av Pianisten

Sländan
fre, 2021-04-23 - 22:21

@Pianisten nu vet du iallafall vad som kändes fel, även om det är jobbigt.
Skönt att ni kan prata och vara öppna med erat problem iallafall 👍🏻💕

Pianisten
sön, 2021-04-25 - 20:36

Tack @Sländan och Andrahalvlek. Ja det bästa under samtalet var att frun, trots att hon var så trött att ögonen gick i kors, stannade uppe tills vi kunde avsluta på ett bra sätt. Det visade att hon också ansträngde sig.

Det har varit en mycket aktiv och trevlig helg. Avkopplande trots fullspäck. Golfträning, trädgårdsarbete, grillning, soffmys, träning, golfrunda, inköp av materiel till trädgårdsprojektet.

Nu ska jag nog unna mig en skål med godis till TVn efter jag läst en liten nattsaga för mina kära barn.

Dags för ny vecka med nya möjligheter.

Sisyfos
mån, 2021-04-26 - 08:05

Mina relationstips ska du ta med en nypa salt för jag kör mest stoppa huvudet i sanden i mitt eget liv. Jag vill bara problematisera lite kring några saker du skriver:
@Pianisten skrev:"Hon menar att hon känner sån press att möta de behoven jag saknar. Pressen leder till att det låser sig."
@Pianisten skrev:"Jag sa att jag tycker inte hon har ansträngt sig på ett sätt som visar att hon vill satsa så som vi sa. Jag menar att kanske med lite vilja så kan man vända den pressen till att knyta näven och ta tag i sin egen del av planhalvan. "
@Pianisten skrev:" Jag känner att hon väljer att hitta luckor bara för att inte försöka förstå."
Jag och min sambo har svårt att nå varandra i diskussioner, vi med. Vi grälar sällan för det känns som om det inte är så stor mening med det. Vi fungerar precis som ni väldigt bra ihop när vi gör saker tillsammans och har gemensamma praktiska mål. Jag är en grubblare och hen är mer tyst så i våra försök till gräl är det en stor obalans. Hen blir bara väldigt ledsen och arg.
Jag tycker ändå att din fru förklarar lite hur det känns. Hon känner press och du skriver på flera ställen att du inte tycker att hon ansträngt sig. Du har också i många inlägg skrivit om din rastlöshet och inneboende oro. Min sambo är uppväxt i ett inte så stabilt hem, mycket av hens sätt att agera har sin utgångspunkt i det får man väl ana, för hen pratar inte om det. Jag är en rastlös själ och får jobba med det. Tror att hen läser av min rastlöshet ibland.
Vi borde såklart gå i terapi tillsammans hen och jag men jag har inte orkat dra i det, har haft nog med att jobba med mig själv.
Så när du skriver att ni bestämt er för att satsa och sen inte riktigt ser varandras insatser utan nu kanske tycker att ni gör mycket på varsitt håll kanske ni ska konkretisera vad ni tycker att ni gör. Om hon läser av din sinnesstämning och känner att hon har ett ansvar i den är det ju svårt. Jag har fått jobba mycket med min tendens att försöka ta ansvar för min sambos mående. Jag tycker att du har så mycket kloka insikter och kloka tankar Pianisten och det finns kanske en obalans hos er där du är längre fram i de här tankarna. Du har skrivit tidigare att hon är nöjd som det är och ser ingen anledning att ändra sig. Men det kanske inte är riktigt så. Om hon faktiskt försöker nu och känner sig otillräcklig. När man som ni som du beskriver har en relativt stabil båt och säkert också haft en nära och kär relation så är det kanske bra att börja i de konkreta saker som man älskar hos varandra. Med småbarn, projekt etc så blir det så lite tid för att arbeta på relationen. Men jag tänker att även den behöver vård och omsorg. Tänk om jag levde som jag lär 🥲.

