Tack @Geggan ❤️ och tack @Se klart ❤️, ja snart är det Vår2023, fasiken så härligt! Minns målbilden av våren 2022, då jag skulle ta emot den, nykter och tydligt och klart se och känna doften av naturen och livet, hur jag skulle gräva med mina händer i jorden i min trädgård. Nu blir det min andra vår jag möter med återställd och balanserad knopp och kropp. Livet på en pinne😁

Tänk så mycket kraft och påverkan det finns i våra tankar. Jag kan se det så tydligt då jag förändrat mina tankar om mig själv från negativa till positiva tankar. I samband med att gå från varjedags drickande och negativa tankar till nykter varje dag och positiva tankar, i alla fall som oftast.

Tankens kraft är enorm och tankar är bara tankar, inte sanningen. Hur lätt det är att ta negativa tankar för sanningen och positiva tankar som utopi, när man sitter fast i sitt beroende. Och om man ändå lyckas att uppbringa positiva tankar, flytta sin uppmärksamhet och fokus till det så påverkas tankarna och därmed känslorna om sig själv. Man får ett slags hopp om sig själv i hopplösheten. Det hände mig. Bräckliga hoppfulla tankar och känslor, men jag vågade i alla fall testa om det skulle hålla. Jag vågade chansa och släppa mitt trygga helvete, skippa mitt undvikande beteende och rädslan för att misslyckas. Inte gardera med gömda flaskor på olika ställen om ångesten skulle bli övermäktig.

Jag skruvade mitt fokus och min uppmärksamhet på livet, det jag ville leva och uppleva. Ett liv fritt från alkohol, det som förstörde, det destruktiva och de svarta tankarna om mig själv och livet. Ju mer jag uppmärksammade dit jag ville komma, de värden jag ville ha i livet, desto mer växte de positiva, varma och hoppfulla tankarna om mig själv i styrka och i tillväxt. Jag kan! Jag vill! Jag ska! Jag gör! Jag fortsätter! Jag är bra!

Jag trodde det var floskler, tänk positivt! Bara snack! Något som glada, lyckliga människor hittat på för de vet inte hur det är att vara i skiten. Det är ju redan lyckade och har inget beroende. Lätt för dem att säga! Men nu vet jag, det är inte bara floskler eller snack, för det går att ändra på sina negativa tankar om sig själv till positiva. Man påverkar sin hjärna, det är det det handlar om. Att man ändrar på sina automatiska tankebanor i hjärnan. Det går med träning. Och allra bäst om man har möjlighet att göra det med en utomstående som ser och tänker om dig på ett annat sätt än man gör själv.

Som att äntligen få komma till ro med sig själv och få njuta av livet😁.

Nu ut i det soliga vackra vädret på en lång och skön promenad i skog och mark och njuta av att vara här och nu🌞❤️

@vår2022 Vilket fint inlägg ❤️ Som jag hoppas inspirerar många. Ditt säg ”dit man fokuserar sker tillväxt” har jag adopterat. Det är nämligen så sant. Genom att fokusera på positiva exempel så får man mer positiva saker. Det gäller såväl i hunduppfostran som barnuppfostran och jobbledarskap och självledarskap. Lyft de positiva exemplen! (Och lär av misstagen!)

Jag brukar få höra att jag är nästan påfrestande positiv. Inte så att folk blir irriterade på mig, mer att de blir fulla i skratt när jag i varje situation hittar något positivt. Även i elände. Om jag krockar med bilen, tänker jag först katastrof, men sen tänker jag snabbt ”det kunde gått ännu värre, det var ju bra att…” Det är så betingat i mig sen så himla många år tillbaka. Jag tror fan att jag är född sådan.

Men att då bli så svårt deprimerad som jag blir ibland, då allt är nattsvart, är på riktigt knäckande för min självbild. Jag känner verkligen inte igen mig själv. Ingen känner igen mig. Jag har därför en oerhörd respekt för depression som diagnos, eftersom den faktiskt är dödlig, så människor med nattsvart sinne måste söka läkarhjälp om de inte lyckas aktivera sig ur det svarta. Det kan gå på egen hand, men en del kan behöva antidepp, precis som jag behövt.

