av EsterHanna

Backen123
mån, 2022-01-10 - 23:20

Helt galet med den promillehalten, man kan inte låta bli att förundras över hur kroppen ändå tål! Och man förstår på något vis vilken hemsk drog det är, att man häller i sig efter att ha passerat den känsla dom först vill uppnå, hjärnan blir verkligen kidnappad. Så Sorgligt på så många fina människor 😥 och jag håller med om känslan av overklighet, den sitter i längden och i vågor och det känns väldigt skönt att alla storhelger är över 🙏

EsterHanna
tis, 2022-01-11 - 15:24

Azalea, Åsa M, Backen123 och Självomhändertagande... Tack för att ni finns! Har marat i natt, drömt och inte kunnat sova. Minns händelser som jag förträngt. I morse satt jag med kaffekoppen och öppnade här...kände ett enormt stöd från er och tacksamhet över forumet. Det stämmer, jag måste öva på att inte hjärnan lever rullan hej vilt med mig i mitt medberoende. Jag måste ta kontrollen över tankarna. Dagtid fungerar det oftast men på nätterna sätter det fart.

Detta med promillen har etsat sig fast, i tidningen uttalar sig polisen om en rekordpromille att framföra ett fordon. Känns så märkligt att läsa om det. Tänker att när han söp som värst här och tackar gud för att ha mitt hem och hälsa i behåll. Han är så sjuk och inte ens 40 fyllda....
Jag ska fortsätta på mitt friska spår. Jag ska bli medveten om mina tankar och inte reagera på dom. Försöka hitta ett lugn. Lättare nu när alla kontaktvägar är stoppade.
Kärlek till er alla där ute!!!

Åsa M
fre, 2022-01-14 - 18:30

Så länge kontaktvägar är blockade kan man börja läka. Så känner jag. Att slippa bli indragen jämt - det skapar lugn. För mig innebär det att jag slutar älta... hur mår han, vad gör han, dör han, blir han av med jobbet, missköter han huset, kör han full, hur berörs hans barn och barnbarn, vad gör grannarna, etc etc etc i all oändlighet.

Jag kan ärligt säga att ett år efter blockeringen av mitt ex att det är det bästa jag någonsin gjort. Kärleken är slut, orken är slut, engagemanget är slut. Punkt.

Önskar dig frid och en lugn helg! 🙂

EsterHanna
lör, 2022-01-15 - 08:59

@Åsa M Tack för de orden. Så känner jag med. Jag märker enorm skillnad, framförallt om jag måste blocka av och sända foto på post som kommer hit. Då snurrar det i gång igen, marar, sover dåligt osv.
Det är ett aber detta med posten. Han är fortfarande skriven här , har posten hit. Nu dyker det upp papper från tingsrätten osv.
Fotar, sänder och blockerar igen. Men mår inte bra av det, vill inte veta. Så sjukt taskigt att inte skriva på skilsmässopapprena före han blir dömd.
Han har ingen fast adress, vet inte om han jobbar heller....

Självomhändertagande
lör, 2022-01-15 - 12:07

@Åsa M
Där skrev du något väldigt bra. Om varför det är så bra att stänga av kontaktvägen. Jag har läkt, men jag påminns ofta av mina nuvarande utmaningar som är förknippade till mitt tidigare medberoende. Och på ett sätt så är jag tacksam för att jag inte kan fly in i något. Jag behöver möta mina utmaningar utifrån där jag är och jag är egentligen bara tacksam för att jag är rik på erfarenheter. Jag är tacksam för att jag överlevde den här resan utan att gå under.

