Tisdagskväll... Imorgon har jag varit nykter i en vecka (om jag inte kladdar till det inatt vill säga) och har faktiskt inget direkt sug alls idag. Lite darrig och nervig, magen krånglar (ågren kanske?), makalösa svettningar ett par nätter och en rastlöshet som en galopphäst i boxen innan start...MEN OCKSÅ:

Jag har träffat mig själv de här senaste dagarna - Goddag, goddag, trevligt att se dig igen! Trodde du hade emigrerat till okänt land?! Surrealistiskt och intressant, minst sagt. Tycker faktiskt ändå rätt mycket bättre om den här versionen av mig själv, nervig och svettig, men ändå: Nykter!

Jag har följt så många av Er andra härinne så länge nu; Berra (of course), Dompa, Mulletanten, Adde, för att nu nämna några, vars berättelser ur den brutala alkoholverkligheten har hjälpt mig att sakta, ja jag e väl lite korkad, men ändå säkert inse att -Fortsätter du så här så har du snart supit bort allting och du kommer inte ens att fatta varför förrän det är "long gone", pal.

Så nu sitter jag här alltså och lyssnar på min minste pågs hostningar i rummet intill, ackompanjerade av Lilla Spöket Laban som snurrar på i spelaren. Den andre har jag krammat hårt och länge när jag bar in vatten till honom och jag har talat om för båda att jag älskar dem så mycket att det inte är klokt. Det har jag även bedyrat för min alldeles bästa fru som tjattrar på med bästa kompisen i telefon i TV-soffan.

Och jag tänker givetvis: Så nära det var, och ÄR, att allt detta vardagsliv, som jag nu undan för undan för varje dag upptäcker är så viktigt för mig, hade/kan försvinna för att aldrig mer återvända.

Men allting finns kvar här för mig, än så länge, allt beroende av hur jag klarar av att hantera nykterheten, som ju verkligen är NY-kterhet! En vecka är bara ett andetag men ändå en evighet.

Jag vet vad jag vill och jag kommer att kämpa för mig själv och för de mina och jag hoppas att jag kan få lite hjälp härinne på forumet att jaga fram lite extra styrka när min egen inte riktigt räcker till. God afton alla medmänniskor! NyMan har hoppat upp på vagnen och jag hoppas vi får en spännande resa tillsammans!

Nummer9

Tack Nyman! Tar ditt råd om egen tråd. Börjar så smått fatta styrkan i denna blogg. Kommer onekligen behöva vaccinera mig ibland. Är dock trött på att fly. Vänder nu på klackarna och möter demonerna.

höst trollet

Ber om ursäkt om jag trampade dig på tårna käre nr 9!
Eftersom vi här ser den ena delen (Din!) så vet vi ju inte vad din käre "ledsenmedberoende" tycker, om din plötsliga förvandling..
Vore kul att se hennes kommentar också...
Dock har du fel på en punkt, jag h a r läst mer än 2 inlägg från henne..( för om jag förstått saken rätt, så kan 2 personer inte använda samma signatur..) Eftersom jag dessutom har en viss erfarenhet av "omvändelser under galgen" så får du ursäkta min raka ton.. :-)
(Jag är inte van att linda in saker, så andemeningen försvinner)
Det är Jättebra och stongt, att ha kommit till insikt och du behöver naturligtvis inte följa alla råd som skrivs, vare sig av mig eller någon annan...
Du behöver dessutom inte ta det som personlig kritik att få diverse konstruktiva råd.. Gäller de inte dig, eller din situation, var vänlig hoppa över! ;-D
Önskar dig all lycka i din nya nykterhet! Den kommer kanske inte alltid att vara lätt.. Vi är många som trillat i diverse fällor, fastän vi trott oss medvetna om dem..

NyMan

vill jag bara signalera min närvaro! Har läst i många trådar ikväll och vi är många forumsyskon härinne och vi blir bara fler och fler. Skönt att forumet finns och kan vara ett sådant stöd för så många själar. Bara tragiskt att vi behöver det så mycket...

Dessa tankar gör mig alldeles blodrött förbannad: Hur kunde jag låta ett flytande kemiskt preparat bli det viktigaste och mest centrala i mitt liv?? Hur kunde den viktigaste fritidssysselsättningen, den allra heligaste hobbyn bli att hälla ner gift i halsen?? Vart fan tog reflektionerna och Den Goda Anden vägen?? Varför lät jag ett flytande preparat som bara gjorde mig olycklig och ångestfylld få bestämma över mig och mitt liv och färga alla mina känslor och upplevelser grå??

Jag märkte och registrerade faktiskt detta för ganska längesedan och ändå.. lät jag.. det fortgå...

