av Berra

Ångesten tar mitt liv...

Mie
mån, 2009-10-19 - 20:20

Berra...

Du har valt en bra & sund linje i ditt liv.
Har inget att skämmas för.
Är en förebild & insperationskälla.

Om jag skulle ha kommit på ngn med att skriva som du gör... skulle jag bli imponerad på fler än ett sätt.

Vad vore alkoholhjälpens forum utan Berra?

Skicka honom vidare till "elaka" Mie... så ska jag prata allvar med honom... fniss...

Kram... nu kan det bara bli bättre, måndagen är snart över... / Mie.

vana
mån, 2009-10-19 - 20:33

Jag tycker inte heller Berra att det spelar någon roll.
Jag blev "avslöjad" av en person här (du vet vem du som är den personen)som kände igen mej från en annan websida där vi båda är medlemmar.
Det spelar ingen roll Berra fortsätt vara den du är!!!!!!

Berra
mån, 2009-10-19 - 21:10

Tack Dolphin, för dina uppmuntrande ord!

Jo jag kanske överreagerar, men min anonymitet är självaste grunden till att mina ord fortfarande skall kunna få flöda fritt, skulle jag vara minsta osäker skulle jag låta mina ord värderas på guldvåg för att inte feltolkas eller användas i en annan privat händelse...

Vill inte beläggas med munkavel, helt enkelt...

Man skulle ju kunna tänka sig att jag inte fortsätter snacka skit om jobbet,
men det är ju där självaste källan till min hängighet finns, tror jag!
Sedan är inte mitt jobb som allas andra, som ni säkert har förstått...

Vi hänger över ättestupan hela tiden, och det slår ju också på relationerna naturligtvis.
Att spela räv bakom de andra får "någon" att känna sig mör, att antingen sluta på eget bevåg, eller att hamna först i kön ut....
Precis som vilket Robinsson ö-råd som helst, fruktansvärt helt enkelt!
Den som sticker ut det minsta, är allas mobboffer, så även jag!

Nej det var inte meningen att han skulle se detta, jag bad om hjälp med outlooken tidigare på dagen, och han skulle hjälpa mig när han senare fick tid...

Jag behövde på eftermiddag "göra tvåan" om man så säger, och när jag återkom till min plats så satt han där och "hjälpte" mig, jag hade glömt att låsa datorn, och det ansiktsutrycket jag fick av honom såg ut som om han nyss hade snott en penna ur skrivbordslådan, eller liknande!

Visst han är ju IT-ansvarig och har rätt att kolla av datorn, och jag hade varit glad om det nu hade varit "vanlig porr" på datorn han hade funnit.
(nu porrsurfar jag ju inte, på jobbet heller.., men det hade känts betydligt enklare att försvara en sådan "normal" begivelse..)

Nu tillhör han en av de två kollegor som jag anförtror mig åt, men båda har svårt att inte falla för skvallret, vilket skulle betyda att jag därmed är "dead-meat".
Sedan spelar det ingen roll om man som IT-ansvarig har tystnadsplikt, det gäller nog inte hos oss tyvärr.
Allt som sker på jobbet SKA ju vara jobbrelaterat, eller?

Jorå, så nu i min nojjighet så funtar jag på att "döda" tråden, skapa ett nytt alias och starta en ny tråd, där ni säkert skulle känna igen texten, men jag är ju samtidigt väldigt stolt över min historia.
Min utveckling har ju gått ifrån vrak till något som nästan funkar, och jag har fått en väldig stor förståelse för mig själv, och relationen till drickat, som för mig personligen är avslutad.
Troligen för all framtid...
Allt detta är ju skrivet i realtid, och går inte att återskapas, någonsin...

Så jag vet inte!, vad jag ska göra, måste nog sova på saken...
Jag kan ju också bara fråga killen om han "såg något han inte borde",
men f-n vill ju väcka den björn som sover, eller?

..eller är det så som du säger Dolphin, kanske inte är så farligt..

