Här är jag - äntligen.

125 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Putte72
Tack Dompa! Era ord

Tack Dompa!

Era ord värmer.

Ska ta det lugnt med avskedskyssen. Är alltid lugn i sociala sammanhang. INGA av våra vänner ville tro på att jag hade problem. Medan gästerna fyllnade till var jag lugn, god och glad. Den som stöttade folk ut till taxin, redde ut bråk och samlade ihop spillrorna. Nattade familjen.

Sen kunde jag med gott samvete sitta med flaskan och min "egentid". Och med dagens medicinska uppdatering - en lätt trasig lever

Nog nu.

/Putte

.

Fenix
Lycka till

Putte, jag sitter här och hoppas att min lever inte blivit allvarligt skadad. Har äntligen skruvat på korken och tror att jag äntligen fattat i grunden att jag inte kan dricka alkohol. Och inte bara det, jag vill inte. Jag har haft ont i levern flera veckor, men druckit varje dag, kan någon vara vänlig och säga till mig att det är helt normalt:-) Nä, det är så skönt nu att vakna nykter, och lägga sig nykter. Tog mig till AA och till alkoholmottagningen så nu har jag hängslen och livrem för att få en rivstart på resten av mitt liv. 60 år gammal, och 30 år med för mycket alkohol, jag vill ha ett bra resten av mitt liv, och inte bli ett vrak. När det gäller antabus har jag rätt mkt erfarenhet av det, bland annat opererat in det två gånger. Kan någon vara snäll och säga till mig att det är helt normalt, det gör de flesta människor:-) Kan säga till dig att dricker du en lättöl får du förmodligen samma nära döden-upplevlese som jag fick när jag drack en öl då jag trodde att antabusen var ur kroppen. Det önskar man inte sin värste fiende, totalt röd i huvet och på kroppen, svårt att andas, fruktansvärt huvudvärk för att nämna några effekter. Man gör inte om det, den saken är klar. Nackdelen med antabus är ju att det kommer en dag när man ska sluta, och då är den obarmhärtiga alkoholisen där och vill ta igen den förlorade tiden genom att dra igång igen. Och har man inte byggt upp tillräckligt psykiskt motstånd och skaffat sig tillräckliga kunskaper om vad det är vi lider av kan det bli tufft. Men det är bara mina erfarenheter, antabus är en krycka och kan självklart vara en hjälp.
Nu ska jag åter få krypa ned i sängen, sätta på lite musik på låg volym och kännas mig nöjd med min dag och se fram emot nästa morgon med kaffe och mackor och njuta av frånvaron av självförakt, dåligt mående och onormal trötthet.
Go natt,
Fenix

Putte72
Fenix, Tack för kommentaren.

Fenix,

Tack för kommentaren.

Det är märkligt hur dum i huvet man är. Jag har gått omkring i ett halvår nu med en ständigt molande värk i området kring levern. Ibland när jag viker kroppen häftigt snett framåt hugger det till därnere. När jag joggar känns det som en tyngd därnere till höger. Ändå...ja, du vet.

Låter tryggt med antabusens effekter. Precis vad jag behöver nu. Sen får jag mentalt förbereda mej för tiden utan. Är knappast där på ett tag än.

God morgon. Njut av den. Tänk på hur illa det har varit vissa andra.

/Putte

Fenix
Hej igen

Putte, ja det blev just en sådan härlig morgon.Kröp till och med ner till frugan en stund och så gick vi upp ihop och åt frukost. Så kan livet också vara. Inte att tänka på om man somnat medvetslös av alkoholintag kvällen innan. När det gäller antabus vill jag bara säga att du måste nog kolla levervärdena noga innan du börjar, kan vara riskfyllt att ta antabus om inte levern är ok. Good luck med din väg till nykterheten!
Fenix

Putte72
Jaha, fredag och jag kommer

Jaha, fredag och jag kommer vara nykter i helgen. Lovar antabusen.

