@Pianisten Så fint när du beskriver de här stunderna med din son, när du kryper ner i sängen för att värma upp och bara finns där. Jag tror att många föräldrar till små och stora barn kan känna igen sig i båda känslorna: stressen som vardagslivet med barn ger men också stunderna av lycka. Ditt meddelande andas en hoppfullhet och en uppmuntran att öppna ögonen och njuta av det som är. Tack för det!

Fredag eftermiddag.
Saker flyter på. 16 veckors alkoholfrihet. Jag mår väldigt bra. Den sista lilla kvällångesten, oron över livet, tiden och allt det där, verkar äntligen ha gett med sig, hoppas det är ihållande. Känner mig faktiskt bättre och bättre på att vara lite i nuet.
Har trots det stått för ganska bra utmaning senaste veckan. Min fru har opererats, allt har gått väldigt bra men hon har mått fruktansvärt dåligt av biverkningarna. Inte kommit upp ur sängen, behövt ledhjälp för varje förflyttning. Samtidigt har båda barnen varit sjuka. Hosta och förkylning. Jag har samtidigt jobbat hemifrån, det har varit mycket VAB senaste tiden och pengarna måste in nu när frun är sjukskriven en månad.
Jag har varit inne i ett maskinliknande läge när jag flugit mellan fru och barn som ropat på hjälp, mediciner, mat, dricka. Jobbtelefonen som ringer och mail som väller in. Kämpat för att hålla i ordning till den grad att hemmet fungerar. Mellan alla rop försöka laga mat, diska, plocka. Igår behövde jag åka och storhandla direkt efter jobbet. Hemma vid 18 med fullt bagage att packa in. Plan att kasta mig på matlagning och möts av köksbänk täckt med disk.
Har verkligen förvånats över mig själv, hur jag lyckats ta de där djupa andetagen, göra en sak i taget och svara, "javisst, jag kommer" på varje rop. En sida jag inte känner igen hos mitt annars stresskänsliga humör när för många bördor väldigt fort får bägaren att rinna över och situationer att krascha.
Jag lyckades ett par timmar senare få ihop en middag igår. Jag tycker om att laga mat och kunde på nått sätt avskärma mina tankar och göra det till en stund av njutfull egentid. Trots att vi tog sista tuggan av vid 20-snåret fick vi t.o.m. hittat ett ögonblick av familjetid. Frun har äntligen kommit på benen och vi satt kvar vid köksbordet och spelade ett tärningsspel. Det handlade om en kvart-tjugo minuter men ändå nog för en känsla att ha fått en del av dagen med mina barn som fick mig att somna skönt.

Jag tänker på alkohol då och då. Känner att nykterhet ibland hindrar mig från vissa sociala nöjen. Dom är verkligen få men förra veckan skulle jag träffa gamla kompisar över en kväll med mat och dryck. När alla de andra peppade inför kvällens öl och skitsnack kände jag mig riktigt osugen på hela grejen om jag skall vara ärlig. Vid andra tillfällen jag gått igenom har det varit annorlunda. På personalfesten i höstas kollade vi på en show. På mormors födelsedagsfest gick jag in i musiken. På nyårsafton var vi många nyktra. Men ett umgänge där det för alla utom mig handlar om att dricka, fnissa och bli sådär berusat sentimentala, trots att det är mina bästa vänner ger mig ingen lust. Det känns lite jobbigt, det är saker jag verkligen har tyckt om.
Tänker att både tiden och jag själv kommer göra att man hittar andra vägar att umgås med sina vänner, när man gör något tillsammans istället. När jag tycker det känns lite jobbigt så tänker jag också på varför jag valt detta. Vilket pris det har och hur jag mår nu. Det hjälper men man önskar väl ändå nånstans att det kunde gå att få den delen också, nån gång då och då. Jag tar det vecka för vecka, jag har inte sagt till mig själv att jag aldrig kommer dricka igen men det betyder väldigt mycket för mig att jag kommit hit. Vid två tillfällen har jag drömt att jag druckit, liksom inte valt det i drömmen utan plötsligt bara suttit där med ett glas i handen och varit berusad. Varje gång har jag blivit ledsen, frågat mig vad har gjort!? Efter uppvaknandet känt en stor glädje att allt bara var en dröm. Det måste betyda något.

