Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Stigsdotter

...tror jag var att en del av dig skrek NEJ, tror du inte? Jag menar för ett tag sedan kanske du inte ens hade reflekterat utan bara hällt i dig vinet och "mått bra"?

Jag tror stenhårt på att det är en lååååång process och att man slutligen landar i att "inte vilja" istället för att "inte kunna". Det är mycket bättre att tänka "jag kan dricka om jag vill, men jag vill inte" istället för "gud vad gott det vore att dricka men jag kan inte". Det där "jag vill inte" glimrar till här hos mig faktiskt. Jag har ju trots allt inte druckit ordentligt sedan den 6/11, kan inte minnas hur länge sedan det var jag höll upp så länge (jo förstås, mina graviditeter för över 5 år sedan).

Andas

Kan bara hålla med Stigsdotter! För mig har hela skillnaden när jag kom till en punkt att inte vilja dricka. Jag vet inte riktigt vad som klickade till i huvudet på mig men det ändrade sig verkligen från en dag till en annan. Jag hade druckit ett par, tre dagar (första dagen drack jag för att jag ville, de andra dagarna för att lindra den hemska, förfärliga, vidriga baksmällan)och blev plötsligt så in i vassen trött på alkohol och på ALLT vad det innebar att dricka. Jag kunde riktigt känna hur hela mitt tänk och inställning skiftade från att inte få dricka (det eviga förhandlandet med mig själv, urk..) till att inte vilja. Och när väl baksmällan gav med sig så har jag faktiskt inte längtat efter alkohol. Detta var i augusti. Det har kommit några tankar kring mysfaktorn ibland, men då har jag kört hela scenariot i huvudet, hela varvet runt, inte bara den stunden då det är mysigt, och det är plötsligt inte lika mysigt längre.

Jag funderar mycket på vad som hände, varför det är så olika hur det blir när man når sin botten. Varför har det varit lätt för mig efter min botten var nådd? (jag är dock på min vakt). Det verkar vara så olika som sagt. Jag har en vännina som kan dricka jämt och ständigt verkar det som. Hon blir aldrig bakis och sköter sina åtaganden. Självklart sliter det på kroppen men hon kör på. Jag hade legat i en blöt pöl av ångest om jag drack så mycket hon gör varje dag. Förut avundades jag hennes "kapacitet", nu tänker jag att jag är den som är mer lycklig lottad som blev så bakfull. Det fick mig att lägga av med drickat. Jag är däremot orolig att hon kommer dricka sig till skador och upptäcka det när det är för sent.

Jag är bara tacksam för att jag har ett sånt rikt liv nu och att jag är så närvarande. Jag önskar verkligen att alla kunde få möjlighet att uppleva ett nyktert liv. Jag tror att någon som missbrukat alkohol och sen blir nykter får en annan dimension i livet än någon som aldrig haft liknande problem. Åh, vad jag önskar att ni alla som kämpar vinner er kamp och får leva utan allt elände som alkohol kan föra med sig! Jag tänker på varje dag när jag är här och läser.

Jag har faktoskt kommit till den punkten nu att jag inte vill dricka mer. Nått botten, fått nog. Tycker inte synd om mej för att jag inte kan dricka vin, jag är utled på den tillvaro jag haft den senaste tiden. Underr ganska lång tid tyvärr.

viktoria

Kan bara hålla med er ang ovanstående, en avgörande faktor är att inte vilja dricka, istället för "får inte.." "borde inte...". För mig var det till en början avgörande att hitta strategier dag för dag, vecka för vecka, jag var livrädd för att se en framtid helt utan alkohol så jag kopplade bort de tankarna för en ganska lång tid, kämpade på, jävlaranamma som Underisen skriver. Ju längre jag var nykter, desto tydligare blev känslan av att jag faktiskt inte VILLE gå tillbaka till ett liv med alkohol. Detta krävde också en hel del andra förändringar i tillvaron, både den yttre och den inre, men det gav sig till stor del av sig själv med tiden, och med stor hjälp och stöd av vännerna här. Tycker ni är fantastiska som tagit steget hit och fint att ni har förmånen att hittat varandra.

Stigsdotter

Med alla goa människor här! Det finns ingen som jag kan prata med som jag gör med er och ibland känns det ensamt att ingen i min närhet kan dela detta med mig. Fast det är ju lite självvalt också, jag väljer att inte blotta mig så som jag kan göra med er.

Cyberkram till alla!

Jag kan heller inte prata med nån om hur illa det varit, skulle skämmas ihjäl mej. Så det är skönt att få öppna sej och vara ärlig här. Det finns heller ingen anledning att blotta sej för andra, inget blir bättre av det. Nu lämnar vi det ju bakom oss och ser framåt. Jag är så redo nu så det finns inte på kartan att jag ska misslyckas den här gången. Helgdagskväll och jag har köpt hem mineralvatten som jag ska festa loss på. Har inte haft det minsta sug sen nyårsaftonens krasch. Synd bara att min blåtira bleknar så långsamt. Den går att sminka över hyfsat men jag har kundkontakt på mitt jobb så jag hoppas verkligen den ska försvinna till måndan. Åtminstone ska det väl se bättre ut. Åt mina kollegor behöver jag inte säga mer än att jag ramlat men OM det är nån som misstänkt att jag har alkoholproblem så blir dom ju mer misstänksamma. Men jag kan ju visa att dom har fel, ha,ha, eftersom jag inte dricker nåt:-)

Andas

Oj, jag känner igen allvaret och jävlar anamman i ditt beslut Santorini! Så härligt!

