Första dagen idag

Tack @kvinna 38!

Det gick bra eller som planerat. Drack mina tre bestämda glas vin till maten. När frågan om ett till kom tackade jag nej. Men ska inte ge mig själv för mycket cred här, vet att det berodde på att sällskapet sa nej med. Minsta öppning där hade jag antagligen skitit i allt och druckit mer. Skönt att det inte blev så denna gång. Väl tillbaks på hotellet jobbade jag och korkade upp halvflaskan rödvin som fanns på rummet i min ensamhet. Blev en sen kväll och tidig morgon. Sitter nu på flyget hem med huvudvärk och tröttare än tröttast. Lite svårt att peppa igång kring den nyktra framtiden denna sekund men jag känner innerligt att jag inte orkar mer drickande. En god natt sömn och pussar från man och barn kommer nog göra susen ikväll. Kanske behöver jag gråta en skvätt med 😊.

Hemma hos familjen igen, skönt. Denna helg har fått mig att tänka tillbaks på alla mörka stunder som varit pga alkoholen och det smärtar. När man kör dessa minnen på repeat är det nästan obegripligt att jag trillade dit igen. Nu får det verkligen bli aldrig första glaset som gäller. Hoppas på ljusare sinne imorgon och nya pigga upp tag.

Hemma hos familjen igen, skönt. Denna helg har fått mig att tänka tillbaks på alla mörka stunder som varit pga alkoholen och det smärtar. När man kör dessa minnen på repeat är det nästan obegripligt att jag trillade dit igen. Nu får det verkligen bli aldrig första glaset som gäller. Hoppas på ljusare sinne imorgon och nya pigga upp tag.

Onsdag och lite piggare. Har gått in i den klassiska fasen av att ”ja nu minsann ska det bli ordning på allt” och sorterar och fixar febrilt hemma och på jobbet inför jul. Yttre ordning och inre kaos…egentligen inte så mycket inre kaos om jag bara kan få loss greppet som alkoholen har kring och fundera över vad som gör mig glad och avslappnad på riktigt.

Onsdag och lite piggare. Har gått in i den klassiska fasen av att ”ja nu minsann ska det bli ordning på allt” och sorterar och fixar febrilt hemma och på jobbet inför jul. Yttre ordning och inre kaos…egentligen inte så mycket inre kaos om jag bara kan få loss greppet som alkoholen har kring och fundera över vad som gör mig glad och avslappnad på riktigt.

Aldrig första glaset. Det är en så självklar men klurig regel för mig. Eftersom jag inte helt öppet säger jag dricker inte pga att jag har alkoholproblem utan något mer svävande kring att jag mår bättre av det och att min livsstil med mycket jobb inte funkar med alkohol får jag ibland en stark känsla av att visa omgivningen att jag minsann kan dricka ett eller kanske bara ett halvt glas som en markering ”det trodde ni inte va, jag har inget riktigt problem utan väljer nykterhet för att jag vill det bara”. En annan anledning men på samma tema till att försöka sig på det där glaset att jag tänker att det ska sudda ut bilden av min från senaste aw/middag/fest där jag drack uppseendeväckande mycket och blev för full. Att de ska få en ny bild av mig lugn , samlad och kontrollerad med en drink i handen. Att det ska vara det som poppar upp i huvudet och inte en person som helt gått över styr.

@AstridK Jättebra att du sätter ord på vad du tänker och känner. Fortsätt så! Sakta men säkert faller pusselbitarna på plats och bildar en större helhet.

Det där med att man vill lansera bilden av sig själv som en ”findrickare” känner jag igen massor. Jag tänkte ju alltid att det skulle bli så. Jag skulle minsann visa mina kollegor, mina vänner, min släkt - och mig själv - att jag kan dricka lite lagom. Och det kunde jag. Ofta. Men då och då spårade det verkligen ur. Och jag får fortfarande ont i magen av att tänka på vissa incidenter.

Det är tusen gånger lättare att avstå helt än att försöka dricka ”lite”. Min app Nomo visar att jag har varit nykter i 676 dagar idag, tjoho!

