Hej! Jag har läst. Och läst.
Ser en gemensam nämnare hos er som lyckats på er resa. Nämnaren är; Ni har oftast en partner och vänner. Ni är egentligen inte särskilt ensamma, och just därför skäms ni och känner att ni gör bort er. Jag är nog rätt ensam. Ingen hör av sig till mig, men jag uppskattas på jobb och i mer formella sammanhang. Så ingen lider av mitt drickande. Ingen ser. Ingen bryr sig. Utom jag själv. Jag kan hantera det hela och är inte kliniskt beroende. Men jag har ett behov att bedöva mig i mitt liv. Såsom många här inne gör av olika skäl. Ni har min fulla medkänsla och respekt.
Vet inte om mitt inlägg är adekvat? Men budskapet är; vad gör vi fullt fungerande men ödsligt ensamma människor åt en alkoholkonsumtion som faktiskt inte skadar någon eller gör oss själva till åtlöje?
Utom rädslan att det kanske går överstyr. Då vi inte bara är ekande ensamma utan dessutom alkoholberoende? För de som bara är ensamma brukar man rekommendera att gå med i lite föreningar och höra av sig till folk som man förvisso känner men som själva aldrig hör av sig. För de med alkoholberoende finns det mediciner och program att följa. Och sen kan man förstås få lite gemensamhet på AA möten. Men där är ju inte jag.

@Adde Du skriver så med sådan klarhet och ett sådant lugn, vilket ger mig tillförsikt. Märkligt sammanträffande att jag just igår kväll kollade på Jelineks Kurva. Känner till den sedan tidigare och visste redan då att det låg mycket sanning däri.
Tänkte också på det du skrev om hur man ska fira olika tillfällen, när jag var ute och gick idag. Tänkte på dig och hoppades att du kände dig tillfreds i stunden av att ha uppnått något/ att ditt liv blivit behagligare. För mig blir det mer och mer tydligt att mänsklig kontakt är det jag uppskattar mest med firanden. Att få glädja mig tillsammans med dem jag älskar eller tycker om.
Tack för dina ord. Jag önskar dig en bra dag.

@Kennie God Morgon/ förmiddag!
Fick mig ett litet leende efter din vänliga respons på min ilska. Ja, just så kände jag mig; Som en galen ko som far runt på ängen utan styrsel och sans. Liksom för dig är Gud och Naturen (fast det är ju egentligen samma sak) en stor källa till återhämtning och tillförsikt.
Tack för att du och andra finns här på forum för att ge stöd.

Ja, jag vet att jag är enerverande aktiv på forumet. Det är inte för att skapa uppmärksamhet runt mig själv eller ta utrymme ifrån er andra. Men idag har jag fullt sjå att hålla ordning på apan och inte tänka på alkohol. Och jag har märkt att apan är barnsligt förtjust i berättelser. Så ni får ursäkta mig. Säkert blir det några inlägg till innan dagen är slut.

@Denlillamänniskan Jag älskade din liknelse med simhallen! Och tänk att alla är inte ens lockade av simmärket, en del vill lära sig simma för att de älskar att lära sig nya saker. Man behöver inte ens bli bäst, att bara lära sig nya saker är en seger i sig.

Sådan är jag, och det har varit en enorm fördel i mitt yrkesliv. Jag kan inte ens gissa hur många programvaror jag har lärt mig under mina 31 år på samma arbetsplats. Och den viljan att lära sig smittar av sig även på mitt privatliv. Nya hobbies - bring it on! En del blir långlivade, en del blirdagsländor, men de berikar alla mitt liv.

Kram 🐘

@Denlillamänniskan Jag funderade en hel del ang vilken tiden det tar för återhämtning i början gällande organen. Hittade denna pdf skriven av Sven Wåhlin, överläkare på Beroendecentrum på Riddargatan. Jag tyckte den var intressant. Det finns på sidan 8 en lista på hur lång tid det tar för olika funktioner i kroppen att återhämta sig.

Han skriver att den medicinska återhämtningen är beroende på hur man druckit, genetisk sårbarhet i organen, vår känslighet för alkohol mm. Han säger att grovt generellt så torde de flest funktioner återhämtat sig på 1-2 veckor för en med lågriskkonsumtion. För en som druckit regelbundet men med bara måttlig högt riskbruk tar det någon månad och vid högre konsumtion tar det längre tid för vissa organ. På sidan 9 pratar han om psykologisk läkning.

http://dok.slso.sll.se/BeroendeC/Alkohol/alkoholpaus_varför_och_hur.pdf

Så på så sätt det kan finnas mål med att ta ett simmärke i form av tid, för att få återhämtning i hjärnan som tar tid. Jag har mer en syn på en livsstilsförändring för livet och då finns inte något mål jag ska nå. Utan det är en riktning framåt, mot och i samklang mina värderingar som jag strävar efter, inte ett mål i sig. Mål hade jag på vägen i början, mina dagar som nykter, att de skulle bli fler. Sen har jag olika mål för andra uppgifter som ska lösas i livet.

