Nu är det dags att skapa min egna tråd här. En tråd där jag skriver mina tankar om hur det går för mig i min nykterhet. Jag vill jättegärna ha respons från er, men framförallt är tråden till för att jag själv ska kunna skriva.
Det är ju så att ibland förstår jag inte vad jag tänker förrän jag läser det jag skrivit.

Snabbversionen av mig hittils för er som inte känner mig är:
33 år gammal som var på behandlingshem i november och december för att förändra mitt destruktiva drickande. Gift med Lelas som också finns här på forumet.
Tog ett återfall en kväll i slutet av januari men har sen dess varit nykter och börjar hitta glädjen i livet.
Räknade dagar och det drar sig mot ca 120 dagars nykterhet nu. Bortsett från kvällen i januari.

___________________

Jag är på jobbhelg denna helgen (nån form av teambuilding) och ikväll var det middag.
Jag har våndats lite för att åka iväg och inte ha nån bakdörr att fly genom ifall det skulle kännas jobbigt på nått sätt. Men det går bra.
Jag satt ganska nära bordet där öppnade vinflaskor stod och väntade för att bli serverade. Jag satt och tittade på dom länge och tillslut tänkte jag: jag vill inte ha vin även om jag hade kunnat. Det var en skön känsla som naturligtvis kommer kännas annorlunda en annan dag. Men just ikväll fick jag känna hur det känns att vara nykter utan att kämpa med vita knogar och ågren.
Jag ska strax gå och lägga mig och jag gör det med ett leende på läpparna.

mr_pianoman

Jag gick förbi bolaget i vår lilla stad igår. Folk strömmade ut bärandes på tunga kassar och lådor. Två saker slog mig:
1: Vad skönt att slippa tänka på det där, och trängas bland alla andra som ska ha rusdrycker.
2: Om jag hade handlat två dagar innan jul hade det ändå varit slut innan jul.

Vad skönt det är att slippa slava under droger!

mr_pianoman

Dessutom är det idag ett år sedan jag kom hem från hemmet och skulle göra ett försök att leva nykter på egen hand. Mycket märklig känsla att komma hem till ett julpyntat hus som jag inte varit med och ordnat med. Hela julhelgen är som i en dimma. Jag minns inte vad jag gjorde eller vad som hände. Men det spelar ingen roll.

I år är jag med och fixar, och jag njuter av både det ena och det andra. Småsaker, men ack så viktiga för mig. Att veta att jag får vara hemma med min fru och min katt är härligt! Sinnesro på hög nivå.
Vi har själva valt att vara bara vi under juldagarna. Förra julen var som sagt väldigt märklig. I år ska vi bara rå om varandra.

lillablå

blir så glad och varm av att läsa ditt inlägg...
drack morgonkaffe i min finmugg, med grapfrukten på mitt finfat...
och hittade igen en kastanj i min ficka...
du och din fina fru har varit med mig idag! =)

mr_pianoman

Jag vet att julhelgen inte bara innebär tjo, tjim och glitter för alla.
Men jag önskar ändå att alla som läser detta, kända som okända får en så bra helg som möjligt trots omständigheter och kämpande.

Ni finns i mina tankar.

Ni får psalm 116:4 av mig
"I varje hjärta armt och mörkt, sänd du en stråle blid. En stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid"

bibliotekarien

med julfirande, trots allt, utom jag... Kram mr Pianoman, Adde och ni andra!

lillablå

ville bara säga hej!
hallå hej!
har förresten en äppleskrott i frysen som snart måste planteras för att få en chans att bli ett fint äppleträd! det är det minsann inte alla som har!!
och det är minsann inte alla som har vänner som dig eller Lelas! men det har jag! HA!
=)

mr_pianoman

Som det känns nu och har gjort ett tag, så förstår inte jag varför jag drack. Men det är inte allt man ska förstå i livet verkar det som.

mr_pianoman

Som det känns nu och har gjort ett tag, så förstår inte jag varför jag drack. Men det är inte allt man ska förstå i livet verkar det som.

lillablå

det är helt omöjligt att förstå män, bland annat... och chefer....
men du, skit i varför och njut av nuet!!
stora kramar!!
/k

mr_pianoman

...försöker göra det, och tycker jag lyckas rätt bra. Och du, jag förstår mig inte heller på män

mr_pianoman

Vaknade upp till en riktig pissdag. Ledig förvisso, men humöret var nere i fotsulorna. Helt utan anledning. Kanske för att jag hade drömt om misslyckanden. Allt jag tagit mig för i drömmarna gick i stöpet. Så det kanske inte är så konstigt att humöret var som bortblåst på morgonen.

Skulle träffat en vän, en av dom finaste man kan tänka sig. Men så som jag kände mig så ville jag bara vara ensam. Så det har jag varit hela dagen.

Jag var i kyrkan i går kväll. En annan än min arbetsplats. Jag kände ingenting. Eller jo, felplacerad. Felplacerad och vilsen. Vad är det egentligen jag håller på med? Gnistan för att göra musik finns inte kvar. Orden som talas talas inte till mig.
Sorg är vad det är. Jag har tappat min identitet. Vem är jag om jag inte älskar att musicera?

Kanske är det nu den nyktra R börjar visa sig? Det är över ett år sedan jag slutade dricka. Är det så att jag nu börjar bli den jag kommer att vara i livet, om jag låter bli det första glaset?
Men vem är jag då?
?

Dags att ta nytt steg? Mot vad?

Jag är ganska klar på att jag ska börja plugga igen. Jag börjar nästan le i min ensamhet när jag tänker på det. Träffa nya människor, få ha musiken som mitt intresse. Få göra den musiken jag vill. Kanske få sjunga i en kör? Lära mig massa nya grejjor. Nytt nytt nytt.
I morgon ska jag gå och jobba igen. Mår illa bara av tanken.

Men jag fick avslutat dagen med att min syrra ringde. Dom är på väg att köpa nytt hus. Nytt och större. Dyrare. Oron började växa, och alla "om" och "ifall att" tog överhanden. Men så hade hennes man sagt "Men om R tog tag i sina bekymmer och var så öppen med dom, varför skulle inte vi klara av att köpa ett hus?"
Det värmde mitt frusna hjärta.

mr_pianoman

..hade detta inte så mycket med att sluta dricka att göra, men jag behövde skriva lite.

varmt välkommen att delta livs-forum-tråd-samtalet ♥. Vi är ju inte "bara" alkoholister och medberoende, vi är människor som lever ett liv. Eftersom jag har en enkel laptop utan sifferdel till höger så gick jag till vännen viktoria och hämtade ett ♥ till dig:) Kram / mt

mr_pianoman

Kikade lite i min gamla tråd. Varför?
Tja, jag saknade den nog lite :) kram till er som läser