Usch! Tänk vilken oro du har så ofta. Gå in där på akuten och säg ”vad var det jag sa, era blindstyren”. Såklart ska du inte göra det, men du har stor kunskap om din son som de behöver lyssna på.
Hoppas han mår bättre snart!

Kaffetanten88

Vi har fått komma hem igen. I förrgår faktiskt. Sonen mår mycket bättre nu. Lite hosta kvar bara. Jag är lite slutkörd dock. Mentalt. Sova på sjukhus är inte det lättaste. Sen all oro på det. Har massvis med ångest och är trött.

Snart ska vi flytta så måste egentligen packa och städa inför visningar. En är imorgon så ska försöka mig på ett ryck idag. Jag har inte orken men måste ju.

Så ser livet ut just nu. ❤️

Styrkekramar i massor till dig du tappra människa ❤️ Du har en speciell plats i mitt hjärta eftersom igenkänningen är enorm. Min yngsta dotter föddes svårt sjuk och handikappad - och shit vad jag har fått strida för den ungen. Ibland går man på reserver som man inte tror att man har. Nu har hon fyllt 22 år och har flyttat till egen lägenhet på ett LSS-boende och det känns som jag har oceaner av tid över. En sak har hon verkligen lärt mig och det är att glädjas åt varje ljusglimt i en tillvaro som ibland är överjävlig. Ljusglimtarna finns och man mår bättre om man lyckas fokusera på dem och verkligen glädjas.

Kram 🐘

Kaffetanten88

Tack. Ja jag behöver bli bättre på att se ljusglimtar. Jag grottar ner mig i allt dåligt och får katastrof tankar. Vet att en del är min diagnos. Men även att jag måste lära om mig att bli mer positiv. Jag tycker om mig själv när jag är i maniska perioder. Då är jag glad och positiv. Ångesten är nästan borta och jag är rolig. Men sån är jag oftast bara korta perioder. Mitt vanliga tillstånd verkar vara dystert. Jag är inte lika låg som förr och jag fungerar i vardagen nu. Men det är inte bra. Något är fortfarande fel.

Idag har jag möte med min terapeut iaf då brukar jag bli på bättre humör.

Hej,
Jag har en dotter som varit mycket deprimerad genom åren. En del av det vi pratade mycket om då var att hitta sätt att gilla ”hela” sig själv, acceptera sig själv, hela rasket. Vi är så snabba på att bedöma vad som är positiva egenskaper (glad pigg rolig). Men genetisk klarar sig gruppen bäst om olika finns. Alltså redan på savannen. Nu förstår jag att det inte hjälper just idag. Men jag funderar på det som vi brukade öva på, att inte värdera sig som bra/dålig/utan att öva på bara ÄR. Se på sig själv med en snäll blick. Förkasta ord som dålig - om sig själv, ersätta med trött eller ledsen. Glad eller utvilad. Att ta bort de ständiga värderingarna för det minns jag att hon liksom hakade upp sig på. Jag älskar ju henne som den komplexa helhet hon är. Och önskar så att det gick att programmera om bara lite grann, när de där tankarna nästlar sig in. Kram 🥰

Kaffetanten88

Önskar så att gilla knappen fanns kvar @Se klart. ❤️ Ja jag jobbar på det med. Med terapeuten hjälp jobbar jag på att se sannolikheten i mina påståenden. Om jag ältar att jag är en dålig mamma tex. ”Vilket händer allt för ofta” så försöker jag tänka hur troligt är det. Är det bara tankar osv. ❤️

Kaffetanten88

Svårt att förklara i text men vi jobbar mycket med att jag ska ändra mitt tankemönster också. Jag och terapeuten. Det går bara långsamt. ❤️

@Kaffetanten88 Bra att du med hjälp av en terapeut får lära dig att tänka annorlunda. Man kan tänka sig riktigt sjuk 😢 Jag kan tipsa om Närvaropodden, allra helst avsnittet om Metatänkande, nummer 83.