@Pianisten Man blir mer chill som nykter 😎 Det har du verkligen behövt den här turbulenta tiden.

Om man tar sig an varje uppgift nu, nu, nu blir det lättare. Det är inte uppgifterna i sig som stressar oss, det är våra tankar om uppgifterna som stressar oss. ”Högen” på skrivbordet, som inte är en hög längre utan obesvarade meddelanden oftast.

Dina kompisar kan du umgås med lite mer aktivt. Föreslå att ni ska vandra tex Bohusleden i etapper, ta med korv att grilla. Eller föreslå bowling, golf, laserdome, go-kart. Att bara bli sittande timme efter timme och äta och dricka är inte kul längre, jag håller med dig.

Dina kompisar vill att du ska må bra, och om det innebär att du är alkoholfri så accepterar de det.

Kram 🐘

@Pianisten läser att det varit en utmanande tid för er och dig. Men du har pallat, kunnat ta djupa andetag när det behövts och behållit humöret. Du har t.o.m. mitt i allt kunnat skapa fina stunder med dina barn och hela familjen. Jag förstår tomheten när det gäller dina vänner men tänker att Andrahalvlek har bra förslag. Hur skulle det vara att testa nya aktiviteter med dem? De kanske vill men har inte fantasi nog utan kör på i gamla hjulspår med krogen?

Kram!

Mera chill är ordet 🌶
Det har slagit mig senaste veckorna att jag inte ens känner mig lika beroende av träningen längre för att må riktigt bra. Dessa turbulenta veckorna fick jag helt hålla upp i nästan två veckor och jag fungerade, till hundra procent ändå. Först igår fick jag köra ett pass igen och jag hade längtat, det är härligt.

Det där med att vara aktiv med vänner istället är toppen och är dessutom mycket roligare. Vi har haft endel sånt tillsammans men alla är så jäkla upptagna med sina familjeliv. Vi var ett gäng som gick kurs och tog grönt kort för två år sedan. Golf är en fantastisk grej att umgås kring för det är avslappnat men aktivt och mycket utrymme för samtal. Vi fick till några rundor under sommaren men sen fick alla för lite tid. Förra sommaren var det ingen mer är jag som ville förnya sitt medlemskap, för de har inte tid "just nu"
Förr spelade vi också badminton som senare blev padel. Jag verkligen älskade det men så gott som varje vecka var det nån annan som hade förhinder. Ofta relaterat till familjen och småbarn. Dåliga samveten trots en liten timma i veckan kände att de var för mycket för att lämna sin parter en kväll. Så vi fick lägga ner det också.
Jag har en övertygelse att många par med småbarn tänker fel och många relationer kunnat räddats om man bara tänkt ett steg till. Man tror att man måste vara två varje stund och känna skuld för att lämna den andre för lite egentid. När man istället borde göra allt man orkar för att ge varandra tid för andrum. Då kan man tala om att fylla på med ny energi och ta med sig hem till allas glädje.

Istället väljer man en fyllekväll nån gång varannan månad eller så. Ingen ansträngning, bara sätta sig runt ett bord och beställa in bedövningsmedel. Kommer hem ännu tröttare än man var innan och i värsta fall gjort eller sagt nått dumt.

Med det sagt hade jag gärna haft ett stort aktivt umgänge men de allra flesta i min krets vill välja den enklare vägen. Men skam den som ger sig. Det var jag själv som fick ihop både golf och padel. Vill man nått får man fortsätta driva.

@Pianisten Så oerhört fint du fått till allt under tiden då din fru inte kunnat stötta upp som vanligt❤️

Jag förstår precis hur jobbig känsla det är att sitta med alla vänner som dricker och inte göra det själv och det är inte lika kul som innan men bara dom inte blir för berusade har jag ändå lärt mig tycka det är trevligt.

