Here we go againe...

Profile picture for user Åsa M

Fy så jobbigt! Jag har inte varit i din situation men jag valde att blockera i sociala medier efter att jag talade om för honom exakt varför jag tog avstånd. Jag sa att jag vill inte ta emot hans alkoholindränkta ångest hela tiden för den får mig att må dåligt, och jag sa att han måste söka vård. Gav nummer till olika missbrukskliniker och sa att du kan kontakta mig igen när du är nykter och i behandling. Han har inte vågat kontakta mig igen efter det. Inget sms och inget samtal. Tystnaden är ljuvlig. Jag ser det som att han valde spriten och jag är oerhört lättad över att slippa dansa den där djävulsdansen. Vad känner du att du behöver göra för att slippa?

Profile picture for user Självomhändertagande

Har just läst din tråd. Jag prövade bli av med mitt ex i flera år, han manipulerade och jag orkade inte kämpa emot manipulationen. Hade en vän som jag kunde prata med. Hon har erfarenhet av att vara medberoende och det var tack vare de samtalen med henne som hjälpte mig att förstå hur illa det var. Jag hittade även hit, till detta forum, efter att han hade flyttat ut, men vi hade fortfarande kontakt. Han var nära att dö ett par gånger. Och jag var orolig. Jag ville inte ha det så längre.
Som jag övat på att sätta gränser och säga stopp. Nu är det bara stopp. Och jag är så tacksam att han var ute innan pandemin kom. Jag hade inte orkat en dag till.
Jag behövde även professionell hjälp med att sätta gränser. Och den processen tog mig 1,5 år, från att jag sökte hjälp. Stod i kö i 8 månader. Idag tror jag att det finns massor av professionella som kan hjälpa via vårdappar. Be om den hjälp du behöver och ta all hjälp du kan få!

Lev ditt liv - som du vill leva det! Ta hand om dig!

Profile picture for user EsterHanna

@Självomhändertagande - Tack för ditt fina svar! Jag har bidat tiden under mer än ett år-kanske mer-för det har inte gått att avsluta. Han har...gjort så fruktansvärda saker mot mig, samtidigt som han utmålat sig som ett offer hela tiden. Jag visste att han skulle trampa snett och då stängde jag dörren. Nu är det som han aldrig bott här.
Och vi är fortfarande gifta på pappret och jag kan inte känna någonting alls när jag ser eller tänker på honom. Mina arbetskamrater vet inte att vi inte är ett par tex.
Bra ide med hjälp via vårdappar...Ska genast googla, leta...det skulle passa mig tror jag. Svårast för mig har varit att berätta. Att misslyckas. Igen. Såg du inte? Jag har inte sagt något till någon, holt upp en stenhård fasad fast jag vet nu att folk/vänner såg och visste.
Att hitta detta forum var min räddning.
Kramar

Profile picture for user EsterHanna

@Åsa M Tack för ditt svar. Jag blockar i perioder. Vet inte varför jag blockar av igen men på något sätt är jag rädd för svallvågen efter blockeringen. Den blir större ju längre han är blockad. Friskt? Not! Han skriver hela tiden och säger att han vill tillbaka och att jag är hans livs kärlek. Jag betvivlar inte det och hade han inte missbrukat hade vi ff varit gifta och levt ihop.
Jag kan inte leva med honom för jag och min dotter måste leva ett liv där vi inte behöver ta hänsyn till en vuxen bebis som missbrukar. Så är det... Jag vill nog aldrig ha kontakt med honom igen när detta har lagt sig. För det kommer det väll göra?
Forumet här var min räddning också.
Kramar till dig!

Profile picture for user EsterHanna

@Åsa M - Du skriver "Vad känner du att du behöver göra för att slippa?"... Vet inte?! Finns ng inget jag kan göra för att slippa? Blocka och inte blocka av? Rädd att han kommer hit och lever rövare mentalt. Han vill träffa hunden...Hunden är inget barn-vi har inte delad vårdnad, jag äger hunden.
Jag kommer inte undan känns det som....Vad kan jag göra? Finns det något så ser jag det inte.
Säger bara nej och vill inte när han tjatar "en chans till", 50 gånger i rad... Nej, nej, nej...Du har fått din sista chans flera gånger. Osv....

Profile picture for user Ullabulla

Hej ester hanna
Jag tror utan att veta.
Att du kanske bara bitvis klarar av att kliva av cirkusen.
Att vara medberoende är ju som namnet säger ett beroende.

Jag fick någon sorts konstig kick av att bli bekräftad och klarade mig inte utan den bekräftelsen.
Men jag såg inte, eller ville inte se min sanning.
Att jag söp på mitt ex.
Hans dåliga mående;hans beroende av mig osv.
Jag fick oja mig och fortsätta älta och må dåligt.
Jag hade helt enkelt inte supit klart på min alkis.
Det låter hemskt,men så var det för mig.
Jag fick helt enkelt sätta upp regler för mig själv och förstå vilka starka bindningar även jag hade till honom.

Jag kallade det återfall när vi hade kontakt och påtvingad nykterhet när jag avstod kontakt.
Sakta kunde jag klippa de grövsta banden,men jag klarade aldrig att klippa helt trots att jag gick in i en ny relation.
Ta den tid du behöver och fråga dig själv varför du vill glänta lite på dörren ibland.
Vad ger det dig och på vilket sätt stoppar det dig i ditt fortsatta liv?
Men du har tagit dig en lång bit på din väg.
Fortsätt så 🤗

Profile picture for user Självomhändertagande

@EsterHanna
När jag skrev här för snart 2 år sedan, då hade han flyttat ut 2 år tidigare. Och andra skrev att jag dansade djävulsdansen fortfarande. Jag förstod inte det då. Nu förstår jag.

Det är så många steg som man behöver ta hand om. Jag bad pappan till mitt ex om hjälpa, att han skulle flytta ut, då jag berättade om alkoholen. Och det blev ett jävla liv. Mitt ex har ett syskon som är läkare och hen är gift med en läkare. De är i min ålder. Jag trodde att jag skulle få hjälp av dem. På sikt. Även mamman är sjuksköterska. Och pappan har arbetat inom området missbruk.

Så jag fastnade med ett svart får och jag pratade inte med någon. En gång sa min vän från ungdomen att hon hade förstått vad jag gått igenom, då hennes pappas nya fru är alkoholist. Och hon kunde inte låta nya frun ta hand om hennes barn.

Idag har jag tagit avstånd från den vännen och det finns fler anledningar till det. Jag kände en arghet för att hon inte uppmärksammade mig tidigare, men jag behövde ta hand om det. Och jag mediterade ett helt år på hur jag ville ha det med den vänskapen. Och jag upptäckte det jag behövde upptäcka.