Och jag är tacksam för att jag njuter av att gå ut i naturen. Igår såg jag en svan flyga över kanalen intill mitt hus. Jag var på väg till änderna för att ge dem havregryn. Bemötande där var roligt.
Jag är så tacksam för att slippa leva i en fasad med tjusiga attribut i en ytlig värld, där jag spelade med, i flera år och jag var så naiv som trodde att jag kunde förändra honom. Jag var så naiv som spelade med. Och konsumerade fina kläder och sminkade mig fint. Och deltog i bjudningar och dinerade på stan med "vänner" där mer eller mindre alla har problem med den ena och det andra och främst med alkoholen. Och allt var bara en show.
Och så är jag snäll med mig själv och tänker, att jag behövde den erfarenheten. Jag ville aldrig vara bland dessa människor, men ändå så var jag inte kapabel att ta mig därifrån. Medberoendet var så starkt.
Och idag, som jag njuter av fåglar som mitt sällskap en stund, innan jag går vidare på min vandring, i livet.
Och idag så förundras jag över att hur livet kan ta så olika form. Det gäller verkligen att veta vem man blir kär i. Och välja rätt person som passar en själv. Men det är lätt att säga när erfarenheten gjort sitt. Och kanske det är det som är just meningen med erfarenheter. Jag matar inte alla fåglar. Inte heller regelbundet. Utan jag bestämmer när jag har lust att göra det. Det är mitt val.

@EsterHanna
Vad skulle hända om du inte fotade viktig post som skickades till din man på din adress? Behöver du göra det? Det är bara en nyfiken fråga. Mitt ex vägrade flytta ut från min adress över ett helt år. Jag ringde skatteverket flera gånger och jag flyttade ut honom från mig. Men det är så lång handläggningstid. Heja Sverige. Till slut fick jag honom att skriva sig på den adressen där han bor. Jag sände vidare hans post ett tag, sedan strök jag bara över min adress och la tillbaka dem i brevlådan. För att visa att han inte bodde kvar. Och då fick det bli postens problem.
Jag menar, om du inte mår bra av att ge honom den servicen, kan du låta bli?
Det är inte ditt problem tänker jag. Men jag vet också att i stunden kan det stressa en mycket. Mitt ex hade problem med kronofogden och inkasso. Och jag var så arg varje gång dessa brev kom och "störde" mig i livet.
Tills jag började se de störande breven som övningar. Och att släppa taget om allt som inte är mitt.

EsterHanna
mån, 2022-01-17 - 19:45

@Självomhändertagande Tanken har slagit mig. Precis så som du skriver. Jag känner att tills han får sin dom kommer jag fota och sända. Hoppas det går fort. Han svarar inte längre. Ringer inte när jag sänt fotot och före jag blockat på igen. Kanske polisen förstod när jag sa " behöver blocka och gränsa", och hade ett snack med honom. Efter förhöret är det slut på trackaserierna. Så skönt.
Jag kommer på mig själv att komma på att jag inte tänkt på honom på flera timmar. När jag läser tillbaka här är det som någon annans liv, att jag var någon annan.
Så skönt att läsa dina inlägg, jag läser oftast på morgonen men behöver hela dagen för att bearbeta och tänka igenom. Det du och Backen beskriver om män-oh yes, gäller mig med. Min dotters pappa hade en ryggsäck och en pilbåge på ryggen när jag träffade honom. Bodde på en båt, sov med bootsen och en kniv bredvid sängen. Blir rätt jobbigt att ta med en sådan person in i den vanliga vardagen.
Men hua vad jag kämpade på-visst kan väl jag tämja det där som ingen annan lyckas med...
Gud, blir så trött på mig själv. Tänkte , aldrig mer. Och där stod han, 9 år senare. Snäll. Lugn. Snygg. Ung. Och superalkoholist.
Jag ser mig med en man, som står vid en vedspis. Som har en husbil. Vet inte varför, men sedan du tog upp det för några inlägg sedan är det det jag ser.
Eget liv. Egen ekonomi. Eget hem. Egen familj. Eget jobb. Egen passion. Eget driv. Egen livslust.
Tänk om jag för en skull fick säga: Stop, vänta på mig!!!
Trött. Och rätt lycklig. Sålt dubbelsängen. Skaffade en 90-säng. Och en större hundbädd. Så känns det just nu.
Kramar

