Go´fredag!

Två veckor har gått, håller inte längre koll riktigt... men blir 58 veckor denna helg.... snart 13 månader. Det finns inga tecken alls jag har längtan tillbaka.

Det finns så mycket annat göra, inte så exakt varje kväll och dag under helgen är fylld med aktiviteter, men faktiskt ganska mycket mer bra saker än sitta själv - lyssna på musik och längta bort med en bunt flaskor...

Kanske var det hit jag längtade? att kunna göra saker, vara bland folk och bara umgås. eller bara vara själv... :)

@Vjlo Grattis till 60 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Nu känns det väl väldigt avlägset? Livet har så mycket mer att erbjuda oss när vår hjärna fungerar som den ska och känslolivet är mer under kontroll.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja väldigt avlägset... eller så här. Det finns inget i mitt eget liv som kräver eller behöver smitandet och drickandet av alkohol - jag har hunnit vara med om en hel del ups and downs, och allt har gått bra ändå, eller tack vare att jag inte tagit till flaskan. att jag slipper uppleva på dagen efter ångesten gör det lättare och bättre....

det är värt låta bli.

enda jag har känt är när folk säger de ska sitta på någon krog en varm sommarkväll och mysa... ja det är ju .... ... men ... så här. har precis varit hos kompisar och käkat god middag, druckit kaffe och ätit muffins och surrat. i både sol och med trevligt sällskap. Det är minst lika trevligt =)

God morgon,

Veckorna går, och det blir mer och mer avlägset den där sista gången, 23/3 23 om jag nu minns exakt rätt, 63 veckor till helgen bör det vara. Siffrorna är inte jätteviktiga, mer att avståndet kommer fortsätta öka, i min nya tillvaro så finns inte alkohol med i något ögonblick.

Under vintern som var har jag fått lämna en hel del ångesttankar bakom mig, de flesta katastrofer som min skalle sa åt mig inträffade aldrig så det var liksom lika bra att försöka gå iväg från dem. Även det en process. Kanske går det att se sådana självömkande tankar, jag är inte kunnig, det kommer gå åt skogen, som ett slags missbruk. Jag menar inte att jämställa det med alkohol, men upptagenheten och kanske… trösten i att nu kommer det skita sig… blev,faktiskt på någon nivå en flyktväg, som bara försenade allt gott som finns för mig i livet. Nåväl. Jag hade hjälp av verkligheten utanför mig själv även i detta fall, för tankemonster kan man inte rå på helt själv.

Ha en fantastisk dag och vecka.

@Vjlo Grattis till snart 63 nyktra veckor! 🥳🥳🥳 Och kloka insikter. Det låter som om du har jobbat lite med din självkänsla, vilket är oerhört viktigt. Jag tänkte mycket på det när barnen var små - att som mamma tydligt visa i ord och handling att de inte var lika med sina prestationer. Att de var viktiga och bra och älskade precis som de var, med fel och brister och goda förmågor.

Och faktum är att båda två har både god självkänsla och gott självförtroende, trots att de befinner sig på varsin ända av intelligensspektrat. Min äldsta är högutbildad och verksam som psykolog och min yngsta har en utvecklingsstörning, bor på gruppboende och ägnar dagarna åt att chilla på sin dagliga verksamhet. Snacka om ytterligheter. Båda två älskar sina liv ❤️

Jag har också god självkänsla. När man har det kan man göra som man vill för man struntar i vad andra tycker. Man provar det mesta, ibland går det bra och ibland går det mindre bra. Och allt man övar på blir man bättre på. Och med det kommer gott självförtroende - man vet att man är duktig. Behöver inte skrävla om det - att man själv vet och att de närmaste kollegorna vet, är fullt tillräckligt. Då blir man behandlad med den respekt som alla förtjänar. Och gör förstås likadant mot andra.