Ha det gott!

@vår2022 Hej! Nä, i den simhallen jag beskrev fanns det ju inga märken att ta. Det var ju bara något man sade för att få folk att börja simma. På samma sätt gör man på Riddargatan. Jag vet det, eftersom jag lyssnat på läkare och forskare därifrån. Man lockar med att börja med alkoholstopp, för att de som inte klarar det får göra den insikten själva. Det kan innebära ett oerhört lidande för den stackars alkisen som tror att "Jag kan lära mig att dricka lagom, för det säger doktorn att det går". Har inte träffat någon med beroendetillstånd som direkt och insiktsfullt klarar att tänka på att de kanske inte kan dricka som "vanligt folk". Sen finns det ju Capral och Naltrexon och andra finesser som kan vara till hjälp. Nå, Dr Wåhlin skriver på ett trevligt sätt och det har nog hjälpt många att våga prova på nykterheten. Men inte ens jag som har högskolepoäng i beroendekunskap har lyckats se på mitt eget drickande med full klarhet. Däremot kanske det har hjälpt mig att ana vart det håller på att barka iväg. Det är jag glad för.
Hur länge kände du själv att du behövde vara nykter för att känna dig stabil i det?
Ha en fin kväll du med!

Nu förflyttar vi oss tillbaka till Nykterhetens Paradis! Apan har bett om att få veta när de som simmar är klara och vart de kan ta vägen sen!!

I simhallen är vi många som simmar bredvid varandra i varsin fålla, så att vi inte ska simma på varandra. Där ser man mig!! En mager tant i en alldaglig baddräkt simmar med det långa gråa håret böljande bakom sig. Varje gång jag skjuter ifrån för att påbörja en ny längd i bassängen tänker jag "Mind is a Razorblade". Det blir rätt enahanda så jag växlar med att tänka; Truth shall set me free. Lite larvigt, men jag försöker peppa mig själv.

Vid den sida av bassängen där de som inte mäktar med, häver sig upp, skvalpar några hjärnor i formalinglas. Det är beroendehjärnorna! Personalen håller lite extra koll så ingen häller ned innehållet ur glasburkarna i bassängen. För då skulle det bli ohygieniskt och ohälsosamt för de tappra simmarna som rör sig målmedvetet framåt i vattnet.

Utanför glaspartiet på samma långsida av bassängen kan man se de två jönsarna Alkoholdjävulen och the Evil Clown. Alkoholdjävulen tar då och då några danssteg och Clownen ler brett mest hela tiden. De har kassar stående och försöker vinka till sig de som stigit ur bassängen. De är inte välkomna in i simhallen, för Badmästaren tycker att de bara ställer till det. Väsnas, springer runt bassängen och stör personalen nåt alldeles oerhört. Alltså är de portade.

Apan fick däremot följa med in. Hon sitter också vid bassängkanten och försöker plocka obefintliga loppor på de som stigit ur. Men mest är hon intresserad av dem som simmar. Personalen tycker egentligen inte att det passar sig med apor i simhallen, men hon får vara där så länge hon håller sig lugn. Kan inte låta henne vara utanför med jönsarna, för det har förfärligt dåligt inflytande på alla de umgås med.

Apan undrar sen när jag är klar någongång? Kan jag inte bara stiga ur och gå och vara lite rolig istället?
Jo, visst kan jag det. De som fortfarande simmar kanske ropar "Starkt jobbat! Det lyckas säkert bättre nästa gång!!" Personalen kommer att tacka mig för min insats och säga; Du vet vart du kan gå om du behöver simma igen!!
Men jag vill ju vänta på det ögonblick när Badmästaren närmar sig kortsidan av bassängen och tittar noga på var och en av oss. Tittar på min lilla kropp, ser mig i ögonen och säger; Du är klar nu, ser jag. Kom upp och vila.

Det är då det egentligen händer!! Hela meningen med simningen blir glasklar.
För nästa sak Badmästaren frågar är;
Vill du fortsätta in på Relaxen eller väljer du att gå ut genom glasdörrarna?

Väljer jag att gå nu, så gäller det att jag kan ta mig förbi både Clownen och Djävulen. Kan jag inte det så väntar ytterligare förnedring och förtvivlan efter en tids partajande med jönsarna. Ännu är jag inte stark nog för det. Så jag tar några längder till. Det blir nog bäst, bara jag orkar.

