@Se klart Jag vet inte riktigt i vilken ålder dina barn är i även om du och jag är kanske i ungefär samma ålder? Fast jag är kanske ca fem år äldre? Mina barn är födda -94 och -98. Jag tänker att det är en stor skillnad för hur det var när mina barn var små emot hur det är idag. När jag hade mina barn på som det hette då, dagis, så var det få föräldrar som båda två arbetade heltid medan jag idag möte så många föräldrar där båda arbetar heltid. Det är ju faktiskt en förmån vi har i Sverige att vi kan ner i arbetstid till 75% ända till barnen är 8 år utan arbetsgivarens tillstånd. Det är ju få människor som på ålderns höst önskar att de hade jobbat mer under sin yrkesverksamma tid i livet. Hur som helst så missuppfattade jag nog dig. Jag uppfattade det som om det blev lite mycket att hämta dina barnbarn så jag ville bara hjälpa till lite och sortera.

Kram:)

Du har uppfattat helt rätt- det ÄR lite mycket vissa veckor. Att ha balans är ju svårt, jag tror knappt jag vet någon som inte tampas med dessa frågor.
Vilja, orka, lust, som går över i trötthet- däremellan växlar man liksom hela tiden. Jag tror det är ett livslångt projekt. I synnerhet när man kommer in i livets nya faser, såsom småbarnsåren, tonåringar, barnbarn, jobba mycket eller lite.
Då får man vända och vrida på allt! Kram 🥰

SeKlart, du skriver att barnen MÅSTE hämtas tidigt på förskola, det stämmer inte. Vem bestämmer det? Är det förskolan som stänger tidigare, eller dina barn som har satt de tiderna? Kanske har de valt en förskola med dåliga öppettider, men de ska ha rätt att ha barnen där längre.
När mina barn var små pendlade jag långt. Jag hade så dåligt samvete för att jag ibland hämtade sist av alla. Men när man kom fram hade barnen ofta en väldigt mysig lässtund med personalen. Ibland sätter man egna krav som ”duktig förälder” som skapar en enorm stress. Nu förespråkar jag inte att ha barnen på förskola så länge som möjligt. Jag tror att det är utmärkt att gå ner i tid om det funkar, men att de skulle vara tvungna att hämta 15:30 verkar jättekonstigt med de regler som finns. Så antingen har de satt de tiderna själva för att vara ”duktiga föräldrar”, eller så gör förskolan fel. Nu vill man kanske inte bråka om sånt, men det går.
Jag tycker också att du är helt fantastisk som ger så mycket stöd. Tänker att man ”behöver” så mycket stöd som man kan få. Att du tar dig tid är ovärderligt och skapar bra relationer med barnbarnen (och barnen). Tror som du att det är svårt med balans för många. Viljan och lusten är stor hos många, men orken varierar, kanske med årstider och ålder och att det är viktigt att inte köra sig själv i botten.
Tänker att när det ”roliga” känns som måsten, då behöver man säga stopp.
Ha det fint!

Hej @sisyfos
Nej, jag skrev inte att barnen måste hämtas tidigt- men oavsett så handlar det i första hand om att jag resonerar med mig själv, och här- kring tidens anda (tidiga hämtningar) och en mormors roll, både i allmänhet men också specifikt. Jag dividerar inte med mina barn om vad de anser vara en lämplig tid att hämta på förskolan, för det handlar ju om deras val och prioriteringar i livet. Jag hämtade alltid sist- de prioriterar pä annat vis.
Att hämta är egentligen inte den viktigaste hjälpen, utan med tiden inser jag att detta att vara en stabil vuxenperson i detta ”familjeblivande” är något viktigt- för vissa. Mina barn har olika inställningar till allt möjligt. Jag vill vara nyfiken och hänga med i deras tankar, värderingar. Inte alls verka fantastisk- jag är allt annat än det. Man lika väl som människor på jobbet, eller vänner, eller forumkompisar är spännande! En livs-energi. Så är ju också barnen, och barnbarnen det. Det handlar mindre om att ställa upp- och mer om att få vara med i livets olika flöden! Kram 🤗

