Kom igen nu!

Har sedan september förra året varit mer eller mindre övertygad om att jag både vill och bör lägga ner det här med alkohol. Klipper med alkoholbeteendet då och då i en vecka eller två, och upplever då i överlag en påtaglig lättnad och förnöjsamhet, men är sedan förbluffande snabb på att ”tacka ja till mig själv” när jag plötsligt bjuder in mig själv till att börja om igen?! Och då håller jag igång var och varannan dag igen en stund. Blir galen på detta!!

Har läst i det närmaste alla trådar i detta forum och igenkänning med många är naturligtvis enorm. Är brutalt avundsjuk på (och imponerad av) er som håller över tid och grunnar på vad som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er...? Hur i h-vete kan jag låta mig själv dricka igen, lite hastigt och lustigt, när jag några dagar/några veckor innan är så sagolikt säker (gång på gång) på att det fan räcker nu! Det är inte inte värt det! Alls!!

Både mängd och frekvens är oroväckande och osunt, även om själva dryckestillfällena inte medför några direkt negativa upplevelser eller tokigheter. Slutar dricka ”i tid” (men har då eg druckit för mkt), gör inga märkliga eller oöverlagda handlingar och har aldrig typ somnat i soffan eller lagt mig utan att tvätta mig o borsta tänderna. Men dagen efter - skjut mig stenhårt alltså... Så vidrigt... Ångest och ofattbart dåligt mående på alla fronter. Om jag har druckit tex tors-lör (aldrig dagtid), blir det en ackumulerad vansinnes-baksmälla/abstinenskänsla som jag hatar och inte kan stå ut med!

Mitt liv är ganska intensivt och jag vet att jag oftast ”bjuder in mig själv till dryckestillfällen” när jag är lite överbelastad och samtidigt speedad och trött. Jag blir då stormglad när jag plötsligt kommer på att ”nämen nu tar vi och piffar upp den här aftonen med vin o bubbel!” ”JAPP” säger jag då DIREKT och tveklöst till mig själv utan att vara ett dugg intresserad av att identifiera något i HALT-modellen (som jag lärt mig om här 😊), eller att ”spela hela filmen”. Där och då vill jag inte hjälpa mig själv till en mental punkt där jag inte vill styra upp en festlighet, så att säga... Jag skiter då fullständigt i att jag typ några dagar/veckor innan fattat ett högst rimligt och klokt beslut att ge fan i att dricka, av den enkla anledningen att det definitivt inte är värt det.

Har som sagt läst här en längre tid och nu skriver jag mitt första inlägg, för att utforska om det kan vara medverkan här, som är en faktor som skiljer mig och min typ av beslutsamhet från er som finns här och som håller över tid 🙂.

Hej förresten 😊! Jag heter (inte 😅) Annabell, jag är 42 år och har ett jättebra liv med superfina relationer till barn och familj (lever utan partner), ett jobb som är givande och jag vill INTE dricka alkohol mer. 🤗

Profile picture for user Se klart

Jag med 😀 ”namn som trendar 2023” kan onekligen bli en överraskning. Förskoleklass med Torn Andra Halvlek Annabell Vara Frisk Vår2022 Recacher med flera på rad vid övergångsstället och Tjatterfjanten som slav i köket- riva morötter och hänga överdragsbrallor i torkskåp.
Du är ett språkligt tomtebloss @annabell! Kram 🌱

Profile picture for user Torn

@Se klart Jag började också fundera lite på det här med alla namn här på forumet när jag läste Annabells funderingar. Tex ”TappadIgen” är ju inget någon döper sitt barn till i första taget.😂 För egen del tog jag mitt namn Torn efter de engelska betydelserna såsom ödelagd, härjad, trasig mm. Men sedan var det ju någon här som hade tolkat det såsom stadig och stabil som ett torn.Något som inte rasar i första taget. 😀 Så det få mitt namn stå för nu.

ps Annabell, jag måste erkänna att jag direkt kom att tänka på Disney när jag såg ditt namn här första gången.😅 Men det är ju perfekt. Disney får mig att minnas en massa roliga figurer som skänkt många skratt! Kalle anka tex med Knatte, Fnatte och tjatte. Den serietidningen läste jag i många år när jag var liten.😀

Kram

Profile picture for user TappadIgen

När vi ändå har namndebatten här så hoppar jag in här också.

@Torn skrev:"Tex ”TappadIgen” är ju inget någon döper sitt barn till i första taget."
:o
Varför skulle ingen göra det?

Som ni är inne på så har man kanske inte riktigt det tålamodet när man vill in på forumet att tänka igenom ett riktigt bra användarnamn, även om många har fått till det bra ändå, tycker jag och Torn kan ju t.ex. tolkas på olika sätt. Mitt namn speglar väl mycket väl den desperation jag kände för tillfället. Jag minns också att jag testade åtminstone två andra nick som var upptagna. Vi har väl varit inne på det tidigare om man skulle kunna be admin om att få byta. Nu är det ju i alla fall några som känner igen mig med det namn jag har, men jag kan ju byta till något med samma initialer, men lite mer normalt. T.ex. TexasInstruments.

Profile picture for user Se klart

@tappadigen Behåll! @torn mitt namn var min utopi😄 jag ville komma till att Se Klart om jag skulle byta till samma initialer skulle jag ta något lite roligare- Snart Klar!
Det blir man nämligen aldrig 😍

Profile picture for user Varafrisk

@annabell Man kan inte än bli glad när man läser dina inlägg😀Underbart 🥰

Jag var också ganska sjuk när jag hade Covid men nu efteråt känns det skönt att haft det.

Kryakram❤️

Profile picture for user Annabell

80 dagar ✅🌟🦆! Känner mig lite som en spillra av mitt vanliga jag nu efter coviden. Den tröttaste och mörkaste spillran jag hade i mig. När folk säger att de upplevt samma efter covid tror jag dem inte ett dugg, utan tänker att detta är något som bara hänt mig och kanske det minsann aldrig ska gå över heller och nu är det fan slut på det roliga för ALLTID och jag är trött på god mat trött på min telefon trött på att ta på mig en klänning på helgen och solen är skitdryg när den lyser så jävla hårt rätt i ögonen när man försöker köra bil 🤬…! Lite så. Dramatisk och domedags-aktig spillra det här… Men att dricka är då det sista jag tänker bjuda den här spillran på!! 🤗☀️🖤

Profile picture for user Se klart

Åh @annabell, jag är med den där lilla spillran. Kom att prata om det igår och jag berättade om min panik över den post-covida tröttheten. Tänk om det alltid ska vara såhär? Det gick över- lite i taget. Men ä väldigt utmanande och tålamodsprövande. Grattis till 80 dagar- så himla bra av dig och din squad 🦆🦆✅
Önskar en vilsam helg utan stress. Låt allt vara lite, lusten till klänning och människor är snart tillbaka! Kram 🥰

Profile picture for user Se klart

Hej
Löste i @torpets tråd men hittar inte den nu. De här träliga 80-90 dagarna. Scrollande sönder tummen tillbaka i min tråd och hittade detta inlägg straxt efter att the unicorn experiwncw skulle inträda- och hade alltså inte gjort. Minns att jag var rätt nöjd med nyktra livet/ men Livet lämnade en del att önska:
”f Kruxet är att jag inte känner så mycket sug. Jag häller iofs ut makens halvdruckna vinglas för att det känns onödigt att de står och blänger, men har inga problem med alkohol hemma. Idag åkte jag hem, ensam, från vårt sommarhus och passerade diverse restauranger, inte en människa hade vetat om jag gått in och druckit i min ensamhet. Men det skulle inte falla mig in. Köper lite glass och Coca-Cola.
Så det är inte min ”risk”. Om jag tänker på ett glas vin känner jag snarare avsmak, Däremot känner jag mig så låg, låg energi. Vaknar ok på morgonen och tänker att det dystra äntligen har släppt, men vid lunch/eftermiddag så går luften liksom ur mig.
Känner mig spänd och stressad, vet att det såklart kan ha med virus-läget att göra, men det är som om inget gör mig glad.
Funderar över det faktum att jag de senaste åren, nog druckit på alla känslor som liknar de här. Varje gång. Oro, sorg, stress. Tänker att det nya kanske är att känna sig genom livet, inte dricka sig genom det. Självklart på nåt vis men verk-li-gen inte enkelt. Jättesvårt. Outhärdligt nästan.
Känner mig otillräcklig, får dåligt samvete för sånt jag borde hunnit i helgen. Istället för att vila. Känner stress inför vardag imorgon. Känner mig otymplig i kroppen. Tycker jag ser gammal ut.
Saknar i princip alla de känslor som mina första nyktra två månader var så fyllda av; glädje i nuet. Uppskatta små saker. Pigg. Glad i kroppen. Tacksam över mitt beslut.
Jag hoppas och tror att det här kommer att gå över. Jag har koll på hormoner, relationer.
Kanske är det något gammalt bergstroll av sorg som börjar röra sig under jorden. Jag vet inte. Jag tycker jag, efter diverse terapier och annat, har hyfsat koll även på dem.
Har inget annat uppiggande att avsluta varken detta inlägg, eller dagen med. Men- nykter. Ändå”

Runt tre månader var verkligen träligt.
Känner inte något av ovanstående nu. Skulle skriva ”allt är inte kul” och det stämmer men det är verkligen aldrig tråkigt att vara nykter. Famlar aldrig längre efter ledstång, den finns liksom inombords.
Tänker mycket på er och önskar att det gick att infusera tålamod och tillit. Skratt och roligt och spännande kommer tillbaks!
Kram på er båda. 😍

Profile picture for user Friluftstok

@Se klart tack att du delar! Ni som varit med på resan länge är en väldigt bra inspiration och jag tycker det är intressant att läsa om hur olika personer upplever olika perioder. Jag är ju i den där lyckliga fasen och tycker jag är jävligt grym men bra att bli påmind om att det kan ändras och få en liten heads up om vad som kan komma runt hörnet.

