Nu är det dags att skapa min egna tråd här. En tråd där jag skriver mina tankar om hur det går för mig i min nykterhet. Jag vill jättegärna ha respons från er, men framförallt är tråden till för att jag själv ska kunna skriva.
Det är ju så att ibland förstår jag inte vad jag tänker förrän jag läser det jag skrivit.

Snabbversionen av mig hittils för er som inte känner mig är:
33 år gammal som var på behandlingshem i november och december för att förändra mitt destruktiva drickande. Gift med Lelas som också finns här på forumet.
Tog ett återfall en kväll i slutet av januari men har sen dess varit nykter och börjar hitta glädjen i livet.
Räknade dagar och det drar sig mot ca 120 dagars nykterhet nu. Bortsett från kvällen i januari.

___________________

Jag är på jobbhelg denna helgen (nån form av teambuilding) och ikväll var det middag.
Jag har våndats lite för att åka iväg och inte ha nån bakdörr att fly genom ifall det skulle kännas jobbigt på nått sätt. Men det går bra.
Jag satt ganska nära bordet där öppnade vinflaskor stod och väntade för att bli serverade. Jag satt och tittade på dom länge och tillslut tänkte jag: jag vill inte ha vin även om jag hade kunnat. Det var en skön känsla som naturligtvis kommer kännas annorlunda en annan dag. Men just ikväll fick jag känna hur det känns att vara nykter utan att kämpa med vita knogar och ågren.
Jag ska strax gå och lägga mig och jag gör det med ett leende på läpparna.

mr_pianoman

Småsaker jag kommer att tänka på i min vardag. Vi har sjösatt vår båt nu, och när man ska ner till den parkerar man på samma parkering som systembolagets parkering. Det slog mig idag att jag har inte svängt runt det hörnet på jättelänge. Och jag har inte ens saknat det. Jag har inget ärende dit längre.

Samtidigt var det inget svårt att köra dit och parkera, men gå åt helt motsatt håll. Mot hamnen. Jag behöver inte gå in på systemet längre. Jag kan gå in där, jag har pengar, jag vet vad som finns där. Men jag gör ett val. Jag väljer att gå till båten. Den ger så mycket mer glädje än en flaska i en butik.

Jag behöver inte dricka. En härlig känsla!

mr_pianoman

Det är bilträff här i stan. Massor av fina engelska bilar och jag är så avundsjuk. Skulle gärna ha nått sånt och glida omkring i.

Men det var inte det jag tänkte på.

När jag gick där mellan bilarna hörde jag en man i 60-årsåldern prata väldigt om sin bil. Med en ölburk i handen pratade han väldigt om sin bil som jag sedan kollade upp går lös på över miljonen.
Så sa mannen "ja vi ska ha lite förfest här strax"

Förfest? Jo jag tackar.... Med ögon som streck redan när klockan var fem. En öl till i den kroppen och han hade somnat.
Och jag kände att jag inte saknar det livet en sekund. Gött!

Hoppas han sover länge i morgon så att alkoholen hinner ur kroppen innan han sätter sig i sin monsterbil bara.

Lisamari

Låter härligt med den inställningen. Att kunna se andra, och känna att man inte saknar det.

Men vad gjorde du ute med lunginflammation? Borde du inte legat nerbäddad?

Sköt om dig

mr_pianoman

Jo, det kanske jag borde. Men jag blir i stort behov av luft när mina lungor bråkar med mig.
Sen är jag dålig på att ta det lugnt när jag blir sjuk. Har alltid varit.

"kör på så går det nog över" har varit min grej, men det brukar alltid straffa sig senare. Lite så var det väl denna gången också. Har känt mig kass ett tag, men jobbat på som vanligt. Inte så lyckat.

Ska jobba en stund i morgon. Får hoppas att det går bra.

mr_pianoman

tänkte jag skulle skriva av mig lite, men jag har tittat på den blanka rutan länge nu och inte kunnat börja.
På ett sätt speglar den blanka rutan hur jag känner mig. På ett annat inte alls.
Jag känner mig tom, fast att mycket tankar far omkring...........

Antar att symptomet kallas trötthet? Men vad gör man av tröttheten när det inte hjälper att sova? Dygnet har ju bara 24h och vissa saker måste jag ju ändå göra.