Idag är dag för återhämtning. Hämta sig själv åter som jag brukar tänka.
Det har varit mycket på jobbet av olika karaktär- jag funderar väldigt intensivt på mina ”sista år” i arbetslivet. Hur ska de se ut? Är jag ”klar” med karriären- och är jag klar med utvecklingen på jobbet. Det känns ofta så- men jag är också oerhört van vid att alltid vilja fram, mer, lära mig.
Nu lyfter jag fram andra, lär ut.
Jag hör att det låter som det ska- men det är ett paradigmskifte i hjärnan som pågår och det verkar ta mycket kraft.
Ungefär som när man ”blev familj” med allt vad DET innebär. Nu när jag blir pre-pensio, vilken sort blir jag?
Och jag hittar inte riktigt, får inte helt fatt i. Ina drivkrafter som aldrig någonsin varit pengar.
Men nu känner jag att det är oerhört skönt att få den fasta lönen som räcker- istället för att ge sig ut i en konsultbransch som jag vet väldigt lite om. Och av vilket skäl?
Lite friare liv- har jag alltid tänkt.
Men sanningen är att mitt liv är ganska så fritt. Jag kan då och då ta en dag ledigt- som idag.
Jag har en stor frihet inser jag när jag skriver. Mina tankar behöver visst gå ett varv till kring dessa frågor- och då får de det, helt enkelt.
Jag ägnar en tacksamhetens tanke- varje dag- över att jag är nykter och framförallt-vad nykterheten lärt mig.
Om mig själv och andra. Låter mig växa stark och rak i ryggen.
Låter mig sväva ut- och sen komma tillbaka.
Njut av fredagen, här ska det göras så lite som möjligt. Sortera i lite skåp. Ta en kort springtur.
Hunnit med 2 x Pilates denna vecka- bra där! Jag är nog igång nu.
Kram på er. 😍

@Se klart Jag har 11 år kvar till pension, eller mer om pensionsåldern höjs. Jag har jobbat på samma ställe i 31 år, i olika konstellationer. Uppåt i hierarkin, men också i olika typer av projekt, och sen var jag personalansvarig under 15 av de åren.

Jag är också nöjd med min fasta lön och uppskattar mina nygamla arbetsuppgifter. Jag är kreativ och får utlopp för min problemlösande ådra, jag får ett färdigt resultat inom någon-några timmar, kan hålla mina arbetstider, ta ledigt när jag vill och jag slipper helhetsansvar. Jag kan leva med det 😊

Det jag saknar från mitt personalansvariga jobb är att introducera nya medarbetare - praktikanter och vikarier. Det var guldkanten i mitt jobb - att lära känna nya förmågor och se dem blomma ut och ta mer och mer ansvar. Det kan jag sakna, men jag tänker att det lätt skulle kunna införlivas i mitt nuvarande jobb. Att jag får en nykomling bredvid mig på jobbet som jag kan vara farsan Baloo till: ”Jag ska lära dig allt jag kan.” Jag ska suga på den karamellen lite.

Fördelen med att växla ner lite de sista åren innan pensionen är nog att man orkar jobba litegrann även efter pensionen. På timlön eller deltid. Det tror jag att jag skulle må bra av, istället för att sluta tvärt.

Kram 🐘

@Se klart det där med pension funderar jag på en hel del. Fattar inte hur jag ska orka till 67 när jag känner mig i behov av pension i dag. I min bransch finns inte jättemånga möjligheter att arbeta lite grand efter pension (tänker om man går tidigare) då får jag hitta något helt annat (som jag inte har utbildning för). Kan känna mig lite bakbunden. Nu fattar jag varför jag känner mig trött och pensionsmässig just nu och också att det kommer bli bättre (det blir det alltid). Kanske jag orkar och vill jobba in i 70 när den dagen kommer, man vet ju liksom inte alltid på förhand. Mycket kan hända på några få år.

Kram!

Tack fina @andrahalvlek 😍 och @charlie70 😍 för att ni ”orkar” mina… å ena- å andra sidan. Det är ju ändå min erfarenhet att man behöver vända och vrida på lite olika modeller i skallen för att så småningom landa. Tack för ert tålamod. (Jag ska komma ihåg att tacka min man också ikväll… han har ju hört mitt snack några vändor)
Idag känns det såklart toppen med ett jobb, särskilt när jag kunde gå och träna på morgonen, och sen hinna hem till dusch, kaffe och redo vid datorn 8:45
Mitt jobb går inte heller att utöva på något annat än heltid- däremot kan man möjligen vara konsult i min bransch. Men jag som varit egen företagare i många år känner inte 100% sug efter detta…
Vi får se. Inget måste bestämmas idag, sån tur. Idag ska jag istället gå på kören.
Hängt med barn hela helgen så igår var det så jäkla skönt att bara vara två vuxna hemma. Städade bland mediciner och smink, och såna där diverse-lådor. Köpt genomskinliga små boxar med lock så man ser vad som är i. Life hack!
Ikväll ska jag ta itu med kylen.
Närmar mig/oss med stormsteg min mans (eller vårt!) arbetsrum vilket jag varnat honom för.
Och idag är det höst. Dags att hämta upp riktiga höstskor och bära ner det sista av sommarens plagg.
Kram på er ❤️

Haha ja, ikväll ska han träna @daemon så jag kanske tjuvstartar.. men jag känner mig också som en väldigt bjussig fru som låter honom ha sina högar av papper- jag ockuperar å andra sidan ett badrum helt på egen hand- det andra delar vi på. 😬

