Tack för dina ord. Det är oerhört viktigt det du skriver. Jag har själv sökt hjälp först nu och väntar på ett första samtal och sedan förhoppningsvis deltagande i ett anhörigprogram. Oron, i mitt fall främst över att inte kunna lita på min sambo, tär och förstör. Vi har det bra på många sätt, men jag är livrädd att bli lurad och sviken igen. Just nu tror jag inte att han dricker, men jag känner att jag inte kan veta, kanske aldrig mer, och det är olustigt. Jag har så lätt för att låta mig vaggas in i de lugna vardagslunken, där vi har det bra och beroendet inte tar någon plats. Ändå vet jag att det kan pågå bakom min rygg och att förmågan att ljuga är väl utvecklad - det gäller inte bara alkoholen utan nyttjas när det så passar. Det är svårt att hantera, känslan av att inte veta vad som är verkligt och vad som är en låtsasvärld.

Hej! Jag har nu ett år sedan jag bröt med min alkis. Varje dag bearbetas känslor och minnen.
Tilliten är det första som försvinner och det sista som kommer tillbaka sägs det och i mitt fall känner jag när tiden går att jag mer och mer inser de sår jag fått.
Men framtiden är så mycket bättre! Jag önskar alla anhöriga kraft att lämna!

Bravo!!!!!!!
Det är det allra svåraste tror jag för en som varit/ är medberoende.
Jag känner först nu att jag "äger" mig själv och det har varit en lång väg dit.
Kram Azalea🧡

Visst är det befriande när man inser att man inte bara ska finnas där för andra - man har rätt att förvänta sig att andra ska göra samma för en själv. Jag kommer aldrig mer acceptera att bli utnyttjad och få mina behov ignorerade.

@Åsa M
Ja, just det ordet förklarar hur det känns "befrielse"!
Att hitta sin röst, sina gränser och att ställa krav.
Känner styrkan i dina ord:
"Jag kommer aldrig mer acceptera att bli utnyttjad och få mina behov ignorerade."
Kram 💛

Förstår du blir provocerad av att någon, som anser sig veta bäst, att alkoholisten har det värst. Jag blir arg och det tyder på en enorm självupptagenhet, vilken man hoppas försvinner med nykterheten. Jag genomgick en anhörigvecka tillsammans med bl.a. alkoholister och en man där sa till mig att din smärta är ju dubbel, du bär både din egen och din sons smärta. Även om det inte är ens barn kan det nog vara så. Varför kommenterar jag egentligen något så dumt.. Förmodligen för att jag också blir provocerad av dessa beroendepersoners själupptagenhet. Så ser jag det och en del trampar jag kanske på tårna och då får det vara så.

I övrigt verkar du skapat dig ett väldigt behagligt liv fortsätt lev i ljuset.

@gros19 tack för ditt svar.
Tycker egentligen inte att uppfattningen om vem som har det värst ger något öht. Vad man däremot börjar fundera över är vad man vill säga med det?
Tack för att du sätter ord på det, det är självupptagenheten som gör mig förbannad.
Känslorna vill alltid säga något, nu hjälpte du mig att förstå så tack!

Ja, mitt liv fortsätter i ljuset och önskar jag dig med.
Ps: det låter som du deltagit i en givande anhörigvecka.
Ljus och värme!

@Snödroppen jag känner precis igen mig i det du skriver. Jag har länge haft svårt med gränssättning, tänkte att jag måste eller borde hjälpa. Det sjönk in långsamt att personen framför mig aldrig gjorde samma för mig. Det var så befriande att inse att jag kan välja något annat.

@Snödroppen
Gränssättningar är allt! Jag övar varje dag. Det går inte över för att man en gång har lärt sig.
Men det är väldigt intressant att observera vad som händer när man sätter gränser. Hur omgivningen förhåller sig till ens "nya" beteende.

@Åsa M så fint att äntligen hitta fram till sig själv och sin makt över sitt egna liv.

@Självomhändertagande
Ja, det är jätteintressant.
Det är en övning varje dag, på jobbet, privat osv. Det utmanar hela min felaktiga grunduppfattning om jag behöver ge något för att bli älskad.
Jag värdesätter mig själv tillräckligt för att sätta gränser, ett helt annat perspektiv.

@ självomhändertagande och @snödroppen

Ja, visst är det befriande med tillfrisknande och att satsa på sig själv. Att man är sin egen liksom. Och att få prata med er och många andra som förstår. 💞
Senaste helg drog jag iväg till annan stad, miljöombyte, men kom fram till att det låg mera bakom. Att hur bitarna faller på plats under helgen bestämmer JAG.
Haft en dipp nyligen, men att bestämma i en sådan här sak kändes så härligt.
🌹

God morgon Snödroppen. Jag har tänkt på ditt inlägg om en högre makt och måste återvända med en kommentar. När jag först hörde talas om en högre makt i dessa sammanhang var när jag besökte Alanon, tänkte inte mer på det men köpte en tavla med sinnesrobönen till min man, som vi hade i sovrummet och som även jag läste morgon och kväll, kände det vilsamma i texten. Men så vid 3 tillfällen bad jag till denna högre makt, du vet vid situationer då man är maktlös och fick hjälp ganska omedelbart som gav mig ett lugn. Jag blev nog lite glad när du nämnde det och kände jag är inte ensam om upplevelsen. ❤️ Vill poängtera att jag är inte religiös men det har känns lite tryggt, jag kan släppa kontrollen det kommer lösa sig. Lite som en hemlighet mellan mig och mitt inre, djupt på en lördagsmorgon men det måste bara ur mig 😅

@Backen123 så vacker beskrivning.
"En hemlighet mellan mig och mitt inre".
Precis så känns det för mig med.
Blir glad av att höra att jag inte är ensam om den upplevelsen med.
❤️