Backen123
mån, 2022-01-17 - 22:11

@EsterHanna ja vilken j.... skit att hamna i och ta sig ur, jag har tänkt så många gånger att, är det där bara gjort så lättar det. Men sen när allt är förbi så gör det fortfarande så ont, varför fick det inte vara bra. Vi förtjänar ju det, goda omtänksamma människor som vill andra gott, självklart så har vi sämre sidor men inte så vi förtjänar det här... sådär går mina tankar, min rationella hjärna vill förstå varför, ödet, Guds mening, men varför? Det är nån mening med allt, man ska förstå det sen. Ja det blir så ironiskt så man kan bli tokig 😅
Jag hade lagt upp en profil igår på en dejtingsida, tog bort den idag, jag inbillar mig att dom jag ser där lider av psykisk ohälsa, målar upp runt deras texter, ser kaoset, spriten bakom men som säkert inte finns där. Och som du och själv omhändertagande skriver, tänk en karl som finns där för vår skull, som tar hand om oss, inte det där 1:a året utan även sen. Som står stabilt när ens jag svajar, man tänker man går mot en tid där ens föräldrar åldras, syskon och vänner, tänk så skönt att veta att han kan jag lita på ❤ God natt

Tröttiz
mån, 2022-01-17 - 23:13

@EsterHanna
Du har haft ett helsike, men så glad att du tagit dig från. Inte helt över i och med ickeskilsmässan men på väg. Har läst många av dina inlägg här.
Konstaterade att jag varit här på forumet ungefär 1,5 år ... Tiden går fort, men att släppa hjärnan från det förflutna går sämre. För mig går vissa saker på repeat och tanken hur man bara anpassat sig.

Ja, tänk att där ute finns någon för oss, en trygg famn att kura i. Att inte vrida ut och in på sig , inte veta vad som händer, och i stället känna sig betydelsefull och fridfull. Länge sen jag kände mig uppskattad ... Alltid något annat som varit viktigare.

Emellanåt har jag svårt om nätterna jag med, tänker inte på något speciellt men får inte ro. Emellanåt tänker jag på vad han gör. Får han för sig att köra någonstans (därtill utan giltigt körkort). Ibland blir jag så trött på mig själv att jag ödslar energi på något som inte är lönt att tänka på. Det leder ju absolut ingenvart. Vi är ju inte ett par. Men inte så lätt för oss medberoende att bara släppa. För mitt ex är det även som för ditt ex att "missbruket är rotat" i honom. Ledsamt, tragiskt, men jag vill inte dras med ner i annans beroende. Skulle han vilja ha hjälp, ha en plan skulle jag tänka annorlunda.

Har tidigare här på forumet nämnt en sak som min kompis sade till mig då jag för, kanske 1 år sen, berättade om läget :
"en sund relation ska bygga ett vi utan att förstöra ett jag". Så sant. Då insåg jag att jag verkligen måste bort. Började se allt med andra ögon, ett uppifrånperspektiv. Så är det ju för dig, mig och många andra här, att vårt jag förstörs. Hit kan höra ork, värderingar då vi anpassar oss till saker vi efteråt undrat hur vi kunde göra, matlust, sömn.
Man stångar sig blodig och förstör sig själv.
Kram. 💕

Åsa M
tis, 2022-01-18 - 06:53

@Tröttiz jag tänker ofta på ditt citat. Mitt ex sa i ett ögonblick av klarsynthet "om en av oss inte mår bra, så mår inte vi bra". Det är ju en helt grundläggande sanning, men svårt att ha en relation med en alkoholist där båda mår bra. Omöjligt. Hade förresten en terapeut säga det en gång - hen hade *aldrig* träffat ett par med alkoholism där relationen fungerade. Vilken tankeställare!