Jag hade aldrig någonsin klarat detta om jag inte hade utbildat mig inom mindfulness. Jag behövde ge mig medkänsla varje dag under lång tid för att förstå att mitt liv är viktigt. Jag är viktig för mig. Jag läste om din tråd och jag känner igen mig så mycket. Hur jag dansade. Och jag lät honom ha kontakt med mig fram tills för 2 månader sedan. Då blockade jag alla kanaler och poletten trillade ner ordentligt. Tack vare att jag träffat en man jag är kär i som frågat varför jag har kontakt med mitt ex. Jag känner den här mannen sedan tidigare, länge tillbaka, långt innan jag träffad mitt ex. Och då var han upptagen. Jag har alltid önskat mig en man som han, men inte förstått vart jag skulle hitta en sådan man. En skötsam man. Som gör allt bra. Och jag har förstått mitt tidigare mönster. Jag är en rolig och glad människa. Det har attraherat tidigare pojkvänner. Och det har inte varit någon av dem som jag har velat stanna kvar med. Jag behövde se över mitt eget beteende. Vem har jag valt tidigare. Varför fungerade inte det. Vad behöver jag. Vem vill jag vara med. Hur vill jag ha det i mitt liv.

Hur vill jag ha det i mitt liv funderade jag på under meditationer och idag har jag det liv jag önskar. Jag vaknar ensam i min bostad och känner mig tacksam varje dag. Ibland vaknar jag med min pojkvän hos mig eller honom. Jag blir ofta fascinerad över att han är så bra. Hur kunde jag inte ha förstånd att välja en bra man som han mycket tidigare.

Och svaret är, jag behövde erfarenheten. Så naiv jag varit i mitt liv. Idag ser jag vilka som sliter med alkoholen, vem som är medberoende och jag ser också hur brett det är i vårt samhälle. Det är den värsta drogen som finns. Och tyvärr är det upp till oss alla att ta ansvar för vårt egna liv. Jag har tänkt på om mitt ex dör en alkoholrelaterad död, hur gör jag då. Ska jag gå på hans begravning. Och jag har kommit fram till, att jag inte ska det. Men jag hoppas att han får leva länge till och jag hoppas att han är nykter, men jag bryr mig inte om att ta reda på det.

Jag har fått en chans till, att uppleva kärlek med en sund och frisk man. Med beteenden som jag förmodligen skulle ha "ratat" som yngre, men som jag idag upplever som charmigt. Vi är alla olika. Jag accepterar människor som de är. Jag ger mig mycket medkänsla. Jag omfamnar mig själv med kärlek. Och tar hand om mina behov. Som är sömn, äta bra, motionera, göra något meningsfullt, stressa lagom, vistas med andra människor på avstånd i dessa tider. Och naturen är min bästa vän. Jag går ut och kramar träd. Jag doftar på mossan. Och lyssnar på hackspettar. Jag ser ekorrar hoppa från träd till träd. Och jag känner att jag bor i min kropp. Och är närvarande i det som sker.

Jag är tacksam för att känna min lugna andning. Och jag är tacksam för att jag noterar när min andning känns stressad, då stannar jag upp. Och gör en SOAS. Jag stannar upp i det som sker, observerar, accepterar att det är som det är och så väljer jag att svara eller släppa taget.

Förr svarade jag ofta på det som uppstod. Nu släpper jag oftast taget. Då jag noterar att det inte är mitt. Jag har lärt mig att ta hand om mig själv och det har tagit tid. Men jag levde också med alkoholisten i 11 år, så jag antar att jag var ganska sjuk i mitt medberoende.

Jag gav honom allt. Jag gav honom mer än vad jag gett mig själv. Och det var svårt när jag lånade honom mycket pengar, som jag förstod att jag behövde se som en gåva.

Jag hade gått under totalt om jag inte fick honom att flytta, då jag förstår idag, att han ägnade sig åt psykisk misshandel. Och när jag har berättat för ett fåtal människor om min resa, så säger de grattis och jag vet att de menar det.

Skriv en lista på allt du vill göra och gör det du kan!

Lev nu. Ta med din dotter till naturen och gör det ni kan. Ta med termos med något varmt. Och bara sitt. I varma kläder. Krama träd. Se avsnittet frisk av naturen på SVT play. Det ligger kvar till mitten av december. Jag får inte skicka med en länk här. Det handlar om hur japanerna går ut och skogsbadar. Hur de tar in hela naturen med alla sina sinnen.

Bjud in naturen i ditt liv, om du inte redan har den självklar. Då menar jag upptäck den! Upptäck årstiderna. Upptäck träden och förändringen. Det gjorde jag under ett par år, då jag levde med alkoholisten. Jag upptäckte naturen genom att jag levde som jag gjorde. Jag behövde komma ifrån. Och jag fick kraft av naturen. Jag blev också frisk av den.

Nu skriver jag bara rätt upp och ner. Och nu behöver min dag börja. Men jag önskar dig och alla som skriver här, så mycket. Jag önskar dig att du upptäcker allt som är vackert och fint i ditt liv. Hela tiden. Och öva på att stänga av det som inte är ditt. Låt det ta den tid det tar. Jag övar ännu. Hela tiden. På att leva mitt liv. Och att inte "fixa" någon annan, oavsett vad det handlar om. Jag har upptäckt mitt beteendemönster. Och det är att jag har hjälpt andra hela livet. Och jag fastnar inte i det, utan jag prövar hjälpa mig själv. Så att mitt liv fortsätter att vara som jag önskar.

Ta hand om dig. På alla sätt.

Profile picture for user Åsa M

@Ullabulla du skriver precis det jag tänker. Vi som är anhöriga är också beroende, men inte av alkoholen utan av vår roll i förhållande till alkoholisten där vi bekräftas och ges ett syfte - vi är motopolen. Vi älskar det och vi hatar det.
Det enda sättet att slippa djävulsdansen är att välja att inte dansa den. Göra ett aktivt val, inte bara dras med. Och hitta din förklaring till varför just du är medberoende.

Mitt medberoende kommer från mobbning under hela grundskolan och en stark önskan att bli omtyckt. I mitt huvud blev det till "jag måste hjälpa till, det gör en snäll människa och jag är en snäll människa".

Men jag orkade till slut inte ha det där kaoset runt mig.

Jag tror det är den resan du kanske måste fundera på att göra, EsterHanna? Det är en sak att inte trivas med kaoset och en helt annan sak att säga nu ger jag blanka fan i detta och väljer att leva mitt liv för att ta hand om mig själv. Du har all rätt att göra det. Jag tror du behöver göra det, med tanke på vilket helvete du går igenom. Vilket råd hade du gett till en vän som var i dina skor? Det rådet ska du ge till dig själv också.

Profile picture for user EsterHanna

@Ullabulla -först vill jag sända dig ett stort tack för ditt svar! Jag har så dåligt samvete. Jag känner mig sjukt elak som lämnar en människa i totalt misär, dessutom en människa jag har varit gift med. Om jag fick önska så hade han försvunnit ut i tomma inget, tappat mitt nummer och aldrig hört av sig igen.
Jag lämnar en människa till döden och samvetet lättar lite varenda gång jag låter honom...lägga lite av sin ångest på mig. Jag beklagar mig inte, jag säger...ingenting. Om någon frågar säger jag att allt är ok.
Frågan jag ställer mig är varför då? Varför ska jag rädda dessa vrak? Jag är väl ingen jäkla Moder Teresa?
Galet trött på mig själv med blir jag.

