av vår2022

Sattva
sön, 2022-11-27 - 06:35

@vår2022 Grattis till 13 månader!
Att hitta sin egen jobbrytm i den mån det går tror jag är jätteviktigt.
Den där nervarvningen ja, eller svårigheten till det. För mig signalerar det helt enkelt att kroppen o hjärnan berättar att det är lite för mycket. Det är det som är så fint tycker jag med nykterheten, att signalerna är så tydliga. Det är det som orsakar obalansen man får hitta, inte bara åtgärda symtomet genom att bedöva signalerna...
Så mysigt med en hundvalp! Och mycket jobb såklart. Vår blir 1 år i december. En kärleksbomb. Han liksom bara fullkomligt öser ut kärlek, det är härligt!
🌟🌸

vår2022
sön, 2022-11-27 - 16:18

Reflektion. Har tänkt på det där när man fick barn och helt plötsligt blev mamma. Att man på något sätt dras tillbaka till sin egna barndom då och på många sätt blev osäker på hur man skulle handskas med många situationer. Tex om barnet blev väldigt arg och tvär på andra sätt. Att man påmindes undermedvetet om hur man själv blev mottagen i liknande situationer. Tex att det inte var ok att vara arg och att man lärde sig att trycka undan dessa känslor eller att vissa behov inte blev tillgodosedda. Vilket, för mig, många gånger gjorde att jag inte riktigt kunde handskas med dessa känslor när mitt barn blev arg, då jag själv tryckt undan dessa känslor och att man skulle vara ”snäll”. Att jag till slut blev arg själv för att det var så det varit för mig som barn. Att man kunde bli arg för att jag var arg. Samtidigt gav det dåligt samvete när jag blev arg på mitt barn och någonstans förstod jag att det inte var ok att jag blev arg på barnet. Men vad jag menar är att om man inte riktigt fått det man behövde, blev sedd och fick ta plats så aktualiseras detta när man själv fick barn. Man är liksom i två åldrar samtidigt vuxen och barn. Ofta tänkte jag förr att mina barn kanske inte fått att de behövt som barn, då jag själv inte riktigt fått det och det har plågat mig en del.

Idag har jag försonats mer med mig själv och tänker att jag ska lyssna och ta emot om de ”knackar på” och vill prata om det. Att jag ska ta emot och vara tacksam för att de kommer och vill prata, lyssna, be om ursäkt och inte gå i försvar. Låta dem få komma vidare i sina liv. Min mamma har svårt att ta emot, det skapar så mycket ångest hos henne och hon blir en martyr istället. Det gjorde att jag stampade länge på samma plats och inte kom vidare. Att jag böjt mig för jag vill inte såra henne. Idag har jag satt en gräns för martyrskapet och jag börjer mig inte längre. Vi kommer nog inte att kunna reda ut helt i detta och det känns ok för mig idag. Jag har kommit vidare ändå och jag har försonats med mig själv och jag har förlåtit henne för att hon inte visste bättre och att hon inte kan ”böja” sig helt. Jag förstår att hon inte fått det hon behövde, hon fick väldigt lite, mycket mindre än mig. Hennes försvar sitter djup, djupt. Tänk om hon förstod att om hon skulle släppa garden helt så skulle hon må så mycket bättre. Så jag tänker böja mig helt om mina barn knackar på, för de ska inte behöva stå och stampa på samma ställe i flera år. Det är aldrig försent att be om förlåtelse, det är helande för båda parter❤️

Se klart
sön, 2022-11-27 - 21:35

Fint att läsa om dina tankar som jag känner väl igen. Finansierar i dagsläget 2 x terapi för barn, vilket jag ser som något bra. Att de vill gå i terapi alltså. (Och jag är vuxen nog att förstå att inget beror ”bara” på mig/är mitt fel) Barn växer upp under komplexa omständigheter, skilsmässa, bonusfamiljer, man får (jag iaf) tänka att livet är processer som pågår på olika plan, när mina barn blivit föräldrar har det varit både fantastiskt men det är klart att jag vet, minns själv, och förstår att det också är en tid av reflektion kring sin barndom och uppväxt. Jag tänker att jag finns här, kan prata om allt (hoppas jag) men jag står väldigt stadig i deras liv och går alltid att lita på. Det är fint att få följa sina barn in i vuxenlivet. Allt är inte rosigt, men det är livet! Tack för att du delar med dig. Kram 🤗

Andrahalvlek
sön, 2022-11-27 - 22:50

@vår2022 Jag har tänkt jättemycket på mina föräldrars föräldraskap sen jag själv fick barn, för 25 och 23 år sedan. Allra helst när de blev lite äldre. Jag vill inte slå mig för bröstet, men den jämförelsen var verkligen inte till mina föräldrars fördel.

