..

Ibland kommer tankarna över mig om alla människoöden som passerat revy här på forumet.
Jag kan ibland sakna den personliga kontakten men inser lätt att det blir en begränsning i en redan skamfylld situation. Även folk som varit nyktra länge undviker att prata om det de varit med om vilket jag tycker är synd. Jag är själv en stolt nykter alkoholist men jag slänger inte det i ansiktet på de som inte vill höra. Men ibland blir det ett samtalsämne helt naturligt.

Som nu när mitt kära halsband med AA's logga på (jag köpte det som ett minne andra veckan på behandlingen men har betytt så mycket mer för mig genom åren) gick sönder vid själva låset. Guldsmeden som skulle löda ihop det känner igen loggan och vi kom att prata om åren som jag varit nykter. Inga konstigheter, bara ett naturligt samtal <3 Sen pratade vi fjällsemester så mer dramatiskt än så var inte den konversationen :D

Men....åter till de som försvunnit från det här forumet och även irl. Vad har hänt ? Återgått till alkoholen/drogerna ? Lever numera som vanligt ? Dött av ålder eller missbruket ? Jag saknar er som är borta nu !!

Jag har ju genom åren träffat så många som varit illa ute men jag träffar aldrig några ute i samhället ? Däremot springer jag på såna som är riktigt illa ute men ännu inte har nått sin personliga botten och är villiga att ta emot hjälp. De har en knagglig väg att vandra tills de når målet. I början gjorde det så ont att se dessa som fortfarande lider men med tiden har jag ju insett att jag inte kan påverka dem. "kan selv" har ju jag själv använt en gång i tiden....

Beslutet att ta emot hjälp och åka på behandling är utan tvekan det bästa jag gjort ! Att numera inse att jag har en kronisk, progressiv och dödlig sjukdom som jag själv kan styra och hålla mig frisk från genom att inte ta det första glaset är sannerligen en ynnest som jag inte vill förstöra !

Ta hand om er !

@Adde Håller med om att det skulle vara intressant att få veta hur många som lyckats sluta dricka och kanske därför inte är kvar…? Eller tvärtom… Om inte annat för att få kunskap om vad som fungerar..

Jag har ända sen jag blev nykter och fick veta att missbruk till stora delar beror på arv och miljö varit intresserad över hur min bakgrund ser ut.
För min del kan jag helt utesluta miljön, dvs mina föräldrar som knappast drack alls.
Men arvet ?? Idag vet man rätt bra att missbruket kan hoppa över en generation av förklarliga skäl. Tex så är mina barn väldigt försiktiga med alkohol då de själva varit med om de hemska baksidorna av att en förälder hellre väljer alkoholen än deras uppmärksamhet. Medan barnbarnen i bästa fall får hemska historier till livs och i sämsta fall inte får höra ett dugg.....sånt pratar man inte om. De lär sig alltså nada så då får beroendegenen fritt spelrum.

På mammas sida dracks det rätt friskt under släktsammankomsterna men, vad jag kunde se, var väldigt lugnt i vardagen.

På pappas sida var det mer osäkert eftersom vi inte umgicks speciellt mycket med hans bröder och systrar. Jag trodde länge det berodde på deras introverta stil och det stora geografiska avståndet men jag börjar nu i vuxen ålder mer tro att det berodde på annat. Jag glömmer aldrig farfars stora leende när han fick en av pappa insmugglad liten flaska Renat när vi var på besök på boendet han bodde på den sista tiden ! Farfar var avgjort inte den typen som log i onödan annars...

Idag kan jag ju också se några kusinbarn på pappas sida som sitter hårt fast i drogträsket.

Så mitt arv kan jag nog med rätt stor säkerhet påstå kommer från pappas sida.

Idag har jag några år tillgodo på farfars ålder och har än så länge sluppit att låsas in på hem för äldre..... Men att vara missbrukare och sitta inlåst utan egen vilja måste vara ett rent helvete !
Jag vet inte om den här länken är tillåten här men den är så läsvärd !
https://www.mynewsdesk.com/se/umea_universitet/pressreleases/mot-foerba…

Ha det bra ni yngre som kan ha det bra utan alkohol !

Förvirrad... ja för första gången i mitt nyktra liv fattade jag inte vad som hände ??

Som de allra flesta nyktra alkisar så känner jag igen en beroende, aktiv eller tillfrisknade, som jag träffar på. Det var väldigt jobbigt i början av min nykterhet men jag vande mig efter ett tag.

Nu träffade jag nyligen på en ung tjej, ca 10-11 år, som jag genast kände att det inte stämde riktigt med henne men jag insåg ju direkt att hon inte var beroende.

Hon har en diagnos på psykisk ohälsa. Dessutom har hon en mor som är svårt medberoende och en plastpappa som dricker. Hennes egen far gick bort i en överdos. Allt sammantaget gjorde att min beroenderadar slog larm.

Detta är en helt ny upplevelse för mig och jag är inte alls säker på hur jag ska hantera det ??
Och då menar jag för min egen skull. Den dysfunktionella familjen kan jag inte påverka.

