Efter att ha fått vara hemma nu ett tag inser jag att jag göra en del förändringar, jag har förändrats med denna resa.
Jag behöver byta jobb helt och hållet, jag behöver stanna upp oftare och känna efter vad som känns bra och inte.
Inser att kroppen säger ifrån när jag är på väg åt fel håll och det är jag tacksam för ❤️. Har börjat med något nytt och det är att fråga mig själv, hur mår du och känna efter ordentlig, stanna upp och liksom ha ett samtal med mig själv. Vad vill du idag? Och ha ett samtal med mig själv kring det också.
Det låter knäppt men det hjälper mig att känna efter i mig själv och utgå ifrån det, en förmåga som jag sedan barndomen tappat.
Önskar alla en dag där man ger sig själv den friheten och lyssnar på sig själv och väljer sig själv först ❤️

@Snödroppen
Det låter så bra att du känner efter vad din kropp säger dig. Den gör det. Men det är inte så vanligt att man tar sig tid att reflektera i vardagen. Om det inte är, för att man som du stannar upp och lyssnar på vad kroppen säger.
Det betyder inte att det automatiskt är enkelt. Det kan ju vara väldigt svårt och kännas som att det är mycket motstånd.
Men att vara snäll med sig själv. Och lyssna på kroppen är en bra början.
"Önskar alla en dag där man ger sig själv den friheten och lyssnar på sig själv och väljer sig själv först ❤️" Den här meningen är klockren!
Tack! Och det är intressant. Idag var just en sådan dag som jag valde mig själv först. För att jag hade en ledig dag. Då jag inte kan välja mig själv först när som helst. Eller det beror nog på hur man fungerar. Jag tänker alldeles för mycket.
Tack för att du skriver här ❤️.

@Självomhändertagande
Så fint, tack för att du delar dina kloka tankar. Det ger nya och stärker de sunda perspektiv som finns där bakom men inte vågar sig fram ibland.
Det är så fint här på AH för man stöttar varandra och ibland så är man sitt sköraste jag och ibland så är man stark. Allt växlar och man stöttar, växlar och bara delar med sig.
Tack 🙏❤️

Idag hörde jag något som fångade mig och jag började visualisera kring det.
Att skapa sig "en meningsfull vardag".
I hela mitt liv har jag sprungit fram utan att riktigt veta vad jag har så bråttom till.
Jag inser att min kropp har stoppat mig totalt nu, utbrändeheten får jag nog acceptera ett tag, det går inte över.
Så vad är en meningsfull vardag för mig, just nu kan jag inte svara på det men det är något som etsat sig fast.

Önskar alla en trygg och fin helg!

@Snödroppen Jag kommer från ”det vidare livet’” på detta forum och fastnade för det du skrev om ”meningsfull vardag”. Jag har nu varit nykter i 1 år och 7 månader och har genom min ”värderade riktning” hitta det som känns meningsfullt och värdefullt i mitt liv. Det är en term som man pratar om i metoden ACT - Acceptans and Commitment Therapy. Jag har varit i kontakt med detta under många år, men det är på något sätt först nu som poletten trillar ned ordentligt, sedan jag fått en djupare kontakt med mig själv och mina innersta känslor genom att jag slutade dricka och genom terapi.

Jag använder även Mindfulness, som är en metod för att bli mer uppmärksam och känslomässigt medveten om sig själv och sina behov i livet. Mindfulness innebär fokus på andningen och att träna på medveten närvaro. Genom mindfulnessträning förfinas din förmåga att lyssna till dig själv och vad som är meningsfullt för dig. Den bidrar bland annat till att reducera stress, fatta bättre beslut, bättre sömn och mer vänlighet mot sig själv och andra. Du får en bättre kontakt med dig själv och en större klarhet om vart du är på väg.

Lägger in ett Youtube-klipp från en psykolog inom ACT som kort berättar om vad ”värderad riktning” är för något, om du är intresserad av det.

https://www.youtube.com/watch?v=eE1_NyxzIFo

Ha det gott!🌞💕

@Snödroppen Det är härligt med bilder. Jag ser också bilder i min värderade riktning. Bilder på hur jag vill att riktningen i mitt liv ska se ut, mina värden och vad det ska innehålla. Det är det som är häftigt, det finns inga begränsningar i vad vi kan fantisera om. Jag skriver också ofta om mitt motto ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt” vilket innebär att om jag fäster mina tankar på positiva saker så sker det också tillväxt där. Tidigare skedde tillväxten på negativa saker, då uppmärksamheten gärna fastnade där. Att rikta min uppmärksamhet på goda tankar ger mig hopp och tilltro till min egna förmåga och ger sköna känslor att sträva mot de värden som är viktiga för mig i mitt liv❤️

@vår2022
"Dit uppmärksamheten går sker tillväxt"
Så många gånger jag hört det men nu inser betydelsen av, så sant och sån tid det tar ibland innan poletten trillar ner.
Det är som om jag när jag stannar upp och riktigt lyssnar eller läser ordagrant vad som faktiskt står som jag och också kan stanna upp och känna efter hur det landar i mig.
Detta forum är verkligen en givande plats att mötas och dela med sig på ett fantastiskt sätt.
Ja, visst är det häftigt för det var så längesedan jag visualiserade men plötsligt öppnade det upp sig.
Jag ser mig själv så tydligt i en blommig blus och ljusa byxor, hälla upp en kopp kaffe och känslan är att jag är lugn och trygg och sen är det mer men jag får inte fram det just nu. Så spännande med bilderna.
Allt gott 🌸❤️

