Klögg-klögg, klugg-klugg, klygg-klygg, kligg-kligg, klagg-klagg… så låter det tidigt på morgonen när mamma fyller en termos med kaffe. För mig är detta fortfarande ett ljud som ger positiva vibbar. Det betyder att allt är väl och att pappa ska gå till jobbet. Stormen är över. Tills vidare… Pappa brukar komma hemraglande mitt i natten och ofta vill han prata med mig. Om jag har låst dörren till mitt rum händer det att han försöker sparka sönder den. När jag är 7 år säger jag ”snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?”. Jag kan inte föreställa mig hur hon mådde då, men jag vet att hon bland annat kände lättnad: jag fick henne att ta sig i kragen och att slutligen säga till sig själv att det nu var nog!

Vi flyttade och pappa försökte hålla kontakten: när han hade supit till sig mod ringde han oss - oftast mitt i natten. Ibland dök han upp, vi bodde ju inte långt ifrån varandra. Som jag skämdes när jag klev på bussen efter skolan och han satt där och gapade. Jag var bara arg på honom och ville inte prata: “ring när du är nykter!”. Det gjorde han ju såklart inte - då skämdes han, det fattar jag ju nu.

Såhär i efterhand har jag insett att även mamma använde flaskan som tröst emellanåt. Måste ha varit tufft att gå från hemmafru till ensamstående förälder med liten lön. Efter fredagsmyset med vin och läsk till maten somnade hon tidigt. Jag förstod inte varför hon sov så länge dagen efter.

Själv började jag dricka i tidiga tonåren, hängde med de stökiga men skötte själv skolan. Jag drack lika mycket på helgerna som de andra men min mamma blev aldrig kallad till föräldramöte för att jag skolkade. Jag pluggade och festade vidare. Tänkte aldrig tanken att jag kanske borde akta mig för flaskan med tanke på mitt arv - man kan tycka att jag borde blivit avskräckt av far min men inte då. Den duktiga flickan med hyfsad karriär blev jag.

Det har ofta hänt att jag druckit för mycket - sagt och gjort saker jag inte bort, fått ångest dagen efter. Dricker så gott som varje dag för att klara av vardagsstressen som småbarnsförälder. Jag blir en snällare mamma med längre stubin. Det händer fortfarande ofta att jag får för mycket, jag önskar att det satt en ängel på andra axeln som knäppte till mig på kinden och sa att “nu räcker det, inte fler glas nu!”. Det enda jag har är en liten alkodjävul som ser till att jag, “vid festliga tillfällen” inte stoppar så länge det finns kvar i flaskorna. Jag är alltid sist av alla i säng.

Nu när jag är 40+ krisar jag ordentligt. Vet inte vad jag vill med någonting här i livet, vet inte vilken ände jag skall börja dra i. Orkar inte engagera mig. Saknar min mor och undrar varför jag sörjer när det gått 9 år. Nu när det är försent önskar jag att jag hade låtit min pappa delta mer i mitt liv, nu när jag dricker själv har ilskan försvunnit - jag förstår att det inte är enkelt att bara “ta sig i kragen”.

Eftersom jag oroar mig för att föra över hopplösheten till mina barn, jag kan ju inte presentera livet som någonting bra för dem! söker jag hjälp och får konstaterat att jag lider av depression och att jag behöver se över mitt alkoholintag. Eftersom jag dricker för mycket får jag inte medicinera mot depressionen (men det är kanske lika bra).

En fråga läkaren ställer är ju såklart “hur länge har du känt såhär?”. “Alltid” tänker jag och försöker spåra tidpunkten när jag började må dåligt och ifrågasätta meningen med mig själv, livet och allt. (Vad är meningen?!!). En tanke som börjat gro är “vad är hönan, vad är ägget?” Jag tror ju att jag dricker för att jag är deprimerad men kanske är det istället så att jag mår dåligt just för att jag dricker? En oerhört svindlande och hopplös tanke - vad mycket tid jag har slösat bort på att må dåligt i så fall, helt i onödan!!

När mamma gick bort i cancer slutade jag röka, bl.a. med hjälp av ett diskussionsforum likt detta och jag blev därför glad när jag hittade hit. Har insett att jag nu har snurrat runt här på forumet av och till under det senaste året. Kanske har beslutet att ta tag i mitt alkoholproblem behövt mogna fram, kanske bidrar det att kroppen börjar säga ifrån, jag tänker i alla fall att det nu är dags att jag presenterar mig.