Okej... Fast är min övertygelse, även om den svajar som en lätt krusning av lövkronan emellanåt, att jag aldrig mer vill eller ska sälja ut mitt oberoende på detta sätt fler gånger. Det räcker som sagt nu! Livet är alldeles för förunderligt, påtagligt och viktigt, nu när jag väljer att spela utan sordin. Färgerna och konturerna är skarpare, jag hör verkligen vad mina barn säger (på gott och ont...) till mig och till andra och kommunikationen med Den Käraste är rak och direkt, så nu kommer jag ihåg vad som har sagts (även det på gott och ont, hehe...)

Och en annan insikt av godo som jag gjort är: Det finns ju förbannat mycket gott att dricka, som inte innehåller nervgift och skrumpleverbensin! Jag tror jag utforskar och satsar på dessa drycker nu istället... Iallafall ett tag.. ett långt tag... jättelångt...

Jaha, mina vänner. Dag 28 i nykterhetskalendern har precis börjat och nu är det tid för bingen, även för mig. Jag fortsätter resan på det inslagna spåret och jag hälsar alla nya forumsresenärer välkomna in i vagnen. Även om det är trångt så finns det plats för alla!

Varma kramar från en färdigvaccinerad NyMan! Hörs senare - Godnatt!

höst trollet

Tack för att du håller ut NyMan!
Som du säkert konstaterat, så hoppar folk både på och av våra forumfordon..
Jag ger inte upp hoppet.. Det är ju det sista som överger människan.

Ser att du har förstått, att "alla dessa dagar", som vad de än innehåller, som passerar faktiskt är LIVET! (som du skriver, på gott och ont..)

kram /trollis

Dompa

Godmorgon NyMan. En Ny dag väntar. Jag läser allt du skriver...och blir glad. Dels för min egen skull (Ja, så ful är jag)...att min magkänsla gav mig rätt. På ngt vis trodde jag nog att du skulle bli kvar här hos oss. Men mest för din skull; Du jobbar på bra. Du förankrar ditt beslut, tänker dina tankar. Reflekterar över vad du har. Det är så lätt att "sluta dricka" men har man ingen tanke med nykterheten så brukar det dessvärre inte hålla. Man måste se varför man vill vara nykter och då hjälper inte ; "Men jag vill ju inte ha skrumplever", "Inte missta min fru/mina barn/mitt jobb" etc. Man måste se vad man VILL ha. Där inbillar jag mig att du är på rätt väg. Jag poängterar att jag inbillar mig det...så ingen behöver bli kränkt. Jag sitter då inte inne med svaren...men din väg känns sund. Lite yrsliga morgontankar/R

sa direkt när jag läste ditt första inlägg att den här mannen kommer att stanna. Och som alkoholistdotter från tidigaste barndomen är min magkänsla att lita på:) Dina rader...

"Livet är alldeles för förunderligt, påtagligt och viktigt, nu när jag väljer att spela utan sordin. Färgerna och konturerna är skarpare, jag hör verkligen vad mina barn säger (på gott och ont...) till mig och till andra och kommunikationen med Den Käraste är rak och direkt, så nu kommer jag ihåg vad som har sagts (även det på gott och ont, hehe...)"

... förde mig tillbaka till min första tråd där jag sökte upp en text av min forumvän viktoria - hon har skrivit den 2009, jag har klistrat in den i min tråd 10 dec 2011 och nu tog jag in den i min nuvarande tråd. Du kan läsa den där om du vill (i Det vidare livet: Mitt nya år).

Är så glad att du är kvar här! / mt

uska

Skulle bara titta in och önska alla kära vänner
en god morgon
Kram Uska

NyMan

Mmm... magkänsla ja, har en rätt välutvecklad själv, tror jag. Funkar dock alltid bättre på andra än på mig själv, visst är det väl konstigt;-)
Jag följer istället ett väsen som jag kallar för "Den Gode Anden", lite mer pålitlig, men jävligt svår att hitta ibland.

Jag förundras ibland av hur stark jag känner mig och hur tacksam jag är att jag slipper dricka! För så känns det; Jag slipper! Det står öppna flaskor här hemma i hyllorna och när jag tittar på dem så känner jag?... Ingenting! Inget sug inget trånande efter bedövning och kemisk hjälp att klara av dagen, för "Den Gode.." säger: Det där funkar inte, det är provat och är inte vad du vill ha.

Jag lever ett nyktert liv för att jag VILL, för att det är ett mycket bättre liv; mycket RIKTIGARE, mer NÄRVARANDE och DJUPGÅENDE. Man känner sig sårbar och skör emellanåt, men det är för att man, som sagt, väljer det riktiga livet.

Ska iväg en runda nu på morgonen, så jag måste sluta nu, men vi hörs mer senare.