Det är som det är och jag ska återigen sova. Tänkte försöka pricka in ett AA-möte i morgon. Jag är i Göteborg nu så det borde ju funka kan man tycka.

berätta att Mm efter 5 månaders nykterhet (inkluderande två mycket korta återfall) sover, sover, sover. Iofs sov han på kvällen efter garagerundorna tidigare också men nu sover han på ett helt annat sätt, ett sovande som är gott att se.
Tomhet låter ändå som en lite annan nyans.... som kanske inte kan sovas bort. Det låter mer existentiellt - det ordet kom för mig. Det är som det är, skriver du, och så är det ju med livet ibland.... kommer att tänka på accepterandet inom mindfulness ifall du kommit i kontakt med det. Just nu kommer jag ihåg två små böcker som jag haft stor nytta av de senaste åren, det är Anna Kåver: Att leva ett liv, inte vinna ett krig och Åsa Nilsonne: Vem är det som bestämmer i ditt liv? Om medveten närvaro. Särskilt Kåvers bok har jag nästan använt som AA-människorna läser Stora boken (om jag förstått det rätt). Låna och kolla om det är nåt för dig. Hoppas din måndag är fylld med livsglädje! / mt

Lisamari

Att du är trött, är väl inte så konstigt.
Du jobbar fast du är sjuk, och dessutom så är det alla funderingar och snurrningar i skallen.

Ibland kanske man bara måste lägga alla måsten åt sidan och prioretara sig sjäv.

Sköt om dig, hoppas du får lite sömn och ro

mr_pianoman

Har haft en väldigt skön dag i mitt älskade Göteborg. Jag släppte helt alla tankar om vad som varit, vad som är och vart jag är på väg. Inte en tanke på dricka eller inte dricka. Jag bara var. Sinnesro på hög nivå.
Jag kom bla i samspråk med en A-lagare på kajen utanför operan.
Han hade en kasse öl och satte sig på samma bänk som jag. Han frågade mycket försiktigt om han fick sätta sig där. Jodå! Klart han fick
"vill du ha en öl?"
"nä, jag ska köra bil så det är väl bäst att låta bli"
"ja, det låter vettigt"
*tystnad*
"men jag tyckte det var synd att sitta här med en kasse öl och inte bjuda"

Sen satt vi där, A-lagaren och jag och småpratade nån kvart eller så. Han menade bla att sommaren hade kommit till stan för att tjejerna har kjol. Han har nog rätt, för det är som dom säger. Sanningar hör man från alkisar och från barn.

Och jag tänkte, är det nått jag lärt mig senaste halvåret så är det att det finns en människa i varje alkis. Oavsett hur illa ute han eller hon är. Så varför då inte ge honom ett leende och några minuter av mitt liv för att småprata?
Jag kände blickarna från andra göteborgare och turister. Jag, 33 år hyffsat snygg och välklädd satt där med min påse från Scorett (jajjemensan, nya skor! Lycka!)
Han, 55-årsåldern. Sliten, med systemetkasse och en öl i handen.

Men vet ni? Jag struntade i dom.

lillablå

Härligt!
Välkommen till Göteborg!
kram!
/k

mr_pianoman

Hur kommer det sig att självförtroendet är så lågt? Eller ja, jag förstår ju det. Men....

Sista tiden har jag känt efter nästan varje längre möte med personer: Vad tänkte den om mig nu. Vad sa jag, hur gjorde jag, hur uppfattades det?
Jag kan inte tro på mig själv. Inse att det räcker. Jag är nykter och försöker vara en trevlig och god medmänniska.
Ändå kan jag inte slappna av i det. Och det konstiga tycker jag är att det kommit bara sista tiden. Jag har tidigare läst här om att många känt dåligt sjävförtroende och allt detta. Och jag har tänkt, skönt att jag inte känner av det så mycket.

Men nu, nu går det nästan inte en dag utan att jag känner av det.
Att inte duga. En ack så vanlig känsla i mig nu.

Men gör jag det? Duger jag? Svårt att säga, men innerst inne tror jag ju det .Fast jag inte vågar slappna av och lita på det.

Dessa tankar håller mig vaken i natt.

denial

känslor o tankar dyker upp efter ett tags nykterhet
det undermedvetna börjar nog arbeta
äkta känslor som hanteras på ett äkta vis
du kommer att bearbeta på äkta sätt
inte med alkohol som slutar
i ett hav av ångest
kanske dags för en romans med dig själv?
denial

Ta're lite piano för tillfället...
Jag tror att det är "skiljsmässan" med alkoholen som gör dig lite avtrubbad, du saknar den lite, inte bara för berusningen utan lite av allt runtomkring kanske..

Jo jag vet, man bygger upp så mycket runt alkoholen, fina glas, drinkpinnar, iskuber, skålar och sånger, inbjudningar, vintermometrar, elektriska korköppnare, champagnevispar(!), drinkmixer, osv osv...
Det finns väldigt mycket kopplat till alkoholen, även på det sociala planet...och så tänker man...det gäller inte mig längre...
Finns inget kvar till lilla mig, jag får inte ta del av det, kommer inte att bli inbjuden på kalas i framtriden osv osv SUCK!