Jag hoppas att ni vill följa mig i sökandet efter mitt nyktra jag, efter henne som kan leva i stunden och vara tillfreds med livet utan att förstöra sig med gift. Det här är min historia. Det här är min tråd.

Magnolia

Stigsdotter. Har egentligen inget smartare att säga än att jag tänker på dig och känner med dig.

Stigsdotter

käraste vänner! Det värmer gott, men jag börjar känna mig tjatig faktiskt. Det här går inte! Jag vet att du Dompa tycker att Naltrexonen är guds gåva till alkisen men den funkade inte på mig. Inte Campral heller, jag blev bara illamående av dem. Tyvärr. När jag för flera år sedan slutade röka gjorde jag det med hjälp av Zyban, ett läkemedel som skulle ta bort röksuget - för mig var DEN tabletten helt magisk och jag hade hoppats att Campral/Naltrexon skulle funka lika bra. Men inte.

Nynykter har helt rätt. Den enda spriten hemma som jag tror att jag verkligen har en spärr mot (annars blir det skiljsmässa) är makens "hemmagjorda" single malt (de är ett gäng som köper tunnor som står i Skottland tills det är klart). Men annars har jag ju hinkat i mig rommen ur beställningssortimentet för typ 500 spänn och fincalvadosen som visst gick lös på över 600 spänn. Dessa ska jag ersätta men sedan ska jag be maken förvara skiten på jobbet, han har ett kassaskåp på sitt kontor, det kanske kan få stå där. Igår tänkte jag att det blir ju himla dyrt det här att köpa nya finspritflaskor hela tiden och så sneglade jag på de oöppnade taxfreeginen som stod där. Nej, bort med skiten!

Jag har insett att jag inte klarar detta själv jag måste be om mer hjälp. Jag har skaffat mig en s.k. AA-sponsor, men jag är ju så rädd för att besvära!! Hon SMS:ade imorse och frågade hur det var och det var ju inte så bra då då. Sedan ringde hon och skällde och sa åt mig att nästa gång ringer du mig först så ska jag tala om för dig om det är en bra idé eller inte att öppna den där flaskan bara för att "hälften är din"!

Jag har också pratat med min käraste väninna som inte bor här i Sverige, jag har nog mörkat lite för henne hur illa det har varit men nu ska vi ringa varandra oftare. Hon är en stark kvinna som redan för flera år sedan insåg att hon inte kunde hantera alkoholen och därför slutade dricka.

Dessutom skulle jag ju idag gå på återbesök på beroendemottagningen, jag gick ju där i höstas i en grupp: återfallsprevention. Skämdes för att komma dit och säga att de misslyckats så jag ringde och lämnade meddelande och avbokade. Inte bara för det utan också för att jag inte skulle hinna med allt jobb annars. Senare blev jag uppringd av en av dem som höll i kursen som helt frankt (har förmodligen varit med förr ;-) frågade hur det gick. Jag kan ju inte ljuga så, nu har jag ett eget besök inbokat där också om ett par veckor.

Med dessa människor och alla er mina allra goaste forumvänner ska jag klara detta. Som min vän sa: du anar inte vilken frihet som väntar dig, det kan bara bli bättre!! DET ser jag verkligen fram emot.

Kram x 10 000 till er som behöver (och till er andra också bara för att jag gillar att kramas :-)

kanonsponsor du har !! Att vara rättfram, köra med raka rör och tom skälla på dig är så starkt gjort ! Alla fixar inte det så var väldigt tacksam för att hon vill vara din sponsor !

Kram !

Dompa

Ja det är spännande att vi alla fungerar så olika kemiskt sätt. I mitt fall vet jag att Naltroxen bara är en krycka...den hindrar mig inte från att dricka. Men bara vetskapen om att det inte blir lika "tillfredställande" gör att jag tvekar att ens jobba mig över spärren. Å andra sidan blir jag ju inte illamående av tabletten. Det blir du, men jämfört med ångest och skam? Ja, jag vet inte.

Men min största spärr är givetvis risken att mista barnen...alltid dom...den största spärren. Även om jag inte skulle mista dem...så vill jag försöka vara närvarande. Du har inte soc hängande över dig. Men som du själv skriver; Småttingar känner av mkt mer än vi anar. Jag vill verkligen inte få dig att må sämre, men tänk vad arg du har varit/är på att din pappa lät alkoholen besegra.