Profile picture for user EsterHanna

@Åsa M Tack för ditt kloka svar! Precis. Jag försöker hjälpa/rädda helt omöjliga personer. Och tar skada själv. Låter de leva på min drivkraft och energi utan att ge ett uns tillbaka. De tar liksom aldrig vid, blir inte min parhäst och låter mig inte vila och drar framåt själva ett tag. Stannar jag-stannar dom.
Varför? Vad kommer det ifrån?
Jag behöver faktiskt inte svara när det ringer. Jag behöver inte ha dåligt samvete. Jag ska bara tänka på mig och min dotter nu. Vi har inga barn tillsammans, om han vill träffa hunden (herregud) så får han lösa det på annat sätt. Skaffa en ny hund. Jag vill inte prata med honom igen. Jag orkar inte.
Jag tror aldrig jag har haft någon nära mig som drivit saker framåt. Det har alltid varit jag. Nu vill jag vila.

Profile picture for user EsterHanna

@Självomhändertagande . Jag läste ditt svar direkt efter du skrev det. Jag har tänkt på det sen dess. Tack för du tog dig tid. Jag ser att vi är lika. Jag tar med mig allt du skriver, har läst ditt inlägg många gånger nu. Jag ser att jag är helt slutkörd av att hjälpa människor som inte ger något tillbaka. Dessutom en konstant oro för att de inte ska bete sig illa /oförskämt/pinsamt mot andra så arbetar jag för fullt för att dölja, släta över och ställa till rätta.
Jag ska också hjälpa mig själv nu. Jag ska aldrig mer fixa någon eller vara draghästen åt någon annan. Att stänga av det som inte är mitt...det ska jag börja med.

Du skriver om naturen. Jag bor på en makalöst vacker plats. Jag bygger sittplatser i alla väderstreck men sitter aldrig där. Tar det aldrig lugnt. Det ska jag försöka ändra på. Tack för du tog dig tid med ett så långt svar. Mycket tacksam för det. Nu ska jag slå på Frisk av naturen... Kram

Profile picture for user Tröttiz

@EsterHanna
Oj så du kämpar. 💕
En kompis till mig sade : "en sund relation ska bygga ett vi utan att rasera ett jag". Så sant. Det lever jag efter. Försöker i alla fall.
Din gräns har nåtts för länge sedan där jaget börjat raseras. Den sunda relationen har inte funnits där. Kämpa på. Man ska inte dras med i någon annans missbruk. Tänk på dig själv nu. 🌹 Kram på dig!

Profile picture for user Ullabulla

@EsterHanna visst är det så.
Skulden och ångesten över att man lämnar en sjuk människa åt sitt öde är hemsk.
Man får allas sympati över att man tänker på sig själv och sina ev barn.

Om man tänker diagnosen cancer så tror jag att sympatin skulle utebli.
Så någonstans finns det dubbelbottnade som en röd tråd i allt detta.
Alkoholism är ju en sjukdom där den som dricker inte klarar att avstå fast de så innerligt önskar att de kunde just det.

Men de söker ju inte hjälp.
De väljer att dricka fast man ställt ultimatum.
Hur kan det då bli så att jag står där med skulden.
Att deras olycka och oförmåga blir min att bära.
Men om man tänker ett steg längre.
Hur många oändliga (och meningslösa) samtal har man haft.
Där man visat på alternativ och konsekvenser men när den som dricker ändå gör just det..dvs dricker.

Hur många chanser och misslyckanden har man inte burit inom sig innan man till slut fått nog och inte orkat mer.

Jag minns hur mitt ex fortsatte att visa att han ville tillbaka sen jag gick in i min nya relation.
Men slutade han dricka?
Ack nej.
Till slut blev han nykter med hjälp av behandlingshem men dog drygt två år senare av andra orsaker

Så den skulden är också min att bära.
Om jag levt med honom hade jag tvingat honom till läkare osv.

Min poäng är:
Finns det skuld att suga i sig så gör vi ofta det.
Finns det någon annans ångest att bära så agerar vi gärna slaskhink.
För vår egen ångest och oförmåga får då stå tillbaka att titta närmare på.
Man bygger i sig i ett skyddande hölje av alkisens elände för att slippa titta på sitt eget.

Varje människa är ansvarig för sin egen lycka och sina egna val,punkt.
Om du väljer att låta honom stjälpa sin dynga på dig så är det ditt val.
Men hjälper det honom?
Hjälper det dig?
Isåfall,på vilket sätt.
Att börja våga ställa frågor till sig själv är ofta en bra väg att bryta destruktiva mönster.

Alla vi som varit eller är i denna sörja vet hur svårt det är att dra loss gummistövlarna och börja undvika gyttjepölarna.
Men det går,det tar bara lite tid att få nya vanor att sätta sig.

Profile picture for user Självomhändertagande

@EsterHanna "Jag ska också hjälpa mig själv nu." Skriv upp det i din kalender, på kylskåpet, på post it lappar eller där du skriver och där du läser det. Du behöver nog påminnas då och då.

Jag önskar att jag hade skrivit upp mina kloka ord till mig själv så hade jag kanske sluppit några år, även om jag förstår att jag behövde göra min lååååånga resa som medberoende. Det händer att jag gråter, då jag missade att skaffa barn, men jag älskar mitt liv idag. Jag är fri fri fri och jag förtjänar att leva mitt liv som jag vill. Det gör vi alla. Vi kan det, om vi kämpar och lär oss säga stopp. Kram till dig.

@Ullabulla "Varje människa är ansvarig för sin egen lycka och sina egna val,punkt." Det är så kloka ord. Du är så klok. Du har skrivit så kloka saker till mig tidigare. Tack tack tack! Kram till dig.

Profile picture for user EsterHanna

@Självomhändertagande och Ullabulla! Man går i trappor och när man är färdig för nästa steg så finns det människor som ni, som hjälper en uppför steget. Jag trodde att det var "klart" och fixat när jag klarade av att slänga ut min man. När jag sa stopp och stängde dörren. Men det finns resor kvar. Jag förstår det nu.
Jag tänker på min mening flera gånger varje dag, på kvällen när mannen börjar terra på telefonen, en chans till, en chans till-blockar jag av och vilar. Han är desperat men har inte tagit ett enda steg mot insikt och tillfrisknande. Han är ansvarig för sina val och sin lycka. Inte jag. Inte jag.

Jag är tacksam att jag har mitt hem kvar. En liten lön jag och min dotter kan leva på.
Nu jobbar jag på att skriva ner vad jag vill ha i relationer. Har aldrig gjort det förut utan följt med dit det blåser.

Önskar er en fin dag! Kramar

Profile picture for user Självomhändertagande

@EsterHanna
Ja, vi behöver pepp för att orka stå emot.

Så fint att du känner tacksamhet för det du har. Kvar. Det är viktigt. En liten lön innebär ett arbete och det är bra. Det är bra att ha något att göra och fokusera på, när tankarna på det som kommer automatiskt kommer.

Då kan du öva på att upptäcka de tankarna och släppa dem du inte vill ha. Och fokusera på hur du vill ha det, just nu. Just idag. Och börja med ditt ögonblick just nu.