Pianisten
tis, 2021-04-27 - 13:13

@Sisyfos, det är alltid fascinerande att höra hur lika liv det finns där ute. Vi har helt klart stora utmaningar när vi har så olika sätt att hantera konflikter med våra partners. En som reagerar med tankar och funderingar och en med känslor.
Obalansen är inte lättare när en saknar något och den andra är "nöjd". Drivkraft och vilja att anstränga sig för en förändring är naturligt mycket större hos den som saknar nått.
Jag vrider och vänder på stenar. Skriver några rader, raderar, skriver, raderar. Jag kommer inte ur snurran av moment 22. Jag kan ju inte annat än fortsätta stå för mina förväntningar och behov om vi inte skall hamna där vi gjorde sist, men så länge hon känner press och otillräcklighet av mina förväntningar så kommer inte hennes lust att växa.

Apropå det du skriver om småbarn och projekt har jag lustigt nog funderat mycket på just det i flera dagar. Tror jag står inför in förändring. Känslan har sugit tag i mitt bröst hur fort tiden går. Om några få år har jag inte mina barn i famnen längre, ingen varm liten kropp som kryper ner och burrar in sig bredvid i sängen. Vad är alla projekt och all träning värd då? Träningen kommer finnas kvar och alltid ligga mig varmt om hjärtat, det som räddade mig ur missbruket, men tiden är inte återvinningsbar, den är här och nu och kommer inte tillbaka, vad vi vet. Jag känner mig redo att prioritera om.
Min relation kommer också ha allt att vinna på en omprioritering. Jag har insett ett längre tag att min vardag inte är vad jag vill i längden. Den kan inte bestå av jobb, träning och projekt. Var är min familj?
Det kommer inte ske i en handvändning, som det person jag är kommer det ske under noggrann övervägning. Jag kommer inte kunna ge upp målen med min träning helt och vi kommer fortsätta ha projekt för det är en del av vårt intresse men ett större andrum behöver införas. Mer balans.

Pianisten
tis, 2021-05-04 - 14:04

Pust och stön, känns som jag sitter på ett skenande tåg och har tappat bort bromsen. Så fort det blir något extra som kräver tid av veckan så märker jag att det inte går att få ihop. Idag känner jag bara att jag vill dra i det där nödbromshandtaget och krypa in under ett täcke i en vecka. Varför inte egentligen. Nä, det är egentligen ingen lösning jag tror på, jag vill fortsätta mina tidigare tankar och rationellt planera vad jag skall lägga in strategiska små inbromsningar utan att helt tappa fotfästet och köra av vägen.
Ett gammalt uttryck jag brukar tänka på är "Det är inte hur du HAR det utan hur du TAR det. För att gå tillbaka till lite gamla insikter, om jag tänker efter så finns även idag, i just denna stund alla möjligheter att må bra. Det är just nu framtiden som plågar mig att den är alldeles för fylld för att skymta andrum. Men, om jag vill kan jag faktiskt här och nu välja att stänga ögonlocken, bara andas och må ganska väl. En sak i taget så skall nog denna veckan lösa sig också.

Pianisten
fre, 2021-05-07 - 14:35

Balans, balans. Livet är komplext. Veckan har lugnat ner sig och den lilla panikkänslan har kommit i kontroll.
Det där lilla extra som fick bägaren att rinna över var avklarat i onsdags. Studioinspelningen härom veckan gav lite ringar på vattnet och jag hoppade in som "gäst-artist" på ett gig. En ganska avslappnad eftermiddagsspelning på en restaurang i stan, inte mycket press men jag har alltid högt krav på mig vilket såklart krävt både tankeprocesser och tid för övning senaste veckan.

Den där lilla extra stressen och pressen är knepig för jag lider av den en hel del och har mycket prestationsångest när det gäller musikframträden. Jag tänker ofta att det inte är värt det när jag går flera dagar utan att kunna slappna av.
Men när det väl är gjort känner jag alltid en väldigt upplyftande känsla av stolthet över mig själv att jag besegrat min rädsla igen och fortsätter pusha mig utanför comfort zonen. Sen i onsdags har jag känt mig väldigt glad och tacksam och det är tydligt att den där lilla pressen pendlar över till en glädjeboost.

I vilket fall skall jag undvika extra energikrävande åtaganden på ett tag och bara njuta av att falla tillbaka i lite trygga rutiner och få lite skön återhämtning nu. Får väl se hur länge man klarar hålla det...

