Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Stigsdotter

...en liten slurk av något måste ned varje kväll. Men det räcker så. Ett par klunkar. Precis som om jag är rädd att släppa taget. Konstigt. Tidigare kände jag att jag verkligen inte vill dricka mer, nu är jag tillbaka i den där sorgsna "aldrig mer???-känslan".

Vi har pratat om att inte ha någon dricka hemma, blir svårt för vi har massor i ett skåp och makens alla whiskyflaskor. Men, jag ger mig ju inte på de "hemmagjorda" flaskorna (i alla fall inte de oöppnade (någon spärr finns tydligen ;-)

Imorse föll min blick på en gammal nyckel som låg ovanpå en lampknapp. Ja just det, där la vi den när småttingarna kom, för att de inte skulle pilla bort den. Nyckeln som går till barskåpet! Det var som om min blick plötsligt såg nyckeln där på knappen jag använder varje dag, jag har funderat över om det inte finns nyckel till skåpet och var den i så fall är. Och så var den bara där.

Nu kan jag be maken låsa skåpet och gömma nyckeln.

Dompa

Du är så förståndig, du ser, även jag fattar att akta mig för "klok", vilket är vad jag menar. Önskar jag kunde låna ut syrran till dig ;-) och svågern. Men de är ju inte mina att låna ut. Men din gubbe tycks ju ta sig lite iaf. Vad hände med att du skulle be om mera medicin? Kan det dämpa? Hjälpa dig att släppa taget? Jag var likadan ett tag. Strax innan och efter att jag hittat hit. Inte vrålsöp jag, för jag hade ledsnat, men liiiite skulle ner varje kväll. Rädd att släppa taget. Önskar dig allt gott! Kram/R

Stigsdotter

...den nyckeln var ju till tV-skåpet och det hjälper ju ingen att vi låser det! Man kanske kan låsa in spriten där DVD:n står och ställa den i barskåpet? Faaaast, precis som ungarna gjorde så kommer jag lära mig att man kan öppna skåpet om man drar i båda dörrarna samtidigt.

Nå, det får ta sin lilla tid. Ett tag av liten skvätt kanske så småningom leder till ingenting alls.

ÄnnuEnVindåre

det är väl den stilla nåd man har att be om. Att man till slut helt enkelt tröttnar på sig själv.

KRAM

Magnolia

Med all respekt, Adde - jag har förstått vilken auktoritet du är på området och vilken fantastiskt fin inverkan du har på folk - men hur menade du med följande rader?

"Det känns lite respektlöst att skriva på ett forum där människor försöker hitta sin nykterhet när man är påverkad. Det kan skapa många negativa tankar hos de som ser denna sida som det enda redskapet de har för ett nyktert liv". (Stigsdotters tråd)

Vi är på ett forum för de som är "alkoholberonde, alkoholister eller har alkoholproblem", dessutom under tråden "Förändra ditt drickande" inte t ex "Det vidare livet".

Hur ska en alkoholist kunna ha nytta av detta forum, om det inte finns utrymme nog för att yttra sig när man är påverkad?

Magnolia

är full så är inte mina tankar speciellt smarta eller fyndiga. Mitt fyllesnack tillhör ju inte Nobelnivå om jag säger så. Dessutom finns ju en väldigt stor risk att jag säger saker som jag inte menar och som ger mig ångest dagen efter. Om jag kommer ihåg vad jag sagt.
Jag vet också att det finns många som triggar igång sitt sug genom att känna att de på sätt och vis är med i fyllan på ett känslomässigt vis.

Behållningen av ett fyllesnack är ju inte speciellt stor för läsaren eller lyssnaren och inte heller för den som är packad. För att komma nånstans i det nyktra livet så lär vi oss av nyktra alkoholister, den fulla alkoholisten är vi ju själva mästare på.

Lilja-12

Ja, så är det absolut. Allt vi förmedlar när vi druckit har en fadd smak över sig, man kan tycka man är slagfärdig och ärlig men eftersom vi har en sjukdom är vi bara sjuka.

Ibland har jag fått ur mig viktiga saker då jag druckit, ibland har det varit en hjälp för att våga ta ett språng, men när man arbetar med tillfrisknande finns det ingen plats för att kommunicera onykter tycker jag.

Jag har gaggat så mycket på fyllan i min dar så för mig är det livsviktigt att prata om mina problem i nykter tillstånd,annars är jag ju tillbaka i samma dimma där jag dillar och ventilerar i vissa uppkörda banor som finns i min hjärna. I nyktert tillstånd tvingas jag utmana mig själv vilket kan ge ett tillfrisknande.