Kram 🐘

Det får kanske bli en app som pepp, gillar ju att vara duktig :-). Tack för support @andrahalvlek! Ligger just nu i sängen nerbäddad kl 8. Kroppen insåg plötsligt att jag är väldigt väldigt nära att gå in i väggen, har bränt ljuset i båda ändar länge med mycket på jobbet, befordran, flytt till ny stad, nytt hus, nytt allt. Och så lite alkohol på det :-(. Det är som att både hjärna och hjärta går i spinn och jag kan inte varva ner. Mår illa, värk i kroppen och skakig. Har i tillägg till alla poddar om nykterhet börjat lyssna en del på böcker om stress och återhämtning efter att en kollega sjukskrev sig för ett par veckor sen. Herregud vad korkad jag har varit, att jag trodde att detta tempo skulle hålla över tid med noll vila. Men kanske kan jag vända det nu om jag tänker till och sänker ambitionsnivån överlag. Hittar vilostunder varje dag, är snällare mot mig själv. Tar mig ut på den där promenaden ibland.

@AstridK Det där blandtillståndet jag tror du beskriver, trött men speedad, har jag också druckit mycket på förut. December har varit en utmaning för mig, men annars tycker jag all sorts träning hjälper mot trött/speedad-känslan. Hård träning liksom flushar igenom systemet och resetar, promenader kan säkert också funka. Är man väldigt nära väggen ska man nog bara promenera. Det gäller liksom att hitta nya sätt att hantera sina känslor på, nya rutiner och vanor.

AstridK, du har väl kollat upp att det inte är något annat också? Sköldkörteln till exempel kan ge exakt såna symptom som du beskriver.
Stress också givetvis, det är samma signalsubstanser som är igång.
Sen när du skriver om vad du vill visa andra att du är tänker jag att det är bra att istället landa i vad och vem man vill vara. Andra bryr sig inte så mycket egentligen, eller jag tänker på att jag kan bestämma vad som är viktigt för mig och köra efter det. Vem vill jag vara. Det räcker rätt långt, för om andra vill att man ska vara något annat är det deras problem (inom rimliga gränser såklart) men Soffis mantra jag duger som jag är, jag gör så gott jag kan räcker bra. Jag själv har högtflygande planer som jag sällan lever upp till. Men det får vara ok, tänker jag. Perfektion kräver jag heller inte av andra.
Så vila nu.

Längtar efter både promenader och hård träning ikväll! Det hjälper verkligen mot det mesta. Men det visade sig inte bara vara stress som fick mig att känna mig konstig. Hade covid och fick hög feber och ont i kroppen, inte riktigt beredd på det som vaccinerad. Men nu har det äntligen vänt lagom till att övriga familjen insjuknat men de verkar än så länge ha drabbats lindrigt. Så det blir till att fira jul i mindre skala än planerat. Coviden gjorde i alla fall att jag blev sängliggandes i ett dygn, sov 12 timmar i sträck vilket det kändes som att jag verkligen behövde. Många tankar på alkohol, inget sug än men ett jäkla ältande i huvudet kring allt som varit. Godnatt!

Längtar efter både promenader och hård träning ikväll! Det hjälper verkligen mot det mesta. Men det visade sig inte bara vara stress som fick mig att känna mig konstig. Hade covid och fick hög feber och ont i kroppen, inte riktigt beredd på det som vaccinerad. Men nu har det äntligen vänt lagom till att övriga familjen insjuknat men de verkar än så länge ha drabbats lindrigt. Så det blir till att fira jul i mindre skala än planerat. Coviden gjorde i alla fall att jag blev sängliggandes i ett dygn, sov 12 timmar i sträck vilket det kändes som att jag verkligen behövde. Många tankar på alkohol, inget sug än men ett jäkla ältande i huvudet kring allt som varit. Godnatt!

@sisyfos tack för påminnelse om sköldkörteln. Tror inte att det är det, testar mig regelbundet eftersom vi har struma i familjen. Det är nog dags att kolla att det inte är nåt knas med det snart igen, för säkerhets skull.

@AstridK Shit, det sprider sig rejält nu. Och inte ens vi vaccinerade går säkra. Jag hukar på mitt hemmakontor några veckor till och hoppas få tredje sprutan snart. Min mamma och min dotter har fått tredje sprutan, tack och lov 🙏🏻 Skönt att du mår lite bättre - och en lugn hemmajul är också en jul.