Jag kanske låter hård...men det räcker nu. Alkoholen förgör min fina vän Stigsdotter och jag kan inte tigande se på. Men nu har du ju gjort ngt, tackat ja igen till beroendemottagningen. Försök gå dit på nästa tid. De har sett ALLT och kommer inte att vara förvånade över att du "misslyckats". Din bästa vän vet. Din AA sponsor finns där. Även din make verkar börja fatta...iaf. av det du skrev om de senaste middagarna.

Jag önskar att du orkar göra ännu ett försök...kanske är det just det försöket som blir det avgörande. Vi på forum finns alltid här utan reservationer. Jag finns här. Jag tycker mycket, mycket om dig.

I ditt fall tror jag nog Nynykter har rätt. Låt maken behålla arvegodset barskåpet...men fyll inte upp det...varken han eller du. Ingenting...det kommer att komma vedervärdiga kvällar. Då skiter du i allt annat. Ring upp AA-kvinnan, skriv här, det är därför vi finns. Skäms inte...eller gör det...men utnyttja den hjälp som finns. Vi på forum är olika...en del fixar det själva...andra inte. Jag fixade det inte själv.

Styrkekramar från din Dompapompa

Maria42

Finns också här, det är en svår tid nu för oss, strålande väder, rosevinet flödar, grillningar som ofta är så förknippade med A. Jag tycker det är jobbigt nu, men precis som Dompa så är det barnen som hindrar mig. Börjar jag igen kommer de aldrig mer att lita på mig, de orkar inte tro fler gånger. Kommer jag själv att lita på mig igen om jag börjar dricka igen?
Du måste nog bli klar över vad som är din motivation. Annars finns inget som stoppar när suget kommer. Jag vill att mina barn ska kunna lita på mig, därför håller jag mig nykter. Förra våren slutade jag dricka i april och när morsdag kom blev jag så uppvaktad av barnen, har jag inte blivit förut. De var så stolta över mig, vad gör jag? Jo, i juli tycker jag att jag kan börja dricka lite "lagom". Gick inte så bra, druckit mer än någonsin i höstas. Nu är det morsdag igen och det ger mig lätt ångest eftersom jag känner skuld och skam.
Definiera din drivkraft att hålla dig nykter så blir det lättare. Stor, stor kram!

Stigsdotter

...det vore mysigt, känns som det var länge sedan man var det. Fast är det inte nån här inne som brukar råda folk (Adde?) att behålla byxorna på minst ett år in i nykterheten ;-)

Nynykter

Det är en annan fin sak med forumet. Mycket kärlek med byxorna och tofflorna på (undantag: trekvartslånga Cargoshorts samt Foppatofflor - de åker av med en gång!)

Jag tror som Maria att det är viktigt att påminna sig om varför man vill bli nykter och vara väldigt klar över det, skriva ner, samla bilder, så att det är lätt att plocka fram de goda skälen till att bli nykter. Ett tips är att en regnig dag göra ett önskecollage. Sätt er ned med en stor bunt tidningar av olika slag, papper eller kartong att klistra upp på, lim och sax. Dröm och fantisera om framtiden. Sedan är det dags att klippa och klistra. Klipp ut bilder som lockar, som på något sätt kan vara bilder avbdrömmen om framtiden. Gå på intuition. Om bilden lockar, klipp ut och klistra upp. Det ska inte vara logiskt, förnuftigt och realistiskt. Dröm! Fantisera! Skriv saker om ni vill!

Jag gjorde ett sådant collage en gång. Har fortfarande kvar det och det är märkligt hur många av de där bilderna jag klistrade upp som faktiskt har blivit en del av mitt liv. Känns nästan lite spooky, men det tror jag inte det är, utan bara ett sätt att fokusera på det man vill och hoppas. En av bilderna var en flaska med klart vatten Det var en bild av min önskan att bli nykter. Nu är jag där, sex år senare. Andra saker kom med en gång.

En sak jag vill säga till dig Stigsdotter är att det blir bättre. Det är inte samma kamp hela tiden. Visst, alkospöket sticker upp det fula trynet bakom grillen i ljumma sommarkvällar, men spöket kommer mer och mer sällan. Så härda ut! Det kommer att bli lättare.