Ibland önskar jag att jag kunde stänga av min beroenderadar......

Hej på dej Adde! Var in på forum igår och skrev t.o.m ett inlägg. Var skönt att skriva av mig efter en lång tid av olika utmaningar, de flesta sånt som hör livet till - men ändå.
Jag känner igen ’radarn’ du beskriver. Möjligen har jag genom åren fått hjälp med detta i Al-Anon och där hänger jag ännu. Jag har också motsvarande radar för psykisk ohälsa och skulle gärna stänga av den tillfälligt emellanåt. Livet är komplext och människorna. Vi gör så gott vi kan där vi är. Allt gott till dig 😍 / mt

Jag tror att många härinne är HSP och tar in andras mående lätt. Det är svårt att hantera ibland tänker jag, just för att man inte kan göra något annat än att vara där och ibland inte ens det. Själv kan jag märka att det blir värre när jag är stressad eftersom jag då flyttar fokus ännu mer till andra runt omkring. Sinnesrobönen är bra att utgå ifrån - och bena ut med.
Jag tror att en ”beroenderadar” är bra. Lyssnade på alkispodden och en av programledarna där berättade att han behövde vara uppmärksam när han gick mer in i sig själv. Att se och ta in andra är ett bra botemedel mot det. Men det kan ju slå över åt andra hållet också. Så att bena ut vad som kan göras, OM nåt kan göras är bra tänker jag. Ha en fin dag!

Känslobakis ?

Jag gillar verkligen det ordet ! Det är så mycket jag när jag varit på event som lyft mig från den grå och trista vardagen och sen kommer hem igen till ensamheten och den gamla slitna lunken.

Jag går in i nån form av depression av vardagen och tappar allt sting. Allt blir svårt att göra och allt tar bara emot nåt förbannat.

Därför blev jag så glad över att jag fick detta fina ord, som passar så bra, av en vän som kände igen sig i mitt liv. Visst blir jag känslobakis !!

Så nu vet jag det !

@Adde På samma sätt har jag upplevt mig känsloberusad. Så jag nästan studsar fram av glädje och jag kvittrar som en lärka. De första gångerna tänkte jag faktiskt ”öh, har jag råkat få i mig alkohol?” Men det hade jag inte - lyckohormonerna rusade helt naturligt.

Men livet kan inte vara happyhappy jämnt. Det är kontrasterna som gör det, så lite känslobakis får vi vara ibland 🤗

Kram 🐘

En sak som rubbar min sinnesro ända in i märgen är mäns våld mot kvinnor och barn. Det är en så vidrig handling så det kliar i fingarna om att få slå gärningsmannen sönder och samman.

Den 20e maj är det en gigantisk manifestation som går under namnet Orange Day MC (Googla och följ dem !!) Initiativtagare är härliga Maria A och som jobbar hårt med denna sak. Hon är värd så mycket respekt och kärlek ! Jag måste bara få göra reklam för hennes otroligt viktiga bok "Innanför västen" (Googla och köp !!!) som bla beskriver personer som sadlat om helt i sitt liv och blivit hjälpare och förgrundsgestalter för så många !

Jag har aldrig varit fast i kriminalitet men beroendet har jag gemensamt med många i klubbarna ! OCH tillfrisknandet !! I början av boken är det en fin man (ja , jag har träffat honom <3 ) som beskriver känslan av att var helt utan identitet i det nya nyktra livet.
Precis, exakt, så som jag kände när mitt första år som nykter led mot sitt slut och ökade på ända tills det kom en förklaring från en anhörig/medberoende på ett avslutningsmöte hur det nya livet skulle se ut. Jag var helt vilsen och hade väl enbart gemenskapen inom AA som den enda fasta punkten i tillvaron.

Efter den kvinnans inlägg såg jag ett ljus i tunneln och insåg att jag är en person som är värd att uppskattas för den jag är nu och inte den jag var tidigare. Killen i boken blev en biker som jobbar mot mäns våld mot kvinnor och jag blev bara en vanlig grå Svensson.....

Slut upp bakom Orange Day MC den 20e maj när de passerar er stad eller kom till slutmålet för att umgås och ha roligt !

Den ljusnande framtid är vår.....
Jag kommer ihåg när jag slutade Teknis och ryckte in i lumpen omgående. Jag hann ju aldrig känna nån ljusnande framtid.... Efter lumpen kunde jag välja och vraka bland de erbjudna jobben så inte då heller kom jag in i nåt frihetsrus om en ljusnande framtid. Jag kan känna mig en aning handikappad över tomheten av att inte ha fått känna nån riktigt frihetskänsla i ungdomen, allt gick i ett rasande tempo.

MEN.....så kom då de första dagarna efter min behandling då jag stod på egna ben i en ny och skön värld, en värld full av en ljusnande framtid <3 Även om jag var hyfsat gammal så kände jag ungdomens rus (utan alkohol!!) och nyfiken på min framtid ! Det var faktiskt en ljusnande framtid jag gick mot då ! Jag var väl klassad som gubbe redan då men hade ungdomens rättframma sätt och nyfikenheten på allt nytt jag skulle få möta !