Jag tycker verkligen du ska dra ihop folk till olika aktiviteter som blir ett mer naturligt sätt att umgås och jag har precis samma tänk som dig när det gäller småbarnsföräldrar! Blir så trött på alla som måste göra ALLT tillsammans! Och knappt ger varann eller tar någon som helst egentid och som du säger, den lilla egentid de tar super de!

Kram❤️

Hej, hej hallå forumvänner. Igår var det 4 månader nykter. 🥳
Jag var skeptisk i början mot som vissa påstod, att det skulle hända så mycket mer efter den första månadens behag, att effekten och välmåendet skulle kunna bli ännu bättre för var månad. Framför allt eftersom jag gick in i denna nykterheten från en relativt låg konsumtion under ganska lång tid. Men med facit i hand så, åtminstone inbillar jag mig att det faktiskt gör det. Det är saker som är svårt att ta på men det är nog enklast att beskriva som ett lugn. Ett helt annat humör som är jämnt, avslappnat och tryggt. Jag känner mig gladare och mer tillfreds med det jag har. Att vara i nuet. Orka ta mig den där kvarten som man många gånger inte känner att man har i vardagen men som räcker en ganska lång bit för att få känslan av en mikrostund av kvalitetstid med min barn. Att göra små rätta val i vardagen. Äta bättre. Sova skönt. Vakna pigg. Det sistnämnda framför allt sen jag sluta med kaffe! Jag har t.ex även slutat bita på naglarna efter ca 20 års försök.

Det som kvarstår är väl egentligen bara det jag skrivit om nyss, att hitta nya vägar att umgås med mina vänner. Att acceptera att jag inte längre har nått intresse av de där träffarna som bara går ut på att "öla" och prata. För tyvärr känner jag att det burit åt det hållet jag var rädd för, att jag glidit ifrån dem dessa månader för jag inte riktigt vet HUR jag vill umgås med dem.
I grund och botten ligger jag i gränslandet till introvert men jag har lärt mig att vara social både genom utmanande jobb och egen vilja. Men jag har aldrig varit någon parmiddags-typ, och om möjligt än mindre som nykter. Med lite öl och vin så har det fungerat, som det där enkla sättet att hålla kontakt med vänner man tycker om, tyvärr är det ju så gemene par gärna umgås idag.
I helgen har jag en likande träff fast på egen hand med några kompisar. Den skulle varit för 2 veckor sedan och då hade jag förhinder men den blev flyttad. Jag tänker att jag ändå skall ta mig tillfället att vara med en stund, just för känslan att inte glida längre ifrån. Jag tänker att jag skall ta med mig några alkoholfria öl och vara med så länge jag har roligt och ta tillfället i akt att försöka boka in några aktivare träffar framöver. Tänkte föreslå att vi skall boka in att åka iväg och cykla Mountain bike som vi gjorde för ett par år sedan, en heldag på annan ort. Även se om vi kan få boka in ett par golfrundor.

@Pianisten Grattis till 4 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Och du har helt rätt - man blir mer chill som nykter 😎 En sak i taget, här och nu. Inte älta, inte oroa sig. Här och nu. Vara genuint nöjd med det man faktiskt har.

Du har en bra plan för hur du ska umgås med dina vänner - både nu på lördag och framöver. Gå hem när de börjar fyllegagga för mycket. Det är lite spännande att se hur ens vänner förvandlas när de dricker. Simmig blick och noll hörsel får de 🤣 Alla pratar i munnen på varandra, men ingen lyssnar.

Kram 🐘

@Pianisten Det är den biten som är den svåra. Lära sig hantera hur man ska socialisera med de som alltid har alkohol till. Jag tycker det går bättre och bättre hela tiden. Tror det för mig handlar om den mentala träningen i det. Nu har jag gjort det en massa gånger och jag har blivit så van att dricka a-fritt att jag inte blir lika brydd längre. Nu har jag snart övat i 7 månader och längtar efter att få öva under hela sommarsemestern❤️Tänk en hel semester att vakna pigg och fräsch under🙏

Kram

@Himmelellerhelvette Håller med. Till 80 procent handlar nykterhetsresan om att skapa nya nyktra vanor. De första ”tillställningarna” tänkte jag bara på att jag inte drack när alla andra drack. Det var en midsommarfest minns jag. Men med tiden blir nykterheten naturlig. För mig och min omgivning. Alla som vill mig väl är så glada för min skull - och köper alltid hem alkoholfri öl när vi ses.

