Hemma efter en underbar vecka i en fantastisk miljö. Jag har aldrig upplevt östkusten och med denna perfekta sommar inser jag att jag inte heller upplevt Sverige under semestern på minst 20 år. Jag är hänförd!

Underbara två-åringen har dominerat hela vår värld och vi har njutit av att vara så nära våra barn. God mat och gott vin. Resultatet blev +1kg på vågen och fler dryckesdagar än planerat. Den lille la sig tidigt och den ljumma sommarkvällen inbjöd till några fler glas än vad jag tänkt. Jag övervägde dock varje tillfälle noga och tog medvetna beslut både om snacks och vin. Väl hemma känner jag inget sug efter vin.

Innan semestern drabbades jag av serotogent syndrom och var tvungen att halvera medicineringen. Inget jag skrivit om innan - bara hanterat. Väldigt obehagligt och en anledning, av flera, till att jag tidigare tackat nej till medicinsk behandling av mitt depressiva tillstånd. Imorgon har jag läkartid. Är väl medveten om att jag mår bättre eftersom ljuset flödar och vi har semester. Jag skulle gärna prova att medicinera över vintern och se om jag kan hålla mitt mörker i schack och jag tror att det skulle vara bra att ställa in medicinen nu för att vara på när oktober knackar på dörren. Kanske behöver jag experimentera med olika mediciner. Känns sådär men så tänker jag på att jag experimenterat med Rioja i 25 år så vad kan vara sämre?

Började läsa en självhjälpsbok om depression på semestern. Kom bara några kapitel men fortsätter så sakteligen - jag behöver gå till botten med detta. Jag vill inte slänga bort fler vintrar i hopplöshet. Jag vill inte slängas fram och tillbaka mellan olika tillstånd jag inte påverkar medvetet.

Nu har jag inte tid att sitta här. Stranden väntar och jag har i uppdrag att gå och köpa bullar.

Önskar alla som kämpar en fin dag!!🌞

@Nykter2021 💚
Så fint att du har fått en lyckad semestervecka!☀️👌 Precis som jag 😁😎 och ett extra kilo också, även det fick jag😉

Däremot visste jag inget om serotogent syndrom så jag googlade och läste lite om det. Det verkar väldigt allvarligt för vissa personer så jag förstår verkligen din försiktighet vad gäller mediciner.
Hoppas du fick en fin dag på stranden idag!☀️😎🏖️🏄‍♀️

Kram 🧡🌷🧡

Måste bara fråga om din säsongsbundna nedstämdhet. Har du använt D-vitamin nån gång mot det?
Min sambo blir nedstämd under vintern. Jag brukar behöva tala om när det är dags att ta tillskott och det blir bättre.
D-vitamin är giftigt i för stora mängder, men det kan kanske vara värt att testa om du inte har provat det. Det har en påtaglig effekt på min sambo.

@FinaLisa Vad roligt att du fick en lyckad semestervecka! Och ja, det blev en mysig dag på stranden! Sedan åkte jag iväg och fick min andra spruta på kvällen. Vaknade igår med feber och ont i kroppen vilket var väntat. Tog chansen att bara vara hemma och slappa i värmen. Idag mår jag helt bra igen!! Hur som så gick febern upp och ner och på eftermiddagen tog jag en Ipren - läste på bipacksedeln att man inte bör ta Ipren tillsammans med SSRI utan att rådgöra med sin läkare.. då tänkte jag; vad är det jag stoppar i mig?

Jag missade min läkartid (telefon) igår då jag inte hade fått någon bekräftelse och läkaren ringde på en annan tid än den överenskomna - det är sådär med läkare på distans. Ska ringa idag och få en ny tid. På eget initiativ har jag ytterligare halverat min medicin. Det är inte okej med sådana biverkningar som jag har och det är inte okej att inte kunna ta en Ipren (vilket jag tar högst 2-3ggr om året) och jag som jobbat så hårt med att skapa nya vanor kring kost, motion och sömn är inte beredd att medicinera mig sjuk.
Jag mår ganska bra nu och det gör jag som oftast på sommaren MEN jag har fortfarande den sugande tröttheten och jag tänker att det måste vara något annat. Tänker om det är klimakteriet och att jag håller på att förändras den sista biten. Vallningar och svettningar om natten har upphört sedan en tid tillbaka. Det är 4 år sedan jag hade min sista mens…kan det vara så att jag är igenom? Att det är en naturlig del av åldrandet som tagit stryk av ett allt för krävande arbete och ett allt för stort intag av alkohol? Är det rent av alkoholen som är den stora boven i dramat?