Idag har vi haft städhjälp hemma, lite oftare sedan katterna flyttade in och det är verkligen och nästan en orimlig lyx. Jag gillar dessutom att städa- men jag har lite för lite tid för att systematiskt hålla ordning/rent och dammfritt.
Gick hem lite tidigare för att faktiskt bara få njuta av tystnad och fint omkring mig.
Vår minsta kisse kommer alltid och lägger sig PÅ mig när jag lägger mig i soffan eller på sängen. Så gulligt. Samma rutin. Trampar runt lite och lägger sig sen på mina ben och somnar.
Tränat både måndag och tisdag på gymmet (gruppträning) så idag ska jag springa en kortis bara. Imorgon bitti Pilates, min absoluta favoritträning. Och det visar sig att mitt närmsta gym är mycket trevligt, luftigt och fint- hade inte riktigt koll. Tar mig cirka 4 minuter att gå dit (inteessenlubben se hit 🤗)

Glädjer mig åt det- träningen.
Åt att åka till landet imorgon.
Ja det finns tusen grejer men just idag känner jag mig mest som en prick i universum med ett oredigt inre, och så får det helt enkelt vara.
Kram 🥰

En skön grej med att inte dricka är att när jobbiga grejer tornar upp sig (på jobbet) så känner man mer; det här ska jag mangla mig igenom- inte ”var är flyktvägen?”
Då blir det heller inte någon direkt ångest- utan mer en känsla som går att ta upp- vrida och vända på- lägga ner.
Det går också att växla lättare. Mellan det riktiga livet - livet. Och det inte fullt så viktiga jobbet-livet.
Ikväll ska vi köra till landet, ser fram emot att komma fram och få sätta mig utomhus och blicka upp en stund.
Perspektiv om inte annat. Äta något. Titta lite på tv, kanske elda brasa.
Livet ruckas inte så lätt när man står i snart fyra år nykter.

I morse när jag vaknade var det frost- solen sken in genom fönstret, himlen var orange. Katten satt i fönstersmygen och värmde sig.
Jag hade massa möten inför förestående omorganisation (har tappat räkningen) men spänning i käkar har släppt. Jag får låta allt gå som det går.
Men nu tänkte jag straxt ta em ledig.
Jag tänkte ligga på min säng och läsa. Planera för middag. Njuta lite av den här lilla sekunden på jorden som man har ynnesten att få finnas till!
Ha en fin fredag 🌸

En hel vecka- så länge har det aldrig gått mellan mina uppdateringar, även om jag varit inne och läst mitt i veckan.
Det är nog som det ska. Jag behöver känna den här styrkan, även om jag knappast känner mig svag av att skriva här. Tvärtom.
En vecka som gått i väldig fart, och ganska så tuff jobb-wise. Härom kvällen hade jag en sån ångestbesläktad känsla av allt rörigt på min arbetsplats. Ledsen och låg.
Dricka skulle förstås aldrig falla mig in- men jag blir påmind vid såna tillfällen, på något vis?
Jag hämtar upp mig ganska snabbt numera. Jag behöver gå ett varv med olika känslor men jag har blivit skicklig på att också ta mig ur.
Nä- aldrig aldrig att jag låter mitt rätt banala jobb och än mer banala chefer störta mig i källaren.
Idag är jag på resa med min man. Så mysigt. Hotell och promenader står på agendan. Kram alla fina forumkompisar! 😍

Men jag rullade min väska över kullerstenarna mot tågstationen kände jag liksom en ren glädje i avsaknaden av den trötthet som alltid förr omgärdade den här typen av helger. Sena kvällar många glas.
I lördags var vi ute med vår dotter (som vi hälsar på) på lång promenad, mini-shopping samt lunch på stan. Sol och blåst. Många steg. Beslutade att ta en stunds vila på hotellet innan middag och annat.
Jag somnade och sov 3 timmar. Inte klokt, men insåg sen att jag är trött. Jag behövde sova efter en vecka som tagit väldigt mycket kraft och tankemöda.
Så skönt också att veta att tröttheten faktiskt inte kan bero på så mycket annat än att jag just är - trött.
Har haft en så fin helg. Provat och köpt en skjorta jag spanat på minst två år- och inte velat beställa online. Nu hängde den i ett butiksfönster och skrek på mig..
Pulat hemma hos dottern, köpt krukväxter och sorterat på vinden. Sett en fin utställning, ätit god sushi. Och förstås frukost! Denna ljuvliga måltid på lediga dagar.
Det enda som skaver är att min jobbstress (?) gjort mig hungrig. Ätit mycket mer än vanligt. Varit sugen på godis och allt som kommit min väg.
Imorrn får det bli ordning har jag tänkt.
Kram från tåget. 💕