I morgon är en ny dag, och det är i alla fall inte en Måndag, tack och lov!
Och det ska bli intressant att se vad den har att ge mig, ett nytt liv kanske??
Nä skämt åsido, ha det bra i alla fall..

Jag jobbar mig framåt, och lämnar det förlupna bakom mig, i morgon är en ny dag.

Mors Berra

Fenix
tis, 2009-10-20 - 00:28

Hej Berra, har ibland tänkt just att du verkar skriva så fritt på jobbet. Skulle jag vara väldigt skraj för kan jag säga. Just att ngn står bakom axeln och kollar när jag inte ser, och jag har i och för sig ett sådant jobb med öppet landskap och mkt väsen.
Att vilja bli avslöjad tror jag, som ngn sa, också ingår i ett alkoholistiskt beteende. I botten finns en längtan att ngn ska säga, va faan, sluta med det där. Vi vet vad du håller på med, men vi vill ha dig precis som du är utan alkohol! Ngt sådant.
Nå, hoppas det löser sig för dig. Se annars till att spara allt du skrivit innan du raderar, så att du kan se tillbaks på en stor insats här på forumet för insikter.
Ha en bra tisdag,
/fenix

Kvinna-mamma46
tis, 2009-10-20 - 09:02

Hej.

Ja, jag skriver också på jobbet ibland.
Min son som jobbar inom databranchen säger att varenda knapp vi tryckt på kan datanissarna läsa... När han praktiserade så upptäckte han olämpliga flörtar och allt möjligt mellan personalen. Men jag tänker som så att om de läser så kanske de lär sig något...ha ha.

Du har ju ibland ondgjort dig över ditt jobb Berra, det är kanske det värsta. :)

Jag suddade massor när släktingar började läsa här, var rädd att det skulle nå fram till min son och även att jag skrivit saker som andra släktingar kunde ta illa vid sig av. Sen fortsatte jag på nytt och tänker mig lite mer för.

Att jag är alkoholist vet de flesta, fast ibland får jag påminna dom. :) Det händer att glada tjejgänget kommer och vill att jag ska följa med på personalfester el dylikt och vara med på förfester osv.. De kan t.om börja prata om forna fester och skratta åt hur tokiga vi var, och hur dåliga vi var efteråt.... Och när jag då säger att jag numera inte dricker och att såna fester inte är något för mig så blir de lite långa i ansiktet. Jag är ju alkoholist säger jag. Jo jag vet säger de då, men det är precis som de inte förstår hur stort och viktigt det är att vara nykter och att det inte funkar att festa till det ibland. Och jo, jag var utåt sett precis som dom, ingen visste och i stort sett alla blev väldigt förvånade.

Att delta i såna fester och vara nykter är absolut inget jag traktar efter. Då är jag hellre hemma och myser med familjen. Har hittat mig själv och folk får acceptera att jag är en stillsam ensamvarg som älskar att vara med mina djur, läsa böcker och pyssla med hem och familj. Jag var sådan innan puberteten och sån är jag nu. Det är ganska häftigt faktiskt.
Puberteten ställde till en massa och det var även då alkohol kom in i bilden, mycket för att man skulle våga släppa loss och bli sedd. Grubblerier över livet, om man dög, dåligt självförtroende och en massa krav från samhälle, föräldrar, gänget. Sedan familjetiden när tid och ork gick till jobb, småbarn, hem och trädgård. Krokig väg med barn som blev svårt sjuka. Fortfarande en del av mig som ville vara tonåring, festa och segla på rosa moln. Men mest en mkt orolig och förtvivlad mamma. Alkoholen kom och gjöt lugn, glädje och tröst. Tills jag blev beroende och det blev ett gift.

Har nu landat, hittat hem och känner mig som den 12-åring jag en gång var.

