Idag har jag varit vit i 24 dagar. Igen.
Det är ju inte så illa. Men varje gång har jag börjat om och tagit ett glas, som blivit två, som blivit flera.
Jag tror det är sista gången jag slutat nu. Men varför är det så svårt?
Min kropp tar stryk och denna gången har den sagt ifrån rejält. Kanske kan jag låta den få vara ifred nu?
Varför känns det som om allt det roliga tar slut utan alkohol?
Varför tycker jag att god mat och roliga stunder bara kan njutas ordentligt tillsammans med alkohol?
Varför är "att unna sig" nästan alltid förknippat med dricka?

Jag vet inte om detta ska vara en dagbok (igen) eller om jag kommer att glömma att skriva.
Jag förväntar mig inga kommentarer eller svar på mina frågor, men det är skönt att ha en plats att återvända till när jag känner att jag behöver.
Kanske ska jag gå på ett AA-möte.
Kanske klarar jag mig ändå.
Nästa milstolpe i min app är 30 dagar. Det är bara några dagar kvar, mindre än en vecka. 30 dagar. Det borde jag klara.
Idag ska jag iaf inte dricka.

Hur kan det gå så fort att nå 50 nyktra dagar och sen vara så långt till de 60?
Jag hinner flera gånger tänka att sen kan jag ta ett enstaka glas någon gång ".
Det är ju helt jävla värdelöst!!
Gaaaaaggghhhhhh!!!!!! 🤯🤯🤯🤯🤯
Dessutom funkar inget som jag skulle göra ikväll på min dator, vi har sjukt barn hemma, det regnar o blåser när hunden ska motioneras, maten var halvfabrikat och väldigt mycket för salt och fanfanfan jag får för tusan stressutslag och så hetsäter jag en påse godis i ren frustration. Bläh!

Jag förstod att en dipp skulle komma men det blir inte roligare för det. Jädrans mög.

@Surkärring Det är väl just det att man hade för vana att fixa problemen med alkohol, men man sköt det ju mest framåt egentligen. Det är såklart inte så enkelt för dig just nu och stressen gör allt bara värre. Men med tiden börjar man lära sig att det går att hantera stressen utan alkohol och att man faktiskt i det långa loppet hanterar den bättre på det sättet. Man skjuter den inte framför sig utan tar den när den kommer på ett mer avslappnat sätt än innan.

Men det är klart att man har sina dåliga dagar och dippar även som nykter. Det får man vara beredd på att det är så det är.

@TappadIgen det är iaf väldigt skönt att vakna idag och inte lukta apa i munnen, inte ha dålig mage eller huvudvärk men känna mig helt ok inför den nya dagen. Darorstrulet är kvar men irritationen har lagt sig.
Jag tröstade mig med 2 kvällsmackor igår och det gjorde gott.
Det jag saknar är de där 2 minuterna v ro i kroppen, när precis exakt den mängd vin jag behöver för att sänka axlarna och ta 2 djupa andetag slunkit ner i magen. Det var ju sällan mer än så. Jag förstår att det inte alls är värt det, och det är ju därför jag låter bli. Men det är en sorg jag bearbetar, att inse att jag inte kan hantera alkohol i längden och därför bäst låter bli helt.
Det blir bättre men det får ta sin tid. Och det är jobbigt ibland.

@Surkärring skrev:"Det jag saknar är de där 2 minuterna v ro i kroppen, när precis exakt den mängd vin jag behöver för att sänka axlarna och ta 2 djupa andetag slunkit ner i magen. Det var ju sällan mer än så. "

Jag förstår. Jakten efter den känslan, om man fortsätter den blir dock allt mer desperat, är min erfarenhet, och känslan allt mer flyktig. Jag tror att det är bra att reflektera över det som du gör dock. Känna efter och känna hur det känns och sedan släppa det och gå vidare. Försöker man bara tränga bort allt kan risken vara att man ältar det än mer.