Ärligt talat mår jag strålande. Snart fyra veckor och gensvaret från sinnet och kroppen är mer än jag någonsin hoppats på (jag väntar dock på bakslaget).

Det är en ynnest att inte KUNNA dricka, jag slipper bry mej så länge jag ser till att lösa upp det där lilla pillret. Den befarade nyktra ledan och rastlösheten peakade efter en vecka, nu är det mest positiv energi istället. Halvmilen jag släpade mej runt för en månad sen har blivit en enkel mil, och kroppen sex! kilo lättare.

Visst - nyfrälst och med hjälp av antabus - men efter alla bedrövelser jag skrivit tänkte jag dela med mej av något positivt.

I många år har jag funderat på (efter tusen misslyckanden att hålla upp) att testa antabus men hela tiden slagit bort tanken eftersom det kändes som ett slutgiltigt beslut - då är det banne mej finito med drickandet också. Ett framtida liv utan sprit kändes...totalt omöjligt, på många vis.

Men för tillfället känns det självklart att fortsätta utan sprit. Dom positiva effekterna är helt outstanding. Hunnit med mer på jobb än på det senaste halvåret, är pigg, pådrivande och orkar ta initiativ. Gladare och uppskattar min omgivning, alla omkring mej ÄR inte idioter, en pytteliten del låg nog hos mej också:). Och har jag inte ens nämnt familjelivet!

Sen får jag se hur det låter när jul och nyår drar in. Har fortfarande svårt att hantera omgivningen och dess förväntningar på att jag brukar dricka. Men den tiden...

Så brödrar och systrar därute - det finns hopp!

En skön helg på alla som orkar läsa!/Putte

Tilde
Härlig läsning

Det är skillnad det från någon knapp månad sedan!
Njut, och sträck på dig...
Det är du som gör det!
...och klart vi läser. Jag suger i mig varje positiv klang i ditt inlägg.
Vi finns här i med- och motgång, ju!

Skön helg önskar
Tilde

Dompa
Inte samma karl!

Är detta verkligen samma karl som skrev sitt första inlägg 8 november? Känns inte så. Var stolt över dig själv...att du vågade ta hjälp. Önskar dig en riktigt bra helg...din smärte fan ;-)! /R

santorini
Härligt Putte

vad roligt att det känns bra! Jul och nyår kan säkert bli lite svårare att hantera men vi får lägga upp nån strategi. Jag själv har faktiskt bestämt mej för att gå på firmans julfest i år. Jag tar bilen dit men oavsett det så känner jag att jag kan stå för min nykterhet. Med stolthet. Julen blir inga problem men nyårsafton. Då är det vår tur att ha nyårsfest med två andra par. Hemma hos oss kan jag inte skylla på bilkörning. Jag vet att jag inte ska dricka, funderar bara på hur jag ska lägga fram det. Men faktum är att det är min ensak och inte andras problem, eller?

Dompa
Trampar in här...

Hej Putte! Ville bara kolla hur det går med antabus, lever, familjen och nykterheten? Hoppas allt är ok. Skriv gärna en rad...om du orkar/vill/kan. Det är minst lika viktigt att skriva när/om det går bra som när det inte gör det. Hur som haver. God helg önskar jag dig! /R

Putte72
Long time, Lydig som en hund

Long time,

Lydig som en hund i antabuskopplet. Mår prima. Tänker knappt på alkohol längre. Haft tillfällen då suget gripit tag i mej, men vid dessa tillfällen har jag bara nån timme senare varit förbi känslan. Glad, avslappnad och nykter. Insikten om att det räcker att bita ihop ett litet tag tar jag med mej tills det är dags att släppa antabusen.

Att inte dricka på julens alla fester skyller jag på hårdträning, vilket faktiskt är sant. Tränar, äter sunt och siktar på halvmaran till hösten. Därefter Berlin maraton 2014. Helt sjukt, är i bättre form än någonsin. För två månader sen fick jag nästan en hjärtattack om jag tog cykeln till jobb. Nu elva kg lättare.

