@Andrahalvlek Har inte sett programmet o gör nog inte det heller...
Men, vad duktig du är med över 90 dagar utan choklad!!! Och stegen också såklart, men chokladen hade jsg verkligen fått kämpa med! Mitt nästa år ska ju vara smågodisfritt. Inklusive choklad. Men jsg kommer fortsätta göra mina rawfoodchokladbollar😇

@Sattva Jag var varken choklad- eller godisätare innan alkoholstoppet. Äter om det finns, men köper inte själv varken choklad, lösgodis, glass eller chips. Innan alkoholstoppet. Efter alkoholstoppet åt jag choklad VARJE dag. Länge. Så nu efter 91 dagars chokladstopp, och jag har vant mig, så känns det inte som en uppoffring alls. Känner inget sug efter choklad alls.

Det jag kan känna cravings efter är vitt bröd och bullar. Så till helgen köper jag grekiska frallor eller ciabatta och ost. Det svullar jag i mig till frukost på helgen. Sen är det slut och jag återgår till falu rågrut med smör till frukost under vardagarna. Och känner jag mig vrålsugen på något går jag ner till affären på hörnan och köper sockerbullar - och sen proppar jag i mig fyra stycken på tio minuter och är nöjd sen. Det händer kanske 1-2 gg/månad.

Inte ens glass har jag hemma. Jo, jag har en gammal bytta med vaniljglass. När havredrycken till kaffet är slut tar jag en sked för att lena upp kaffet en smula. Jag tar tre skedar frystorkat kaffe i en vanlig mugg, så det blir rätt starkt annars. (Nu är dock reservglassen slut, så nu häller jag i kallt vatten istället.)

Som fredagsmys köper jag gärna grönmögelost och chark, som jag äter utan kex. Surdegsknäck med fikonmarmelad är gott helgmys också 😋

Och jag äter Rawbite som mellanmål vid strategiska tidpunkter för att inte bli pocoloco. Har precis beställt ytterligare tre lådor á 12 bitar från apotea. De väcker inte mersug, man är helt nöjd efter en sådan. Ger mig lika mycket energi som en måltid, även om det inte mättar lika mycket. Men ibland är huvudsaken att hjärnan funkar några timmar till, och då är Rawbite bra bränsle.

Kram 🐘

PS. Bäst av allt är att jag inte ägnar chokladbergen vid kassan en blick ens längre. Choklad är numer en ickefråga för mig, precis som alkoholen.

Det rullar på. Jobbet sitter bättre och bättre, tjoho! Idag slutade vi båda i tid, min kollega kunde till och med packa ihop kl 16.35. Trots att det var en måndag, då allt blir sent eftersom alla liksom måste starta igång veckan på nytt - och är de andra sena så blir vi sena.

I brist på vettigare saker att skriva ska ni få två boktips: ”Depphjärnan” av Anders Hansen och ”Törst” av Kristoffer Triumf. Den förstnämnda är den senaste boken av en av mina husgudar, Anders Hansen. (Hansens böcker ”Hjärnstark” och ”Skärmhjärnan” kan jag verkligen rekommendera också.)

Den sistnämnda är en roman skriven av Värvet-Kristoffer, där han skriver om sitt eget riskbruk. Hur mycket som är verklighet och hur mycket som är fiction vet bara Kristoffer själv. Boken skildrar en helt vanlig kille vars tjej tycker att han dricker för mycket, känns det igen? Jag har bara lyssnat 2 av 5 timmar hittills och han har precis börjat med Naltrexone, vilket är den medicin som ska minska suget eftersom alkoholen inte ger samma ”kick”.

Kram 🐘

Hej,
Måste också gratulera till chokladstoppet. Jag är inte heller nån sötsug - människa. När jag drack…
Efter alkoholstoppet och under första halvåret av pandemin så var det godis varje dag. Eller glass. Eller båda.
Jag har i princip slutat att äta goda ostar- var tydligen mer vinet än osten som jag var sugen på.
Numera äter jag bara godis på fredag- ibland lördag. Glass blir det säkert varannan dag. Förrädiskt men så gott. Å andra sidan njuter jag verkligen av varje sked och för nu får det vara okej. Okej.
I samband med min runstreak som har uppehåll pga covid så märkte jag att suget minskade. Det är mitt bästa trick. Motion. And the rest will follow men det har du minst sagt koll på.
Jag lyssnade på söndagsintervjuer med Triumf men då verkade han så skamsen över drickandet ”nja jag var väl inte alkoholist men…” så jag tappade lusten till boken men ska ge den ett försök!
Kram och grattis till en bra måndag 💕

@Se klart Jag vet ju inte hur boken slutar! Men 2 timmar in i boken verkar han i allra högsta grad vara medveten om att hans drickande var/är problematiskt. Men det är klart, han har ju en bra bit kvar till Kleerups nivå. Därför är det bra att ”problemdrickare” också gör ”inlägg” i den offentliga debatten. Det tar ännu mer udden av stigmat.

