Hej alla!
Nyinflyttad idag från "att förändra sitt drickande". Helnykter sedan 1 jan i år, och så kommer det förbli!
Har valt att behålla mitt trådnamn "Det är aldrig försent". Det står för att utveckling i och av livet aldrig tar slut, man blir aldrig "klar". Men det är aldrig försent att hitta nytt, både inom och utom sig!
Ser fram emot att lära känna er härinne, som dem ni är i denna del av forumet!

Fina @sattva
Jag är ju också bonusmamma. Ett av min mans barn- och jag- hade rätt så tidigt i relationen svårt att komma överens. Eller vi hade svårt med varandra! Avundsjuka, svartsjuka- alla möjliga omogna känslor.
Min man såg konsekvent till ”barnet”, vilket stundtals gjorde mig ledsen, arg, besviken. I efterhand- ja jag ser ju att han inte kunde göra på annat sätt. Man kan inte sätta relationen med barnet, barnen på spel. Vi gör det ändå i samband med skilsmässa och andra kriser. Vi tänjer stundtals på förtroendet som är grundmurat från det att barnen är små.
Vi är bara människor.
Men vi lämnar inte platsen bredvid våra barn, och det är som du erfar- smärtsamt.

Visst är det så att din man inte har några egna barn? Jag tänker att det kan finnas så många ”ologiska” känslor när vi är nära varandra. Inget vi stoltserar med men inte desto mindre.
Den närheten och lojaliteten du har med din dotter kan också väcka (orimlig!) svartsjuka- avund och allt annat ologiskt däremellan.

Jag bara babblar på… men det är viktigt att tänka på att det du och ni går igenom är kanske de allra svåraste utmaningar vi ställs inför. Det är svårt. Vi gör det bästa. Du gör ditt bästa ❤️ Stor kram så länge.

@Andrahalvlek Tack, ja här och nu vet vi ju inte hur det kommer kännas eller fungera där och då. Hur gärna jag än vill veta...

@Se klart Tack Se klart. Ja, jag tror också att det är en massa saker som påverkar makens beteende som han inte vet eller förstår. Vår2022 resonerar också i de banorna. Det är ju bara så jäkla svårt att rå på, när han inte vill kännas vid att det skulle handla om honom. Och det handlar ju såklart också om mig. Jag har också blinda fläckar.
Han har inga barn i livet. Hans enda barn gick bort i 20- års åldern för typ 20 år sedan. Jag har varit inne på i mina tankar att det kan spöka också, vore troligt. Men han borde förstå min lojalitet som förälder mot dottern. Att jag inte "kastar ut henne" för att hon inte städar eller tömmer soporna som han önskar. Eller för att hon är otrevlig mot mig. (Hon o jag har ju dessutom vår egna resa som vi jobbar på). Hon sätter sig på tvären o vägrar lyfta ett finger eftersom hon vägrar låta honom ha ett ord med vad hon ska eller inte ska göra. De är lika envisa båda två.

Jag behöver kliva ut och se det mer uppifrån. Släppa drömmen om att "göra om, göra rätt" efter det havererade äktenskapet med barnens pappa. Se det nuvarande äktenskapet lite klarare. Ur alla möjliga perspektiv. Jag dras lätt med i mina känslor när prat om separation kommer, hela kroppen skriker nej på ett sätt som signalerar att det i botten handlar om tidiga saker, inte om nuet. Behöver försöka fånga vad det handlar om.

Har hamnat i ett lugn kring allt. Inte fatalistiskt som att det -får- bli- som- det -blir, utan mer landat djupt i kroppen kring att jag bara kan ta ansvar för mina egna val och mitt agerande som människa. Sedan kan jag ha en önskan om att det fanns mer utvecklad empati och respekt hos de övriga inblandade. Men det är inget jag kan påverka. Att tänka att lösningen är att någon annan ändrar på sig är verkligen inte lösningen. Det har tagit ett tag för dessa pusselbitar att lägga sig tillrätta, men nu ligger de där.