Fredagskramar,
En tilltufsad Lilja

viktoria

Adde, jag minns när jag var nynykter hur jag kände stort obehag när några skickade fylleinlägg här. Idag har jag inte samma känslighet. Kommer med en rysning ihåg hur jag också hamnade i "samtal" med någon här som i fyllan meddelade att h*n var i färd med att ta sitt liv. Jag mådde riktigt, riktigt dåligt. För mig var/är forumet en frizon jag ville behålla nykter. Allt annat i mitt liv var marinerat i alkohol ändå. Men det är väll som så mycket annat, olika hur vi ser på saker. Och såklart kan jag förstå att man känner att man behöver stöd även i onyktert tillstånd, någon att tala med. Huvudsaken att vi här på forumet inte dras/tvingas in i ett medberoende till varandra. Ursäktar, förminskar problem, sopar under mattan allvaret i situationen osv.
Lilja skriver "när man arbetar med tillfrisknande finns det ingen plats för att kommunicera onykter tycker jag." Och det känns för mig som en klar och riktig slutsats.
Önskar er alla en fin och solig helg!

UnderIsen

Är övertygad om att Stigsdotter hade nog med ångest över att ha skrivit en massa på fyllan och kommentaren avseende det dåliga i det tror jag inte gjorde saken bättre för någon.

Tror att de allra flesta som skriver här tycker att det bästa är att hålla sig borta från skrivandet på forumet om man är onykter, men det måste få vara tillåtet att göra "misstag" alternativt att fylleskriva om man tycker det känns vettigt.

viktoria

Fast underisen, ovanstående är svar på en fråga Magnolia ställde till Adde och våra reflektioner på detta. Frågan kom upp till diskussion, och ingen har nog för avsikt att rikta det mot Stigsdotter in person. Men diskussionen kring att vara påtagligt onykter då man bemöter andra här är ändå av vikt för några. På ett öppet forum finns och måste finnas plats för alla de som behöver det för att det ska fungera som tänkt. Men det måste också finnas plats för uppriktighet och mod att skriva vad man tycker och tänker för att det ska leda till något konstruktivt i förlängningen för användarna, dvs fylla det syfte som avsetts. Sen tror jag att vi är överens om att misstag är tillåtet här om någonstans. Mer här än i verkliga livet tror jag. Allt gott i dag!

Stigsdotter

Det går inget vidare detta. Håller på med något slags avsked till alla slattar i barskåpet, slattar som jag själv skapat genom att dricka upp det mesta i flaskorna och sedan stoppa. Var nog många och starka slattar för idag mår jag verkligen pyton. Fredagsmyset med barnen förstördes för mig.

I kväll skulle jag på fest men har mått illa och varit allmänt sjuk (bakfull) hela dagen och orkar bara inte. Blev väl för mycket i går eftersom jag hade bestämt mig för att inte dricka alls på festen och väl skulle "passa på". Jag känner inte många av gästerna och inser att jag i mitt nuvarande tillstånd helt enkelt inte orkar klä upp mig och vara trevlig. Det får bli lördagsmys med barnen istället, vilket ju i och för sig inte fy skam men vi måste tydligen se Harry Potter... hade faktiskt hellre gått på fest (och hur ofta blir man bjuden på fest) Har tvingat mig själv att städa hela dagen även om jag inte kom upp så tidigt som jag tänkt.

Känner mig så otroligt misslyckad och uppgiven, allt jag lärt mig och alla verktyg jag fått är totalt bortkastat inför ett "ska bara..." vet inte vad jag ska ta mig till med mig själv, känner mig ledsen och sur, snart kommer jag nog bli ännu ledsnare då jag har delegerat salladslagandet till barnen - lilltjejen har antagligen skurit jättebitar och stortjejen som ansvarar för dressingen häller ned favoritkryddan kanel i den (ihop med hallonbalsamicon blir det kanske en höjdare. Not) Men detta har jag förtjänat...

Kram från en stukad S, ser fram emot att få gå lägga mig framför teven sen, önskar bara lite att jag hade varit på skojig fest med trevliga människor istället.

Nynykter

Sparade ni hallon-kanelen till glassen eller nåt :-)?

Men allvarligt talat, är det inte bra att bli av med alla slattarna? Jag menar inte att det är bra att dricka upp dem, men gör dig av med dem! Städa hemmet även på alkohol. Var snäll mot dig själv, Stigsdoter. Gör det så lätt för sig som det bara går och sikta på att gå på nästa fest nykter. (Man blir SNYGG och GLAD av att inte dricka och självförtroendet blir allt bättre = perfekta förutsättningar för roliga fester).

Upp i sadeln igen, Stigsdotter. Minns pianomannens liknelse om att lära sig cykla. Nu har du drattat i diket en gång men minns känslan när man faktiskt lärt sigg att cykla, att bara susa fram och det jublar i en att JAG KAN JAG KAN JAG KAN!!!!

Styrkekram från Nynykter

Malign

Förlåt att jag tassar in här, men jag kan inte låta bli. Är så arg. Nej, trots alla Addes förträffliga egenskaper så tycks inte empati tillhöra dem. Eller självransakan. Har läst och läst om, inte ett ord till ursäkt.

Stigsdotter

Salladen blev perfekt skuren (utan fingrar), dressingen blev faktiskt god - 7-åringen stolt över sitt egna recept!! Där var bara en gnutta kanel och den var riktigt fräsch utan vitlök eller fransk senap som jag brukar hälla i. Maten bestod av rostbiff och potatissallad - bara att ställa fram.

