Skriver en ny tråd i ny avdelning för de gamla vill jag inte kännas vid, gud vilket svammel!

Igår var första helnyktra dagen på 1,5 vecka. Sedan början på dec -11 när vi var i Tyskland och bunkrade upp har mitt drickande eskalerat mer och mer. Från en flaska vin + ev något glas whiskey 3 dagar i veckan till 4-5 dagar i veckan. Nu har jag varit ledig i 11 dagar och då har det varit något varje kväll, helt öppet eller i smyg. Nu får det vara nog!

Jag har bestämt att ta en helvit månad till att börja med. Om jag klarar det... men jag tror det ska gå. I natt sov jag faktiskt förhållandevis bra och vaknade utsövd halv 9. Annars brukar jag inte kunna somna förrän framåt småtimmarna efter en våt helg. Hoppas så att det ska rätta till sig med sömnen för jag har inte sovit en hel natt på flera år.

Hela dagen igår försökte jag peppa mig själv, "jag är så duktig som gör det här, tänk så mycket pengar jag ska tjäna, så skönt att slippa skammen och smusslandet, jag är stolt över mig själv" Har läst någonstans att den mentala biten betyder så oerhört mycket för om man ska lyckas. Det handlade visserligen om att lyckas i tävlingar men kan säkert även omsättas i att förändra dåliga vanor. Ibland började tvivlet gnaga lite för att få uppmärksamhet men jag tryckte bestämt in det i sitt hål igen.

Jag funderade mycket igår, på allt och ingenting. Jag har alltid varit så feg, aldrig vågat utsätta mig för ogillande, förutom när jag varit onykter. Men då tänkte jag som så, om jag nu är så duktig att jag klarar det här med att sluta supa, nog ska jag väl våga stå för vad jag tycker. Försöka skita i om inte alla älskar mig, va sjutton spelar det för roll. Så idag har jag faktiskt vågat mig på att ge mig in i en infekterad debatt och säga min mening. Det föll inte i god jord hos några men det skiter jag i, jag är bara så lycklig över att jag vågade.

Sen har jag anmält mig till en tävling om en månad. Visst är jag nervös men jag ska försöka upprepa mitt mantra om och om igen "spelar ingen roll om jag kommer sist eller gör bort mig, någon ska ju göra det med" Huvudsaken är att jag har kul och om jag kan bjuda på ett skratt så är det väl bara bra.

Jag vet inte hur länge den här euforiska känslan av stolthet och glädje håller i sig. Snart kanske den pyser ut som luften ur en ballong. Vad gör jag då? (Nu försöker jag intensivt mota in tvivlet i sitt hål igen) Ni som varit här, hur upplevde ni första tiden, kändes det som ett nytt liv på fler sätt även för er?

Dag 1, den SKA följas av många.

Annelie

Annelie 60

jag var inne och flamsade i en annans tråd och jag känner nu att jag gick en smula över gränsen. Det är mitt stora problem att jag alltid kläcker de största grodorna och lämnar en generad tystnad efter mig. Jag har insett att jag får kämpa den här kampen själv för t.o.m i det här forumet så känner jag prestationångest. Jag jämför mig med andra och hur jag än anstränger mig så förlorar jag alltid, jag kan inte skriva lika bra och fängslande. Okej, jag erkänner, jag är inte nykter nu. Till viss del beror det på att jag är så besviken på mig själv att jag alltid ska skriva en sån massa strunt, och tala med för den delen när jag umgås med en grupp nya bekantskaper. Suck!

Nu loggar jag ut och kanske återkommer jag under en ny avatar när jag känner att tiden är mogen.

En stor kram till er alla som kämpar på!

Dompa

Du skriver väl för fan inte sämre än ngn annan. Tvärtom, du är en djävel på att förmedla känslor. Att skriva så det verkligen tar. Visst, vi gör tokiga saker ibland. Då ber vi om ursäkt...om det behövs. Ibland kanske det tokiga behöver sägas. Du är inte ensam i din kamp härinne. Jag behöver dig...du är min vän. Kom igen nu. Jag blir uppriktigt ledsen om du försvinner. Förstår du det? Önskar jag kunde tvinga dig att förstå att du behövs här. Kramar får du...vare sig du vill eller inte! /R

Lilja-12

Är du en Ny idag eller Nykter idag iallafall?
Jag känner SÅ igen det du skriver! Inte att jag varit i trådar och gått över gränsen men att jag i andra sammanhang kan bli för intensiv att jag går över gränsen!

Kan det vara ett rop på nån slags hjälp när man gör så där? Man omedvetet stöter bort människor för man är rädd för att bli "intim" för då skulle man upptäcka bitar i sig själv som alkoholen så grundligt bäddat undan?