Önskar dig en fin dag!
Kramar

Profile picture for user Självomhändertagande

Och bara upptäcka hur din andning känns. Det är en övning som jag tycker om. Att känna hur varje andetag är ett nytt andetag. Och den kan du bestämma helt över. Hur du vill öva på att känna den. Och hur mycket som går att göra med andningen. Att djupandas ett par andetag gör så att lugn och ro responsen kopplas på. Vi har en fantastisk andningsapparat i vår kropp. Och det finns många fina övningar att hitta på youtube och andra ställen. Andas på, när det blir jobbigt. När det än sker, vart du än är. Känn hur andetaget känns, i din kropp. Hur kroppen andas.
Det ska jag ägna mig åt en stund nu, innan min förmiddag fortsätter.

Profile picture for user EsterHanna

Tack ! Jag har följt dina råd, kikat lite på youtube. Jag vet vad du menar och jag vet att jag måste dit. Just nu slåss jag för min frihet - den är inte självklar. Jag bävar så för jul och nyår. Att behöva stänga ute, avgränsa och putta i väg är mot alla mina principer och jul står för så mycket annat.
Mannen blir mer och mer desperat, han har inte gett upp. Vill ha skjuts till polisen på lördag-jag sa nej-då ringer han mina vänner. Oerhört enerverande och pinsamt.
Jag har fått munsår av stressen, har aldrig haft förut. Kämpar med att åka till jobbet , det är tungt. En dag, nästa dag, nästa dag... Jag läser här inne om nya som kämpar. I bland läser jag föräldra-tråden och... om det finns olika grader i ett helvete så måste detta vara det värsta. Jag tänker ofta på er som kämpar med era barn. Och kramar på mitt eget.
Min man har ett barn. Varför, varför prioriterar han inte det barnet i stället för att hänga kvar oönskad här?

Profile picture for user Tröttiz

@EsterHanna
Det där att kunna förstå ja ... Min har också barn, som kommer i skymundan. Emellanåt känner jag av sån frustration och sorg, men kan ju inte göra något. 😔

Att förstå - det har jag också stångats med. Något jag försöker tänka på är en numera nykter alkoholists ord som gick i stil med :
"ni 'normala' kan inte förstå hur en beroende funkar ... försök förstå er på er själva i stället och låt er inte dras med ner i annans beroende". Nej, jag har insett det och lättare sagt än gjort. 🥴
🌹

Profile picture for user EsterHanna

Godmorgon, sitter med nya tankar, nya insikter-beredd att jobba med nästa trappsteg. Jag har blockat hans nummer sedan ett par veckor-det får stanna så. Han är nog så pass dålig just nu att han knappt jagar mig längre. Ett kort självmordsmeddelande på Messenger mitt i natten och jag tänkte att hör han av sig efter detta så är det tid att blocka där med- strypa all kontakt. För så här kan jag inte ha det längre. Vi är ff gifta, han är skriven här och endast tiden kan lösa det. Det tog 18 timmar.
Jag hade kunnat bara glömma och gå vidare men det skär i hjärtat att lämna en människa i rännstenen till en död. Jag VET att jag inte kan göra något, jag vet att det är han som måste plocka upp sig själv. Det kommer aldrig hända. Han har levt och andats genom mig. Jag känner den bördan nu, den måste lätta.
Han får tydligen inte fängelse för sitt grova rattfylleri, synd-verkligen synd. Det hade han mått bra av.

Profile picture for user Ullabulla

Jag känner med er.
Jag klarade inte att bryta helt.
Kan du ge honom ett halmstrå att en vänskap kan fungera OM han väljer att bli nykter.
Som du skriver så är han så sjuk just nu.
Kan du göra en orosanmälan?
Beskriva läget.
Då har soc en skyldighet att kolla upp honom och ev besluta om tvångsvård.
Då är det vården/samhället som får träda in och du får kliva tillbaka med bättre samvete.

Profile picture for user Självomhändertagande

@Tröttiz
Tack för att du delar orden från en nykter alkoholist.
"ni 'normala' kan inte förstå hur en beroende funkar ... försök förstå er på er själva i stället och låt er inte dras med ner i annans beroende".
Det är bra ord. Och det är enklare att ta till sig de orden när man har fått distans tror jag. Jag behövde den där distansen. För att se klart och inse att det viktigaste handlar om att ta hand om sig själv. Distansen. När ska man få den om man är mitt uppe i kaoset, misären och medberoendet.

Man behöver distansen. Och det är ingen som serverar ett lugn till en.

Man behöver på egen hand ordna så att man får uppleva en distans.

Man behöver få sitt andrum, för att orka se klarare.

Och för att förstå att man behöver ta hand om sig själv. Och rädda sig själv. Från en potentiell undergång.
Nu låter jag kanske dramatisk, men mitt liv med mitt ex var en ren misär.

Och jag är så tacksam varje dag, för att jag orkade överleva. Mest är jag tacksam för att han ville flytta själv.

Profile picture for user Åsa M

Många kramar till dig, skickar styrka. Man kan inte göra annat än att uppmärksamma på att de behöver hjälp. Men man kan inte tvinga dem. Mitt ex blev tvångsinlagd till slut men som jag förstår är tröskeln för det ganska hög. Fokusera på dig och dottern. Kram ♡

Profile picture for user EsterHanna

@Ullabulla , tack för dina ord. Jag har gjort orosanmälan, 2 gånger. Jag har ringt polis ang oro för liv när han skrivit adjö-meddelanden förr. Jag har gett honom alla nummer till hjälp på kommunen, soc, alkoholterapeut, missbruksenheten, stödgrupper. Han har varit på avgiftning och behandling-jag jobbade dubbelt för att han skulle kunna vara där i 4 månader- jag känner att jag kan inte hjälpa honom mer. Jag hoppas han döms till vård/övervakare/nykterhetskoll eller vad de nu kan ge ist för fängelse.
Vågar inte ge det där halmstrået om vänskap för jag...vill inte. Jag är så sjukt trött på och av honom. Jag vill bara gå vidare och leva mitt liv.
Han har hört av sig i alla fall, nej-han ville inte prata om meddelandena om att ta sitt liv mitt i natten. Blev så galet arg. Egoistiskt! Stor kram till dig UllaBulla!

Profile picture for user EsterHanna

@Självomhändertagande -precis, just så!!! Jag behöver andrum och distans från det kaos han har skapat och fortfarande skapar. Han är en otroligt snäll person som gör otroligt elaka saker i missbrukets tecken men också har ett beteende som jag verkligen förundras över.
Så totalt oförmögen att stå på egna ben, ingen livsglädje och noll framåtanda. Inte över sitt barn, sitt liv med oss, vårt liv, mig...ingenting är värt någonting.
Jag tänker fortsätta ta avstånd, han klarar inte av en vänskap nu, och det gör inte jag heller. Jag vill inte ta hand om en vuxen man längre. Och gå under själv.
Jag behöver distans, egentid, återhämtning och läkande igen. Jag har gjort nog, jag har försökt ALLT-inget av det hjälpte. Jag backar-och jobbar på det dåliga samvetet.