Kram 🐘

@vår2022 Jag håller med dig till 100 procent! 🤗 Att ha ett positivt tänk gör otroligt gott för ens mående. På slutet innan jag slutade dricka var jag verkligen inte positivt inställd. 😳 Men i samma stund som jag bestämde mig för att sluta dricka, så vände jag på mitt tänkt totalt. Jag skulle fixa detta, jag skulle må bra, jag skulle vinna över den förbannade alkoholdjävulen en gång för alla! 💪💪😍🤩 Efter den dagen är jag positivt inställd till i princip allt. Livet leker!

Kram

@Andrahalvlek Vad kul att du tyckte om inlägget❤️. Det är nästan som mitt säg ”dit uppmärksamheten går, sker tillväxt” men betyder samma sak😁. I många stora utmaningar, förutom nykterhetsprocessen, som tex att vara arbetslöshet, ha en svår kollega, sitta still i båten och i att inte veta om hur det blir med jobb framöver och andra privata angelägenheter, har detta mindset varit min räddning, att ändå orka vara positiv och tro på att det ordnar sig på något sätt. Det är även bra för familjen att jag kan hantera det och det har också gett dem trygghet i att det ordnar sig.

Det måste verkligen vara som natt och dag för dig, att från att vara så naturligt positiv till att falla ned i mörkret i en depression. Förstår att det måste vara knäckande för din självbild. Depression är verkligen ett allvarligt tillstånd, har inte varit djupt deprimerad, men jag har känt ett mörker och bara det är tungt. Det är verkligen viktigt att få stöd och hjälp för att komma ur depressionen. Tur att det finns antidepp som kan skapa hopp och få livet att fungera igen, som för dig och så att du kan fortsätta vara den där naturligt positiva glädjespridaren igen❤️

@Torn Ja, du är verkligen positiv till livet😁. Det låter lite likt min process, att tänket vände i samma stund jag bestämde mig för att sluta. Den oväntade kraften som dessa tankar hade, gjorde även nykterhetsarbetet lättare än jag hade föreställt mig. Har ju gjort många försök att dra ned och det har varit så jobbigt och även misslyckat, men då hade jag inte dessa positiva tankar heller. Sedan har jag tränat, använt, reflekterat och utvecklat mitt positiva tänkande på övriga livsområden och livet går hand i hand med detta mindset. Det är verkligen så härligt med din positivism och det inspirerar mig❤️

Nu får jag verkligen kämpa med att stanna i min värderade riktning, att inte komma ur spår. Att inte bli påverkad av min kollegas gift som får mig att vackla. Det finns inte på kartan att jag ska ta till alkohol, nej, den tanken har inte ens försökt närma sig. På den fronten går det hur stadigt och stabilt som helst. Tvärtom är jag så oerhört tacksam för att jag inser att alkohol skulle tippa mig över kanten direkt och försvaga mig enormt. Då skulle giftet sprida sig som en löpeld inom mig.

Jag orkar inte längre med det som hon utsätter mig för, hon vet precis hur hon ska göra mot mig för att få mig ur spel. Utan empati, med narcissism, dominans och duperande samt ett charmigt sätt är det svårt för andra att upptäcka vad som pågår, och det vet hon. Hon till och med erkänner att hon beter sig som en mobbare, inför chef, kommer med förklaringar, men kommer undan. Fortsätter att utesluta och inte inkludera på ett dominant, snyggt, subtilt sätt. Hon vet precis hur hon ska göra. Vi spelar inte i samma liga, hon fuskar och mutar, har individuella mål och jag försöker spela rent spel med kamratskap och lagspel. Jag tappar lätt fotfästet i min värderade riktning för på spel finns även fortsatt ev anställning efter vikariat och oro för framtid och ekonomi. I min värderade riktning talar man sanning, har ett fint medarbetarskap och hjälps åt för att nå mål och det finns inte här. Jag blir hämmad i mitt engagemang och i mina färdigheter, jag får tunghäfta och tappar fokus i samarbete med henne. Jag känner mig värdelös. Det hon gör mot mig, triggar mig till att bli precis det hon gör mot mig. Jag måste skydda mig själv, jag måste bort från hennes närvaro innan hon förgiftar mig ännu mer. Jag har gjort allt jag kan nu, tagit upp med chef, pratar med henne, försökt sitta still i båten, fokusera på positiva saker, föra uppdraget framåt, vad mer kan jag göra?