Han har enligt boken gått på Riddargatan och lärt sig dricka kontrollerat, varit helnykter i ett antal år när barnen var små, började dricka ”lite” när han träffade en ny kvinna, som nu är på väg att lämna honom och då börjar han med naltrexone för att blidka henne. Fast han berättar det inte för henne. I allra högsta grad en problemdrickare med andra ord.

Kram 🐘

Mm sant!
Lyssnade på johar benjeloull som ju slutade dricka nät hans bror tog sitt liv. Så modigt och så bra med röster som inte måste vara Kleeeup. Även kanske modigt av honom Även normal-alkisar in the being kan sluta, bra förebilder och röstet. Kram och godnatt! .

@Se klart Johar är verkligen en förebild, och han valde ju att sluta för att han förstod att om han använde alkohol som medicin efter broderns död så skulle han vara illa ute. Så han slutade i förebyggande syfte. Riktigt smart kille! På många sätt.

Kram 🐘

Idag har jag jobbat på plats. Ställde klockan på 5.45 pga planerat långvarigt vägarbete i närheten av min arbetsplats, så jag var beredd på långa köer. Smartare att komma till ”flaskhalsen” kl 7.30 istället för 7.45 - och min strategi funkade bra. Kom till jobbet med endast 5 minuters förskjutning jämfört med normalt, dvs 10 min före utsatt jobbstarttid kl 8. Skulle aldrig fixa att bo i storstad och leva med bilköer jämnt 😫

Att jag skulle upp tidigt, och dessutom jobba på plats för första gången på länge, väckte nog viss anspänning. Mer än jag förstod. Sov knappt någonting. Suck. Men jag har fixat dagen ändå, och vi blev till och med klara i tid, tjoho! Att bli klar lagom till arbetsdagens slut är verkligen toppen - och långt ifrån självklart.

Ens inställning till det mesta kan förändras. Faktiskt. Tidigare hade jag min mest hjärnintensiva arbetstid på f.m. Då byggde jag berg, och när flowet inföll byggde jag en hel bergskedja. Nu ska jag göra motsvarande mellan kl 15 och 17 (i bästa fall inte längre än till kl 17). Och det ska gå undan!

Arbetsveckorna nu börjar hyfsat lugnt och fredag eftermiddag är som allra mest intensiv. I mitt förra jobbliv checkade jag ut mentalt vid kl 15 på fredagar. Sortera papper var vad min hjärna dög till typ. Helt ombytta roller för min hjärna alltså. Men det går bättre och bättre. Det går bra, jag fixar detta. Mer och mer börjar gå på rutin och vissa saker har halvautomatiserats. Jag vet mer vad jag ska leta efter, jag behöver inte tokleta på detaljnivå längre på samma sätt. Allt som är helt nytt är ju tröttande mentalt.

Kram 🐘

Rutinändringar och övergångar mellan olika sammanhang påverkar en ordentligt när man en gång blivit stresskadad… För mig är natten mellan söndag och måndag omöjlig att sova. Hjärnan reciterar allt jag ska komma ihåg inför den nya veckan 😩 Har iaf nu halvvägs in i terminen utarbetat en måndagsrutin med eleverna som gör nytta, men inte kräver rivstart. Att vi alla vet exakt vad vi ska göra första halvtimmen, och gör det på exakt samma sätt varje gång, har fått ner pulsen och snurret rejält för alla inblandade. Ibland kan jag t.o.m. somna på söndagskvällen när jag påminner mig om den rituella måndagsmorgonen som väntar. Låter jätteskönt att ha det som dig med lugna förmiddagar. Att liksom veta att man får skramla igång i lugn och ro…

Det låter tufft att växla upp på fredag eftermiddag 😳 Det är knappt att jag står på benen vid den tiden… Ibland får jag sitta kvar på jobbet och ladda för att orka resa på mig och åka hem 😜 Härligt att du kommit till halv-automatiserade läget 😊 Uppförsbacken blir mindre brant framöver 😊 Kram

Efter två dagar på plats på jobbet blir det skönt att jobba hemifrån imorgon. Klockradion går igång 45 minuter senare, tjoho! Jag slipper röster att hålla koll på och hålla isär. Jag slipper ”överhöra” andras samtal. Jag får det lugnt och skönt på mitt hemmakontor. Det är tydligt att det krävs tillvänjning.