@Sattva Låter klokt att du drar du ur detta, det är inget som du kan fixa och det är inte ditt ansvar heller. När man drar sig ur kan det uppstå en annan ordning som påverkar. Man är längre inte en deltagare i spelet och spelplanen ändras. Det är som att sluta dricka också, man kan inte få andra att sluta dricka, man kan bara få sig själv att sluta dricka och ta ansvar för det. Man kan bara ta ansvar för sig själv och göra de val man behöver för att överleva själv.
Kram❤️

@Andrahalvlek @vår2022 Tack för att ni skriver! Och vilken människokärlek ni har! Vi har ju alla mer eller mindre tidsbrist i denna värld, och ni väljer att ta så mycket av er tid till att stötta helt anonyma människor 💜🌸💜🌸💜

Ja, ffa känner jag att jag återtagit min egenmakt i situationen. Har lagt så mycket tid o energi på att slå knut på mig själv o gått över mina egna gränser för hemfridens skull. Som ändå inte har löst något.
Att tillfullo inse detta med ansvar över de val vi gör, ja där föll poletten på plats för mig.
Att min man inte är mer mentalt utvecklad än en 19-åring, och därmed inte kan ställa sig över behovet att "ha rätt" är beklagligt. Men inte mitt ansvar. Min 19-åriga dotter kommer ju mogna. Hon mognar hela tiden. De sjumilakliv hon tagit bara denna hösten är så fint att se. Från att vara vilsen nybliven student, till att våga sig ut på en långresa, till att nu ha konkreta planer på vad hon vill utbilda sig till-jag är så stolt över henne😍

Jag kommer nu fullt ut leva som jag lär. Fortsätta på yogans väg mot frihet. Där jag känner att jag nu kommit en bit till påväg.
🌸🌸🌸

När insikter landar djupt inne i kroppen, då kan inget göra dem ogjorda. Med insikterna av det slaget blir vi andra, än de vi var igår. På så vis blir vi nya- i våra gamla vanliga kroppar, och växer så det knakar (mina knän…)
Det är så fint att känna stoltheten du bär för din dotter. Grattis henne- att hon har dig. Det är de viktigaste och grundläggande relationerna vi har. Allt annat får komma efter.
Med hopp om att insikterna ligger kvar stadigt i dig, stor kram 💕

Idag är det min årsdag, detta året 3 år nykter!
Mina intentioner för 2024 är att fortsätta fördjupa mig i yogan, med allt vad det innebär. Leva som jag lär. Ta ansvar för mina val och handlingar, och överlåta till andra att ta ansvar för sina val och handlingar. Jag tar mig an 2024 med nyfikenhet och tillit. Allt är som det ska vara. 🌸🌸🌸

Tack för nyårshälsning @Andrahalvlek! 🤗

@Sattva Grattis till din 3:e pånyttfödd-dag! 🥳🥳🥳 För mig är den dagen viktigare än min födelsedag, med den skillnaden att den inte firas på ett traditionellt sätt. Den firas mer inombords. Jag struttar mentalt fram som en mallgroda hela dagen.

Kram 🐘

@Sattva Grattis på 3 årsdagen!🥳 och god fortsättning! Härligt förhållningssätt att ta dig an 2024 med nyfikenhet och tillit. Det ska jag också göra😁. Ha det gott!❤️