Firade fredag igår.
Tycker det är lite svårt att ersätta vinet till maten med något alkoholfritt, de flesta alternativen är så söta... Så igår blev det vanligt vatten till maten, och så en läsk till tv-serien jag ser med min man. Eller ja, läsk är det väl men det heter alkoholfri "demi-sec" cider. Min man hittade den och den är god! Söt, men inte sliskig.
Jag dricker mer te nu, också. Provarmassor av olika sorter, mest örtte och rooibos, så jag kan sova sen. Har köpt koffeinfritt kaffe till nespresso-maskinen med. Men min medicin hjälper mig lite att sova med. Den är mot kronisk migrän (säkert på något vis genererad av allt vin jag hällt i mig för att "få ner axlarna" under åren). Det är makalöst att få vara smärtfri efter att ha haft så ont under så lång tid. Jag hoppas kunna släppa medicinen någon gång men just nu är den något som hjälper mig att låta bli alkoholen. En ska inte blanda, ju.
62 vita dagar.
Men vem räknar?

Läste en kort text av Eric Alper (en kanadensisk musikkorrespondent, bloggare, radiovärd mm), och känner att den passar här.

Take a shower, wash off the day.
Drink a glass of water.
Make the room dark.
Lie down and close your eyes.
Notice the silence.
Notice your heart. Still beating.
Still fighting.
You made it, after all.
You made it, another day.
And you can make it one more.

Inga pekpinnar, va??

Har just fått veta från en vän att hen är på alkohol igen. Med måtta. För att hen har bevisat att hen klarar några vita månader.
Jag vill så gärna säga att jag vet hur det känns.
Att jag också pausat, renat kropp och själ, och sedan gått tillbaka att dricka med måtta, som det heter.
Vill berätta att det gick bra de första gångerna.
Vill berätta att det gick rätt snabbt att komna tillbaka till en flaska vin en vardagskväll, 3 4 dagar i veckan och sen en box delat med maken på helgen.
Att jag gång efter annan backat och "bara druckit ibland för att sen råka bli tonfall bara liksom av slumpen.
Hur gärna jag vill kunna dricka med måtta.
Hur jag nog fattar att jag inte kan det.
Att jag tycker sluta är lätt, bara jag inte blir uttråkad.
Att jag nog lärt mig att jag faktiskt inte tål alkohol.
Vill så gärna berätta för min vän att jag är orolig för hen, att jag tror vi är lika, att hen också nog skulle må bättre av att avstå helt.

Men jag gör det inte.
För hen har specifikt uttalat en önskan om att slippa pekpinnar. Och jag vill inte vara sån.
Så jag är tyst.
Och vet att min kompis vet att jag finns här, när hen vill.
För att tränga mig på, hjälper inte hen.
Men att visa att jag inte försvinner kan göra det, hoppas jag.
Och så hoppas jag att jag har fel. Att min vän kan hantera alkohol nu.
Jag tror inte det.
Men jag hoppas.

Jag tragglar på.
Varje dag är en seger men delmålen känns sega och småtrist.
Har varit ute ett par ggr, inte svårt att dricka alkoholfritt, men inte lika gott heller.
Påminner mig om hälsofördelar men svårt när kroppen signalerar annat. Väntar på svar från kirurg ang något med gallvägarna, oklart om det är nåt mer än ett observandum. Får hålla mig lugn och inte oroa mig innan jag vet nåt. Svårt.

@Surkärring Oj oj, vad jag känner igen mig i det du skriver. Har precis samma + små njursten, inget av det ska åtgärdas utan hållas under uppsikt...
Nu blev det ju lite sjukstuga men jag är a-fri sen drygt 110 dagar o är fast besluten att fortsätta på den inslagna a-fria vägen!
Att inte oroa sig i onödan är lätt att säga men vi får verkligen tänka så!!!
Jag gör som du tragglar på o jag önskar dig verkligen så fina a-fria dagar som möjligt!
Kram 🤗

@Surkärring @majsan_nu
Kämpa på, ni har koll på läget,, visst känns det riktigt träligt ibland,, men tanken och få vakna upp och känna att man mår bra tycker jag övervinner.
Och slippa all planering man hade för att få i sig alkoholen.