Hej!
Jag är ny här. Hittade av en slump alkoholhjällpen.se igår när jag surfade på alkohol och viktökning. Oj, om jag hade vetat att dessa forum funnits tidigare... Har ägnat större delen av gårdagen och dagen av att ta del av alla era starka historier och hur otroligt konstruktiva och peppande ni är mot varandra! I många historier känner jag väl igen mig. Nu får det vara nog och det är dags att försöka göra något åt saken!

Vi får se hur det går att skriva nu. Jag lider sedan ett par år av utmattningssyndrom och det tar sig i uttryck bland annat av "fågelkvitter i huvudet" när jag försöker tänka eller skriva, vilket är extremt frustrerande. Jag hamnade i utmattning efter ett antal år varit duktig mamma med stort engagemang för barnens skola och fritidsaktiviteter, full fart på ett krävande arbete etc. Förstår när jag läser i andra trådar att jag inte är ensam om att ha hamnat i alldeles för hög alkoholkonsumtion som ett resultat av detta.

Jag har under många år kunnat hantera måttlig alkoholkonsumtion (1-2 glas 4-7 dagar i veckan) men i samband med att jag fick utmattningssyndrom och var sjukskriven började jag dricka vin oftare. Framför allt i samband med att jag skulle göra något som krävde koncentration. Jag blev frisk, men det hände saker som gjorde att utmattningen i form av panikångest, koncentrationssvårigheter och en extrem stresskänslighet kom tillbaka. Sedan 2014 har allt varit en nedåtgående spiral, blev tröttare och tröttare, huvudet funkade sämre och sämre, ångesten blev värre och värre och samtidigt ökade alkoholintaget sakta men säkert.

För drygt två år sedan fick jag en ny VD och vi saknade samsyn i det mesta så vi kom överens om att jag slutar. Jag fick ett sjysst avgångsvederlag och tänkte att nu får jag möjlighet att vila och tänka efter och god tid på mig att hitta något annat. Bara veckor efter att jag hade slutat brakade det dock rejält och jag ramlade hela vägen ner i källaren. Det var egentligen här mitt osunda beteende började. Jag var ensam hemma och "unnade" mig ett glas vin på eftermiddagen för att lindra ångesten.

Mitt avgångsvederlag började närma sig slutet och det fanns inte på kartan för mig att söka jobb. Hur skulle jag kunna göra det när jag var fullständigt utmattad? Vilket jobb skulle jag kunna ta? Fanns inte en susning att jag skulle kunna skriva CV / personligt brev. Jag hade ett inledande samtal med Arbetsförmedlingen och förklarade detta. De var mycket förstående och tyckte att jag skulle kontakta läkare så att jag kunde bli sjukskriven. Sagt och gjort. Men, tror ni att jag fick någon sjukskrivning? Icke sa nicke. De bollade mig tillbaka till arbetsförmedlingen. Då hade jag fått en ny kontaktperson som sa att för att få A-kassa måste man söka jobb... OK. Då var det bara att börja kämpa (fast jag vet sedan mina KBT samtal att det är just det man inte ska göra när man lider av utmattning). Så jag började söka jobb. För att tillgodose arbetsförmedlingens krav. För att klara att skärpa hjärnan var jag tvungen att dricka vin samtidigt. OK, detta var i samband med att jag skrev ansökningar, alltså inte varje dag. Just i detta skrivande nu har jag rest mig flera gånger för att gå och hämta vin, då min hjärna vill ha det när jag skriver (men hittills har jag lyckats hejda mig).

Det var ju egentligen inte relevant för mig att ta en anställning på heltid. Jag gick en starta eget kurs på trygghetsrådet förra våren och för ungefär ett år sedan startade jag mitt företag. Det är jätteroligt, MEN. Det var mycket krävande arbete i samband med detta, så min vinkonsumtion ökade dramatiskt. Företaget går egentligen bra, efterfrågan finns och jag skulle kunna expandera kraftigt. OM JAG BARA ORKADE!!! URK! För att få ork har jag druckit mer och mer vin och nu under sommaren har det spårat ur helt.

Jag har länge velat förändra mina alkoholvanor men inte vetat hur. Hur ska jag få motivation? Hur ska jag kunna vara uthållig (har rättså kass impulskontroll) ? Det är många gånger jag tagit ett glas vin till frukost eller lunch bara för att det är ett sådant fågelkvitter i huvudet att jag inte klarar av att exempelvis ta fram en skål, öppna kylen och hälla i lite youghurt och sen hälla i lite müsli och ta fram en sked för att sedan äta. Det är så mycket att öppna kylen och tappa av lite från en box...Vinet stillade hungern.

