Skriver en ny tråd i ny avdelning för de gamla vill jag inte kännas vid, gud vilket svammel!

Igår var första helnyktra dagen på 1,5 vecka. Sedan början på dec -11 när vi var i Tyskland och bunkrade upp har mitt drickande eskalerat mer och mer. Från en flaska vin + ev något glas whiskey 3 dagar i veckan till 4-5 dagar i veckan. Nu har jag varit ledig i 11 dagar och då har det varit något varje kväll, helt öppet eller i smyg. Nu får det vara nog!

Jag har bestämt att ta en helvit månad till att börja med. Om jag klarar det... men jag tror det ska gå. I natt sov jag faktiskt förhållandevis bra och vaknade utsövd halv 9. Annars brukar jag inte kunna somna förrän framåt småtimmarna efter en våt helg. Hoppas så att det ska rätta till sig med sömnen för jag har inte sovit en hel natt på flera år.

Hela dagen igår försökte jag peppa mig själv, "jag är så duktig som gör det här, tänk så mycket pengar jag ska tjäna, så skönt att slippa skammen och smusslandet, jag är stolt över mig själv" Har läst någonstans att den mentala biten betyder så oerhört mycket för om man ska lyckas. Det handlade visserligen om att lyckas i tävlingar men kan säkert även omsättas i att förändra dåliga vanor. Ibland började tvivlet gnaga lite för att få uppmärksamhet men jag tryckte bestämt in det i sitt hål igen.

Jag funderade mycket igår, på allt och ingenting. Jag har alltid varit så feg, aldrig vågat utsätta mig för ogillande, förutom när jag varit onykter. Men då tänkte jag som så, om jag nu är så duktig att jag klarar det här med att sluta supa, nog ska jag väl våga stå för vad jag tycker. Försöka skita i om inte alla älskar mig, va sjutton spelar det för roll. Så idag har jag faktiskt vågat mig på att ge mig in i en infekterad debatt och säga min mening. Det föll inte i god jord hos några men det skiter jag i, jag är bara så lycklig över att jag vågade.

Sen har jag anmält mig till en tävling om en månad. Visst är jag nervös men jag ska försöka upprepa mitt mantra om och om igen "spelar ingen roll om jag kommer sist eller gör bort mig, någon ska ju göra det med" Huvudsaken är att jag har kul och om jag kan bjuda på ett skratt så är det väl bara bra.

Jag vet inte hur länge den här euforiska känslan av stolthet och glädje håller i sig. Snart kanske den pyser ut som luften ur en ballong. Vad gör jag då? (Nu försöker jag intensivt mota in tvivlet i sitt hål igen) Ni som varit här, hur upplevde ni första tiden, kändes det som ett nytt liv på fler sätt även för er?

Dag 1, den SKA följas av många.

Annelie

Annelie 60

och lägger mig ovanpå stenen. Lite darrig och skakig med självförtroendet i botten men nu måste jag börja arbeta mig uppåt. Jag ska minsann försöka göra en Mowgli- gud vilket underbart uttryck!

Tack snälla alla rara för era peppande tillrop, de värmer ända in i hjärteroten! Jag har försökt att analysera vad det var som gjorde att jag föll för frestelsen att bedöva mig, och det har allt varit fler gånger sista veckan. Tror det är en mix av lite av varje. Kanske var en av anledningarna att jag har haft mycket omkring mig en period, haft det lite stressigt. Den där kommentaren, visst blev jag ledsen men om jag varit starkare hade jag inte reagerat likadant. Nåväl, detta blir en bra lärdom för framtiden och nästa gång det blir så ska jag stå bättre rustad (hoppas jag). Det är ju så urbota dumt att försöka dricka bort stress eller nedstämdhet, lite som att spotta i motvind.

Så, på darriga ben tar jag återigen första steget.

Kram till er alla!

Stigsdotter

Spotta i motvind är bra uttryckt, för det är precis så det är. Right back at'yah, in your face och en massa andra larviga amerikanska uttryck som jag ärligt talat inte alls vet varför de poppade upp här nu :-) Nä, men som sagt, det slår bara tillbaka på en själv att dricka när man mår dåligt, man tror att det blir en tröst men sen mår man ju ännu sämre. Det där vet vi ju alla, men det är svårt ändå.

Sedan kommer den där dagen när man säger till sig själv: jag är glad, jag fixar det här, vad bra jag är. skål på dig! ....och så är man där igen. Men det är samma sak där, det är den lille A-djävulen som lurar oss. Motsatt blir vi mycket starkare om vi kan stå emot, för då får vi en välbehövlig självkänsleboost istället för en fyfanvadjagärusel-kick i r_vn.

Viktig tror jag är att inte försöka bita ihop och bara försöka trycka bort jobbiga känslor som gör att vi vill dricka utan att istället suga lite på dem och fundera över vad de gör med oss och hur vi skulle må om vi agerade på dem med lite olika alternativ (säga ifrån om någon är dum, säga nej, gråta en skvätt, ta ett glas vin, göra några armhävningar). Vilka olika alternativ finns, hur känner jag egentligen? osv

Varma kramar till dig!