Träningen går som tåget nu också. Extra mat och kosttillskott ger verkligen resultat och jag har besegrat några riktigt sega ihållande platåer i flera övningar. KUL!

Och nu är det fredag och snart veckans familjestund. En dag med mycket goda förutsättningar.

Trevlig helg på er alla.

Charlie70
lör, 2021-05-08 - 10:28

@Pianisten den där balansen alltså. Livets eviga utmaning tycks det som. För egen del handlar det om att få ut så mycket som möjligt som jag mår bra av med lagom mycket insats. Stor utmaning. I kväll middagsgäster hos oss till exempel. Mitt gamla jag hade planerat maten långt i förväg och ställt ganska höga krav på menyn. Hade varit många stressade tankar om vad som duger och blir det bra nog. Nu helt annorlunda. Gäster bjöds in i går. Jag håller fast vid att fixa bolognesen på två kg köttfärs som jag planerat göra i dag, med eller utan gäster. Det "fina" för kvällen blir att jag åker och handlar lite annan pasta. Efterrätt, blir helt enkelt chokladbit från fin chokladkaka. Räcker till oss. Viktiga är att vi ses och pratar. Bomull för min själ. Kanske andra utmaningar i sak än du har i ditt liv men för mig handlar det väldigt mycket om vad som blir bra nog för andra, vad behöver jag och vad kan jag inte ta igen senare i livet (barnen). Middagsbjudningen i kväll är bara ett exempel och eventuellt en parentes i sammanhanget.

Kram!

Pianisten
tis, 2021-05-11 - 14:12

@Charlie70. Det där känner jag igen mig väldigt väl i. En så enkel sak som att ha vänner över på middag. Prestation över maten, ett rent och städat hem i tipp topp. Att gästerna har trevligt ligger på mitt ansvar och jag skall vara lättsam och rolig att umgås med. På grund av det så tar det allt för ofta emot att bjuda hem istället för att man fokuserar på det viktiga, att man umgås och bara är sig själv. Jag har kommit en liten bit nu i att ändra min inställning här men har en bit kvar. Så mina utmaningar är nog inte mer komplicerade än dina, egentligen ganska triviala vardagssaker, men energitjuvar.

Det där du nämner om barnen, att den tiden inte går att ta igen är också något som grämer mig mycket precis just nu i denna tid. Att vilja kombinera det med att få ut så mycket som möjligt av livet är inte lätt, när inget kan göras lagom, allt jag tar mig för blir oftast till 100%. Med det höga tempot jag har kommit till i vardagen, träning, projekt, vardagssysslor, just nu golf också är stunderna för spontant umgänge med familjen väldigt få. Visst har vi våra stunder. Fredagskvällen tillsammans med mysmat och soffhäng är helig och godnattsagor med dem på varsin arm är också ganska frekvent, men tiden bara swishar förbi.
Problemet är väl egentligen att jag mår lite för bra nu i allt detta strukturerade halvkaoset och har för första gången en vardag som innehåller mycket jag gläds åt. Så vad skall jag ta bort? Min psykolog menar på att barnen inte lider av brist på lekande föräldrar så länge de får trygghet, omsorg och kärlek och de får de definitivt, om det nu är det mitt dåliga samvete bygger på. Men det är nog inte det utan att jag själv går miste om tiden med dem.
Just nu vill jag både ha mer tid för min familj och även mer tid för andrum och avkoppling. I stundande vardag finns inte den tiden och jag behöver omstrukturera, vet bara inte var jag skall börja.

Pianisten
fre, 2021-05-14 - 11:54

Andningsövningar är så underskattat. Ofta när jag känner mig stressad så märker jag att andningen sitter uppe i strupen, många gånger håller jag helt andan under korta stunder när jag försöker fokusera. Att ta tillbaka kontrollen över andningen, djupa intag, hela vägen från magen och långsamt ut genom munnen. Så lugnande och rofyllt.