Profile picture for user Annabell

Fina Seklart ❤️! Tack för ingjutande av hopp! Läste just hos Torn som beskriver hur han i början av nykterheten lyssnade på och följde de som då varit nyktra längre. Så är det verkligen med mig med 😄! Du ba ”känn tålamod och tillit - nu!” Jag ba ”sir, yes sir!!” och så söker och hittar jag lite lite tålamod och tillit i mitt inre 😊💓🦆(riktigt så snackar vi ju inte, men det blir ett roligt scenario när jag tänker på det så 😀).

Andra saker som Torn skrivit om här i dagarna har jag också tänkt på och håller med. Det här med viljan och beslutsamheten. Jag tror att alla på forumet känner igen sig i när viljan att sluta dricka (och ta hand om sig/må bra) inte är lika stark som viljan att få dricka (och må skit)… Det är ju ingen här som tror att det beror på att man är helt tappad bakom en vagn. Det är ju för att viljan är kontaminerad av beroendet (som Torn skriver) och det är därför det blir så jäkla svårt med själva ”görandet”. Det vet ju vi som finns här. Det är skillnaden mellan oss och de som aldrig varit där vi är (och därför kan säga typ ”Vadå din dummer, sluta ba drick så mycke?!”). På det viset är det fiffigt att bli en härmapa till de som kommit längre! Att ge fasiken i att tänka själv, med sin kontaminerade hjärna 😅!

En annan grej, som jag tror att jag läst om i någon tråd för länge sedan (kanske Mirabelle), är det här med att ha hel-vitt som mål (och att alla andra mål är sämre). EGENTLIGEN är ju helvitt en strategi. Inte nödvändigtvis ett mål i sig. Målet är att inte dricka för mycket eller som en galenpanna och därför må asdåligt. OM en annan strategi än helvitt fungerar (t.ex Kennie, Vinäger mfl) - men härligt!! För mig (och kanske de flesta som hamnat här på forumet?) ser jag ingen annan strategi än att inte dricka alls, för att nå målet att inte dricka så att jag mår dåligt. Jag känner mig mer ”i nuet” av min egen process när jag tänker att icke-dricka-alls är min strategi. Nä… nu börjar det bli ett sådär oskönt långt inlägg igen 🙄😆.

Kram! 💞🦆

Profile picture for user Se klart

Hm.
Nu tänkte jag en jättelång stund på det där med tålamod och tillit i sitt inre.
Jag är ju ganska gammal nu även om min 7-åring till barnbarn tycker jag nästan är ung för att han är rädd att människor ska dö, han står nästan inte ut med det.
Det är kanske där nånstans tålamodet och tilliten växer i oss. Mellan outhärdligarem kring t ex att en människa ska försvinna och dö. Till uthärdligheten?
Nästan varenda dag går de här tankarna runt i mitt inre eller i babbel med min man. De landar nästan alltid i; men vad ÄR då meningen med att bli lite smartare, få uthärdliga tankar när döden kikar in och säger inte att det är dags att sy nån jäkla kostym än (Tranströmer väl?) men att kön inte är oändligt lång.
Vad jag ville komma till.
Jag tänker att tilliten är vår tillhörighet. Tilliten är som en stor brodyrnål, dyker ner och syr ihop oss alldeles smärtfritt med stora stygn som aldrig gör ont.
På så vis hör vi ihop. Alla vi här som i första början av våra resor bara längtade bort och tillbaka till platsen där vi fick slippa så mycket bråkande i huvudet.
Tilliten binder oss, till 7-åringen, och alla däremellan. Där nålen gå igenom där hör vi ihop. Den känslan GÅR inte att känna om man är full eller bakfull varannan dag. Jag tror inte tillit till livet ens kan växa där. Och jag tror- trots att jag varje varje dag får ”bevis” på motsatsen. Att vi inte har något att välja på än att go for that. Utan den blir det: en och en dag efter varandra på rad, medan tilliten och nålens nedslag gör dagarna till min lilla stund på jorden - och den stunden ska levas.
Ett långt svar på det du ju redan skrev så koncist; känn tålamod och tillit nu!
Ps. Typiskt inlägg man hade vaknat nästa morgon och tänkt ”vsr jag full igår”
Men jag är nykter. Kram @annabell och +1 på allt annat du skrev 🦆
(Så glad när anden ligger där i ”most recently” använda. Kommer på mig själv med att vilja slänga in en gräsand här och där i vanliga livet när jag vill få lite kraft i orden!)

Profile picture for user Rehacer

@Se klart @Annabell
Jag är så innerligt glad att jag får ta del av era (& andras) tankar här på forumet! Det ger mig så mycket kött på benen av att läsa! Jag tar till mig orden, marinerar dom och tar fram dom när jag behöver vägledning på denna krokiga väg.
Tack 🙏

Profile picture for user Torn

@Annabell Tack för att du förklarar så bra! 🤗 Det är precis så jag menar. Det gäller att skilja på den friska hjärnan, och den kontaminerade hjärnan. Om jag tex skriver till någon: ”Härligt, nu har du äntligen fattat” så är det en komplimang. Alltså att den friska hjärnan har vunnit över den kontaminerade. Dock så händer det ofta att den kontaminerade hjärnan hos personen då tolkar detta som en förolämpning.😅 Dvs den kontaminerade hjärnan tror att man är elak och menar att personen är ”dum i huvudet”. Och precis som du skriver så vet ju jag vad det handlar om, eftersom min egen hjärna har varit kontaminerad, men blivit frisk.😀 Är man fast i ett missbruk så gäller det att försöka förstå detta, och inte bli upprörd. Men det är lättare sagt än gjort har jag märkt under min tid här på forumet.

Kram

Profile picture for user majsan_nu

Tack @Annabell @Se klart o @Torn för att ni har den här diskussionen så vi andra kan läsa o begrunda olika vägar o vinklar på väg mot a-fritt eller måttligt drickande... Lärorikt och tankeväckande tycker jag...
🤗 Kram på er från mig!

Profile picture for user Kennie

Ja, det där med feedback är svårt. Något som jag tänker på är att en kommentar ofta anpassas till trådägaren, men eftersom vi alla läser i varandras trådar så blir vi samtidigt alla mottagare. Och då kan det som uppfattas som peppa de av den ena upplevas förminskande av en annan. Har ingen lösning på det, men om vi alla har det med oss både när vi kommenterar och läser så kan vi kanske minska friktionen.

Profile picture for user Annabell

Det var Putins fel… Tjatterfjanten hittade på ett nytt argument: ”lägg av att ta dig själv på så stort allvar - springa omkring och vara nykterist till ingen nytta när världen går sönder. Have some fun dammit!” Så sa han. Och så drack jag. Skyllde allt på Putin och mådde inte så värst dåligt över mig själv. Reflektionsvägrade och klarade inte av att ens tänka på forumet. Sen tänkte jag lite vagt att jag nog skulle tillbaka upp på banan direkt igen. Yeah right… Var nykter några dagar, sen - vin igen. Nykter ett par dagar, vin osv… Så nu idag, ett par veckor senare, är jag tillbaka i det där tillståndet då det kittlas i armarna och vrålas i bröstkorgen 😔. Ångestångestångest. Jag visste att det skulle bli så här om jag drack en gång. Jag trodde/tror verkligen inte att det finns någon annan punkt att hamna på, än den där man var innan man slutade dricka. Alla ni som hållit i typ 60-90 dagar nu och kanske börjar halvtröttna lite på nykterheten eller börjar låta den bli lite suddigare i konturerna än tidigare - vik inte ner er, försök få till skärpan igen! Jag är så oerhört ledsen och förtvivlad över att jag valde att dricka igen - det är inte värt det och man förtjänar bättre. Det känns helt overkligt att tänka på hur livet kändes i december, januari o februari. Innan jag valde att dricka och innan Putin. Jag ville mest bara skicka den här ”varningen” till alla er som kommit så långt och gjort det så bra. Fortsätt hålla i💪🏼💞!! Och Se klart ❤️ - jag skäms (fast man inte måste det)… Törs egentligen inte skriva att jag börjar om nu, men…✅🦆💞

Profile picture for user Varafrisk

@Annabell Åh vad gott att du är här igen💕Ja jävla Putin…å allt vad som gör att man dricker igen. Men du ju här nu och du kommer komma upp på banan igen för du har gjort det förr …å jag fattar det där med skammen…men visst har vi skämts färdigt??

Har saknat dig och det är så skönt att du är här igen🤗Kram💕🌻

Profile picture for user Rehacer

@Annabell
Hej, vad bra att du är tillbaka!
Förstår att det känns onödigt och dumt så här i efterhand att du drack, men vi är bara människor. ❤️ Å där du är nu ger dig mer kött på benen att vara nykter.
Vet att det lätt kunde ha varit jag som gjort det. Som hade kunnat skylla på Putin, på livet, på tröttheten eller vad som helst bara för att kunna dricka. Å jag vet att jag precis som du lätt hamnar i samma spår som innan jag slutade. En kväll räcker inte, för jag har ju redan förstört min långa tråd med nykterhetspärlor på. Att sätta en svart kolbit bland alla blanka fina runda pärlor på halsbandet tar emot och då kan jag lika gärna sätta dit fler svarta.. Så jag förstår dig!
Men det är bara att resa sig upp, tänka att Du är superbra ändå! ❤️ Ingen är perfekt. Vi är bara människor.
Stor kram

Profile picture for user Se klart

Hej @annabell vad bra att du kollar in. Ibland känner jag mig som den ”töntiga kompisen” men det är helt okej. Skämmas är nog det största energi-slöseriet.
Vi kan hjälpa varandra att lyckas sa en chef till mig en gång, och så hade jag aldrig tidigare tänkt pga jag är inte en person som brukar tänka i termer av att lyckas.
Men här är det fullt möjligt! Du fixar dethär såklart. Vi hjälps åt 🌸🤗🎉🌱🦆🦄

Profile picture for user Annabell

Åh tack fina ni… Hjälps åt känns tryggt och bra❤️🙏.