För de som går vidare till Relaxen väntar inte de prövningarna. Där kan man vara lugn och koppla av. Man får lösa små problem som vilken av frottehanddukarna man ska välja och bredvid vem man vill sitta i bubbelbadet.

Nu känner jag att apan är lugn och tillfreds igen. Hon var lite ostyrig när vi för en stund sedan gick till gårdsbutiken för att handla yoghurt och mjölk från gårdens Jersykor. Det var därför vi gick dit, istället för att ta bilen till affären för att handla mjölk. Jag ska äta middag nu och sen ska apan och jag softa med kaka och glasstrut i soffan.
Den här dagen gick den med. Imorgon är en annan dag. En ny dag!

@vår2022 Eftersom jag inte vill orsaka ytterligare skav hos dig, så vill jag förtydliga mig:
Jag skäms rätt mycket för att jag trots min kunskaper om beroende, har slutat som en äldre kvinna som sitter ensam och dricker vin. Som inte vill att någon som känner mig ska veta eller se. Tack Gode Gud att jag lever själv och kan ta tag i detta med stödet från forum.
Jag tycker om fakta. Jag suger vetgirigt i mig kunskaper. Nu har jag fördjupat mig i forskningen. Tycket att beroendeläkarna och Annie Grace säger bra saker, men jag vill hellre gå ad Fontes (direkt till källan) när det gäller fakta.
Vad jag söker här är den mänskliga kontakten med andra som vet hur det KÄNNS med alkoholproblem. Som fattar att man inte är dum i huvudet och sinnessvag och borde rycka upp sig.
Jag ser också mycket till de andliga aspekterna i nykterheten. Jag är nämligen övertygad om att människan är större än sitt missbruk och därför hungrar efter mänsklig värme. Inte bara råd och fakta.
Ännu en gång; Ha en fin kväll och hoppas att din dag imorgon känns tillfredsställande.

@Denlillamänniskan Jag tänker att det är lite med den inre apan som med små barn. Om man säger gör si, gör så kan de sätta sig på tvären. Om man förklarar VARFÖR är de mycket enklare att motivera både barn och apor att göra rätt saker.

Kram 🐘

@Denlillamänniskan Ok, får se om jag uppfattat dig rätt. Här kommer en personlig beskrivning av din undran om hur länge jag kände att jag behövde vara nykter för att känna mig stabil i det. Någonstans visste jag att alkoholen var en stor orsak och som låg bakom att jag inte riktigt kunde hantera mitt liv. Jag ville bara inte skippa alkoholen och hade blivit beroende, så det var alkoholdjävulen som styrde mitt liv. Jag duckade att läsa om alkoholberoende, det gav bara ångest. Jag visste att jag troligtvis var beroende, men jag ville inte göra något åt det, ville inte prata om det, kände skam. Ville inte relatera till att jag hade alkoholproblem. Kunde inte föreställa mig ett liv utan alkohol, såg hur allt skulle bli ännu gråare och tristare. Var skulle jag kunna få den bortdomnande och lulliga känslan utan alkohol? Det som jag behövde för att orka stå ut. Trodde inte på att jag skulle fixa att bli nykter, det kändes oöverkomligt.

Det var på något sätt ett mirakel att jag ville sätta helt stopp och att jag lyckades. Något jag trodde i princip var oöverkomligt. Jag tilltalas också av det andliga och tänker ibland att det var därifrån jag fick min starka kraft, när jag behövde den som mest på något sätt. Dag 4 vågade jag bestämma mig för att aldrig mer dricka, när den värsta abstinens var över. Jag ville aldrig mer gå igenom en bakfylla eller en abstinens, det skulle jag inte palla. Jag hade bestämt mig och var tvärsäker över beslutet. Så i det beslutet var jag orubblig och stabil tidigt. Jag hade stark tilltro till min egna förmåga att klara det. Som jag minns det tog det någon månad innan jag sov bra och att en huvudvärk som kom av och till försvann. Ångest och oro som alkoholen medfört försvann första veckan, sedan blev jag allt stabilare psykiskt och kunde börja jobba med mitt inre, med det som där störde mitt liv. Så det var en process, men några månader tog det för att vara återhämtad och i balans i hjärnan. Jag såg tidigt på processen som spännande och utvecklande och var nyfiken på den. Människans psykologi har alltid intresserat mig. Jag började även läsa på om alkoholberoende och hjärnan och processen blev ännu intressantare. Jag blev så taggad och motiverad för att skapa mig en ny nykter livsstil. Det här skulle jag vinna! Allt var möjligt! Livet skulle kunna bli bra eller till och bättre. Det som varit det viktigaste för mig är att jag har kommit i kontakt med mig själv på ett annat sätt som nykter och det har fått mig att känna mig mer trygg och mindre ensam. Att jag blivit vän med mig själv och att jag duger som jag är. Att jag har medkänsla med mig själv och försonats med mig själv och med andra.