Uppe med tuppen och väcker familjen med frukost varje morgon, en familj som verkar funka lite bättre när farsan inte suttit uppe med flaskan till fyra varje morgon. Med en farsa som är närvarande och inte antingen vill sova ut så länge som möjligt eller fylla på för att bli ännu gladare. Ibland känns livet lite mer slentrianmässigt men herrejävlar vad morgnarna är underbara! Spiknyktra, gnistrande, klara; med mål för dagen.

Slentrianmässigt lycklig. Det låter lite andefattigt men duger gott. Det enda som oroar är att jag närmar mej fyra kannor kaffe om dagen.

Så tack ni som tittar in. Ni har hjälpt. Jag har dock totalt tappat intresset för att hänga på nätet, min nyfunna nykterhet har väckt många slumrande intressen, vilket tyvärr hållt mej härifrån. Jag verkar inte bli den stöttepelare för andra jag hoppades kunna bli.

Men ni finns i mina tankar. Ofta. Tag hand/Putte

Fenix
Härligt

Putte, blir glad av att läsa dina rader. Inne på min fjärde nyktra vecka, och precis som du är det mina nyktra mornar jag verkligen älskar. Men också att lägga mig nykter är så stärkande för självkänslan inför natten. Kan också känna att livet känns lite mer slentrianmässigt, men är mkt medveten om det och samlar mig till att verkligen ägna mig åt det jag tycker mest om, att skapa musik. Vill få bra rutiner med mat, träning och musiken, det är mitt mål för nästa år. I kväll hade vi en liten fest med några goda vänner, och att jag var nykter kommenterades inte. Det är otroligt skönt att nu konstatera att jag skrattade och hade lika roligt som om jag druckit. Eller snarare, hade jag druckit hade jag varit mer trött och svampig och just nu hade jag suttit och hällt i mig ett par extra starköl i min ensamhet framför datorn och somnat medvetslös om någon timme. I morgon hade jag försökt sova så länge som möjligt, men troligen vaknat för tidigt och vridit mig i svettiga lakan några timmar. Halva dagen i morgon hade varit förstörd och på kvällen hade det blivit pizzerian för att få en fylla igen. Jag har faktiskt lärt mig att spela hela den här filmen, när jag någon gång får tankar på att dricka. Det blir bara skit av det, alltid!
Ha det alla kämpar,
Fenix

höst trollet
Grattis till den fina starten!

På sätt och vis är du en "stöttepelare".. Det går ju BRA!
mer behövs faktiskt inte..

LYCKA TILL i fortsättningen också! kram /trollis

Putte72
Fick precis en stund över på

Fick precis en stund över på jobb. Dessa jävla panikinryckningar....

En tanke som slog mej i morse efter att ha skrivit här: Ni måste tycka att det går för enkelt. Jag tycker det. Är det inte svårare att lägga av? Nu går jag förvisso på antabus men det som försvunnit är rädslan för att vara nykter. Att få panik om man inte har spriten till hands. Sistaminuten på systemet med andan i halsen och sann och skär rädsla för att stå utan en helg.

Det var ju inte så farligt. Tillochmed skönt. Tjugo år av drickande med max en, två nyktra dagar i veckan hade skapat en panisk rädsla för att inte ha alkoholkudden att landa på. Som jag faktiskt inte behöver. Jag funkar ganska bra ändå. Oftast bättre.

Gjorde jag alkoholmonstret större än vad det var? Inbillade jag mej att jag behövde spriten mer än vad jag faktiskt gör? Nu är det bara borta. Jag vågar vara nykter. Det är ingen konst. Lite tråkigare ibland men alternativet var ju ingen picknick heller. Jag har missat så mycket på fyllan, försakat mej själv och andra. Inte vågat växa. För vad - en inbillad rädsla???

Med det sagt tror jag inte jag vore här utan antabusen så styrkan ligger inte bara hos mej. Jag hade fallit tidigare, som alltid, tror jag, och inte fått de nyktra veckor jag så väl behövde för att landa i en insikt. Och här måste jag sluta...jobb...jaja, en tanke bara./Putte

Putte72
Idag ville jag bara dricka!

