Hej! Jag har läst. Och läst.
Ser en gemensam nämnare hos er som lyckats på er resa. Nämnaren är; Ni har oftast en partner och vänner. Ni är egentligen inte särskilt ensamma, och just därför skäms ni och känner att ni gör bort er. Jag är nog rätt ensam. Ingen hör av sig till mig, men jag uppskattas på jobb och i mer formella sammanhang. Så ingen lider av mitt drickande. Ingen ser. Ingen bryr sig. Utom jag själv. Jag kan hantera det hela och är inte kliniskt beroende. Men jag har ett behov att bedöva mig i mitt liv. Såsom många här inne gör av olika skäl. Ni har min fulla medkänsla och respekt.
Vet inte om mitt inlägg är adekvat? Men budskapet är; vad gör vi fullt fungerande men ödsligt ensamma människor åt en alkoholkonsumtion som faktiskt inte skadar någon eller gör oss själva till åtlöje?
Utom rädslan att det kanske går överstyr. Då vi inte bara är ekande ensamma utan dessutom alkoholberoende? För de som bara är ensamma brukar man rekommendera att gå med i lite föreningar och höra av sig till folk som man förvisso känner men som själva aldrig hör av sig. För de med alkoholberoende finns det mediciner och program att följa. Och sen kan man förstås få lite gemensamhet på AA möten. Men där är ju inte jag.

Jodå. Jag både motionerar, äter sunt och mediterar. Är smal. Alldeles för smal kan man tycka.
Har ibland svårt att äta då jag bara blir ledsen och gråter över tallriken. Men det är väl ensamheten?
Har provat antidepressiva men blev bara uppvarvad; Morgonpromenaden blev 2 mil och fick konstiga synhallucinationer. Tycker inte om att ta mediciner; men dricker ju gärna alkohol. Vad paradoxalt.

Såklart har jag också läst och tittat på råd om alkoholöverkonsumtion/beroende. Den gemensamma nämnaren för samtliga är att de är lyckligt gifta. Inte en enda alkoholrådgivare (många skriver riktigt bra och informativt) är ensam. Jag skulle uppskatta om nån gammal och ensam människa kunde ge sina råd. För jag finner snart ingen väg ut.

Hej,
Jag lever inte ensam, men vill ändå säga välkommen hit och dela några tankar med dig. För mig låter det som att just ensamheten är det tyngsta för dig, att du dricker för att lindra den. Och samtidigt gör ju berusningen att du inte tar steget och mer aktivt söker gemenskap. För det finns många gemenskaper att undersöka, och jag tror alla kan hitta sitt sammanhang. Det är förstås inte helt lätt, men det går. Körer brukar snabbt få bra gemenskap, eller volontärarbete inom tex kyrkan. Eller varför inte AA, dit går väldigt många olika människor, med olika grader av beroende. Sen tänker jag att nykterheten är något vi är värda som individer. Det spelar ingen roll om vårt drickande inte går ut över någon annan, att det påverkar en själv är illa nog. Och utan alkoholens depressiva och ångestskapande effekt kanske du hittar nytt mod och nyfikenhet på livet. Detta forum är också en gemenskap, så att läsa och skriva mycket här tror jag kan vara en väg framåt. Värme och mod till dig, livet kan bli bättre!

Tack Kennie.
Jag har läst mycket av det du skrivit och är glad för att det gått bra för dig. Det är så för mig att jag tagit tag i mitt drickande sedan ett tag. Har skurit ned rejält och parallellt med detta jobbat mycket med dig själv. Går dessutom hos en psykolog som jag tycker om. När det gäller det sociala så är inte mitt problem att umgås med folk. Det är snarare så att jag blir utmattad av det då jag är introvert. Svårigheten är att jag inte har nära relationer, då jag inte har hittat andra nördiga och introverta människor. De flockas inte direkt i sociala sammanhang. Som jag skrev, så har jag lätt för just de där ytliga och sociala kontakterna. Men jag har märkt att jag känner mig ännu ensammare och blir utmattad i sådana sammanhang. Och jag har slutat göra mig till. Jag vill vara ett litet UFO och ändå känna mig uppskattad. Sorgen kommer över mig när det är helg och alla umgås med sina respektive. Jag tar inte längre långa semestrar därför att de blir olidligt ensamma. Min utmaning är att hålla mig nykter och samtidigt stå ut med all den ensamma tiden. Det har varit det som visat sig vara svårt.