Sisyfos
lör, 2021-05-15 - 00:33

Känner igen er så väl både Pianisten och Charlie, när det som egentligen är något som ska vara kul ändå blir stressigt för att man ska leva upp till någon slags föreställning om en perfekt dag/kväll. Har försökt minska kraven lite. Och hos oss blir det aldrig perfekt så just den biten har jag fått lägga ner.
Tror din psykolog har rätt Pianisten, det räcker att dina barn har trygghet, omsorg och kärlek. Jag hade behövt sänka ambitionsnivån och jag tycker att du låter väldigt klok i dina funderingar och din förståelse för dig själv. Hur man hittar balans mellan barnens behov och sina egna är väl det som är viktigt, men att ständigt prioritera bort sig själv är ingen bra lösning. Dina barn är snart större och ändå rätt små om jag har förstått det rätt. Nåt gemensamt intresse kanske ni kan hitta, karate, orientering, fiske (@Torn), löpning, tennis.
Tänker att du kanske också är en sån som planerar för att allt ska funka och tar på dig ett stort ansvar för andras måenden. Skulle jag kunna ha sagt nåt till mig själv när barnen var små så vore det just att vara mer här och nu. Inte ständigt på väg i tanke eller i organisering. Så andas på Pianisten och känn efter i kroppen att du är med. Tror att man kan träna fram det här lugnet som vissa har.

Pianisten
tis, 2021-05-18 - 13:13

@Sisyfos skrev:"Och hos oss blir det aldrig perfekt så just den biten har jag fått lägga ner" SKÖNT! Vilken lugnande insikt. Det räcker att vara "good enough" liksom.
Du har förstått det helt rätt, mina barn är fortfarande små men börjar bli större och kan ta mer ansvar vilket de får också. Jag tror stenhårt på att tidigt lär sig att man hjälps åt som familj och vi har redan börjat med små vardagssysslor som kan ge extra veckopeng, allt från att plocka ur diskmaskin till att gå ut med sopor och sortera återvinning. Det är inget tvång med ibland säger vi att nu behöver vi er hjälp.
Jag vill att mina barn skall bli självständiga och trygga individer som får delta i vuxenvärlden steg för steg.

Du har rätt i att jag är familjens planerare, han som vill lösa allt. Skall jag vara ärlig kanske det inte alltid handlar om just varje individs mående och bästa, jag är väl bra på att se helheten och planera efter vad som blir bäst för familjen i stort, få det praktiska att fungera och olika vardagsbestyr. Det är väl så jag fungerar (tyvärr), jag behöver för min egen skull känna en kontroll på min vardag och att inte någon del fallerar och blir ett merjobb senare..

Jag har funderat i de banorna en del som du säger att försöka hitta gemensamma intressen med barnen och att ta med dem mer i det jag gör om dagarna. Tänker när de blivit några år äldre att vi t.ex kan börja träna och motionera tillsammans. Jag och grabben skulle kunna spela golf. Laga mat ihop o.s.v.

Jag fortsätter att andas så mycket jag hinner ;)

Pianisten
tis, 2021-05-18 - 15:15

Ibland går jag tillbaka och läser gamla inlägg i min egen tråd, ofta väldigt intressant framförallt när man inte riktigt känner igen sig själv från förr. Har ju som jag upplever det just nu haft ett stabilt och bra mående ganska länge men när jag tittade tillbaka så slår det mig hur mycket upp och ner det fortfarande var bara för några månader sedan. Mina inlägg innehåller väldigt mycket svackor och frågeställningar om livet, existens, ångest, flyktkänslor, panik över bristande motivation och svårigheter att känna glädje m.m.
Nog är inte alla dessa känslor helt bortblåsta idag men jag kan inte relatera till helheten av de känslor jag beskriver då nu. Ungefär samma tid som nu men för ett år sedan skriver jag väldigt mycket om kraftiga upp och nedgångar, trots att jag haft kontroll på alkoholen under flera månader. Regelbundet återkommande svackor som släppt efter en tid, jag har tragglat på med träningen som hållit uppe lägstanivån och kommit på fötter igen.

Jag märker att inlägg om svackor och djupare existentiella frågor börjat avta för ungefär 3-4 månader sedan och istället handlar lite mer om praktiska problem som för många bollar i luften, relationsproblem och att inte räcka till för allt man vill. Energi och lust verkar ha legat ganska stabilt. Inser att det är ganska exakt i samband med min nya medicinering.