Vad hände? Allt flow som bortblåst. Irriterad på allt och alla. Känns som om jag drar alla lass själv, både hemma och på jobb. Utmattad. Löpningen som alltid fyllt mej med ro gick inte. Känner mej inte sjuk, bara totalt orkeslös.

Ingen bra känsla inför stundande jul. Sitter och försöker sammanfatta. Hade jag fixat det utan antabusen? Jo, det tror jag nog. Jag har kommit för långt för att bara kasta bort det. Men hur kan man från en dag till en annan bara stiga in i detta svarta hål? Har iof varit jävulsk julstress på jobb men ändå...? Trodde jag var, eller hade blivit, starkare än så här.

Klockan fem på morgonen. Sovit illa. Måste bli bättre idag. Låååång dag på jobb väntar. Julen skaver in. Alltid jobbat som en galning i december. Sista veckan alltid kaos, ända till julafton. Har blivit många nätter av stressbearbetning med flaskan under årens lopp. Massor med afterworköl med arbetskamrater för att sammanfatta och koppla av. Alla dessa, faktiskt roliga och avlastande, restaurangkvällar med ett bra jobbteam. Där en saknad. Nu nykter svårt att bara gå hem. Stressen jagar, kan inte koppla av trots enorm trötthet. Allt oavslutat. Hemma yr det av dammråttor och barnens förväntningar, hur ska jag hinna?

Nåväl, en jul av många. Denna utan skygglappar dock. Hur drar man skiten i land? Jag jobbar för mycket. Nästa år måste det bli vissa förändringar där. Detta går inte.

God Jul!/P

Dompa
Ja du Putte!

Du har ju redan löst gåtan med det pendlande humöret. Stress! Men ge dig inte...Julen går för övrigt utmärkt att infiras bland dammråttor! Kan tala om att det är fan inte rent hemma hos mig heller. Förstår vad du menar med Restaurangslapp efter en tuff arbetsdag...att få ventiler med andra som var med. Inte lika intressant för familjen att lyssna på. Men du kommer att fixa julen...det tror jag stenhårt. Och jag ser inte Antabusen som fusk...jag ser den som sunt förnuft. Antabus borde för övrigt ingå i dricksvattnet under storhelgerna. Där andra ser glimmrande juleljus så ser jag misshandlade kvinnor och gråtande barn. Jaha...detta blev ju inte det uppiggande/upplyftande inlägg som jag tänkt... Ha det! /R

Dompa
Buon Natale!

önskar dig en God Jul utan skygglappar Putte. Hoppas även du kan stressa av! Äta lite gott och skölja ner med ngt ofarligt! /R

Putte72
Gott nytt på er alla!

Tack ni som stöttat.

Tack till mej själv som varit spiknykter under december. Denna helvetesmånad av krav och stress. Med flaskor från kunder och galen släkt. Julafton var skit. Utan antabusen hade jag definitivt druckit. Och kanske tagit livet av en släkting eller två.

Nu morgon efter nyår hos bästa vännerna. Dom vet. Här är jag trygg. Vi kan garva åt mej, min antabus, mitt sorgliga och sorglösa kynne som fått mej att hamna här. Dom kan dricka. Ja jävlar. Men dom kan också hålla upp.

Jag är vaken med barnen. Alla andra sover, mer eller mindre bakis. Jag är nykter. Det är nytt år. Det känns ganska bra.

Planen: Antabus januari ut. Eller feb. Känns som om det kvittar. Att behålla för kritiska tillfällen.

Framtida dryckesplaner: Inga. Alla som känner till tror att detta är ett tillfälligt stopp. För att ställa om och vila kroppen lite. Det var min första plan. En clean start. Nu börjar jag gilla mej själv bättre helnykter. Allt enklare. Mer ork. Bättre form. Men framförallt inget planerande, ältande, ska jag eller ej? Jag är mer närvarande, besluten tas i stunden och är inte gjorda tidigare på grund av ett planerat drickande. Känns lite som en ynnest att få bli nyvaken som fyrtioåring, jag ÄR faktiskt mycket galnare än omgivningen. Roligare. Inte så försoffad. Full av kraft. Nyfiken. En jävel på gitarr när jag fått öva. Orkar läsa böcker som utmanar, lyssnar som nyfödd på musik. SER MINA BARN. Orkar med att vara med dom. Tar med dom. Låter dom vara med.