Det är en sån frihet att slippa suget och tanken på alkohol och istället fokusera på välmåendet.

Numera njuter jag av att tillföra min kropp nyttiga saker.
Jag äter bättre, dricker massor av te och sover på riktigt. Vilken skön sömn som infinner sig när man läst en bok och låter kroppen koppla av för att den är trött. Att däcka och sen vakna förvirrad framåt småtimmarna är ju hemskt, det är så skönt att vakna på morgonen och kunna somna om med välbehag.

Och sen tar jag bättre hand om mitt yttre, fixar med krämer, målar naglarna och tycker att det är roligt med kläder igen :-) Bryr mig mer om hur jag ser ut helt enkelt, vilket också tillför energi då jag t ex går mer rak i ryggen och blir mer utåtriktad i mitt sätt att möta min omgivning. Förut var jag glad ifall ingen såg mig! Puh, vilken tur att jag inte träffade någon jag kände i affären tänkte jag. Tyckte att det syntes på hela mig att något inte stod rätt till. Nu blir jag bara glad ifall en bekant dyker upp i matkön.

Tänk vad mycket man sakta men säkert har försakat för att få sitta i soffan och dricka vin.

Det finns bara vinster med ett nyktert liv och så många förluster med att leva bedövad.
Alkoholen urholkar den man är, till slut kan man bara ana sig själv. Riktigt bedrövligt.

Som sagt, bra jobbat Santorini! Det gäller förresten många som skriver här.

Jag önskar alla en trevlig kväll och en god natts sömn.

viktoria

Alkoholen urholkar den man är, till slut kan man bara ana sig själv

Vilken precis beskrivning Andas. Det du beskriver att man ville att ingen skulle se en känner jag så mycket igen. Hur jag flackat med blicken, rent fysiskt dragit mig undan, vänt mig bort, böjt nacken. Upplevde en så stor förändring iom att jag vågade börja se folk i ögonen igen, hålla kvar blicken. Det har tydligt förändrat hur andra bemöter mig. Jag har en helt annan pondus eftersom jag inte hela tiden skäms över mig själv och är rädd att avslöjas.
Trevlig kväll önskas också till dig.

Stigsdotter

...att vilja hålla sig undan för att ingen skall märka.

Och det där med att alkoholen urholkar den man är, det är ju det jag misstänkt sista tiden och därav titeln på min tråd.

Hoppas ni alla får en lång skön helg med goda alkoholfria drycker. Själv offrade jag mig och åkte på systemet idag. Vi ska göra vinsås i helgen och maken ville ha något till maten. Just då kändes det bättre att åka och handla än alternativet och det var rätt kul att botanisera bland de alkoholfria alternativen. Hittade en fin flaska äppelmust som såg spännande ut (ja jag går igång på fina flaskor, parfymer eller dricka, samt spännande namn ;-)

http://www.systembolaget.se/90403

viktoria

Den äppelmusten är kanongod! Köpte även Äppelglöggen, den alkofria, nu före jul. Hela familjen (även de som dricker glögg med alkohol annars, gav den högsta betyg. Ska kolla i veckan om de har kvar några flaskor, för den kan jag dricka hela vintern!

Stigsdotter

Inte för egen del utan för någon annans, ni vet Magnus Uggla? Jag följer honom på Twitter och han skriver ganska ofta när han är packad. Jag tycker det är tråkigt att se...för en stund sen kom det Ä dä nån mer därute som är på lyset? och en del annat trams

Vet inte, kanske inte är han eller ens på riktigt, men det gör mig lite ledsen i alla fall, gillar ju honom :-/

Andas, du beskriver på pricken hur jag VET att det kommer att bli, hur det redan börjar kännas. Som jag skrev i min tråd så kände jag för första gången igår ett stråk av lycka, äkta lycka dra igenom. För ingenting speciellt alls, kanske bara en hälsning från "den jag verkligen är". Flummigt ja men jag vet att ni vet vad jag menar. Ha en bra dag alla!

Stigsdotter

evasåhärnurestenavlivetfyfaaaan!

Vardagsångesten är total. Det är mörkt skitigt vått kallt burrigt... Dagisungen är dyngsur från knäna och nedåt. Tårna är iskalla och skrynkliga - hon har varit blöt ett tag! Spänner mig inför det oundvikliga tjatet om att ta med eller följa med kompis - orkar inte idag och har bestämt mig för att säga nej. 7-åringen blir som väntat sursursur-arg. Jag är så trött på allt tjat!

Hela tiden måste jag ta ställning till frågor och önskemål. Hem och laga middag: fiskgryta bläh! Nåmen ät rester från igår då! Det är nu det är så gott med ett värmande glas vin, tänk vad gott det skulle vara!!!