Kram 🐘

@Andrahalvlek
Min självkänsla / självbild har jag jobbat väldigt många år med på olika sätt, men nog blev det en skjuts framåt i o med att jag under förra perioden lyckades hålla mig nykter så pass länge, och så denna gång då jag känner jag faktiskt lämnat alkoholen bakom mig.... bara fördelar. Den fick ju mig bli 'djupfryst', upprepa samma mönster om o om o om igen...

Nu kan jag - precis som du säger - göra mer som jag vill, struntar mer o mer i vad andra tycker (eller struntar är kanske för hårt - jag gör som jag vill mer och mer oavsett andras reaktioner), jag bryr mig om vad andra tycker och reagerar, men det styr mindre mina egna ageranden :-)

Att jag vågat ta klivet in och på allvar dejta igen.... det hade jag inte gjort om jag inte varit nykter. jag är fortfarande singel definitionsmässigt, men har under ett par månader närmat mig & blivit närmad av en tjej... och denna vecka tog jag mod till mig att uttrycka mer än trevliga samtal när vi passerade varandra (i kyrkan), så precis idag är jag hemkommen från en mycket trevlig och mysig nationaldag... och planerar framåt lite med henne :)

mitt självförtroende har varit i botten tidigare, inte velat dra in någon i mitt kaos. Nu när inte kaoset finns längre på samma sätt - möjligen sårskorpor och (såklart) några mindre kaotiska kvarvarande saker att jobba med tog jag mig mod... :)

Idag är det 64 veckor 448 dagar.

Jag är bara inne här och skriver i min egen tråd - läser (tyvärr kanske) ingen annans kamp, eller seger, förtvivlan eller hopp. Allt relaterat till alkohol känns så stabilt att jag inte vet om jag behöver mer input eller tankar - i min vardag har jag inga problem att försvara hur jag valt, utan att döma någon, men någon gång kan jag även sträcka ut en hand till någon som använder alkoholen som tröstemedel...

Återigen livet blev bara bättre utan alkohol. Det är inte 100% att man lyckas sluta med en gång, troligen inte. Men vid varje försök - se om det finns något som du lär dig av (varför dricker du? vad vill du egentligen vara för person om X dagar eller X år?) och försök igen. Om du vill börja leva på riktigt så är enda sättet att när knäna dryper av sår efter man fallit, att med andras hjälp eller egen kraft - kanske Gud också om du tror - resa dig upp igen. Stapplande. En gång till. Det är värt fortsätta kämpa och försöka.

För det blir bara bättre.

Skriver en dag före lördag - 65 veckor & 455 dgr.
Det är trots allt midsommarafton - och stora blötardagen för landet... Jag kommer inte dricka i dag heller ;)

Istället ska jag och hon jag dejtar fira midsommar ihop, äta god mat, lyssna på musik och bli mer brunbrända hoppas jag - om prognosen håller i sig =)

Vecka 67 har avklarats, och nu är jag strax på väg in i vecka 68.

Det är fint att leva och ta hand om saker utan att ha bakiskänsla... nu minns jag inte riktigt hur det var eftersom det är mer än ett år sen sist... men jag vet ju ändå "hur det var".

Nikotinet - snuset är inte avklarat. där har jag ett pågående beroende jag ska jobba ner.

Jag går på plåster där... det är ganska skönt slippa köpa snus och vara helt beroende av den dosan. Det är bara en dryg månad jag kört plåster (plus tabletter i början). Jag är inne på nivå 2 av 3 nivåer på plåster.
Det har varit några veckor där huvudvärk och trötthet varit ganska 'dominerande' men nu känns det som jag när jag 'rattar' plåstren rätt - byter på ungefär samma tid varje dag, inte tänker och inte känner av nikotinabstinensen så mkt - munnen känns fräschare och under läppen har det börjat läka.

Hur länge jag ska hålla på med plåster vet jag inte, men det är en skön känsla som sagt att inte behöva gå och köpa och fundera över var jag har dosorna. Det verkar bli en stor vinst ekonomiskt också....