Vågar vara ledsen. Orolig. Allt löser sej.

Längtar till vår. Tända en eld och torka sitt hår:).

Största nymornade kramarna/Putte

Adde
Välkommen

till livet och alla nya upptäckter du kommer att göra !

Morla
Vilken härlig läsning! Bra

Vilken härlig läsning! Bra jobbat! Hmm.. Undrar om jag kommer att kunna springa en mil till sommaren? Ska ha det som mål!

santorini
Underbart Putte!

Du beskriver allt så bra! Just det där ältandet hela tiden; ska jag eller inte, när är för tidigt, hur mycket har jag hemma, räcker det? Herregud så mycket tid och energi man la på tankar kring alkoholen. Nu är det så enkelt. Och det blir bara bättre med tiden, fler och fler fördelar. En av de saker jag njuter mest av är känslan att alltid vara i körbart skick. Ibland tar jag en liten tur på kvällen bara för att jag kan. Jag är fri, oberoende. JAG styr mitt liv, inte missbruket.Jag längtar också till våren. Till dess njuter vi av dagen som är.

Fenix
Härligt

santorini, vi kör ihop på våra resor med bilen för att vi kan, bara därför!
Fenix

Putte72
Jaha, Nykter i ungefär två

Jaha,

Nykter i ungefär två mån. Kicken börjar avta. Tränar. Jobbar. Nu börjar jag bli lite less. Januari är vidrig.

Rastlös men trött. Ingen bra kombination. Jag känner mej själv. Anstränger mej för att se andra men vill bara sova. Eller dricka framför TVn.

Fattar inte var all ork tog vägen. Jag sköter mej, tränar - och har aldrig mått mentalt sämre.

Fan. Totalt oförberedd på detta. På en vecka in i ett mörker jag inte varit i närheten av tidigare. Känner mej halvt hjärndöd. Frusen. Nedfrusen. Vill bara skrika när något går emot mej.

Ge mej vad som helst som stimulerar mej nu! Utom alkohol. Men vad som inte skadar mej, eller min familj?

Mammy Blue
Grattis!

Två månader utan A!

Januari ÄR en skitmånad, alla ljus som fanns i december är nedplockade i lådor och uppsatta på vinden, pengarna är slut, solen lyser med sin frånvaro etc.

Kickar är imget naturligt tror jag, det naturliga för oss människor är en lugn lunk nu, i synnerhet nu när vi inte längre behöver springa ifall maten. Livet måste få vara tråkigt också.

Vet intehur mycket du tränar? Vitaminer och mineraltillskott? D- vitaminer?.

Sov om du är trött, kroppen behöver det om den ger så tydliga signaler.

Kramar! /MB

Mammy Blue
...och om jag läst på...

...korrekt, så kan irritationen vara en första varningssignal om att ditt undermedvetna planerar ett återfall.

En kram till!/MB

Maria42
Det går upp och ner

Efter två månader så försvann kicken för mig med och det blev ett återfall som jag verkligen ångrar, livet är ju upp och ner, förut bedövade vi oss med alkohol när nergången kom och nu får vi försöka stå ut. Det går över, och kicken kommer tillbaka. Efter mitt återfall så stod jag emot nästa gång nedgången kom och sedan dess har det gått bra.
Tyvärr blir inte allt toppen bara för att alkoholen tas bort, problem kvarstår men vi är bättre rustade för att ta hand om dem.

Skickar dig en styrkekram!

Putte72
Mitt undermedvetna kan dra åt

Mitt undermedvetna kan dra åt helvete eftersom jag inte tillåter mej att dricka. Antabusen.