Senaste månaden har jag haft mycket oro i kroppen på förmiddagarna och har vid ett par tillfällen druckit vin på morgonen bara för att stilla den.

Den senaste veckan har jag kommit till flera insikter.
Jag har märkt att jag blir supertrött så fort jag dricker vin och att min trötthet numera inte beror på utmattning utan alkohol.
Jag har insett att det faktiskt finns riktigt stora hälsorisker och det på allvar (vilket jag tror kommer att vara den tanken jag vill komma tillbaka till när det blir jobbigt). Under de senaste 5 åren har jag gått upp i vikt mer än 20 kg (vilket är mycket för en tjej på 158 cm). Har en stadigt expanderande ballongmage vilket varken är sunt eller roligt.

Så, då kom det lite fågelkvitter... vad skulle jag skriva nu? Nä, jag går INTE och hämtar ett glas vin nu.
Jo, i onsdags gjorde jag en ansats att bestämma mig för att bli sundare både vad gäller mat och alkohol. Jag inbillar mig att det kan vara fördelaktigt att ta bort både socker och alkohol samtidigt. Så att man inte ersätter ett "sug" med ett annat. Jag har kört LCHF för och det fungerar bra för mig. Jag blir pigg, får energi och tappar vikt (dock funkade det inte förra gången, men då drack jag samtidigt en hel del alkohol, smart va!). Införde att jag inte får dricka alkohol förrän 18.00 och då inte mer än 1-2 glas vin. Det har gått ganska bra hittills. I förrgår blev det 3 glas vin (för att jag glömde av mig) och i förmiddags blev det ett halvt glas för att motverka ångest eftersom jag var tvungen att prestera något.

Mina mål är att få tillbaka min energi och min hjärna, bli av med min övervikt (visar mig helst inte längre) och att snart börja en vit period. Förhoppningsvis en ihållande sådan. Tills dess, en begränsad konsumtion på 1-2 glas per dag. Tycker förresten att jag redan märker skillnad i toleransnivåerna. Kan det vara möjligt?

Min stora utmaning är att jag har så kass impulskontroll. Jag är även mycket dålig på att ta motgångar. Någon som har några bra strategier för att hantera detta?

Nu måste jag ta nya tag. Allt gick så bra fram till november. Då hamnade jag i en situation som krävde för mycket av mig. Och jag klarade inte att backa undan. Jag började åter dricka dagtid för att skärpa till hjärnan. Tyvärr hjälpte det för stunden. Så höll det på, några glas per dag. Nu är jag klar, men inser att jag är beroende igen. Trots avslutat projekt smygdricker jag dagtid. Usch. Jag har ”fuckat up” serotoninfunktionen och känner oro och hjärtklappning. Jag vill hitta styrkan att bryta innan det blir värre. Hade varit så skönt att kunna ta rygg på någon här inne som oxå behöver ta nya tag och peppa varandra.

@Vinägermamman Hejja dig, IDAG börjar din vita första dag som jag förstår det. Du vet hur det kommer vara, tufft i början och så skönt om bara några dagar. Jag är mamma, har ett tufft jobb/”karriär”, hade en botten i somras och idag är det 9 spiknykter.

Hur mår du, vad tror du blir viktigast att tackla först? För mig denna gång var det ångesten, besvikelsen över ett ”återfall” på dagtid. Går alkoholprogrammet och allt gick så bra men nederlaget kändes enormt för mig. Jobbar med avledning och avkoppling på annat sätt (något jag helt glömt bort, fått prioritera bort…). Samt att vara snäll mot mig själv, inte ta en motgång som världens slut.

Finns här då och då under dagen om du ser forumet som ett stöd (som jag gjorde mina första dagar, du är inte ensammast i världen om detta).

@Intesomnormen Tack snälla för att du kikar in och peppar😊 Då ska jag försöka ta rygg på dig😃
Ja, precis, det blir ju mycket lättare bara efter några dagar. Ska försöka ta mig dit😅.
Jag mår väl egentligen annars ganska bra, förutom att jag känner av alkoholens långsiktiga konsekvenser vid för hög konsumtion. Påverkar på främst serotonin och Gaba, men även Dopamin. Det är därför jag bara måste bromsa nu. För snart ett år sedan hade jag min botten, djupt deprimerad och orkeslös. Dit vill jag INTE tillbaka. Det kommer att vara jobbigt fram till ca 16. Sen brukar det vara lätt.