Det finns en gräns för självbevarelsedrift och hennes gift är som ett luftburet virus, svårt att se med blotta ögat men när den träffar dig bli man fruktansvärt sjuk och det finns inget vaccin som biter. Det går inte mer och det måste få kosta vad det kostar nu, troligen fortsatt ev tjänst. Hon sitter säkert, men inte jag. Jag måste komma i spår igen, i min värderade riktning, jag har halkat ur rälsen och en kurva närmar sig. Fy fan vad det här tar energi och det är så oerhört påfrestande. Egentligen vet jag vad jag måste göra och jag måste orka hantera den oro det innebär med ekonomi och framtid. Att tänka att det kommer att lösa sig på något sätt. Hitta rätt fokus igen och tilltro till mig själv.

Har jag lyckats bryta ett varjedagsdrickande, smygdrickande och återställsdrickande ska jag väl fan också lyckas med att komma vidare ur detta! Jag får ta en dag i taget och fokusera på positiva tankar om mig själv. Jag ska komma ur detta felspår och hitta den rätta vägen igen, så småningom. Lite mer kaffe, sen en löprunda kan vara ett bra första steg.

Ha en fin lördag!❤️

@vår2022 En enda person kan förgifta ett helt arbetslag. Du måste därifrån. En sista gång kan du säga till din chef att han får välja: Dig eller henne. Och om han då är fortsatt duperad av hennes charm så får du börja söka annat jobb. I den miljön kan du inte fortsätta vara.

Om du orkar kan du söka ”sommarjobb” någonstans, vikarier behövs alltid sommartid. Eller så stämplar du en tid och söker jobb i makligt takt. Du fixar detta! Jag är ju dessutom fatalist och tror på ödet. Om vi som enskilda gör allt vi kan för att få till en viss riktning så är det sen ödet som bestämmer, vart livet ska ta vägen.

Så tänker jag med valpen nu. Nu har jag krattat manegen rent praktiskt, nu är det ödet som ska göra storstilad entré och göra sin grej. Allt blir som det blir och går som det, det viktigaste är vi gör vårt allra bästa. Och du behöver hamna i en jobbgemenskap med likasinnade. Din kollega dränerar din själ, som en blodigel som suger blod.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Tack❤️ Dina ord värmer. Jag har ansökningar ute och söker på. Vi klarar oss ett tag även om jag blir arbetslös så tur är, det ger lite mer tid. Han kommer att välja henne och ev skulle vi båda kunna vara kvar, men hur ska det samarbetet funka, när det inte gör det nu. Mobiliserar vad jag ska säga på måndag till min chef då vi har en avstämning. Jag är verkligen inget pokerface, och det skulle vara skönt att jag är den som väljer om jag vill vara kvar eller inte, för min egna värdighet. Då äventyrar jag ev fortsatt tjänst. Men jag kan ju inte heller sälja min själ till djävulen. Vara kvar och förgås.

Jag tror också på ödet, att vissa saker är meningen ska ske och inte ske. Det är tufft och krävande många gånger när det är motigt med det som sker, men det visar sig längre fram vad som var meningen. Gäller att orka stå ut och sitta still då i sin värderade riktning😁. Och även att val har en mening, även om man inte riktigt kan se vart det leder i stunden. Tex att om jag väljer att sluta när mitt vik går ut. Då väljer jag mitt liv, även om det leder mig i osäkerhet och oro, i början i alla fall. Sen vet jag inte mer vart det leder.

Ja, det var en bra liknelse, hur hon dränerar min själ som en blodigel suger blod. Precis så känns det!