Det var nånting som ”voltade över” i mitt huvud efter 50 dagar och som inte voltade tillbaka… Tiden då jag bara tog nykterheten dag för dag - oavsett vad, var liksom förbi kändes det som, och istället försökte jag se längre och känna att ”jag har verkligen valt ett nyktert liv”. Jag kämpade på med det men landade inte… Samtidigt visste jag ju hela tiden att alternativet (dvs att dricka) suger! Jag vet inte vad jag borde ha gjort under de 37 dagarna efter huvudvolten tills att jag struntade i nykterheten… Men jag borde inte ha slutat med dag för dag-tänket. Jag borde ha väntat med att försöka tänka större om nyktert liv, och nöjt mig med att konstatera att det liv jag iaf INTE vill ha, är det när jag mår så här. Samtidigt tänker jag att det är svårt att ”göra nykterheten” om man inte tänker att man bestämt sig en gång för alla och att spiken i kistan är for life. En sak som jag iaf lärt mig nu är att 90 dagar är kort tid i sammanhanget att sluta dricka (i mitt fall iaf)… Jag måste vara medvetet aktiv med mina kortsiktiga strategier (dvs slå ner och kliva över tjatterfjanten om/när han dyker upp, dag för dag) längre än jag trodde… Inte tro att jag klarat mig till andra sidan och stå där lite handfallen, utan fortsätta pannbensjobba. Kom igen nu gräsanden🦆!! Dag 1. ❤️

Profile picture for user vår2022

@Annabell Nya tag, du kommer att fixa det! Påt igen bara! Jag har bestämt mig en gång för alla att jag slutat för gott, och jag har insett att det är det enda vettiga och hållbara för mig och mitt liv. Tror/vet precis som du att det inte finns någon annan punkt att hamna på, än den där man var innan man slutade dricka. Jag brukar tänka på att man måste träna, praktisera på nykterhet. Som en högstadieelev som ska ut och praktisera i arbetslivet. Att det är ett nytt sätt att leva med nya vanor och som du säger är tre månader bara början av praktiken. Ett nytt liv som måste praktiseras ett år, då alla högtider mm har infallit och genomgåtts nykter. Då har även det dominanta förstörda belöningssystemet hunnit lugna ned sig ordentligt och pockar inte efter kickar av alkohol på samma sätt. Konsekvenshjärnan har växt i kraft och är nu den dominanta delen i hjärnan. Bedömningarna man gör av risker, att dricka alkohol, är av en helt annan kaliber och mer tillförlitliga.

Nu är det bara att fortsätta kämpa och en vacker dag är man helt ute på andra sidan💪🌷💕

Profile picture for user Annabell

Tack snälla vår2022 för pepp och kloka ord 💞😊! Att inte bara sluta dricka men att också bli nykter på riktigt, kräver nog att jag ger och ser mig själv som praktikant ett år. Så - idag s. 2 ✅ i min nya ödmjuka roman (med den rafflande titeln) ”Gräsanden på lång-prao” 🦆🙂. Kram!

Profile picture for user Se klart

Ja kör på med pryon. @vår2022 tycker du tänker så bra och klokt.
Igår klurade jag en stund @annabell och jag tror att ett skäl till den där spårväxlingen i huvudet- för det är liksom det som sker? Att man plötsligt är på ”Nästa Hallsberg” och då finns ingen återvändo så det är dit man ska och hamnar. Om man backar tankarna innan- dvs kollar noga på spåravgång och sånt.
Det gäller att vara före sig själv. Ett svårt trick.
Jag minns att det tog låååång tid för mig att ta nykterheten på fullt allvar. Då och då tänkte jag att det var en konstig kurs jag gick här på forumet. Och i de lägena är det lätt att kliva på till Hallsberg. Så man får sätta upp grindar och hinder.
Förutom de tråkiga grejerna så ÄR det i längden bra, skönt och stor frihet att vara nykter varje kväll, o-bakis varje morgon.
Allt det där har du ju koll på. Men om man struntar i Putin och bara tänker på sig själv. Så vill man ju vara nykter. Enkelt och svårt. Tills tiden går och det bara är enkelt. Kram 🌱

Profile picture for user Annabell

Tack bästa ni ❣️ Hmm… Så här var det Se klart: Efter ca 50 dagar och efter den där upplevelsen som jag skrev om, då jag satt i bilen och bara visste att ”nu är det klart - hurra för mig och livet🙏!” en liten stund och sedan slogs av tanken ”men… om du inte ska börja igen så måste du ju fortsätta sluta…” Att nykterheten - den blir inte blir klar. DÅ bytte jag tankesätt - inte spår ännu. Försökte omfamna det längre perspektivet. Tar långa promenader med min hund dagligen och började under dessa att tillåta resonemang med tjatterfjanten. Vända och vrida på den där glittriga och grå stenen (som vi skrev om). Tänka på allt som var roligt, obekymrat och lätt med det gamla livet. Det kändes helt ”safe” att göra så för jag var helt säker på att jag ändå inte skulle dricka. Det var jag säker på fram till dagen för spårbytet, då jag bjudit hem nära och kära för att få hjälp med lite grejer i mitt hus och käka ihop etc. Det blev Hallsberg nästa, utan att ens tveka… Så det där trettiodagarsromantiserandet (för det var vad det handlade om eg) som jag trodde kunde äga rum utan att det skulle hota nykterheten (jag tänkte nästan ”det har ju inte med mig att göra”), skulle jag icket ha ägnat mig åt. Det gick från att ha varit oerhört avlägset att jag skulle dricka, till att en dag med lätthet kliva på mot Hallsberg… 🚂.

Jag vill också uppmärksamma alla i valet och kvalet på att man även om man kanske inte börjar om från ruta ett nu, så kan jag säga att det är uppenbart att ”hjärnan är kidnappad” igen och det kommer att bli superkämpigt för mig detta… Hade en jättetuff dag igår och vips - slurpade i mig typ en flaska vin 😵‍💫😓. För så funkar det om man aktiverat beroendet igen. Det är bara så… 😔. Kram… 🦆

Profile picture for user vår2022

@Annabell Åh, vännen❤️. Ja, det är ett helvete, det är verkligen så att hjärnan blir kidnappad av alkohol. Hjärnan lagrar och minns handlingen, den lustfyllda och berusande upplevelsen som alkoholen ger. Dopaminet som utsöndras och det sjujävla skjutsen som det ger. Kidnappning sker och man sätts i bur bakom lås och bom.

Vad ska du göra nu? Hur ska du hitta nyckeln till låset i buren och komma ut? Vilken hjälp behöver du?

Profile picture for user Se klart

Hej, jag tänker som föregående skrivare- hur kan vi hjälpa till på ett bra sätt? Det är kanske inte helt lätt att veta men om du kommer på något så är vi all ears. Jag vågar inte längre tänka i några banor av alkohol. Jag är för rädd. Är till och med rädd för tankarna. Inte konstigt eftersom tankarna just försätter oss i olika risk-lägen, men också; kan vara till stor nytta och hjälpa oss rätt.
Tankens makt och tankens kraft är stor.
Jag vet ju att det, oavsett allt, kan kännas som om de nyktra präktiga (varav jag är en) ja… Är det så kul?
Jag kan inte svara för kul, för det måste ju vara upp till var och en att bedöma. Och att skapa. Men jag kan med 110% säkerhet säga att det är bra. Skönt. Saknaden är noll när tiden får gå. Det är svinsvårt och otroligt utvecklande att få lov att grotta runt så mycket i livet för att det ska levas i nån sorts äkthet. Så jävla mycket jag druckit bort - även av det goda i livet, tänker jag ibland. Så många dagar jag gått miste om att få uppleva.
Jag ångrar ingenting- jag ångrar inte att jag slutade tidigare, så är mitt liv men nu är det banne mig det bästa livet jag levt.
Jag hoppas att vi präkto-nyktra ändå kan förmedla att det finns spännande, roligare, autentiska delar av livet som kräver nykterhet, och när det uppstår så har hjärnan frisknat till.
Förlåt för babbel. Säg vad du önskar så lovar vi att leverera. Kram 🥰

Profile picture for user Annabell

Ni är så snälla och fantastiska och har redan hjälpt mig så oerhört mycket ❤️… Jag har fått ALLT stöd man kan önska. Skräddarsytt. Jag är en person som inte skulle ha så svårt att t.ex säga till min arbetsgivare ”Hallå där - jag dricker för mycket vin, ring Previa!” Men jag är säker på att det inte skulle hjälpa mer än det stöd jag fått här.