Adde skrev så bra till 2barnspappan att utan piller blir man tvungen att möta sitt reningsbad.
Alkohol och/eller piller lägger oss i dimma..

Dåligt självförtroende ja! Det är sannerligen en följetong!
Nu tycker jag aldrig att jag inte skulle få finnas på detta forum utan här känner jag fullständig acceptans trots att jag tappar ord och bokstäver hej vilt! och betänk Annelie att HÄR kollar alla på VAD du skriver! Inte HUR!
Men jag känner väl igen rädslan och litenheten att inte få finnas i ANDRA sammanhang.
Har ju träffat en kärlek som det varit underbart med men på grund av en del problem runt mig med jobb, son och pengar håller jag på att stöta bort denne underbare karl!

Jag litar INTE på vad han säger (trots att det inte finns NÅGOT som bevisar motsatsen!)
Jag krånglar till en del saker för att göra mig märkvärdig och intressant (vilket får motsatt effekt..)och i grunden handlar det om en usel självkänsla och RÄDSLA för att komma nära och sen bli lämnad..
Så jag vet SÅ VÄL vad du talar om, känslan att inte duga!
Du går in i trådar och kanske "sabbar" för dig själv, jag krånglar till enkla saker som kärlek så att han till slut blir utmattad och bara vill pausa..

Vi skapar våra egna konflikter många gånger. Vi vill "få rätt".
Titta vad värdelös jag är; inte kan jag skriva och/eller inte kan jag fixa en relation, lika bra gräva ner sig eller dricka en flaska.Typ.

Men Annelie! När du sen BESKRIVER att du tycker du gått över gränsen tar du ju en stor bit av dig själv! Då blottar du lite av den RIKTIGA ANnelie, du VILL inte göra illa (eller vad det nu är du tycker du gjort)

Om du är Nykter idag, SKRIV HÄR DÅ!

Vi bryr oss om dig!!
Liljakramar

Lilja-12

Du och jag hejar på Annelie att fortsätta skriva här och kämpa vidare med Nykterheten!

Så LIKA vi skrev Dompa!

Kramar till dig din Kämpe!

Lilja

kalla

Hoppas det känns bättre i dag och att du tittar in här i dag för vi behöver dig. Att vi skall ha stort hjärta och högt i tak här är, vi är alla här inne i en svår fas i våra liv och ibland trampar vi fel.
Kramar Kalla

Stigsdotter

...alla som skriver här ovan. Här på detta forum, blottar vi oss trots att vi är anonyma. Jag tycker (och jag vet att en del inte håller med mig) att man får vara här och skriva när man är onykter. Det är ett steg på vägen i processen att man, trots att man tröstat sig med sin drog, ändå söker sig hit och vill få stöd och tröst. Det måste man få göra!! Tycker jag.

Detta forum hjälper och stödjer därför att vi alla finns här, därför att DU finns här. Vi tycker inte synd om varandra eller ser ned på varandra, vi har en gigantisk gemensam nämnare: elaka demonen alkohol!. Det är därför vi är här, vi håller ihop, stöttar varandra hjälper så gott vi kan. Bara genom att finnas här hjälper du mig, och sen spelar det ingen roll om du är duktig på att uttrycka dig med ord eller inte, bara det faktum att DU finns här hjälper MIG. många stora varma kramar från mig! som också har druckit iblan när jag skrivit här. Om jag går hit när jag är onykter så är väl det ett steg på vägen till min nykterhet eller hur? Kunde ju lika gärna sitta på nån annan sida och lägga upp bilder på mig själv och skriva en massa snuskiga saker som jag inte står för dagen efter (jo faktiskt, det har hänt... ;-)

Om alla skrev på samma sätt skulle hela forumet tappa sin dynamik, det är just det som är grejen.
Jag läser alltid mellan raderna och försöker finna känslan bakom ordvalen och meningsuppbyggnad.
Och i de mest akuta händelserna så skriver man orden precis som de kommer, huller om buller.
Det är det som beskriver känslan. det du och alla andra vill förmedla här hos oss...
Ju mera rakt och okonstlat, desto bättre, inte korrekt och tillspetsat..

Jo ska väl motvilligt erkänna att värsta fyllsnacket kanske inte alltid tilltalar mig,
men det är ju därför vi är här, skulle vi inte ha problemet med drickat så skulle vi inte heller behöva vara här...

Här kan vi vara ärliga mot oss själva, och inte sätta upp någon fasad, mycket tack vare anonymiteten.

På forumet kan jag sänka garden och behöver inte gå i eget försvar, jag medger...
att när det kommer till alkoholen så kommer jag att bli helt förlorad, då nu och sen..