Hur går det för dig? Andra a-fria helgen nu eller?

HEJJA dig, en helg helt under bältet. Bra! Jag kände också oro/ångest typ i början, även ”efter” jag drack - oklar kapning av hjärnan för jag är ingen orolig person. Jag har också kört vitt i helgen, satt nytt mål (samma som innan - Max 6 glas på en vecka) för veckan. Planerar för en halv flaska vin imorgon i sällskap samt till middag, skulle sug därefter uppstå kör jag nyktert helgen ut.

Jag har konkretiserat målet och vill försöka (om möjligt) lära mig dricka måttligt men har blivit ödmjuk inför att man kan behöva längre vit period, eller permanent sådan… jag vill heller inte tillbaka, jag har en skärpa ett tålamod och märks att både psyke och kropp mår så otroligt bra! Du är SNART där med, håll ut och gör inget oplanerat eller okontrollerat som kan stå ivägen för ditt ”du” - den du är, vill vara, hur du vill må. Det är din prio!

@Intesomnormen Bra jobbat med en a-fri helg igen💪🏻. Det låter som du har en plan och är medveten om ”farorna”. Ska kika in hos dig och läsa ikapp. Tack för dina hejarop🤗. Det värmer och motiverar💕

Puh! Vilka månader jag har bakom mig. Nu kom jag snabbt på rätt köl igen, men jag var rädd att det skulle vara svårt. Känner mig oerhört tacksam 🙏.

Att balansera mitt liv får jag nog göra resten av livet. Det går inte att ”köra på” som förr. Man planerar och så dyker det upp något oförutsett. Och jag får ofta svårt att hantera det. Nu var det att jag fick konstaterat högt blodtryck som kom som en chock och golvade mig mentalt. Samtidigt ville jag fullfölja det roliga projektet som löpte t.o.m. januari.
Jag var hela tiden i valet och kvalet om jag skulle hoppa av. Men jag stod inte ut med tanken att misslyckas i detta. Jag kände att jag skulle få svårt att se tillbaka på det utan att känna sorgsenhet och bitterhet över min oförmåga att kunna leverera. Så jag valde att kämpa med leveransen. Men valde att tacka nej till fler uppdrag. Och jag valde att ta hjälp av A när jag jobbade för att bromsa hjärnan, väl medveten att det kunde få mig i ett beroende igen. Men jag visste att det skulle lätta i februari. Många här inne tycker säkert att jag är helt knäpp. Men det gick inte på annat sätt. Jag försökte. Hjärnan var i spinn och det enda som hjälpte var A, ca 2-3 glas per dag under arbetstid.

Leveransen gick bra och då var det dags att återgå till det normala. Jag märkte och märker fortfarande lite grand av oro och dystra tankar. Men det lättar för varje dag.

Vad vill jag då säga med det här? Ni som känner mig här vet att jag vill hålla mig inom sparsamt måttligt och det är fortfarande min linje. Men: med kännedom om mig själv och hur jag fungerar är jag övertygad om att jag hade agerat likadant i den här situationen även om jag hade haft 10 vita månader i ryggen. Och jag känner en rädsla inför kommande liknande situationer. Jag är född impulsiv och med en hjärna som snurrar fort. Jag har alltid varit känslostyrd. Det är riskfaktorer jag inte kan komma ifrån. Så jag drar den lärdom jag kan av detta:

Överstiger jag måttfullheten får jag konsekvenser i form av oro och depression.

Jag kan inte ta på mig uppdrag som kräver saker som min 🧠 har svårt att leverera=detaljer i komplexa sammanhang i skrift. Det känns jättetråkigt, för det är intressanta saker som jag tycker är kul.

Jag har aldrig varit rädd för att kasta mig in i nya saker. Har alltid trott att jag klarar det. Tidigare har det också varit så. Men nu måste jag tänka annorlunda. Bara kasta mig in i nya saker som jag kan hoppa av ifall det inte funkar.

De mörka tankarna som kom i januari är redan nästan borta. Jag har äntligen kommit igång med träning 🏋️‍♀️. Min lösning blev online pass på Nordic Wellness. Jag försöker ett pass om dagen med fokus på olika muskelgrupper. Jag har en stor morot. Jag ska nämligen göra något jag för ett år sedan inte trodde jag nånsin skulle kunna göra igen. Jag ska åka skidor i alperna i mars.⛷️🚠😁

Om du orkat läsa, så önskar jag en finfin dag i grådasket men med sol i sinnet!

