Gött att det flyter på hyfsat friktionsfritt! Pust, jag som tycker det är jobbigt när man flyttar själv. Och du får sova i samma säng som din dotter, lite trångt.❤️Har du ingen extrasäng som du kan ställa dit? Fast de brukar ju inte vara så bekväma heller för den delen. 🤔 Hur blir det med ditt jobb i veckan?

Kram 🤗

@Torn Sängen är 160 cm, två 80-madrasser, så det funkar fint. Jag ska lämna och hämta dottern på daglig verksamhet mån-fre och sen kör jag hem och jobbar. Förutom imorgon, då är jag ledig så då åker jag hem och sover. Hoppas sova bättre i natt dock, första natten i ny säng är alltid stökig.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Jag blir så glad när jag läser om din dotters flytt, det verkar vara ett jättefint boende- och vilken fantastisk mamma du är.
Hoppas nu att du får sova ut och ta det lite lugnt oxå, allt sånt här tar på krafterna.
Hon verkar vara en mysig tjej din dotter, hoppas att hon får göra sin fläskpannkaka och dricka cola.
Ha en fortsatt bra dag 💕

Vi avancerar över förväntan. Idag föll lunchen chiliconcarne inte dottern i smaken alls. Då sa jag till henne att hon kunde ta med sig sina pommes från gårdagen och sitta och äta ihop med personalen och den andra boenden åtminstone. Det gjorde hon direkt.

Ikväll kom personalen och frågade om hon ville vara med och laga mat och hon gick med direkt. ”Jag kommer!” Efter maten kom hon tillbaka och strålade som en sol och maten fick betyget ”jättegott”. (Det var hon som hade valt maten klyftpotatis och kyckling.) Matlåda till jobbet imorgon fick hon med sig också. Vid läggdags fick en personal vara med och se läggrutinerna, och hon visade glatt upp alla sina tavlor och fotografer.

Hon är så modig som bara kliver ut och deltar, personalen är ju helt okänd för henne. Helt oblyg och självklar kliver hon in där och deltar glatt. Och hon uppskattar det!

Börjar nästan gråta när jag skriver det här. Hon var typ 10-12 år innan hon ens kunde delta på sina egna kalas. Hon älskade kalas, men när gästerna kom pep hon upp på övervåningen och där stannade hon hela tiden. Det blev för mycket för henne, hon kunde inte delta. Vi pushade henne inte, det var lönlöst.

Samma sak när vi var iväg på kalas - upp på övervåningen direkt. Om jag ens fick ur henne ur bilen. Ibland fick jag stå utanför bildörren och ömsom locka och säga ifrån på skarpen, för att ens få ut henne ur bilen. Mycket förväntan, mycket folk och annorlunda situation = låsning.

Det är först de sista fem åren (hon fyller 22 i sommar) som hon fullt ut har kunnat delta på sådana saker. Och som hon har deltagit 😍 Hon har verkligen blommar ut socialt. Vart hon än kommer med sitt sprudlande glada humör och energi får vi höra ”vad go hon är”. Sötnöt ❤️ Tidigare var det bara vi i familjen som fick se den sidan av henne.

Att då som idag, i en helt ny miljö med nytt folk, se hur hon direkt accepterar mitt förslag att ta med sig matlådan med pommes och åtminstone sitta med vid lunchen känns helt otroligt. Jag trodde knappt att det var sant när hon bara sa ”okej”, tog sin matlåda och travade iväg.

Livet med henne har varit en balansgång mellan att locka och pusha. Med varsam hand har vi liksom föst henne framåt i en lagom takt. Utmanat hennes komfortzoner lite lagom, för att vara beredda att backa när det har krävts. Ständigt en fot på gasen och en på bromsen. Ständigt beredd att avbryta när ”rullgardinen” dras ner.

Älskade barn, att vi faktiskt har tagit oss ända hit. Till eget boende. Och hur roligt vi har haft, mellan allt det jobbiga. Och hur roligt vi ska ha även framöver 😍 Vi föräldrar har bestämt att vi fortsätter med våra gemensamma middagar på fredagar, men nu äter vi hemma hos dottern varje fredag.

