Kaffet smakar underbart efter en usel natts sömn. Vaken en gång i timmen fram till 05 då jag kände den riktiga sköna sömnen komma och då var det bara en halvtimme tills att klockan skulle ringa så jag fann det bättre att stiga upp.
Varmt och skönt ute. Det blir en fin avslutning på sommaren. Igår var det massor av människor ute i vårt område, ungdomar överallt som spelar boll och vuxna med barn som suger i sig det sista av semestern innan skolstart. Härligt med så mycket rörelse. Den är helt annan än vad den är på våren. Den är lugnare, mer självsäker och målmedveten.

Jag gav mig ut igår i stekande sol på mitt träningspass som ska leda mig fram till en bättre kondition. Hela schemat är egentligen helt matematiskt uträknat ifrån ett antal antagande. Jag kan konstatera att om man följer programmet så når man framgång. Så är det ju med allt och även med självhjälpsprogramet här på alkoholhjälpen. Tänk att jag ska behöva konstatera det om igen - om bara känslor kunde hålla sig i schack så skulle allt vara frid och fröjd. För så är det; känslor. Jag dricker på känslor, jag äter på känslor, jag ger mig ut och springer på en känsla.

Har bokat tid hos en ny samtalsterapeut och fått en ny läkartid om två veckor. Fram tills dess får jag fundera igen men håller mig till min timme på morgonen för tunga tankar. Fyller min dag med handlingar som är till godo för mig men även för andra. Anstränger mig för att vara vänlig mot dem jag möter på min väg.

Registrerar för gårdagen 0 enheter och 4 i sug.

Klarvaken mitt i natten. Bättre att gå upp en liten stund och pränta ner tankarna istället för att ligga och vända/vrida i sängen. Jag är känslig för naturen och ute river stormen i träd och buskar.
Har haft en bra energi i helgen trots att jag känner depressionen knacka på dörren. Mycket har förändrats under 2021 och sedan jag ”erkände” mitt depressiva tillstånd och slutade spela glad är det mesta annorlunda. Den största skillnaden är faktiskt att min make hanterar min nedstämdhet på ett nytt sätt. Han har tagit in att det är depression det handlar om, vilket innebär att han inte behöver gå och undra om han gjort något fel. Det är en enorm förändring i vår över 20-åriga relation. Mitt medicinerande med vin är upphört sedan i april och sommaren har gått mycket bra. Sakta har jag tränat in nya vanor och njuter av att kroppen blir starkare. Förbud har alltid triggat mig och jag stannar i mitt beslut att vara måttligt med alkohol. För att det ska förbli så behöver jag fortsätta registrera och vara medveten om att 10-14 dagar mellan alkoholintag är bra. Att aldrig dricka i min ensamhet är bra.
Jag har ett litet dilemma och det är att vi naturligt genom Covid-19 lämnat umgänge bakom oss som kretsar runt alkohol och som egentligen inte har gett så mycket. Kvar finns ett mycket litet antal vänner - samtliga mycket måttliga. Vi behöver skaffa lite mer nyktra vänner. Får se vad det kan bli. Inget akut problem precis men det tål att tänkas på och ageras på…det spelar ingen roll om personerna är måttliga eller helnyktra utan mer att man har något gemensamt som inte innefattar alkohol. Det ger sig.
På tisdag är det dags att börja jobba. Jag ser verkligen fram emot det - nytt jobb på 50% och sedan omskolning på 50% under två år. Det är en så märklig känsla att äntligen göra verklighet av en gammal dröm. Som det varit sista veckan har jag haft för mycket tid att tänka så jag satte igång med att planera ett renoveringsprojekt. Det har jag nu stoppat då jag inser att jag går in i gamla hjulspår med mina projekt som sedan blir övermäktiga och så är den negativa spiralen av tvång tillbaka. På botten av spiralen väntar Herr Rioja. Jag ska inte dit igen. Det är slut mellan oss. Däremot har jag sett till att göra en rockad i huset som främjar hemarbete och studiero. Hela familjen är engagerad och alla har fått tänka igenom behoven. Alla har fått önskemål tillgodosedda och det känns att det är på väg att bli en fin balans i huset. Snart har vi bott här i fyra år. Idag söndag blir det lite småplock och städning. Kanske något inköp av någon detalj. En ny vecka ligger framför mig och jag registrerar 0 enheter och 0 sug.