Älskar att vara i stallet och ha hand om ungar, hundar och hästar. Kan vara där hela dagar och tröttnar aldrig. Sitta och dricka varmchoklad, medan hästarna äter hö och ponnyerna och hundarna går lösa i stallet tillsammans, nyfikna och glada.
Hemma har vi ungdomsgård i sonens rum i gillestugan och jag älskar det oxå. Härliga killar och tjejer mellan 14-20 som dröslar in och ut hela dagarna och kvällarna. Ropar hej och snackar lite. Ibland skäller jag på dom, om de pratar om att dricka eller annat. Då skäms min son och talar om för mig vad jag är för en... ha ha. Det tar jag med ro, för det förstår jag att han måste inför kompisarna när morsan är så pinsam.

Ja, nu blev det mycket igen om allt möjligt. Har förresten läst ut Mitt himla liv av Olle Carlsson nu. Vet inte varför men har lite svårt för människan, tycker inte om honom, helt enkelt. Kan inte heller identifiera mig med honom precis, utom alkoholberoendet och oförmågan att säga nej. Hans kristna tro och sökandet efter Gud känns också främmande. Jag tror inte på Gud på det sättet, jag tror fullt och fast på evolutionen och på att människan också är ett slags djur. Buddhismen med Buddhas lära är mer rätt för mig. Allt är energi i olika former och vi är en del av det. Andligheten finns men det är vi själva som måste öppna vårt sinne, släppa taget och bli mottagliga för den balanserade energin i universum. Sedan försöka sprida lugn och godhet till andra. Tacksamhet och hjälpsamhet.

Nu är min filosofiska morgonstund slut och det är dax att pyssla lite.
Ha det gott alla
Pia

Berra
tis, 2009-10-20 - 09:48

Go'morgon, Livet!

Så har ännu en ny dag startat, tänkte mycket på gårdagen och min nojighet..

Känns inte lika viktigt idag, kanske för att ännu en natt med hyfsad sömn har dämpat det hela.
Jag låter det bero, och kollar efter vibbar istället, han har desto mer att vinna på att inte knysta.
Då förlorar ju han all info istället, han är väl inte dum, får man hoppas...

Ville bara säga att jag uppskattar verkligen er närvaro här på forumet, känns kanonskönt att ha några att stöta och blöta ens tankar med, jag har ju andra vänner också (!) men kan inte på något sätt gå så personligt och djupt med dem...

Okej de vet att jag är en "virrpanna" och jag märker hur de på något sätt har ändrat sin attityd mot mig, de försöker på något sätt vara "mjukare" och tillmötesgående...

Men hallå, det är fortfarande samma Berra, men lite mörare bara, känns lite som om jag somnar så skulle de klämma på mig en tvångströja eller liknande...
Man behöver inte censurera åt mig, jag kan fortfarande le, ..kolla :) !!!

Ibland är det som om man ångrar att man överhuvudtaget sa något till dem, därför har jag inte heller sagt allt om mina alkoholproblem, för då ska de väl börja bete' sig där också...

Så länge jag knaprar min piller, så behöver jag inte urskulda mig, svågern bara väntar på att vi ska gå igång igen på landet med konjakskupan och cigarren på solvarma klippor...
Fucking glöm det, om det inte duger med trocadero i kupan så duger inte mitt sällskap heller.
Jag tänker inte "tvingas" in i något missbruk igen, jag har inte mått bättre än på länge...

Det är inte så att jag "planerar" något drickande längre, det är liksom passe'...
Jag har blivit friare att göra mina egna val, det känns otroligt bra...
Alkoholen har ingen fotboja på mig längre, jag kan köra bil när jag vill, har ingen dålig andedräkt pga bakfylla längre, är lite piggare på mornarna osv...
Men det bästa är att jag inte längre har de ångestfyllda dagarna efter, det är värt allt i hela världen!
Så på köpet har jag börjat få ett bättre självförtroende, och ser ljusare på framtiden..

Sen har ju solen även sina fläckar, och mina ska putsas/nötas bort...

man ser tiden an, livet går faktiskt framåt, och jag med den...