Kram 🐘

@Pianisten jag läste ditt inlägg och kände ett slags lugn. Trots att det var så mycket som pågick och att det kändes tufft så blev det också en slags stilla ro. Jag föreställer mig att det är såhär livet är. Glädjs med dig hur du hittar det fina i en vardag som ter sig kämpig. Glad att din fru mådde bättre och att ni fick en stund tillsammans. Tack för att du delade med dig.

@Andrahalvlek, ja det är det jag hoppas mest på inför imorgon, att det där "fyllegagget" inte kommer för tidigt för då är jag övertygad om att vi kan ha väldigt trevligt en stund!

@Himmelellerhelvete, när det är sådär jobbigt försöker jag tänka precis som du säger att allt kommer vara en prövning under ganska lång tid. Och samtidigt som jag tycker det är jobbigt så kan jag också känna ett lite jäklar anamma och knyta näven i fickan. Det här kommer gå alldeles utmärkt om jag bara har rätt inställning!

@Surkärring, eller hur, det är ju såhär livet ser ut. Motgångar kommer alltid att komma, stora som små. Nykterhet skyddar oss inte från alla motgångar men definitivt mot hur vi kan hantera dem! För det är ju så, att det är inte hur vi >har< det utan hur vi >tar< det som avgör. Att känna att den kraften fanns inom mig nu när det var ganska tufft ett tag var verkligen motiverande.

Jag skrev till mina kompisar tidigare om någon vill ha skjuts imorgon så kan jag fixa det. Fick såklart frågan tillbaka av en vad jag skulle göra på söndag eftersom jag inte skulle dricka.
Förr hade undrat precis samma sak. Men nu, att folk förväntar sig få en förklaring för att inte dricka provocerar nästan. Man ser saker på helt nya sätt hur skruvad kulturen är.
Jag tycker frågan är lite jobbig, inte för jag har några problem att berätta sanningen, men jag känner mig lite märkvärdig. Jag har också märkt att som svar vill andra gärna försvara sitt eget drickande. Lite som att man indirekt dömmer den som frågar bara genom att berätta om sin egen nykterhet och det är ju verkligen inte det det handlar om.

@Pianisten Ett enkelt och lite längre svar är! ”Jag bestämde mig för att prova att vara helt vit, och jag märkte hur mycket bättre jag mår och därför bestämde jag mig för att fortsätta vara alkoholfri tills vidare”. Vilken kompis kan argumentera emot det? Och sen visar du dem att du kan vara lika trevlig och ha lika kul utan alkohol.

För det är min erfarenhet. Att vara nykter på en fest för att man måste pga bilkörning tex är vidrigt. Att vara nykter på en fest för att man vill är wow 🤩 Man är mer lyhörd, ens tajming vid skämt är bättre. Man tar in hela rummet mer, samtidigt som man kan fokusera på samtalen och ”mingla” och prata med personer som man annars inte pratar med osv.

Det ska bli kul att läsa om dina erfarenheter av nyktert grabbhäng.

