@Tussan65 @Amanda L @Himmelellerhelvette Tack för kramar och inlägg 🙏🏻❤️

Jag känner att jag kanske ska förtydliga mig lite grann. Jag kämpar inte längre för att bli nykter. Det är ingen kamp, det är inget måste att vara nykter utan jag vill vara nykter, Mitt ”vill” är inte lika förankrat inom mig som de som har varit nyktra i två, tre år. Fast det kommer aldrig fungera för mig att dricka alkohol därför vill jag inte dricka alkohol och det är ingen uppoffring för mig. Även om man kan tycka att jag inte behöver tänka på vikten nu också så behöver jag förändra mitt sätt att äta både när det gäller mat, snacks och sötsaker. Jag har bytt ut ett beroende mot ett annat och för min hälsa behöver jag verkligen sluta med detta. Så är det! Och, det här sättet att äta och snaska på är en tröst och det gör mig ledsen.

Jag känner mig ensam. De vänner som jag har är fina vänner men jag kan ibland känna att jag behöver mer, och vi har inte den relationen vilket leder t en obalans. Många gånger kan jag känna mig ensam på jobbet och nu när jag jobbar halvtid känner jag mig än mer ensam. På något vis behöver jag samla ihop mig och rikta energin inåt och jobba med det andliga och att trivas i mig själv. Jag hittade ju det under behandlingen men det är lätt att falla tillbaka i gamla spår.

Till ngt annat…..för tio år sedan gjorde jag en cancergenetisk utredning pga att det fanns mycket cancer inom min familj. Min syster som då hade äggstockscancer (är död nu) hade ingen mutation i det blodprov som togs därför tog man inget prov på mig men jag kunde ha förhöjd risk att drabbas av cancer pga familjeträdet. Nu har det gått tio år och min bröstläkare ville remittera mig ner t Gbg igen (och gjorde så) utifrån att man kan kommit längre i forskningen. Så man öppnade upp min systers blodprovs svar för analys. Man kunde konstatera att hon bar på en ärftlig gen och nu kommer jag testa för att se om jag bär på samma gen. Även om jag visste om det så är det ändå omtumlande. Det berör även hennes söner och min bror.

Nej, nu ska jag fixa lite mat. Ha det fint🌸

Kram🥰🐬

Vill dela med mig några fina tänkvärda ord som en ung person delade med sig på ett möte….

” Tänk om allt du behöver för att läka är insikten om du kan”

Solen skiner…hoppas på en bättre dag än igår🙏🏻☀️

Kram🐬

Snart dags att lägga mig egentligen borde jag ligga i sängen redan nu. Hur kan man vara så extremt trött?!?!

Det har inte varit någon bra dag idag. Jobba halvtid är tufft. Klarar inte riktigt av uppskruvade kollegor nu. Ljudnivån i fikarummet. Allt som ska hända nu. Det är som jag befinner mig i en bubbla. Min kuratorskollega som sitter i rummet bredvid har inte en enda gång under sex veckor frågat hur jag mår. Jag förstår mig inte på folk…eller folk har fullt upp m sig själva och sitt.

Var på NA-möte ikväll. Tårarna flödade, Blev även så känslomässigt berörd av hen som tagit en överdos men lever tack och lov🙏🏻

Två dagar kvar att arbeta denna veckan ….ska nog klara det. Begravning på fredag…ledig fem dagar. Räknar ner t semestern så att jag får vila🙏🏻

Kram🐬😴

Jag räknar också ner nu vara frisk, det är en jobbig tid- dricker man så tycker man det är ”kul” med så många tillfällen, men jag känner mer; låt mig slippa. Förutom tex student som ju känns fint!
Jag tänkte på det där du ibland skriver lite om kring dina vänner? Du har många vänner här och med tiden så har du växt långt utanför dina egna gränser- är engagerad i andra- stöttar och är verkligen med. Kanske har inte dina vänner sett den sidan av dig på ett tag? En vänlig tanke.
Kram till dig, nu tar vi en dag i taget! 💕

@Se klart Tack🙏🏻❤️ Jag är lite rörig i hjärnan så jag hängde inte med hur du menade med ”Kanske har inte dina vänner sett den sidan……”. Jag vill också säga att jag uppfattade det som en vänlig tanke och inget annat men hängde inte riktigt med🙈

Vill inte verka negativ men har tyvärr inte så positiva minnen sv studenten
dessutom flödar alkoholen. Men i år har grannen bjudit in oss t deras sons student. Blev glad över inbjudan😃

Kram💓

Så här utmattad och trött har jag nog aldrig känt mig tidigare. Jag vill så mycket och när jag inte orkar så blir jag så nedstämd. Pratade med min goa kloka psykologkollega idag. Hon gav mig så kloka råd. Har sökt min kurator som jag gick hos tidigare. Behöver enskilt stöd. Men hon var på utbildning och åter den 7/6.
Något som ändå är bra är att jag har varit nykter i 131 dagar idag. Känner mig iaf stark i beslutet att inte dricka alkohol.