Dompa

Darrar man lite på benen, kan man behöva kryckor. Det har du...många. Oss. Nästa gång du kännner att du börjar ramla av stenen...låt oss veta och vi kommer att puffa, buffa och släpa dig upp igen. Forumfamiljen ligger inte under stenar...om vi får välja själv...och du är en viktig familjemedlem. Vi är inga tusenfotingar, vi är små lizards som lappar sol...ovanpå stenen. Fan...vad härligt att du är tillbaka.

Du har verkligen haft mkt stress omkring dig med sonen, hudförändringen och kanske även insikten om att du dricker på ett osunt sätt. Har förstått att tiden efter att man har insett att man kanske är lite för glad i drickat...det är då man drar sista race... Som för att bevisa att det inte är ett problem...eller för att slå sista spiken i kistan så att man verkligen inser att man har ett problem. Virrigt? Yep. Jag är nog virrig...men glad. Du är tillbaka. Livet kan inte vara bara skit.
Nu får du en Godmorgonkram och du kan inte spjärna emot. (Fördelen med cyberkramar)

Välkommen hem Annelie! /R

Annelie 60

Så härligt och underbart det känns att tillhöra denna familjen. I en familj kan man visa sig svag, kanske bete sig dumt imellanåt, bråka och skrika när man mår dåligt men familjen överger en inte ändå. Så känns det här, jag känner verkligen att jag kan komma krypande tillbaka när det stormat färdigt och min familj står där beredda med öppna armar. Om ni visste vad jag är glad över att ha er, min kära familj!

Idag var det lite svajjigt på eftermiddagen. Fick ett meddelande från sonen i fjärran land. Allt bra men klumpen i magen och stressvärken i nacken kom som ett brev på posten. Tanken på att bedöva mig med A kändes väldigt lockande. Nu känns det faktiskt lugnt och så skönt det ska vara i morgon att vakna väldoftande :-)

Kramar till er alla som kämpar på!

kalla

Vad är det du tränar med hundarna, tränade mycket lydnad och spår med min förra hund? Men har tappat bort det kom något i mellan(vinet). Skall nog ta mig i kragen och söka upp klubben igen.
Kram Kalla

Dompa

Hur är det? Du får gärna titta in...om du vill/orkar.
Jag saknar dig...igen! Är nog väldigt beroende av vår familj här...vill "träffas" ofta. Godmorgonkram /R

Annelie 60

Erkänner, det blev lite blött igår, vet inte varför, kanske helt enkelt för att jag var ensam och kunde. F-N! Men trots det så mår jag mycket bättre än vad jag förtjänar idag, ingen ångest bara lite illamående.

Konstigt nog så känner jag att nu, nu börjar jag om igen och nu, nu ska det gå bättre. Känner mig mer beslutsam än på länge. Det hänger helt och hållet på det mentala, i alla fall för mig, och mentalt så känner jag att jag är på uppgång. Lite svårt att förklara mitt svammel men jag tror och hoppas att det ska gå bättre nu.

Ha en riktigt härlig och nykter helg allihop! Kram!

kalla

Jo jag saknar allt träningen, skall ta mig en runda på onsdag när dom har träning och känna av lite :-)
Vissa av oss är nog sådana som inte kan ha något hemma, jag är nog så med allt som är "gott" så man får underlätta för sig själv och rensa ut saker som triggar.
Jag är mest förundrad över att jag kan tycka vin luktar så surt, i går tyckte jag att vinet luktade ättika som grannarna och mannen drack. Dom måste ha ändrat lukten på det sen 1 januari :D

Hoppas din dag blev bra//Kram Kalla

Dompa

Härligt att du är på uppgång. Det märks faktiskt...tydligt! Du skriver på och stöttar andra...även om det sker mitt i natten. Vet ju att forumklockan går en timme fel. Du känns trygg i dig själv. Högst upp på stenen och därifrån kan du sparka ner elakheter och frestelser. Tjoff!

Tack för din stående inbjudan...kanske dyker jag upp. Då kan vi också hålla varandra i handen så ingen trillar ner. Skönt att ha dig i min hörna.

Hundklubben verkar ju vara ett jättebra alternativ till flaskan. Som du skrev...att även kunna umgås med människor man delar ett intresse med. Som ej går ut på alkohol. Hur ofta är klubben tillgänglig/öppen? Flera kvällar i veckan? Utnyttja det!

Ha en bra fredag. Själv fortsätter jag att jobba på min trädgård. Ska åka och köpa sommarblommor...vad nu det är. Det skrev du ej...får ta hjälp i butiken. Kram /R

Annelie 60

Magen stinn av naturgodis (vem var det som fick mig att bli sugen på det ;-)) och coka cola med en skvätt citron i. Inte minsta sug efter alkohol och jag känner mig så stark och övertygad om att jag ska fixa detta. Och i morgon ska jag vakna pigg och fräsch och gå ut tidigt för det ska bli fint väder. Kanske lite förädiskt när man känner så här, är det nu som det är så lätt att trilla dit i tron att man ska kunna dricka "bara lite"? Bäst att jag är på min vakt.