Håller helt med om tankens kraft… Precis som det innebär ett strävsamt omdanande av tankesystemet när man slutar dricka, så förutsätter återgången till att dricka ett slags tillbaka-omdanande av tankesystemet. Jag tror att det är det obekymrade man är ute efter när man börjar om. Men det finns inget obekymrat med att dricka om man är en person som har hittat till det här forumet. Det var ju därför man ville sluta - för att bli AV med det kanske mest bekymmersamma man hade… 🥺. Men jag ”lyckades” tydligen omdana mitt tankesystem så att jag återigen trodde att jag skulle hitta nåt obekymrat genom att dricka igen… Och det gör man ju på sätt och vis. De gånger jag druckit nu under de här tre veckorna har mest varit festliga och livfulla. Det är det övergripande försämrade måendet och den där konstant lite jagade personen som man blir när man dricker titt som tätt, som är värst tycker jag. Den där lite jagade personen har också ca noll impulskontroll/kapacitet till eftertanke. Därför blir sträckan mellan trigger och vin väldigt kort… ”Lite sugen? 💨 slurp!” Och så är man igång med ett liv där man självmant bjudit in bekymren ångest, oro och hemska nätter som följeslagare. Jag har inget sånt när jag inte dricker.

I afton har jag varit på restaurang med alla mina bästa personer och firat en födelsedag. Det var superfint och jag drack zingo 😊. Jag tycker (oftast) att livet är fantastiskt när jag inte dricker.

Har lite modfällda dagar nu, men jag kommer inte att ge upp. Innan jag är färdig med mig själv så SKA jag fan vara nykterist 🤬!!

Tack för att ni finns!
❤️🦆✅

Profile picture for user vår2022

@Annabell Vad bra att du har all hjälp du behöver. Tror också med om tankens enorma kraft. Skrev ett inlägg för en tid sedan i min tråd om tankens kraft. Kommer här:

”Har blivit inspirerad av Craig Beck. Sett några filmer av honom på youtube. Han pratar om att stämpla bilder av alkohol i hjärnan eller ”label” som han säger. Jag uppfattar det som att han menar att man gör sig en bild av alkohol som inpräntas och rotat sig i hjärnan. Tex att man vid ångest får avslappning genom att dricka alkohol. Ja, man får avslappning och ångesten lindras av ett glas, men inte av två. Det andra och efterföljande glasen är för att man ska få kickar, hjärnan vill belönas med vin. Ångesten sätts på paus. När man sen är nykter återupptas den pausade ångesten och pålagras av ytterligare ångest. Den ackumuleras. Den onda cirkeln startar.

Han har gjort åtskilliga försök att sluta dricka men den inpräntade bilden av alkohol har gjort det svårt att motstå att dricka för att dämpa hans ångest. Det var först när han insåg att det är alkoholen som skapar hans ångest och att hans försök att dämpa ångesten bara ökade i takt med drickandet. Han insåg att hans ångest berodde på att det var något som var fel i hans liv, problem som inte var lösta och att hans inpräntade bild av alkohol inte stämde. Bilden att alkohol är lösningen på hans ångest. Han ändrade på sin bild av alkohol som var tvärtemot, att alkohol förvärrar hans ångest och är en fara för honom. Att alkohol inte ger lindring och det löser inte hans problem eller ångest. När han blev nykter tog han tag i sina problem och ångesten försvann.”

Mina bilder av alkohol är att det är livsfarligt för mig. Att om jag dricker alkohol så kommer det att förgöra mitt liv, jag kommer att hamna i helvetet igen. Finns inga vackra bilder i mitt huvud om alkohol, bara svarta. Tror det hjälper mig oerhört mycket att avstå från alkohol. När situationer kommer då jag är stressad eller annat, kan tankar swisha förbi om att i detta läge tog jag vin för att hantera mina känslor. Jag granskar det och känner mig så oerhört tacksam för att jag idag istället tänker ”fy fan vad skönt att jag inte dricker som jag gjorde förr när jag mår så här”. Jag mår genast bättre!

Du kommer inte att ge upp, du är stark som fan!💪🌷💕

Profile picture for user majsan_nu

@Annabell Hej!
Vet inte riktigt om/när jag skrivit i din tråd - men nu gör jag det iallafall. Dels för att du skrivit så fint o beskrivande om ditt a-fria liv o dels för att du fått ett sånt peppande svar från @vår2022 🥰
Jag blir glad o inspirerad av det ni skriver o tar mig an den här dagen med ny energi! Tack båda två 💪💪💪
🤗 Stora kramen till er o alla forumvänner!

Profile picture for user Se klart

Jag är helt säker på att du inte kommer att ge upp @annabell Jag ser det inte som ett alternativ för detta team #komigen
I morse gick jag en hyfsat lång promenad längs havet, tittade på surfarna och bättrade på skavsåret jag fått av att gå 20 000 steg i flipflops…
Jag funderade på dig och att jag tror jag eventuellt kan känna igen mitt yngre jag i dig lite grann- man vill ju HA det lättsamma och roliga. Det som klistrar ihop det tråkiga och träliga med lite hederligt livs-njut och SVIRR.
För mig har det, förutom själva gnetet med att INTE dricka också varit en mer djupgående process av att acceptera vad jag måste avstå.
Till sist kokar det mesta ner till en superenkel men ypperlig modell som jag lärde mig i en kurs om ledarskap och högeffektiva team. Har man gått 1 poäng i sån kurs så har man sett modellen- påverkanscirkeln- men trots att jag chefat i 20 år snart så finns ingen mer effektiv för att få jobb gjort.
Det här med ”syssla med det du kan påverka” är ju nästintill floskligt självklart.
Men effekten- Bara DÄR blir du kraftfull- det påminner jag både mig själv och mina medarbetare om - ofta.
Det här är strunta i; vad som pågår på andra avdelningar ”de verkar ha mer personal” eller ”om vi ändå hade mer bananer i lunchrummet” eller ja, du förstår.
Min tes är att varje sån tanke- är energi som tas från det vi ska göra. Ständigt ständigt leder jag tillbaka människor på ett förhvis milt sätt. Hallå, där borta händer ingenting med din energi. Här-här händer det massor med din energi- den får kraft.
Jag tror jag velat vara just kraftfull, alltid. Vill att mina ansträngningar ska ”ta”- ge effekt.
I viss mån har jag använt detta i mina ansträngningar att bli nykter.
Alla tankar som handlar om ”varför skulle inte jag kunna” /Kanske behöver jag bara ett längre uppehåll. /Nu har det gått så lång tid att jag aldrig skulle återfalla./
Jag går inte dit. Jag har inget att hämta där och det enda som händer är att energin berövas mig för det jag verkligen behöver fokusera på.
Det är jobbigt och sorgligt att inse att man är en sån som inte kan dricka som alla andra. Men när man väl står stadigt i den insikten. Då behöver man aldrig vända tillbaka. Då är det framåt och den känslan är obeskrivligt bra. Som att lämna ett hus, en man, något man älskat. Men nu är det över.
Jag har likställt sorgen över att vara en sån som inte kan dricka normalt med sorgen över att inte ha jättelångt hår eller vara 180 cm lång. Det finns en punkt när det har noll verkan att vara där och grubbla över det.
Jag tror vi alla måste vara där- kort eller lång tid. Men om man accepterar villkoren att en förlust (jag som var så rolig att dricka vin med) också skapar rum för annat (jag är en tillförlitlig mamma, vän, chef. En mormor/farmor att räkna med alltid. En självständig fru och kollega som är klar i knoppen och leder oss rätt)
Ja- det är olika för var och en av oss men att det är med viss sorg vi stänger dörren om en fantasi om oss själva-det har vi nog gemensamt.
Vet inte alls om detta makes sense för dig. Ibland kastar man bara ut små tankar i denn fiskdamm. Kram ✅🌱

Profile picture for user Rehacer

@Annabell
Godmorgon, hur har du det? Hur mår du?
De modfällda dagarna är aldrig kul, det är jobbigt när man tappar taget om då än bara för en stund. Hoppas dagen idag blir en ljus dag och starten på något nytt, för du är ju en som inte ger upp. ❤️
Ut i solen och njut av det! Kram 🤗

Profile picture for user Se klart

+1 på vad @recaher said- du är en sån som inte ger upp. Skriv här ovsett. Skriv om tjatterfjanten fjantat och gjort sig till. Det går att vända atlantångare med lite hjälp och tankens kraft. 💕💛

Profile picture for user Vinägermamman

Nu är det småjobbigt😱 men jag är vid gott mod😃 Fram tills idag har det gått förvånansvärt lätt.

Kämpar för att avaktivera en hel mängd automatiserade tankar och handlingar som pockar på och försöker få mig att agera reflexmässigt. Egentligen handlar det inte om sug efter A, utan automatiserade tankar och beteenden i vissa situationer t ex hungrig, trött, stressad, oro… ”ta nu lite vin så blir det bättre”.
Idag har allt detta pockat på, men jag styr undan. Rider ut obehagen… För jag vet ju att det inte blir bättre. Småjobbigt, men känner mig småstolt och nöjd med mig själv😊

Profile picture for user majsan_nu

@Vinägermamman Hej!
Nu vet jag inte riktigt vems tråd vi är i - är det din?
Hur långt har du kommit i ditt a-fria (?) liv? Det kommer ju dagar en bit in i det livet - kanske är du där nu??? I så fall är det "bara" att göra som skriver "styra undan" o "härda ut"... Så nog kan du känna dig stolt o glad o så kommer snart nya dagar när allt känns bättre 🥰
🤗 Kram från mig till dig o er andra i vårt forum!

Profile picture for user Vinägermamman

Oj oj, nu blev det felpostat. So sorry. Tack för att du uppmärksammade detta @majsan_nu
Och ursäkta intrånget i din tråd @Annanell Har ju läst hela din tråd och både inspirerats, imponerats och fått många skratt. Tror som övriga här att du har bra förutsättningar för att fixa detta!
Trevlig söndag, och igen, beklagar min klumpighet 🙄

Profile picture for user Annabell

Hej 👋❤️!