Mors Berra

vana
tis, 2009-10-20 - 12:45

Pia jag känner igen mej i det du skrev om före o efter puberteten.
Jag var lite djup filosoferande person innan och i första puberteten.Läste mycket målade var väldigt bra på att roa mej själv,hade ett rikt inre liv o var mycket kreativ.
Mamma sa att jag förändrades totalt som tonåring.Det var som att vända på en hand sa hon.Från tystlåten lite blyg funderande till destruktiv frigjord ute jämt o där kom alkoholen o cigaretterna in i bilden när jag var 15.
Nu är jag lite som då,innan tonåren.Pysslig,glad över mitt eget sällskap,kreativ o ganska så nöjd med livet som det är.
Jag kanske har hittat hem!!!!
Pia vi kanske har hittat hem till oss själva!!!

ica
tis, 2009-10-20 - 13:35

Berra, jag förstår precis hur du kände igår. Själv skriver jag också här under absolut anonymitet bara för att jag ska kunna känna mig trygg i att skriva exakt vad jag vill utan o linda in det.
MEN om det nu är så att du "blivit avslöjad" så vädjar jag till den personen med initialer BH att lägga ner. Fortsätt med ditt bara!
Jag har faktiskt funderat förut över att allas våra inlägg går att läsa av vem som helst utan att vara medlem.... Men samtidigt är det ju också så många vågar ta steget in här, man liksom kan bara vara nyfiken eller snubbla in o läsa o sen få motivationen o gå med. Så var det i alla fall för mig. Annars hade jag aldrig kommit på tanken eller vågat tror jag. Så jag fortsätter o titta över axeln ibland o stänger ner så fort någon kommer in på kontoret. "Browsar in private" eftersom andra ibland lånar datorn osv. O om du nu känner att du vill radera o börja om, även om jag tycker du ska tänka över noga innan, så gör det. Men sluta för allt i världen inte!!! Du hjälper oss andra, men framför allt tror jag det är en jättehjälp för dig själv!
Så där ja, det var det jag ville säga just nu // KRAM o ha en fantastisk fortsatt dag

Berra
ons, 2009-10-21 - 09:48

Go'morgon Livet!

Min morgon började alldeles utmärkt.

Tog frugans bil (lilla "plutten", hon gillar inte att jag kallar den för det, men men..).

Jag passerar varje dag en låg och mellanskola, och vid busshållsplatsen intill stod det säkert fyra klasser i olika årskullar som väntade på bussen på väg in mot stan på något äventyr...
Närmast vägkanten stod det säkert 10-12 ungar och vinkade hårt och förväntansfullt mot alla bilar, för några tusendels sekunder flög mitt minne tillbaka till min egen skolgång, och hur vi ville få bilarna att tuta...

Så jag tutade allt vad lilla plutten orkade, (nu skräms den ju inte så där hiskeligt...)
Och vet ni vad...?, minst 20 par armar flög i luften och ett enda stort YEAAH! skallade intill bilen då jag passerade busshållsplatsen...

Ingen, absolut ingen annan fick en sådan hälsning en vanlig Onsdagsmorgon!!!

Så kom inte och säg att du fick en bättre morgon, om 20 helt okända personer
skickar sina händer i luften och skriker YEAAH! efter att vinkat hysteriskt åt en...

Min dag har börjat så himla bra, hoppas den fortsätter så...

Det finns fler solar på min himmel idag också...
Ska med frugan till shrinken, och det ser jag fram emot...
Alla borde få möjlighet att få gå till en, det är en väldigt skön känsla...

Det blev f.ö. ett j-vla liv efter "bitchens" mail, det togs upp på ett efterföljande möte (där vi tyvärr inte var med), och vår grupp har fått stöd ifrån alla andra, och de håller med att hennes mail var under bältet, chefen har dessutom skrivit ett nytt mail med riktlinjer osv...

Så jag/vi har fått rättelse, och mitt ego som tidigare fick sig en knäck, har nu åter sträckts ut...
Så bitchen har fått sig en "bitch-slap", tackar tackar!
Det finns rättvisa här i världen, trots allt!

Dagens "moln" är att besikta lilla plutten, vi killar brukar vara ganska så oroliga inför detta, men jag distanserar detta till ett "matriellt/kostnads ting", och ska således inte påverka mig...