Började min tråd med en lång harang över hur jobbigt både drickande och nykterhetssträvan har varit för mig. Men jag tänkte i alla fall ge en bakgrund till mitt mål att göra alkohol oviktigt i mitt liv.

Våren 2023 hade jag kommit till insikt i att alkohol förstört mer för mig än gett mig positiva effekter. Jag hade just genomgått en jobbig sjukdom, avlivat min gamla häst och gjort lite förändringar i mitt liv. Jag återtog då tankar på att fasa ut drickandet. Har haft lite kortare uppehåll med alkohol (några veckor i stöten), men egentligen inte genomfört några större förbättringar.

Så jag började läsa på, tänka efter och grunna på hur jag ville ha det. Jag har läst Alcohol Explained, Tänka klart samt sett diverse YOUtubeklipp. Hade några veckors planlöst uppehåll från alkohol i höstas. Hade redan börjat vandra och lägga krut på andra intressen som jag har. Alkoholproblematiken blev trots detta allt lömskare, även om jag minskade konsumtionen. Så för några veckor sedan började jag anteckna allt jag drack, samtidigt som jag ytterligare minskade ned konsumtionen. Drack aldrig i sällskap eller sociala sammanhang under den gångna hösten. Drack ensam och förde anteckningar under tiden för att kunna gå tillbaka och läsa hur jag tänker, hur det känns vartefter onykterheten ökar. Det var inte alltid så smickrande läsning dagen efter. De sista raderna var rätt efterblivna och enkelspåriga. Vid slutet av dryckessessionen var de ibland knappt läsliga vid några tillfällen. Andra gånger kunde jag bryta och gå och lägga mig innan det vart för slirigt. Så fort jag stigit upp skrev jag hur jag tänkte och kände. Det här var ett sätt för mig att vara brutalärlig mot mig själv och det har varit lärorikt. Jag kunde ju se att jag absolut inte mådde bättre när jag var onykter. Bara en dröm när man fyller och dricker de första två glasen hur bra man mår och hur mysigt och lyxigt det känns. Verkligheten är en helt annan.

Jag insåg också att det bor en psykopat (Alkoholdjävulen) i mitt huvud som jag också lärde känna rätt grundligt. Ni känner säkert också den där typen ganska väl. Det som var bra med fylleanteckningarna var att jag blev varse de teman i livet som är svårt för mig. Dessutom var jag hjärtligt trött på det alterego jag byggt upp under livet av hjälpsamhet, duglighet och plikttrogenhet. Alltid orolig för hur andra uppfattade mig, Ville alltid framstå som väldigt bra och har såklart uppnått saker i livet som jag är stolt över.

Då jag vet att alkohol rubbar signalsubstanserna i hjärnan har jag som motvikt motionerat (serotonin) samt ägnar mig åt meditation (stärker prefrontala kortex och stillar amygdala). Tycket att det här upplägget var seriöst och grundligt. Men som sagt; När alkoholen inte längre skyddar och dämpar, så märker jag mer hur lättstressad jag är, hur djupt jag processar allt, samt hur utsatt jag känner mig i min allt nyktrare ensamhet.

Tack, du som läst. Det är skönt att få ventilera sig med dig som vet hur knepigt det kan vara att hantera en överkonsumtion av alkohol. Psykopaten i hjärnan, gör inte heller saken lättare.

@Denlillamänniskan Stor igenkänning. Mina nerver sitter på utsidan. Känslorna känns mer på gott och ont. Bedövningen är borta. Ta livets med och motgångar som de är. Smärtsam process men nödvändig och nyttig om man inte ska bli en gammal fyllekaja. Och en gammal fyllekaja är inte heller särskilt lycklig trots all bedövning.