Ja, ni som valt nykterheten - jag kan se er nicka och tänka; ja, ska det vara så svårt att förstå? 😜🤗

Jag är i ett läge nu då jag skulle kunna sluta skriva här och sluta registrera MEN det är inte dags. Jag skriver kanske lite mindre nu när det är semester och jag inte får vara ifred på morgonen - sover länge nu. Jag ska hålla i och fortsätta skriva - jag tror att jag är på väg att komma fram till något som skulle kunna ge mig en bättre livskvalitet framöver. Jag har allt man kan önska och möjlighet att förändra det som skaver. Håll i, håll ut…

@Sisyfos God morgon! Tack för din omtanke! Jag har aldrig provat med D-vitamin - har inte ens tänkt på det! Du kan ha rätt för åren som jag varit i Spanien en-två veckor i november har varit lättare för mig och det kan kanske bero på det stora solintaget (med våra mått mätt) och därmed egen produktion av D-vitamin…Jag ska absolut överväga det. Min gamla mor fick utskrivet D-vitamin vet jag - det efter blodprover - ska fråga henne om vad och hur…
När brukar du märka av att din sambo ska ta tillskott?

Har börjat läsa självhjälpsböcker i depression - här går meningarna vitt i sär som alltid när det gäller psykologi. Hur som helst så är jag inte beredd att leva med orimliga biverkningar så jag fasar ut min medicin nu. Det kan vara medicinen som med sin fördröjning verkar och det är därför jag mår bättre, det kan också vara sommaren och hemestern som naturligt ger mig energi och glädje. Omöjligt att vara säker på det ena eller det andra vilket ju då är ett ypperligt ämne för en depressiv personlighet att grubbla över. Men jag har beslutat mig för att sluta grubbla. som sagt kan det vara medicinen som verkar men jag chansar.

Rutiner är bra och som jag har saknat mitt fredagspass under semestern. Idag är det dags och jag reste mig som en mumie när klockan ringde. Behöver en god stund på mig att vakna. Det känns som om jag är bakis vilket jag inte är. Fick lite känningar av andra sprutan men tror inte det är någon fara - jag behöver ta det lite lugnt på träningen idag och ska se till att dricka en liter vatten på vägen dit. Ser fram emot att se hur värmen påverkar idag.

För övrigt ser jag fram emot en nykter helg då det blev lite extra på semestern - att starta helgen med ett träningspass hjälper till att hålla tankarna på att vara hälsosamt aktiv.Jag riktar min uppmärksamhet mot det som ger mig glädje utanför mitt inre känsloliv. Lättare sagt än gjort när man suttit i soffan och grävt sig ner i sin egen inre källare under en lång tid. Kanske till och med grävt källaren lite djupare. Det är definitivt dags att kliva upp.
Och det är definitivt dags att kliva upp utan bedövning d v s alkohol. Min måttlighet består och kan hända den tar en annan form med tiden.
Dags att dra fram träningskläderna!

När jag märker… jag tror att det kan vara rätt tidigt på hösten faktiskt. Har för mig att det förvånat mig lite nåt år när det varit en väldigt fin sommar. Men säkert oktober i alla fall. Jag hade själv brist i våras när jag kollade vitaminer. Märkte inte irritation eller nedstämdhet själv, men andra kanske märkte 🤔. Och då hade jag ändå ätit tillskott fram till januari eller nåt. Ja, jag vet ju inte och jag tycker inte att man ska trycka i sig en massa tillskott, men jag tror att det går att köpa ett sånt där självtest på apoteket för just D-vitamin också.
Märker själv mer och mer att nykterheten är en vana och ganska behaglig sådan. Känner att det där vanedrickandet på helger och semester är onödigt. Känns som att du tänker lite så när du tackar nej. Det är rätt bra tänker jag att verkligen fundera igenom. Vill man ha? Nja, kanske inte ändå. Lycka till!