Jag säger till dig det du sa till mig en gång (det lyfte mig!);
Du är stark! ❤️
Även om det inte känns så. Men att sätta gränser o stå upp för sig själv kräver styrka. Det är inte lätt med gränslösa personer. Att någon inte förstår eller inte vill förstå det du förmedlar är inte ditt fel.
Förstår att det känns obehagligt att mötas av ilska men hoppas du kan landa i och känna att du stått upp för dig själv, vilket är viktigast av allt. Hens reaktion är Hens eget ansvar o kanske kan budskapet sjunka in där med tillslut.
Önskar dig tryggheten o lugnet du längtar efter!
🌸

@Kameleont
Tack snälla du, det kändes så skönt att få höra det.
Jag förstår hur otroligt mkt det tar med människor som är gränslösa, idag är jag helt slut. Jag förstår också hur svårt jag har att sätta gränser för människor med det här beteendet, jag får riktig panik och ångest för vad konsekvenserna blir.
Det kändes skönt att höra även om jag vet om det att det är mitt fel, att jag gjort fel eller är fel i stunden.
Efteråt ångrar jag det inte, blir förbannad när jag tänker på hur hen betett sig.
Tack, önskar dig detsamma 🌸

@Snödroppen
Hej.
Tänkte på det där med att sätta gränser. Att ha förmågan till detta är ju för den egna hälsan, att må bra. Fortsätt med det. 🤗🌹
Och en fråga, vad ska du ge dig själv / göra för dig idag? 💜

@Tröttiz
Hej, Tack för ditt fina stöd, det känns stärkande. Ja, det ska jag göra.
Idag ska jag träffa en psykolog som jag hoppas "ser" mig och kan hjälpa mig framåt.
Idag är jag oerhört trött, så jag ska ge mig själv vila.
Har du planer på att ge dig själv något idag? 🌻

@Snödroppen Bra gjort av dig!
Jag har också funderat på om det är nåt fel på mig, det känns nästan som om jag drar till mig personer som "äter upp" mig. Och det kanske jag gör, eller åtminstone gjorde, eftersom jag varit så mån om att vara omtyckt att jag anpassat mig efter den jag mött. Tror jag lurat många att jag är deras tvillingsjäl, inte medvetet men för att jag så förtvivlat gärna velat bli omtyckt. Jag menar inte att du gjort samma sak, men det kan ju handla om ditt obehag inför att någon ska bli arg eller sårad. Jag blir så glad att du sätter ner foten ändå. Det är jättemodigt! Jag börjar bli lite bättre på det jag också och jag passar mig noga för att försöka passa in 😜🥰

@Kevlarsjäl62
Haha, "börjar passa mig jävligt noga för försöka att passa in" vilken härlig mening . Började skratta av igenkänning.
Ja, det känns oerhört bra nu efteråt. För min del ger det mer energi till att ta hand om mig själv och inte hennes draman eller problem som hon hanterar genom att använda mig.
Jag träffade en psykolog idag vars utlåtande var att jag troligtvis har utmattningsymtom och PTSD. Känns väldigt skönt att få förklarat för mig vad som händer i kroppen.
Andra saker som jag förstod och som jag aldrig sett innan.
Så tacksam att hon blev min psykolog och spännande men läskigt vidare då jag har bestämt mig för att rota i det jobbiga.
@Kevlarsjäl62 ja, jag tror det är den enda vägen att fullt ut leva sant att visa vad man känner, vara ärlig och få mer äkta genuina möten med andra människor. För min del tror jag det har och göra med att jag aldrig ens varit på en plats i livet där jag kännt efter och sedan känt mig berättigad att leva så.
Det är något som jag börjar ta tillbaka nu, mina rättigheter. 🌼

Är inne i en förändringsfas känner och börjar ifrågasätta absolut allt.
Förstår att jag inte alls är motiverad att jobba med att hjälpa människor längre på det sättet jag gör hela dagarna. Inte för att jag inte bryr mig men känner att inte har motivationen längre. Det ger ingen energi utan tar energi. Jag antar att det är dags att lägga om livet helt och hållet utifrån mina egna behov och inte något annat.

@Snödroppen
Hej. 💕
Låter som en tuff situation med ditt arbete.
Jag tänker lite att har man inte allt "ok" med sig själv, att man inte mår bra så tror jag verkligen det blir tufft känna sig bra att hjälpa andra. Man har ju fullt upp med sig själv resonerar jag ...

Skulle du kunna tänka dig göra annat, och skulle det gå att för en tid göra andra uppgifter för dig på ditt arbete? Vad tror du om det?
🌺

@Tröttiz
Jag tror att jag sökt att hjälpa andra för att jag själv egentligen behövt hjälp, hjälpa det lilla barnet inom mig.
Jag tror att jag vill vara i en miljö där arbetet inte går ut på att hjälpa utan vill vara i en frisk miljö där man gör något annat (håller på att ta reda på vad jag vill där).
Jag har i hela mitt liv sökt miljöer och haft människor runt mig som har problem psykiskt och det är det jag inte känner nåt behov av längre.

Jag behöver byta helt och hållet. Det skulle inte finnas andra uppgifter utan det handlar om människor med svår problematik. ❤️

Igår tittade jag på en dokumentär om Trauma av Gabor Mate. Det var en ögonöppnare, det verkar som om trauma ligger i botten av väldigt många sjukdomar; psykiska som fysiska.
Tittar på min egen titel på tråden och känner mig lite dum för just nu känns det rätt hopplöst tungt.
Vet inte riktigt längre hur jag ska ta mig ur den känslan men den har funnits hela mitt vuxna liv, allt har varit som en kamp
Som jag inte längre orkar med längre. Orkar inte kämpa och försöker hitta kärnan till varför jag mår som jag mår och hur jag kommer ur det.
Är det någon som har bearbetat trauma eller kan se att trauma ligger till grund varför ni gått in i dysfunktionella relationer?