Har sedan september förra året varit mer eller mindre övertygad om att jag både vill och bör lägga ner det här med alkohol. Klipper med alkoholbeteendet då och då i en vecka eller två, och upplever då i överlag en påtaglig lättnad och förnöjsamhet, men är sedan förbluffande snabb på att ”tacka ja till mig själv” när jag plötsligt bjuder in mig själv till att börja om igen?! Och då håller jag igång var och varannan dag igen en stund. Blir galen på detta!!

Har läst i det närmaste alla trådar i detta forum och igenkänning med många är naturligtvis enorm. Är brutalt avundsjuk på (och imponerad av) er som håller över tid och grunnar på vad som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er...? Hur i h-vete kan jag låta mig själv dricka igen, lite hastigt och lustigt, när jag några dagar/några veckor innan är så sagolikt säker (gång på gång) på att det fan räcker nu! Det är inte inte värt det! Alls!!

Både mängd och frekvens är oroväckande och osunt, även om själva dryckestillfällena inte medför några direkt negativa upplevelser eller tokigheter. Slutar dricka ”i tid” (men har då eg druckit för mkt), gör inga märkliga eller oöverlagda handlingar och har aldrig typ somnat i soffan eller lagt mig utan att tvätta mig o borsta tänderna. Men dagen efter - skjut mig stenhårt alltså... Så vidrigt... Ångest och ofattbart dåligt mående på alla fronter. Om jag har druckit tex tors-lör (aldrig dagtid), blir det en ackumulerad vansinnes-baksmälla/abstinenskänsla som jag hatar och inte kan stå ut med!

Mitt liv är ganska intensivt och jag vet att jag oftast ”bjuder in mig själv till dryckestillfällen” när jag är lite överbelastad och samtidigt speedad och trött. Jag blir då stormglad när jag plötsligt kommer på att ”nämen nu tar vi och piffar upp den här aftonen med vin o bubbel!” ”JAPP” säger jag då DIREKT och tveklöst till mig själv utan att vara ett dugg intresserad av att identifiera något i HALT-modellen (som jag lärt mig om här 😊), eller att ”spela hela filmen”. Där och då vill jag inte hjälpa mig själv till en mental punkt där jag inte vill styra upp en festlighet, så att säga... Jag skiter då fullständigt i att jag typ några dagar/veckor innan fattat ett högst rimligt och klokt beslut att ge fan i att dricka, av den enkla anledningen att det definitivt inte är värt det.

Har som sagt läst här en längre tid och nu skriver jag mitt första inlägg, för att utforska om det kan vara medverkan här, som är en faktor som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er som finns här och som håller över tid 🙂.

Hej förresten 😊! Jag heter (inte 😅) Annabell, jag är 42 år och har ett jättebra liv med superfina relationer till barn och familj (lever utan partner), ett jobb som är givande och jag vill INTE dricka alkohol mer. 🤗

@Seklart tack ❤️!! Precis sådär är det ju… Räddast för att fortsätta dricka men också lite rädd för att sluta… För att det känns lite sådär ”overkligt” (eller väldigt ovant kanske 🤔) på nåt vis (vilket i sig också är oroväckande… 🙄). Men precis - stora och små steg, kötta, brotta, smyga… en bit i taget 💚✅🦆.

@Annabell Ett trick kan vara att i de stunderna tänka ”ja, jag får dricka men först måste jag….” Och sen hittar du på något jobbigt som du ska göra. Springa runt huset tre varv, kuta upp och ner för trappan flera gånger, stå på huvudet. Det spelar ingen roll vad det är bara det kräver en fysisk insats och distraherar dig. Äta något måste ingå också! Sug beror ofta på lågt blodsocker. Nödproviant i form av nötter och bars i bilen och handväskan är ett annat tips.

Kram 🐘

Halloj CeciliaB och tack för hälsning i min tråd 🤗!