Jag hade utvecklingssamtal med min chef idag. Ett riktigt bra samtal om allt möjligt, men jag skrev också ner en massa konkreta punkter att jobba med. Det kändes bra att summera dessa sju veckor och sikta framåt. Min chef sa att hon har märkt skillnad på verksamheten redan, och det glädjer mig verkligen 😍 Jag fick mycket beröm. Det tyder på att jag är på rätt väg.

Hjärnan är verkligen en märklig sak. Idag skulle jag göra en sak som tillhörde mitt gamla jobb, eller jag har åtminstone inte gjort det på sju veckor. Jag fick sitta en stund och tänka ”Hmm, hur gjorde man det?” Jag kom på det, men det tog någon minut. Hjärnan hade rensat ut den saken, åtminstone tillfälligt för att ge plats för annat.

Med åren känns det liksom knökfullt i skallen ibland. Ska jag lära mig en enda programvara till så måste jag putta ut något annat. En gångertabell eller nåt, fast de är faktiskt utslängda för länge sedan 🤣

Kram 🐘

@Mirabelle G-S Det är tufft att varva upp på fredageftermiddagar, men konstigt nog går det bättre och bättre för varje vecka. Jag har inte ens tänkt på innan att alla jobb har sin egen rytm - tider på dagen då man är extra på hugget eller lite mer loj. Och att det inte endast beror på personlighet utan faktiskt vad man sysslar med.

Sen passar nog inte alla jobbrytmer alla, jag skulle inte fixa att vara skärpt mitt i natten tex. Men finns det en jobbrytm så är ju skiftarbete nästan skadligt i längden. Förr om åren jobbade jag varannan vecka dagtid och varannan vecka sen kväll. Växlingen var tuff från kväll till dag minns jag. Men då var jag ung och inte lika känslig för sådant. Nu hade jag nog inte alls fixat den växlingen. Nu jobbar jag ju dagtid fortfarande, men ska som sagt prestera topnotch på helt andra tider jämfört med tidigare.

Kram 🐘

Idag var det nära att jag bröt min streak 12.000 steg/dag. Stängde av jobbdatorn kl 18.15. Helt urblåst i skallen, dödstrött, vrålhungrig. Kolmörkt ute, regn, blåsigt och kallt. Men då är det bra att vanan verkligen sitter. Jag satte på mig och gick ut. Satte på en podd, reflexband och vantar. Och man ångrar aldrig en promenad. Åtminstone inte efteråt 🤣

Imorgon blir det lugnare, eftersom det inte kommer någon papperstidning på lördag, och det blir första gången på det andra kontoret. Ska kånka dit min ena stora skärm, men jag behåller en skärm hemma tills vidare. Coronan verkar ju ta fart nu igen 😱

Kram 🐘

PS. Tur i oturen för mig så var körledaren sjuk idag, så det blev ingen körövning. Och eftersom jag stängde av jobbdatorn först när kören skulle börjat egentligen så är tacksam för det, fast jag beklagar förstås att hon är sjuk 😢

@Andrahalvlek Håller med, när motivationen tryter får man förlita sig på disciplinen. Eller vanan om man vill. Vanan kommer ju ur disciplin. Tycker det ordet har ett oförtjänt dåligt rykte😍
Skönt att du får det lugnare nu!

@Sattva Jag brukar tänka ”Tänk inte så mycket - gör bara!” Vissa saker behöver bara göras. Eller inte göras. Man ska inte börja förhandla med sig själv, antingen det handlar om att skippa promenader eller dricka alkohol.

Kram 🐘

Ligger i dotterns säng och det känns som det kan bli en tidig kväll. Dödstrött. Men nöjd med jobbveckan, som visserligen blev intensiv men vi gjorde ett riktigt bra jobb. Det är väldigt skönt att få ett konkret resultat av sitt arbete, som man handgripligen kan lägga åt sidan och sen påbörjar man nästa stordåd. Tricket är att inte försöka uppfinna hjulet varje dag, man kan inte överträffa sig själv gång på gång. Good enough-tänket måste i allra högsta grad vara närvarande.

Jag är rätt duktig på att både tänka, känna och säga ”det här blev skitbra”. Jag säger det till andra, och jag säger det om sådant som jag gör själv också. Det tror jag är en stor styrka hos mig och jag märker att det tänket har fortplantat sig till våra barn. De är också båda två duktiga på att berömma andra - och stolt berätta om sådant som de själva har gjort bra. Och de kan ta emot beröm på ett bra sätt också. ”Tack, vad glad jag blir för att du tycker så.” Så enkelt kan det vara.