Profile picture for user EsterHanna

@Åsa M Tack, du nämner min dotter och ja, jag gör som du säger-fokuserar på henne, mig och oss. Vi har det lugnt och skönt i vårt lilla stenhus, tack för det. Jag tror som du skriver att han inte är där ännu, för tvång krävs nog mer. Tack för fina ord!

Profile picture for user Backen123

Dessa fram och tillbaka känslor! Det kan ju göra en galen, vet precis. Att ställa sig själv frågorna, lever han eller är han död? Jag såg för mitt inre flera gånger hur jag fann honom hängade när jag ex kom hem från jobb. Eller dessa försvinnande..... Det gav mig ptsd, att leva i detta trauma, våldet, hoten, tystnaden. Har fått terapi men inser att endast tiden kan få mig att lyfta blicken, en dag i taget. Det som hjälpte mig mest var kontakten med ex-frun, så min tanke är. Har han någon sån eller någon annan som stått honom nära och som förstår exakt vad du går igenom?

Profile picture for user Backen123

Dessa fram och tillbaka känslor! Det kan ju göra en galen, vet precis. Att ställa sig själv frågorna, lever han eller är han död? Jag såg för mitt inre flera gånger hur jag fann honom hängade när jag ex kom hem från jobb. Eller dessa försvinnande..... Det gav mig ptsd, att leva i detta trauma, våldet, hoten, tystnaden. Har fått terapi men inser att endast tiden kan få mig att lyfta blicken, en dag i taget. Det som hjälpte mig mest var kontakten med ex-frun, så min tanke är. Har han någon sån eller någon annan som stått honom nära och som förstår exakt vad du går igenom som du kan ha kontakt med?

Profile picture for user EsterHanna

@Backen123 , Ja, man blir galen. Har under så många år haft denna oro, även försvinnanden... Hur sjukt är inte det? Kommer i håg att han skulle flyga hem från ett grannland, jag tog ledigt, körde till flyget-väntade och väntade-ingen kom i ankomsthallen. Inte ett enda sms eller samtal. 2 dagar senare ringde han och ville ha pengar till ny flygbiljett , han hade supit och somnat på flygplatsen.
Jag skull aldrig ha sänt några pengar. Blockat av. Och aldrig mer svarat.

Han har en ex-fru. Hon pratar tyvärr inte svenska och dålig engelska. Funkar inte MEN otroligt bra ide av dig. Fattar att det var läkande att få stöd av en i samma sits. Tänker... Vågar nog inte skriva till henne. Ännu. Familjen är dysfunktionell-spriten finns men inte så mycket mer.

Värst av allt är att det helt saknas självinsikt. Han kan tycka jag är hemsk som inte ger honom ny chans, han ser inte...Han vet "att han har ställt till det" men det finns ingen substans bakom de orden...Noll. Ingen förståelse att han ska backa nu. Noll... Man blir galen!

Profile picture for user EsterHanna

Kom ett brev från polisen, mannen uteblivit från förhör och riskerar bli efterlyst. Jag öppnar breven, fotar och sänder till mannen på messenger, han var inte speciellt intresserad. Har tid i morgon igen, annars efterlyser de honom. På kallelsen stod ett mobilnummer så ringde upp. Berättade hur det stod till, sa att de var välkomna hit om de ville men han bodde inte här. Uppgav hans senaste vistelseadress. Så fin polisman, frågade, visade förståelse och när jag sa att han vägrar skriva sig annanstans sa han bara " vi pratar med honom om det".

Jag klarade inte av att sätta gränser mot min mans drickande. Mina värderingar och moral rubbades grovt. Jag kom på helt plötsligt att jag för 1 år sedan ville bli polis. Tränade som en tok, klarade alla tester-även den två timmar djupa psykologiska testen och blev antagen. Om jag är polis kan jag ju INTE acceptera att leva med en man som gör detta och detta osv. Efter antagningen gick jag hem och satte stopp. Jätte STOPP. Sen kände jag att jag inte behövde bli polis längre, när jag vägde för och nack-delar backade jag där.
Tror jag omedvetet använde det som ett verktyg.
I samtal med denna polisen kände jag dock att det är så viktigt med rätt person på rätt plats. Att som anhörig få rätt bemötande. Det stärkte min dag. Mannen ringde kl 13 på dagen , full. Jag sa torrt att du är full-jag vill inte prata med dig. Slutdiskuterat. I går var en bra dag.

Profile picture for user EsterHanna

@Tröttiz
Tack...ja, helt ofattbart att allt detta händer. Har jag levt med denna mannen? Pratat med polis i dag igen, gett dom adressen där han sist befann sig. Han är nu efterlyst eftersom han uteblivit från två förhör. Tror han dricker utan stopp. Skönt att veta att polisen nu kommer hitta och plocka in honom.
Jag kommer blocka alla kontaktvägar i jul och nyår. Han ska inte få förstöra den här julen.
Kramar och julefrid till er alla!

Profile picture for user Åsa M

Massor av kramar till dig, önskar dig en rofylld helg och bara en massa njutning. Du är så stark, och du har kommit så långt! Kämpa! Och var stolt över dig, för det är tufft det du går igenom.

Profile picture for user EsterHanna

Tackade just Gud för denna jul. Lugn och ro. Inga orosmoln, ingen klump i magen och ingen koll: Har han druckit, hur ska han vara i morgon?
Dottern och jag har haft en lugn och fridfull jul. Pratat. Gått promenader. Hon sa till mig att hon observerat hur jag alltid var stressad för hur mannen skulle uppföra sig... Så klok.
Mannen inte hört av sig alls. Tror polisen haft ett snack med honom. För han låter mig vara ifred. Jag har sakta börjat andas med magen. God jul!!!

Profile picture for user EsterHanna

Hej alla, jag önskar er en god fortsättning! Julen har, efter samtal med polisen som nog haft ett snack i örat på mannen-varit fridfull. Tills i går. Han ringer, är full men inte så full att han inte kan prata. Han håller på att bli blind och undrar om han ska ringa vårdcentralen? Eh?
Anklagar, vill träffa hunden, vill träffa mig. Nej.
Hotar subtilt.
Till slut säger jag:
-Du är inte mitt ansvar längre. Du är inte mitt ansvar längre!

Då säger han " Jodå, snart kommer jag bli ditt ansvar, du ska få se".
Jag blev så illa berörd. En stor klump i magen. Fruktansvärda ord.
Har haft honom blockad på telefon men haft Messenger öppen. Nu blockade jag den även vägen. Och nu kommer jag aldrig blocka av tror jag. Orkar inte mer.
Tog tid att komma hit!
En frisk person hade ju stängt de kommunikationsvägarna för länge sedan...En frisk person hade aldrig accepterat att ta i mot all denna skit.

Tack gode gud att jag har mitt hem kvar. Tack gode gud för att han inte har en bil så han kan köra hit. 14 april kan skilsmässan gå igenom. Snart, snart...
Nu ska jag ta hundarna och gå ut på en lång promenad-njuta av det vita täcket som ligger över landskapet. Kram till er alla!

Profile picture for user Åsa M

Fy, så obehagligt sagt! Usch! Önskar dig lugn och ro, håll honom blockad. Det verkar vara enda sättet att inte dras ner i det. Kram från min födelsedagskväll, ljuvligt lugn och skön.