Ja, exakt som du säger Andrahalvlek… Gud vad jag måste bli bättre på just det där… För jag har testat! Och vet att det funkar, bara jag lyckas fånga mig själv och min lite mer disciplinerade sida i tid…

Alltså jag dog av skratt, Se klart, åt de rörliga bilder som spelades upp i mitt huvud när jag tänkte på andföreningens nya 12-stegs-moves 😂🤩😍! Lägger till en enkel spikrak rygg till programmet idag 😆✅🦆

@annabell hur är läget och hur var din helg? såg att myrorna (butiken alltså) på min gata hade tema ”and” idag, skolplanscher, böcker och porslin! Var inte långt ifrån att jag gick in och köpte lite and-merch. Tänkte på dig! Kram 🥰

@Annabell, trägen vinner. Jag hör till de som inte haft en spikrak väg in i nykterheten och jag kan känna igen mig i att känna sig som du skriver: @Annabell skrev:tappar tron på mig själv och känner mig ”oärlig” i skrivandet 😞. Som en grandios jäkel som strösslar stora ord som jag sen bara lättvindigt struntar i”
Jag brukar säga att jag är teoretiskt klok. Praktiken kan se sämre ut. Men jag är helt säker på att ambitionen att inte dricka har gjort att jag i princip har slutat idag och att jag inte fastnat ordentligt sen jag först bestämde mig för att sluta. Sätt dig bekvämt som SeKlart skriver, analysera varför du dricker och fortsätt med din ambition att sluta. Varje nykter dag räknas och det finns olika vägar in i nykterheten.

Efter att mest ha kryssat (❌) mig fram en tid igen känns nu relationen till alkoholen mer skrämmande än nånsin. För nu är det som att jag inte låter bli fastän jag verkligen inte vill dricka. Tidigare har det mer handlat om att jag ”slår om” i tänket och börjar ”äsch:a” att vilja avstå och istället romantiserar drickandet. Har inte hamnat i min vanliga ”drick obekymrat under en tid och dunderkrascha i ångest plötsligt en dag och starta en ny nykter period”. Istället har jag druckit bekymrat och inte stora mängder per afton (därför ingen dunderkrasch) - men varje dag nu i tio dagar i sträck (innan det, sedan jag skrev sist, har det varvats lite ❌✅). Jobbar på med glatt humör som vanligt på dagarna, men börjar känna mig helt slut, yr och livrädd inuti. Den inre oron, spattigheten och rädslan, släcker jag ner vid kl 16 med lite alkohol… Och det sjuka är ju att den inre oron är ENBART orsakad av alkohol… 🙄. När jag analyserar varför jag dricker så är svaret 1. Jag har ett beroende 2. När jag varit nykter en liten tid, blundar jag för detta och vill bara ”gå på känsla”. Och då fastnar jag i alkoholspiralen igen, pga 1.

Jag mår alltså inte katastrofdåligt idag på det där viset då man har ”aldrig mer, din dumma jävel”-känslan att ta avstamp i. Men idag måste jag bryta detta. Idag måste jag stå ut med inre oron, rastlösheten och lilla rädslan. Hela dagen. När jag klarat det, har jag chansen imorgon att välja att inte bjuda in dem (oron, rastlösheten och lilla rädslan) igen…

Tack snälla Se klart och Sisyfos för era inlägg ❤️! Jag måste tro att det finns flera vägar fram till där den riktiga nykterheten börjar och att jag hittar en av dem! 🦆❄️

Godmorgon@Annabell ⛄🌨️❄️

Att "slarvdricka" är vad jag kallar det du gör, alltså dricker lite hipp som happ. Dricker utan att tänka på det så mycket eftersom man aldrig dricker sig så berusad. Känner igen mig då jag har hamnat där så många gånger själv...🙄
Så vad du behöver göra är en riktig mental omstart och göra/planera nykterheten som ett projekt framöver. Där du har strategier och ersättningar för suget när det kommer.
Jag upplever dig som en person som har mycket vilja och go och tror absolut du kan nå ditt mål om att bryta beroendet.💪👍😊

Lycka till!🍀🦆
Kram 💙❄️💙
PS. När jag ser änder på mina promenader, vem tror du jag tänker på då?😅