Kram 🐘

Dag 18 utan alkohol idag. Det var nog längesen jag inte drack en droppe på så länge. Lyckats avhålla mig i långa perioder från socialt drickande och har inte druckit med familjen på flera år. Men det är de där 1-3 glasen som jag ”unnat” mig när tillfälle getts, i min ensamhet oftast, som varit svårast att tackla. Egentid på stan och lunch med vin eller ensam hemma och passat på. Ju oftare jag smög in detta ju mer började mina tankar kretsa kring när nästa gång skulle bli. Tänker även nu på alkohol, poppar upp starkast när jag tänker på glada tillfällen, sommar, fest, fredag, semester. Så djupt rotat att en solsemester t.ex måste innehålla vin och drinkar så kan knappt tänka på sommaren utan att tänka på ett glas kallt vitt vin. Därav trådens namn. Men som tur är gillar jag att dricka i allmänhet och inte bara alkohol så har nu investerat i lite fina tillbehör för att göra goda drinkar. Köpte för en tid sen boken ”Good Drinks - Alcohol free recipes for when you are not drinking for whatever reason” som verkar riktigt bra som jag nu tänkte ta mig an. Författaren heter Julia Bainbridge som varit med i en del sobriety-poddar, även hon verkar vettig.

Imorgon (idag) blir det alkoholfritt bubbel 🍾!

Gott nytt år!

Varje dag pågår en kamp i mitt huvud, dricka eller inte dricka. På morgonen känns det så självklart, ingen alkohol, ta hand om mig själv bättre, mat, träning, sömn. På kvällen tvärtom, dödstrött efter dagen och tänker att 3-4 glas vin hade suttit fint, så att jag kan slappna av på riktigt, när kan jag få till det, när är jag ensam utan man och barn? Så går det på repeat. Sen i december har jag inte fullföljt mån sån plan men har några gånger druckit själv när möjligheten uppstått i ögonblicket. Inga mängder, nästan meningslöst lite men jag har ändå gjort det valet i stunden. Nu stålsätter jag mig inför en kommande ensamweekend nästa helg där jag har planer med kompisar som vet att jag inte dricker och respekterar det men också ensamtid på kvällen. Tankarna cirkulerar om att köpa en halv flaska vin och ”njuta” av själv. Har bokat in träning, träff med kompisar för att inte hamna där men är rädd för stundens ingivelse.

Dag 0 igen
Efter alla dessa försök hoppas jag nu att det är det sista, när det äntligen klickar. Snälla 😊, det skulle vara en sån befrielse.
Min identitet som en person som dricker mycket när det är festligt, bjuder på drinkar och korkar upp flaskorna har det visat sig att jag har så otroligt svårt att distansera mig från. Och att jag är värd/behöver alkohol när jag är stressad och trött efter mycket jobb en period. Kognitiv dissonans utan dess like som jag inte vet hur jag ska tackla. Vet inte exakt hur mycket jag druckit de senaste månaderna men vet att jag tagit varje chans jag fått. Och då menar jag inte att jag druckit varje dag eller ens smakat av vinet som finns hemma i kylen men så fort jag varit iväg från min man med människor som inte frågar varför jag omvärderat mitt beslut att inte dricka eller nya människor som inte vet, ja då har jag passat på. Och aldrig har det då blivit de där 3 glasen som jag tycker är en ”rimlig” ranson utan dricker med lätthet 10 glas vin. Innan dessa tillfällen har jag förhandlat fram och tillbaks med mig själv. 4 jobbresor med möten, middagar och vin senare och jag känner mig helt slut fysiskt och mentalt. Idag tog jag det till en helt ny nivå för mig. Vaknade med öppnad men full flaska cava på nattduksbordet och bestämde mig för att dricka för att klara dagen. Två glas senare fick jag klistra på happyface och gå ut till frukosten ich kollegorna och låtsas att jag har allt under kontroll, att mitt drickande inte är annorlunda än deras. Skammen och besvikelsen gör ont i själen 😔.

Hej Astrid,
Vill bara säga att jag känner igen mig i det där att ha en självbild där man är partytjejen som alltid håller igång och njuter av livets goda. Men, det går verkligen att programmera om sig. Min självbild har förändrats mycket under de snart två år som jag läst och skrivit här. Nu njuter jag av att vara den nyktra. Älskar fortfarande att umgås och äta gott, men kan också acceptera mitt behov av vila på ett annat sätt och njuter enormt av känslan i min friska och oförgiftade kropp. Så jobba på med nykterheten, läs på och skriv av dig och skapa en ny version av vem du är. Såhär i efterhand känns det märkligt att jag lät alkohol definiera vem jag var så länge... Men som sagt, två år senare saknar jag inte den delen av min identitet alls, det går att förändra hur man tänker!

Dag 1. Tack @Kennie! Det är skönt att höra från någon som lyckats programmera om, jag är inställd på att det går till slut.
Igår anmälde jag mig till programmet här och började kolla videos och skriva ner tankar.