EsterHanna
lör, 2022-01-22 - 08:06

Hej ni fina, tack för era input...läser och reflekterar flera gånger. I går löd jag Självomhändertagandets råd, tror jag läste det i en annan tråd och lyssnade för första gången på en meditation... det var skönt. Och välbehövligt.
Har levt blockad från honom och det hjälper, sakta återvänder livet. Sakta...så skönt och positiva tankar och händelser trillar in.
I går kväll fick jag ett sent sms av min bästa vän, då har mannen sett att jag kommenterat hans inlägg på fb och i sena timmen skriver han "Hjälp" i kommentarerna och sen "säg till xx " dvs jag... Bad min vän att genast ta bort det, skäms ihjäl!
Vad fn. Har bara väntat på det.
Ringde upp, han var full, arg och grät. Självömkan var stor, offerkoftan på och han tänkte minsann komma hit igen och bo här. Detta var hans hem. Och jobbet var förlorat då han säkert varit full där med.
Ingen ide för mig att säga något- bara blockade igen. Måste påminna mig att det finns en människa bakom allt detta som jag tyckte så mycket om. En fin, rolig och snäll människa. Jag glömmer den människan mer och mer.
Jag får inte gå in i det. Får inte följa med i den snurren. Måste fortsätta simma, fortsätt simma.... Som Doris gör.
Tungt. Det är ett vitt täcke av frost ute. Två pälslingar ligger på mina fötter, så tunga och varma. De klipper lite med öronen när missarna knaprar sitt torrfoder. Man mår bra med päls runt fötterna.

Självomhändertagande
sön, 2022-01-30 - 19:14

@EsterHanna
Jag läste lite här igår kväll via min telefon då min dator är kvar hemma och jag är på annan ort. Blev så glad att läsa " Jag ser mig med en man, som står vid en vedspis. Som har en husbil. Vet inte varför, men sedan du tog upp det för några inlägg sedan är det det jag ser.
Eget liv. Egen ekonomi. Eget hem. Egen familj. Eget jobb. Egen passion. Eget driv. Egen livslust." och så blev jag glad att läsa att du provat en meditation.
Idag var jag ute och sprang i skogen själv. Jag behövde känna vinden. Och jag omfamnade mig all den snö, som yrde runt, som ett dansande moln med öppna armar. Jag sprang in på en djup stig och kände tacksamhet i varenda steg. Äntligen kan jag springa igen, efter en längre sjukperiod med covid. Jag har flera meditationsplatser i den här skogen. Jag hälsade på mina träd och stenar. Kände på mossan, barken och stod still länge och kramade ett träd, för att byta till ett annat. Och jag leker vidare med tanken, att det skulle vara magiskt att träffa forumvänner i skogen och bara vara i stillhet i naturen. Dricka något varmt och dela meningar ur livet med varandra, om det vi gör för oss själva, för att må bra. En paus från allt som har med medberoende att göra.
Grattis till att du gjort dig av med din gamla säng och skaffat en ny.
Jag har raderat mitt instagram helt och hållet. Likaså Facebook. Jag insåg att min ADHD triggas av en del saker och jag vill ha en paus från allt som inte är hållbart i mitt liv.
Paus är mitt bästa ord just nu. Det är inget som behöver vara för evigt. Jag väljer en paus just nu och jag väljer vad den pausen innebär för mig, med en medvetenhet varje dag. Jag tänker att jag får formulera hur jag vill ha min paus. Och så övar jag på att få det så, som jag vill ha det.
Och nästa dag så kanske pausen ser annorlunda ut. Och det är intressant, att upptäcka, att den där pausen kan skilja sig väldigt mycket från dag till dag. Och det är just meditationen som guidar mig till vad jag behöver just nu.
Njut av dina pälslingar och missar!
Kram

EsterHanna
ons, 2022-02-02 - 22:50

@Självomhändertagande : Paus är ett bra ledord lite då och då. Jag lägger golv. Bygger om och ändrar. Boar in mig i mitt eget igen. River ut och slänger det som inte är jag. Hade min mans arbetsgivare här i ett ärende. De sa inte ett ljud, av respekt för mig. Har känt dom i 20 år. De var som förut, korrekta och vänliga. Kändes så skönt. När de kom tillbaka fråga jag, inte av att behovet av att veta fanns utan mer av någon sorts omtanke om dom. Han har inget jobb där mer. Full på jobbet. När hennes man skulle hämta nycklar så ringde de honom, inget svar så han åkte dit. Han låg halvt medvetslös i soffan, spritflaskor i hela huset. Han märkte inte ens att han var där.
Hon la ingen värdering på mig, hon sa: Vi försökte hjälpa honom och ge honom jobb men det funkar inte.