Kram 🐘

Kaffetanten88

Ska kolla in det @Andrahalvlek ❤️

Vi hade ett bra samtal igår jag och terapeuten där vi pratade om vad som är ”normalt”. Jag har varit ganska stabil ett tag men känner mig lite låg. Allt känns lite tråkigt. Han sa att det kan vara normalläge bara att man måste måla sin vardag själv. Inte vänta på att det ska bli roligt liksom. Jag är van att få mina kickar av manier och känslostormar och nu får jag inte det. Därför känns allt lite grått och tråkigt. Det var intressant att prata om. ❤️

Ja, avsnittet Metatänksnde är väldigt bra.
Måste ge er små ❤️💜💕 Se klart och AndraHalvlek för era alltid så kloka och medkännande inlägg. Tänker att det är så viktigt att ni som har egna erfarenheter delar med er.
Och Kaffetanten du är bara så bra! Bara de där små små insikterna om hur man fungerar är en början och du har ju helt klart begränsat med tid att ägna dig åt dig själv. Lycka till med flytten nu! Det blir bra.

Kaffetanten88

Det jag önskar det fanns ett riktigt botemedel mot är ångesten. För den är ju kvar. Men jag vet ju att jag måste lära mig hantera den för att den ska bli bättre. Jag fattar nog fortfarande inte hur. Jag andas, jag distraherar, jag tränar, jag äter rätt. Men ångesten är kvar. Jag är bara ångestfri när jag är i mani. Men det är ju inte hållbart. Även om jag var i hypomani i 3 mån förut. Det var en skön period. Glad, sprallig och ångestfri. Men det är ju som att vara hög och det är inte bra. Man kan krascha rejält efter. Jag har så mycket mediciner så jag landade nog bara i normalläge men det kändes tråkigt vilket inte var så konstigt kanske. Efter en period som den. Sen har jag haft korta 2 dagars perioder med mani efter det. Dipparna är kortare. Det är mer om jag och sambon bråkar. Då kan jag dippa rejält och hamna i det där hålet men kommer snabbt upp när bråket är över. Där av är jag relativt stabil nu. Men ångesten…om man bara slapp den så skulle livet vara så mycket lättare. ❤️

Kaffetanten88

På sjukhuset med sonen hade jag ångest men dippade inte faktiskt. Jag höll mig stark. Jag var ju tvungen. Var ju bara jag som var där för sonen. Hans pappa kom inte ens på besök. En vecka låg vi där och hans pappa ringde 2 gånger bara. Jag hade åkt dit. Sagt att jag tar hälften av tiden osv. Men jag vet ju att hans pappa inte ställer upp som pappa på riktigt längre.

I november ska sonens pappa gifta om sig och han vill inte ha med sonen för det blir för mycket jobb. Fan va ont det gör i mitt hjärta. ❤️

För oss gör det ont, men sonen vet inget annat, så det värker mer i oss. Just det kan du tyvärr inte göra något åt heller. Så himla trist att du ska stå ensam i det här.
Önskar dig lugn och styrka!

Kaffetanten88

Tack @Sisyfos ❤️ Jag har iaf min sambo. Han börjar smått ta mer och mer ansvar. Han går nu hos samma terapeut som jag och vi har gemensamma möten. Det hjälper mycket. Terapeuten vill ha ett schema där sambon varannan kväll tar sonen en timme så jag får lugn och ro. Sånna saker händer faktiskt nu. Livet blir långsamt lite bättre och lättare. Terapeuten hjälper något otroligt mycket. ❤️

Så bra det låter! Och med anledning av det du skrev i min tråd, om jag får ge dig ett råd tycker jag att du ska låta bli alkohol helt tills du mår bra. Det är alldeles för lätt att lura sig själv att det är ok med ett glas. Det funkar till en början, men om man använder det för att må bättre så funkar det för det ändamålet kortsiktigt, sen får man kanske ångestpåslag av alkoholen, dricker på det och så är cirkusen igång. Få ordning på ditt mående innan du ens tänker tanken tycker jag. Det lät inte kul det liv du hade med alkohol inblandat.

Kaffetanten88

Du har nog rätt@Sisyfos ❤️ Jag har precis börjat bli stabil. Dumt att förstöra något något nu. Fortsätta jobba framåt istället. Sen får vi se längre fram.

Nästa helg ska jag på min första nyktra kryssning i vuxen ålder. Det blir en upplevelse. Det är temakryssning. Så är en grej av det hela. Ska bli himla kul. Jag och sambon ska åka och vi har lyxhytt. Jäkligt skönt om folk blir fulla och jobbiga. Bara att lägga sig och se på tv. ☺️🌺