Inget ont kan nå mig idag, för min morgon började med ett enda stort "YEAH!"

Så nästan gång du ser barn vinkades utefter vägen, tuta för f-n!

YEAH!

Berra
tors, 2009-10-22 - 11:30

Go'förmiddag !

..sådär en Torsdag i slutet av Oktober 2009...

Vet ni, idag mår jag toppen, utav vilka eller ingen anledning som helst, helt knäppt!

Finns några små guldkorn att klamra sig fast vid...

"Lilla plutten" klarade sig fint genom besiktningen, snubben som gjorde den var mycket proffesionell och dessutom trevlig...
Fick lite anmärkningar på två små lampor (gamla 1:or) som jag genast åkte till OK för att byta, satt mycket krångligt till bakom rören till AC's kompressor, så det blev lite "glada" svordomar och en svårt rispad högerhand, men det gick, envisa människa!
Lilla plutten fick sig en väl påkostad maskintvätt när den hade varit så snäll mot husse!
Så kom inte och säg att bilar inte har en själ, det har de visst!

Direkt efteråt träffades vi (jag och frugan..) hos våran psykolog, och jag såg verkligen fram emot det, problemet var ju att jag var alldeles "för glad" för att åka dit!
Låter det märkligt?, jo alltså när bilen harde gått igenom besiktningen så var jag ju själaglad, och sedan skulle vi till psykologen (Eva heter hon förresten) och skulle prata om hur deprimerad jag var, det blev skitskumt!

Munnen sa en massa "tråkiga" saker och ansiktet "sken" av glädje, måste ha varit jättesvårt för henne att tyda mina signaler...
Jag har ju en yttre fasad, och en inre kärna som inte är synbar,
jag sa att jag kände mig som ett äpple, men med ruttet kärnhus!

Jag pratade om sinnesrobönen om det där att man ska inte försöka ändra på det man inte kan...
och hon började rabbla upp hela bönen utantill, hon kunde den!
Jag blev skitglad, och mycket förvånad...

Hursomhelst, hon såg "inga problem" med mig just denna gång, och jag sa att mitt verbala språk inte kunde göra mig rättvisa just idag, så jag bad henne att läsa det här på forumet!!!

Nu låter ju detta inte riktigt klokt, jag som gick i taket när jag var rädd att våra IT-ansvarige skulle kunna lista ut mig, och så bara dagarna efter ger jag länken till min psykolog...
Skillnaden är att jag litar på Eva till 150%, hon har hjälpt mig otroligt långt och ökat min självinsikt, och jag litar på att hon har sin tystnadsplikt...
Så hejhej Eva!, nu är vi 3 1/2 personer som möjligen vet vem jag är, det känns lite "kittligt"...

Efter mötet så pratade jag med frugan, och hon hade inte kunnat kolla på mig under hela mötet, för att jag satt med en stor skitfläck mitt i pannan efter alla grisiga lampbyten på hennes bil.
Och hon vågade inte torka bort den med risk för att psykologen skulle tycka att hon verkade "mammig" med mig, och det gav oss ett enda stort gapflabb nästan hela vägen hem...

Livet har sina stunder upp och ner, just nu verkar det bara vara uppåt för min del..
Lön imorgon, och lite "egen tid" för mig och frugan är inplanerad på lördagen...

Det finns massor av saker som gör det lite roligare att leva,
svårt att finna dem, lätt att hålla fast vid dem för länge dock!
Men när de "rasar" in i ett väldigt tempo, så kan man inte annat än vara lite gladare!

Så tjo-flöjt på er därute, ta're lugnt med drickat!
Det finns ett liv förutan det, det är jag ett levande bevis på!