Det var en lång beskrivning om hur det varit för mig. Jag önskar att du får en fin kväll och en bra dag imorgon!

@Denlillamänniskan Och tilläggas är att det har varit både motgångar och medgångar och många tråkiga men också många roliga händelser i livet under tiden. Framförallt motgångarna har varit lättare att hantera som nykter och jag har inte fastnat i dem.

@vår2022 Tack för ditt svar.
Jag sammanfattar (rätta mig om jag har fel!)
Sömnen blev normal efter en månad. Känslomässig stabilitet tog "några månader". Men du var så fast besluten om att inte dricka mer, så du tog det som en spännande resa istället för att tycka synd om dig själv att du inte kunde dricka. Det låter väldigt konstruktivt tycker jag.
Att det blir lättare att hantera motgångar låter hoppingivande för mig.

@Andrahalvlek
Tack för responsen!! Det där med apan är mitt sätt att gestalta alkoholsug och missbruk. Andra pratar om att "hjärnan är kidnappad" eller Beroendehjärnan. Alla hittar sitt sätt att beskriva känslan av ett begär som kan vara lurigt och svårt att förstå sig på. Tidigare har jag sett missbruket som Alkoholdjävulen. Men det har inte varit konstruktivt för mig. Jag har istället blivit vän med mitt begär att dricka alkohol och kallar det för apan. Lättare att inte kämpa MOT mig själv då, utan att förstå och hantera mig själv med ömsinthet.
Tack för att du finns!

God Morgon!
Natten har varit bra. Sovit gott och har inte vaknat till, som jag brukat göra den sista tiden.
Tänker på det där med återfall, som jag skrev om. Att jag när som helst kan backa över garnet. Men jag vill vara väldigt klar med vad jag gör då. Det är därför som jag inte tänker tankarna att jag kan "dricka lite grann". Det blir inget småljugande om att "ett litet glas kan ju inte skada". Sen är jag säkert igång igen med att hälla i mig 3.4 flaskor vin per vecka (minst!!). Det är bara att vara ärlig och konsekvent. Köp en box och drick, om det nu var det jag ville?
Hjärtat är ritat i kalendern idag med. Förut skrev jag en nolla, och det gjorde jag på kvällen. Nu arbetar jag mer proaktivt. Tar beslutet redan på morgonen.

@Denlillamänniskan Ett litet glas? - Du kan väl dricka ett glas?
Folk förstår inte att alkoholister inte vill ha ETT GLAS. Det är tio gånger lättare för mig att avstå helt än att bara dricka ett glas. Ett glas ser jag som helt meningslöst. Det blir bara en trigger som sätter igång suget.

@Rustning Ja, just det. Det är så det är. Man vill ju bli full!! Det finns inga nyanser längre. Kanske om man skärper sig som fan, men hur kul blir det?
Väldigt skoj att du tittar in och skriver!! Hade just tänkt att kolla hur du har det?
Önskar dig en fin dag och hoppas att dagen är snäll mot dig.

Hemkommen från morgonpromenaden. Tänkte först bara dra en liten kiss&bajsrunda med vovven, men bestämde mig för att vistas en längre stund med Gud och Naturen istället.

Homeostas. Den rätta översättningen är inte jämnvikt. Det är stillastående.
Kroppen gör allt för att bibehålla homeostas. Fast jag känner hur vinden biter hårt i öronen, och jag blir svettig när jag ökar stegen så har jag fortfarande samma kroppstemperatur. Kall och varm på samma gång.... fast egentligen inte.
Hjärnan reagerar likadant. Genom att dricka alkohol eller ägna sig åt andra begär, kastar man sig mellan ytterligheter. Finns andra sätt att göra samma sak;
Äta för mycket- Banta. Sitta stilla-Träna hårt. Kämpa- Ge upp.

Det svåraste är att vända upp i vindögat och vara kvar där. (Ni som seglar vet precis).

Ja det är i handlingen det gäller och det är väl till sist de som gör oss till de vi är och blir. Smartskalla sig och så kan ju göra tillvaron intressant men om man inte till fullo förstås det grundläggande, ”jag kan inte dricka” och agerar därefter- då kan man pimpla vin till döden skiljer en åt. Mest troligt till och med.
Simhallens längder och räknande av desamma är något som hör början till, viktigt, en dag ser man upp från utan genom sina dimmiga glasögon och upptäcker att man simmat ut i en skärgård. Simhallen finns alltid kvar, en kan alltid simma några längder och räkna dem. Men framåt ät skärgården, och en varje dag överraskande horisont och solnedgång som aldrig blir tråkig och som varje dag förundrar och tacksamhet. Heja dig!