Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Tack för era inlägg alla! Jag känner mig faktiskt riktigt stabil. Vet att detta är rätt beslut. Vet att jag behållit lugn och värdighet. Tagit hand om det som blossat upp inom mig. Detta handlar till syvende och sist om att jag faktiskt inte vill leva med en person som betett sig som min man gjort. Han får ta hand om sitt eget dåliga mående.

Lördag, så skönt! Sovit många timmar inatt, underbart. Är påväg iväg o ska träffa en gammal vän, vi träffades när barnen var små. Ses ett par gånger om året o har stort utbyte av varandra. Vi har följts åt genom skilsmässor, byte av jobb etc etc.

Önskar er alla en fin helg!

@Sattva Gamla vänner är riktigt nice 😍 Jag har några också som jag träffar några-någon gång per år, och vi bara fortsätter där vi slutade. Pang på liksom. Inget kallprat, direkt på kärnan. Vi pratar mest om relationer, privata och jobbdito. Så himla värdefullt att ha den typen av relationer.

Kram 🐘

Lördag igen, sovmorgon.
Varit en helt "vanlig" vecka. Ser fram emot lite längre ledighet vid påsk.
Inga fler utbrott från maken. Ganska snabbt försvinner mina känslor av "det ska bli skönt att separera, den här människan behöver jag verkligen inte i mitt liv". Men jag har sett hans mörka sidor, och vet att de finns där. Jag accepterar och tillåter känslor av sorg över att det blivit som det blivit, men har siktet framåt. En sak i taget. Vi får se hur relationen fungerar på distans.
En sak har jag dock kommit fram till. Nästa gång han går över gränsen i sina utbrott har jag fått nog.

Jag mår bra, helt ok. Var på en givande föreläsning igår. Haft mer ork till yogan denna veckan. Det är vår i luften🌸❤️🌸

@Sattva Skönt att det känns bättre! Hur länge har du hållit på m yoga? Jag har börjat men inte fullföljt vet inte om jag kan skylla på att jag drack eller att jag hamnade i fel grupp eller om det rent av berodde på egen disciplin. Tänker att det är ett riktigt bra verktyg för att kunna må bra.

Önskar dig en fin söndag🌺🤗

@Varafrisk För mig är yogan en jätteviktig del i min vardag. De flesta börjar ju med någon form av fysisk yoga. Därifrån går många vidare med andra delar i yogan; andning, meditation, studier etc. För mig tog det lång tid. Har yogat fysiskt sporadiskt ett par gånger per halvår kanske sedan 90- talets slut. Höll på med mycket andra saker o fastnade inte för yogan just där o då, men släppte det heller inte. Då fanns också begränsat utbud. 2010 trillade jag in på bodybalance på gymmet, och då väcktes lusten på riktigt. Gick över helt till fysisk yoga (vinyasayoga i olika former) 2012, och från 2015 har jag nästan uteslutande hållit mig till ashtanga vinyasayoga. Gick en fördjupning 2020 och sedan dess kopplat på de andra delarna i yogan (andning, meditation, studier). När jag blev nykter jan -21, öppnades helt nya förutsättningar att leva som jag lär. Och nu i turbulensen med dottern/ maken, märker jag hur det verkligen hjälper mig i praktiken. Det finns ett fokus, ett lugn, en stabil grund.

Så ge yogan en chans om du är nyfiken! Det kan ta ett bra tag att hitta rätt bland alla fysiska yogaformer. Gemensamt är dock synkronisering av andning, rörelse, inre fokus.

@Sattva Skönt att du känner dig i balans. Ett orosmoln vore att han inte anstränger sig och fixar en lägenhet. Ni mår inte bra av att dra detta i långbänk. Säger hon som är så förbannat snabb i både tanke och handling ibland att knappt ingen hänger med.

Kram 🐘

Långfredag. Skönt med långledigt. Jag o maken är iväg över påskhelgen till hans hemtrakter. Känns helt ok.
Var hos familjeterapeuten i veckan. Många saker att ta med och grunna på. Som syftar till att dels lita på min magkänsla, intuitionen. Vad vill JAG? Brottas med mina egna känslor.
Dels att våga/ orka ta upp saker med maken trots att det kan leda till att behöva stå ut med obehag. Jag undviker ju helst konflikter, men behöver bli starkare i det. Också kring att inte anklaga mig själv så hårt att jag inte agerat tidigare på hans beteende det gångna 1,5 åren.

Ännu har han inte hittat nytt boende. Har tagit upp det med honom, och att han behöver hitta andra vägar. Han är med på det. Jag har en plan B dessutom, så känner mig inte så orolig.

Försökte prata med maken igår om oss. Här o nu, och framåt. Det blev inte det vuxna samtal jag hade hoppats på. Han gick väldigt snabbt in i det gamla ältandet/ skällandet på mig om dottern. Hon har ju varit borta nu i 7 veckor, men hans känslor är lika starkt negativa som om de nyss mötts i köket. Ömsom arg o kränkt, ömsom anklagande mot mig att livet här inte blev som han hoppats. Han sa att han är konstant arg. Att han vill härifrån fortast möjligt. Jotack, jag har känt att det är något men varje gång jag frågat har han svarat att det är bra.
Det här går ju inte. Inte nu, och inte på längre sikt. Och han vägrar ta hjälp med sina känslor. Betala för något någon annan orsakat (dvs i hans värld betala psykolog för att min dotter orsakat att han mår dåligt). Jag når inte fram. Men att försöka få ett äktenskap att fungera på 40 mils avstånd på dessa premisser är ju knappast möjligt.