En riktigt härlig lördagskväll till er alla!

kalla

Vad skönt att du mår så bra och cola med mycket is och citron är så gott. Vi får nog alltid vara på vår vakt, för alkospöket dyker upp där man minst anar det. Men nu njuter vi av våren och solen//Kram Kalla

Annelie 60

Att det inte är några problem att avstå, helg och allt som det är? Visst är det skönt! Men liksom jag tidigare försökt analysera varför jag helt plötsligt inte kan motstå suget så försöker jag nu förstå varför det är så lätt att avstå. Jag är nog en riktig konstnärssjäl, ni vet en sån där som åker hiss upp och ner i måendet och bara kan producera fantastiska verk när de mår som sämst. Synd bara att jag aldrig lyckats prestera något konstnärligt i stället för att dränka mig i alkohol när jag har mina dalar ;-)

kalla

Jag är mycket inne på att jag har en sjukdom, men också att jag är en känslomänniska i stora mått :-)
Kanske nu vi skall bli konstnärliga, kanske skulle börja måla igen gjorde det mycket det när jag var yngre.
Vem vet hur kreativa blir efter tag:D
Säger som min mormor alltid sa när vi skulle sova"Sov gott och dröm sött"

Stigsdotter

Jag förstår precis vad du menar med ditt "svammel": att ett litet snedsteg till trots känna sig mer beredd än någonsin att stå på sig och kämpa vidare. Det är nog en del i det som jag tror är en process. En process som så småningom leder till att jag har fått mig själv att inse vilken väg som är den bästa för mig!

Apropå kreativitet, detta är något som även jag saknar. När jag var yngre ritade och målade jag mycket, sedan började jag sy kläder och blev riktigt duktig, sydde det mesta själv inklusive kavajer och kappor. Men, det där har jag tappat genom åren och det är riktigt tråkigt. Man mår så himla bra av skapande, att bygga något eget med händerna. Hmmm...kanske ska börja snickra fågelholkar jag med :-) Nå, hoppas vi får tillbaka lite av vår gamla skaparglädje när kroppen renats från alla gifter vi hällt ned i den.

Kram från mig mitt i natten!

Dompa

Visst är det gott med nya vänner och nya laster? Man undrar verkligen varför du går så hårt på naturgodis ;-). Skönt att du mår bra Annelie!

Tror att många av oss missbrukare är just konstnärssjälar. Mycket upp och ner. Hela tiden måste det hända ngt...och det som sker ska fan vara extraordinärt. När vi äter naturgodis, då äter vi mycket. När vi går in i nykterheten kickar vi även på det...och det ÄR förädiskt. Vill inte ta sorg i förskott...men eftersom vi är ärliga här på forum...ja, du vet vad jag menar. Var försiktig :)

Jag är ingen "riktig" konstnär. Inte kreativ alls...förutom som fyllo. Kan inte måla, sy etc. och jag kommer aldrig mer att bygga en alkoholk!

Ha det bra Annelie. Var stolt över dig själv, jag är det! Stolt över min vän som sitter i solen. Kram/R

Nynykter

Som ung hade jag många kreativa intressen. Spelade och sjöng. Ritade och målade. Sydde kläder.
Det roliga är att jag har börjat längta efter de sär sakerna igen. Först låg de nere för att småbarn tog så mycket tid (och för att exet blev sur när jag ägnade dagarna åt att se fantasifulla kreationer åt barnens dockor istället för att typ städa...) Sen tog drickandet över och då fanns det inte tid. Många storslagna planer visserligen, men det blev aldrig något. Och nu börjar jag känna längtan efter att skapa. Symaskin, målarpensel lockar och drar. Kanske ska jag ta upp musiken igen?
Det är intressant att fler än jag har lämnat kreativa intressen för supandet. Kanske är vi som någon skriver konstnärssjälar. Några av oss har konstaterat att vi är Highly Sensitive Persons. Allt hänger nog ihop. Men nu är det slut på avtrubbning! Nu ska vi våga vara de känsliga konstnärliga själar vi innerst inne är!
Nynykter

Annelie 60

Jag smiter in och läser flera gånger varje dag men har inte hunnit eller orkat skriva. Gläds med er som det går bra för och lider med alla som har det tufft. Är lika ledsen för alla nya som tillkommer med ledsna och ångestfyllda rader. Men jag känner mig än så länge stark och karaktärsfast och jag njuter av det så länge det varar.

Nu sitter jag och tittar på schlagerfestivalen, ganska kassa låtar så jag kunde ta mig tid att skriva lite ;-)

Kramar till er alla som kämpar på!