Äldsta dottern berättade att hon fått mycket beröm på sin praktikplats redan efter två månader. En äldre psykologkollega hade sagt till henne: ”Det märks inte att du är praktikant, du är lika duktig som en färdig psykolog”. En annan person i teamet sa: ”Jag uppskattar verkligen hur du bidrar till samtalet på våra arbetsplatsträffar”. Och min dotter kan helt utan spår av förlägenhet svara: ”Tack, vad glad jag blir för att du känner så och för att du berättar det till mig”. Och när hon berättar det sen för mig så blir jag så stolt och glad att jag nästan spricker 😍 Snacka om positiv förstärkning!

På jobbet har vi gått feedbackutbildning allihop. Nu ska vi få det att landa i jobbvardagen. Folk är generellt obekväma att ge både ris och ros. För mig känns det väldigt naturligt. Det enda jag ska bli duktigare på är att förklara varför jag tycker att något är bra eller mindre. Jag ska också blir duktigare på att aktivt be om feedback. Och det finns alltid olika sätt att framföra saker på. Om man är tydligt välvilligt inställd, och inleder med något positivt, så kan de allra flesta lära sig att ta emot kritik. Övning ger färdighet.

Kram 🐘

I eftermiddag/kväll skulle jag se Gardell ihop med en kompis, och jag kom hem nu vid 20.30. Gardell var rolig, jag skrattade mycket åt hans fånerier, men wow-känslan infann sig inte riktigt. Är jag kräsen kanske? Trevligt var det i alla fall och vi åt på indisk restaurang efteråt. Nu är jag trött som sjutton, en hög tinnitus-ton tjuter i mina öron. Orkar inte ens sätta på tv:n. La mig direkt i sängen med paddan på magen istället.

Jag sov hos dottern i natt och jag visste att de flesta av dagens steg var jag tvungen att få ihop på f.m och kring lunchtid. Så det blev promenad direkt när jag gick upp, promenad runt en sjö när jag hade åkt från dottern vid 11-tiden, och en promenad i närområdet direkt när jag gick hem. Kl 14 hade jag fått ihop 11.500 steg och ynka 500 återstod. 13.476 steg blev det till slut.

Vanan att få ihop dagens steg är så väletablerad nu att det känns helt naturligt att tänka så. Redan på morgonen gör jag en grovplanering av dagens ”huvudpromenader”. Kan jag få till steg mellan bil och jobb, på jobbet eller i affärer är det bara en bonus, men grunden måste planeras. Inget bara blir av sig själv. Jag har inte lust att traska ihop flera tusen steg i mörkret på kvällen. Och när vanan väl är satt så känns det helt naturligt. Lika naturligt som jag planerar dagens mat, eller dagens jobb. Eller tidigare planerade barnens aktiviteter, gympapåsar och föräldramöten. Man bara gör det.

Nu när det är mörkt morgon och kväll är promenader i dagsljus verkligen prio ett. Allra helst på helgen när man slipper stressa på lunchrasten. Imorgon blir det nog något naturreservat vid havet tror jag. Eller kanske i en bokskog, där de bruna löven täcker marken med ett tjockt lager nu. Kanske med kaffe och mackor nedpackade i ryggan. Jo, så får det bli 😍 Det får bli prio ett. Allt annat kan vänta. Några timmar i dagsljus i skogen eller vid havet, eller båda, är precis vad jag behöver just nu allra mest.

Kram 🐘

Hej! ❤️ Läste ikapp lite, hittade då dina tips för myrkrypningar. Det har jag också! Börjat ta magnesium innan jag sover och märkt att jag inte vaknar av att det kan krypa då. Förbaskat jobbigt med det där. Också så impad av dina steg, jag hade 10.000 som mål men kommer sällan dit, så skulle behöva lite av ditt jävlar anamma!

@Stormenlilla Magnesium hjälper mig verkligen mot myrkrypningarna, men bara den sorten som heter ”Magnesium Meda”. Ett annat tips är att spola underben och fötter först varmt och sen kallt innan läggdags. Då vidgas blodkärlen och sen drar de ihop sig.

En streak har gjort underverk för mitt stegmål. Sakta men säkert nöter man in en vana, som med tiden känns mer och mer naturlig och mindre och mindre jobbig. Precis som med nykterheten!

Kram 🐘