Det finns hopp

Profile picture for user Snödroppen

Hej alla.

Jag har skrivit här innan under ett annat namn och under min tid som medberoende till en alkoholist.
För en tid sedan nådde jag min egna botten.
Jag höll på att falla ihop mentalt av livet som medberoende och sökte tillslut hjälp.
Det gick inte mer.
Jag ser tillbaka på det livet jag levde då ibland och minns hur det var som att leva I ett fängelse som jag inte kunde ta mig ur själv. Men jag hade fel, det går att må bra och det går att få ett gott liv om man ber om hjälp och ärlig mot sig själv.
Jag tror personligen inte på att man kan ha en relation med en aktiv missbrukare men inte vara medberoende.
Det är så starka krafter att man sugs in i det ändå tillslut.
Var snälla mot er själva, skydda er själva och be om hjälp oavsett om du inte är redo att lämna. Det är fruktansvärt att sitta fast I ett medberoende helt ensam.

Profile picture for user Katten om natten

Tack för dina ord. Det är oerhört viktigt det du skriver. Jag har själv sökt hjälp först nu och väntar på ett första samtal och sedan förhoppningsvis deltagande i ett anhörigprogram. Oron, i mitt fall främst över att inte kunna lita på min sambo, tär och förstör. Vi har det bra på många sätt, men jag är livrädd att bli lurad och sviken igen. Just nu tror jag inte att han dricker, men jag känner att jag inte kan veta, kanske aldrig mer, och det är olustigt. Jag har så lätt för att låta mig vaggas in i de lugna vardagslunken, där vi har det bra och beroendet inte tar någon plats. Ändå vet jag att det kan pågå bakom min rygg och att förmågan att ljuga är väl utvecklad - det gäller inte bara alkoholen utan nyttjas när det så passar. Det är svårt att hantera, känslan av att inte veta vad som är verkligt och vad som är en låtsasvärld.

Profile picture for user Snödroppen

@Katten om natten
Hej
Så starkt av dig att du bett om hjälp.
Du skriver om ovissheten, osäkerheten och känslan av att inte längre veta vad som är sant eller inte. Samtidigt som man lever i den osäkerheten så blir man även ständigt skuldbelagd.
Jag kände precis det du så bra beskriver. Det är så nedbrytande och man tappar kontakten med sig själv.
Jag började, ett tag efter att ha lämnat relationen, jämföra med vad som är friskt. Det hjälpte mig att få perspektiv.
Den man har en nära relation med är den människan man valt att dela sitt liv med, givetvis bygger en frisk relation på tillit och givetvis blir man nedbruten av att inte kunna lita på den människan som man lever nära med.
Så fint att du sökt hjälp för dig själv.

Profile picture for user Snödroppen

Jag älskar att vakna fridfullt, äta frukost i sängen, tända ett ljus och bara lyssna på fågelkvittret utanför fönstret.
Igår åkte jag och flanerade runt i butiker, pratade med folk och köpte en islatte som jag älskar.
Jag trodde aldrig att jag skulle må så bra men det gör jag.
Igår hittade jag en snygg tröja att gå mina powerwalks i, idag ska jag börja ta powerwalks.
Jag tror att jag slog till ordentligt i min medberoendebotten och det behövdes antagligen för att förstå och bli fri.
Önskar er alla en härlig lördag, vi har bara ett liv!

Profile picture for user Snödroppen

Idag har jag en svacka och då kommer minnen upp.
Jag blir chockad över vad jag själv låtit mina gränser plöjas över. Chockad och ledsen när jag inser hur liten del av relationen som egentligen handlade om mig. Totalt överkörd egentligen.
Dessa tunga dagar kommer över mig ibland och vissa dagar där jag känner ren skräck.
Något jag börjat med är att sitta med känslan, behandla den som en röst som behöver tröst och behöver bli hörd.
Så märker jag att när jag är snäll och stöttande mot mig själv så känns det bättre. Jag känner mig mer hel och det känns mindre farligt med svackor.
Imorgon är semestern slut och nytt jobb väntar.
Kram på er alla och hoppas ni kännt lite livsglädje och om inte det så lugn ro.

Profile picture for user Hallonpaj

Hej! Jag har nu ett år sedan jag bröt med min alkis. Varje dag bearbetas känslor och minnen.
Tilliten är det första som försvinner och det sista som kommer tillbaka sägs det och i mitt fall känner jag när tiden går att jag mer och mer inser de sår jag fått.
Men framtiden är så mycket bättre! Jag önskar alla anhöriga kraft att lämna!

Profile picture for user Snödroppen

@Hallonpaj
Ja, håller med dig.
Jag insåg att livet blev så mycket bättre ganska kort efter och mår egentligen helt ok.
Känns så skönt att umgås normalt med människor igen men så kommer de där dipparna vissa dagar.
Jag önskar, precis som du, alla anhöriga all kraft att lämna.
Alla har sin resa att göra.
Starkt av dig att lämna för en ljusare framtid.
Vi är väldigt starka!
Kram

Profile picture for user Snödroppen

Idag har jag kommit på mig själv med att jag faktiskt njuter av livet.
Jag känner mig fri, stark och tacksam över att få känna hur gott det kan kännas att leva igen.
Insikten om att jag väljer själv är jättestor när man levt ett helt liv i förtryck och anpassat sig andra.
Min brytpunkt kom ett tag efter att jag lämnat en destruktiv relation med en missbrukande person.
Jag blev plötsligt förbannad på andra som höll mig ansvariga för hur de mår och förbannad på mig själv att jag inte fattat någonting innan.
Varför skulle jag känna ansvar och skuldkänslor de får väl ta tag i sina problem.
Hela mitt liv har jag anpassat mig andra människors behov, speciellt människor som inte tar ansvar över sig själva och trycker ner andra istället.
Människor som inte alls varken sett mina behov eller funnit där för mig.
Det var när det brast, som ett täcke av skuldkänslor för andra som jag på riktigt kände att jag blev fri.
Men jag då? Jag vill ha människor som är ärliga, bryr sig genuint och är förmögna att visa det i mitt liv.
Tror banne mig det var första gången jag sätter ord på vad JAG behöver.

Profile picture for user Azalea

Bravo!!!!!!!
Det är det allra svåraste tror jag för en som varit/ är medberoende.
Jag känner först nu att jag "äger" mig själv och det har varit en lång väg dit.
Kram Azalea🧡

Profile picture for user Åsa M

Visst är det befriande när man inser att man inte bara ska finnas där för andra - man har rätt att förvänta sig att andra ska göra samma för en själv. Jag kommer aldrig mer acceptera att bli utnyttjad och få mina behov ignorerade.

Profile picture for user Snödroppen

@Åsa M
Ja, just det ordet förklarar hur det känns "befrielse"!
Att hitta sin röst, sina gränser och att ställa krav.
Känner styrkan i dina ord:
"Jag kommer aldrig mer acceptera att bli utnyttjad och få mina behov ignorerade."
Kram 💛