för att ni skriver så snällt 🥲

Tack mitt gäng @kabeldun @andrahalvlek @sisyfos @sattva och @vår
Kanske är det absolut så enkelt som att jag inte är helt ung och kvinnor- och det gör mig om möjligt än mer… sur! Läste DN i helgen om varför det finns så många inkompetenta manliga chefer, citerar: ”de lurar andra- och sig själva” Skrattade lite.
Jag tror innerst inne att det kommer att bli bra- och lyssnar på varje ord ni skriver för att stärkas i den.. insikten?
Jag har bokat möte med min chef och HR imorgon. Jag hör ord som ”men du kommer ju säkert göra samma som du gör idag” och det stämmer nog men för mig är formaliteten- viktig.
Jag vill leda och driva utvecklingen.
Så som jag gjort, och som jag dessutom lyckats med.
Det är så att säga den springande punkten och svår att komma runt.
Till detta- förstås som ni skriver- hanteringen av människor/mig.

Idag är jag på kontoret och har haft möten från 8:30 till nu. Andas och äter en knäcke.
Ska hämta hem barnen i em, det skiftar fokus på ett mycket bra sätt.
Tack för att ni läser och skriver. Kram 🙏🏻💞

Tack snälla @varafrisk för att du kikar in och hejar ❤️

Idag har jag betat av viktiga samtal. HR, chef. Jag var samlad och uppriktig. Vi har en bra hr-chef, det är bra.
Efteråt- när jag kom hem- var den övergripande känslan nån sorts skam. Att jag tog i, att jag överdrivit, att jag varit besvärlig.
Jag har inte känt skam, tror jag, sedan jag slutade dricka. När jag drack skulle jag druckit bort känslan. Den är inte så farlig men den rör sig med rottrådar ner i undervegetationen.
Det här att skämmas för den man är- för sina känslor- för att begära att tas på allvar.
Att det är- förmätet, för mycket?
Allt vi, jag, vill är ju att vara synlig. Att finnas. Är det inte något man har liksom grundläggande behov av? Inget att skämmas över.
Jag ”brukar inte” vara krävande i vanliga fall, försvarar jag mig. Jag brukar inte prata så mycket om mina behov- de gör sig inte så ofta gällande- eftersom jag så ofta har det jag behöver.
Lite skam skvalpar runt. Det är okej. Jag har tagit ansvar för mig själv- så att inte andra behöver göra det. Jag känner mig tung och lite fri på samma gång. Det är som det ska. Allt är inte enkelt, somligt är lite svårt. Också det är som det ska.
Katterna tycker om att somna på mig när jag ligger i soffan. Jag tänker att min kropp är som ett litet bergsmassiv för dem, med klippor och små avsatser. De är gulligare än vad som går att beskriva. Små öron som fladdrar, små kurr i otakt.
Kram kram, fredag imorgon och det blir skönt. 😴

Tack för grattisar! Ja men 1000 dagar är ju nånting- även om det inte blir parader och ballonger här. Jag låter mig själv ligga kvar i sängen och dricka kaffe och klappa kattungarna och titta på regnet där ute.

Läste i @torns tråd kring jämförelsen då och nu. Ja jag kan bara instämma att söndagarna var ett crescendo av baksmälla, trötthet och ständigt svullen (trots att jag var smalare då…) smal men faktiskt sjuk.
Lördagkvällen om den bedrevs hemma var ett pimplande av mycket vin/ dock hade jag en så pass hög tolerans att det sällan märktes hur mycket jag drack. Men jag kunde också vakna upp på söndagen och inte minnas hur jag kom i säng.
Jag var i princip aldrig sjuk en måndag för jag visste ju hur illa det såg ut. Och måndagar var mörka dagar- ångest och oro- kroppen, livet.
Läste just en ny bok av läkaren Christian Unge- tror jag- om hans pappa som dog av levercancer. Och barnen fick börja nysta i- efteråt- hur mycket han egentligen drack.
Där har ni mitt mardrömsscenario,,, som jag brukade gå igenom på måndagarna. Och lova mig själv att jag måste förändra mitt drickande.
Repeat!
Nu är det över och förändrat i grunden. Jag dricker inte, aldrig mer. Jag har helt slutat med några sorts tankar kring om ifall det finns några ”nackdelar” jag har sörjt klart (tog ett år) at jag är en sån som inte kan dricka. Jag är såhär, och jag dricker inte.
Ett bra tips är att skaffa nån liten hobby som tar lite tid- att läsa om- att göra och planera för. Tiden finns plötsligt i överflöd, särskilt i början. Det är väldigt skönt att känna att man kan addera något till livet. Som gör det bättre redan från start.
Mitt liv är så rikt på människor, små och stora, katterna, vinterdopp, renovering (I hate it) vänner! Och kollegor som jag tycker så mycket om. Det finns ingen tid för det slukhål som alkoholen är.
Jag tackar mig själv- men lika mycket forumet och det gäng som kört på ihop sedan dag 1. Utan forumet hade jag inte klarat att bli nykter ”på egen hand” vilket ju snarare är med hjälp av en väldig massa händer- pepp- kramar vid behov- och stadiga armar som burit när det varit svåra partier. Tack ❤️