Det gör såklart ingenting Vinägermamman, att ditt inlägg råkade hamna här 😊. Jag har läst din tråd också och tänker att du - precis som jag - vet att vi nog ska ta och göra det här nu. Nu! ⭐️ Bra jobbat av dig idag - att bara rida ut obehagen 💪🏼💓.

Vår2022 - tusen tack för Craig Beck! Och för ditt pepp och dina positiva förväntningar på mig ❤️. När jag skrev mina Acknowlegements till mina handledare i min avhandling, så skrev jag just det: ”tack för att ni alltid trott på- och haft så positiva förväntningar på mig. Det gav så mycket flytkraft till min resa!” Oerhört klyschigt skrivet av mig måhända😆, men fakta+flytkraft=utveckling & målgång, tror jag på 🥰!

Tack bästa Rehacer också 💞! Jag läser alltid ALLT du skriver här i forumet och tänker att jag känner igen mig så mycket i dig! Jag önskar med hela hjärtat att du kommer att fortsätta dansa rosenkindad och inte gråkindad (läste ditt inlägg idag och vet exakt vad du menar…🙄) på söndagsmorgnarna framöver, även om du tar det där röda krysset som du planerat för. Själv klarar jag inte det 😔.

Och Se klart - Det du skriver makear så väldigt väldigt mycket sense… ❤️. Ord som klickar rätt i alla kugghjul som går där uppe i huvudet, och tar sig inåt. Jag har generellt alltid haft lätt för att vara lite hjälpsökande till sättet, men har egentligen sällan upplevt att jag klarat av (alt brytt mig om) att på riktigt ta in- eller omsätta hjälp i praktiken. Jag vet inte varför. Kanske är jag innerst inne högfärdig och tror att typ ”ingen vet bättre än jag ändå”… Men jag vill på riktigt bara grina över hur det du skriver (och skrivit tidigare) går in i- och bygger ut mitt eget tanke- och stödsystem runt mig själv. Över hur det blir hjälpsamt och meningsfullt på riktigt för mig 😭❤️. Jag är verkligen inte en ensam person irl, sett till det rika, varma och kärleksfulla nät av människor som jag har nära runtom mig och vi pratar och pratar... Men det här med tankarna i huvudet… hur de går och vem de gör mig till… Jag kanske är lite ensam i det ändå. För det är som att dricka vatten när man är sjukt törstig att läsa det du skriver. Den dialog vi har haft här i min tråd kommer att ha reell betydelse för mitt fortsatta liv och jag beundrar högt egenskapen att ”lyssna” och bry sig om, på det sättet som du gör 💖.

✅🦆💚

Profile picture for user Se klart

@annabell man kan kanske vara ”hjälpsökande” eller snarare hjälp-tagande ytterst ute men inte lika mycket innerst inne? Iaf är nog jag lite så- och det beror inte på att jag tycker jag är så komplett utan snarare kanske en känsla av att vara så inkomplett så pass att det kunde vara för läskigt att berätta om det. Känslan av att vara nåt trollbarn innerst inne som eg inte ens pratar rätt språk- och en lagom hjäpsökare ytterst ute som en liten förklädnad av att vara en alldeles vanlig och inte ensam, kanske?
Med åren har jag kommit att få jordens konstigaste politiska hållning och det är en blandning av hyper-individualism och nån mega-kollektivism. På Forumet, av dig, och andra ser jag så himla tydligt hur alla OLIKA är så viktiga för helheten, alla bidrar för att de har sina egna berättelser och vågar berätta dem. Jag tjatar ibland om ”samlargruppen” de vi klustrade ihop oss i för att överleva på savannen då alla djur sprang tusen gånger snabbare och kunde äta oss i små munsbitar. Men vi överlevde för att vi var olika och lät oss vara det, bra på olika grejer. Sen var ju alla tvungna att pitcha in till det gemensamma- ensamma klarar vi inte läkningen- som Kerstin Ekman skriver.
@annbell du betyder mycket för mig! Och för många här, för allt du delar och för precis den du är. 🦄💫

Profile picture for user vår2022

@Annabell Härlig morgon och härligt att höra av dig💕. Tycker inte det var klyschigt skrivet av dig på din avhandling, tror verkligen det stämmer in på dig, vi tror på dig. Sedan handlar det bara om att även ha tilltro till den egna förmågan också, selfefficacy. Studier visar att det är den tyngsta prediktorn för att lyckas nå ett mål, att man själv tror att man ska lyckas. Har själv lett projekt där detta visat sig stämma med forskningen.

Ha en riktigt fin dag och kämpa på!🌞❤️

Profile picture for user Annabell

Det måste vara färdig-fjantat nu… Nu har jag ägnat några veckor åt detta obeslutsamma och icke-verkställande tillstånd där jag inte sätter ner huvud-fötterna ordentligt och börjar om med den riktiga nykterheten. Det riktiga livet. Ju längre jag låter det vara så här veligt desto svårare kommer det att bli. Det är oerhört otillfredsställande att veta var man vill och ändå inte börja gå. Att leva i ”ljug-landet” där det sjuka tankesystemet dominerar, som Se klart skriver om… Att stå som en idiot i en dyngig startgrop och gosa med en fjant flera veckor i sträck…Huvva 😖!

Jag började 1 december förra gången. En egentligen knepig månad, ”åh, nu missar jag ju glögg-vm och allt…” och det blev den bästa december (och januari, februari) ever. Nu ska jag börja mitt i den begynnande våren. Jag vet redan att om jag bara kliver över tröskeln ordentligt så kommer det att bli en fantastisk vår. Inga mer förhandlingar nu Annabell. Nu räcker det. 🐣❤️✅

Profile picture for user majken_r

@Annabell igenkänning på ditt inlägg. Väldigt träffande formulerat om ljug-land och gosande. Tänk att det ska vara så svårt att ta steget när man vet vinsten?! Jag håller på dig och ser din fantastiska vår framför mig! 🌱🤩

Profile picture for user Se klart

@annabell jag tänker på dig mycket. Och hur en kan vara hjälpsam forumvän i dessa lägen? Det var nyttigt för mig att känna tjatterfjantens andedräkt i nacken denna semester-vecka. Nä- såklart jag inte lyfte några glas för jag dricker inte men det var så himla tydligt (som jag skrev) att det där konstiga ”alko-scientologin” typ lever på i sin sektlika tillvaro och bara. Ljuger skiten ur en. Jag blev förbannad efter det och det brukar du kunna bli, kan det vara något att ta sats emot, själva- ja när man vänder snyggt i en bassäng och har världens kraft och crawl-styrka?
Men jag funderar också på- utan att veta- att det är bra att kanske landa innan dess? Att testa ungefär som George i Seinfeld som gör allt ”tvärtom” för att testa hur det är?
Du vet ju allt om januari och februari men. finns någon liten tågvagn som behöver genomsökas för att kunna, ja få farten. Med det menar jag INTE ”dricka klart”. Utan dricka klart i huvudet, om det går att förstå?
Babbel babbel från babbel-mästaren numero UNO.

Profile picture for user vår2022

@Annabell Det var våren jag såg framför mig när jag fjantat klart, hur härlig den skulle bli och att jag skulle se alla vackra färger klart. Låt dig svepas med av vårkänslor och lämna fjanten kvar i den dyngiga gropen. Det kommer att gå bra när du väl satt ner huvud-fötter ordentligt💕🌞🌷

Profile picture for user Varafrisk

@Annabell Jag är ju inte precis en trösterik person el ngn att hänga rygg på🙄fast i och för sig så är jag kanske inte den personen för mig själv men för andra….jag tror på dig💪🏻Det är svajigt men någon gång planar väl det ut!

Kram🥰

Profile picture for user Rehacer

@Annabell
Ja, det där att det är oerhört otillfredsställande att veta var man vill men ändå inte börja gå känner jag igen. De ggr jag halkat i diket så har jag känt precis så. Man vet var man vill men man rör sig inte alls ditåt. Den dyngiga gropen håller på nåt märkligt sätt en kvar, trots att man vet att den är kletig, gyttjig och rätt ofräsch.
Du kan, du vet det. Du har gjort det förut och du vet att du mår så mycket bättre på torr och säker mark än i den där gropen.
Du kan! Du vet det och jag vet det! ❤️

Profile picture for user Annabell

En tjorvig natt, men långt ifrån så otrevlig som när man vaknar och kommer på att man har sovit över hos fjanten och får panik-spunk 🙄. Blir så stärkt när jag kikar in här och läser era kommentarer till mig - tack bästa forumvänner❤️🙏. Idag kan och SKA jag stå kvar här, just ovanför startgropskanten. Jag ska inte röra mig framåt så värst mycket, utan bara se till att inte trilla ner till fjanten igen.

Jag vet en ny sak nu (flera, men en viktigast) jämfört med dec-feb (och jag förstår vad du menar med att jag måste dricka klart - i huvudet…) Det handlar om ett genuint införlivande av nykterheten i min egen person, som jag inte riktigt gjorde sist. Jag mer bara ”klarade av att vara nykter” och älskade det nyktra livet på basis av de baksidor av drickandet som jag slapp… Jag ska plocka upp den här tanken igen, när jag gått en liten bit från startgropskanten. Men nu ska jag fan bara stå här utan att trilla i, i några dagar först 🤣. Kram och tack igen 💓. Och ha en fin dag alla ☀️! 🦆

Profile picture for user vår2022

@Annabell Ja, så är det! Vad bra sagt ”dricka klart i huvudet” @Se klart. Att klara av att vara nykter är en sak, men att införlivat det i huvudet är det avgörande för att fixa det över tid. Tankar, känslor, hjärnan måste bli en enhet i detta. Som man kan känna ibland i vissa situationer när man ska välja, att man väljer det känns helt rätt i hela kroppen och i känslorna, det blir rätt. Man blir liksom ett enda starkt team mot fjanten. Han får då svårt att försöka överta kontrollen i hjärnan/tankarna och lura dem med sin kamouflerade smäktande charm. Ett enda enat jag mot fjanten👊.

