Skriver en ny tråd i ny avdelning för de gamla vill jag inte kännas vid, gud vilket svammel!

Igår var första helnyktra dagen på 1,5 vecka. Sedan början på dec -11 när vi var i Tyskland och bunkrade upp har mitt drickande eskalerat mer och mer. Från en flaska vin + ev något glas whiskey 3 dagar i veckan till 4-5 dagar i veckan. Nu har jag varit ledig i 11 dagar och då har det varit något varje kväll, helt öppet eller i smyg. Nu får det vara nog!

Jag har bestämt att ta en helvit månad till att börja med. Om jag klarar det... men jag tror det ska gå. I natt sov jag faktiskt förhållandevis bra och vaknade utsövd halv 9. Annars brukar jag inte kunna somna förrän framåt småtimmarna efter en våt helg. Hoppas så att det ska rätta till sig med sömnen för jag har inte sovit en hel natt på flera år.

Hela dagen igår försökte jag peppa mig själv, "jag är så duktig som gör det här, tänk så mycket pengar jag ska tjäna, så skönt att slippa skammen och smusslandet, jag är stolt över mig själv" Har läst någonstans att den mentala biten betyder så oerhört mycket för om man ska lyckas. Det handlade visserligen om att lyckas i tävlingar men kan säkert även omsättas i att förändra dåliga vanor. Ibland började tvivlet gnaga lite för att få uppmärksamhet men jag tryckte bestämt in det i sitt hål igen.

Jag funderade mycket igår, på allt och ingenting. Jag har alltid varit så feg, aldrig vågat utsätta mig för ogillande, förutom när jag varit onykter. Men då tänkte jag som så, om jag nu är så duktig att jag klarar det här med att sluta supa, nog ska jag väl våga stå för vad jag tycker. Försöka skita i om inte alla älskar mig, va sjutton spelar det för roll. Så idag har jag faktiskt vågat mig på att ge mig in i en infekterad debatt och säga min mening. Det föll inte i god jord hos några men det skiter jag i, jag är bara så lycklig över att jag vågade.

Sen har jag anmält mig till en tävling om en månad. Visst är jag nervös men jag ska försöka upprepa mitt mantra om och om igen "spelar ingen roll om jag kommer sist eller gör bort mig, någon ska ju göra det med" Huvudsaken är att jag har kul och om jag kan bjuda på ett skratt så är det väl bara bra.

Jag vet inte hur länge den här euforiska känslan av stolthet och glädje håller i sig. Snart kanske den pyser ut som luften ur en ballong. Vad gör jag då? (Nu försöker jag intensivt mota in tvivlet i sitt hål igen) Ni som varit här, hur upplevde ni första tiden, kändes det som ett nytt liv på fler sätt även för er?

Dag 1, den SKA följas av många.

Annelie

Annelie 60

då ska jag nog klara av kriserna som jag vet kommer att komma från och till. Det är fixat nu, alla flaskor inlåsta.

Nej PiL, jag har inte fått någon kallelse till hudmotagningen än, bara ett brev att det ska ske inom 90 dagar. Jag tröstar mig med att om det verkligen hade sett allvarligt ut så hade jag säkert fått komma på stört. Så kanske inte verkligheten ser ut dagens kris-Sverige men det vägrar jag tro. Men det känns verkligen bra och lugnande att höra att det gått bra för de dina.

Hoppas ni alla får en fin och nykter lördagskväll!

kalla

Helt rätt tänkt, tror jag på att inte ha någon alkohol hemma ibland räcker det om man får en extra stund att tänka efter. Jag har hittat på massa saker som underlättar för mig, bytt butik för den gamla låg väggivägg med bolaget låter kanske löjligt men jag känner mig själv. Ibland vaknar tonåringen i mig, regler är till för att brytas och då skall jag iallfall göra det svårt mig själv.

Så vi kämpar vidare på den lilla stigen, kram Kalla

Annelie 60

Tre kvällar i rad. Inte mycket varje kväll, bara den i mitten, men tillräckligt för att jag nu mår skit! Vi råkade ha hemma, fråga inte varför, det bara blev så och inte f-n kunde jag låta bli. Skam, ångest, självförakt! Nu ska jag kräla ner under min sten igen. Vågar kanske titta fram igen när jag lyckas uppbåda tillräckligt med kraft att inte hata mig själv. Jag ska jobba på det.

Grattis till alla er som är starkare än mig! Jag läser era berättelser och suger åt mig all er energi, hoppas att den ska smitta mig lite grand.