Har känt att det var sista spiken i kistan på något sätt.
Mitt hem är som det var före han kom in. Inte ett enda spår kvar. Som han aldrig bott här, som en främling. Han finns inte längre... Så märkligt.
Jag tittade på ett foto från vårt bröllop och känner absolut ingenting.
Jag har inte heller Instagram eller facebook, har inget behov alls av det.
Stor kram på dig-hoppas jag "springer på er alla" i verkliga livet någon gång!
Stor kram!

EsterHanna
lör, 2022-02-12 - 08:03

Fyller på kaffemuggen och läser era kommentarer. Lider med de som inte "kan" och vill lämna för sina barn ska slippa varannan vecka med förälder som gör skada. Fast inget finns att ta på. Sänder er min styrka och all min kraft.
Läser och känner igen vissa beteenden som jag inte förstod hörde i hopa med drickande. Inser att jag levt med en man som nog ständigt var påverkad. Utom när han var helt pank.
Han ska till rättenen vecka efter vår skilsmässa går i genom. Jag hoppas jag slipper vara gift med någon som blir dömd.
Jag hoppas men betvivlar att han får fängelse.
Har haft en kontakt med honom när jag delgav honom datum för rättegången. Han började tjata om besök för hunden! Gha! Hunden är inget barn. Vi har inte gemensam vårdnad.
Sa bara "ok", hela tiden. "Ok"...
Lät som han arbetade trots att han fått sparken. Det är märkligt, jag trodde att om jag lämnar går han under. Nej, folk går inte under. De får kraft att leva trots att man släpper.
Önskar er alla en fin dag!

Nora81
lör, 2022-02-12 - 08:55

@EsterHanna det är så insperande att följa dig. Hur du rest dig upp ur kaoset, skapat dig ditt egna liv och tar hand om dig så.
Önskar dig en fin dag med!

Tröttiz
tis, 2022-02-15 - 17:20

@EsterHanna
Nånting jag ännu inte begriper är dessa fyllesamtal och tankarna kring dem. Även på nyktert huvud är man den jobbiga då man kör med detta, och löjlig. Ok, man är jobbig med löjligt önskemål.
Verkar inte gå in. 🤯
Var det Ingemar Stenmark som sade, "de lönar inte förklar till någon som int begrip" (eller liknande). Försöker tänka så men emellanåt blir jag så jäkla frustrerad. Man har ett önskemål, kontakta mig nykter, hur svårt kan det vara för att sen mjukna och tänka att det hör till missbruket. Går så rysligt mycket upp och ner - ännu ...
Kämpa på, kram.
🌹🌹

Åsa M
ons, 2022-02-16 - 21:11

Har också undrat över fyllesamtalen. Dagen efter verkar medvetenheten om att samtalen ens ägt rum vara totalt bortblåst. Det är som att prata med en skrattspegel. Inte undra på att man inte kommer nånvart.

EsterHanna
tors, 2022-02-17 - 12:00

Hej Ni fina vänner. Så tacksam att ni finns. Han är borta just nu, hör ingenting.
I morse gick jag ut i ladan, där jag har verkstad. tvättstuga osv. Vinden , eller katterna, hade rört isoleringen bredvid ett litet gästrum som är byggt uppe vid nock.
Tänkte, vad är det där...? Klättrade upp på en stege och lyfte på isoleringen... Ölburkar. Och flaskor. MASSOR!
Bara skövlade ner, drivor. Ligger säkert runt 300 burkar och ett 50 tal vodkaflaskor... Och mer finns men han inte för jag skulle till jobbet.
Har ju städat, röjt och slängt i denna lada... Och missat denna guldgruva.
Chockad. Över mängden.
Herregud. Inte konstigt att vi aldrig hade några pengar. Och jag som fick jobba extra trots mer än heltid för att kunna betala allt. Och jag som "hade det så bra med denna mannen". Trodde han var för evigt. Aldrig dum. Men ljög som en häst travar. Tydligen.
Där ser man. Noterar. Släpper. Och går vidare. Fortsätter simma.