Godmorgon FinaLisa 💖❄️🕯! Och tack för pepp och råd 🙏❤️. Du har rätt i att en redig omstart krävs… Jag är ganska så bra på att omstarta faktiskt 🚀 - problemet är bara att jag är ganska bra på att omstarta ”åt andra hållet” också efter en (för) liten tid…💥. ”Varför är det så?? Hur f..n är det möjligt??” gnäller jag i mitt eget huvud… Jag tror att jag (via inspel från er här i tråden) har börjat nysta mer och på nya sätt i dessa frågor och syna mina hittillsvarande strategier för att justera dem. Ibland tänker man ju ”men jag har ju försökt med ALLT, tänkt ALLT, gjort ALLT (till och med blivit and inombords 🦆!)” och då blir man rädd… att det inte ska gå. Att ingenting kommer att förändras. Att om tre,elva dagar står jag där och ”äsch:ar” problemet igen 😔. Men det är klart att det måste gå! Tredje ✅ blir det idag iaf 🌟😊. Världens finaste vinterdag och julmarknad ❄️❤️🤸‍♀️!

@Annabell Grattis till tredje ✅ i rad! 🥳🥳🥳 Jag tror som @finalisa att du måste gå all in på nykterheten ett bra tag. Vi beroendepersonligheter är ju lite all in på det mesta vi gör. Det funkar inte att göra saker halvdant, lite slarvigt.

Plus att vi måste hjärntvätta oss själva om vi vill ha en varaktig förändring. Du kan med viljestyrka vara nykter några veckor, men för att lyckas bibehålla nykterheten över tid måste man påverka det undermedvetna. Det är där vanor och ryggmärgsreflexer bor. Och det enda sättet att påverka det undermedvetna är att råplugga nyktra fakta och jobba stenhårt på att etablera nya nyktra vanor. Så tror jag. Det har funkat för mig i alla fall. 664 nyktra dagar i rad ✅

Och det blir lättare med tiden. Man går stegvis från ”får inte dricka” till ”bör inte dricka” till ”vill inte dricka” och slutligen till ”slipper dricka”. Stegvis identifierar man sig som en person som inte dricker alkohol. Jag vägrar ens att dricka glögg med 2 procent alkohol. Min gräns är 0,5 procent, dvs ”alkoholfritt”. För mig har det blivit en princip - och jag är ruggigt principfast när jag väl har förankrat principen ordentligt.

Ta rygg på ditt forum-nick-djur och börja vandra! 🦆 En dag i taget blir många till slut.

Kram 🐘

Godmorgon @annabell
jag ska också straxt på julmarknad/ kul att gå ihop!
jag fiskar efter en som vanligt lite småflunmig tanke som jag tänkte igår när jag läste ditt inlägg i taxi påväg till mitt hotell.
Att det ju är ett mått av tråkighet i att LEVA som liksom bara är… tråkig.
Vare sig nykter eller glad-full. Ibland (nu tänker jag utifrån två års läsande här) upplever jag att människor kan tycka; aha det var såhär att vara nykter- skönt men när kommer det roliga? Jag orkar inte vänta länge till…
Det brukar jag tänka på som beställnings-levare, jag har såna på jobbet också; aha- vi ska förändra såhär (för att vår LEDNING har bestämt det)
Men det känns ju mest jobbigt och när kommer det roliga?
Det som händer då är att man tappar fart i organisation och förändring. För att förändringsarbetet ska bli bra måste ALLA vara med och vilja- hårt. Den farten- ja det är ju den som förändrar livet. Jobbet. Att kliva i- dyka ner- att känna på riktigt att oavsett hur det blir- det vet jag inte än- så ska det här göras. Nu gör vi det! Jag är med.
Ibland känns både liv och nykterhet som en jädra stor pizza- var börjar man liksom?
Jag tror på att bara göra. Knapra sig igenom den knapriga kanten där man står just nu.
Jag har inga råd för ja, du vet att jobbet ska liksom göras av var och en.
Kanske ett; skippa att tänka på om du druckit mycket eller lite eller ”helt normalt ändå” fokusera på att ta en tid nykter.
Bestäm 3 månader. Sen får du se?
Härligt att se dig här, även om jag som Fina Lisa tänker på dig under promenader med inslag av and. Kram annabell, du fixar detta. Helt säker. 💕

Varma stora tack Andra Halvlek och Se klart 💖💖. Jag tar med mig det ni båda skriver.