Tusen tack för tusen-pepp 🥰
Idag var en bra dag för lite hurra-rop då jag bedrivit lite trädgård (klippa ner i pallkragarna) samt växtpyssel (preppa pelargoner för vintern) och det är helt okej men inte världens roligaste jobb.
Är trött och har sovit på em både igår och idag. Jobbet ligger som en app som drar batteri fast den inte gör någon nytta. Inget att göra- men jag brukar vara bra på att lyfta mig ut dessa svackor- nu känns det som trassel i skallen, eller som en jobbig hund står och biter sig fast i byxbenet. Jag vet att allt går över och ändrar karaktär men det är segt ändå. Min lust som är min valuta-växlare för att få saker gjorda- är låg.
Men jag nöjer mig idag med målet 1000 dagar uppnått och så får det vara bra nog.
Hösten kom idag- sänkte sitt lilla brandgula täcke över vår by. Kram på er alla som kämpar 🍂🍁

@varafrisk, vad lustigt eller iaf ett sammanträffande för jag tänkte just ”äh ska jag skriva mitt gamla tjatiga kram alla som kämpar” Det kanske inte är så mycket kämp- och för övrigt kanske kämparna inte läser här. Kanske rentav en korkad sak att skriva”
Men så skrev du så fint, så nu fortsätter jag då och då med extra hälsning till alla som gör just det, kämpar som tokiga för att få ordning och rätsida på det eviga vin-drickandet, så tjatigt att jag blir trött av att skriva orden.
@kaveldun- nyktert och dystert är åtminstone en bra grej, jag känner väl till andra kombinationer 😅 och @geggan- vi hjälps åt med att påminna varandra 😍

Det var inte otydligt för mig @varafrisk - jag förstår. 💞
Och tjatigt är det förvisso ibland att om igen konstatera att ”här finns ingenting att hämta” om en flaska skulle glo på en från ett kylskåp.
Nu är jag förbi detta sedan lång tid, men det känns heller aldrig tjatigt att vara nykter iaf.

Tjatig är möjligen förkylningen som jag tycker hållit i sig en evighet. Ringde vårdcentralen. Som sa att problemet med människor nuförtiden är att de aldrig vilar när de är sjuka. Då blir man inte frisk.

Är hemma och gör det ab-so-lut nödvändiga men har feber-ikonen på, så ingen stör mig i onödan.

I morse vaknade jag med en idé för administration kring förändringar som är stipulerade att genomföras. Tog mig 30 min att rita ihop.
Jag vill att tråk-saker (spar) ska hanteras så snabbt som möjligt. Och kul-saker (framtid) ska vara i fokus.