Kram från Nynykter

Dompa

Det verkar spännande. Kanske ska jag göra ett själv...ett projekt som jag kan inkludera Strawberry i...hon gör sitt eget. Killarna får jag nog inte med mig...för tjejigt. Men jag vågar, karl som jag är.

Nynykter och Maria är liksom du väldigt kloka kvinnor. Visst är det så att du måste hitta just din drivkraft. Lättare blir det också...trot spöket så kommer man in en slags vardagslunk med nykterheten. Jag tänker inte på det heeeela tiden, men jag är djävligt försiktig. Litar inte alls på mig själv. Vad är det som gör att du vill sluta dricka? Säkert tusen skäl...men vilket är det tyngsta?

Håll ut vännen och visualisera på. Dompakramar!

kalla

Nu gäller det att föra ett taktiskt krig mot alkospöket i sommarvärmen och alla glada vindrickande grannar. Jag skyller på att jag fått nya tabletter av läkaren för ryggen och om man blandar dom med alkohol blir man tokig. Tokig vill nog inte mina grannar att jag skall bli så jag får dricka min läsk i fred :D
Så vi får kämpa vidare och jag önskar er alla en trevlig pingst//Kram Kalla

Villervalle

Jag kommer då naturligtvis ihåg en liknande episod från mina yngre dagar. Jag började på en ny arbetsplats och efter ett tag skulle det naturligtvis vara firmafest och eftersom jag inte tyckte om att festa så mycket då, så funderade jag på hur jag skulle kunna undvika att dricka. Snart nog skulle det skålas och alla började då efter en stund undra varför jag inte drack något. Jag sa då att om ni vill ha bråk så dricker jag mer än gärna för jag blir precis tokig när jag dricker. Alla var sedan väldigt måna om att jag inte skulle dricka något.

Annars så får man sig ju faktiskt ett och annat gott tips härinne. Jag känner egentligen inte något sug men kan plötsligt få liksom nått som knyter sig mitt i magen och den knuten vet jag att jag lätt löser upp med en redig whisky. När detta händer så har jag numera, som en del här tipsat om, att starta tankegången "Vad är det som gör att jag känner så här"? och efter en stunds funderande hit och dit har det faktiskt hänt att knuten lösts upp av sig själv :-)

Ha de Gött

Nynykter

Försiktigt är jättebra. Fantastiskt när all kreativitet och listighet som vi tidigare använde för att kunna peta i oss så mycket alkohol som möjligt istället används för att UNDVIKA alkohol. Där finns helt klart stor potential för ett tillnyktrande.
Jag försöker undvika situationer där det serveras alkohol. Vill göra t så lätt för mig som möjligt och ta hand om mig själv.
Kram på er alla listiga typer!

Stigsdotter

...ja det ska vi vara. tack för alla tips. Det där med collaget gillar jag - att i bild se sina mål är säkert bra, man får in dem i skallen på ett annat sätt. Gäller bara att undvika de mest Pripps Blåiga bilderna, de där ouppnåeliga fantastiska tillfällena i livet som man inte har om man inte har betalda fotomodeller och professionellt trevliga människor omkring sig. (Ja, nu sitter jag här och känner mig ensam igen. Nykter men lite ensam.)

Men! Ikväll är det lördagsmys! Makaronipudding har barnen beställt. Maken är hemma hos någon av sina whiskytunnekompisar (ha, ha, det skulle visst ätas haggis till middag, äter verkligen hellre makaronipudding, särskilt som jag nu lagt ned hela min själ inklusive 3 sorters ostar och diverse färska kryddor i den). Sedan skall vi basta, poppa popcorn och titta på melodifestivalen under varsin filt här i stora soffan. Det skall bli mysigt. Jag älskar mina små ungar som nu sitter därute i köket, väntar på middagen och bråkar, vaffan nu då???? Katten börjar bli senil, jamar vill ut, jamar vill in. Ibland vill han han bara bli kramad....

Vad bra att min tillkommande är en kattmänniska, katter är faktiskt smartare än hundar (fast här är jag lika fördomsfull som en del rasister ("mohammed på lagret är OK"): Rolex som jag hängt med två veckor i somras och sen insåg, ja just det, det här är en sån där sorts hund som man borde vara lite rädd för (rottweiler). Det var när grannen till stugan vi hyrde kom in och var orolig för att hunden skulle äta upp deras katt!