Andrahalvlek
tis, 2021-05-18 - 18:05

@Pianisten Tänker att det är precis så, att det har ett tydligt samband med din medicinering. Innan var det ett tydligt skav hos dig som du inte riktigt kunde identifiera. Att få en diagnos var nog viktigt också, men det hänger ju också ihop med medicineringen.

Det är verkligen en styrka med forumet att man kan gå tillbaka och kolla hur man tänkte tidigare, då ser man ju verkligen hur man har utvecklats i sitt tänk.

Kram 🐘

Pianisten
ons, 2021-05-19 - 15:32

Ja, det är nog det som är min viktigaste del av detta forumet att det är min dagbok. Det blir ju en speciell typ av dagbok eftersom den på ett vis är officiell men också anonym. Jag tycker om kombinationen att man både skriver för egen del och får en återkoppling från andra på sina tankar och funderingar. Jag är ju inte bland den bättre halvan här som peppar andra, trots att jag uppskattar det mycket själv. Jag är väl mer för att skriva lite färre men längre och eftertänksamma svar kanske för att försöka hjälpa andra så konstruktivt jag kan. Så det är väl också bra på sitt vis.

Andrahalvlek
ons, 2021-05-19 - 18:06

@Pianisten Håller med. När jag skriver tvingas jag sätta ord på vad jag tänker och känner. Hitta orden. Då sker en analys helt automatiskt. Att man sen får andras återkoppling på det man har skrivit gör analysen ännu bättre. Plus att man konkret kan se hur man utvecklats över tid.

Fast jag skriver ju så gräsligt mycket att jag aldrig skulle orka läsa mina trådar från början 😂 Jag skriver gräsligt mycket hos andra också, men det betyder mycket för mig också för då får jag nödvändig repetition.

Dock orkar jag inte välkomna alla nya nu längre. Så mycket tid och ork har jag inte dagligen längre. Men varje dag skriver och läser jag här på forumet. Det ingår i mina dagliga rutiner.

Kram 🐘

Charlie70
ons, 2021-05-19 - 18:57

@Pianisten uppskattar forumet mycket och av samma anledningar som du. Självklart vill vi som fått stöd dela med oss av vårt stöd till andra. Vi är liksom en del i en lång kedja som jag ser det. Men hur och hur mycket vi gör det får inte bli kravfyllt. Det tycker jag också är en del av forumets själ.

Kram!

Pianisten
tors, 2021-05-20 - 11:00

Förstår det @Andrahalvlek, att både följa gamla trogna vänner och även välkomna och engagera sig i nya medlemmar blir mycket skrivande! Jag vill minnas att det fanns en sökfunktion för att hitta nya obesvarade inlägg, har sökt efter detta ett par gånger nu men lyckas inte hitta det längre, har funktionen försvunnit?

@Charlie, jag gillar din liknelse av en lång kedja. Nya kommer som lär sig av de gamla, vissa kommer över till andra sidan och blir "nya gamla" och kedjan fortsätter.

Jag har ju börjat med golf... och försöker nu få bukt med ett visst slag, den s.k slicen.. Min tanke är att det borde finnas någon slags universallösning men det slår mig när jag söker efter tips på t.ex youtube att det finns lika många förslag på lösningar som det finns golfare.
Återigen påminns jag om det är precis så livet fungerar, det finns inga universallösningar utan alla måste hitta sin väg, sina svagheter, sina styrkor. Vi kan tipsa och berätta om våra vägar för ibland vet man ju inte var man skall börja, inte ens vad som är en svaghet och vad som är en styrka..
Den som välkomnar all information med öppet sinne och ihärdighet kommer att finns sin väg.

Sländan
tors, 2021-05-20 - 21:23

@Charlie70 skrev:"Men hur och hur mycket vi gör det får inte bli kravfyllt. Det tycker jag också är en del av forumets själ."
Så bra skrivet ❤️
Det är väldigt viktigt att tänka på, jag har dåligt samvete att jag inte skriver och läser mer. Men jag har inte mera tid helt enkelt, inte för att jag inte vill. Det räcker med någon dag så missar man mycket. Men man kan inte vara med överallt.
Dessutom har jag dyslexi och väldigt självkritisk till allt jag skriver. Så jag överväger allt jag skriver 🙈