Just nu är jag så trött att jag knappt kan skriva. Jag tror att det är dags för den stora tröttheten som alltid kommer efter nu-har-allt-gått-bra-tack-och-lov. Hoppas att den tröttheten får mig att sova gott i natt, men jag är otrolig glad att jag var förutseende nog att ta semester även imorgon. Promenera och vila står på schemat då.

Kram 🐘

@Andrahalvlek 💗
Måste bara säga, vilken fantastisk mamma din dotter har!!👍🤗
Jisses, vilken urkraft du besitter! 👏💪
Ta hand om dig idag och ge dig själv så mycket bra tid du bara kan.

Kram 🧡🌷🧡

Tack ska ni ha allihop ❤️ För att ni finns här som mitt bollplank under den här omvälvande tiden. Att skriva ner allt hjälper mig - och att ni uppskattar det jag skriver glädjer mig ❤️

Kram 🐘

Nu har vi gemensamt bestämt att vi fortsätter med våra gemensamma middagar på fredagar, men hos dottern varje fredag. Det blir fredagsmys på xx-vägen 😍 Den förälder som ”tar över” ansvarar för att maten inhandlas och tillagas, eller tar med sig hämtmat. Vi fortsätter helt enkelt ha växelvis ”ansvarsveckor”.

Vi är ju så vana vid att planera våra andra åtagande efter dessa jämna och ojämna veckor. Vi bryter dessutom mitt i veckan, så mitt ansvar för dottern är jämna helger (fre-sön) och ojämna veckor (mån-fre). Allt annat jag gör i livet utgår från det liksom, och detsamma är det för dotterns pappa. Undantag görs förstås ibland på grund av jobbresor, men till 99 procent håller vi oss på hemmaplan när dottern är vårt ansvar.

För mig är det viktigt att behålla regelbunden kontakt med barnens pappa, och att fortsätta äta middag ihop varje fredagkväll gör att vi behåller kontakten inom den ursprungliga kärnfamiljen. Det är så mysigt när storasyster kommer hem och helt naturligt glider in i den konstellationen också. Vi fyra mot världen liksom ❤️ Det är en fin tradition som vi fortsätter med helt enkelt.

Det är också viktigt för mig att dotterns pappa fortsätter ta sitt ansvar, för det är endast då som jag kan slappna av till hundra procent. När dottern är hans ansvar kan jag fejda ut mentalt, mini-krascha lite om jag skulle behöva. Han måste få lika god inblick i boendet och lära känna personalen lika bra som jag. Alla mina mail till personalen går i kopia till honom, och sen får han komplettera med info när han vill.

Senast i morse skrev jag ett långt mail om läggdagsrutiner. Det är så märklig att sätta ord på det, för allt det där gör vi ju helt naturligt. Förbereder, påminner, coachar henne muntligt igenom varenda rutin som är viktig för henne. Hon kan till exempel inte skynda sig, så man måste planera in mycket extra tid och påminna stegvis utan tidspress för att liksom driva processen framåt. Annars kan hon lätt fastna i candycrusch eller i en film.

Hon är jätteduktig på mycket och har väldigt gott minne, men varje rutin måste nötas, nötas, nötas genom att påminna, påminna, påminna. Och sen måste man släppa och backa när man märker att rutinen och kunskapen sitter hos henne. Målsättningen är hela tiden att hon ska bli så självständig som möjligt utifrån sina förutsättningar.

Till exempel kommer hon sen två-tre år tillbaka ihåg att ta sin medicin tre gånger per dag typ 99 av 100 gånger, men vi kan ändå inte lägga ansvaret fullt ut på henne. Vi måste kolla dosetten (som ligger i facket i kylskåpet så det är enkelt för oss att kolla hyfsat obemärkt), och annars frågar vi om hon har tagit medicinen, och om hon har packat ner den i jobbväskan. Varje dag. Det måste personalen göra nu.