Kram på er alla!

Nynykter

Det låter som en riktigt mysig kväll! Mycket bättre än whiskytunna och haggis. Jag ar inte prövat men det verkar inte så gott...
Önskecollage är kul och man måste inte alls undvika Pripps-blå-bilderna. Det är känslan som räknas! Fast eventuella ölburkar kan man ju dölja bakom något annat urklipp... Jag gjorde mitt önskecollage tillsammans med barnen. De gjorde egna och var helt med på noterna. Sonen som bara var fyra klistrade bilder av spindlar samt storbröstade brunetter ( jaha???)
Ha en riktigt härlig kväll! Själv ska jag plugga (så det är väl därför jag så gärna skriver på forumet). Underbart med bastu! Det skulle jag också vilja ha. Får väl göra ett önskecollage som inkluderar en bastu :-)
Kram från Nynykter

Dompa

En än gång skrattar jag! Ja djävlar...vilken smart kille du har Nn. Hellre en sån i soffan än en gammal jycke. Vi älskar väl henne men på sista tiden har hon börjat fisa...ngt jag inbillar mig varken katter eller brunetter gör ;-)Nej, kissar ska vi ha...jag och min fästemö. Kram raring, grattis till en nykter kväll! /R

Stigsdotter

...har nog aldrig fisit vad jag märkt. Händer att jag gör det fast då är jag också en blondin (eller, nja, inte så mycket längre men jag var det när jag var yngre och känner mig fortfarande som en sådan).

Kommer ni ihåg filmen Exorcisten? Alltså nu känner jag mig som om jag håller på att bli frälst eller något men den där djävulen träffade jag idag. Nu tror ni att jag varit på flaskan och det har jag också men det var många timmar sen. Ja, jag vet, det där himla barskåpet. Men i alla fall, där stod ju då en påbörjad ginflaska och eftersom jag tänkt ersätta den också tillsammans med de andra två tompavorna så kunde jag ju ändå passa på att dricka lite till. En klunk till matlagningen. Hoppsan blev tvungen att gå ned och hämta något som skulle i soppan, en klunk till.

Tredje gången jag var där nere flög, inte fan men likväl något annat i mig och jag tänkte att det här är ju för bövelen löjligt! Jag håller på att laga mat till fyra ungar varav två kommer att bli hämtade av sina föräldrar sedan, ska jag stå här och svaja då? Oansvarigt! Jag har en matsäck att packa, en sponsor att ringa till, ett jobb att sköta imorgon, en nykter fästman som inte vill läsa mer om mina äventyr i barskåpet ;-)

Så, helt sonika hällde jag ut giftet i toaletten. (ursäkta naturen) Det var sedan jag träffade den där djävulen. Efter en stund mitt i fortsatt maglagning var det något som fick mig att tänka på det där vrålandet och huvudsnurrandet, hade jag kunnat skulle jag snurra på skallen själv: det var väl onödigt att hälla ut det där, du hade ju kunnat ta ett glas nu, titta där står en tonic - GT som är så gott när det är somrigt! Riktigt otäckt var det, den där ilskna känslan som från ingenstans dök upp inom mig! Men, varsågod att rya tänkte jag, det har du ingenting för, här ska drickas te!!

Känner mig nöjd faktiskt!

Dompa

då har man rätt att fisa tycker jag. Ni är ju så fina ändå. Tänker fästmannen som är en äkta svartskalle...vi fiser "by the way" aldrig!!!
ikväll är jag så stolt över dig...starkt jobbat. Bättre att låta reningsverket processa ginen än din stackars lever.
Förstår att mötet med den onde var överdjävligt...men du tog han/henne/det/Linda Blair
That's my girl!!! Men vad fan är det ni har hemma...det där barskåpet tycks aldrig bli tomt. Som en serie jag såg som barn "Pojken med guldbyxorna"...varje gång han stack ner handen i fickan fanns där nya sedlar. I början var det ju toppen...men efter ett tag fick han faktiskt en massa problem pga. dom där brallorna. Kramar från Dompapompa...som har druckit te jag med

kalla

Funderade också om farmors fula barskåp var besatt eftersom det aldrig tar slut i det :D Starkt jobbat, men rensa nu ut allt och pröva att leva fegt ett tag så du får lite tid. //Kalla

Nynykter

Jag kommer ihåg "Pojken med guldnyxorna". Älskade den TV-serien som barn. Det var så fantasieggande, att han bara kunde sticka handen i fickan och plocka fram pengar som aldrig tog slut.