Profile picture for user Ullabulla

Kanske du skulle tänka.
Varför gör jag såhär mot mig själv?
Vad får jag ut av det?
Vad i mig låter detta hända?

När man istället för att så att säga projicera hela situationen på förövaren,din fd man,fokuserar om på självet.

Och ställer de rätta frågorna till sig själv så kan man lättare få svar och ev klara att sätta gränser som består.

Profile picture for user EsterHanna

@Ullabulla ...ja. Varför? Varför svarar jag? Varför låter jag han hållas? Varför utsätter jag mig för det? Varför agerar jag slasktratt? Gör jag det i andra relationer med?

Jag vet inte. Jag blockar nu. Posten är ett problem. Han står skriven här fortfarande. Fast han inte bor här. Polisen vet det men hans post kommer hit.
Fotar och sänder. Och blockar igen.
Tack för din input Ullabulla. Ska tänka några varv på de frågorna... Kram

Profile picture for user Självomhändertagande

@EsterHanna
God fortsättning. Läser lite av din uppdatering. Och jag "firar" att jag hittade till detta forum för två år sedan. Skulle gärna skåla med alkoholfri champagne med alla som jag har skrivit och haft en fin dialog med. Det tog mig över ett helt år på detta forum att förstå att jag var kvar i ett medberoende. Men nu är jag fri. Den dagen kan komma för alla som vill det, så länge man arbetar för det. Och det tar sin tid.
Jag tycker att det låter som du gör det bra med att du sätter gränser och blockar honom. "Nu ska jag ta hundarna och gå ut på en lång promenad-njuta av det vita täcket som ligger över landskapet." Det är en bra inledning liksom mening på ditt nya kapitel för ditt 2022. Kanske du fortsätter att skriva hur ditt liv ska bli. Jag har gått en kurs i terapeutisk skrivande och det var då som jag började formulera mitt nya liv. Skrivandet har hjälpt mig att sätta ord på hur jag vill ha det i mitt liv. Det har också hjälpt mig att komma vidare.
Du skriver att du sökte polishögskolan och att du blev antagen. Liksom att du känner att du inte behövde bli polis längre. Vem vet, kanske du söker igen, när din skilsmässa har gått igenom. Du är en förebild för många. Och din erfarenhet behövs. Oavsett vad du gör, fortsätt ta hand om dig. Och gör det som känns bäst för dig. Jag är också glad att du andas med magen. Det är så viktigt.
En stor kram till dig!

Profile picture for user EsterHanna

@Självomhändertagande -tack för ditt inlägg. Jag hade så gärna firat nyår med en samling härifrån. Varit så stort stöd, inte ens mina närmaste har ju varit med i den här resan - på samma sätt som Ni.

Jag har min plats på polisutbildningen kvar till 1/6. Alla mina resultat gäller till dess. Men tror faktiskt inte jag kommer påbörja den, tyvärr. Hade jag varit yngre så-men då hade jag inte heller den här erfarenheten. Två år med studielån ist för lön för att sen gå in i arbete med lägre lön än vad jag har nu.... men , men -vi får se.

Min skilsmässa går igenom i April. I augusti kan jag skriva ut honom här, då har han inte bott här på ett år.
2022 är mitt år. Bara mitt.
Skriva, det var en bra ide, jag skriver mycket ändå. Ska formulera framåt, hur vill jag ha mitt liv.
Jag har blockat alla kontaktvägar nu, och stressar inte över det. Går inte in i nya året med kanaler in i mitt liv öppna som inte ger något gått.
Förundras att det kunnat bli så här. Han är en lugn och fin människa. När jag sa stopp till missbruket rasade han. Han blev en annan. Missbruket är djupt rotat i honom. Han är missbruket. Tror aldrig han tar sig ur det. Det kommer leda tills hans död. Om inte mirakel händer.
Men nu har min stig svängt lite, den går inte parallellt med hans liv längre, måste bara göra som Doris: Fortsätt simma, fortsätt simma... Gott nytt År! 2022 blir spännande. Kramar!

Profile picture for user EsterHanna

@Ullabulla Efter jag läst dina frågor om och om igen blev det så självklart. Han har förbrukad alla öppna kanaler till mig. Jag blockade på messenger med och har inte blockat på igen.
Jag behöver ju faktiskt inte göra det, det är inte min skyldighet.

Först nu börjar jag känna av lugnet...så skönt. Förut blev jag stressad-hade inte kontrollen på kaoset. Ville ha kontroll. På hans drickande, på hans kaos.
Hur kunde jag sända mer pengar till en flygbiljett när han söp och missade planet? För mig är det ofattbart. Idag. Hur kunde jag köra runt i bilen och leta efter honom? Skulle bara ha struntat i det men gud...det gick inte!
Gick helt upp i kaoset.
Nu är han som sagt blockad överallt sedan 30/12 dvs "sedan förra året", haha!
Tack för ni får mig att ställa de rätta frågorna till mig själv.
Önskar er God fortsättning!

Profile picture for user Tröttiz

@EsterHanna
Ja, du, det där med att kontrollera m.m. och anpassa sig. Det har jag undrat flera gånger ... Lätt att tänka så då man ser i backspegeln. Då man är inne i något tänker man annorlunda. Det försöker jag tänka på då jag undrar hur i fridens dagar jag kunde göra saker och låta saker passera ... Och skulle min kompis berätta för mig om hon är med om samma saker som jag skulle jag be henne springa åt andra hållet. Men man själv har tagit andra beslut. Men, nu vet man bättre.
Kram!

Profile picture for user EsterHanna

Har blockat alla kanaler sedan den 28/12. Har inte fattat hur mycket det påverkar mig. Sover bättre, sover längre, gladare, mer energi. I går säger min dotter: Han har messat mig , det står "ring".
Jag har trott att hon har honom blockad, men hon fick ny telefon i julklapp så det hade missats.

På en gång fick jag stress. Blockade av, messade och frågade vad han ville. Han ville prata. Jag sa nej. Då började han tjata om hunden. Sa att han får gärna hälsa på hunden men hunden äger jag och den stannar här. Då ville han jag skulle köra till honom med hunden, han har ju ingen bil sedan krocken på fyllan. Svarade enkelt att det gör jag icke. Blockade allt igen. Och dottern med.

Sov dåligt i natt. Vaknade tidigt, hade mardrömmar.
Det där mår jag inte bra av. Blev så oerhört tydligt.

Nu ska jag hitta lugnet igen...

Profile picture for user EsterHanna

3,83 i promille hade mannen i sig när polisen tog honom. Grov rattfylla, olovlig körning och oskattad bil. Nu tar åklagaren över. Vi är fortfarande gifta till och med 14 april. Varför måste denna betänketid utgå? Helt sjukt! Vad kan straffet bli för detta, ni som vet? Fängelse ett par månader och böter kanske? Eller vård?

