Vet inte var jag ska börja. Är fyrtio och har missbrukat alkohol i 20+ år. Socialt. Har eget företag, familj, goda vänner. Är hyfsat lyckad men orkar inte mer. Jag lurar alla. Mitt liv har gått i stå, jag är en bluff, jag luras, sviker och mår skit. Måste börja om och behöver hjälp. Jag är ömklig, behöver alla råd jag kan få.

Har inte druckit på en vecka, börjat springa, trodde jag hade koll....men så helt plötsligt sitter jag här med en flaska sprit mitt i natten, familjen sover, Jag skäms men mår bra för tillfället.

Men är rädd. Jag vet att jag har tappat kontrollen. Jag sviker.

Vore det inte för familjen skulle jag överväga pistolen.

Hur börjar man om?

höst trollet

Och Välkommen till forumet!
Du har börjat om, bara genom att komma hit och erkänna att du nått en gräns..
Ring Alkohollinjen, för jag tror att du kan behöva prata med någon som verkligen förstår!
De som svarar, har själva varit där, så de kommer att ge dig handfasta råd..

Försök att dricka vatten, ta något mot huvudvärken (för jag antar att du iinte mår så bra...)Försök ÄTA något.

Det är som du skriver, ingen mening att leta ursäkter eller bortförklaringar.. Du kommer inte framåt genom att titta i backspegeln!

Häng kvar här på forumet, läs trådarna och skriv om du orkar..
/ trollis/

Dompa

Du har fått bra tips av Trollis. Allt från mat till att ringa A-linjen (eller ngt annat om det känns mer rätt). Huvudsaken är att nu har tanken vaknat hos dig. Eller kanske vaknade den för länge sedan...men idag har du agerat på den. Fortsätt att agera och reflektera. Bolla här med oss.

Pistolen är ingen lösning...undrar ens om du ska ha en. Flaskan är ett lika säkert sätt...men det tar mkt längre tid. Så du hinner ångra dig! Låter jag cynisk...det är inte min mening. Men om du verkligen vill förändra så kan det nog gå. Om jag har förstått det rätt så har du en del att leva för.

Och om lyckan med företag, familj och hem bara är en fejk. Inget att bygga på...ja, då behöver du ju verkligen all din styrka till att förändra tillståndet. Där hjälper vare sig löpning eller sprit. Bara ett nyktert sinne...iaf. för tillfället. Det behöver inte vara för alltid. Den dagen du mår bra så kanske du blir en av dem som kommer att kunna hantera drycken. Men inte idag.

Vi finns här. Skriv mer och när du vaknar (sover kanske nu om du drack inatt) så tvinga dig själv till att äta. Hoppas vi hörs! /R

Putte72

Morgon. Barnen på dagis/skola. Fick bli cykel idag.

Kommer in senare på jobb idag. Efter två Hof, avokado, knäckebröd och en kanna kaffe mår jag ok. Fysiskt.

Tittar ut i trädgården. Blåst och höst. Äpplen över hela gräsmattan. Jag borde inte vara olycklig.

Önskar jag vore i sommarstugan. Ensam. Med vin och ett vapen. Där kunde jag börjat om eller inte. Om det inte vore för barnen. Familjen.

Är här för att jag "ramlade" in på ett anhörig/medberoende-forum. Efter några timmar där insåg jag hur mycket jag skadat min fru. Kortfattat. Ni vet. Jag som bara gillar att dricka, visst, för mycket, men jag tar ju alltid ansvar, jobbar, ställer upp, finns där.

Inser först nu hur mycket jag skadat och sårat henne. Återigen kortfattat. Orkar inte älta.

Måste börja om. Sitter och lipar och ser ungarna framför mej. Underbara ungar och T som fått ta så mycket skit, hennes vakna kvällar och nätter. Hennes oro.

Har svårt att öppna upp. Dela med mej av min oro. Ensam när jag är olycklig. Generös med känslor när jag är glad.

Tanken slår mej ofta - är jag en människa? Vad vore jag utan familjen? Ett skal?

Hoppas färdigdrucken för denna vecka. Nu jobb.

höst trollet

Ser att du är ledsen, men sitt inte för länge med offerkoftan på!
Antingen beslutar du dig för att ta tag i ditt liv och då är inte skam någon bra/konstruktiv grund att bygga på.
Det som är gjort, det som varit kan du inte ändra på!
Det enda du har koll på är HUR ska du bete dig mot din underbara familj i fortsättningen?

För du tänker väl inte fega ur? Du tänker väl inte ge dem den känslomässiga skulden över att du tog ditt liv?