Ha det gott så länge allihop!/NM

NyMan

Publicerar en låttext som kom till när jag vandrade runt i melankolins dalar en sådan där formidabelt frisk och klar höstdag när man känner att tiden liksom bromsar in:

Nordliga vindar for in och med kylan och frosten kom solen
Jag hade försökt att glömma vem jag var under alltför lång tid
Nu stod jag där kisande i det skarpa ljuset och andades små moln
med Den Goda Anden vilandes in i i sitt eget lugn här strax bredvid

Man kan gå långt med sina planer innan man har sett att man valt helt fel väg
Inget ont i det, egentligen, men man får sluta räkna levandet i dagar
Och grymt är det att misströsta när du måste vandra igenom elden helt ensam
för det är väl ändå så, min vän, att vi lyder under samma lagar

...men min tvekan gör det svårare att gå
för, fast jag inte vill det, så finns du kvar i mig ändå...och

Du saknas mig
Du saknas mig
Du saknas mig
Du saknas mig

Katterna tumlar runt i den lilla snö som har lyckats häfta vid marken
Den sydsvenska vintern känns formlös och helt omänskligt för lång
Det kändes ett tag i september som om kärleken skulle kunna bära mig över
Lyfta upp mig på sina smala axlar och ta mig igenom ännu en gång

En illusion, javisst, byggd helt på ondska och kallt svek, och nu en ny röst
En ny vår, en ny tid och ny kraft åt hjulet att snurra ett varv till
Mening och näring åt människan, en människa döpt i nyfikenhet
Nu driver den stora hungern på igen, jag har ingen ro att sitta still

...men min tvekan gör det svårare att gå
Jag vet jag inte vill det, men du finns kvar här i mig ändå... och

Du saknas mig
Du saknas mig
Du saknas mig
Du saknas mig

Bara höra ditt gäckande skratt igen - Du saknas mig
Bara hålla dig en enda natt igen - Du saknas mig
Bara våga precis allt jag kan igen
Bara vara en strålande man igen...

Du saknas mig
Du saknas mig
Du saknas mig
Du saknas mig...

Kampen fortsätter och jag kommer att vinna! Lyssna till trummorna, de berättar att vi är på väg hem!/NM

NyMan

och jag är, som vanligt, den siste som vandrar mot nattens mjuka famn. Hela familjen sover sedan länge, men som den nattuggla jag är är de vana vid mina sena timmar på helgerna. Det är precis som om jag inte behöver lika mycket sömn på helgerna. Konstigt. Men nu hoppar jag i bingen också!

Sov så gott alla forumsyskon (det gör ni väl redan, kan jag tänka) så möts vi i en härligt ledig lördagsmorgon istället./NM

underbar text... vem ska sjunga in den? Jag vill höra den och "äga" möjligheten att lyssna till den, dela den.
Med honom jag älskar!/ mt

lite orättvist känns det men det hör ju till livet, med eller utan alkohol. Jag har ingen ångest i alla fall! Jag tycker det är underbart att läsa vad du skriver NyMan, det är så positivt och starkt. Just det här att man SLIPPER dricka, det tycker jag är en viktig och väsentlig känsla. För i tycka-synd-om-sej-själv stadiet kan man inte tillåta sej stanna. Nu är det längesen jag grämde mej över att jag inte kan dricka normalt. Just den tanken är så farlig. När folk omkring en förstås inte kan förstå att man inte ens kan ta ett glas champagne.Svårt att förstå för en frisk att hos mej är banan i hjärnan uppkörd. Så många före oss har testat det, ja jag har ju själv testat det många gånger. Det är ju då man trillar dit. Eller att tänka att när jag är borta på semester, då kan jag dricka och när jag kommer hem går allt tillbaka till gamla rutiner. Funkar inte för särskilt många i alla fall. "What happens in Las Vegas stays in Las Vegas", gäller inte alkoholmissbruk:) Den dan man börjar intala sej själv att man kanske överdrivit alltihop så kan man dra sej till minnes alla gömda flaskor och minnesluckor. Det är inte ett "normalt" beteende. Ha en riktigt bra dag alla! Fånga dagen.

NyMan

Sitter och återhämtar mig från 6km löpning. Strax över 5min/km och det kändes som om det var ett helt ok tempo. Är ju inte precis i någon kanonform utan betalar fortfarande för Förfallet... Meeen, jag orkade hela rundan. Psyket är mycket bättre och mer pålitlig och på ryggen satt "Den Goda" och pumpade in positiv energi och uppmuntrande tankar. Jag ÄR en annan varelse i själen, eller kanske jag ska säga att jag blivit tillbaka till den jag är, om nu det kan finnas vara begripligt. Jag skrev i mitt första inlägg i min tråd att jag hade träffat mig själv och nu gör jag det igen på fler och fler "arenor". Muskik- och låtskapandet har vaknat till liv igen (det finns ju en myt inom kretsarna att det aldrig har skapats någon bra musik i ett nyktert tillstånd, men det behandlar jag som just en myt... Så mycket skräp jag har kasserat när jag nyktrat till, som har kommit till under vinets "underverkan"... Fy fan vilka pekoral!)

