@Blenda Känner igen mycket av det du skriver! Vet inte hur många dagar jag har känt för att bara lämna ifrån mig allt som kräver en kvittens och bara gå! Bara för att jävlas! Jag är synnerligen kompetent i mitt arbete, och det skulle förmodligen få en och annan att skita i byxorna! Men jag är uppfostrad att ta ansvar. Både för det jag gör och för det jag underlåter att göra. Sjukt, eller?

Jobbig morgon efter dålig sömn, till och med värre än vanligt. Vaknade varje timme.
Tror det är stress, en hel del deadlines denna vecka, och hjärnan är SÅ trött. Försöker trösta mig med att det är kort tid kvar med arbetsuppgifter som sänker mig. Ska inte falla på målsnöret. Typisk situation där jag tidigare hade tagit hjälp av alkohol som raketbränsle, den första kicken hade (tyvärr) hjälpt mig genom alla måsten, och sedan hade priset varit en följande vecka i ren misär.
Nu sitter jag istället med en kopp kaffe, lyssnar på klassisk musik och stirrar ut på en enorm och vacker höstbjörk. Får väl sitta här tills jag orkar ta tag i resten.
Tillåter mig. Tränar på att vara oduglig 🙃

Japp! Stress och deadlines är ett j..la skit! Framför allt deadlines! Saker som man måste göra, annars får det konsekvenser för ytterligare 4-5 nivåer i verksamheten. Om man är den sortens person som tar ansvar får det här en att må dåligt. Man kan inte slappna av utan A, man sover dåligt och som resultat blir man ännu sämre på att hantera stress. En ond cirkel.

Jag tränar inte på att vara oduglig, Jag försöker slappna av och lära mig vara duglig i det verkliga livet. Det liv som inte är styrt av en stämpelklocka!

Jag kan verkligen inte sova.
Det gör mig för tillfället nästan galen, och definitivt gråtfärdig.
Lång nykterhet (just nu ett par-tre månader innan återfall, men innan dess över åtta månader) gör inte min sömn bättre. Inte heller KBT, Propavan, Atarax, melatonin…och jag vågar inte ta något beroendeframkallande med min beroendehjärna.
Är ute i dagsljus, äter D-vitamin, mediterar, snittar totalt 7 km promenad per dag, lägg till det yin-yoga, ridning och stallarbete.
Jobbar minimalt just nu och har egentligen inget som borde stressa mig.
Ber till min Gud varje kväll om en natts sömn, och lägger mig i förtröstan och en stark tilltro ”I NATT, i natt ska jag få sova”.
Men jag får aldrig det. Inte mer än högst ett par timmar i taget. Det är tortyr.
Och i natt tänkte jag att det kanske kan vara en (av många) anledningar(ar) till mina återfall.
För även om jag med förnuftet vet att både hjärna och kropp återhämtar sig dåligt med alkohol-sömn, så kan det ibland kännas som att det kvittar, bara man får några timmars vila just där och då.

@Blenda Ibland kan stressen över att sova göra att man håller sig vaken. Fortsätt med allt som du gör men försök att mer tänka ”nu ska jag vila kroppen och ögonen” än att ”nu måste jag sova”. Sätt på en bra ljudbok eller podd, lyssna aktivt. Just anspänningen inför att man måste sova kan trigga stressystemet. Jag lider med dig, har själv långa perioder av insomni i mitt bagage. Ljudböcker funkade för mig, då lyssnade jag aktivt och somnade mitt i handlingen. Man kan sätta timer på 30 min och vissa kvällar kunde jag ställa om timern upp till två timmar.

Att varva ner ordentligt är också viktigt. De sista två timmarna på kvällen ska man nästan ha det lite tråkigt, inte titta på spännande serier eller scrolla.

Kram 🐘

@Blenda God morgon! Ja, usch det är verkligen jobbigt när man inte får sova på natten. Det tog sina månader för mig att börja sova bättre om nätterna och det går fortfarande lite upp och ned, men nu handlar det mest om uppvak, gå på toaletten, men jag somnar alltid om. Jag minns att jag i början varje kväll önskade att jag skulle få sova gott, men till slut försökte jag strunta i det och bara låta bli som det blir. Och på något sätt hjälpte det, även om jag sov dåligt så försökte jag tänka att det kommer att bli bättre och fokusera på det. Jag liksom ignorerade tankarna på att jag sov dåligt och fokuserade på att det skulle bli bättre. Det blev det också till slut.

Jag tänker att man kanske undermedvetet spänner sig och oroar sig för att få dålig sömn och att det också lätt blir så. Jag har ju motto ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt” och tänker att i mitt fall så gick uppmärksamheten och mitt fokus på att jag nog kommer att sova dåligt och då skedde det tillväxt i mina tankar på det liksom i mina oroskänslor på att sova dåligt.

Jag hoppas att du snart ska få sova bättre, du gör ju verkligen så mycket rätt för att sova bättre. Jag tror att det kommer att komma bättre sömn med tiden, med tålamod och tolerans❤️

Tack fina ni @Andrahalvlek och @vår2022.
Ni har såklart rätt, men har försökt även detta. Somnar lätt till poddar o ljudbok men vaknar efter 10-20 minuter. Hela tiden.
Har även försökt lura mig själv ”det blir som det blir, ska bara vila lite”.
Tänker att det kanske är samma fenomen som Annie Grace beskriver, det undermedvetna är inte så lätt att lura och är inte med på sovtåget.
Hoppas det blir bättre efter pension, det kanske fortfarande är prestationsångest och min långa historia av att ”behöva vara behövd för att räknas och vara älskad” som spökar.