Ja, jag ÄR frän, men det är precis vad det här handlar om! Stå upp för dig själv! Ta ditt ansvar, för ingen annan kan göra det ÅT dig!

Vi kan stötta, peppa och i RL finns säkert människor som kan se till att du får medicin om så krävs.. MEN i slutändan är det ju bara DU, som kan svälja den!

Vi som befinner oss här på forumet har alla vandrat hit själva, vi befinner oss i olika stadier av nynykterhet och jag kan säga att DU platsar i gänget!
Välkommen ombord! /trollis

Dompa

En dag för ett år sedan så gjorde jag exakt samma resa. Trillade in på anhörigsidan för att jag tyckte mig ha skadat min fru så fruktansvärt.

Sen fortsatte resan...insåg att trots allt jag gjort mot J så var det enda jag kunde förändra mig själv...och kanske kunde sedan annat bli bättre!
Nu har tid gått. Min och J:s saga höll inte...men det är ok. För senare förstod jag att min största/enda riktiga skyldighet låg i att ge mina barn en sån bra pappa som möjligt.

Du ska inte ömka dig själv. Du ska helst inte ömka alls...men om så sker: Fokusera på barnen. Din fru är en vuxen kvinna...hon kan alltid gå. Det kan inte barn. Nu menar jag inte att förringa din kärlek till henne...men bara peka på en krass verklighet.

Du var bright i morse. Under min fylloperiod hade tanken på en morgon avokado aldrig fötts! Kaffe och treo :(. Du behöver inte älta...du ska se framåt. Inte bakåt. Stanna här! /R

Putte72

På jobb. Tom. Urlakad.

Nej, jag kommer inte fega ur. För barnens skull - Aldrig.

Har ringt beroendecentrum och fått tid för besök. Overkligt.

Att hantera kunder idag en mardröm. Mår fysiskt bra men som i en bubbla.

Vad fan har jag ställt till med?

Harry den Trötte

Jag känner igen din historia, den är mycket lik min på många sätt. Jag förstår att du mår dåligt nu och att det är frestande att som vanligt vända sig till flaskan för kortsiktig tröst.

Problemet är bara att flaskans tröst är just kortsiktig, mycket kortsiktig. På lång sikt leder den bara till ytterligare stukad självkänsla och mer känslor av skam och skuld. Dessutom kommer den på sikt att bryta ner dig fysiskt, vid något tillfälle kommer skadorna bli permanenta. Långvarigt alkoholmissbruk har bara en slutstation.

Du har dock en möjlighet att kliva av tåget redan nu. Fördelarna med att göra det är mycket stora, vilket många här på forumet kan vittna om.

Tiden precis efter att du slutar dricka är jobbig - både fysiskt men kanske framför allt psykiskt. Dock blir det bättre och bättre med tiden om du orkar uthärda.

Du är bara 40 år och om du tänker efter så har du väldigt mycket att leva för. Du har fått den största gåvan man kan få livet - barn. De är värda att kämpa för!

Du har alla förutsättningar att resa dig och komma tillbaka, jag vet att du klarar det här. Vi här på forumet ska göra vad vi kan för att stötta dig. Jag råder dig även att ta kontakt med din vårdcentral eller Beroendecentrum för att få professionell hjälp - de är ett stort stöd.

Fundera även på om du ska uppsöka Anonyma Alkoholister eller ta kontakt med psykolog. Det finns mycket hjälpa att få och du är inte ensam, även om det kan kännas så.

Jag ser fram emot vidare kontakt med dig!

/H

Dompa

...ställt till? Jag är ingen Mr-nice-guy. Jag kommer inte att säga att du inte har ställt till det...det har du! Men skit samma. Nu är du redo att ta tag idet...det räknas...räknas som fan. Inga mer enasm-i-stugan-med-pistol-tankar. Det är ett strongt val. Ett vuxet val. Inse det! Den psykiska abstinensen/ångesten kommer att vara...långt värre än efter den fysiska. Men nu har du en färdriktning och du är inte ensam. Fokusera där. Mina råd kan låtas som kattskit...men det funkade för mig. Kan även funka för dig.
Min erfarenhet av beroendevård är att de vill hjälpa. Varför inte? /R

höst trollet

Du har tagit ett jättesteg idag.. Hur stort, kommer du att se senare...

Vi vill verkligen peppa dig, trösta dig och följa följa dig en bra bit på vägen!
Just nu, får du ta en dag, kanske t.o.m en timme i taget, men ge inte upp!

/ trollis/

Putte72

Tack för uppmuntrande kommentarer.

Har fått tid hos Beroendecentrum den 21 november. Antar att mitt första mål måste bli att hålla mej nykter tills dess.