Fram med rester till ungarna (en ligger nu inne i sin säng och grinar för att jag inte vill göra macka - du kan själv!)

Katten tjuter också... fyfyfyfyfyfyfyfyfyfyfyf

Andas

Jag känner VÄLDIGT väl igen känslan! Det enda jag hade som mantra var: "hem till vinet", "hem till vinet", "hem till vinet". Jag blev helt överväldigad ibland av allt, helt stissig och ville bara vara ifred. Hur kunde jag hamna så här i livet med denna outhärdliga vardag, tänkte jag?

Det visade sig att dessa "anfall" kom med ganska jämna mellanrum. Och efter lite mer än en vecka kändes allt bra igen.

Och efter en utredning fick jag veta att jag led av kraftig PMS!
Fick som en minidepression en gång i månaden.

Kan det kanske vara det som kommer över dig?

Vad anledningen än är så lider jag med dig!

Stigsdotter

...och nu står ungarna här och "ååhhh vad gott det luktar", varsågod ni har redan ätit gå och gör läxor. Katten har fått en del av oliverna som skulle i soppan & sen ville han ut så nu är det tyst (ja, min katt tycker om svarta oliver :-) Matte fick lite vodka och juice och det kändes bra faktiskt. Eller?

Jag observerar mig själv och känner att mina fingrar är iskalla=jag har låg energinivå men är inte hungrig. Alkoholen mättar gott. Träffade läkaren på beroende ("livstils-") mottagningen i morse och berättade att jag druckit vid två tillfällen då jag i julas utsatt mig själv för min svaghet: köket. Tiramisu med konjak (borde använt mandellikör som man brukar, den tycker jag ju inte om, men konjaken var gammal och var ju tvungen att smaka av den ett par gånger). Sen gjorde jag vinsås och det vet man ju hur det kan bli när man köper en bib av något okänt - kan ju förstöra hela såsen! Bäst smaka innan, under efter, o lite till sen. Tur att jag hittade en 2-liters bib så där var ju inte så mycket att hutta på efter såslagningen och makens intag.

"känns detta som ett misslyckande?" frågade läkaren och "nej" sa jag, "känns mer som ett bekräftande att ja, nej, detta är ju inget för mig egentligen!!"

Fast idag då? Där var nog ett riktigt sug som jag gav efter för. Och, nu har det visst eskalerat. Kanske en liten indikation om detta som många vittnar om att när man väl trillar dit igen så gör man det ordentligt. (nåja, nu har jag ju inte supit mig redlös, men en dag ledde till en annan som ledde till en annan osv).

Och nu tänker jag på en av de saker som kanske är ett av mina största problemområden: den falska människan! Jag är inte så himla bra som man kan tro. Det var verkligen inte så lätt att låta bli som jag trodde, nä, tacka fasen för det när man är en sådan egentligen. Ja vad ska man tro, detta är väl typiskt för en människa med låg självkänsla: att man tror att människor lurats och att de när som helst kan upptäcka lurendrejeriet! Jag har ju lurat er också! Så många av er har lämnat uppskattande kommentarer till mina ord och stöd - ordet klok har använts i fler än en tråd. Ja snacka går ju, det är jag duktig på (eller, ja skriva då, men att följa alla kloka ord jag själv yttrar - det går minsann inte).

Usch, nu känner jag mig riktigt låg. Fryser fortfarande trots en stor skål god fiskgryta. Lika bra att köra all-in, går nu och tar lite mera vodkablandning, kanske ringa maken och kolla att han ska jobba sent idag. Sen får ungarna en godnattsaga med alkodräkt.

Jaha, maken skulle visst åka hem nu. Ojdå, vad stressigt det blev, och hoppsan där tror jag visst att grannen såg när jag lyfte vodkaflaskan till munnen... in i duschen, over & out...

och klok som du alltid har varit. Vi vet ju alla att det inte är så vi fungerar när vi övermannas av suget och faller. Upp igen. Vi har alla gjort så många gånger men ge inte upp. DU är inte samma sak som dina handlingar. Tråkigt för dej men ta nya tag. Kramar, kom igen!

Hillbilly-67

Stigsdotter!.

Nu har du kommit ett jättesteg ju !!.
Du erkänner för dej och alla oss andra, vännen !, du har insett !!.
Lika klok som vanligt :-) , men ibland inser man kanske inte själv att man faktiskt är riktigt smart !!.

nej !!, du är inte dålig !, du hjälper oss alla och dej själv !!.
Du har hjälpt mej ikväll !!, har varit svag idag och funderat på om jag inte skulle kunna ta en liten grogg ikväll nu när jag inte druckit sen i fredags, lite som belöning ...
Men gick in här och läste ditt inlägg och det fick mej att direkt bestämma mej !!, inte en droppe ikväll, inte imorgon heller !!.

TACK !!.
Häng kvar och kämpa !!.

Andas

Stigsdotter, hur är det med dig?

Vände kvällen igår eller blev det all-in som du skrev?

Om det blev all-in så hoppas jag att du inte är hård mot dig själv idag.
Skriv gärna.

/Andas
(som gjort många "all in" i ren frustation de senaste åren...)