Godnatt 😴🐬

@Varafrisk ”Jobba halvtid är tufft.”
Jag kan förstå det. Det kanske inte är fel att vara lite grand inne i en bubbla nu, och på så sätt försöka stänga ute alltför mycket stök runt omkring? Viktigt också sen att det faktiskt blir halvtid, och inte mer…

Kul med grannens student! 🙂 Brukar finnas god mat på sådana bjudningar! Man får prioritera den biten och se förbi eventuell alkohol.

Trevlig kväll! 🎶

Tack Daemon🥰

Skönt med helg! Har varit ledig även idag så det blir fem dagar i rad🙏🏻 Behöver dessa dagar för återhämtning. Räknar hur många jobbdagar det är i varje vecka fram t semestern. Men tar en vecka i taget. Att vara sådär extremt trött är tufft och tungt.
Jag tycker nog att det har brustit i planeringen kring mig. Får återkommande be om sjukskrivning. Ingen avstämning med min socialsekreterare eftersom hon är även behandlare. Hon ser ju hur det går för mig så hon får ju vad hon behöver men jag kanske även vill säga ngt. Nu har hon semester och är tillbaka om sex veckor. Har sökt min kurator som jag gick hos före behandlingen men hon var på utbildning. Är lite missnöjd med eftervården hittills men den kanske blir bättre. Ev behöver jag en enskild samtalskontakt.

Var ledig idag pga att min man och jag har varit på begravning. Min ingifta faster/min faddermor begravdes idag. 92 år och fem månader blev hon. En mycket positiv och levnadsglad kvinna. Älskade fika och resor.

Ikväll ska min man gå på fotboll. Jag ska äta sushi, läsa och vila.
Tar en dag i taget för att se vad jag orkar att göra.

Önskar er en trevlig kväll☀️kram🥰

Mitt i all denna trötthet har min man hjälpt mig att plantera i krukor och ta bort växter från rabatter samt omplantera/plantera nytt👍🏻

I rabatterna finns det sedan tidigare klätterrosor och pioner. Kärleksört och lavendel har planterats om. Nya plantor är stjärnflocka, astilbe, jätteverbena, japansk malört och alpaster. Få se om dessa plantor kommer ta sig. Har tomma pallkragar nu där jag nu tänkte så lite fröer samt gräva ner några plantor m rabarber och gräslök.

🌸🌸🌸🌸

Nu är jag här igen…..

Vill skriva ner det här för att förhoppningsvis kunna släppa det! Lite offerkofta är det….

Jag tänker att vi alla vill bli uppmärksammade i olika situationer. Det behövs inte så mycket. Ibland är det ett ”hej”
eller ett ”hur mår du” eller kanske en liten blomma inte så mycket mer. Något som säger ” jag ser dig”….

Jag var sjukskriven heltid i nio veckor. Har jobbat ca sex veckor nu. Jag sitter längst bort i en korridor tillsammans med två andra kuratorskollegor. Inte en enda gång har de tittat in t mig och frågat hur jag mår…inte en enda gång. Nu arbetar jag halvtid mellan 9-13. Försöker ta fikarast när de flesta tar det. Känns som om jag är i en bubbla. Är extremt trött. Ingen (av alla kollegor) som kommer bort t mitt kontor för att höra hur det går, hur jag mår. Vi är annars en arbetsplats där vi bryr oss om varandra. Jag brukar inte ”förhäva” mig själv men om det är något som jag är bra på så är det att bry sig om andra.

Tänker även på de vänner jag har som är mina närmaste vänner. Inte en fråga om hur jag mår/har det, inte ett sms.

Det här gör mig både irriterad och ledsen. Jag vet att folk är upptagna m sitt. Jag köper inte heller att folk vet inte vad de ska säga för det är så lite som krävs.

När det gäller min sjukskrivning så är det jag hela tiden som måste ligga på. Tycker att min läkare borde vara lite intresserad av att ha uppföljningar för att efterhöra hur det går för mig. Tycker att min socialsekreterare borde haft en avstämning m mig eftersom hon vet att jag inte mår bra. Dessutom har hon sex veckors semester.

Alla dessa känslor och trötthet kan ju lätt trigga till ett återfall. Kan känna av ett liter dovt sug men tänker inte dricka! Vill inte!!