Kram 🐘

Jag tycker att det är så intressant att läsa om dina erfarenheter eftersom du gick från ett begränsat drickande till total nykterhet och mår så bra i det. Jag har inte slutat helt, men jag märker ju att även små mängder får effekt efteråt. Har funderat mycket på det här eftersom jag drack väldigt sällan när jag var yngre också om jag nånsin har mått bra av alkohol. Även i små mängder. När man läser om hur man kan mäta konsumtion så finns det mätbara substanser kvar i kroppen under lång tid. Även efter låg konsumtion. Jag undrar vad de påverkar.
Det är kul att du verkar ha hittat dig själv på ett sånt positivt sätt. Chill! Och jag tror att du har helt rätt i att många borde prioritera annorlunda. Träning istället för öl. Tänker att du umgås med människor som har ganska unga barn och det är en stressig period, när man inte hinner så mycket annat. Alla skulle nog må bäst av att ta en paus ibland och göra något kul.
Jag tror att många dricker för mycket och vet med sig om det och har funderat lite över det. När det då kommer nån som inte dricker så håller vissa ett försvarstal av sin egen konsumtion. Visst, det förväntas ibland att man ska dricka alkohol i sociala situationer om man inte måste köra eller ska upp. Samtidigt så tror jag också att det finns en viss skam runt alkoholkonsumtion, ungefär som med kakor, godis eller ontttig mat. När någon annan avstår det onyttiga, eller om det bara är du som äter bullen så finns det ett visst mått av skam. Särskilt om du har nåt kilo för mycket. Så jag tror att både det faktum att vissa vill att alla ska dricka ”för att det är kul” och att vissa skäms och blir obekväma är en faktor i tjatandet och frågorna. Jag kan bli lite obekväm när andra anpassar sitt drickande efter mitt, dvs avstår att dricka fast man vet att de hade druckit annars. Sen är det det där med ”att passa in” eller ”inte sticks ut” som jag tror gör vissa lite obehagliga till mods om de inte dricker. Just det har jag inga problem med. ”Fullast på festen” var aldrig min grej och jag har varit nykter i så många såna sammanhang så det är ingen grej. Jag tror egentligen att det bara är de som kanske borde fundera själva som tänker på hur andra dricker. För alla andra är det inte nån stor grej. Lycka till nu med ditt fortsättningsvis chilla liv.

Man vill gå in och skriva med jämna mellanrum men veckorna flyger fram och är begränsade av både tid och ork.

@Andrahalvlek grabbhänget gick "ok". Känslorna gick upp och ner och det var faktiskt ganska jobbigt till en början men det vände till en bättre kväll. Minns själv förväntningen inför en ölkväll som märktes på mina vänner och under den första timman kände jag mig lite utanför. Sen när man sitter bredvid blev det lika tydligt hur snabbt de första ölen vänder över till mindre energi och efter ett tag kände jag mig börja komma ikapp.
Efter lite matlagning tillsammans och middag hamnade vi i soffan och då kände jag mig betydligt positivare. Jag såg en kopia av mitt gamla jag i en av mina vänner som satt mitt emot och pinade sig för att kväva gäspningarna och hålla ögonen öppna vid 21-tiden. Istället kände jag en härliga känslan att vara aktiv i samtalen, intresserad av mina vänner och mådde prima. Enligt min plan fick vi dessutom planerat lite aktiviteter framöver! Jag tackade för mig vid 23-tiden och var nöjd med kvällen.

@Sisyfos ja det är verkligen intressant. Ändå blundade jag för sanningen den sista tiden trots att den var uppenbar. Varje helg jag drack så hade jag en oro och ångestkänsla på söndagskvällen som satt kvar i ett par dagar. Såna känslor äter energi, gör att du gör fel val och vill trösta dig på destruktiva sätt. Framåt onsdag lättade det och vid kommande fredag blundade jag igen och gjorde om proceduren. Denna karusell av bara två dryckesdagar i veckan.
Som du säger är jag också rätt säker på att många av andras reaktioner på din nykterhet är en förlängning av deras egna tankar om sin konsumtion, det är en skam att vara den i gruppen som tar bullen. Det märkliga är att jag ofta också känner en märklig skam över att vara den som avstår bullen. På samma sätt där är det lätt för de "i gruppen" att luta sig mot varandra, ifrågasätta och utstråla att det är du som är annorlunda. Men så länge du själv vet att du gör det du mår bäst av så spelar det väl ingen roll?