Men. Nu jävlar får nåt hända, positivt som negativt, känner mej som en Kafka-typ utan mål och mening. Utan familjen vill jag inte ens tänka på var detta kunde sluta.

Mammy Blue: Mitt problem tror jag är att jag tror på det du skriver. Jag tror att min hjärna och kropp inte vill detsamma som min "förtappade själ". Kroppen vill vila, jag vill ha kickar. Min kemiska hjärna behöver stimulans som inte ens träningen kan ersätta. Jag har lurat mej själv för länge. Ersatt med sprit.

Nu skriker varje cylinder. Jag är uttråkad!! Jag är som ett stort jävla barn som skriker, det låter fånigt, men hela min kropp skriker, ge mej stimulans, detta trista liv tar livet av mej. Jag orkar inte med livet, kunder, handla, vardagen, tristessen, stressen. Ett stort jävla barn! och jag är så förbannat trött på mej själv!

Men jag har ju tagit på mej ett ansvar...så jag fortsätter. Barnen. Barnen. Men hur mycket jag än älskar dom är jag uttråkad. Intill döden.

Hur går man vidare?

Fenix
Hej Putte

jag känner likadant, tack för att du skriver om hur du känner. Uttråkad, less, trött, till och med yr ibland. Känns som om jag gått in i den sk väggen, ändrat rutiner på jobbet och får sova för lite. Vill helst åka på ett hälsohem i flera veckor och bara vara. AA-möten är enda stunden av stillhet.
Fenix

santorini
Håll ut

pojkar och flickor! Jag tycker personligen att den här tiden på året är en jäkla tid. Kallt mörkt och trist. Jag vet inte vad jag ska föreslå som livar upp. Men en sak är säker, alkohol är inte svaret, lösningen. Så håll ut, kämpa på. Visst är det så att man tappar fart efter ett tag. Allt blir inte automatiskt lyckligt och underbart bara för att man slutat dricka, som Maria också påpekar. Tvärtom så kan man tvingas se på saker med nyktert huvud, sån man låtit försvinna i dimman. Man blir tvungen att se verkligheten. Många får också problem i sina förhållanden eftersom man tvingas se sånt man dövat. Men klarar man sej igenom så är det en fantastisk väg till förbättring. En sak som rent konkret kanske kan hjälpa är D-vitamin. Jag läser rätt mycket och det verkar vara ganska bortglömt att vi får för lite D-vitamin i vår mörka nord, på vintern. Jag tar 50 mikrogram 2 ggr om dan och är faktiskt onormalt pigg, om det nu är det som gör det. Värt att försöka.

höst trollet
Hej Santorini!

Jag har också börjat med D-vitamin. Kan inte säga att jag är kanonpigg, men klart mindre trött.
Tycker också att jag repade mig från förkylningen snabbare än jag brukar (eller om det var en släng av någon av vinterns flunsor..)

Eftersom jag är rökare och tillåter mig att fortfarande vara det, så har jag inte haft så stora problem med humöret. Höll upp med rökningen för flera år sedan och det var en riktig pärs!
Då var jag verkligen folkilsken!(så jag har funderingar på att börja snusa istället..)

Nikotinersättningsmedel, tror jag bara att man lurar sig själv med.. Det är ju som att be en alkoholist trappa ner med lättöl som kostar 50 spänn flaskan ;-D

Ha det gott och håll ut!kram/trollis

Putte72
Tack för kommentarer.

Försöker ny mental strategi.

Det sägs att man ska skatta sej lycklig om man är född i Sverige.

Redan där ha du dragit högvinsten i livets lotteri.

Det kunde värre. Jag har allt! Att gnälla är ganska futtigt.

Jag biter lite hårdare och väntar på ljuset. Om bara kylan släpper ska jag jävlar piska kroppen också.

Kaffe. Snus. Kaffe snus. Trötthet vik hädan! Jag försöker vara starkare än jag är. Jag tror att mina barn gillar mej. Gott nog.

Sidor

Låst tråd