Det gör mig inte till någon bättre människa att välja rätt ordföljd och stava rätt,
jag vill bara kunna förmedla mitt hjärtas röst, så här känner jag just nu..

Däremot så tror jag att vi alkisar är bemdelade med mycket och stora känslosvallningar,
och har på ett sådant sätt lätt för att välja alkoholen som en övertrycksventil,
vilket gör oss till en sorts levnadskonstnärer som kanske...kanske har lättare att utrycka oss
både verbalt och i skriftlig form, vem vet?

Det enda jag med säkerhet vet att bakom varje valt ord på forumet så finns ett livsöde som ligger till grund, och att jag käner mig utvald att få ta del av dessa meningar.

Jo jag intresserar mig mycket för andra människor och deras livshändelser, och
det är väl därför forumet har blivit som en ny drog för mig, 2-3 ggr per dag..

I med och motvind så finns jag och alla andra här och läser dina ord,
men bara för att ingen har kommenterat den så är de inte olästa...
Titta på räkneverket så ser du att knappt 10% besvaras, det betyder att 9 gånger fler har valt att läsa men inte kommenterat, vi har alla våra läse-stalkers..
Och för varje gång så har de lärt känna dig mer och mer, och vi blir som en enda stor cyberfamilj.

Visst jag kan undra väldigt ofta över vad som har hänt med alla nick's som har försvunnit,
och vissa känner jag igen under nya namn...
Men det är bara de som har stannat här en längre tid som jag känner en relation med,
och jag vill att du hänger kvar under ditt gamla nick, så jag inte behöver känna dig en gång till..

Brukar säga som till grabben när han spelar TV-spel, man har inte hur många liv som helst,
och man kan inte starta om en nytt liv bara för att man får lite taskigt med poäng i början.
Bättre att reda/rida ut ett helt liv, än att ständigt börja om från början hela tiden...

Och sedan har jag upptäckt en annan sak som är gemensamt med mitt forna drickande,
när jag väl har börjat...så har jag j..gt svårt att sluta...skriva långa noveller på forumet...

Så nu ger jag mig!

/Berra

de föregående talarna! Kom tillbaka Annelie som den Annelie du är här med oss andra. Det går upp och ner för de flesta av oss och det är ju vad forumet är till för, en plats att dela livet för oss som kämpar med (eller mot) kung alkohol. Jag instämmer med Berra: Det är med de som har stannat här en längre tid som jag känner en relation med, och jag vill att du hänger kvar under ditt gamla nick, så jag inte behöver känna dig en gång till.. / mt

Dompa

Av alla här ovan. Jag håller med om allt. Bättre att slinta och skriva lite här onykter...än att sitta ensam hemma och söka andra kontaktvägar. Kontaktvägar som ofta leder till tokiga samtal, sms eller olämliga bilder på internet. Med medföljande ångest. Här har vi alla samma problem...alla kan relatera till varför det kanske blev ett tokigt inlägg.

Vi skiter i det och går vidare och vi stavar och formulerar oss precis som vi vill. Här finns inga svenskalärare...och gör det det...så är även de här av samma anledning; Drickat.

Vi ÄR en familj. Nya medlemmar är välkomna, men nu har vi en Annelie här och henne behöver vi ha kvar. Det är henne vi känner och tycker om.

Kom fram igen. /R

Annelie 60

Skäms lite över den uppmärksamhet jag fått men jag tittar in snart igen som "mig själv". Mår inte så bra men idag ska jag vara nykter för jag vill hålla mig vaken till Loreen och hela omröstningen.

Dompa

Glad att vi inte hade mist dig! Nu har det hänt minst en bra grej i mitt liv idag :) tack! Skriv mer när du orkar. En riktig stor Kram vännen! /R

Nynykter

Vad härligt att du vaknade glad! Jag hoppas att det håller i sig länge, länge och att du får åka räkmacka in i nykterheten när alla flaskorna väl är borta. Vilket pyssel det där huttandet resulterade i förresten. Det verkar vara ett hårt jobb att ersätta, beställa hem, bära hem... Men bra att huset snart är tömt på alkohol. Jag tror som du att steget att faktiskt gå in på Systmbolaget är mycket större. Det kräver en rejäl holmgång med alkoholdjävulen innan. Mycket svårare än att gå ned i skafferiet och typ "hämta grejer till soppan"... You go girl!
Kram från Nynykter

Dompa

Du vet att jag är en orolig kille. Blir lite nervig när jag inte har koll på min forumfamilj... Hur går det Annelie? Har du hört ngt från sonen? Mår du bra?
Du undrade hur jag "såg" dig...jo, du ser ut som kärnmjölk. Sug på den du...hör av dig så ska jag berätta hur jag ser kärnmjölk! Kan bara säga att det är positivt. Kom fram nu kompis! Kramar