Så var en lång semester i måttlighet över! Allt är förändrat sedan jag först loggade in här i december 2020. Jag har genomfört första året av tre på i min omskolning. Jag har bytt arbete och gått ner till 50% för att orka med studierna och att tillfriskna från min depression. Jag har erkänt min depression och även om jag ännu inte hittat rätt behandling så är arbetet igång. Jag har orkat stå på mig och bytt läkare då den förra inte kunde hjälpa mig. Jag har bokat in en serie samtalsterapi under hösten. Jag har tagit initiativ till kontakt med de vänner som gör mig gott och valt bort alla som inte tillför mig något. Alkohol har inte längre någon central roll i mitt liv och jag har hittat var mitt riskbruk uppstår. Det har varit en självmedicinering under många år, från och till, när min depression har slagit till. Nu har jag fått insikt i det och nu har jag inget behov att dölja den längre. Naturligtvis har jag en lång väg att varandra men inser att det är själva livet.
Igår lånade jag en hund av en bekant och var ute med honom 1,5 timme. Det är en lite äldre och väldigt stillsam hund som gillar att sitta och studera människor och hundar som går förbi. Han och jag promenerade först i sakta mak och satte oss sedan och betraktade, människor, hundar och framförallt fåglar…han ”backade upp” intill mig och jag klappade/kliade honom där han önskade. Efter en timme gick vi hem och jag lämnade tillbaka honom till sin ägare. Efter detta har jag känt mig helt annorlunda. Lugn, harmonisk och kanske till och med lycklig, Hoppas att hunden känner det samma. Jag ska be att få låna honom igen om en vecka.
Dags att bli klar för jobb! Det känns pirrigt.

@Nykter2021 skrev:"Som det varit sista veckan har jag haft för mycket tid att tänka så jag satte igång med att planera ett renoveringsprojekt. Det har jag nu stoppat då jag inser att jag går in i gamla hjulspår med mina projekt som sedan blir övermäktiga och så är den negativa spiralen av tvång tillbaka. "
Det där tror jag är så vanligt härinne. Att vi när vi blir piggare drar igång något och sen inte riktigt orkar färdigställa. Bra insikt att dra i bromsen.
Minns du att jag skrev om D-vitamin tidigare? Du kanske ska testa något sånt tillskott nu när du börjar bli deppig igen. Det är ju giftigt i för höga halter, men min sambo blir verkligen bättre av det när hen får sina årstidsbundna depressioner. Ja, jag tror ju inte att det är nån mirakelkur såklart, men funkar det ens litegrann så är det kanske bra.
I övrigt tror jag du gör helt rätt som jobbar med livet och slutar att jobba mot dig själv. Tänker att din hundupplevelse var väldigt nyttig. Det är svårt att stanna upp och hunden bröt kanske en del tankar när han pockade på uppmärksamhet.

@Sisyfos God morgon!
Nu har vi möblerat om så att alla får plats med skolarbete och jobb och så får det duga så! Du har rätt att det är nog återkommande här inne. Att ständigt skapa arbete när man egentligen borde koppla av. Inte helt lätt.

Jag har med mig tanken på D-vitamin så jag ska ta upp det med min läkare nästa vecka. Ska försöka ”kräva” blodprover så att vi kan utesluta sköldkörtelrubbningar mm och då kanske även se hur D-vitamin ser ut. Mina tarmar har alltid varit känsliga och jag har läst lite här och där nu och ska verkligen försöka få läkaren att engagera sig. Min förra läkare verkade trivas med det löpande bandet och var ganska hastig trots att hon var AT-läkare.

Och ja, hunden ska jag träffa igen. Jag är uppvuxen med hund och har sedan varit medhjälpare på en kennel under många år (nu pratar vi 2000-tal) och har avstått hund eftersom jag rest i jobbet. Tänker att det snart blir en hund klar till mig för adoption när alla ska tillbaka till kontoret. Ett och annat hundköp var nog inte riktigt genomtänkt under pandemin…jag ska aldrig tillbaka till kontoret igen mer än högst på 50% så det börjar bli möjligt…dessutom har jag hittat en person som kan tänka sig vara extra matte om jag slår till. Tiden får utvisa.

Tack för ditt inlägg och Ha en fin dag!!

En hel förmiddag har gått åt att se på Greys Anatomy. Egentligen samma sak som att stirra på väggen.
Efter att jag att jag satt ut mina antidepressiva kom en dag då det kändes som om en strömbrytare slogs på inom mig och tungsintheten är tillbaka med full kraft. Jag var hos min nya terapeut igår och det tog så hårt att jag är som i en dimma. Jag har inte druckit någon alkohol och jag kan bara konstatera att jag mår inte ett dugg bättre för det, kraften av min nedstämdhet är den samma fast utan tillfällig lindring. Så tillbaka till läkaren nästa vecka för att sätta in antidepressiva igen och 5 samtal hos terapeuten inbokade. Har börjar jobba och det går bra - det är på 50% och hemifrån. Hade säkert varit bättre för mig att vara tvungen att ta mig samman, snygga till mig och åka till kontoret. Om så bara för att se andra människor.
Jag ska börja skriva fysisk dagbok i min terapi och det får räcka en tid framåt. Detta är inte rätt forum för mig just nu så jag kommer inte att gå in här varje dag.