Ha en fin dag💕🌷

Profile picture for user Se klart

Ja @annabell stå där på kanten i lite lugn och ro- du har inte bråttom. Så tror jag det är bra att tänka. Så länge du inte kastar sig över tjatterfjanten så är det ok att stå kvar där. Bli klar över nästa steg. De stegen går att ta i vilken takt som helst, så skönt eller hur? Det har jag verkligen fått lära mig de här åren. Allt får ta sin tid. Ibland går man (jag) till och med tillbaka till brottsplatsen (semesterresa) för att liksom bli klar igen- på ett nytt sätt. Och alla sätt vi blir klara, och klara igen, så blir vi starkare och mer sammansatta i vår hållning mot tjatterfjanten. Låt inte hans galna vuvuzela stressa dig. Bara: jag hör dig dåligt just nu.
En dag i taget räcker bra. 🦆☀️

Profile picture for user Rehacer

@Se klart
Tack, det tar även jag till mig! Att man får ta sin tid och att ibland måste man bli klar på nytt, liksom beta av vissa platser och situationer på nytt. Jag har några sådana situationer framför mig i närtid.
Nya beslut & mer klarhet för varje tillfälle.
🙌

Profile picture for user Se klart

@rehacer jag såg en otrolig teaterföreställning i London som hette People Places and Things som handlade om alkoholberoende kopplat till just människor, platser, saker. Hur vi påminns. Och hur vi får lov att lära om, lära nytt. 📙 😍

Profile picture for user Annabell

❤️er!

Så otroligt orolig i kroppen och själen… Som man ju blir när man druckit lite hipp som happ en period… Tjatterfjanten ligger och vrålar i gropen så högt att man får ont i bröstet och vill grina 😭. Jag försöker lista ut vad jag behöver idag för att stanna på torra land där vid fyrasnåret… Skulle vilja ge mig själv lite lugn och ro, men det är svårt att planera för att ”ta hand om sig”, när man har många andra och mycket annat att ta hand om… Jag får nog bara stå ut med vrål-fjanten i gropen idag och med mig själv som det är här på kanten…Inte hoppas så mycket att det ska kännas bättre utan helt enkelt bara skita i att åka till systemet när jag vill åka till systemet kl 16. Nu ska jag strax ut och springa iaf 💪🏼. Kramar 💞! 🦆

Profile picture for user vår2022

@Annabell Hoppas att du mår bättre efter löpturen idag, fysisk aktivitet brukar göra mycket gott för både kropp och knopp. Och att vrålfjanten tystnade i gropen. Kämpa på! Kram🌷💕

Profile picture for user Se klart

Ja nu är det kliva/jogga/hasa ÖVER som gäller men det är jobbigt när man är- känner sig- skör. Och måste vara kaxig och stark. Men det klarar du helt klart gör du det, inget snack. En dag i taget, en stund i taget, ett enda nu i taget- räcker fint. Kram 🥰

Profile picture for user Sisyfos

@Annabell skrev:" Skulle vilja ge mig själv lite lugn och ro, men det är svårt att planera för att ”ta hand om sig”, när man har många andra och mycket annat att ta hand om… "
Jag tänker AnnaBell att här har du ditt stora problem som jag känner väl igen mig i. En del i mitt nykterhetsarbete har varit att se över just den här biten. Jag har medberoende tendenser -inget drickande omkring mig dock, utan en ansvarskänsla för andras mående. Oerhört tröttande och onödigt. Dessutom så går det ju inte att kontrollera andras mående och det gör dem ingen tjänst att jag försöker hålla dem på gott humör.
Jag har också självmant tagit på mig ett stort ansvar. En del av det har gått att lägga åt sidan. Så fundera över vad du kan lägga åt sidan. Särskilt i perioder när det är stressigt blir jag nästan manisk i mitt sätt att vara. Ser alla andras behov utom mina egna. Nu kanske du inte alls är sån, men när du skriver som du skriver tänker jag att det kanske finns likheter. Och det går att bli lite mer egoistisk. Det är sunt och nyttigt för vissa! Och jag tror att vi måste ge oss ro och vila. För mig stänger drickandet nog av den stora bubblan med andras behov. Mer tunnelseende och fokus. En sak i taget liksom. Totalt ohållbart! Så fundera lite över vad du kan ta bort. Det går att ta bort. Det går att ha större fokus på sig själv.

Profile picture for user Annabell

Tack igen, för att ni kommer med pepp och klokskaper💞! Det blev ändå en fin dag igår med totalt ca 20 000 steg i varierande tempo (hasa, spring, storkliv, vanka🏃‍♀️🦆😅) och jag tog mig ÖVER 🙌✅. Nu gäller det att köra repeat på det idag…

Sisyfos, jag håller med dig i det du skriver och det ska jag ta med mig och syna mig själv lite närmare… För jag tänker instinktivt ”nämen i MITT fall är det bara tvunget att vara så här förstår du Sisyfos - det går icket att plocka bort NÅT.” Jag tänker till och med att det inte har ett dugg att göra med hur JAG är som person, utan bara att omständigheterna förutsätter och kräver det. Såklart är det inte så 😅!

Tänker också på det du Sisyfos skrev till Varafrisk - om att försöka plocka isär ett förlopp (från ett beslut/en vilja/en övertygelse om att ”jag ska inte dricka idag”, till att ändå sitta där med vinet 🙄). Det är väldigt fiffigt tror jag - men sjukt svårt nu när jag testar 😆! Se klart skrev till Varafrisk om att samla ihop sig och sitta still, istället för att distrahera sig, fladdra runt - och sen är man på systemet… Det är det som händer för mig. Fast besluten på morgonen/fm att ”det blir ingenting!” Sedan någongång under dagen, släpper jag in en romantiserande tankeslinga om ”vin kl 16” - som jag i DET läget tänker ”det här ska jag ju verkligen inte agera på idag hursomhelst men…” Det KAN vara något som händer (positivt eller jobbigt) som puttar igång tankeslingan, men det kan lika gärna vara ingenting. Bara att man har ett beroende och då blir det så. Iallafall- sen resten av dagen så fladdrar man runt i både tanke och i praktiken och låtsas inför sig själv att man nog inte tänker på att åka till systemet alls😚🎶. Men någonstans i bakhuvudet så tar den parallella planen form som man sen exekuterar som om man vore radiostyrd. Jag har synat mig själv i det där ett par gånger… Efter att den romantiserande tankeslingan slunkit in och jag fortfarande lallar på och låtsas som att det inte ska bli nåt, har jag tvärnitat och frågat mig själv ”okej - hur sant är det här då?? Hur sannolikt är det EGENTLIGEN att du inte kommer att dra till systemet kl 16?? Om någon kommer nu och säger ”men du - bolaget är ju stängt idag.” hur känns det då??” Och då har jag fått lov att erkänna för mig själv att jag redan ”klivit på mot Hallsberg”, fastän jag låtsats att jag står kvar… Så jag tror på det där med att samla ihop sig. Erkänna att den där jäkla romantiserande tankeslingan har dykt upp idag (igen). Försöka förinta den med den logik och de verktyg man har. Men om det inte går, att man iakttar den/bevakar den under dagen istället för att ”fladdra runt den” tills bakhuvsplanen plötsligt går i lås… Bär den romantiserande bilden mitt framför fejset hela dagen hellre än att låtsas att den inte ens är där - man behöver ändå inte agera på den och VET ju att det egentligen är en ljugbild! Helvete vilket långt och tjorvigt inlägg… 😂 Tror att det ändå var viktiga tankar för mig, tack för att ni satte igång dem 💞🌟! 🦆

Profile picture for user Se klart

Väldigt bra beskrivning av skeendet @annabell, jag brukar säga att jag ”aldrig försökt dricka lagom” men jag har nog det- inser jag när du läser det du skriver men lagom-försöken pågick mest i mitt huvud.

Något jag inte blivit helt frisk från trots nykterhet är det med ”i MITT fall” det ena eller andra (främst att jobbet kräver, men även barnen etc)
Detta lyfter fram ett drag hos mig som jag blivit varse om allt mer och det är blandningen av rädsla att vara precis som alla andra/ och lättnaden att få vara precis som alla andra.
Ibland kan vi odla våra ”gäller inte för mig” om vi är lagda ditåt
Men ett riktigt friskt tecken på att vara som alla andra är att skriva här och inse att när det kommer till drickande är vi intill förväxling lika. Små osynliga variationer men vi kämpar med väldigt liknande känslor och utmaningar. För mig har det varit- och är fortfarande- så himla fint och lärorikt, och nyttigt och skönt- att vara precis som de allra flesta här. Kram 🤗

Profile picture for user Sisyfos

Ja, jag tänker att det är så det funkar lite. Den där romantiserande tanken om vinet som ligger där och skvalpar, eller ibland inte ens romantiserande, utan en önskan att medicinera vad det än vara må (orka, stänga av, slappna av). När klockan blir 4 är vi trötta och vår förnuftiga del av hjärnan får inte riktigt bestämma. Autopiloten kickar in. Jag har så många gånger agerat på autopiloten och det orsakade egentligen bara trassel för mig eftersom jag måste smygdricka upp min alkohol. Ingen avkoppling, inget trevligt rus, bara en massa jobb. Helt värdelöst och ändå där kl 17-18 (i mitt fall) kändes handlandet som en så god idé.
Och AnnaBell - det är skitsvårt tycker jag att ta bort nåt och ännu svårare när det faktiskt är alldeles för mycket för då är man både blind och lite maktlös. Bara gör, tunnelseende, autopiloten på… och när autopiloten är på då jäklar är det lätt att styra rakt mot Systembolaget när det är dags att vila. En autostrada i hjärnan till snabb avkoppling, mer energi eller vad det än vara må.