Mors Berra

måne
tors, 2009-10-22 - 16:14

du är så härlig Berra,,tack för ett gott skratt,,med skitfläcken i pannan,,ja du,,märkligt,att bli berusad av nykterhet o vardagliga saker,,att bestämma över sitt eget liv,sin egen tid,sina handlingar,,total frihet,,,känns som att det ska mycket till för att man ska tappa modet,,,man känner sig så uppåt ibland att man nästan inte törs säga nåt,,folk kan ju tro att man är konstig,,,men man är bara så jäkla glad att få va nykter o må bra,,slippa ångest,man har vart så långt ner att inget kan liksom bli så jävligt igen,,,vi har definitivt hittat hem,,,,o som nån skrev,,man trivs i sitt eget sällskap o tycker om sig själv igen,,,vilket ger en bättre självkänsla,,,,jobbar på det fortfarande,,,,sinnesrobönen....växer ju mer man tänker eller ber den,,,,Härligt med 20 ungar som gormar!!!! barn gör inget de inte har lust till,,,de är spontana ärliga impulsiva,,,skön start på dan,,härligt med egentid förresten ,jag o gubben ska ha barnvakt i morron ,gå på bio o sen käka en bit,,,,ha det kram Tessan

anemon
tors, 2009-10-22 - 16:37

Jag är en sån som "ser i bilder" då jag läser eller någon berättar något för mig. Därför förstår jag varför hustrun inte vågade se på dig med fläcken i pannan! ;D
Att bilar har en själ håller jag fullständigt med dig om! Kom att tänka på då jag var barn och mina föräldrar hade ett litet jordbruk med 4--5 kor. En av korna skulle till slakt och råmade så hjärtskärande då slaktbilen hämtade den. Jag minns hur ledsen jag var och hur jag grät. Förra hösten sålde vi en av våra bilar som vi haft i säkert 10 år. Då killen som köpte den for iväg med våran "guldklimp" kände jag precis samma sorg och längtan som den gången då slaktbilen for iväg med Stjärna. Nu menar jag inte att kor o bilar är "likvärdiga" - jag menar bara att man även kan fästa sig vid ex.vis en bil. Den kan vara nog så personlig med sina små egenheter. Så ja. Jag håller med dig. Nix. Nu ska jag iväg till en gruppmeditation som jag gått med i för ca 2 månader sedan. Helt underbart! Mediterar även på egen hand. Har gjort det i flera år. Min alldeles egna grej som är xtra viktig nu när alkoholen är ett minne blott!

Berra
fre, 2009-10-23 - 10:12

Goder morgon!

Igår kändes det som om jag kunde ta en "tugga" av livet...
Dvs som om jag verkligen kunde "smaka" på livet igen, och det kunde jag och "det smakade bra".

Tidigare har jag känt mig för osäker och har inte varit tillräckligt stark.
Min "nya" roll börjar fungera och kostymen verka passa...
Alla pusselbitar ser ut att falla på plats, och min självkänsla har börjat växa...

Okej, nu ska man ju inte börja banka på den STORA trumman direkt, det kan ju vara tillfälligt!
Men skitsamma, jag har börjat må betydligt bättre, och har kunnat le och skojat fler gånger igår än vad jag har gjort "hjärtligt" på senaste veckorna tillsammans...

Det måste vara medicinen, eller en kombination av alla saker tillsammans...

Senaste året har det ju varit kalabalik utan dess motstycke hos mig.
Men jag ångrar ingenting, jag har fått stå tillbaka för mina egna känslor som verkligen har varit i svallning, jag som tidigare varit "kallhammrad" precis som min far...
En kille som skall visa sig stark och utan känslor, vet var och hur och alltid vara bäst!
Nu är det precis tvärtom, precis som om man har undertryckt sina känslor för länge så kommer man till slut att explodera, vilket jag gjorde..!

Idag när jag körde till jobbet så var skogen intill vägen som en rödgul alle',
och jag tänkte på vad Mie skrev förut, .."har du tänkt på att det är guld på träden nu???".
Det kunde jag inte ta åt mig just då, men NU uppskattar jag det, både träden och det Mie sa...

Man måste kunna hamna i någon form av harmoni med sig själv, innan man kan ta sig tid att uppskatta det som finns runtomkring en, barnen vid busshållsplatsen, guld i träden...