Och med facit i handen så fick jag en ny ungdomstid fast i makligare tempo där jag hann med mig själv och kunde njuta av min tid i verkligheten! Jag fick på gamla dagar lära mig helt nya saker, fick uppleva nya geografiska platser, träffa nya människor, skapa mig ett eget liv helt utan alkohol och alla dess negativa sidor. Så otroligt mycket positiva saker som jag fick mig till livs bara för att jag inte gick omkring i en dimma av alkohol.

Tänk att beslutet att sluta dricka egentligen är så enkelt i teorin men så förbannade svårt i praktiken innan jag bestämde mig för att ta emot hjälp !!

Jag har lyckats pricka av det mesta på min bucketlist men har några få saker kvar. Bla Odessa, Babi Jar, Poltava samt Tjernobyl finns på min lista men som nog tyvärr inte kommer att kunna besökas i mitt liv. I Sverige har jag varit runt i stort sett överallt, jag har ett ställe kvar. Och återigen : Mina resor hade ju varit en omöjlighet om jag fortsatt kröka !! Det finns liksom enbart fördelar med att inte dricka !

Se framtiden utan alkohol ! Det blir mer skärpa i den då och livet går i färg !

Vilka fina reflektioner Adde. Jag undrar om du inte är forumets omvärldsbevakare. Håller koll på stora event och på viktiga händelser och delar med dig av dem Angående ditt förra inlägg, så tror jag att vi alla måste bottna i oss själva och se oss utifrån våra sammanhang. Det är så lätt att beundra andra och se vad de gör och vad man själv inte gör, men vi som inte gör det stora kan också göra vårt bästa för oss och för andra. Förlåta oss och försöka förstå varför vi inte varit perfekta. Förlåta och försöka förstå andra som vi upplever inte gör så bra. Och se såna saker som du beskriver kanske… de som gör gott, som som har vänt. Det räcker bra så.

Ja, jag var ju synnerligen introvert som aktiv alkis och hade ju fokus helt på hur alkoholen skulle räcka och när/hur jag skulle handla. Iofs så fick jag ju se många stadkärnor i mellansverige i min jakt på sprit ! Men det gav ju inget kulturellt direkt :-))

Som nykter har jag blivit motsatsen dvs extrovert och njuter av nya saker och händelser och framförallt sånt jag aldrig varit med om tidigare ! Lite kan jag ibland tycka att det är beroendet som sticker fram sitt fula tryne när jag jagar nya grejer. Och jag vill gärna att min kalender är fulltecknad med roliga grejer ! Det har varit lite segt i år men som de sa i filmen : Nu börjar det ordna till sig :-)) Ni som träffat mig vet att jag är glappkäftad och har inga svårigheter att prata med okända vilket jag älskar.

En sak som faktiskt överraskade mig var det enorma gensvar jag har fått som volontär i flyktingsammanhang ! Om jag bara håller truten och låter folk prata, som de verkligen behöver, så lär jag mig enormt mycket om deras liv och hur det har varit i deras land. På så sätt blir varje träff en win-win situation!!

Och allt detta bara för att jag inte dricker alkohol !!

I morgon är det amatörernas afton.
Det är väl den helgen på året som det toksups i varje buske och torpkök överallt i vårt avlånga land.
Jag brukade nog, kommer ju inte ihåg allt :-) , vara nykter denna helg men det tog jag ju igen dagarna efter. Varför det har varit så har jag ingen aning om ???
Ev kan det bero på att jag tycker det verkar så urbota dumt att åka till skärgården eller nån insjö för att där Supa Skallen i Bitar dvs SSiB..... Fin miljö med ibland bra väder som ingen kommer ihåg dagen efter. Man kan ju lika gärna sitta kvar i lägenheten och köra sitt fyllerace..
Redan igår började det tjockna till på vägarna och idag törs jag inte tänka tanken på att ge mig ut bland alla som bara kör 2 ggr/år, det är riktigt otäckt !! Och det beror INTE på att jag är pensionär !! Jag har för övrigt vare sig hatt eller keps :-)

Rent allmänt så är det så otroligt skönt att inte behöva dras med i stressen med en sån här jättehelg, det enda jag saknar är någon att umgås med. Semestrarna hägrar framöver med allt lidande för familj och framförallt barnen. Barnen har ju inge fristad alls under den här tiden och många saknar skolans skyddade värld. Jag vet att tex Maskrosbarn har läger och andra aktiviteter för barn men det räcker inte till. Att få kommunerna att fatta att det finns ett stort hjälpbehov bland barn är som att köra huvudet i väggen. Oftast är det frivilligorganisationer som driver verksamheten och det ju bra det men de finns ju inte på alla orter.

Spriten skapar så många fler offer än vi alkisar själva.

Jag önskar att fler lovar sig själv att just idag ska jag inte dricka och somnar jag nykter så vaknar jag också nykter och jag har inget att ångra.