Det är inte så svårt för mig att ta till mig det där, 2-3 glas på en arbetsdag o leverera under stark press (hemifrån). Samma med måttlighet, o när det går över styr så får jag dystra tankar och jag är en extremt glad prick annars. Brukar säga att jag inte känner igen mig själv, får oro i kroppen med, normalt optimist och lugnet/självförtroendet själv.

Däremot kommer jag inte träna mer än vad jag redan gör, hua ;) Dock grymt avis på alperna-resan, NJUT för det blir minnen för livet.

Nästan 2 veckor nykter här, skulle säga att suget typ passerat helt, ligger på 0-1/10 samt måendet är väl över 90-95/100, även att massor av saker händer i livet nu, negativa saker och bakslag verkar gå galant nykter men vill faktiskt tillskriva det snarare till att jag och vi gör så många saker som GER energi numer, kopplar av på ett sätt jag typ glömt, njuter av att ordna hemma, ägna mig åt intressen (glöm jag haft sådana tidigare typ), laga riktigt ku lo bra mat osv.

Ibland kan jag fundera hur det gick så fort för mig till en problematik med A, (dock tagit år men nu sista vändan). Men hjärnan verkar också repa sig, läka sig fort. Nåväl, önskar ju att komma till en måttlighet inom programmet, men jag kommer vara så omsorgsfull med det för att inte få ett bakslag. Bäst av allt är nog energin och sömnen ärligt talat, sedan stresståligheten och självförtroendet som börjar komma tillbaka.

Sjukt bra att du börjat göra omställningar efter reflektion över vilka uppdrag du klarar av, jag har faktiskt låst mig lite där, känner att mitt krävande jobb är egentligen en given sak, ser inte hur jag kan påverka den och vara kvar i samma struktur, så måste hitta verktyg kring det utan att ta hjälp av alkohol.

@Intesomnormen
Tack för att du läser och skriver ❤️
Så härligt att det går så bra för dig😊 att du sover bra, har energi och lust till både det ena och det andra . Extra roligt att läsa att du har lättare att tackla svårigheter.
Tänker på det du skriver att det gick fort att få problem med A nu andra gången. Det är vanligt att det tar ca 10 år av skadligt bruk innan man får problem som är kännbara första gången. Att det går snabbare vid återfall beror på att hjärnan har byggt om sig och skapat drogminnen. Kanske har du redan läst om belöningssystemet? Det är därför en utmaning för oss som utvecklat ett problem att dricka som andra.
Hoppas du hittar ett sätt på hur du ska tackla jobbsituationen.
Ja, du anar inte hur jag längtar till skidåkningen 😁. Önskar dig en fin kväll!

Tisdag morgon. Blå himmel. Ljust. Strax dags för morgonpromenad, men först kaffe.

Sover lite knackigt, främst att somna är svårt.
Försöker jämföra med när jag slutade för snart ett år sedan. Då drack jag oerhört mycket mer, 2-3 flaskor om dagen och mådde katastrofalt dåligt psykiskt. Vid detta återfallet kom jag upp i ca en halv flaska om dagen de sista veckorna när stressen var som värst. Nu kände jag igen symtomen och visste att det berodde på alkohol och inget annat.

Sömnen: somnade direkt och sov hela natten, men med dålig sömnkvalitet så jag var trött på morgonen ändå.

Tankarna, det psykiska måendet: mer lättirriterad, pessimistisk, ledsenhet och sorg. Generell oro.

Nu är det bara en oro, fast egentligen inte oro, snarare att jag är uppe i varv. Skulle även kunna bero på att jag är inte på andra veckan Keto. Jag mår bra i ketos. Har mer energi och är skärpt i hjärnan. Ska påminna mig själv om att köra keto nästa gång jag hamnar i ett stressigt läge som kräver skärpa. Helt seriöst menar jag detta.

Så, hann inte skriva klart innan morgonpromenaden. Det var härligt i solen.

Det går inte med ord att beskriva hur mycket jag ser fram emot att åka till alperna. Jag jobbar på med träning och har konstaterat att jag blivit väldigt stel och ovig, så det är en hel del stretchövningar på schemat. Nästa steg mot hälsa är att komma igång med löpning, men är en mespropp när det gäller att ta mig ut i tråkigt väder. Löpningen får nog bli efter skidresan.