Stort lycka till alla ni som kämpar!

Lider verkligen med dig. Den depression du känner just nu kan vara ett symtom på utsättning av medicinen. Jag har samma erfarenheter från att ha försökt trappa ut Venlafaxin flera gånger tidigare. Depressionen kommer tillbaka nästan direkt. Så jag har ätit venlafaxin sen 2007. Vågar inte sluta. Men nu när jag är nykter så trappar jag ut yttepyttesakta. Totalt tar det 1,5 år att nolla. Jag minskar med 1/2 tablett per vecka och månad.

Kram 🐘

Hej,
Försökte läsa lite tillbaka i din tråd men hittade inte varför det blev att du slutade med de antidepressiva? Du har börjat jobba på 50% men det är för att du skulle studera upptill om jag förstod det rätt?
Jag var sjukskriven 50% under ett par månader för ca 2 år sedan när min alkoholbägare rann över, milt sagt och jag tillslut fick hjälp i vården. Den tiden blev avgörande för min förbättringsresa. Jag använde tiden själv hemma till att försöka hitta en inre frid. Jag började bygga lite små fasta morgonrutiner som gjorde att jag startade igång dagen. Bädda sängen, klä på mig, plocka lite omkring mig för att ha ordning i omgivningen, äta frukost. Lagade lunch till mig själv, jag har tyckt om matlagning. Där emellan läste jag lite böcker, om bl.a ångest, tips på övningar m.m.
Mycket kan bli väldigt rofyllt om man kan försöka fokusera på att vara här och nu i det man gör utan att bli störd, det jobbigaste är väl att man alltid kan bli störd av sina tankar, men lite mindfullness-tänk kan fungera bra, notera att en tanke kommer och försök visualisera att du släpper den vidare ut i luften utan att reflektera över den. Sen gå tillbaka till det man gör.

Varför tänker du att forumet inte är rätt? Är det för att du tänker att alkoholen inte är den centrala orsaken till ditt mående nu? Eller för att du inte är nykter? Fortsätt skriva om du känner för det, alkohol är väl vår gemensamma nämnare men för mig och många lika mycket en dagbok om allt mellan himmel och jord.

Fin stund den där med hunden, tänkte att det var som en lite meditativ stund för dig, någon som fanns vid din sida, utan att döma eller kräva något. Ni satt där och tittade på omvärlden och det kändes som du njöt en stund av att bara vara.

@Nykter2021 Hej! Det låter jobbigt.❤️ Jag gillar att läsa din inlägg för du jobbar verkligen hårt för att hålla ett kontrollerat drickande, och tänker dig noga för så det inte riskerar att bli värre. Det måste man nog göra resten av livet, för slappnar man av blir det nog lätt att man dricker fast man egentligen inte vill, eller att det blir mer än vad man har tänkt sig. Jag har tänkt flera gånger varför du inte avstår alkoholen helt och hållet eftersom du har problem med depression. Alkohol tillför ju aldrig något positivt när det gäller sådant. Då hade du ju i alla fall haft en sak mindre att tänka på.

Du gör ju självklart som du vill och jag hoppas du får må riktigt bra snart. För det är ju det som är huvudsaken oavsett.

Kram

@Nykter2021 💚

Så tråkigt att du börjar känna av depressionen igen!😟
Jag är ju inte rätt person att råda vad gäller mediciner. Bättre att du lyssnar på de som har bra erfarenhet och blivit hjälpta.
Viktigast är att du har regelbundna samtal med din terapeut och läkare när du äter medicin.
Och att du inte tar på dig för mycket arbete. Stress kan ju framkalla en djupare depression!
Var rädd om dig kära Nykter 2021!💗
Du hör av dig när du känner lust för det😊
Stor lycka till kram! 🍀🤗🧡

@Nykter2021 Jag har följt din resa med intresse. Du har lämnat ett värdefullt avtryck här på forumet.
Kanske kan det bli än mer en resa inåt om du nu skriver dagbok bara för dig själv och tar upp det i terapin.
Du har orden, du kan uttrycka dig väl verbalt.
Klarar du också att möta negativa känslor? Eller att stå ut med dom?
Med värme / Vitsippan

Ja, hoppas du får en läkare som lyssnar. Jag tror inte att nedstämdhet på det sättet som du beskriver är ett normaltillstånd. Det är svårt att ta sig ur och jag förstår känslan du har när du har tittat på Grey en hel dag. Har inga direkta toppenerfarenheter av läkare, men stå på dig. Det finns hjälp att få, det är jag säker på. Det gäller att hitta rätt.

Hej, hur har du det? Hoppas du mår lite bättre... Hur ser livet i övrigt ut, kan det finnas omständigheter som påverkar humöret? Har du tid för vila, återhämtning när du jobbar?