@Sisyfos Jag ska absolut testa och jag tänker som du skriver att jag tänker efter innan jag tackar ja.
Människor runt mig är vana att jag dricker vin och det är ju lite skrämmande när jag inser att man kanske köpt hem vin för att jag och min make ska komma - hade man låtit bli om det var någon annan?
Jag behöver tänka igenom och ha ett bra svar som är grundat i mig - jag kan ta emot ett glas vin för att vara artig. Det låter konstigt men det är sant. Känner dock att jag blir starkare i att hålla tankarna från alkohol och inser att dagarna blir så mycket roligare utan den lilla dävenheten som även en liten mängd alkohol kan ge…fortsättning följer!

Jag är extremt lättpåverkad av att läsa sådant som tilltalar mig - på gott och ont. Nu har jag tragglat igenom tre böcker om depression med lite olika infallsvinkel och fastnat för en bok om metakognitiv terapi - någon här inne som jobbat igenom ett sådant program??
Hur som helst så lät jag mig påverkas och kommer nu att arbeta med att vända tankarna utåt och tillåta mig grubbla inåt högst en timme om dagen. Tankesättet är lite annorlunda än annan kognitiv terapi där man försöker byta ut negativa tankar mot positiva och önskvärda tankar. Här är syftet att skjuta upp grubblandet till en viss tidpunkt och se vad som finns kvar. För att göra det så ägnar man sig åt livet runt omkring sig. Man lämnar sin bubbla.
Författaren menar (väldigt förenklat av mig) att vi njuter av vårt grubblande och våra ”tröstetankar” varför vi fastnar i vårt grubblande.
Efter lite läsande inser jag att jag har varit lite irriterad på maken och sonen under semestern eftersom jag inte får vara ifred i min soffa med mina depressiva tankar - mitt grubblande. Jag ger det en chans i denna härliga tid för visst vill jag komma ur mitt depressiva tillstånd och visst vill jag komma upp ur soffan.
Jag behöver sysselsätta mig med sådant som jag tycker om. Vad jag tycker om är lite oklart sedan jag trädde in i klimakteriet och nu är det dags att undersöka vad som är sig likt och vad som eventuellt har förändrats.
Jag har förstått att jag inte ”tål” alkohol i samma utsträckning som tidigare - ni vet vad jag menar och jag inser att det är ett gift. Jag inser att jag lättare får blåmärken och att det tar mig lite, lite längre tid att läka t ex en vrickning eller sträckning. Jag inser att min muskelmassa krympt (det får jag göra bot på) och jag inser att jag har blivit mer säkerhetstänkande. Så vad finns för mig?
Jag har alltid sprungit och innan sista sonen kom sprang jag regelbundet motionslopp. Kom igång igen 2019 men så blev det stopp på allt och jag hade inte kraften att syssla med ”lopp på distans”. Igår såg jag att det blir ett motionslopp live i september och anmälde mig. Nu har jag sju veckor på mig att komma i så pass form att jag kan springa 5 km. Med tanke på ovan anmälde jag mig till 5 km - mitt tidigare jag hade satsat på 10 km. Jag letade upp träningsprogram och valde först ett - ”så springer du 5 km under 25 minuter”. Insåg tankevurpan och valde, efter flera timmar om till ett program ”så tar du dig runt 5 km utan att stanna”. 😊😊😊 En helt ny tanke för mig. Jo, man kan ”ta sig runt” joggande!
Nu ska jag rita upp mitt träningsprogram med fina färgpennor och sätta det på garderoben där vi har alla våra sportprylar. Då får jag sysselsatt mina händer och min hjärna med lite pyssel. Sedan är det bara att avverka passen ett efter ett under 7 veckor. Sitter och ser fram emot detta med stor glädje - kanske kan resten av familjen inspireras och hänga på - men det är inte mitt ansvar. Mitt ansvar är att göra det bästa av mig själv!

Njuter av värmen och ser fram emot en solig dag! 🌞

Har du lyssnat på närvaropoddem? Där pratar man i ett av de senaste programmen om metatänkande. Det är mycket tänkvärt!
Tror det är bra att inte grubbla för mycket, särskilt inte med sig själv i centrum.
När mamma och pappa blev utsatta för ett inbrott var jag mest bekymrad över hur det skulle påverka dem mentalt, men mamma sa att hon bestämde sig för att acceptera, vända blad och gå vidare. Skittråkigt och det är klart att hon ibland saknar några saker, samtidigt kände hon också en skadeglädje över det som de råkat missa.
@Nykter2021 skrev:"Mitt ansvar är att göra det bästa av mig själv!"
Kan inte hålla med mer!