@Denlillamänniskan Har du motionerat och mediterat vid uppehålla av alkohol? Jag upplever att kroppen och knoppen på ett helt annat sätt tar tills sig motion och meditation nu när jag är stadigvarande nykter. Jag gillar att löpträna och går på styrkeboxning och det är alltid så lugnande efter ett pass. Så skönt att få ta ut sig rejält. Man får ju helt klart mer tid till sina tankar som nykter och det kan vara bra att göra ett ”schema” om det blir för mycket. Att man lägger det åt sidan en stund. Bestämmer sig för att nu ska grubbla max en viss tid, men inte mer. Att göra något annat en stund och ta itu med det en stund igen nästa dag. Jag har också tagit hjälp av psykolog för att bolla tankar och känslor som jag inte riktigt kunde reda ut själv.

När man får tyst på psykopaten i hjärnan, så mår man helt klart bättre! 😁

Hej! @Denlillamänniskan,
Såg just din tråd och har läst om dina tankar kring ditt drickande och upplevelse av ensamhet.
Nog är det svårt att vara människa, och inte blir det då lättare av att man konsumerar alkohol på ett sätt så att man kanske känner oro för drickandet i sig oavsett mängd. Har själv mångårig erfarenhet av att dagligen mer eller mindre dricka alkohol på ett självdestruktivt sätt i total ensamhet och utan någon som helst mänsklig kontakt, om man nu inte räknar in folk man ser i butik eller liknande då. Tror att det här med upplevelse av ensamhet i mycket är just hur man väljer att tänka. Man kan nog faktiskt se ensamhet som en frihet om man tänker positivt har jag som nykter i ett par månader lite drygt upptäckt liksom. För som singel och då kanske även oberoende från ett lönearbete är man ju fri att välja i vilket sammanhang man kanske vill vara. Mycket av ensamhetskänsla handlar nog om hur man väljer att tolka saker och ting. Men kämpa på med nykterheten för det har jag börja tro är nyckeln till rätt så mycket, när det gäller en hel del faktiskt.
Ha det gott!

Det låter som att du har ett bra utgångsläge ändå. Du har tänkt igenom din situation och har något att sträva mot. Skönt också med en psykolog som fungerar. Jag tänker ibland på alla människor som sitter på varsitt håll runt om i landet och egentligen skulle vara så bra för varandra. Om det bara gick att hitta varandra. För jag är säker på att det finns människor som skulle älska att få tillbringa tid med dig just så som du är. Jag är till exempel en väldigt extrovert person som lever med en person som på många sätt är min raka motsats. Och jag upplever att det introverta hos honom ger mig en stor frihet och utrymme att vila. Det är också givande att umgås med någon med helt andra perspektiv och tankar. Har också vänner som jag uppskattar just på grund av deras egenheter. Och alldeles särskilt dem som man kan vara tyst med, och som kan intressera sig för sådant som jag aldrig tänkt på. Det jag vill få fram är att det umgänge du skriver att du söker inte är något orimligt. Jag önskar dig hopp och ork att hitta ett sammanhang som passar dig.

Tack för ert gensvar!
Vår2022: Ja, jag har alltid rört mycket på mig och kopplat av i naturen. Mer medveten meditation kan naturligtvis inte genomföras varken nykter eller bakfull. Så andliga övningar görs nykter och pigg.
Det jag inte har förmått göra, är att ta ut mig hårt fysiskt efter min sjukdom. Jag har blivit mycket svagare och tappat kondition.

Flarran; Jag tycker om att bo själv och sköta mitt. Ingen stökar till/smutsar ner eller äter upp saker i kylen. Jag trivs oftast bra i eget sällskap. Det svåra är helgkvällar när de jag känner umgås med sin partner och sin familj. Det är inget kul att laga goda middagar bara till sig själv och sitta ensam vid bordet.

Kennie; Ja, jag är ofta socialt uppskattad på jobbet och på mina fritidsaktiviteter. Men jag saknar förtrolighet och närhet. Vem vet; det kanske kommer i framtiden?