Har inte promenerat än, men jag sov 1,5 timme på förmiddagen. I min egen säng 😍 Har inte ro i kroppen att ta mig ut faktiskt, men jag vet att jag behöver det. I eftermiddag ska dottern laga fläskpannkaka ihop med någon ur personalen och då ska jag gå en långpromenad under tiden. Utforska dotterns nya hemby till fots lite mer.

Kram 🐘

Vad fint att du o pappan har en så fungerande relation! Säkert viktigt o nödvändigt för dotterns mående.
Har aldrig jobbat inom funktionshinderområdet, men har haft enstaka patienter i mitt jobb. Det som slår mig är just det här tighta familjebandet. Föräldern är verkligen ofta personens tentakler utåt. Och samtidigt ska personen själv känna delaktighet/att inget pratas över huvudet. Så intressant att få kliva "innanför huvudet" hos en sådan förälder! Jättevärdefullt!!🙏

@Andrahalvlek alltså. Sitter här och läser och tårarna rinner på mig. Som ni jobbar och kämpar på och så bra detta kommer att bli. Du imponerar på mig Ah! Beskrivningen (du har gett den innan men blev påmind) om hur "skygg" flickan varit och hur hon nu blommat ut i sociala sammanhang ger mig hopp.

Kram!

@Sattva skrev:"Föräldern är verkligen ofta personens tentakler utåt. Och samtidigt ska personen själv känna delaktighet/att inget pratas över huvudet."

Just det där är så oerhört viktigt, både för omgivningen att veta och oss föräldrarna att vara medvetna om. Vi måste liksom kliva fram och backa samtidigt. Som i affären med kassörskan, jag står fyra-fem meter bakom för att hon ska klara sig själv, men är ändå beredd att kliva fram om ”språkförbistring” uppstår. Dottern har hela tiden ett getöga på mig, så medveten om att jag finns där. Varje gång hon lyckas växer hon ❤️

Kram 🐘

@Charlie70 All kärlek till dig och flickan ❤️

Särskolan kommer förhoppningsvis göra underverk både för inlärning och självkänsla/självförtroende för din dotter. Alla behöver känna att de klarar av saker utifrån sin egen förmåga, för att våga prova nytt. Man får som förälder växeldra med personalen. Jobba målmedvetet tillsammans. De har sin profession, vi har vår enorma kunskap om våra barn. Varje gång vi möter ett nytt personalgäng (just nu är det sju helt nya) så är det som att få nya jobbarkompisar 🙏🏻

Det finns ett uttryck i funkiskretsar: ”Utan övre gräns”. Det stämmer så väl på min dotter. Hon fyller 22 år i sommar och varje år visar hon prov på nya kunskaper. Inte som i matte och engelska förstås, utan hon visar plötsligt prov på abstrakt tänkande, att hon förstår det sociala samspelet lite bättre, kan dra slutsatser som tidigare varit omöjliga för henne och så vidare.

Nu på boendet kommer hon att utvecklas ännu mer ❤️

Kram 🐘

Idag försov vi oss. Jag hade missat att ställa larmet på klockan 6 och vaknade först kl 7.20. Men det gick bra det också, och vi sov ju gott åtminstone 😉 För varje natt sover jag lite bättre faktiskt.

Igår fick dottern bekanta sig med två nya ur personalen. Vi har betat av tre av sju än så länge, rätt raskt marscherat tycker jag. Jag har bestämt med dem att vi stämmer av först på sms och sen skickar de sms till dottern en stund innan de kommer så att hon mentalt kan förbereda sig. Till exempel ”Jag kommer till dig kl 20.30 och då ska du duscha och sen gå och lägga dig”. Och sen ska de skriva sitt namn också så hon vet vem som kommer.