Nynykter

Stanna här uppe hos oss andra, Anneli! Inte ska du ligga under någon sten! Stanna och skriv. Du vet att det hjälper. Här behöver man inte vara duktig. Vi kämpar tillsammans. Så upp igen!
Kom att tänka på Robban Brobergs låt Upp igen. Inledningen som jag minns den:

Mitt namn är vem von helst
Jag kan snubbla
Men inte ligga kvar för länge
Och grubbla

Styrkekram från Nynykter

Annelie 60

Vill du göra mig uppmärksam på gammalt bråk? Det hjälper inte mig tyvärr, snarare tvärtom. Vad ville du ha sagt? Den 25/8 fanns det dessutom inget inlägg?

Annelie 60

Då tar jag mig rätten att förutsätta att det handlar om mig. Nu krälar jag ner igen men jag måste säga att suget är stort nu. Tack för det :(

kalla

Känner med dig Annelie, men du har inget att skämmas över utan att fortsätta skriva här är ett stort steg på vägen. Ligger själv i en stor svacka just nu. Men beroendepersonen i oss gör oss inte till sämre människor och det har inget med karaktär att göra. Så nu krälar vi upp på stenen och skriker ut att vi också vill ha ett bra liv. Vi klarar detta tillsammans/Kramar, styrka och stolthet Kalla

Stigsdotter

Så har man nära att slinka ned under om någon kommer med dumma kommentarer ;-)

Jag förstår inte heller det där med den gamla tråden, såg liknande inlägg igår men hittade bara lite bråk och inget inlägg det datument. malignn kanske vill förklara lite? Annars är risken att åtminstone jag tolkar dig utefter ditt nick, och det är kanske inte riktigt rätt för här är vi snälla och vänliga mot varandra även om vi ibland kan, får, ska!! ha olika åsikter och kanske missförstår varandra när vi skriver hastigt.

Annlie, fundera lite över hur det kändes att dricka de där dagarna. Vad var det som gjorde att du kunde stoppa? För glöm inte det, det var ju det du gjorde: stoppade! Du var ju inte asplakat alla dagarna eller hur? Tänk, fundera, känn efter. Hur mådde du när du drack, blev det bättre det du ville få bort, blev du gladare osv. Det kommer att gå bra, vi grejar detta tillsammans!!!

Kramar från mig

Eken

Hejar fortfarande på dig! Ett litet steg bakåt som du tar lärdom av nu bara. Fortsätt kampen nu och kom ihåg alla stegen du tagit framåt också! :)

Nallebjörn

Det är jättesvårt att komma ur drickandet.
Hur gör man?
Har någon förslag?

Dompa

Det är även mitt budskap till dig. Du vet att sånt händer...vi faller. Men kräla in ngn stans ska du verkligen inte göra. Vare sig för att du druckit några dagar mitt i veckan eller för att ngn annan forummedlem skriver kommentarer som antingen är dumma eller skrivna i hast...så de misstolkas. Häng här med oss. Gör som kloka Stigsdotter skrev; Känn efter och analysera...vad är det som skiljer de dagar du kan stå emot från de dagar du snubblar. Är det yttre omständigheter? Stress över din hudförändring? Elaketer på jobbet? Eller är du kanske ledsen? Kom fram igen... Du behövs här, vi behöver varandra! Styrkekram /R

Dompa

Sluta dricka? Hur man gör? Ja, jag har då inga vettiga förslag...det finns säkert lika många sätt som det finns missbrukare. Men om du stannar här hos oss så kanske det kommer. Läs runt och skriv själv. Det lättar och här finns mycket kunskap. Välkommen i vårat tilltufsade gäng! /R

Dompa

Hur går det? Kom igen...skriv här om du orkar. Jag blir glad då, just nu är jag lite orolig. Vill inte sätta press på dig...för det har du nog ändå. Men jag vill se dig titta fram. Vad/vem det än är som gör dig så ledsen så ska du inte ligga under stenen. Är det Malignns inlägg? Om att allt inte handlar om dig? Namnet säger en del. Är det ngt annat? Jag tror på dig och jag tror nog du kan fixa alkoholen...kanske med lite stöd från forum. Kom ut. Styrkekram från mig som önskar att jag kunde lyfta på stendjäveln. /R

lessenfrun

Ja låt inte nån totalt meningslös kommentar som dessutom verkade riktad till nån helt annan bekomma dej! Det fimms så många som har lite "otur" när dom tänker ;)
Kom fram och gör en Mowgli, "jag är nog starkare än somliga tror.."
Den gillar, och tror jag på..

Kram!

Dompa

Du skulle kunna bli diplomat lessenfrun; "lite otur när dom tänker"...det var...mycket diplomatiskt :-)

Annelie...vill inte tjata...men gör det ändå; Kom fram! Gör en "Mowgli". Saknar dig! Kram/R

Magnolia

saknar oxå dig och dina funderingar!

Kramar från Magnolia