Nu lägger jag offerkoftan här och gör det bästa av min dag🙏🏻☀️🥰

@Varafrisk Jag kan bara hålla med om att det är dundertrist och dåligt att ingen frågar hur du mår. Det finns egentligen ingen ursäkt för det. Tyvärr är det lite så samhället ser ut ibland, avtrubbade socialt (utanför digitala sociala media)… Var och en sköter sitt. Trist…

Hoppas du får en fin lördag! ☀️

@Daemon Ja…det är så märkligt för mig när folk beter sig så. Det gäller ändå att man själv fortsätter att bemöta sina medmänniskor som man själv vill bli bemött🙏🏻

Kram💕☀️

Varafrisk, självklart jobbigt när ingen frågar. 🩷 Särskilt när vi vet vilken oerhörd ansträngning det är och hur mycket det kräver att sluta dricka, vilket jag tror att inte andra kan förstå.

Har dock en teori...

Jag tror helt enkelt att människor är så ovana - och därmed rädda och obekväma - att prata om alkoholism med sina kollegor. Därmed INTE sagt att det är ok att inte fråga. Det är alltså inte ett försvar utan en förklaring. Tänker att man inte vet vad och hur man ska fråga. Många gånger blir det också ett missförstånd, då vi är osäkra på om det är jobbigt för personen att vi frågar. Är det för känsligt? Blir personen ledsen? Är den så instabil och börjar gråta? Det är nog så en del tänker. Att det blir en missriktad omtanke.

Dock... när jag hamnar i en sådan situation - att jag misstänker att något är jättekänsligt för någon annan - brukar jag ta det utanför arbetstid. Inleder då med att fråga om det är ok att prata om.

Eftersom jag inte känner till just din arbetsplats och dess kultur kan jag ju inte veta varför det blivit så här, men det är alltså en teori. Det kan alltså handla mer om just omtanke än om att människor inte bryr sig.

(Det kan också handla om mig, som försöker att ibland in absurdum hitta förklaringar och försvara människors beteende. Som är övertygad om att människor för det allra mesta menar väl och vill andra gott. T o m jag förstår att det inte alltid är så, men betydligt oftare än vad vi tror.)

Ja, det blev mina tankar en söndagsförmiddag.

Kram till dig! 🩷

@Vinäger Tack för ditt inlägg💕

Jag tror också gott om människor men jag köper inte den förklaringen. Har fått den till mig massvis av gånger när min man var sjuk i cancer. Naturligtvis ligger det mycket förklaringen men för mig handlar det om hur man beter sig som vuxen människa. Och jag vill ju mer ha en förståelse än en förklaring.

Jag vill verkligen förtydliga att jag har fantastiska kollegor. Det var kanske av den anledningen som jag har berättat för alla 24 kollegorna en och en om mitt alkoholberoende. Jag ville inte berätta i grupp. Jag fick ett fantastiskt bemötande. Så jag säger ju själv att jag är trött pga postakut abstinens. Men vi är i en period på jobbet då det är mycket att göra, det är skolavslutningar, studenter …helt enkelt man har fullt upp. Jag skulle bara önskat en enda liten fråga el två….Hur mår du? Hur går det?

Kram🌸💕

Hej, jag håller med om att det är tråkig stil av kollegorna att inte fråga hur du mår. Om jag utgår från mig själv så skulle jag inte fråga rakt på om potentiellt känsliga ämnen. Däremot skulle jag fråga något allmänt, som hur mår du, så tänker jag att personen själv väljer om hen vill ta upp något. Skulle du kunna öppna för det på något personalmöte, att du tycker att ni inte visar varandra omsorg? Eller ta det via HR? Tänker också att det kan vara så som Daemon skriver, att folk är inne i sin egen bubbla, stressar på och inte tänker på att de kan vara viktiga för sina kollegor.

@Varafrisk Hur andra människor beter sig kan man ju inte rå på, styra eller kontrollera. Det är som det är. Det enda man kan styra är vilken slags människa man själv är. Attvilja ha andras omtanke är ju helt naturligt, vi vill o behöver alla bli sedda. Men att lägga sitt eget mående i andra människors händer, vara beroende av att andra bekräftar en gör en ju väldigt sårbar. En del saker fårman aldrig svar på. Vill du veta varför ingen frågar hur du mår, så fråga dina två närmsta kollegor. Kanske kan det vara så, att eftersom du varit så ärlig mot dem, en och en, så räknar de helt enkelt med att du tar ansvar för ditt mående (och lyfter om något inte känns bra).
Man vet väldigt lite om vad människor bär på. Det kan ju vara fler än du som mår dåligt, men inte berättar. Då har man kanske inte kapaciteten att fråga om andras mående.

Jag vet inte alls, jag bara spånar...