Profile picture for user vår2022

@Annabell Jag kom att tänka på när jag läser ditt inlägg, hur jävla mycket det det tjattrade och smattrade i mitt huvud om alkohol tidigare. Som en jäkla cirkus som pågick 24/7, eller det slocknade några timmar när alkoholen fick lägga sig som en tung blöt filt över hjärnan, biljetterna var slutsålda. Jag minns hur jag dividerade med mig själv otåliga gånger om jag skulle åka till bolaget eller inte. Jag har en bit att åka så jag behöver ha minst en halvtimme på mig att hinna in och ut innan stängning. Många gånger beslutade jag att inte åka men helt plötsligt satt jag i bilen, körde för fort, orolig för polisen, hjärtat pumpade och andningen kort. Oftast hann jag, kom ut med en BiB eller två istället för en flaska som tänkt. Då skulle jag ju slippa åka nästa dag och förrådet var fyllt några dagar till. Puh! Nu kunde jag slappna av och åka lagenligt hem. Ja, herregud vilket liv det var i huvudet, hann inte med i snacket själv, det snackades så fort.

Skillnaden jag märker nu är att det är så mycket stillsammare i huvudet. Tjattret och smattret är borta. Festen och fyllan i huvudet är slut, cirkusen har stängt för gott och clownerna har tvättat bort sminket och gått hem till familjen. De fastkedjade, inlåsta cirkusdjuren har släppts fria och behöver inte uppträda inför skrattande och applåderande publik längre. De har fått frid och betar gräs i lugn och ro tillsammans med sin flock. Jag har fått frid och bolaget har i mitt huvud bommat igen och stängt för gott. Det finns ingen tid att passa längre.

Fortsätt hasa, spring, storkliv och vanka, det stillar tjattret effektivt💪🌷💕

Profile picture for user Li-Lo

Hej

Hopar in och tackar @vår2022 för den vackra metaforen. Bilder når ibland ställen dit orden inte förmår ta sig.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Profile picture for user Se klart

@annabell här på min sida av stan är det satan så kallt men det ser fint ut. Idag börjar jag -äntligen- med planteringsfix, inget har liksom lossnat i mig för att få fart och komma igång. Tänker på dig och hoppas du njuter av ledigt i den mån det går. Kram🌺

Profile picture for user Se klart

@annabell du ska skriva när du vill- men här finns ett gäng som icket släpper taget om dig. Jag har varit med om att människor som jag på riktigt inte vill vara utan- utan vill vara MED- glider ur i träskmarkerna av geggigt vin. Så är det. Sen kan det ta hur lång tid som helst men jag vet att du fixar det här Annabell. Ibland har det hänt att jag tänkt man ska vara artig och det är alldeles sant att ingen kan göra jobbet åt en- ingen annan kan sluta dricka åt en. Men när du är här @annabell så är du nykter- och du är en underbar person som nykter. Precis som du är är du helt perfekt. 💯

Profile picture for user Annabell

Tack snälla ❤️😭. Så himla fint att ni bryr er och försöker hjälpa och peppa mig. Jag vet inte varför jag inte tar mig framåt… 😔 Ner i gropen, upp på kanten men ner i gropen igen. Noll tilltro till mig själv och trött-trött i huvudet. Vad fasiken ska jag ta mig till? Jag vill klättra upp ur gropen och springa mitt snabbaste, långt långt ifrån den, så jag inte trillar ner igen. Men det funkar inte så. För det är en dag i taget som tar en bort från gropen och det går inte att skynda fortare än så… Nu tar jag den här långsamma lilla dagen först. Jag SKA fixa det här! Så måste det vara. ❤️❤️❤️🦆

Profile picture for user majken_r

@Annabell Hej, hoppar lite in i din tråd. Läste precis, flera gånger, det du skrivit till @rehacer och det slog an något i mig. Det där om hur du närmade dig gropen när du närmade dig målet med dina dagar. Jag är snart där och som jag anade så är det där med räknande och slutdatum en trigger för mig. Vet inte hur jag gör framöver, men jag behöver vara väl medveten så jag inte trillar i gropen för att jag ”klarat” mina dagar. Så, ditt inlägg gav mig ytterligare insikter. Tack och stor kram! Du är en väldigt bra människa🦆🤩

Profile picture for user Annabell

Känner mig kraschad och livrädd. Har varit vaken sedan kl 04 med oerhörd ångest, yrsel och det känns som att det susar omkring vassa ålar genom hela kroppen. Jag måste ut ur detta nu. I drygt en månad nu har jag druckit 1-1,5 flaska vitt mellan 16-21, ca fem dagar i veckan. I trevliga sammanhang. Inte varit synbart full eller gjort något märkligt. Avslutat kvällarna med två resorb och lite tv. Gått i säng vid 22.30. Vaknat vid 04 och mått sjukt dåligt. Klivit upp vid 07 och gjort så gott jag kunnat under dagen. Varit oerhört jagad i kroppen vid 15-16. Hällt upp vitt och mått fint några timmar. Repeat. Jag håller ihop hyfsat i detta en liten tid, men sen blir det som det är nu inatt/idag. Detta är mitt mönster och det är så jävla ovärdigt att leva så här. Som en enda lång lögn och kamp i gropen.

Jag skriver ner det här mönstret nu, för mig själv. Så att jag ska ha svart på vitt att där jag hamnar om jag dricker, är här. Det finns de som kanske inte tycker att mönstret ser så väldigt alarmerande ut, men jag orkar inte ha det så här😔😵‍💫. Jag gör verkligen inte det. Jag vill leva det andra, riktiga livet! Jag har uttryckt detta massor av gånger men gör det igen: jag kommer aldrig att dricka på nåt annat sätt än det här (möjligtvis värre) om jag väl dricker. Så antingen har jag det så här, eller så dricker jag inte alls. Valet är ju helt och hållet mitt!

Nu blir detta en helveteseld-dag 🔥. Jag måste klara den.

Tack för att ni lämnat omtanke och pepp till mig ❤️❤️❤️!

Profile picture for user Futurista

Känner igen mig så mycket i dryckesmönstret gällande dom tidiga mornarna med ångesten rivandes. Jag har lyckats sluta nästan helt, men ca 1 gång i veckan hamnar jag i den gamla skiten om och om igen. Trots att jag vet! Jag vet att jag inte mår bra av alkohol. Så sjukt. Skickar dig styrkekramar och pepp!

Profile picture for user vår2022

@Annabell Det skulle kunnat vara jag som skrev det mönstret, för så såg det också ut för mig, förutom att jag drack varje dag och på den senaste tiden lade till att ta återställare på morgonen för att orka med dagen fram tills vinet vid 16. Och jag vet inte hur många resorb paket jag köpt…jag tycker att mönstret ser alarmerande ut och jag förstår precis hur du mår, kraschad och livrädd. Jag har också insett att jag kommer inte att dricka på något annat sätt än så här om jag tar ett första glas. Hjärnan går på repeat och kommer alltid att göra det om den tillförs alkohol.

Om jag bara visste vad jag kan göra för att hjälpa dig ur gropen, för så här kan du inte ha det! Det är så självdestruktivt och du mår så dåligt av det. Jag tänkte på det du skrev en gång, att ”bara gör det!” Tror det var Se klart som manat dig till det. Hur gjorde du förra gången? Kan du hämta kraft från det? Kan du stålsätta dig och må skit 4-5 dagar och få bort det värsta abstinensen, då brukar den värsta ångesten och oron som kommer från alkohol att ha lagt sig och det blir lättare psykiskt? Kan du kontakta vården och få hjälp att komma ur detta och ta tex campral eller naltronex? (vet inget om dessa men läst att flera blivit hjälpta med detta).

Ta hjälp, kämpa på för att komma ur detta för att leva det andra, riktiga livet du längtar efter💪🌷💕

Profile picture for user Annabell

Tusen tack Futurista och Vår2022 🙏❤️!!

Ja, jag tänker också på hur jag gjorde förra gången… Och måste använda mig av det.

Det blir liksom en ”tre-stegare”:

1. Ta mig igenom denna dag. Har rastat hunden, duschat och fixat go-frukost till kidsen. Allt med ett tillkämpat lugn. Inombords rusar allt. Känner mig yr och oerhört jagad. Ska försöka varva vila, promenad idag och åka en längre biltur (som jag redan sagt till barnen att vi ska på) vid 15.30. Och vara inloggad här exakt hela dagen.

2. Dag 2-5. Kommer (brukar) må avsevärt bättre än idag. Men det kommer fortf att vara sjukt utmanande att inte hoppa ner i skrik-gropen när det börjar ila i armarna kl 16… Tror att jag är tillräckligt uppskrämd nu, för att kunna använda rädslan som verktyg.

3. Sen kommer fas tre, som egentligen varar all days to come (men börjar med tex 90 dagar). Mot slutet av veckan börjar jag må riktigt bra och dessutom är det påsk… Tjatterfjanten kommer att peppa igång nåt fruktansvärt. Men det är här, i första delen av den eviga fas tre, som jag kan plocka upp min förra strategi (som jag fick av Seklart) - att kliva ÖVER. Bara göra det - oavsett vad dag efter dag (tex 90 dagar). Jag har ju gjort det förr och har nånstans lite självförtroende att det går om jag bara bestämmer mig. Och jag har färskt i minnet att jag verkligen verkligen tyckte om livet dec-feb!