Funderade lite till och tänker mig att jag nog nött ut dopaminsystemet i hjärnan. Alkohol ger ju ett bra påslag och när man slutar dricka så uppstår en brist. Hårdare motion är ju också bra, liksom viss kost och kramar. Undrar om det egentligen inte finns något som kan betecknas som beroendesjukdom, utan att det handlar om ett "uppfuckat" dopaminsystem som har svårt att svara på svagare stimuli och som därför vill ha alkohol/droger/porr för en snabb och effektiv dos?
Kanske därför som antidepressiv medicinering inte funkat på mig, utan gjort mig uppvarvad och konstig? Lider nog snarare brist på ett stabilt dopaminsystem. Det enkla svaret på det är slut med snabba fixar och åtgärder som skapar stabilitet i systemet igen.

@Denlillamänniskan Min undran var om du motionerat eller mediterat under en tid då du har varit nykter under en längre sammanhållande period, att det förmodligen skulle vara en skillnad än att göra det under en nykter dag under veckan, då man druckit några andra dagar. Jag tror det kan stämma, dina funderingar på dopaminet.

Vid ett beroende har det skett en kronisk förändring i hjärnans belöningssystem. När vi äter god mat, motionerar eller har sex, frisätts dopamin, vi får en känsla av välmående. Samtidigt kopplas handling och välmående ihop i minnet för att vi ska upprepa handlingen. När man konsumerar alkohol eller andra beroendeframkallande ämnen, frisätts mer dopamin än vid naturlig stimulering. I stället för välmående får man en starkt lustfylld, berusande, känsla. Om man använder beroendeframkallande substansen under en lång tid förändras hjärnans belöningssystem i grunden och ett beroende uppstår.

Så när vi dricker för mycket alkohol så har vi gjort en förändring i hjärnans belöningssystem. Men hjärnan är fantastisk för den är plastisk, den kan lära om😁. Om man slutar dricka helt och låter hjärnan få återhämta sig och bli avgiftad från alkohol så kan man få normala nivåer att dopamin igen. Man kan åter känna välbehag av tex träning, god mat, en vacker vy. Man uppskattar det lilla i det stora. Återhämtningen och balansen av hjärnans signalsubstanser gör också att man mår psykiskt bättre, man stabiliseras i sina känslolägen.

Så ett sätt att återställa dopaminnivåerna är att ta ett längre sammanhållet nyktert uppehåll, ingen Quick fix, mer långsiktigt för att göra det hållbart över tid och för att kunna märka och känna en skillnad😁

@vår2022 Svar på din fråga: Ja, jag har löptränat många år innan min alkoholkonsumtion ökade. Ja, jag har mediterat i många år, innan jag ökade min alkoholkonsumtion. Ja, jag har naturligtvis även gjort detta under längre perioder av nykterhet. En motfråga; Tror du att det är konstruktivt att komma med föreläsningar till en människa som du inte vet särskilt mycket om?? Ta inte illa upp nu. Jag gillar dig och har läst mycket om din väg till nykterhet och tycker du har gjort ett fantastiskt jobb.

@Denlillamänniskan Nej, det var inte menat som en föreläsning. Mer att spinna vidare på dina funderingar som eventuellt skulle kunna ge något för dig. Märker att det landat tvärtom och att du tar det som kritik. Tråkigt att det blev så. Vissa uppskattar att diskutera stort och brett och andra inte, vi är ju olika. Bra att du säger ifrån så jag vet vad du uppskattar. Ha det gott!

@Denlillamänniskan Där tror jag att du är spot on. Ditt dopaminsystem är uppfuckat. Det är därför det krävs mer och mer och mer för att ens må lite bra. Enda sättet är att att sluta dricka helt, och sen tar det upp till 2-3 månader innan dopaminsystemet funkar som det ska igen. Det är då man kan känna njutning i vardagliga ting. Som Annie Grace säger: ”Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje i vardagliga ting.” Men det är ingen quick-fix, det tar den tid det tar och olika lång tid för olika personer.

Välkommen hit!