Vilka bra och sköna tankar som du har om valpen😁. Det kommer att bli jättebra❤️

@vår2022 Åh det går riktigt att känna alla känslor här. Men det är nog en viktig insikt, att du kommit till vägs ände. När du har lämnat (?) kommer en ny medarbetare som kommer hamna i samma sak. Tror det är viktigt dock att chefen vet exakt. Och att du eg trivs.
Den här människan kommer aldrig att förändras. Och du behöver inte ens förstå vad som driver henne. Det är med all sannolikhet inte personligt mot dig. Det är såhär hon överlever.
Helt rätt, tillbaka till din värderade riktning. Och i den ingår inte parerande för falskspel och dolda agendor!
🌸🍃🌟🌼

@Sattva Tack, bli rörd över att du säger att det går att riktigt känna hur det känns för mig❤️ att du tar dem för sanna och tror på mig. Det visar hur förgiftad jag är av min kollega, jag sliter med att bli trodd på och såklart en sårbarhet inom mig som triggas, tillsammans med henne. Och såklart även för att chefen inte tar hennes särbehandling av mig på allvar och inte agerar enligt rutiner för särbehandling. Han kör konflikthantering fast det handlar om kränkande särbehandling och mobbing. Förstår nu hur det kan kännas för en våldsutsatt som ska försöka samarbeta med sin våldsutövare, att båda bär lika stort ansvar.

Jag ska berätta för chefen att jag trivs med mitt arbete och med mina övriga kollegor, där samarbetet flyter på så bra. Att det är med henne det inte funkar och att det fortsätter med exkludering. Även några andra har signalerat att det inte funkar så bra med henne, men det har ingen verkan, som jag kan se det.

Tror också att det är hennes överlevnadsstrategi, att hon väljer strid med dem som hon känner hotar henne. Först en annan kollega, där hon sade sig vara exkluderad till chefen, vilken paradox, och nu jag. Vi som signalerar har alla samma gemensamma nämnare, hon. Hon vet troligen hur hon ska lirka och få chefen lindat runt sitt finger, sorgligt.

Så, tack för er inspel, det ger mig mod att gå vidare i min värderade riktning❤️. Otroligt vad det är stärkande och hjälpsamt att bolla med er här❤️ Tack!

@vår2022 Hej! Jag håller med Sattva, man riktigt ryser av obehag när man läser ditt inlägg. ❤️ Det måste vara grymt frustrerande att vara tvungen att ha med en sådan typ att göra.😫 Så det enda att göra nu är att säga till chefen som det är. Antingen så sparkar ni ut svinet, eller så säger jag upp mig. Du fixar säkert ett nytt jobb! Jag har ju en ganska avslappnad inställning när det gäller mitt jobb. Mitt motto är: ”Mitt jobb får aldrig innebära att jag mår dåligt eller blir stressad” ”Det är ju ändå bara ett jobb.” 😃 Men så har jag ju även valt att ha ett jobb där jag inte behöver bry mig om andra. Jag kan vara helt självgående. Kanske du kan ha det i åtanke när du söker ett nytt jobb. 🧐 Jag tycker det är jäkligt gött i alla fall.😄

Kram

Tack @Torn❤️. Dina ord betyder mycket för mig. Det skulle vara så gött att säga som du ovan, antingen säger ni upp svinet, eller så säger jag upp mig!😂. Tror nog att svinet får vara kvar ändå, allierad med chefen, så varför inte, har ju egentligen inget att förlora. Men, så kommer jag ju inte att säga, men jag kan ha orden i mitt huvud.

Jag gillar verkligen ditt motto, och det är så det ska vara. Ja, att vara självgående gillar jag, jag är det, men i mina sammanhang också tillsammans med andra. Situationen jag är i nu har jag aldrig tidigare varit med om, knepigheter ja, men inte mobbing. Kan drömma om att inte behöva vara beroende av andra och vara egen, men gillar också att samarbeta. Det löser sig säkert på något sätt och jag minns att du sade det innan detta jobb också. Jag ska tro på dig!❤️

majken_r

@vår2022 Hej fina vän. Har precis läst lite hos dig och blir så ledsen, och förbannad, över din jobbsituation.. Känns som vi har samma kollega som förgiftar oss.. Min ”lycka” är att jag har stöd hos de närmsta kollegorna då de också drabbas. Så jäkla tufft för dig. Varm kram❤️

Tack fina @majken_r❤️. Ja, det är ett slitigt tillstånd och imorgon ska jag ta upp det med chefen igen, får se vart det leder. Han får hitta en lösning, hans jobb. Det som hjälper mig nu är att jag känner att jag har ett val, jag är inte tvungen att vara tyst för att jag ev har en chans på vidare tjänst. Jag väljer mitt liv och tänker stå upp för det. Jag kan bara göra det jag kan och sedan får det gå som det går. Det är min låsning, som jag känt, som gör mig knäckt, men när jag låst upp läget och bara säger som det är känns det lättare inom mig och i magen. Jag har slutat försöka göra underverk, det är totalt lönlöst. Jag har också kollegor som stöttar mig, men de blir inte utsatta som jag och det är chefen som bestämmer nästa steg, även om de skulle vilja annorlunda.