Är inne o läser oftare än jag skriver. Ska för min egen skull om inte annat, uppdatera iaf en gång i veckan.
Med nykterheten är det stabilt. Det är ju drygt 3 år nu, så det är sedan länge inget problem.
Livet är faktiskt rätt tufft. Läget hemma blir inte bättre mellan min man o min dotter. Snarare mer låst än nånsin. Jag trodde länge att allt skulle ordna sig. Att jag inte skulle behöva välja sida. Men av olika anledningar inser jag att detta är ohållbart. Även om min dotter är 19 och såklart inte kommer bo hemma i all framtid, sätter jag henne främst. Och om jag eller min man trodde att detta inte skulle påverka vårt förhållande, så är det inte så. Det är väldigt påverkat på ett känslomässigt plan. Vi har inga bråk etc, men jag känner att något är väldigt förändrat. Förstört. Jag älskar honom, men tycker inte om honom. Jag fattar liksom inte hur man kan tycka så illa om sin frus dotter. Och hur jag kan ha låtit detta pågå så länge. Jag tycker inte om den fega delen av mig.
Allt detta tar enormt mycket energi.
Min plan är att avvakta tills dottern åkt iväg på sin långresa, det är inte långt kvar. Sedan måste jag prata med honom om att när hon kommer hem igen kan vi inte fortsätta såhär. Om det blir särbos eller skilsmässa vet jag inte. Men nuläget är ohållbart. Och sannolikheten att deras aversion för varandra förändras bara för att hon är borta tre månader är väldigt låg. Jag har egentligen redan bestämt mig. Jag bara hamnar i avgrundssorg o rädsla när jag går från tanke till att jag måste handla. Skjuter det framför mig. Och är samtidigt arg över att han lämpar över beslutet på mig. Det är han som sagt flera flera gånger det senaste året att han inte kan bo här pga henne. Men han gör inget mer.
Oroar mig för ekonomin dessutom. Men jag har ju ett fast jobb, jobbar heltid. Det får ju bara gå.

@Sattva Åh så tungt och svårt😔 Har också svårt att man kan tycka så illa om sin frus dotter. Hon är ju bara 19 år! Är ledsen för din skull. Känner att du är så grundad att du kommer ta dig igenom det men att det kommer göra ont. Så bra ändå att skriva här då och då, att sätta ord på tankar, känslor och handlingar.

Kram🤗

@Varafrisk Tack! Och grattis till dina framsteg! Ja livet pågår ju även som nykter, men det är lättare att hantera utan att ha alkoholen som en belastande faktor.

Ja jag känner mig grundad och liksom grundstark mentalt. Jag jobbar med att ta in och acceptera att såhär blev det.

Min man valde att inte följa med till familjerådgivaren nu i veckan. Han tycker inte det är lönt. I hans värld är det dotterns fel att han inte trivs i sitt liv. Familjerådgivaren försöker lyfta hans eget ansvar, att han kan välja vem han vill vara, och det blir väl för svårt för honom. Han demoniserar henne o hon får bära skott för all hans besvikelse över livet.
När jag var där ensam sist var det ändå stärkande. Jag fortsätter att gå själv.

@Sattva Tunga beslut och tuffa förhandlingar med dig själv har du haft. Men nu har du kommit till beslut. Oftast är vägen fram till beslut värst. Det praktiska är bara praktiskt. Och jag håller med om att det är riktigt dåligt att han tvingar fram både beslut och aktion av dig, istället för att ta itu med det själv. Men det är så det är, vissa har inte handlingskraften i sig. Men det har du ❤️

Kram 🐘

@sattva
Varma tankar till dig, inga lätta beslut och processer du tvingas igenom nu.
Bra att du skriver, och även läser här även om du är på den säkra sidan av allt som har med alkohol att göra så lovar jag att vi gärna lyssnar och stöttar även om ingen kan bära bördan av det du är igenom.
Vi ska ju leva livet rakryggade (åtminstone på insidan) och något annat beslut än att stå vid sitt barn, är ju inte möjligt.
Och som du ju skriver- känslor förändras av hur människor agerar eller inte agerar.
Men sorg är stor när relationer går sönder. En process, och trötthet- så mycket man försöker och försöker.
Är alldeles säker på att allt från ekonomi till livet kommer att lösa sig. Men allt har sin tid, nu är nu, och det är ju där du behöver vara lite i stillhet.
Tänker på dig och hör av dig närhelst, du vet var jag finns 😍

@Sattva Vad tung och tufft läge du står i❤️. Förstår att det tar massor av energi och att läget känns låst. Bra att du fortsätter själv hos familjerådgivaren ändå och att det stärker dig. Det går inte att ställas mot sitt barn eller göra val, det är liksom inte förhandlingsbart. Konflikter kan ofta redas ut, men det verkar finnas med annat i bilden också. Du kommer att ha komma på och hitta den vägen som blir bäst, sorgen och rädsla kan ställa sig i vägen och skymma, men till slut finner du det där inom dig. Sköt om dig❤️