Idag mår jag bättre än någonsin, har upptäckt att jag ÄR sårbar, fylld med känslor som jag måste få låta leva ut, annars funkar jag inte längre...
Kunna titta bakåt på det som har hänt, utan att känna ett misslyckande,
måste se det som en livserfarenhet istället, det var då, nu är nu!

Igår köpte jag en massa små presenter, två till frugan, en till mig själv/oss, en till den tjejen på jobbet som INTE faller inom "hönsfarmen, elaka tungan", jag vet inte varför!!
Det bara blev så spontant, och jag ville att andra skulle glädjas med mig,
bara för att det var en sådan fin dag...

Så jag är väl inte helt frisk i pallet ännu, men jag är glad i alla fall...

Och det är väl sådant som måste räknas, eller?

Mors Berra

Berra
sön, 2009-10-25 - 01:43

Go'natt!

Ikväll har vi varit på en föreställning inne i stan med ett annat par...

Jag körde precis som vanligt, både till restaurangen och till teatern, och hem ifrån den till en liten kvällsdrink hemma, och sedan körde jag dem hem dessutom...

Mycket åka, men en fullständig säkerhet över mitt beslut är det rätta...

Känner inget fel i att vara den som är nykter och är den som "ställer upp", det är inget självuppoffrande längre som det tidigare var, och man hoppades på att det skulle återgäldas någon gång av de andra...

Känner en total "frid" över det jag gör, och det är naturligtvis det enda rätta, eftersom jag är den enda som INTE dricker, en sådan självklarhet...

Inga"måsten", inget planerande, utan fri att välja precis det jag vill, utom att dricka alkohol!
Det skulle bara lägga handklovar och ångest över mitt välbefinnande...

Frihet över att göra det jag vill, frihet att inget längre bestämmer över mig...

Nu ska jag gå och lägga med välbehag, och tiden backar tillbaka en timme,
men jag har inget att ångra, och ingen rädsla för morgondagen...

Det mina vänner, det är FRIHET!

En fri man ska snart möta medvetslösheten, men en äkta sådan utan fyllmardrömmar, och att vakna i morgon bitti, utan en genomsvettig säng, jag våndas inte längre natten...

I morgon skall jag möta en ny dag, och njuta av den...
Hoppas den gör mig rättvisa, jag givit den en bra start...

Ska börja den med att ställa tillbaka tiden, utan fyllångest för första gången!!!

Inget kan hindra framtiden, men varför gör den besvärlig?

I morgon ska jag leva....lite mer!

Berra

Berra
sön, 2009-10-25 - 14:03

Ha!

..morgonen blev så där super som jag hade hoppats på...
Vi låg länge kvar i sängen, och njöt av vilodagen, frugan buffade på mig när jag hade varit för tyst för länge...

Som jag skrev tidigare, jag har alltid haft en ångest med att ställa om tiden för vinter eller sommartid, det har alltid varit det första jag har gjort på morgonen, och då nästan alltid fyllsjuk...
Händerna gjorde vad de skulle, och i bakhuvudet tog ångesten sats för att braka ut i full blom inom ett par timmar...

Men icke denna gång, vilken känsla...
Gick varvet runt och visslade under tiden, det måste vara ett tecken på välmående, eller?

Grabben är bortlånad till kussen, så det var bara vi och dotra hemma...

Kravet kom på fattiga riddare, omgående....
Det är pappas frukost som hela familjen älskar, och den ska göras av mig, allena...

Vet ni vad det är???
... skitenkelt, gammal formfranske-skivor, en liten sats pannkakesmet, socker och kanel...
Man doppar gammalt bröd i smeten, så den suger upp den, lägger den i stekpannan och får den gyllenbrun, vänder den i socker och kanel, och sedan...mums!
Enkelt och mycket gott en helgmorgon, det är morgonmys för oss...

Nu ska vi iväg till IKEA och flukta/slå ihjäl ett par timmar..
och jag har/kommer inte att få ett utbrott!

Medicinen är magisk helt enkelt,och jag känner ett lugn!

Berra