Jag kommer inte ihåg hur eller varför det började. Men sakta sakta började jag/vi dricka vin till vardags. I början tror jag det bara var någon gång ibland, men de senaste åren har det blivit varje dag. Vi delar på en flaska på kvällen. Oftast är det min idé (99%), det är jag som ställer frågan ’Vill du ha något att dricka?’. Jag behöver inte precisera vad det gäller för dryck. Ibland säger han nej, han vill hellre bara ta sig ett glas rom eller whiskey och för honom räcker det. Då står jag där och undrar - men jag då? Jag är inte så förtjust i starksprit, jo bara gin & tonic. Men det är vinet som har tagit över. Så, jag kan öppna en flaska för att ta ett glas, det kan bli två. Ibland räcker det, men då står ju flaskan kvar till dagen därpå och då dricker jag upp den till lunchen istället. Ibland tar han ett glas och jag tömmer resten av flaskan, lika bra för då finns ju ingenting kvar till dagen efter.
Jag har under många år jobbat på samma ort där vi bor, så jag har gått hem på lunchen.
Vi bor inte i Sverige utan i ett land där man kan köpa alkohol i matbutiken. Ibland när jag inte har planerat min lunch har jag gått förbi matbutiken på vägen hem, och då slinker en flaska vin ner i korgen, både till lunch och till middag. Jag har även hittat en webbsida som säljer alkohol, med express leverans på 24h. De har fantastiska erbjudanden och ibland erbjuder de gratis leverans - då måste man ju passa på…
Nu har jag bytt jobb, men får jobba hemifrån flera dagar i veckan. Då blir det också lätt att ta sig ett glas.
Min sambo dricker inte som jag. Han behöver inte dricka, egentligen konstigt då han inte kan eller vill sluta röka. Han kan ta sig ett glas eller två och sen är det bra. Han dricker aldrig på lunchen, varken på vardagar eller helger.
Det här är inte den första gången jag försöker. Vad jag försöker är inte riktigt klart ännu, men här och nu är det att inte dricka. Varje dag utan är en bra dag.
Jag har gjort vit månad tidigare, jag har haft uppehåll på flera veckor pga medicinering, så jag vet hur skönt det är att inte dricka. Att vara sig själv, vara hel. Att veta att när jag skrattar så är det för att JAG tycker något är roligt. Att veta att när jag blir arg och bråkar, då är det för att JAG är arg, inte för att jag är berusad. Den där känslan att vara fri.
Jag har tidigare pratat med min sambo om mitt problem. Han säger ’ok, då drar vi ner på drickandet’, men det är ju lätt för honom att säga, han har ju inte samma dragning som jag.
Den här gången så har jag inte sagt något, bara anmält mig till programmet här och i och med det också börja skriva offentligt. Jag har skrivit för mig själv under de tidigare gångerna, men nu tar jag steget och låter andra läsa.
Idag är jag inne på dag 4 och det känns bra.