* Det här med att ”göra!” och bara fortsätta göra det (för nu ska det göras) utan särskilda förväntningar och oavsett hur det känns för dagen/stunden (för det varierar ju!) och ha förtroende för betydelsen av den tid som då går (förutsatt att den är tillräckligt lång - tex tre månader). Det kan jag klara - den typen av strävsamhet har jag faktiskt ändå i mig!

* Och när jag skrev tidigare att det ibland känns som att man testat ALLT, så har jag faktiskt inte testat din fakta-metod Andra halvlek, inte på djupet (jag har läst en hel del, men mer ba ”okej - nu har jag lärt mig det där, lets move on”) och inte medvetet impregnerat mitt undermedvetna med fakta, så att säga… Det kan jag också klara - den typen av pluggo är jag ju 😊!

Håller med till 💯 om att dricker jag lite - så vill jag (och dricker jag) mer och igen. Har oändligt många empiriska försök bakom mig som belägger det 😅. Och det är ingen som helst mening i att försöka dividera om det i själva verket är ”normalt” - det är det inte och jag mår skitdåligt av det!

Nu ska jag vanka ut i vintervärlden, lite förtröstansfull inombords. Jag kan klara det här! 🦆😊❤️❄️

Hej alla! Helt ny här och blir alldeles varm av att läsa era inlägg. Jag känner igen mig i så mycket och det är otroligt stärkande på något konstigt sätt att veta att fler har det preciiis som jag.

För att sammanfatta anledningen till att jag är här: mitt drickande är problematiskt och jag har testat vita veckor, bara ta ”ett” glas och hitta på anledningar att dricka. Var osäker på om jag ville dra ner på eller sluta helt, men med era inlägg könner jag allt starkare att NOLL är mitt mål. Kommer aldrig funka med att dricka lagom och ibland..

Min stora undran är hur man gör i alla dessa sociala sammanhang där det dricks? Har ni berättat för vänner att ni vill sluta? Stöttar dem? Vi är många, både tjejgäng och familjer som ses regelbundet och det ”hör liksom till” med bubbel, men nu vill jag inte mer. Jag vill heller inte att andra ska sluta för min skull, men blir man inte sugen? Det är ju så härligt med ett glas bubbel, vardagslyx har jag inbillat mig, men ser ju själv när jag skriver hur dumt det är när jag vet hur dåligt man mår efteråt.

Ja, många tankar och oro över det mesta, ber om ursäkt för svammel 🤪B men jag tänker att denna grupp kan bli avgörande för om jag kommer klara detta eller inte.

Jag tycker att det är väldigt intressant att läsa alla reflektioner här i forumet. Just nu pågår ett meningsutbyte som började i miss lyckads tråd, som jag hittar massor av användbart i (från flera användare). Jag hör till falangen som helt sonika menar att jag dricker för att jag successivt har passerat gränser och tillslut hamnat i ett beroende som inte går att reglera. Jag dricker för att jag dricker - typ… Jag kan visserligen se många förklarande omständigheter/orsaker som ledde fram till att jag till slut druckit mig förbi lite för många gränser. Men det spelar egentligen ingen roll nu. Att se det komplexa i saker och ting har jag sällan problem med. Men att nu ägna mig åt att kika bakåt, på den - såklart komplexa - orsaksbilden som tog mig hit, är en sämre investering än att försöka identifiera vägen fram. Även om jag tänker att också den, på sätt och vis är enkel - jag slutar göda mitt beroende, dvs jag dricker inte, punkt, så förstår jag ju att det kan finnas en del att vinna på att utgå ifrån att detta är skitsvårt och komplext (en ganska lång tid iaf)

Att tidigt och kontinuerligt identifiera triggers och jobba preventivt tror jag också är viktigt. Men det är, i min mening, skillnad på triggers och orsak. Drickandet orsakas av beroendet. Det är att välja en ide/ösning man vid det här laget de facto VET att man mår dåligt av. Utan beroendet skulle man ju givetvis välja nåt annat - som man inte på förhand vet suger livet ur en och som man alltid ångrar. Så det är beroendet man måste kämpa för att släcka och sen aldrig väcka. Och DÄR - i att parera triggers på vägen framåt - tror jag att det krävs olika strategier för olika personer, beroende på vilka egenskaper, styrkor och svagheter var och en sitter med i utgångsläget.