Har en tyngd i bröstet idag, situationen med min lillebrors alkoholproblem har eskalerat. Han har en relativt ny relation, de träffades förra året och har nu köpt hus för ett par månader sedan. Hon har nog inte sett eller velat se allvaret innan men nu har hon sökt sig till oss för att det börjar bli värre och hon behöver stöd.
Jag måste hjälpa honom på nått sätt innan det är för sent och vrider och vänder på tankar, han är blott 30 år gammal. Vi är ganska olika, jag skulle aldrig få med honom till gymmet eller ut på en löprunda så den vägen kommer inte fungera. Jag måste försöka använda min erfarenhet på ett annat sätt. Jag vet ju väl vad som inte fungerar. Att skuldbelägga, anklaga och säga saker som att "du måste sluta". Men var ska jag börja. Jag tog ju ett snack med honom för några veckor sedan och det var väldigt bra. Han är väl medveten själv om sitt problem och vill verkligen fixa det och kände med hus och sambo att det var dags för en nystart. Jag hoppades så att det gått framåt nu men detta var en kalldusch.

Som om inte den här grabbträffen räckte som utmaning för en tid kommer redan i veckan nästa superutmaning. Jag skall åka på skidresa med jobbet, -en kollega och två kunder. Det kommer gå bra, det är en aktiv resa och jag älskar skidåkning. Vi har planerat mat- och dryckesinköp så sent som idag och jag har klargjort för de andra var jag står så det inte är några frågetecken. Sen så sorglig som vår kultur är så log de och sa "det skall vi nog se till att ändra på". Jag tar det inte så illa som det låter men med nyktra öron så är det såna uppvaknanden var och varannan dag hur det står till i vår kultur. Jag matar mig just nu med motargument och vill se till att de har fel.

Blev mycket att skriva om idag av vilt och brett.

@Pianisten Jag blir så irriterad på de där kommentarerna ”Det ska vi allt ändra på!” Men ju fler gånger man råkar ut för dom och ju säkrare man är på att man inte vill dricka desto lättare blir det, tror jag.

Kul att läsa att det gick så bra med grabbgänget den kvällen❤️

@Pianisten Skidresa låter som en utmaning! Men vilken skidåkning du ska njuta av utan bakrus i kroppen 😍

När folk säger så där ”det ska vi nog ändra på” så är det okunskapen som talar. Jag blev också arg förut, men nu blir jag mer ”jo, när du säger…” Som en obehaglig sanningssägare blir jag - och motparten stänger käften direkt.

Det blir obekvämt en kort stund, men de lär aldrig igen säga något liknande till någon som avstår från att dricka. Och man kan säga det på ett snällt sätt, man behöver inte vara otrevlig.

Det är som när folk frågar ”är det inte dags för barn snart?” Utan att ha en jävla aning om hur länge paret har kämpat för att bli gravid. Att få tyst på sådant dumprat är viktigt, och för att folk ska lära sig behöver man vara lite skarp.

Gällande din bror. Berätta för honom att du vet om att hans drickande har eskalerat, och att hans sambo har sökt hjälp hos er. Säg till honom att du finns här för att lyssna på honom. Bollplanka, stötta, men framför allt lyssna. Få honom att öppna upp sig, tvinga honom att sätta ord på vad han tycker och tänker. Resan måste han göra själv. Predika inte, men om han frågar kan du berätta om dina egna erfarenheter.

Kram 🐘

Tack @Himmelellerhelvete!

@Andrahalvlek ja eller hur! Hade garanterat vaknat med huvudvärk första morgonen och sabbat minst en halv dags härlig åkning! På söndag hade jag legat i ångest flera dagar. Förstört måndagen som familjen skall tillbringa i Stockholm och gå på fotbollsmatch mellan Sverige-Azerbajdzjan. Sabbat 5 månaders nykterhet. Nej tack!

Precis det du säger som folk säger, "är det inte dags för barn snart?" Folk tänker verkligen inte längre än näsan räcker. De kan lika gärna sabba en persons nykterhet som kämpar för livet att komma ur ett missbruk.