Kram 🐘

En ensam alkoholist är en farlig alkoholist. Och det med tanken att alkoholen kan ta över.
Jag hade en längre nykterhet då jag blev ställd inför faktum att hustrun ville skiljas efter typ 40 år i ett förhållande. Mitt liv rasade fullständigt. Jag började inte supa igen men jag sjönk rakt ner i mörkret och började planera för mitt avslut. Att jag är skolad inom AA och deras steg och att jag lärt mig att prata, prata, prata så det inte samlas på hög i skallen var en väg till återfödelsen och det tillsammans med en underbar liten psykolog som läste av mig så bra.

MEN....jag upptäckte att det blev precis tomt runt mig, sk vänner var knäpptysta, gick inte att upprätthålla kontakter, jag var som pestsmittad under en period där jag verkligen hade behövt mänsklig kontakt. Jag hade som tur var lite praktiskt att lägga händer på även om hjärnan inte alls var med i matchen så jag kunde ta mig tillbaka till hyfsat bra liv. Hjärnan blev skadad och jag har ff PTSD som stör mig.

Jag började efter nåt år att titta ut från mitt avstängda liv och såg att jag var tvungen att göra några stora förändringar i mitt liv vilket innefattade bla att jag gick i pension så jag blev fri från alla krav jag inte kunde hantera. Jag började också spåna om att börja resa och gjorde så mha gruppresor och veckolånga småresor den första tiden. Och där upptäcker jag att det går hur bra som helst att resa själv och ha bra utbyte av det ! Jag älskar att lära mig nya saker och när jag då kunde sköta mig själv och gå dit jag ville utan att behöva fråga om lov var det en underbar upptäckt <3

Resandet har varit en stor del av mitt liv sen dess och jag njuter i fulla drag ! F 21 i Luleå hade en spaningsdivision med Viggen som hette : Akktu Stakki ! Översatt : Ensamma Vargen :-))
Och så känner jag mig numera !

Att vara en ensam man som bara glider omkring utan annat mål än att må bra kan reta många ! Jag faller inte in i mallen och det retar många :-))

Min akilleshäl är dessa sk familjehelger då jag mår rätt dåligt. Jag orkar inte med tex jul med den fruktansvärda shoppinghysterin som råder då, påsk med sitt förbannade matfrosseri, midsommar med sin dans och fylla..... Jag har under dessa helger hittat alternativ som inte innefattar familjen, en familj som inte stöttade mig när jag mådde som sämst.

Under mina kriser i det nyktra livet har aldrig alkoholen varit ett alternativ vilket jag tackar min grundskolning inom AA för. Ensamheten kan var jävligt tung ibland men nu jag lärt mig att hantera den på ett bättre sätt än i början efter skilsmässan.

Ensamheten är svårt utbredd i vårt land och det har blivit skamligt att erkänna att man är ensam. Skäms inte!! Räta på ryggen och njut av egen tid så löser det sig !
Och ta inte första glaset !!

@Denlillamänniskan Det sitter kvar hos mig att du reagerade som du gjorde av mitt inlägg. Försöker se på det från olika perspektiv och för att förstå bättre. Som du säger, vi känner inte varandra, liksom jag egentligen inte känner någon på detta anonyma forum. Jag kan nog upplevas som provocerande emellanåt då jag ställer ganska raka frågor och även kanske trampar på ömma tår. Det ligger i min personlighet att ställa efterföljande frågor för att få en bättre bild av något. Så syftet är att få en bra bild och därefter se om jag på något sätt kan vara ett stöd för någon. Det är bra att du säger ifrån, för jag vill verkligen inte klampa in så att det känns obehagligt eller att man måste gå i försvar. Jag ber om ursäkt för det, det var aldrig min avsikt💕

@Adde Jag är så glad över ditt inlägg. Jag kommer så väl ihåg dig från några år sedan då jag började mina försök att hantera alkoholen. Känns som att du läste och förstod det som var skrivet. Jag har gjort lite som du skriver; Jag skäms inte över att jag är själv. Mest ledsen mellan varven. Vet också hur det kan bli med "vänner" efter en separation. Storhelgerna.... Ja, de är som du beskriver dem. Önskar dig allt gott!