Igår lagade hon fläskpannkaka med en helt ny personal medan jag promenerade, och idag ska hon lära sig var man slänger soporna och hur man sopsorterar. Diskmaskinen har hon redan lärt sig att fylla och tömma. Hennes pappa har diskmaskin så det är inte ett helt nytt påfund för henne, men helt nytt är att det är hennes ansvar fullt ut att fylla och tömma den. Ikväll tror jag dessutom att kvällspersonalen får sköta läggningen helt själv, jag kan gå ut i det gemensamma tv-rummet så länge.

Min målsättning är att göra henne lite mer självständig för varje dag som går, men hjälp av personalen. Det kommer en dag då hon säger ”du kan åka hem till dig nu, det här är min lägenhet” och den dagen känns inte alltför långt borta.

Kram 🐘

Läggningsrutinerna igår klarade en i personalen galant. Det första dottern sa till mig i morse var ”XX var jätteduktig”. Sötnöt ❤️ Hon är så van vid att få beröm så hon är jätteduktig på att ge beröm själv. Jag berömmer henne massor nu för allt hon gör själv och ihop med personalen, att hon har blivit en ”stor tjej”. Hon säger själv: ”Jag är en stor tjej nu, jag klarar mig själv”.

Ord är viktiga för mig och ni vet ju hur jag tidigare har resonerat om ensamhet och självsamhet. Så jag säger aldrig till henne att hon är duktig som kan bo ensam, utan det är ordet själv som gäller.

Idag avancerar vi ännu ett snäpp. Dottern slutar redan kl 13 idag pga APT på hennes dagliga verksamhet. Då ska vi åka och shoppa lite saker som behövs. Tårtspade, konservöppnare och duschhylla bland annat. Efter det åker vi till boendet och då ska jag ta min dator och gå ut i det gemensamma köket och jobba några timmar så att dottern får husera helt själv i lägenheten, delvis med hjälp av personalen. Idag ska hon tydligen lära sig städa, helt på hennes initiativ faktiskt. Sopsorteringen igår gick galant.

Jag får nypa mig i armen för att förstå hur bra den här inskolningen faktiskt går. Mycket kan jag förbereda, men hur hennes mognad och anpassningsförmåga skulle påverka inskolningen kunde jag inte förbereda. På den punkten får vi bara följa med strömmen, fånga upp varje initiativ från hennes sida.

Igår ringde jag till Försäkringskassan också. Har inte hört ett pip om hennes bostadstillägg. Hon får 6.800 kr i aktivitetsersättning och hyran är på 7.000 kronor så ett bostadstillägg är förstås absolut nödvändigt. Hon fick inget bostadstillägg för april eftersom den månaden inte var hel, men från maj var vi lovade det.

Igår fick jag hyresavin så det kändes nödvändigt att ringa och fråga FK. (I värsta fall kanske mina papper kommit bort på posten.) Beskedet från dem var positivt - pengarna kommer in på hennes konto från den 20/4 och hon får 5.500 kr i bostadstillägg. Hurra!

Det är mycket mer än jag hade hoppats på, så nu kan jag sluta oroa mig så mycket för hennes ekonomi. Hon har inga stora kostnader men pengarna ska ju räcka till mat, kläder, telefon/bredband och mediciner åtminstone och det gör de nu. Guldkanten i hennes tillvaro får vi föräldrar stå för.

Det är så otroligt skönt när saker faktiskt lirar som det är tänkt utan strul. Idag känner jag mig väldigt tacksam för det 🙏🏻

Kram 🐘

PS. Jag sover bättre och bättre i den nya sängen för varje natt. Skönt, för jag behöver verkligen min mentala kraft. Känns dock väldigt skönt att lämna över ansvaret till hennes pappa på fredag så att jag verkligen kan koppla av och fokusera på jobbet. Mitt fokus på jobbet blir minst sagt lidande just nu.

Anonym26613

Härligt 🙏💚 Speciellt att hon är så framåt och öppen för det nya. Men även ekonomi. De perioder som man haft det kämpigt går all energi åt ekonomin och oron. Pengar är inte allt, men när man inte har det så blir det jobbigt. Så grattis till ett positivt besked ❤👌