PS samt kanske en rent fysisk alarm-reaktion efter SÅ många år där jag konkret väcktes av telefonen och faktiskt behövde rycka ut, först för mitt barn och sedan för min mamma.

Idag är det djupandning som gäller. Och trösten i att det är så kort tid kvar när det gäller att försörja mig på det jag gör just nu.

Är så less på självgoda projektledare som rusar in på möten tio minuter efter utsatt tid (tid som hen själv bestämt, och krävt att vi rättar vår almanacka efter). Svär ytterligare fem minuter över helt oväsentliga saker för just vårt möte. För att sedan sucka högt och himla med ögonen över mina kontrollfrågor - som jag faktiskt måste få svar på för att kunna leverera något konkret.
Hen kommer långt senare på hur viktiga mina inpass faktiskt var, och tar då på sig äran för att ha kommit på dessa knäckfrågor.

Jag ORKAR inte. Och jag VET att det bara är jag som kan ändra på situationen. Hade det inte varit för att jag även måste försörja mig på något sätt så hade jag lämnat för länge sedan.
Det har varit roligt att vara egenföretagare också. Men de senaste åren, när jag samtidigt försökt tackla livet på andra plan, hade det varit lättare att vara anställd.
Men nu är det som det är. Jag får ta hand om min extremt trötta hjärna, min sårade själ och mitt trasiga hjärta i lugn och ro snart, när pensionen kickar in. Nu ska Blenda inte falla på mållinjen. So help me God (och Alkoholhjälpen 🥰)

@Blenda Sånt sätter spår i kropp & knopp.Lider åxå av dålig sömn.Det grundlades av telefon/väckning då jag ofta fick vakna & rycka ut för min mamma,sjuka man & sedan mitt barn.Utvecklade en slags sovskräck & fick ångest av att gå & lägga mig.Kör vidare på mina rutiner & tar stöd av alla goda råd från @andrahalvlek &@vår2022.En får göra så gott det går!

Är det här du håller till, Blenda. Tack för lång forumvänskap. Läser ditt senaste inlägg och önskar innerligt att jag kunde skicka lite ork och pepp till dig. Massor av omtanke får du i alla fall. Önskar av hela mitt hjärta att det snart ordnar dig för dig på bästa sätt. 🩷 Kram kram

@Molnet, @Onkel F & @Vinäger Tack för stöd och support ❤️
Ikväll är jag lugn. Har verkligen backat tillbaka. Det känns grundat och bra inuti.
Det enda som jag kräver av mig själv just nu är alkoholfrihet, en dag i taget.
ALLT annat är underordnat.
Jobbar aktivt med mitt mindset, bromsar såväl framtidsoro som skam och skuld bakåt.
Fake it till I make it.
Jag har analyserat och övertänkt, grubblat och funderat.
Nu testar jag motsatsen.
Tänker hjärntvätta min smutsiga beroendehjärna med den enkla sanningen:
Var inte en idiot, ta inte första klunken, så kommer resten att ordna sig.
Punkt.
Tro, hopp & Kärlek

@Blenda Klok inställning att bara backa tillbaka! För min del är det väldigt svårt att inte känna mig behövd i praktiska sammanhang. Jag backar tillbaka när det gäller jobbet, det är oåterkalleligt! Men jag letar (omedvetet?) efter andra sammanhang där jag kan känna mig behövd. En stor och läskig omställning!

Har mist en mycket speciell vän. Ett år äldre än jag, hen skulle precis börja njuta av sina lediga pensionärsår.
Sörjer nykter, den nya sorgen blandas med minnen och saknad efter många andra älskade döda.
Har mist så många under en relativt kort tid. Det har naturligtvis delvis med min egen ökade ålder att göra. Tills den dag man själv lämnar jordelivet måste man ta farväl av andra. Det tillhör livet, men det är tungt i hjärtat idag.
Tacksam för att jag inte vill dricka på känslorna.

@Blenda Jag beklagar sorgen. Vad ledsamt att det blev så för din vän och dig.
Det är vist det du skriver tycker jag. Ett fint sätt att hedra sin vän att sörja på riktigt och minnas allt det fina. Ta hand om dig, Kram

@Blenda Beklagar sorgen ❤️ Att sörja helt utan att dränka känslorna i alkohol är lite speciellt. Någon beskrev sorg som randig, man sörjer, tänker på annat, sörjer igen osv. Och de där ränderna kommer allt glesare och blir ljusare med åren.

Jag tycker att det är fint med begravningar. Att alla närstående, släkt, vänner och kollegor samlas och minns den som dött. Det brukar vara fint och sorgligt i kyrkan, och fint och lite mer lättsamt efteråt då man äter eller fikar ihop. Då kan man minnas och skratta ihop lite också. Jag tänker att den som dött vill ha det så, att vi kan fortsätta mysa och skratta åt fina minnen.

Kram 🐘