Bra input där gällande brorsan. Inte predika utan lyssna. Inte vara påflugen och kontrollerande utan bara finnas där. Resan kan man bara göra själv av egen vilja. Men jag är orolig, han är verkligen en sån där "leva livet som det kommer-människa" Inte den som sätter upp mål och genomför dem.
Han kommer från en gammal relation där allting gick ut på att "leva livet". En kvinna som bestämt sig från början att aldrig skaffa barn. Det var bara fest, resor, alkohol och non-stop aktiviteter. Han med våra gener var dömd på förhand med detta livet. Hon valde att avsluta relationen men de levde kvar ihop som oskiljaktiga vänner. Han slutade aldrig hoppas på en återförening men hon var fast besluten att det bara var vänskap kvar, trots det var hon otroligt svartsjuk när han närmade sig andra tjejer så med hans hopp levde de kvar i en destruktiv vänskap i flera år. Tillslut äntligen tog han modet att dejta en annan tjej och kom ifrån det där och vi alla var så glada för hans skull. Jag vet att han fortfarande saknar sitt gamla liv ibland men samtidigt vill han inget hellre än att skaffa familj nu och renovera huset de köpt tillsammans. Istället sitter han i skiten och redan efter ett år satt sin nya relation på spel, det är så jävla sorgligt.

Hej hopp!
Långhelg närmar sig med en go känsla i kroppen och jag känner mig jäkligt stolt över mig själv. Jag fixade skidresan som helt klart var den tuffaste utmaningen hittills och det gav mig oerhört mycket ny erfarenhet och trygghet i nykterheten. Det var lite samma som med grabbträffen för några veckor sedan men här var det inte jäkligt tufft nån timma, snarare hela den första dagen. Jag kände faktiskt att jag balanserade riktigt ostadigt på dricka eller inte dricka ett tag. Vissa stunder trodde jag nästan att jag bestämt mig för att släppa taget men jag lyckades samla mig. Genom att intala mig fakta och visualisera framför mig vad det valet faktiskt innebär så klarade jag det tillslut, det handlade om att pressa fram förståndet genom alla känslor.
Det jag säger till mig själv är att det första glaset och känslan av ruset må vara skönt men det är ju över på ett kick. Sen blir jag inte som jag vill tro roligare med alkohol, jag får ju oftast bara huvudvärk, blir trött och efter 3-4 öl max riskerar jag att bli bakfull. Varför skulle jag välja det?

Det var en väldigt givande lärdom när jag på åskådarplats fick följa mina tre medresenärer som drack löpande under dagarna. De blev bara segare och segare, inte på något sätt roligare och livligare än jag var. Efter nån dag var ett par av dem riktiga gnällspikar med allt från huvudvärk, trötthet, ont i låren och allt möjligt. Faktum är att vi gick inte ens på en afterski för de var så slitna redan vid lunchtid på dagarna. Jag mådde toppen, pigg i kroppen och knoppen och åkte skidor som aldrig förr. JAG frågade t.o.m om vi inte skulle gå och lyssna lite på livebandet en stund men majoriteten sa nej, vi orkar inte...
På eftermiddagarna när de andra föll ned i soffan i vår stuga satte jag mig i bastun med en kall alkoholfri öl för lite egentid och kände mig verkligen lycklig. På kvällarna spelade vi lite spel, snackade gött och jag kände verkligen att jag var med till 100% precis som alla andra, om inte 150%.

Det är intressant för man märker att många är väldigt nyfikna på ens nykterhet, -Var, hur och varför? Vid ett tillfälle vid en lunch fick jag lite frågor och öppnade upp mig lite om min historia av psykisk ohälsa som en period ledde mig in på för mycket alkohol och att jag insett att alkohol är väldigt negativt för mitt psykiska mående. Det var väldigt befriande och alla är väldigt förstående när man lägger fram det på ett sånt sätt. Ofta när man delar med sig om såna personliga saker så gör andra det också och man får samtal på helt andra plan.

Jag dristar mig från att säga att det känns som jag gått igenom det mesta nu men det känns verkligen som jag tagit mig igenom väldigt många av de tuffast farhågor jag sett framför mig och känner mig starkare än nånsin. Åtminstone som det känns nu känner jag mig inte orolig längre för situationer som kan tänkas komma längre fram.