Och nu ska fysiken, konditionen och formen få en chans att hitta tillbaka till min kropp igen. Har ju faktiskt varit i ganska god form under, ialla fall de första tre fjärdedelarna av mitt liv, så det kan inte vara en omöjlighet att, med lite god vilja, målmedvetenhet och engagemang, trimma maskinen tillbaka i någorlunda shape.

Nu ska jag ut med lille och träna honom på att cykla. Vi la stödhjulen förra veckan och man ser hur han lär sig mer och mer för var gång vi är ute.

Ha en bra efftermiddag, allehopa, så hörs vi igen ikväll! Drick med förstånd, som en klok person här inne brukar skriva!/NM

vill.sluta

Underbart att läsa, själv har jag mina timmar på gymmet med att rycka och dra i allehanda vikter osv.
Min historia kommer nog framöver om jag hinner och orkar.
Och några vilkl eller orkar läsa såklart!!!?????
Du är grym!
Ta hand om lillen nu.........
//A

Dompa

Jag läser in så mkt i texten. Saker jag väljer att se. Skrev ngt liknande en gång sjäv...fast utan rytmen och utan de rätta orden. Din text får mig att tänka på "Comin' back to me" en favvo med Jefferson Airplane. Jag läser in uppgivenhet samtidigt som jag läser in styrka. Kanske läser jag bara det jag själv vill se? Vackert var det hur som helst! Du har en gåva...utnyttja den...ja, nu var jag krass ;-). /R

PS: den där personen med "Drick med förstånd" är faktiskt inte så klok...där fattas mycket. Men man kan alltid bygga vidare? DS

NyMan

Din analys är nog väldigt nära, även om jag försöker avhålla mig från att analysera mina egna texter för ingående. Uppgivenhet & styrka, framtidstro & uppgivenhet, ljus & mörker, dag & natt... Precis som livet självt, eller hur. Spriten och dess påverkan på själen finns nog också med där i märgen, tror jag.

Kul att du gillade låten (för det är en låt, musiken blev "klar" idag) Ska kanske publicera nåt mer härinne vad det lider. Den som har en lever får se...;-]

KRAM!

Dompa

Svik mig inte, haha. Självklart menar jag svik inte dig själv eller dina barn. Jag tror heller inte att så kommer att ske. Hoppas du missförstår mig rätt! Mina morgontankar är bra luddiga. Behöver en ca tre timmar för att vakna upp...varje morgon! Man kan se det som bortkastad tid eller som egentid. Jag väljer det senare. Ser fram emot fler texter. /R

NyMan

tänker jag försöka låta bli, det verkar jävligt onödigt. Allra minst mig själv och de mina, huvudfokus måste ligga där för mig, och eftersom Ni är mina människor ;-] så vill jag absolut inte svika Er heller.

Var hemma med lille hos hans mormor igår och föreslog för svärfar att vi kunde spela en runda bowling på eftermiddagen. Det gjorde vi och det blev en hård drabbning på dryga två timmar som jag lyckades segra i! (Min fru undrade om det var någon och filmade från "Vem kan slå en pensionär!" Haha!) Köpte öl till honom och vatten till mig i bowlinghallen och han tittade lite avvaktande på mig. När vi kom hem så tyckte han att vi kunde ta en öl och prata om matchen, men jag sa nej tack. Han såg konfunderad ut, vi har tagit rätt många öl ihop förr... Då sa han att jag gärna fick en whiskey, han har måååånga sorter, istället, men jag sa lugnt: Nej tack, jag ska inte ha någon whiskey idag. Och så ställdes det fram vinglas till maten men då sa jag att lille och jag skulle dricka mjölk till maten. Reaktionen blev omedelbar och mycket förvirrad: MJÖLK?!

Jag har druckit allt man kan tänka sig med denna glada levnadskonstnär, som trots en ganska omfattande alkoholkonsumtion, inte alls, vad jag kan tänka mig, har något problem med drickat. Han kommer att bli över hundra och han kommer att göra allt han vill, inklusive sina dagliga promenader och sin simning och sina föreningsengagemang. Men jag kommer nog att få introducera honom för lite nya sorter vad det lider...

Sååå, alltså fick jag mer än bowlingträning igår. Jag tränade på att säga: Nej Tack!

Now, off to work! See Ya'll!

PS. Lille hade en kanondag hos mormor!