Profile picture for user gros19

Har jobbat en del med detta. Fängelse blir det nog inte såvida det inte är upprepade brott och han har domar sen tidigare. Körkortet blir han ju självfallet av med om han har något och han får en spärrtid innan han kan ta nytt. Provtagning under ett halvår innan det blir aktuellt. Skulle gissa att han får böter och föreskrifter om att han ska genomgå någon form av behandling för sitt alkoholmissbruk i samråd med socialtjänsten. Detta är en vanlig påföljd.

Profile picture for user Azalea

Det är riktigt högt promille för en kropp att klara av.
Min man hade 3,89 vid ett tillfälle och jag blev livrädd.
Näe han krockade med bilen var det "bara " 2,5 ungefär och hans påföljd blev körkort indraget 2 år men han fick då använda alkolås , kostade 1000 kr/månad, i bilen att blåsa i. Plus en massa prover under de åren därefter fick han tillbaka körkortet .
Azalea🧡

Profile picture for user EsterHanna

Tack för era svar... Han stod och gick vid den promillehalten... Vågar inte tänka på vad hans promillehalt varit när legat däckad här hemma. Fan. Skulle ha ringt ambulans. Varför gjorde jag inte det?

Får meddelanden från folk som "träffat honom när han väntar på bussen", han ser sig som ett offer. Hur kan man inte förstå att man gjort alla fel för att behålla sin fru och familj. Jag har honom blockad, så ingen kontakt alls. Vilken resa man gjort, kan knappt tro det är sant när jag blickar tillbaka... Kram till er alla och tack för era svar!!!

Profile picture for user Åsa M

Folk förstår inte, om de inte vet. Och de flesta vill tro gott om andra. Ingen vill tro att någon har misär hemma, med missbruk eller våld eller sjukdom.

Ofta har den sjuke heller ingen sjukdomsinsikt - det ingår ju så att säga i sjukdomsbilden - så det är inte konstigt att din man och de runt omkring som inte har hela bilden bidrar till frustrationen...

Profile picture for user Självomhändertagande

@EsterHanna
Det är en hög promillehalt. Och jag minns att mitt ex berättade för mig om att han hade 3.0 i promille. Då hamnade han på akuten efter att ha tuppat av utomhus och slagit i huvudet. Han hade tur att någon såg honom och larmade.
Det är bra att du har honom blockad! Jag höll på att skriva en lång kommentar om hur duktig jag tycker att du är, angående din avblockning och sedan blockning igen. Det är det enda rätta.
Även om massor av frågor kan komma att uppstå, som denna om ambulansen, så tänker jag. Det finns hela tiden något som man kan göra som medberoende, men om man inte vill vara medberoende mer, då får man lov att släppa taget om just de frågorna.
För de tillhör inte dig längre. De tillhör inte mig längre. Om man inte vill vara kvar i medberoendet.
Och jag vet att jag inte vill vara det längre. Så därför har jag mitt ex blockad överallt. Och du vill inte heller vara medberoende längre. I början är det ett val man behöver göra hela tiden. Så småningom är det enklare. Som det är med alla övningar. Att öva på något ger färdighet.
Och en dag blir det enklare. Det kan till och med bli ganska enkelt.
Ta hand om dig!
Kram!

Profile picture for user Backen123

Helt galet med den promillehalten, man kan inte låta bli att förundras över hur kroppen ändå tål! Och man förstår på något vis vilken hemsk drog det är, att man häller i sig efter att ha passerat den känsla dom först vill uppnå, hjärnan blir verkligen kidnappad. Så Sorgligt på så många fina människor 😥 och jag håller med om känslan av overklighet, den sitter i längden och i vågor och det känns väldigt skönt att alla storhelger är över 🙏

Profile picture for user EsterHanna

Azalea, Åsa M, Backen123 och Självomhändertagande... Tack för att ni finns! Har marat i natt, drömt och inte kunnat sova. Minns händelser som jag förträngt. I morse satt jag med kaffekoppen och öppnade här...kände ett enormt stöd från er och tacksamhet över forumet. Det stämmer, jag måste öva på att inte hjärnan lever rullan hej vilt med mig i mitt medberoende. Jag måste ta kontrollen över tankarna. Dagtid fungerar det oftast men på nätterna sätter det fart.

Detta med promillen har etsat sig fast, i tidningen uttalar sig polisen om en rekordpromille att framföra ett fordon. Känns så märkligt att läsa om det. Tänker att när han söp som värst här och tackar gud för att ha mitt hem och hälsa i behåll. Han är så sjuk och inte ens 40 fyllda....
Jag ska fortsätta på mitt friska spår. Jag ska bli medveten om mina tankar och inte reagera på dom. Försöka hitta ett lugn. Lättare nu när alla kontaktvägar är stoppade.
Kärlek till er alla där ute!!!

Profile picture for user Åsa M

Så länge kontaktvägar är blockade kan man börja läka. Så känner jag. Att slippa bli indragen jämt - det skapar lugn. För mig innebär det att jag slutar älta... hur mår han, vad gör han, dör han, blir han av med jobbet, missköter han huset, kör han full, hur berörs hans barn och barnbarn, vad gör grannarna, etc etc etc i all oändlighet.

Jag kan ärligt säga att ett år efter blockeringen av mitt ex att det är det bästa jag någonsin gjort. Kärleken är slut, orken är slut, engagemanget är slut. Punkt.

Önskar dig frid och en lugn helg! 🙂

Profile picture for user EsterHanna

@Åsa M Tack för de orden. Så känner jag med. Jag märker enorm skillnad, framförallt om jag måste blocka av och sända foto på post som kommer hit. Då snurrar det i gång igen, marar, sover dåligt osv.
Det är ett aber detta med posten. Han är fortfarande skriven här , har posten hit. Nu dyker det upp papper från tingsrätten osv.
Fotar, sänder och blockerar igen. Men mår inte bra av det, vill inte veta. Så sjukt taskigt att inte skriva på skilsmässopapprena före han blir dömd.
Han har ingen fast adress, vet inte om han jobbar heller....

Profile picture for user Självomhändertagande

@Åsa M
Där skrev du något väldigt bra. Om varför det är så bra att stänga av kontaktvägen. Jag har läkt, men jag påminns ofta av mina nuvarande utmaningar som är förknippade till mitt tidigare medberoende. Och på ett sätt så är jag tacksam för att jag inte kan fly in i något. Jag behöver möta mina utmaningar utifrån där jag är och jag är egentligen bara tacksam för att jag är rik på erfarenheter. Jag är tacksam för att jag överlevde den här resan utan att gå under.

Och jag är tacksam för att jag njuter av att gå ut i naturen. Igår såg jag en svan flyga över kanalen intill mitt hus. Jag var på väg till änderna för att ge dem havregryn. Bemötande där var roligt.
Jag är så tacksam för att slippa leva i en fasad med tjusiga attribut i en ytlig värld, där jag spelade med, i flera år och jag var så naiv som trodde att jag kunde förändra honom. Jag var så naiv som spelade med. Och konsumerade fina kläder och sminkade mig fint. Och deltog i bjudningar och dinerade på stan med "vänner" där mer eller mindre alla har problem med den ena och det andra och främst med alkoholen. Och allt var bara en show.
Och så är jag snäll med mig själv och tänker, att jag behövde den erfarenheten. Jag ville aldrig vara bland dessa människor, men ändå så var jag inte kapabel att ta mig därifrån. Medberoendet var så starkt.
Och idag, som jag njuter av fåglar som mitt sällskap en stund, innan jag går vidare på min vandring, i livet.
Och idag så förundras jag över att hur livet kan ta så olika form. Det gäller verkligen att veta vem man blir kär i. Och välja rätt person som passar en själv. Men det är lätt att säga när erfarenheten gjort sitt. Och kanske det är det som är just meningen med erfarenheter. Jag matar inte alla fåglar. Inte heller regelbundet. Utan jag bestämmer när jag har lust att göra det. Det är mitt val.