Solig, klar och kylig morgon. Morgonpromenaden avklarad. Förkyld. Första gången på flera år. Börjar rätta till sig, men fortfarande trött och snuvig. Relationen med A är enligt plan. Så skönt. Funderar en del på risk och skyddsfaktorer. Att vara hungrig är högriskfaktor och är den absolut största risken för mig. Är jag inte hungrig är det så mycket lättare att hantera andra risker. Trött är en stor risk, men framförallt att tröttheten riskerar matintaget. En för mig i skrivande stund skyddsfaktor är att jag kontinuerligt fortsätter att jobba med träning och att hålla min nyvunna vikt. - 21 kg idag från mars 2022. För första gången i mitt liv ser jag kost och träning som något jag måste fortsätta med, varje dag, livet ut. Tidigare har jag alltid sett det som ett projekt, att nå ett mål för att sedan återgå till gamla vanor. Just nu tror jag på mig själv. Heja mig💪🏻😁

Nu är det inte så skojigt. Mår inte topp. Tänk vad det kan vara knivigt med att sätta upp mål. Tomheten som nu kom efter att länge jobbat mot ett mål som uppfylldes.

Denna veckan har varit riktigt tung. Jag har fallit tillbaka. Tappat mina goda rutiner sen ett år. Har inget nytt mål och ingen motivation. Vet inte vad jag vill. Kan inte det jag vill. Har dövat med A varje dag. Detta är inte bra. Har inga bra idéer eller strategier framåt. Sorry för gnäll men så är det

@Vinägermamman Du behöver verkligen inte be om ursäkt för vad du skriver. Forumet är till för alla känslor. Förstår att det känns tungt. Kan ett mål att försöka vara nykter imorgon för din alldeles egna skull? Tänk inte längre tänk inte större utan det är verkligen tillräckligt stort och svårt att vara nykter imorgon. Har du badkar? Ta ett bad eller en varm dusch. Drick en kopp te. Svep in dig i en filt. Tror på värme och att bli omfamnad av värme. Tänd ett ljus. Är detta möjligt för dig el är det för svårt?

Varm innerlig kram❤️

@Vinägermamman Vet inte riktigt vilket mål du satte och som nåddes, men kanske kan du istället sätta en riktning för ditt liv? En riktning som du vill ta i ditt liv och sträva mot, inte ett mål som ska uppnås. Tex att du vill vara mer ute i naturen, göra mer saker du mår bra av, ägna mer tid åt dig själv eller andra osv. Riktningen kan ändras allteftersom du vill att det ska ändras för att passa bättre. Ofta är vägen mot något mer värdefullt än att nå målet, då kan det lätt uppstå en tomhet när det är nått. Jag brukar ha delmål jag vill uppnå i min riktning för att komma vidare i de värden jag strävar efter i min riktning. Värden som tex att må bättre, då sätter jag upp delmål att träna x antal gånger den veckan eller månaden som gör att jag mår bra. Eller att jag inte ska dricka alkohol för att jag ska kunna har riktningen mot värdet att må bra. Dricker jag förlorar jag min riktning och värdet att må bra.

Ta nya tag och fundera ut hur du vill att ditt liv ska se ut och innehålla och ta riktningen mot det❤️

Fina fina omtänksamma snälla @vår2022 @Varafrisk 🫶 Tack❤️ Idag känns det mycket bättre.
Ja, en riktning, eller vision har jag väl egentligen och den är inte svårare än att jag vill må bra. Svårigheterna är att hela tiden ha koll på vad jag ska göra resp inte göra för att det ska vara så.
Förra veckan var jag på skidsemester i alperna för första gången på länge och det var alldeles fantastiskt på alla sätt. Men jag var inte beredd på att vardagen väl hemma igen skulle kännas så trist. Mycket är nog vädret. Ibland börjar man (läs jag) nog grubbla för mycket och blir nedstämd av mina tillkortakommanden. Så var det förra veckan. Så fint att läsa era rader som hjälpte mig att ändra mindset igen. Idag behöver jag inte döva. Har köpt penséer och påskliljor så nu badar jag i fina vårfärger🌸

Har sakta men säkert halkat in i gamla hjulspår. Så nu får jag bita i det sura äpplet…
Har nått en inte angenäm nivå av oro och hjärtklappning. Och de då jag stadigt ökat min konsumtion. Vet ju att det är de långsiktiga effekterna. Och när jag dövat med A blir jag även trött. Så nu är det bara att härda ut ett par dagar. Basta! Fortsättning följer.