Utan att ha en enda poäng i pedagogik, eller ens ha jobbat med barn, så har jag alltid använt lågaffektivt bemötande. Helt spontant, för att jag snabbt märkte att det funkade bäst.

Jag har inte besvarat ilska med ilska, utan mer föst dem ordlöst framför mig. Satt gränser, varit konsekvent. Men även jag har förstås en gräns. Några få gånger har mina barn fått höra mitt lejonvrål. Varje gång har de båda två stått i typ givakt 🤣

Jag är vetgirig till min natur. Jag vill förstå, fundera över, korrigera, eller prova helt nytt. Minns att när äldsta dottern hade kinkiga perioder som bebis så grubblade jag över det på mina kvällspromenader. ”Hmm, kanske läge att flytta sovtiden? Eller ska hon äta tidigare?” Så tänkte och funderade och ”jobbade” jag med typ allt.

Att den yngsta har utvecklingsstörning, språkstörning och autistiska drag gjorde inte ekvationen enklare. Men shit, vi klarade det! Ihop! De har båda två blivit jättefina vuxna ❤️

Jag är helt säker på att mina föräldrar inte tänkte ens i närheten av sådant som jag funderat massor över. Allt var inte bättre förr.

Min äldsta dotter är ju utbildad psykolog och där ingår egenterapi under utbildningen. Man måste vara ”klar” med sig själv innan man kan hjälpa andra. Det hon processat mest är hur hon har påverkats av att ha en lillasyster med särskilda behov, som går före i alla lägen om det är akut. Helt förståligt. Och ingenting som jag kan påverka, varken då eller nu. Vi gjorde vårt bästa.

Kram 🐘

Andrahalvlek
mån, 2022-11-28 - 08:43

PS. Och jag tror att mina föräldrar gjorde sitt bästa också. I deras fall var det dock pappas missbruk som gick före i alla lägen tyvärr. Jag tror att barn alltid blir snäppet ”bättre” än sina föräldrar. Min äldsta dotter är som en 2.0-version av mig. Eller ännu högre version. Hon kommer att bli en underbart närvarande mamma, och det glädjer mig redan nu innan det ens är på g.

DRacker
mån, 2022-11-28 - 13:28

@vår2022 13 månader. En oerhört stor bragd! Vilken stor resa du har gjort. Tänker att du hade kämpat dig igenom ett helt år, drygt!, när jag loggade in första gången och bestämde mig för att det fick räcka med allt elände alkoholen för med sig. Så många snår och hinder du måste ha kämpat dig igenom, så många härliga nya och stärkande erfarenheter upplevelser du måste fått och känt av. Oerhört stort och starkt av dig! Stort grattis 🤗💐

Kebne1
mån, 2022-11-28 - 14:15

Så innerligt varmt grattis till 13 månader! Du är min förebild och jag blir alldeles varm om hjärtat när jag läser det du skriver. Vinglaset som flashar förbi... Jag blir så irriterad när det sker. Kram å kämpa på ❄️❤️@vår2022

vår2022
mån, 2022-11-28 - 18:37

@Se klart Håller med att det är bra att barnen går i terapi om de har behov av det, även min dotter gör det och det ger henne mycket. Jag frågar inte ut henne om vad de pratar om för det är hennes ensak och vill hon så finns jag där. Tänker precis som du att hennes liv inte bara beror på mig, för skulle man tro det blir det också matyrskap. Barnen är även en egen unik person som gått och går igenom olika saker i sina liv. Det är fint att få följa barnens liv och som du säger är det både upp och ned som det är i livet och som behöver gås igenom. Ännu har jag inte kommit till något barnbarn stadie, låter härligt. Viktigaste är att vi finns där för dem och att de både vet och kan känna det. Kram❤️

vår2022
mån, 2022-11-28 - 19:43

@Andrahalvlek Ja, lågaffektivt bemötande är rätt i de flesta lägen😁. Mycket testande, gissandes och olika försök att förstå behov har det varit och det räcker att vara good enough, men det förstod inte jag alltid. Det kan ligga något i det att barnen blir snäppet bättre än sina föräldrar, det bådar gott.

Ha en fin kväll❤️

vår2022
mån, 2022-11-28 - 19:52

@DRacker Tack❤️ Ja, det har/är mest en häftig resa, inte så mycket kamp mot alkoholen. Mer djupa insikter och klarheter som fallit på plats och att få till nya nyktra vanor. Jag tror att mitt nyfikna utforskande om mig själv och vem jag är i mina sinnens fulla bruk😂 är det som gör min process och resa så spännande. Det är en rolig utmaning där träning och att leva fräscht slår alkohol med hästlängder. Att leva nykter är absolut en bättre drog🌟

Ha det gott❤️