Tänk Sattva, hur bra du agerar ändå i det här.Jag är imponerad. Synd att han inte kan se hela bilden utan bara sin egen. Det är omoget. Man skulle önska att han hade någon utomstående som kunde hjälpa honom att se sammanhang.
Hur som helst tycker jag att du ska vara stolt över dig själv. Med facit i hand så kan man ju ofta se att det hade varit bättre att göra si eller så, men sanningen är ju att det kunde ha gjort saker ännu värre. Hoppas det ordnar sig till det bästa.

@Sisyfos Tack för dina rader! Det betyder mycket att någon som "känner" mig tar del i det jag skriver. Jag är ju väldigt inaktiv på forumet o det är verkligen ingen självklarhet att någon läser. Tack!
Ja, jag försöker navigera så gott jag kan. Det är som om han är påväg ner i en svart spiral. Det är som om han öppnat en dörr till ett laglöst land, där det är ok att säga typ vad som helst. Jag börjar komma till läget då jag undrar hur pass förstående jag kan vara. Jag fattar att han lider, att han inte förmår härbärgera sina känslor. Men nånstans på vägen blir ju skadan för stor o går inte att reparera. Jag känner att jag börjar släppa taget om det hela. Hans liv o mående är inte mitt ansvar. Men som gifta o den man älskar så vill man ju hjälpa. Men att gång på gång få ta emot ord som gör ont, och ingen vilja att själv vilja jobba med sitt mående-ja gränsen måste ju dras.
Han är en mycket ensam människa har jag förstått. Han har ingen familj i livet. Jag trodde han kunde prata med dem han har kontakt med från sin hemstad, men tydligen gör han inte det. Så han är helt insnurrad i sina egna tankar.

Finns inte så mycket nytt att skriva om. Mailade lite igår med en av mina två yogalärare. Hon vet i stora drag vad som sker i livet. Hon sa så självklart "Bara låt det gå...". Ja, det är den känslan jag haft det senaste. Jag släpper taget.

@Sattva Läser alltid dina inlägg. Nu skrev du i torsdags men det är alltid trevligt när du tittar in. Jag tänker att du hanterar allt kring din man så balanserat men det måste vara smärtsamt och sorgligt. Det måste vara smärtsamt när någon man har valt att leva tillsammans med förändras och blir t ngn annan. Önskar dig en fin och så bra vecka som möjligt den som kommer🌺

Kram🤗🥰

@Varafrisk Tack Vara frisk🤗!
Jag är ju väl medveten om att jag blivit en okänd person för de flesta av dem som nu är aktiva på forumet. Och det får vara ok så. Och jag skriver väldigt lite även hos dem jag "känner". Och det får vara ok så också!

Ja, det har blivit en märklig vändning på allt i mitt liv. Jag är så otroligt tacksam över det som är stabilt och bra; jag har två fina barn, ett givande jobb, ett värdefullt fritidsintresse. Det kommer jag långt på i mitt mående! Vad som än händer finns det så mycket gott som väger upp❤️❤️❤️

Oj, jag glömde ju min närmsta vän i tacksamhetslistan! Hon som jag skriver med varje dag. Vi bor i olika städer o ses sällan. Men pratar som sagt var filterlöst i text flera gånger om dagen. Vi träffades i första klass! Snart har vi varit vänner i 50 år. Jösses!🙏❤️

Tänker på hur det hade varit för er om du fortfarande druckit. Jag kan bara se katastrofala scenarier. Tänk vilken tur och att du är stabil i din nykterhet. Sen tänker jag på det du skrivit om din man och när gränsen går i förlåtande och förståelse. Jag tycker att du har tagit ditt ansvar. Du har gett honom otaliga chanser och rekommenderat honom att prata med någon. Så länge han sitter fast och inte vill ta sig loss, kan du nog inget mer göra. Det är otroligt tråkigt. Att det blivit så, men det känns som om du gjort mer än nog. Skönt att du har bra människor omkring dig.
Ha det fint!

Pratade över halva jordklotet med min dotter förut idag. Kloka goa tjejen. Vi har inte pratat så mycket om vad som händer härhemma tidigare, jag har inväntat att hon själv frågar när hon är redo. Det blev en fin pratstund. Hon konstaterade själv att det kommer bli bra i slutänden. Hon kämpar med skuldkänslor lilla gumman. Vilket jag försökte säga att hon inte ska ha. Hon har INTE orsakat någonting. Det är nog svårt för hennes unga, oerfarna hjärna att förstå att jag verkligen på riktigt menar att detta inte är en katastrof. Sorgligt ja, men inte slutet. Det är början på något nytt, något annat. Ibland blir inte saker som man tänkt, men det viktigaste är hur man mår på djupet. Och jag mår bra. Jag är trött, men jag mår bra.

Vi längtar efter varandra. Hon har utvecklat många sidor känner hon. Ska bli härligt att snart ses igen, hon är borta nån månad till.
❤️❤️❤️

@Sattva Blir så glad för er skull ❤️ Att etablera en vuxenrelation till sin dotter är magiskt ❤️ Min äldsta fyller 27 år och varje gång vi ses/hörs slås jag av vilken fantastisk vuxen människa hon har blivit.

Börjar det bli brådis för maken att hitta boende. Det vore lite katastrof om han inte flyttade innan dottern kommer hem, eller?

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, det är verkligen en fin relation❤️!
Det mest optimala hade ju varit om maken hunnit flytta innan dottern kommer hem, men med all sannolikhet blir det inte så. Jag ser det inte som en katastrof. Det blir säkert påfrestande för oss alla, men nu finns en plan framåt o det tror jag är en lugnande faktor på alla plan.