Ja det blir en "tomhet", och man kunde tidigare förlägga en del trygghet i sina tankar, att jaja... till helgen kan jag slappna av med en bärs eller två..
Och så funkar det inte längre, ingen j*vla trygghet kvar, ingen payback för en veckas slit med arbetet osv...
Och så känner man sig helt vilsen, det är väl lika bra att man går och lägger sig tidigt så slipper man lida på kvällen, vad f*n ska jag vara uppe för???

Hela livet kan nog kännas rätt tragiskt ett lååångt tag, finns det nå'n mening med livet överhuvudtaget...?
Ska det vara så här, ja då f*n kan jag nog lika bra fortsätta med krökandet, hellre det än det här...livet känns rätt meningslöst...

Vad tror jag?
Jag tror att det är kroppens/tankarnas sista trevande försök att mentalt övertala dig att återgå till alkoholen, ett sista panikartat försök...
Och att det är ungefär här....där de flesta inte orkar hålla emot, utan faller tillbaka till alkoholen och "tryggheten"...

Håll ut, och treva dig igenom allt detta, det kommer att lätta så småningom...

Och sedan, alla drinktillbehör med fina glas och isbitar gäller för dig fortfarande, det står inte att man måste ha alkohol i dem, så det så!
Och du kommer att bli bjuden på kalas, om du tillför dem något, att fortfarande vara social glad och framåt...
Den som sätter sig i ett hörn och surar över sin nyfunna nykterhet på en fest, ja den kommer nog med all sannolikhet inte bjudas i framtiden...

Allt är inte ödet som styr vår framtid, vi har väldigt stor makt att påverka den också...

/Berra

Lisamari

Jag tror att det tar ett tag, innan självkänslan kommer åter. Vissa dagar är man bara uppe och andra dagar nere. Första gången jag var nykter, så lyssnade jag på Mia Törnbloms historia (ljudbok). Hon är en ung tjej som lyckades med att sluta med heroin.

Hon föreläser just om detta med självkänsla.

Men jag började med att lyssna på hennes historia
Sen gick jag över till hitta självkänsla

Mig gav det väldigt mycket.

Kanske dags att du på nätterna tänker på alla dina bra sidor istället. Är ju egentligen inte så viktigt, vad andra tycker, tycker man om sig själv, så brukar det andra väl lösa sig.

Jag tycker alla fall du är toppen - är jätteglad att du finns här
Hoppas du känner dig starkare/tryggare idag.
Kram

mr_pianoman

Tack för tankar och peppande!
Det blev ju inte så värst bra sömn inatt, och idag har vi haft heldag med planering inför hösten på jobbet. Trött är bara förnamnet. Men humöret var bra och vi hade bra timmar på jobbet.
Men när jag kom hem.... Jösses. Jag är som en urvriden disktrasa. Helt slut socialt. Det tar på krafterna att vara bland folk en hel dag. Att vara trevlig och social för att bevisa att jag minsann är en nykter och bra person som är värd att lita på numera.
Därför var det jätteskönt att dra på sig hörselkåporna och köra gräsklippare när jag kom hem. Nu är det bara jag och katten hemma. Han ligger här bredvid mig.

På det hela taget en bra, men påfrestande dag.

Lelas

Min pianoman - jag längtar hem till dig och katten. <3
vi ses om ett par timmar!
/H.

mr_pianoman

Ska jobba en stund i eftermiddag och jag tycker det är lite trist att behöva hushålla på den sociala orken eller vad man ska kalla den.
Jag var ju helt slut efter gårdagen och har inte riktigt hunnit ladda upp batterierna efter det. Därför valde jag precis bort att äta lunch med några vänner just för att jag ska orka med att vara en god medarbetare och orka med mötet med människor sedan. För då m å s t e jag vara trevlig och kunna småprata om ditt och datt.

Jag gillar inte att behöva prioritera, men jag är glad att jag inser att jag måste.

En annan sak jag har tänkt på sista veckorna är en fråga som hjälper mig i min nykterhet. Lite samma som att ge mig ett löfte varje morgon, men på ett annat sätt. Kanske är det en helt självklar fundering men jag skriver ändå, för kanske kan det hjälpa någon.

Jag frågar mig själv lite då och då. Nästan nån gång per dag i alla fall " Mister, Vad gör du för din nykterhet?"

Svaren kan variera. Typ, Hängt på forumet, grejjat i trädgården,läst bok, vänt och vritt på AA:s dagliga reflexioner osv osv.
Det är ett rätt bra sätt för mig att inte glömma att jag måste jobba med mig själv. Inte bara ta nykterheten för given.

Menmen, när jag jobbat klart idag vid femsnåret så är jag ledig till tisdag kväll. Då ska jag bra göra det jag sjäv vill. Ska bli göttigt!