Massor av kramar till dig, din dotter och din familj. Ta hand om varandra❤️

Har sagt ifrån och satt ned foten mot min kollega. Berättat om hur jag upplever hennes beteende, olämpliga uttalanden, exkludering. Hon blir ledsen, undvarar vad hon gör för fel och varför det blir fel. Inget hon är medveten om. Förstår inte. Undrar hon hon ska bete sig. Säger som jag sagt så många gånger, att inte exkludera mig. Inte bjuda in på möten med armbågen, att det ger en möjlighet att fundera på om hon vill att jag ska delat eller inte. Hon får mig att vackla, överdriver jag, ska jag glömma och gå vidare, strunta i det hon gör, för hon gör det ju inte medvetet, säger hon.

Jag litar inte på de tankar som jag får, är det mina tankar eller har jag blivit duperad igen? Maken sade, tänk på tankarna som sug, att det är duperade tankar, inte i detta fall av alkoholdjävulen utan av henne. Tankarna jag får gör mig tveksam, ångerfull, osäker, orolig, rastlös, att det är mitt fel, självanklagelser, att jag gör fel. Som sug eller som tankarna efter efter en bakfylla. Ågren. Ja, precis som sug. Sade att jag har inte haft sug på så länge, men det liknar faktiskt tankarna vid sug. Att det är tankar som spökar, men inte verkligheten.

Kommer tillbaka. Ska hålla min linje, stå upp för mig själv, göra det jag kan göra, berätta hur det känns för mig. Jag gör rätt. Pratar också med chefen, han lyssnar men vill inte riktigt ta i detta. Frågar vad jag vill göra, vad jag behöver. Berättar igen, att bli inkludera. Att jag vill berättar hur det ligger till, så han vet. Att jag vill stå upp för mig själv. Inte vill höra på olämpligt snack. Fokusera på uppdraget. Att det enda jag vet är när min anställning går ut och tills dess gör jag det jag kan göra. Att det är han som får fundera på hur det ska tas vidare. Han säger att han tycker att det är bra att jag tar upp detta. Men i bakgrunden finns ett försvar för henne, att hon säkert inte menar något illa…

Vacklar igen. Gör jag rätt? Hon är ju så ångerfull. Men är det ett trix, är det en strategi hon har? Tar på sig allt, går inte i försvar. Är det omedvetet? Men säger min man, det spelar ingen roll om det är omedvetet, det kan du aldrig få reda på. Det är endast handlingarna som räknas, hur hon beter sig. Kommer tillbaka igen. Ska hålla min linje, stå upp för mig själv, göra det jag kan göra, berätta hur det känns för mig. Jag gör rätt. Jag behåller min värdighet, men det är jobbigt.

Ska ta en löpning innan jag startar upp jobbdagen, det kan ge mig styrka och kraft igen och tilltro till min egna förmåga.

Ha en fin tisdag!❤️

@vår2022 Det är så härligt att läsa att du inte känner sug fast du är i en så jobbig situation. Att din kollega inte förstår känns lamt i mina ögon och att skylla på att hon inte gör det medvetet är en klen och i mina ögon falsk ursäkt. kollegan borde vinnlägga sig om att kanske stämma av med dig lite extra. Det kostar inte mycket, och chefen verkar lite platt i mina ögon. Stå på dig och ta hand om dig. Du är en fantastisk person, rakryggad och mycket empatisk. Du delar med dig och stöttar här på forumet och jag skulle önska vi kände varandra på riktigt! ❤️

@Ny dag Tack så mycket! Dina fina ord till mig värmer verkligen❤️ Det ger mig styrka att fortsätta stå på mig. På något sätt känner vi varandra i en annan dimension, genom den värme och medkänsla vi ger varandra, det är fint💕.