@EsterHanna
Vad skulle hända om du inte fotade viktig post som skickades till din man på din adress? Behöver du göra det? Det är bara en nyfiken fråga. Mitt ex vägrade flytta ut från min adress över ett helt år. Jag ringde skatteverket flera gånger och jag flyttade ut honom från mig. Men det är så lång handläggningstid. Heja Sverige. Till slut fick jag honom att skriva sig på den adressen där han bor. Jag sände vidare hans post ett tag, sedan strök jag bara över min adress och la tillbaka dem i brevlådan. För att visa att han inte bodde kvar. Och då fick det bli postens problem.
Jag menar, om du inte mår bra av att ge honom den servicen, kan du låta bli?
Det är inte ditt problem tänker jag. Men jag vet också att i stunden kan det stressa en mycket. Mitt ex hade problem med kronofogden och inkasso. Och jag var så arg varje gång dessa brev kom och "störde" mig i livet.
Tills jag började se de störande breven som övningar. Och att släppa taget om allt som inte är mitt.

Profile picture for user EsterHanna

@Självomhändertagande Tanken har slagit mig. Precis så som du skriver. Jag känner att tills han får sin dom kommer jag fota och sända. Hoppas det går fort. Han svarar inte längre. Ringer inte när jag sänt fotot och före jag blockat på igen. Kanske polisen förstod när jag sa " behöver blocka och gränsa", och hade ett snack med honom. Efter förhöret är det slut på trackaserierna. Så skönt.
Jag kommer på mig själv att komma på att jag inte tänkt på honom på flera timmar. När jag läser tillbaka här är det som någon annans liv, att jag var någon annan.
Så skönt att läsa dina inlägg, jag läser oftast på morgonen men behöver hela dagen för att bearbeta och tänka igenom. Det du och Backen beskriver om män-oh yes, gäller mig med. Min dotters pappa hade en ryggsäck och en pilbåge på ryggen när jag träffade honom. Bodde på en båt, sov med bootsen och en kniv bredvid sängen. Blir rätt jobbigt att ta med en sådan person in i den vanliga vardagen.
Men hua vad jag kämpade på-visst kan väl jag tämja det där som ingen annan lyckas med...
Gud, blir så trött på mig själv. Tänkte , aldrig mer. Och där stod han, 9 år senare. Snäll. Lugn. Snygg. Ung. Och superalkoholist.
Jag ser mig med en man, som står vid en vedspis. Som har en husbil. Vet inte varför, men sedan du tog upp det för några inlägg sedan är det det jag ser.
Eget liv. Egen ekonomi. Eget hem. Egen familj. Eget jobb. Egen passion. Eget driv. Egen livslust.
Tänk om jag för en skull fick säga: Stop, vänta på mig!!!
Trött. Och rätt lycklig. Sålt dubbelsängen. Skaffade en 90-säng. Och en större hundbädd. Så känns det just nu.
Kramar

Profile picture for user Backen123

@EsterHanna ja vilken j.... skit att hamna i och ta sig ur, jag har tänkt så många gånger att, är det där bara gjort så lättar det. Men sen när allt är förbi så gör det fortfarande så ont, varför fick det inte vara bra. Vi förtjänar ju det, goda omtänksamma människor som vill andra gott, självklart så har vi sämre sidor men inte så vi förtjänar det här... sådär går mina tankar, min rationella hjärna vill förstå varför, ödet, Guds mening, men varför? Det är nån mening med allt, man ska förstå det sen. Ja det blir så ironiskt så man kan bli tokig 😅
Jag hade lagt upp en profil igår på en dejtingsida, tog bort den idag, jag inbillar mig att dom jag ser där lider av psykisk ohälsa, målar upp runt deras texter, ser kaoset, spriten bakom men som säkert inte finns där. Och som du och själv omhändertagande skriver, tänk en karl som finns där för vår skull, som tar hand om oss, inte det där 1:a året utan även sen. Som står stabilt när ens jag svajar, man tänker man går mot en tid där ens föräldrar åldras, syskon och vänner, tänk så skönt att veta att han kan jag lita på ❤ God natt

Profile picture for user Tröttiz

@EsterHanna
Du har haft ett helsike, men så glad att du tagit dig från. Inte helt över i och med ickeskilsmässan men på väg. Har läst många av dina inlägg här.
Konstaterade att jag varit här på forumet ungefär 1,5 år ... Tiden går fort, men att släppa hjärnan från det förflutna går sämre. För mig går vissa saker på repeat och tanken hur man bara anpassat sig.

Ja, tänk att där ute finns någon för oss, en trygg famn att kura i. Att inte vrida ut och in på sig , inte veta vad som händer, och i stället känna sig betydelsefull och fridfull. Länge sen jag kände mig uppskattad ... Alltid något annat som varit viktigare.

Emellanåt har jag svårt om nätterna jag med, tänker inte på något speciellt men får inte ro. Emellanåt tänker jag på vad han gör. Får han för sig att köra någonstans (därtill utan giltigt körkort). Ibland blir jag så trött på mig själv att jag ödslar energi på något som inte är lönt att tänka på. Det leder ju absolut ingenvart. Vi är ju inte ett par. Men inte så lätt för oss medberoende att bara släppa. För mitt ex är det även som för ditt ex att "missbruket är rotat" i honom. Ledsamt, tragiskt, men jag vill inte dras med ner i annans beroende. Skulle han vilja ha hjälp, ha en plan skulle jag tänka annorlunda.

Har tidigare här på forumet nämnt en sak som min kompis sade till mig då jag för, kanske 1 år sen, berättade om läget :
"en sund relation ska bygga ett vi utan att förstöra ett jag". Så sant. Då insåg jag att jag verkligen måste bort. Började se allt med andra ögon, ett uppifrånperspektiv. Så är det ju för dig, mig och många andra här, att vårt jag förstörs. Hit kan höra ork, värderingar då vi anpassar oss till saker vi efteråt undrat hur vi kunde göra, matlust, sömn.
Man stångar sig blodig och förstör sig själv.
Kram. 💕

Profile picture for user Åsa M

@Tröttiz jag tänker ofta på ditt citat. Mitt ex sa i ett ögonblick av klarsynthet "om en av oss inte mår bra, så mår inte vi bra". Det är ju en helt grundläggande sanning, men svårt att ha en relation med en alkoholist där båda mår bra. Omöjligt. Hade förresten en terapeut säga det en gång - hen hade *aldrig* träffat ett par med alkoholism där relationen fungerade. Vilken tankeställare!