Efter maten fixade barnen köket, hällde upp glass och godis åt oss (hälften av godiset var kvar i påsarna som stängts mycket noga med klämmor). Sen tittade vi på Trassel och myste i soffan. Ja de är så duktiga när de vill (inför utsikten att få sitta upp länge, äta glass, godis och titta på film så gör de vad som helst ;-) Älskar mina barn så mycket och ska verkligen göra mig av med mitt problem, inte minst för att bli en bra förebild tills den dagen när de kommer i kontakt med alkohol.

Skäll inte på Adde mer. Jag förstår vad han menar, också Viktoria beskriver det bra även om incidenten med den fylleångestladdade personen som hotade att ta livet av sig väl var lite väl. Jag begriper att det är bra om detta forum hålls nyktert men samtidigt tycker jag inte vi skall skälla alltför på varandra om vi råkar vara här i onyktert tillstånd. För mig kändes detta forum lite som en livlina, en trygg plats dit jag sökte mig mitt i alla känslor som naturligtvis förstärkts av alkoholen.

mr_pianoman

Ville bara kika in och önska att du får en bra dag.
Varm kram! <3
/R

Stigsdotter

...står det en BiB på diskbänken! WTF???? ...och igenom mitt huvud sveper tankarna hastigt: nej, titta den är inte öppen det var ju synd, fanfanfan, varför står den här, kanske ska jag vara med imorgon i alla fall, jag behöver ju inte dricka någon alkohol eller kanske bara ett litet glas i så fall? det vore ju trevligt och socialt.... blablabla med mig själv i skallen tills jag resolut tar och häver ned sk_ten i en låda!

Nu känner jag mig helt störd, mina cirklar har rubbats. Jag kan inte koncentrera mig, blir så himla irriterad på att det här med A skall uppta så mycket av min tankekapacitet (behöver den till annat här på jobbet!!).

De sista dagarna har det, så fort jag liksom har en stund över i mitt huvud om ni förstår vad jag menar, poppat upp en tanke på alkohol. De har varit övervägande positiva: i stil med "åh vad skönt det är att inte dricka", "ikväll kanske det vore gott med ett glas, nä verkligen inte ha ha, bara skoja". I natt har jag vaknat flera gånger och tänkt liknande saker, och sådant som "jag är inte kissnödig för att jag druckit för mycket öl tralala", och "vad pigg jag kommer vara imorgon!!" :-)

Kan inte tro att jag skriver detta, ni måste tro att jag är smått galen...nå, var skönt att få det ur mig i alla fall, det känns lite galet att tankar på alkohol skall uppta så mycket av min tid. Kanske känner någon igen sig och då var det värt att dela med sig av galenskaperna ;-) Det är ju i alla fall tankar som är positiva även om det såklart vore bäst att inte behöva ägna tankekraft alls.

Kram på er alla som tittar in här hoppas ni får en härlig dag. Imorse såg jag tussilago.

kalla

Samtalet inne i huvudet har vi nog alla och hade varit kul att spela in det :-) Jag håller just nu på att övertala mig själv att till Påsk, vore väl en kanon ide att pröva att dricka "ett" glas vin. Vi skall ha hela huset fullt med folk, så visst vore det jätte kul att pröva det eller hur??? Nu hoppas jag att min rädsla för att ramla dit är större än suget efter alkohol.
Jag hoppas att den lille fan krymper med tiden och slutar tjata inne huvudet om alla möjliga dumma ideer :-)
Så ha det gott i vårsolen och ta ett steg i taget//Kramar Kalla

du är inte mer galen än vi andra gamla vinpimplare. Nog är det konstigt och jobbigt att tankarna ska kretsa så kring alkohol. Både på gott och ont. Jag har inte läst eller skrivit här på sistone, dels för att jag föll igenom förstås men också för att jag vill försöka komma ifrån fokusen på vin och göra nåt annat. Med varierande resultat. Den värsta triggern för mej är egentligen skammen, att döva skammen med mera vin. Helt sjukt. Men min plan är i alla fall att när stugsäsongen börjar så ska inte en flaska vin tas med ut till landet. Där finns ingen möjlighet att få tag i om suget kommer, t.ex i påsk. När jag druckit där så blir jag i praktiken isolerad eftersom stugan ligger lite avlägset och jag inte kan köra bil. Och det är väldigt trist faktiskt. Så jag ser ett ljus i mörkret. Ha det så bra nu alla!

Stigsdotter

Det var ett tag sen ja! Men om den värsta triggern för dig är skammen, vad är det då som är ännu värre? Jag menar, skammen kommer ju efter att du har druckit, så det måste ju finnas något värre som låter dig ta det där första glaset eller hur? Bra plan att inte ta med något till stugan (gu så mysigt det låter med en stuga. Jag vill också ha en isolerad stuga som jag kan sitta i och bara vara!!) Se till att ta med andra saker som du tycker om, gott bröd, ägg, god juice, gott te, godis eller vad som... Kram!