Ja. Nu skriver jag det här så att jag har något att återvända till på tisdag när jag tycker att det väl inte är några problem att ta ett par glas vin till middagen.
Det är ett problem eftersom jag har ett problem.
Denna ständiga självmedicinering, denna stresshjälp, denna ständiga vän som gör vardagen lite, lite roligare. Jag måste sluta nu, innan något går åt helvete.
Jag är en mamma, jag är snart 40 år gammal, jag får inte förstöra det här. Livet.
Vad håller jag på med?
Min största ångest nu är att detta bara ska bli ännu en av alla de gånger jag säger att jag ska sluta och sen inte gör det. Hur ska jag fixa det den här gången?
Usch och fy fan.

Stigsdotter

Nu har det varit tyst här ett tag, hoppas inte ditt "klick" tagit över! En metod som hjälpt mig väldigt mycket när den där romantiserade bilden av alkoholen kommer, det är att tänka tanken till slutet: OK, om jag nu tar det där vinglaset vad händer då? blir jag jätteglad? Blir allting jättemycket bättre? Jasså, då vill du ha ett glas till? Jaha och sen då...osv. ända tills att man vaknar upp mitt i natten, torr i mun och utan en aning om hur kvällen slutade... DETTA brukar stoppa de mest envetna "pripps-blå-bilderna" som mitt alkospöke skickar in i mina tankar!

Alkospöket är förresten den där lille fule fan som sitter på den egna axeln, ensam, för han har sparkat sunt förnuft & skyddsängel i backen. Det är han som säger till dig sådant som "det går ju bra det här, nu har du gått på fest utan att dricka en enda droppe, ta dig ett glas som belöning nu!". Vi lyssnar inte på det skrället ;-)

Askan

gud nej, det där gamla skrället vill jag inte leka med.
Jag skrev ett långt inlägg för någon dag sedan men det verkar ha försvunnit. Ett som handlade om just det här med romantiseringen och att använda vinet som en markör igen, att det är det som "visar" att nu är det annorlunda, nu är det okej att slappna av och skratta istället för att vika tvätt. Det är ju inte svårare än så att jag måste lära mig att skita i alla måsten på egen hand utan den kryckan som vinet varit för mig. Jag får säga med min egen röst att nu är det dags att sluta arbeta och ha lite roligt. Jag har väl svårt att göra min röst hörd - att tycka att den rösten är värd något helt enkelt. Har förlitat mig på en yttre markör som enligt mig har större tyngd/pondus/berättigande. Och sen skrev jag också lite om att om det nu är så förbannat okomplicerat dethär och minsann vill jag numera bara ha ett glas (yeah right)och det här är inget problem osv osv osv jaha, varför är/var det då så väldigt viktigt för mig att få börja igen? Nej just det! Det är ju viktigt för mig för att det inte alls är okomplicerat, måttfullt och oproblematiskt.
Ungefär så.
Annars är det fullt upp verkligen, hög belastning på utbildningen och folk hoppar av till höger och vänster för att de inte klarar trycket men än så kan jag hantera det. Med nöd och näppe men ändå.
Tack för att du tittade till mig Stigsdotter. Hur är hösten i huvudstaden? Lika kall som jag minns den?

höst trollet

Skönt att se dig här igen Askan.. Konstigt, men man saknar sina forum-syskon, när de varit borta ett tag..
Själv håller jag på och utvecklar ett "Forum-beroende"*s*
..men hellre det än A!

Ha det gott och stressa lagom..
Kram/ trolis

Askan

jag. Vet inte riktigt varför jag inte skriver. Eller jo, det har varit mycket med alla dagissjukor och tentor men ändå. Borde inte slarva med att skriva i min egen tråd.
Nykter är jag. 12 veckor på söndag. Åker i väg ensam på tjejhelg i morgon tillsammans med mycket fina människor men alla sådana som jag träffat ute och vars primära umgängesform varit vindrickande. Känner mig inte rädd för att jag kommer falla dit, snarare är jag rädd för att jag ska få det tråkigt och att allt kanske inte är så himla bra och gemensamt om man inte är berusad.
Hmmm. Otydligt skrivet. Oron handlar alltså inte om huruvida jag kan ha kul utan vin utan om hur umgänget blir med människor som alltid dricker vin när man själv avstår.
Skriver här som en vaccination om jag mot förmodan skulle få en snilleblixt och tro att det går att ta ett glas.
Funderar på jul och nyår. Vet inte riktigt hur det kommer bli att fira nyår utan champagne, fast å andra sidan varför skulle det vara så förbannat viktigt egentligen? Jag förstår mig inte på mig själv. Eller jo det gör jag väl. har man i 30 års tid lärt sig att det behövs champagne för att det ska kännas festligt är det kanske inte så konstigt om det tar mer än knappa 3 månader att lära om sig.
Nu ska här hämtas barn.

vill.sluta

Skönt att se att du håller lågan uppe.
Självklart kommer du få en riktigt härlig ROLIG och helt fantastisk helg.
Och det bästa, du behöver inte oroa dig för att göra bort dig på fyllan och villan. Samt att du kommer vakbna med en ? Schysst andedräkt..........????+

Men gud vad kul du kommer få! Det är jag helt övertygad om. Dansa (om det ges möjlighet till det)
Tjoa och lev rullan med kompisarna.
Have a blast of the life time dear!
//A

höst trollet

Kul att se att allt löper i rätt riktning för dig.
Jag tror inte att du kommer att få tråkigt.. Åtminstonde inte av den anledning du tror ;-D

Du kommer att sitta och prata, skratta och iaktta..