Då har jag brutit med drickandet… Men SEN är det en annan sak att hitta hållbarheten i det nyktra livet… men det får jag tänka på längre fram. Steg 1. Tar mig igenom denna dag.

❤️

Profile picture for user vår2022

@Annabell Bra! Börja med steg 1, ta dig igenom denna dag och skriv här. Det är bra att skriva sina tankar och sätta ord på dem, det blir tydligare då. Annars är det lätt att tankarna bara snurrar i huvudet, kaos.

Kämpa! Kliv ÖVER, bara gör det! Du finns i mina tankar och sänder 💪💪💪❤️

Profile picture for user Kennie

Hej Annabell,
Hoppas dagen löper på ok. Vill bara skicka dig styrka och säga att jag tror att du har koll på läget och att det kommer gå bra nu! Jag har malt in i hjärnan att det inte finns något som är romantiskt med alkohol. Att det är en drog som andra, och att jag inte vill droga. Mycket har förändrats i mitt tänk genom att läsa en massa här och ta in andras missbruksberättelser och se hur mitt mönster liknar deras.

Profile picture for user Annabell

Den här dagen handlar ju verkligen om att vilja bli av med en fruktansvärd känsla… Inte att dricka för att det på nåt sätt skulle kännas festligt och upplyftande. Tror att det är så det brukar vara för mig… Så länge jag (där vid kl 15) kan inbilla mig att jag dricker luststyrt och ”livsbejakande” så fortsätter jag. Tillslut mår jag så dåligt så det inte går att lura mig själv längre. Det går inte att bortse från att jag vill dricka för att släcka det dåliga måendet (som är orsakat av drickandet 🙄). Det går inte att maskera det bakom ”heeeej! ska vi inte snöra ihop en gryta, lyssna på jazz och dricka lite vin?” Och det är då jag blir så rädd att jag ”slutar”.

Vi åkte och kom hem tidigare än jag tänkt. De här timmarna (mellan 15-17) är gräsliga. För det är då man brukar sparka igång ”guldkanten”. Idag pågår ingen förhandling alls för att jag är för rädd. Men känslan i huvudet och kroppen är fan ofattbar… Det är vimmelkantigheten som är värst. Och att det gör ont i bröstet och ilar i armarna. Det syns inte utanpå och jag har knatat på ungefär som vanligt idag. Men inuti alltså… 😰😭.

Jag önskar så mycket att det ska kännas lite bättre vid 18-tiden…

Tack Vår2022 ❤️❤️❤️! Jag kämpar på 💪🏼.

Profile picture for user Annabell

Tack Kennie ❤️❤️❤️! (Tror att vi publicerade våra inlägg samtidigt). Det är den malningen som jag måste fortsätta med ihärdigare och längre än jag gjorde förra gången… Jag släppte den aktiva inpräntningen lite och trodde att jag kunde tänka lite romantiserande tankar om vin, utan att det skulle innebära att jag själv skulle dricka. Smart…🙄

❤️

Profile picture for user Se klart

Hej @annabell! Nu är du här. (Jag skriver helt kort pga jag har snabbköpt en vad jag tror/trodde är ett riktigt fynd till soffa men nu väntar jag på tipp tapp och när jag kollar på bilderna ser tyget plötsligt glansigt ut och inte alls så där linne-snyggt som jag tänkte skulle passa här på landet…)
Men vi- jag- är här för jämnan, faktiskt alltid redo för om något kan vara till hjälp, stöd. Jag hör dig om vilket skit och vilken ångest som mal just nu, men vet du. Den går över. Imorrn är det bättre.
Om någon tycker att 1-1,5 flaska vin om dagen inte är alarmerande är jag rädd att detta är missvisande. Det är mycket, inget snack. Även om vi (jag med!) flossade och ansiktsmaskade. Det är så mycket att ångesten säger mer. Och du säger nej.
Där är du nu. Så skönt.
Var aldrig rädd att du skulle ge upp, du kommer att fixa detta. Helt säker, det gör du, för vad det nu är värt men Annabell du har för mycket liv i livet. Kanske är det också skäl att få tyst ibland. Allt det där, de höga tonerna-de dova tonerna. Vi orkar allt det när vi är nyktra. Hård kram genom rymden till dig. 🥰

Profile picture for user Se klart

PS. Jag kan ALDRIG tänka romantiskt om vin. Det är förbjudet. Jag är rädd på riktigt och kan tex därför inte läsa inlägg här som handlar om lagom-drickande. Så är det för mig. ❤️

Profile picture for user Rehacer

@Annabell
Finaste du, åh vad jag önskar att jag kunde hjälpa dig. 🧡 Jag håller din hand här, vi är då lika du och jag. Vi är många här som har din rygg, hoppas du känner det! Vi bryr oss om dig och vill att du ska må bra!
Det är överjävligt att må som du gör nu, vi har alla varit där. Vi vet varför vi mår som vi gör ändå tycker vi att vinet är det som hjälper oss att må bättre. Helt snett.
Håll ut, om några dagar har stormen lagt sig. Det är jobbigt, en tuff kamp. Men det kommer en vår, ljusare tider och sakta ett hopp. Du vet hur det kan kännas och du kan uppleva det igen. Jag tror på dig!
Stor kram 🤗

Profile picture for user Annabell

Tack tack tack fina fina människor ❤️😭! Det hjälper så otroligt mycket att läsa era varma, förstående och tröstande ord. Att gråta gör att ångesten släpper lite en stund. Att få tänka att jag är inte ensam ❤️.

Imorgon är en lite bättre dag och steg 2 börjar. Jag har klarat den här dagen och vill/behöver aldrig mer göra om den. ✅🦆

❤️❤️❤️

Profile picture for user vår2022

@Annabell Du gör det så bra och du är inte ensam❤️. Du har klarat den här dagen och imorgon är en ny bättre dag. Imorgon steg 2, du är stark, du klarar det, du kommer att kliva över och komma igenom💪. Vi är med dig❤️❤️❤️

Profile picture for user Se klart

En tanke som jag inte vet om den passar in men jag tänker att det här med att bli nykter. Är skitsvårt.
Det är därför en dag/valfri stund/minut är så bra att hålla sig i- ytterst ytterst.
Innerst innerst har en egen takt, långsam, snabb, ryckig, långtråkig, allt möjligt.
Den rör sig som ett lite trögt djur som en kan göra sällskap när det passar.
Det ytterst ute rör sig snabbt och opålitligt och behöver stävjas i stunden, minuten, kliva ÖVER kan vara ett sätt.
Men mer krävs och det säger jag inte för att dra ner humöret. Utan för att du inte ska tänka ”hur kan jag inte klara det här när jag vet exakt vad som krävs”.
Så enkelt är det ju icke.
Om man som du i vintras fixar de där veckorna, månaderna, så finns chans att vässa vapen eller virka nåt nytt lapptäcke som ska bli ens kommande liv.
Så på ett sätt är det så enkelt som att kliva över varenda dag. Men på ett annat sätt kräver det så småningom kliva under- utforska det nya. Och vända och vrida på det gamla.
Så det är inget fel på dina synapser. Att du går ner i den där gropen. Det är ingen lek att hålla emot, se dig omkring. Läs här. Vi är så många.
Du klarar det här och när du GÖR det ska du inte en sekund tänka ”klart jag gör det är ju mitt val och nu väljer jag att inte dricka” när du KLARAR ✅ dag 2, 3 och framåt ska du rub it in så grym du är.
Tjata om det, vara megastolt. Varje stund, sekund och dag. DET är enhörning-livet om något. 🦆

Profile picture for user Varafrisk

@Annabell Känner med dig så mycket❤️Med hjälp av antabus kunde jag vara nykter i två månader men som jag rör och håller på just nu…så ovärdigt och tröttsamt🙄

Kram t dig🥰

Profile picture for user Annabell

Ny dag 🙏. Trodde att natten skulle vara ryckig och svår, men jag sov sammanhängande 22-05. Tröttheten efter kämpadagen var enorm.

Varafrisk - jag ser hur tufft du har det och förstår hur du mår…😔❤️💔. För oss båda bygger förändring på att vi, till att börja med och först och främst, klarar att flytta oss en liten bit från gropen. Sen kommer ”allt det andra” att behöva göras och tänkas. Men kan du inte följa med mig en bit från gropen nu bara först? Det vore fint att gå bredvid nån 💕. Vi gjorde söndagen 💪🏼. Idag är det måndag. Håll ryggen mot gropen idag och ta ett steg till bort från den.

Jag hade på känn, Se klart ❤️, precis det där… Om att det nog inte räcker forever att bara kliva över. När jag läser tillbaka i min tråd så ser jag att tänkte/förstod att det nog fanns ett täcke att virka och ett utforskande att göra kring hur det skulle ta form, som jag litegrann undvek… Jag höll mig mest till ytterst-ute-jobbet, men hoppas och tror att lilla inne-djuret rörde sig en liten bit framåt🐾. Jag tänker att jag tappade taget om ytterst-ute och får börja om på noll där, men att den förflyttning innerst inne som blev gjord - den är gjord och om ett litet tag kan den fortsätta😊.

Tack igen för att ni finns ❤️❤️❤️. Hoppas att ni får en fin dag ☀️!

Profile picture for user Varafrisk

@Annabell Jo, jag ska försöka följa med dig💕 jag måste omprogramera min hjärna för den är supermarinerad av alkohol att den hittar inte ut. Känner inga YES el WOW utan bara försöka hålla mig så långt borta fr System som möjligt.

Ha en fin måndag💕

Kram🌷