Jag kikar på andra jobb. Jag ska skriva ett cv- nog aldrig gjort. Har många bra personer att kontakta- så det känns bra, det ska nog lösa sig, inom ett år tänker jag.
Så kan jag ta ut lång semester och mycket sparad sådan- och kanske ha något nytt till efter nästa sommar. Idag ska jag vila mig frisk från hosta och halsbränna. Kram 🥰

Det stämmer @varafrisk, jag har ju också tre små barn som går på olika skolor/förskolor som jag umgås med varje vecka- så jag har uppsamling av baciller här.
Ändå har jag inte varit sjukskriven en enda dag. Och det är inte något att skryta över. Ibland tänker jag att det är bättre att sjukdagar går till de som inte kan jobba ikapp, att jag iaf inte kostar samhället någonting, när resurserna tycks bli allt knappare.
Men jag har förstås samma rätt som alla andra att vara sjuk, men nån felprogrammering har jag- när det kommer till förväntningar på mig själv- och andra. En av många uppgifter att reda ut- livet blir iaf inte tråkigt när man är nykter. Bäst är att anamma @torns ”chillaxa”- perspektiv. Äh- ett jobb är ett jobb. Inte livet.
Å andra sidan har den där stränga sidan varit både hjälp och stjälp. Jag har tagit mig fram i en värld som är ganska tuff och jag hade aldrig klarat det utan att jobba så mycket. Å andra sidan har jag slitit på livslust och energi. Å tredje sidan slipper jag bli en fattig pensionär. Å fjärde sidan är mitt jobb så himla roligt- inte alltid meningsfullt som att göra nytta för världen, men lustfyllt och en bransch med människor som ofta är kreativa, snälla, skojiga.
🤗
Var med digitalt på chefsmöte idag som dock var så långsamt och omständigt att jag höll på att storkna.
Till och med katterna kom båda och trampade runt på tangentbordet så då var det dags att lägga ner för dagen. Kram på er 😍

@sattva
Det är så nästan orimligt fint och tryggt att ha din synliga eller osynliga och varma blick här- det ger mig lugn och skapar tillförsikt i att allt är som det ska vara- som du brukar säga. Det bär jag nära, särskilt när det är snårigt kring dessa fötter storlek 38. Jag känner mig säker på att du vet vad det betyder och det är också som det ska. Tack 🦋🙏🏻

@sattva jag vill gärna ses, vi kan maila varandra via Admin? 😍
Vi känner igen varandra på storlek 38.
Det blir fint.
Jag tror knappt det finns någon mening med nåt- mer än att vi är levande och ska och behöver och längtar efter? Att göra det vi kan för att.. hedra det? Leva livet. Att det är skört och starkt och ganska svårt. Och mitt i allt kan vi få betyda något för någon annan. Den meningen tror jag på 🥰
Då hörs vi snart på mailen, så spännande och roligt. Tack 🙏🏻

Vaknar till en dag där det ensamvarg skulle ta mig för är inställt pga sjukdom.
Det innebär att min hjärna går bärsärkargång på allt nytt som kan planeras in och som framförallt behöver göras. Så nu testar jag att inte vara på de där svirriga känslorna utan försöker fundera på vad som skulle bli en bra dag för mig. Jag vill inte träffa människor- för jag behöver lugn och ro. Mycket på jobbet, sjuk, jag har att ta ikapp. Men för att jag ändå ska känna att dagen blir bra? En promenad i solen. Samtal med min syster? Tradera-sysslor. Gå ner med ett par lådor sommarkläder till källaren.
En utställning, och i så fall vilken?
I detta område kan jag röra mig- INTE iväg och handla nån möbel till hallen.
Små sakerna, det får bli min söndag.
Kram på er. Ps. Jag dricker kaffe i sängen varje morgon, i morse med en croissant från bageriet intill. Detta- kära vänner- slår vilken skakad eller rörd drink- med hästlängder.
PS2: så fint att följa gröngölingarna i förändra/alkoholfri, hejar hårt på dem/er ❤️

@sattva nu har jag fått din mail så jag slänger iväg ett hej imorgon 😍😍 så spännande och kul! Jag tänker att du är så stor (på insidan) så jag kommer väl att leta efter nån profet storl 38 med yogarulle på ryggen. Sett mycket fram emot’
Annars är det mest morse-signaler; ont i bihålorna, sett en bra serie (skriver mer om den imorrn!) ätit overnight oats. Gosat med katter- mindre med mannen- kan hänga ihop med bihålor eller äktenskapskris det kommer att visa sig i sinom tid.
Kram kram 🤗

Haha ja det är verkligen nåt fint att få ses, vi får berätta sen @sistfos 😍
Har precis börjat med ett apotek av diverse brus och piller här, men behöver också bli bättre på grönsaker så här års.
Nu mot kontoret 🦋