Sedan när de andra blir rejält på lyran, kommer du att få småtråkigt.. Sitta och lyssna på "fylletjafs" och upprepningar, osammanhängande bludder osv, gör att man tycker att det är skönt att vara nykter..

När du sett och hört detta, samt sett bakfyllan på morgonen så tror jag att du kommer att vara ännu mer övertygad om att du inte vill dricka!
Varför i hela värden skulle du vilja gå igenom "bluddrandet", illamåendet, huvudvärken och ångesten..?

Appropå nyår.. I år kommer jag att ha alkoholfritt i glaset! Jag tillhör den lyckliga skaran, som klarar systemets "alkoholfria" varianter (de som innehåller 0,5%) utan att få sug.. Fast den jag tyckte bäst om var "Ginger beer". "Ingefärsdricka", med riktig stuns (kraftig smak av ingefära) T.o.m gubben tyckte att den var god..

Kram /trollis

Morla

..för inspirerande läsning. Jag har inte startat någon tråd själv än, men det kommer! Jag bli väldigt peppad av att läsa dina ord, och jag vill också bli nykter. Jag förstör hela min familj o mig själv annars.. Kram

Askan

börjar vi om igen... Inga katastrofer, inget jobbigt men bara de där gräddvita månaderna som nu börjat bli väldigt gräddig och så helt plötsligt idag slutade det vara charmigt och härligt och så kände jag för första gången att jag inte litar på mig själv. I höstas och vintras mådde jag bra när jag såg till att gå in här varje dag. Jag börjar med det igen och så får det gräddiga bli kritvitt igen.

Askan

fan ska jag kunna sluta nu? Ingen är här och så känslan av två glas vin? Finns det något annat ställe på internet som har ett mer aktivt forum där man känner sig mer "tvungen" att rapportera in? Jag behöver det.

Eken

att det är så pass tyst här nu...
Skriv här i alla fall kanske är det fler som vaknar som inte heller skriver av samma anledning..?
Och Du kommer att klara det! Du har ju fixat det innan också!
Så hoppas vi att nya forumet öppnar snart så att flera nya dyker upp här.

Kram

FylleFia

Hej Askan! Jag fick jättebra förklaringar till varför det är så tyst här på forum i min tråd. FylleFia heter den, så läs där vad folk skrev. Men några är allt kvar. Då kan väl vi kämpa tillsammans och rapportera in? Idag tänker jag inte dricka vin. Du då?

Bara Fia idag.

Askan

tag. Är så in i dödens trött på att göra mig själv besviken genom att hela tiden göra olika undantag. Så nu tänker jag sluta med det. Jag vill faktiskt inte längre hata mig själv så väldigt, jag är för trött.
Inga skandaler, inga irreparabla misstag har begåtts men jag flyr ju från verkligheten. Jag tar mig själv ur den. Trycker på muteknappen så att det ska bli tyst.
Tänker så bakvänt också: lever ett liv fyllt av mycket höga krav på att prestera inom i stort sett alla områden och inbillar mig ibland att jag klarar av stressen genom att dricka vin när det i själva verket är så att jag klarar av det TROTS att jag till råga på allt drar i mig tre flaskor vin i veckan.
Nu tänker jag skriva här varje dag för det hjälpte mig mycket förra gången. Vi får se var det här landar, det enda jag vet är att jag vill vara närvarande i livet igen. Att jag vill kunna sova. Att jag vill sluta känna sån oerhörd skam och ett sånt fruktansvärt självhat.
I dag ska jag inte dricka alkohol.

vill.sluta

Ge dig en klapp på axel usch nääää nu spolar vi kröken.
Kom med i ett gott gäng här.
Läs läs och skriv.
För din egen skull men då även så hjälper du andra som befinner sig isamma sits som du.
Du fixar detta skall du se!
/A

m-m

Känner igen mig i dina tankar! Kom i retur till forumet för snart sex veckor sedan. För min del hade jag då nått det som Santorini beskriver som den personliga botten. Åtminstone hoppas jag att det inte kan kännas värre av skuld och skam än det gjorde då. Har nu hållit mig alkoholfri i sex veckor (imorgon) och det känns så skönt.

Välkommen tillbaka och häng i tillsammans med oss andra!

Askan

jag nått min botten, är som sagt bara trött på skammen som jag självmant ger mig. Fredagen blev knappast som jag tänkt mig, maken kom hem med två av mina absoluta favoritdyrviner och var uppspelt och glad. Dessa var alltså inte tänkta för ögonblicklig konsumtion (fast så tänker ju jag) men jag vet att jag inte klarar av att ha kylt vitt vin hemma så någonstans så gjorde jag en överenskommelse med mig själv om att ge upp under kontrollerade former och såg till att vinet försvann. Dvs vi drack upp det. Men det fanns något storstilat över det hela måste jag säga och det gjorde att jag kunde ha det där riktigt allvarliga pratet i går om att jag faktiskt inte kan låta bli om det finns här. All annan alkohol kan jag låta bli men vitt vin är mitt valda gift och jag vågar inte kämpa mot det riktigt än. Det blev en trevlig fredagskväll och jag drack lite mer än en halv flaska (som en normal person! :)) eller snarare 2/3 och med det sa jag adjö.
Det finns inget i mig som känner att det skulle vara en förlust att vara nykter i resten av livet. Tvärtom ser jag fram mot det. Men än är jag inte redo för att brottas med vinet i min egen kyl och nu har vi kommit överens om att det inte ska finnas vitt vin hemma här på ett tag. Otroligt skönt att vara helt obakis i dag på söndagen och kunna vara ute i trädgården och hålla på, inte pga dåligt samvete och en panisk längtan efter botgörelse utan bara för... ja. För att.
Nästa vecka kommer bli en bra en.