Det här barskåpet är förvisso lite magiskt eller besatt det med. När jag läste Dompas inlägg kom jag att tänka på begreppet "ymnighetshorn" en symbol för överflöd som aldrig tar slut. Jag googlade för att få vet mer och på wiki står det bland annat:
"De grekiska gudar som gestaltas med ymnighethorn är dödsguden Hades och vinguden Dionysos"
Det verkar som en tanke att dödsguden och vinguden förknippas med ymnighetshorn. Även de ymnighetshorn som förklär sig till barskåp kanske?

Stigsdotter, du är bäst! Du bedriver din egen exorcism när du häller ut ginen! Ut med de onda andarna bara! Nu börjar den här tråden likna nåt slags new-age-forum :-) så må de nyktra skyddsänglarna vara med er under dagen och må de vara lite mer "skillade" än TP:s prao-ängel.

Nynykter

Stigsdotter

...intressant att Hades och Dionysos har ymnighetshorn, att vinguden har det kan jag förstå vin uppfattas väl som ett "livsmedel" men dödsguden. Sen är ju själva kombon intressant också som sagt, att koppla ihop döden med vinet är ju inte helt fel.

Nå, för alla som undrar över farmors fula barskåp, så här är det: nu står där två flaskor alkoholfria essencer och en tom calvadosflaska. Calvadosen ska ersättas med full flaska, jag lyckades få dem på systemet att beställa från Norrköping där de sista flarrorna i landet stod. Sedan finns där bara en hylla med massa glas som jag funderar på att förpassa någonstans, vi kan ju fylla skåpet med sällskapsspel eller något annat trevligt!!

Sen har vi kartongerna med makens "hemmagjorda" whisky nere i källaren (där vi också har ett skafferi, det är (också) därför jag springer där hela tiden. Där finns i en hylla makens whiskysmakprovflaskor (skulle jag vara riktigt j_kla desperat om jag gav mig på dem), två flaskor gin ( tre igår, fyra för ett tag sedan) och några andra finflaskor + en tom flaska rom som skall ersättas. Den sistnämnda har beställts ur Apoteket röda näsans beställningssortiment (usch vad mycket pengar våra vänner slängde ut på finsprit när vi fyllde år, tur att vi också fick en get :-)

Nå, när ersättningsflaskorna är på plats skall jag se till att maken plockar bort alla flarror ur mitt hus. Det skall inte finnas något hemma. Självklart kan jag ju gå till systemet själv men skulle tro att det tar emot väldigt mycket och det farliga är ju när det finns hemma tror jag.

Alltså jag blir lite förskräckt när jag inser mängden av alkohol som jag har hällt i mig. Jag hävdar bestämt att jag hällt ut en del men tyvärr har nog det mesta halkat ned i min mage. Det är inga dåliga mängder av allsköns gift.

Jag tänker vara snäll mot mig själv, idag ska jag jobba duktigt men först ska jag gå ut och köpa en stor påse godis. När jag vaknade i morse kände jag mig glad! Det är inte var dag man vaknar med en glad-känsla i magen, antingen är det fy vad jobbigt att gå till arbetet eller fy varför drack jag igår. Det känns bra.

Var rädda om er!!

Stigsdotter

...att det märks skillnad när man vaknar fri i motsats till med ågren över vad man drack och gjorde kvällen innan!

I morse vaknade jag med bubblor i magen - inte dagen-efter-knorr, utan glädjebubblor. Jag kände en tacksamhet och glädje över att jag inte drack igår, över att jag sovit en normal sömn och att jag vaknar utan klistrig mun, huvudvärk, illaluktande hud, ångest, ånger, frågor. Tänk att man kan känna sig så glad över något så lite, ja lite är det väl inte, det håller ni väl alla med om , men ändå, det är väl egentligen det som är det normala sättet att vakna på? Inte det andra.

Hoppsan, ser att jag visst hade dessa bubblor igår också! Jag är på rätt väg!

Känner ni att jag kastar ut lite glädjebubblor över er alla? De är i regnbågens alla färger och det pirrar lite på er hud när bubblorna spricker mot den och det sprids en svag doft av glädje och förväntan.

Kram till alla som behöver en, med hälsningar från en lite yr Stigsdotter...