Gick förbi systemet på lunchen. Förbi. Ville gärna, bara ikväll - som en avskedskyss. Jag är duktig på att lura mej själv.

Får bli löparskorna istället. Hålla igång. Kaffe och snus.

Hur hittar man tillbaka? Hur lura hjärnan tillbaka i gamla spår?

Just nu kokar det. Kroppen skriker efter sprit. Ska snart ta mej hemåt. Inte, inte handla. Känns som inför en avgrund.

Springa. Kaffe och snus. Denna kväll.

Harry den Trötte

Jag brukar också använda mig av just löpning, kaffe och snus. Tycker faktiskt att det funkar riktigt bra, framför allt löpningen.

Du fixar det här!

/H

höst trollet

Håll ut, Vi hejar på dig!
Efter en rejäl löprunda (var rädd om pumpen!) så hoppas jag att du är så trött att du kan sova lite..
Du har nu avverkat många dyrbara timmar i nykterhetens tecken!

Håller tummarna för dig, Putte! / trollis

Putte72

Sprang, fixade middag till familjen och somnade som ett barn framför TVn. Vaknade vid 04. Avslappnad.

Hade tänkt mej en kväll med långa samtal. Istället bara sömn.

Har läst många rapporter här inne. Med glädje, för tröst och för styrka. Och med sorg.

Jag kommer stanna men skriver inte särskilt väl. Känns bara fånigt att uppdatera. Jag är trots allt bara en flugskit på den stora Vägen av misslyckanden.

Men är nykter mitt i natten. Med träningsvärk. Känns bra. Familjen sover. Jag är nykter.

Tack för stöd. Återkommer med smärre rapporter. Mer människa, mindre dramaqueen.

Dompa

Haha! Här finns redan allt! Återkom när du orkar/vill som vad du orkar/vill. Här finns som du säkert har läst redan allt...och alla är välkomna.

Skriver väl...? Ja, vi gör inte det heller! Skönt att du fick sova...nu kör du denna dag också. Sen helgen...kanske nykter? Se det som "bara som omväxling". /R

du beskriver så bra hur det är. Skriv för din egen skull och fundera inte på hur det ser ut. Vi läser gärna och förstår nog. Så många kloka människor härinne, jag blir förundrad varje gång. Vilken samlad kunskap och medkänsla. Fortsätt att läsa och skriva. Det är värt att kämpa för din familj. Din fru vågar nog inte lita på dej i början så du får visa att det går. Lycka till!

Anli

Fredag i dag men nu struntar vi i fredsgsvinet/ölen och låter barnen se oss dricka Fanta!

Kom igen, nu tar vi oss igenom den här helgen, vaknar nyktra lör/sön, och även om vi kanske inte är på det bästa humöret ;) så vet vi åtminstone själva varför och vilken prestation det är.

Jag tror vi grejar det!

/Anli dag 5, på väg t jobbet

höst trollet

Skönt att se dig här som nytt forumsyskon!(du har just fått en ny familj..)
Vi är väldigt olika, så också våra historier, men vi har en sak gemensamt, vår Allergi mot alkohol..
Vi tacklar det på olika sätt (och alla sätt är bra, utom de tråkiga)

En del skriver mer, andra mindre. Och så finns det de som bara går in och läser, för att "vaccinera sig". Som en sorts påminnelse kanske, till sig själv, varför man inte ska dricka "just idag"..

Din "sorg" och ledsenhet, är nog, som hos så många av oss, kopplat till skam ( been there, done that osv..)och när du lärt dig att släppa den, blir det lite lättare..

Ha en fin dag! kram / trollis

Dompa

Bara testa Putte...en fredag utan A. Nu låter jag som världens hälso/know-it-all kille. Det är jag inte. Men jag tänker att det kan vara en spännande utmaning...vi människor (läs: jag) vill ju så ofta ha det "lilla extra".

Att du uppdaterar här när inget särskilt har hänt? Men kompis...för oss är en nykter dag ngt extra särskilt...hur trist den än blev på ytan. Det är där jag tror mkt ligger i....vi lever inga fantastiska liv. Var det detta vi dömde om på flick/pojkrummet? Vardag? Tror inte det! Men nu sitter vi här...och vi utmanar; Nej, jävlar...jag tar denna med...hur beige den än blir. Trollis skriver om ny familj. Visst är det så. Välkommen i gänget! Du kan inte tråka ut oss...igenkännandets skadeglädje ska inte underskattas. Skadeglädje var fel ord...får tänka där. Jag menar ömhet...fast med ett annat ord. /R