@Sisyfos Nej, jag har inte lyssnat på närvaropodden - har inte kommit igång med att lyssna på varken ljudböcker eller poddar. Sedan jag slutade köra långa sträckor bil lyssnar jag knappt ens på musik. Jag ska leta upp den. Din mammas reaktion tilltalar mig - dags att gå vidare.

Ritade upp mitt schema över kommande 7 veckor med målet att kunna ”springa 5 km utan att stanna”. Löplusten växte fram och efter lite tankeverksamhet gick jag bort till gymmet och gick/sprang i 20 min på bandet i skön luftkonditionering. Värmen var allt för tryckande utomhus för att utsätta min kropp för det trycket. Efteråt var jag nöjd men väldigt tagen så att styrketräna efteråt var otänkbart. Värmen gjorde sitt i alla fall under promenaden hem och jag blev tvungen att dricka ett glas ”vätskeersättning” plus vila en 20 minuter när jag kom hem. Har sovit bra inatt.

Första måndagen i mitt träningsprogram och jag väger in i viktminskningsprogrammet med en modest viktökning med tanke på två veckors härlig semester! Startade dagen med två solhälsningen och uff, vad stel jag är. Semester är ju härligt men jag börjar längta efter rutiner för hälsan så motivationen är på topp! Naturligt kommer också en nykterhet. Det hänger liksom samman. Jag fortsätter på den måttliga vägen två månader till och fyller i alkoholkalendern.
Idag blir det utflykt till Hallands Väderö och jag hoppas på sol och bad. Det ser lovande ut.

Önskar er alla en skön dag med lite mer normal temperatur för Skandinavien! 🌞🕶

@Nykter2021 💚
Du är så duktig och strukturerad!
Jag försöker också hålla på mina rutiner för då mår jag bra.
Och jag tror att du gör rätt i att skriva ner dina tankar och analyser. Det blir på något sätt en ytterligare dimension på tillvaron. Det är intressant att läsa dina inlägg.🤗

Själv är jag lite för bekväm och tycker inte skrivandet ger mig så mycket längre. Förr när jag var yngre skrev jag väldigt mycket. Har bränt ett antal dagböcker..🙄
Men forumet här är bra för mig, det hjälper mig att hålla måttligheten.
Läser mest inlägg av mina "gamla" forumvänner i de andra rummen.
Men i detta rum läser jag alla😊

Hoppas du fick en fin dag vid havet idag!☀️
Kram 🌼👒💚

@FinaLisa Tack för bekräftelse! Det kan väl vara så att man förändras när nykterheten/måttligheten blir mer självklar och behovet av att samla sina tankar på pränt minskar…? Som jag skrev så läser jag om metakognitiv terapi nu och en del av den går ut på att som du rikta tankarna ut där livet sker - är det kanske där du är? När du blir stark minskar behovet av att vända och vrida på saker…Det är roligt när du väl är här!

Hallands Väderö visade sin bästa sida och det blev en fin liten promenad, glass, bad och en timme i sanden. Vår yngste son var med och det var en fin dag! På kvällen kom vänner och grillade. Kvinnan i sällskapet hade med sig en flaska rosévin med 8% alkohol i som vi delade på fyra personer. Det kändes måttligt.

Kram och en önskan om en fin dag!!

En fin morgon och jag har sovit förträffligt i natt! Kaffet smakar underbart. Jag är närvarande. Det är så varmt och skönt att jag hela tiden har känslan av att vara i södra Europa och faktiskt så kommer en del minnen fram när vi går här hemma. Nu när vi är vaccinerade så har maken och jag en mycket bättre känsla än vad vi hade förra sommaren. Då hyrde vi också i norra Skåne och hade en fin sommar men det var så osäkert då. Nu finns ett annat hopp om att vi ska kunna röra oss i Europa igen. Vi har dock ställt in våra planer på att köra ner till Tyskland denna sommaren då det känns krångligt och rörigt. Vi har det bra här hemma och Spanien väntar i november om smittspridningen hålls i schack. Det kan vi se fram emot men nu koncentrerar vi sista två veckorna semester tillsammans och med små utflykter. Vi har aldrig träffat familjen så mycket en sommar som i år och det är riktigt roligt! I år kan vi nog ha kräftskiva i augusti.