Nu när jag har ett beroende att deala med, så gäller - i min värld (inte allas!) - att aldrig dricka. Det här med ”att aldrig ta första glaset” och ”du och ingen annan häller alkohol i munnen på dig”, är enkla sanningar. Jag tror att vi alla här - i allra högsta grad de som gjort den här resan (och skriver så här) - fattar och vet att det där - det är det inget enkelt med i början. Men till syvende och sist är det ju faktiskt där det avgörs och ibland är det ju skönt att ”hoppa över” det komplexa tänkandet om alltings svårighet och bara hänga fast i en sådan enkel mening: oavsett vad, så tar du inte glas-helvetet idag. Check på den ✅😀!

För att jag ska fixa det här (i mitt fall) krävs nog en kombo av att göra det enkelt och att göra det så skitsvårt som det faktiskt är. Jag är glad och stolt över de som är mina största styrkor som person, men de flesta av dem är ingenting man vill hänga i granen i den här typen av fight tyvärr… 😅. Jag måste sy ihop nåt av mina näst största styrkor istället 😄💪🏼 - och fokusera en del på att bädda runt mina svagheter. Som jag skrev igår ⬆️: jag har en strävsamhet/slitstarkhet i mig som kan bli andvändbar och jag är ett oerhört pluggo, vilket talar för att faktametoden kan bli ett bra verktyg för mig 😊. Sen måste jag plocka fram och låta min inre and 🦆 frodas, när det gäller att bädda runt svagheterna😌.

Glad andra advent 🕯🕯 och tack till ALLA som skriver här i forumet ❤️. Så himla värdefullt!! 🌟🦆

@Tjej82 Jag tror att många kommer till samma insikt som du, men att det tar olika lång tid. Jag själv tampades med det i många år.

Först tänkte jag att det bästa är om du skapar dig en egen tråd. Under Forum kan du välja en kategori som passar dig. Kanske "Förändra sitt drickande" och undergruppen "Vara alkoholfri" hade passat dig? Du får känna efter lite. Där klickar du sedan på +Skapa nytt diskussionsämne. Jag tänker att tråden kan du sedan använda att skriva om ditt förändringsarbete. Det har hjälpt många, inklusive mig själv att göra det.

Hur man gör i sociala sammanhang när det dricks är väldigt individuellt tror jag så jag kan kanske bara svara för mig själ. Med Covid har det varit mycket färre sociala sammanhang när jag varit mitt i mitt förändringsarbete så jag hade väl nästan inga sådana i början. Men när de väl började dyka upp så hade det flutit på ganska naturligt för mig. Jag har väl upptäckt att för mig var den främsta tjusningen med öl, vin och bubbel effekten. Jag var på julbord för en vecka sedan med jobbet t.ex. och där drack jag alkholfri öl till och det var inga bekymmer med det eller något som var konstigt. Jag får en fråga lite då och då och kanske i början kan man vara lite känslig att säga som det är att man inte dricker för att man mår så mycket bättre av att inte göra det och då kanske man kan ha något att skylla på som att man behöver köra eller något om man mår bättre av det.

Men börja med att starta din egen tråd och läs runt lite i andra. Jag tror inte att @Annabell har något emot att vi lånar hennes tråd något just nu. Kanske har du något gemensamt med just henne? Ofta kan man känna stöd i att läsa om andra människor som vi kan känna igen oss i. Testa gärna också programmet här.

Men hej @Tjej82! Jag såg inte ditt inlägg (för jag höll visst på med vääärldens längsta text 😅⬆️). Välkommen hit 🤗! Jag tänker som du - det är NOLL som måste gälla för mig. Jag har kämpat på ett tag och halkat hit och dit, men har enorm hjälp och nytta av att läsa och skriva här i forumet 😊. Ditt inlägg ligger nu i en tråd som jag har startat. Om du vill, så startar du en egen tråd, så följer vi dig och din resa där 😊! Annars får du såklart hänga här i ”min” tråd och skriva om du hellre vill det.

Mycket bra gjort av dig att landa i att vilja ta tag i drickandet och att ha börjat skriva här 💪🏼🌟. Kram!