Jag har ritat upp ett träningsprogram på ett A3 och ska jobba lite till med färgerna men annars är det klart. Idag går första sträckan i terräng - uppvärmning och 2 km löpning. Glömde min solhälsning när kaffet rann ner men jag tar den imorgon.
Har läst och låtit mig inspireras av människor här inne som tagit träningen till hjälp för att arbeta bort suget efter alkohol. När jag tänker efter så har jag ju inte druckit knappt något i de perioder i livet då jag sprang lopp och umgicks med människor som var mycket aktiva. Visst har jag alltid tyckt om vin, visst har jag i perioder druckit en hel del MEN jag har också haft långa perioder av måttlighet. Jag har haft år i total nykterhet så jag vet inom mig att jag kan det också. Tänker ändå på hur jag mådde när jag loggade in här för ett halvår sedan. Jag kan fortfarande känna hur det var att ha tvånget att hälla upp det där första glaset vin för att komma till ro på kvällen och släppa tankarna på jobb. Dit ska jag aldrig mer!!!

Upp ur soffan! Tankarna på hallon som ska plockas, man och barn som jag älskar, träningspass ikväll och så sätter jag nog på en tvätt!

Önskar alla som kämpar med nykterheten en fin sommardag! Det är värt att kämpa!

Fasar ut mina antidepressiva och har en vecka kvar på lägsta dosen för att sedan vara utan. Ett enda experiment är det här. Jag mår ganska bra nu och kommer ur soffan. Om det beror på min medicineringen (som verkar med fördröjning) eller om det beror på denna fantastiska sommar och semester är omöjligt att avgöra. Biverkningarna av medicinen minskar och jag hoppas ha en normal mage om en-två veckor när dosen sjunker i kroppen. För mig är det inte värt att experimentera med SSRI utan jag fortsätter min väg med programmet här och samtalsterapi.

Är inspirerad av några som skriver här inne som lägger en del av sin kraft på träning. Löpningen får bli ett försök att komma i god form. Det är också ett experiment på 7 veckor som kommer att utvisa om leder och muskler håller för en ökad belastning. Jag är oerhört motiverad och det medför att alkohol inte kallar på mig.

Jag drack ett glas torr cider igår till maten. Det var jättegott och jag kände ett litet sug efter mer när jag druckit upp - det fanns inte mer och jag slog bort tanken på att titta i barskåpet. Tanken fladdrade förbi och allt var ok. Idag uppskattar jag att sitta här utan baksmälla.

Jag lyfte upp mitt barnbarn i flygande fläng för en vecka sedan och det drog till i ryggen ordentligt. Det drar fortfarande och jag tänker på hur svag man blir i musklerna med åren. Jag tycker det är enormt tråkigt med styrketräning men jag tror att jag ska ge det en chans i kombination med löpningen. På en måttlig nivå.

Tidig fredag och dags för mitt härliga träningspass. Tittar på kalendern jag gjort och registrerar löpning igår som planerat och på en tid som ger mig hopp. Lyssnar på kroppen och sätter mål för vägen mot motionsloppet. Har läst alla möjliga träningsprogram och träningsråd och ska försöka ta till mig de råd jag aldrig lyssnat på…det handlar om att lyssna på kroppen, vara noga med uppvärmning och nedvarvning, stretching och en bra kost, följa programmet och inte öka upp träningsmängden när det går bra samt avstå från att träna om det är för varmt eller gamla skador protesterar. En måttlig press är det som behövs och jag får träna på det.

Igår tackade jag nej till en aktivitet i höst som jag gått på i många år. Jag har beslutat mig för att skala bort allt utom min hälsa, familj, utbildning och mitt halvtidsjobb. Det är svårt att välja bort aktiviteter som är trevliga men om jag ska klara av mina studier behöver jag skala bort. Jag har fått schemat och det kommer att kräva en del pussel för att få det att fungera med jobbet. Inte på något sätt omöjligt men vis av erfarenhet vet jag att pressen kommer och då kan jag inte vara upplåst. Det är ju en del av att jag känt denna oerhörda otillräcklighet. Aktiviteter som startade som roliga men som med tiden blir ”borde” och ”måste”. Skala bort och förstå att jag kan lägga till när jag är i balans igen. Jag tänker hänga här minst ett år och det ska bli roligt att se nästa vår hur vintern har förlöpt.

Dags att dra på träningskläderna och samla ihop mig inför veckan höjdpunkt!